Alma Thörn

O listar 2020

Vissa traditioner från tiden på Kulturkollo vill vi behålla och en av dem är en massiv listutvärdering av kulturåret som gått. Mitt mål är att göra genomgången så covid-fri som det bara går, även om det hemska viruset hade kunnat passa in på en rad punkter som “årets mest obehagliga”, “årets knock out” och “årets läskigaste”. Men nej, vik hädan pandemi, du får inte vara med här. Inte så mycket i alla fall.

Årets mest oväntade: Måste vara att en bok med titeln Min syster, seriemördaren visade sig bli en av årets bästa böcker. Oyinkan Braithwaites berättelse om systrar, mord och lojalitet är helt fantastisk.

Årets klassiker: I våras läste jag för första gången Pengar av Victoria Benedictson och det var en fin läsupplevelse.

Årets parafras: Riktigt spännande och bra blev det när Jeanette Winterson låter Frankenstein och de andra leva i en robotfixerad framtid i årets bästa bok Frankissstein.

Årets knock out: På andra sidan bron av Hanna Jedvik var helt otroligt bra. Starkt innehåll som bjöd på en fin balans mellan svärta och glädje.

Årets kvinnokamp: Mrs America är miniserien som porträtteras många, viktiga amerikanska feminister och deras motståndare. Bra och välspelad.

Årets gråtfest: Jag har gråtit massor i år, men förutom sorgen över personer som inte finns hos oss längre var det sorgligaste nog när vi bestämde oss för att lägga ner Kulturkollo.

Årets gapflabb: Avlivningskliniken Tusenskönan av Martina Montelius var den första boken jag läste 2020 och den minns jag fortfarande för alla skratt, inklusive ett stort antal som fastnade i halsen.

Årets historiska: Jag läste Natten av Elie Wiesel tillsammans med mina elever och insåg återigen hur viktigt det är att vi minns vår historia.

Årets samtida: I filmen Greta blev jag också påmind om vad som behöver göras just nu och smärtsamt medveten om hur en flicka blivit frontfigur i något som hon helst hade velat att politiker tagit ansvar för. Stark film.

Årets obehagligaste: Den bok som var svårast att läsa i år var Dit mina tankar aldrig når av Yiyun Li. En mycket fin skildring av en mor vars son tagit livet av sig. Kom lite för nära.

Årets men-för-i-helvete: Philip Roths bok The Plot against America blev tv-serie och även om den inte var årets bästa var det den ett tydligt bevis på att människor är dumma i huvudet och luras av idiotiska och farliga ledare.

Årets dystopi: Livet. Nej men på allvar så har jag haft svårt att läsa dystopier när vi lever mitt i en. Jag tyckte dock väldigt mycket om Bärarna av Jessica Schiefauer som är både läskig, bra och relevant.

Årets grafiska: Jag tyckte mycket om Alma Thörns fina Alltid hejdå som handlar om två flickor som påverkas av en skilsmässa. Väl värd sig nominering till Augustpriset.

Årets nya bekantskap: Mitt första möte med Bruno K Öijer var omvälvande. Nu vill jag läsa mycket mer.

Årets återseende: Jag läste om Vad gör man inte av Maja Hjertzell och arbetade med den tillsammans med elever. Mycket lyckat.

Årets galnaste: Hit, men inte längre av Maria Maunsbach var verkligen en annorlunda läsupplevelse med extra allt.

Årets tegelsten: Här väljer jag utan tvekan Samlade verk av Lydia Sandgren. En mastodontdebut i göteborgsmiljö som porträtterar kulturmannen med alla sina brister. Hade också kunnat passa in på Årets debut och en rad andra punkter.

Årets ögonöppnare: Allt vi har gemensamt av Sanna Torén Björling gav en mer balanserad och komplex bild av USA och det politiska landskapet.

Årets utmaning: Att hålla igång läsningen har varit årets utmaning och det har helt ärligt gått sådär. Det har varit ett tungt år på alla sätt, inte minst har distansundervisningen tagit knäcken både på mig och mina elever. Jag vet, pandemihelvetet skulle inte nämnas, men det får bli så ändå.

Årets aldrig mer: Jag vill aldrig mer ha en digital Bokmässa istället för en riktig. Aldrig mer.

Årets huvudperson: Jag tyckte väldigt mycket om att läsa om Texas som är huvudperson i Sara Lövestams En stark nolla.

Årets bifigur: Det finns många bra sådana, men en som stack ut var Bill Nightys tolkning av Mr Woodhouse i filmatiseringen av Emma.

Årets filmupplevelse: Jag har sett alldeles för lite film, men den jag gillade bäst var David Copperfields äventyr och iakttagelser.

Årets TV-serie: Svårt, jag har sett mycket bra, men en serie som vi sett ihop hela familjen och verkligen tyckt om är The Good Place, där vi hunnit med tre säsonger av fyra.

Årets författare: Tua Forsström är en poet jag upptäckt under året och läst flera böcker av. Mycket fina och välskrivna.

Årets kulturella höjdpunkt: Det fanns ju rätt få sådana tyvärr detta pandemiår, men en av de digitala satsningar som jag faktiskt tyckte funkade fint var samtalen med de nominerade till Women’s Prize for Fiction. Ingen höjdpunkt likt Mount Everest, men väl som Kebnekaise.

Årets möte: Snöstorm av Augustin Erba inleds med att huvudpersonen Thomas träffar sin ungdomskärlek på ett tåg.

Årets citat: Tvätta händerna, håll avstånd och stanna hemma om du har symptom, eller något liknande MÅSTE ju bli årets citat. Vi har hört det upprepas som ett mantra. Ett finare sådant finns dock i boken The Twelve days of Dash and Lily av Rachel Cohn och David Levithan. Så här säger Dash när han ska förklara varför han älskar böcker så mycket: “You can go anywhere in a book. Books are adventure. Knowledge. Possibility. Magic.”

Årets skandal: Att Klubben av Matilda Gustavsson inte nominerades till Augustpriset. Den släpptes precis i början av den period som gällde för årets nominerade och förbisågs. Mycket märkligt.

Årets pristagare: Jag blev väldigt glad över att Maggie O’Farrell tilldelades Women’s Prize for Fiction för sin roman Hamnet. En bok som jag påbörjade i höstas, men sedan tappade jag bort min hjärna och planerar att slutföra läsningen så snart den är återfunnen.

Årets mest kreativa idé: Enkelt, men effektfullt blir det när Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall byter perspektiv helt i Inte som du och låter konståkningstjejerna få de bästa träningstiderna och den höga statusen, medan hockeykillarna får nöja sig med sunkiga omklädningsrum och kassa istider. Dessutom hånas deras utseende och sexualitet självklart i sociala medier.

Årets titel: Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter är en fin bok med en fin titel.

Årets låt: Faktiskt har jag lyssnat ovanligt mycket på musik i år, även nyare musik. Mycket tack vare ett av barnen (det andra har fastnat i 60-talet just nu) men kanske framför allt för att jag lyssnat mycket på P3. Svårt att välja därför, så jag tar den som snurrar i hjärnan just nu och det är Anxious angel med Maja Francis som också spelades i tv-serien Kärlek & Anarki.

Årets skämskudde: Jag tycket mycket om Rodham av Curtis Sittenfeld, men vissa scener med de fiktiva versionerna av Bill och Hilary krävde skämskudde.

Årets läskigaste: Huvudpersonen Åsa i Svärmodern av Moa Herngren vill så väl, men det blir så fel. Riktigt bra och obehaglig läsning.

Årets hämnd: Nu tror jag inte att Vanessa Springora skrev Samtycket för att hämnas, men att berätta om det hon varit med om var både modigt och viktigt.

Årets skilsmässa: Jag borde sagt det först av Annika Wall är något så ovanligt som en skilsmässoskildring som faktiskt fick mig att både skratta och gråta.

Årets överskattade: Utan tvekan Där kräftorna sjunger av Delia Owens. Jag fattade inte alls grejen.

Årets underskattade: För mig var Edith och Julian av Naoise Dolan en av årets bästa läsupplevelser, men de flesta andra recensioner jag har läst har varit ljumma.

Årets debut: Elin Persson debuterade med De afghanska sönerna som är en av årets bästa böcker. Bilden av ensamkommande från Afghanistan behöver helt klart nyanseras.

Årets par: Måste vara Marianne och Connel i tv-serien Normal People.  Daisy Edgar-Jones och Paul Mescal spelar inte Marianne och Connell. De ÄR Marianne och Connell.

Årets lyckopiller: Jag tyckte verkligen att filmatiseringen av Ester Roxbergs Min pappa Ann-Christine som fick titeln Min pappa Marianne.Valet att göra det till en trevlig och hoppfull film var lyckat.

 

Så, nu var min långa lista färdig. Kika gärna in hos Anna, Fanny, Helena och Ulrica för att ta del av deras årssummeringar. Sedan vore det kul att få ta del av din lista. Det går utmärkt att välja ut några punkter, ta bort några eller lägga till andra om det passar bättre.

Bästa böckerna för barn och unga 2020

Under de närmaste dagarna kommer jag att utvärdera kulturåret 2020 på alla möjliga och omöjliga sätt. De bästa barn- och ungdomsböckerna förtjänar självklart ett eget inlägg. De är inte alla skrivna 2020, men lästa av mig i år. Nästan bara ungdomsböcker, eftersom jag läser färre barnböcker med tonårsungar både hemma och på jobbet. Tio bra böcker är det oavsett.

Alltid hejdå av Alma Thörn nominerades till Augustpriset för sin debut och det var välförtjänt. Fin grafisk roman om hur det känns när föräldrar skiljer sig.

De afghanska sönerna av Elin Persson kom i början av året och handlar om Rebecka som arbetar på ett HVB-hem. En viktig och välskriven bok.

En stark nolla av Sara Lövestam lyckas få med en massa viktiga frågor, utan att på något sätt bli krystad eller förmanande. Jag absolut älskar huvudpersonen Texas.

Fula tjejer av Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlsson handlar om tre väldigt olika tjejer som förenas i kampen mot de eller dem som ligger bakom instagramkontot @fulatjejer.

Ganska nära sanningen av Anna Ahlund är så här i efterhand hennes kanske bästa bok. Lite tunnare och lite mer stillsam än föregångarna, men riktigt bra.

Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson nominerades till Augustpriset och jag hade troligen missat den annars eftersom jag läser få böcker för barn numera. Jag är glad att jag fick lära känna Humlan Hansson.

Inte som du av Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall handlar om ett samhälle där könsrollerna är helt ombytta. Lite övertydlig ibland, men ändå bra och intressant.

Korridorer av Moa Eriksson Sandberg och Ester Roxberg är en riktigt bra novellsamling för högstadiet. Några av texterna är lite mer åldersneutrala och de har jag använt även i år 1 på gymnasiet med gott resultat.

På andra sidan bron av Hanna Jedvik är så otroligt bra att jag bara vill uppmana alla att läsa direkt.

Vi är lajon! av Jens Mattsson med illustrationer av Jenny Lucander tilldelades Nordiska rådets barn- och ungdomspris 2020 och det förvånar mig inte då detta är en helt fantastisk bok om en riktigt hemsk situation där fantasin lindrar något.

 

Vilka böcker för barn och unga är dina favoriter från 2020?

Idag delas Augustpriset ut

Idag är det dags för Augustgalan där Augustpriset delas ut i tre kategorier och vinnaren av Lilla Augustpriset avslöjas. Galan direktsänds kl 16.30 och jag hoppas hinna titta. Annars får jag ta del av den i efterhand. Enda fördelen med vår digitala och i övrigt rätt tråkiga tid.

Jag hade stora planer på att hinna läsa ett stort antal av de nominerade, men läslusten har inte varit på topp det senaste. Jag har dock hunnit läsa alla de nominerade i barn- och ungdomskategorin förutom Linda Bondestams Mitt bottenliv.

Mina favoriter bland de nominerade i kategorin är Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson, Alltid hejdå av Alma Thörn, samt Kråkorna av Anders Fager och Peter Bergting. Den förstnämnda handlar om hur snabbt det går att förlora en vän och hur det känns att vara ensam. Även Thörns debut handlar om ensamhet och det svåra i att behöva välja mellan sina föräldrar. Ensamhet är temat även i Kråkorna. Tre böcker som är väldigt olika, men ändå har gemensamma drag. Jag tror däremot att Kom dagen, kom natten av Åsa Lind och Emma Virke kan stå som vinnare i eftermiddag, då de verkligen tänjt på gränserna för bilderbokens form.

När det gäller Årets bästa skönlitterära bok så har jag bara läst en av de nominerade, nämligen Samlade verk av Lydia Sandgren. En fantastisk debut som jag inte älskade förbehållslöst när jag läste den, men som verkligen stannat i minnet. Jag har också påbörjat Jag ser allt du gör av Annika Norlin och Splendor av Stefan Lindberg, men inte hunnit läsa ut dem. Norlins noveller är fina och har en speciell stämning, vilket kan ge henne priset, medan Lindberg vinner på den väldigt ovanliga formen där han själv finns med som karaktär. Jag ska erkänna att jag mest förvirras av berättelsen om Stefan Lindberg och Splendor, men jag fascineras också av den. Vem vinner då? Ingen aning, men jag hade blivit gladast om Lydia Sandberg eller Annika Norlin prisades.

Årets bästa fackbok är sällan min kategori, men i år har jag faktiskt läst två av de nominerade. I somras läste jag Familjen av Johanna Bäckström Lerneby. Det är en bok med ett riktigt viktigt innehåll som reda vunnit en rad priser, så det skulle inte förvåna mig om den vinner även Augustpriset. Däremot var jag inte alls imponerad av språket och upplägget, vilket gör att jag inte riktigt ser Familjen som en vinnarbok. När litterära priser delas ut kan väl inte bara innehållet bedömas? Så är inte fallet med Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba som är såväl välskriven som relevant och viktig. Den får mer än gärna vinna. Utan att ha läst alls hoppas jag annars på Kristoffer Leandoer som vinnare, för då kanske jag får tummen ur att läsa hans bok.

Vilka vinnare hoppas och tror du på?

Vi måste kämpa för ungdomsboken

Varje år när de nominerade till Augustpriset avslöjas blir jag lika besviken. I kategorin Årets bästa barn- och ungdomsbok brukar de renodlade ungdomsböckerna inte sällan lysa med sin frånvaro. Ett argument för det i debatten brukar vara att den utgivningen är så mycket mindre än utgivningen av bilderböcker, men det är helt ärligt ett dåligt argument. Om vi helt fokuserar på läsning för små barn och sedan glömmer av den när dessa barn blivit ungdomar måste vi också ta ansvar för vår del i den försämrade läsförmågan bland våra unga. Priser finns i första hand inte för att unga ska hitta boktips, utan för att vuxna i deras närhet ska göra det. För mig är kampen för ungdomsboken och dess fortlevnad en central fråga och jag önskar att fler förde den.

Johanna Lindbäck har skrivit en artikel i Sydsvenskan med titeln Ungdomsboken håller på att elimineras och titeln kunde inte vara varken mer korrekt eller mer skrämmande. Visst är det roligt att böcker för mellanåldern fått ett uppsving de senaste åren och att fler bra böcker skrivs för åldersgruppen 9-12 år. Jag håller helt med Lindbäck om att t.ex. Augustprisnominerade Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson är fantastisk, liksom Alma Thörns fantastiska debut och Jenny Jägerfelds fina böcker för samma åldergrupp, men det går inte att komma ifrån det som Cecilia Knutsson från Rabén och Sjögren säger i Lindbäcks text, att det bara går att tvinga barn att läsa upp till en viss ålder. Ungdomar läser bara om de själva vill. Att utgivningen av ungdomsböcker minskar är tydligt och något jag själv noterade när jag gick igenom höstens böcker. De få förlag som ger ut böcker för unga har endast ett par titlar varje säsong och det är på tok för lite. Som Knutsson påpekar leder den allmänna sanningen om ungdomsbokens svårigheter till att förlagen satsar mindre på böcker för åldersgruppen, vilket gör att intresset blir ännu mindre, vilket leder till en ännu smalare utgivning. Nu ska ansvaret inte läggas endast på förlagen. Problemet är större än så.

Twitter skriver Lindbäck om det faktum att författare som skriver ungdomsböcker sällan får synas i media och om de får det förväntas de prata om ungdomars läsning i allmänhet och killars läsning i synnerhet, snarare än sina böcker. Nu är det lätt att hävda att Lindbäcks intresse för ungdomars läsning helt enkelt handlar om att sälja sina egna böcker, men att ens tänka den tanken är att förminska behovet av bra litteratur för unga. För mig som lärare är det tydligt att ungdomars läsförmåga minskat rejält, vilket också visar sig när de skriver. På min skolblogg Ordklyverier har jag skrivit om den språkliga försämringen och det faktum att många unga läser väldigt lite och i princip ingenting på svenska. Något som gör att det de senaste åren blivit mer och mer vanligt med språkfel i helsvenska elevers texter som liknar de som andraspråksinlärare gör. De gör ordföljdsfel och andra grammatiska fel som skulle kunna skyllas både på att de läser mindre, men också på engelskans inflytande. De direktöversätter ord från engelskan som inte alls passar i en svensk kontext och skriver mer och mer illa.

Så vad behöver göras? Massor! Självklart måste det ges ut böcker för ungdomar och det ska vara böcker de kan identifiera sig med. Det betyder att en så smal utgivning som idag troligen lyckas ganska dåligt med att nå en bred publik. Journalister måste också ta och kamma sig och faktiskt öka sina kunskaper om de ungdomsböcker som finns och lyfta relevanta titlar. Ungdomsboken måste helt enkelt uppvärderas. Om detta skrev jag i ett inlägg för några år sedan.

Lärare måste också ta sitt uppdrag på allvar och se till att ungdomar läser på skoltid. Som läget är just nu läser många elever knappt hela böcker ens på svensklektionerna och medveten litteraturundervisning pågår långt ifrån i alla klassrum. För ett par år sedan skrev jag en text om lärares syn på ungdomsböcker efter att en lärare på Facebook uttryckt att endast bekväma lärare använder ungdomsböcker. Klassiker i all ära, dem ska eleverna självklart möta, men de måste också få läsa böcker som faktiskt är skrivna för dem. Att läsa är ett sätt att forma sin identitet och precis som Lindbäck skriver är långt ifrån alla tonåringar redo att ta sig an ungdomsböcker. Då måste också deras lärare ha koll på utgivningen eller ha en skolbibliotekarie som har det. Synd då att så få skolor har ett skolbibliotek värt namnet. Här har vi ett annat stort problem som våra politiker definitivt måste ta tag i.

Självklart har föräldrar ett ansvar för att få sina barn att läsa, men skolan måste vara kompensatorisk och erbjuda alla barn ett fokus på läsning och litteratur. Det räcker inte med kortare texter. De måste få möta litteratur och det ska vara litteratur för dem. Den svenska ungdomsboksgenren är bra och har de senaste åren blivit ännu bättre. Den som tror att det ser ut som det gjorde när de var unga har missat en mängd riktigt bra böcker. Det duger inte att vi har lärare som inte läser och skolor utan vettiga bibliotek. Våra unga är värda något mycket bättre än slitna gamla exemplar av Ondskan, som fortfarande kommer upp varje gång någon i en lärargrupp ber om tips på böcker att läsa med sina elever.

Jag tror att alla är överens om att det är viktigt att våra unga har en god läsförmåga, men allt färre arbetar aktivt för att detta ska realiseras. Vi behöver en stor utgivning av ungdomsböcker, välfyllda, uppdaterade och bemannade skolbibliotek, läroböcker i varje ämne, journalister som förstår vikten av att lyfta ungdomsboken så att föräldrar inser vikten av läsning även för ungdomar och politiker som fattar att det måste få kosta att utbilda vår framtid.

 

 

 

Många är de inlägg jag skrivit om läsning och ungdomsböcker och du hittar dem här.

Mina tipslistor med bra böcker för unga hittar du här.

 

Photo by hannah grace on Unsplash

Alltid hejdå av Alma Thörn

Många är de böcker som fokuserar på föräldrarna i en skilsmässa, men barnen får sällan säga sitt. I sin självbiografiska grafiska roman Alltid hejdå berättar Alma Thörn om hur två flickor påverkas av föräldrarnas äktenskapskris och senare skilsmässa. Nu är hennes debutbok nominerad till Augustpriset i kategorin Årets bästa barn- och ungdomsbok.

Året är 2004 och Alma reser från sin mamma i Umeå till sin pappa på västkusten. Hon ska vara hos honom under fem sommarveckor och känner mer ångest än längtan. Det handlar inte om att hon inte älskar sin pappa, men hon vill samtidigt vara hos mamma och kanske ännu mer hos bästa vännen Lina. På flygplatsen i Umeå möter farmor dem och hon accepterar inte Almas tårar. Hur kan hon gråta när hon äntligen ska få träff sin pappa? Älskar hon inte honom? Tänker hon inte på hur ledsen hennes pappa blir om hon visar att hon inte vill vara hos honom? Självklart får Alma dåligt samvete, men samtidigt vill hon faktiskt inte behöva välja mellan sina föräldrar.

Många år tidigare växer Johanna upp i Malmberget. Hennes föräldrar bråkar mycket och snart bestämmer de sig för att skilja sig. Eftersom Johanna är tolv år är hon stor nog att få bestämma själv vem hon vill bo hos, men när hon till slut väljer att bo hos mamma blir visserligen mamma glad, men pappa blir jätteledsen och undrar varför Johanna väljer bort honom. Det dåliga samvetet är enormt och Johanna önskar att hon inte tvingats välja och riskera att göra någon av dem ledsen.  Trots detta sätter Johanna många år senare sin dotter i precis samma sits, för Johanna är nämligen Almas mamma. När Alma hittar sin mammas dagböcker från 1977 då hennes föräldrar skilde sig inser hon att hennes mamma helt glömt bort hur barn kan känna under en skilsmässa.

Alltid hejdå handlar om att hela tiden behöva ta avsked av en närstående och att aldrig riktigt känna sig hemma. Alma Thörn står helt på barnets sida och visar tydligt hur starka känslor en skilsmässa väcker hos barnen. Hon vågar skriva om så svåra saker som föräldrars egoism och hur deras ganska barnsliga känslor orsakar dåligt samvete hos barnen. Ett barn vill inte välja mellan sina föräldrar, men inte heller tvingas förändra sitt liv för mycket. De vill inte heller behöva förklara sina val om de behöver göra dem och riskera att föräldrarna tror att de inte älskar dem.

Jag tycker om Alltid hejdå och tror faktiskt att det här är en bok som verkligen passar målgruppen. Orden är ganska få och de svartvita illustrationerna får verkligen stå för sig själva, något som fungerar fint. De bästa grafiska romanerna är de där illustrationerna fyller en funktion, där ord och bild tillsammans blir så mycket mer än var för sig. Så är fallet i Alma Thörns debut.

De nominerade till Augustpriset 2020

Så har det då blivit dags att få reda på vilka titlar som fått äran att nomineras till Augustpriset 2020. Jag presenterade arton titlar igår, som skulle kunna vara de nominerade. Det återstår att se hur många jag prickat. Det här inlägget skrivs under presentationen av de nominerade och kommer att publiceras strax därefter, live men ändå inte alltså. Live på ett annorlunda sätt är även själva ceremonin då de nominerade presenteras. Live för en publik som befinner sig på olika ställen, medan Södra Teatern är tomt.

Det finns en massa böcker som förtjänar att nomineras självklart och alla tre klasser är breda (fler skönlitterära böcker än vanligt, men färre fackböcker). Värst är det ändå för barn- och ungdomskategorin som borde delas i två. Att bilderböcker trängs med böcker för unga vuxna och att både skönlitteratur och sakprosa är delar av samma kategori är orimligt. Antingen får även böcker för de yngsta delas in i bästa skönlitterära bok och bästa fackbok, eller så behöver någon form av åldersindelning göras. Ett tredje alternativ är att dela upp illustrerade böcker och rena textböcker. Oavsett är det inte bra som det är. Och ja, jag vet att jag gnäller om detta varje år, men det är viktigt.

Yukiko Duke är den som presenterar de nominerade och hon, liksom många andra, har läst mer än vanligt detta märkliga år. Representanter för de tre jurygrupperna talar om sitt arbete och på den skönlitterära långlistan stod 33 böcker där lyrik och debutanter sticker ut i år, minst två läser alla böcker som nominerats till bästa fackbok, medan de målet för barn- och ungdomsgruppen är att överraska och det får vi väl se om de gör.

 

Årets svenska skönlitterära bok

 

Minnestrådar, Carola Hansson, Albert Bonniers Förlag

SplendorStefan Lindberg, Albert Bonniers Förlag

Jag ser allt du gör, Annika Norlin, Weyler förlag

Samlade verk, Lydia Sandgren, Albert Bonniers Förlag

Jordlöparens bok, Thomas Tidholm, Ordfront förlag

Renegater, Klas Östergren, Bokförlaget Polaris

Kommentar:

Jag gissade rätt på hälften av titlarna, men är överraskad över att Kallifatides inte nominerades. Den vill jag oavsett läsa. Jag blev positivt överraskad över att Thomas Tidholm nominerades. Det vill jag läsa. Hansson och Lindberg är jag mer skeptisk till och Östergren kommer jag inte att läsa. Albert Bonniers Förlag dominerar totalt med tre nominerade.

Årets svenska barn- och ungdomsbok

 

Mitt bottenliv – av en ensam axolotl, Linda Bondestam, Förlaget

Kråkorna, Anders Fager och Peter Bergting, Natur & Kultur

Billie, korven och havet, Julia Hansson, Natur & Kultur

Kom dagen, kom natten, Åsa Lind & Emma Virke, Lilla Piratförlaget

Humlan Hanssons hemligheter, Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson, Natur & Kultur

Alltid hejdå, Alma Thörn, Galago

Kommentar:

INGEN “vanlig” bok för tonåringar eller unga vuxna. Som så ofta. Jag orkar inte ens diskutera det mer än så, bara konstatera att det måste göras något åt kategorin och/eller juryn. Målet var att överraska, sa jurygruppens ordförande och ja, det har de gjort. Jag tippade inte rätt på en enda titel och tycker att det är en smärre katastrof att varken Sara Lövestams eller Elin Perssons böcker finns bland de nominerade, eller i alla fall någon ungdomsbok. Med det sagt är jag väldigt glad att Alma Thörn nominerades. Den har jag hemma från biblioteket och ska genast läsa. Även Kom dagen, kom natten verkar fin. Jättepepp är jag inte överlag, men det kanske ger sig. Klart är att det firas på Natur & Kultur som står för tre av de nominerade.

 

Årets svenska fackbok

 

Livets tunna väggar, Nina Burton, Albert Bonniers Förlag

Familjen, Johanna Bäckström Lerneby, Mondial

Herrarna satte oss hit, Elin Anna Labba, Norstedts förlag

Längta hem, längta bort, Kristoffer Leandoer, Natur & Kultur

Trubbel: berättelsen om Olle Adolphson, Jan Malmborg, Albert Bonniers Förlag

Sverigevänner: Historien om hur jag och pappa försökte bli svenskast på Tjörn, Arash Sanari, Voltante

 

Kommentar:

Självklart borde jag tagit med Elin Anna Labbas bok på min nomineringslista, men den glömdes bort. Det är dock en bok jag vill läsa. Familjen har jag läst och tyckte att innehållet var bra, men var skeptisk till utförandet. I övrigt hade jag inte tippat någon titel bland de sex, men var glad att Kristoffer Leandor och Arash Sanari nominerades. Deras böcker vill jag definitivt läsa. Att Klubben av Matilda Gustavsson inte nomineras är dock en riktigt stor överraskning. Jag såg den som självskriven.

 

 

Böcker jag ser fram emot i mars

Som vanligt kommer en massa nya böcker under vårens första månad. Det finns en rad böcker på listan som jag verkligen ser fram emot, men jag kommer självklart inte hinna läsa mer än en bråkdel. I mars har jag gett mig själv en utmaning att återse gamla favoritförfattare. Några sådana kommer som av en händelse ut med  nytt i mars.

Alltid hejdå, Alma Thörn, Galago, 1 mars

Mannen i bilen, Ilma Taska, Historiska Media, 2 mars

Han dör om du inte, Peter James, Harper Collins Nordic, 4 mars

Sidopersonen, Saara Turunen, Wahlström & Widstrand, 5 mars

Lärarinnans sång, Vigdis Hjorth, Natur & Kultur, 6 mars

Rippad, Josefine Adolfsson, Natur & Kultur, 6 mars

Albatross, Ann Cleeves, Albert Bonniers förlag, 10 mars

Museet för krossade drömmar, Elizabeth Buchan, ETTA, 10 mars

Efter solen, Jonas Eika, Modernista, 10 mars

Jungfrustigen, Philip Teir, Wahlström & Widstrand, 12 mars

Förhör, Magnus Dahlström, Albert Bonniers förlag, 13 mars

Min bror heter Jessica, John Boyne, B Wahlströms, 13 mars

Performance, Kajsa Grytt, Natur & Kultur, 13 mars

Den besvärliga Elin Wägner, Ulrika Knutson, Historiska Media. 13 mars

Gisslan, Nina Bouraoui, Elisabeth Grate Bokförlag, 16 mars

Jag ser allt du gör, Annika Norlin, Weyler förlag, 16 mars

Cold Case: Väg 9, Tina Frennstedt, Bokförlaget Forum, 18 mars

Närmar dig mjukt, Jacqueline Woodson, Natur & Kultur, 20 mars

Längs den lila linjen, Deepa Anappara, Bokförlaget Polaris, 23 mars

Huvudstupa, Carsten Jensen, Albert Bonniers förlag, 24 mars

Någon som du, Marc Levy, Sekwa förlag, 24 mars

Den sista människan, Gianfranco Calligarich, Brombergs förlag, 25 mars

En sista vinter, Håkan Norebäck, Bokförlaget Forum, 25 mars

En rum av lögner, Nicci French, Printz Publishing, 25 mars

Mitt liv utan dig, Betlehem Isaak, Brombergs förlag, 25 mars

Det som väntar mig, Parinoush Saniee, Ordfront förlag, 26 mars

Ganska nära sanningen, Anna Ahlund, Rabén & Sjögren, 27 mars

Korridorer, Ester Roxberg, Moa Eriksson Sandberg, Rabén & Sjögren, 27 mars

Bakvatten, Maria Broberg, Norstedts förlag, 30 mars

Ormarna, Sadie Jones, ETTA förlag, 30 mars

Parisaren, Isabella Hammad, Norstedts förlag, 30 mars

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: