Aase Berg

Böcker att se fram emot i februari

När januaris 793 dagar äntligen är över kommer den på pappret korta, men i verkligheten nästan lika långa februari. Det vankas ett rad nya böcker i alla fall, vilket muntrar upp något.

Här är de februariböcker jag ser fram emot:

Alla människor har av naturen ett begär att få veta, Nina Bouraoui, Elisabeth Grate Bokförlag, februari

Det kommer aldrig vara över för mig, Mhairi McFarlane, Harper Collins, februari

Ett hemligt liv, Martin Kylhammar, Albert Bonniers förlag, 1 februari

Nattsida, Hans Gunnarsson, Albert Bonniers förlag, 1 februari

Haggan, Aase Berg, Albert Bonniers förlag, 8 februari

Testamente, Nina Wähä, Norstedts förlag, 11 februari

Den råttan, Linus Gårdfeldt, Albert Bonniers förlag, 12 februari

 

Tre favoritpoeter på Världspoesidagen

Idag har jag startat ett projekt i min estettrea som ska vara en utställning om viktiga kvinnor från förr eller nu. Utställningen ska finnas utanför teatern, som finns i anslutning till skolan, då musikeleverna i klassen spelar sin examenskonsert. En extra uppgift, som kanske inte knyts direkt till konserten eller utställningen, är att de ska läsa och senare framföra dikter, som antingen är skrivna av kvinnor, eller på något sätt anknyter till temat. Jag förberedde en lista med förslag på poeter och botaniserade då bland annat på podpoesi.nu, där det går att lyssna till inläsningar av dikter. Jag blev då påmind om en av mina favoritpoeter, nämligen Lina Ekdahl, som är en fröjd att läsa, men ännu coolare att lyssna till.

Eftersom det är Världspoesidag idag känns det passande att dela länken med er, så att ni också kan läsa. Klicka här.

Befinner du dig i Stockholm kan du uppleva poesiläsning live ikväll på Södra Teatern, då bland andra Athena Farrokhzad och Aase Berg, två andra av mina favoritpoeter, framträder. De finns också på podpoesi.nu här och här.

 

Mina svar på B

Skärmklipp 2015-08-17 21.31.50

Veckans bokstav i Kvinnoalfabetet är B och här kommer mina svar. Har nu insett att jag behöver börja anteckna namn som poppar upp i huvudet med jämna mellanrum, för att inte glömma dem när det är dags att värka fram svaren.

1. Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn på B?

Det går inte att bortse från Nina Bouraoui, trots att jag redan tjatat hål i huvudet på er angående denna författare som jag beundrar mycket. Jag började dock med senaste romanen i våras och fastnade inte riktigt. Ska självklart försöka igen, men det är i det självbiografiska den riktiga nerven finns. Sedan måste jag faktiskt fuska och nämna även Aase Berg, vars dikter är mycket bra och ungdomsboken Människoätande människor i Märsta en liten pärla.

2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?

Björk är en cool sångerska, som jag absolut älskade när det begav sig i början och mitten på 90-talet, men fortfarande återkommer till. Det här är en favorit:

3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på B som du har som förebild. Det kan vara en känd eller okänd kvinna inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.

Valet föll på Karin Boye. Jag tycker om hennes dikter och även romanen Kallocain. Dessutom tycker jag om att läsa om henne, hon var en viktig författare, men också en viktig historisk person och förebild. Både att hon stod emot nazismen och till slut vågade leva med den hon älskade.

4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på B har du ännu inte utforskat?

Oj, många självklart. En som jag snuddat vid, genom att läsa större delen av Det andra könet är Simone de Beauvoir, men det finns ju massor kvar att upptäcka. Förordet till Det andra könet är för övrigt en av de mest briljanta feministiska texter jag läst.

 

 

Tematrio – Tonårsläsning

Att böcker om unga skulle passa endast ungdomar är en snäv syn på litteratur som jag hoppas, och tror, håller på att luckras upp. Jag läser mycket ungdomslitteratur, kanske för att jag arbetar med ungdomar, men mest för att det finns så himla mycket bra i genren. Ungdomsböcker är inte sällan rappare, ärligare och mer nyskapande än många böcker för vuxna.

Lyran vill den här veckan att vi tipsar om tre tonårsböcker och jag hade faktiskt lite svårt att välja. Det blev tre svenska pärlor.

1. Kaninhjärta av Christin Ljungqvist är en mörk och gripande historia om tvillingarna Mary och Anne. Övernaturlig och samtidigt otroligt jordnära. Läs!

2. Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo är en riktig vitamininjektion. Huvudpersonen Alicia är underbart självsäker och totalt enerverande. Det går inte att låta bli att älska henne.

3. Jag gillar verkligen prosalyrik och Människoätande människor i Märsta av Aase Berg är verkligen riktigt, rikigt bra. Dikter om vänskap som bildar en väldigt fin historia om Tove som försöker hitta rätt i livet. Vackert och välskrivet.

Fler inlägg om ungdomsböcker hittar du här.

 

Att hitta sin form

Inte ens i perioder då jag tränat mycket har jag varit speciellt förtjust i det. Jag har aldrig längtat till nästa träningspass och i princip fått tvinga mig att träna varje gång. Nu har jag äntligen hittat träningsformer som passar mig ganska bra. I morse simmade jag i en lugn och avslappnande miljö, åt frukost på simhallen tillsammans med Tana Franch och fick en skön start på dagen. Ibland går jag på yoga och även då brukar jag känna mig väldigt nöjd och avslappnad efteråt. Det är nog mitt mål med träningen.

Nu när jag faktiskt kommit igång kan kan till och med fundera på att börja springa, något som jag egentligen avskyr, men tvingar mig att göra ibland ändå. Kroppen känns hyfsat stark, konditionen helt okej och troligen kommer det funka ganska bra även att springa. Kanske kommer jag att få ont i muskler jag inte riktigt brukar använda, men jag kommer att överleva och för varje gång jag springer kommer det att gå lättare och lättare.

Jag tänker att det är samma sak med läsning. Det gäller att hitta den läsform som passar. Att läsa något som ger de effekter man söker. Som får en att känna läsglädje och en nyfikenhet att pröva fler böcker.

Kanske känns läsningen för vissa som ett långt lopp känns för mig. Jag får panik av tanken att behöva springa en mil och en lika stor panik kan säkert en dammig nobelpristagare ge den läsovane. Nu springer jag i alla fall fem kilometer och den som skräms av den komplicerad, tjocka, tunga boken kanske inte ska börja med att springa en mil.

Flera av mina elever hittade läsglädje genom Snabba Cash, en bok som jag kanske inte tycker är världens bästa, men som definitivt kan vara rätt bok för många. Någon annan gick igång på en bok av Carolina Gynning, medan en tredje älskade Människoätande människor i Märsta och ytterligare en älskar Twilight.

Börja där då. Läs i den form du tycker om. Läs det som ger dig det du söker och mår bra av. Men läs någonting. Så tänker jag kring läsning, hur tänker du?

Tematrio – Skrivande svenskor

Jag läser mycket svensk och det mesta är skrivet av kvinnor. Veckans tematrio passar mig alltså helt perfekt, då Lyran vill att vi bjuder på en trio skrivande svenskor.

1. Barbara Voors har varit en favorit sedan 1998, då jag läste Tillit till dig på en strand i Mombasa och när jag kom hem Älskade du, Syster min, När elefanter dansar  och Akvarium i tät följd. Fortfarande har Tillit till dig en speciell plats i mitt hjärta, men annars är Sömnlös, Islossning och Smultronbett nog favoriterna. Eller Fantomsmärtor, eller… Ja, ni förstår, det är bra helt enkelt. Jag har en oläst bok kvar, Mina döttrars systrar och den sparar jag till ett alldeles speciellt tillfälle. Det känns tryggt att ha den i hyllan och vara säker på att inte stå helt utan en Voors-bok om längtan sätter in.

2. På Bokmässan satt Maria Ernestam och signerade böcker. Jag älskar Maria Ernestams böcker, men då jag har alla kunde jag inte köpa någon och därför inte komma hem med en signerad bok. Istället travade jag fram till henne och sa just så, att jag inte kunde köpa någon bok för att jag hade alla, men att jag bara ville berätta att jag tycker att hennes böcker är fantastiska. Sådan är jag, lite pinsam sådär, men jag tänker att alla mår bra av lite beröm, även en stor författare som Maria Ernestam.

Den första bok jag läste av henne var Caipirinha med döden, en av de första vuxenböcker vi läste i vår bokcirkel Bokbruttorna, som från början var en ungdomsbokklubb. Jag minns att jag tyckte om den, fascinerades av den, men inte var 100% såld ännu. Det blev jag dock efter att ha läst Busters öron, en av de bästa böcker jag någonsin läst. Helt galet briljant. Därefter har jag läst allt av Maria Ernestam och hoppas på att det snart ska dyka upp en ny bok. Då ska jag bannemej se till att få ett signerat exemplar!

3. Katarina Wennstam är briljant. Så är det bara. Bäst är hennes reportageböcker Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman, som beskriver hur våldtäktsoffer behandlas i Sverige. Vidriga och vansinnigt viktiga böcker och efter att ha läst dem försökte jag få alla andra att göra detsamma. Därefter har Wennstam skrivit en trio spänningsromaner, som alla handlar om utsatta kvinnor. Smuts, om en advokat, pappa och make som roar sig med prostituerade, Dödergök om misshandel och Alfahannen om sexuell makt. Viktiga ämnen och grymt bra böcker.

I vår kommer nästa bok ut. Den heter Svikaren och handlar om en grym idrottsvärld. Lite nytt fokus kan tyckas, men fortfarande verkar Wennstam fokusera på de svaga. På dem utan röst. Behöver jag säga att jag är superpeppad inför att läsa den? Tänkte väl det.

Veckans bubblare:

Jag vet inte om det egentligen finns någon mer författare som jag är sådär ohälsosamt förtjust i, men Aase Berg är på god väg att bli en riktig idol. Det krävs några fler lästa böcker, men det är lätt ordnat. Hon blir min trea och bubblare på samma gång. Har ni inte läst Människoätande människor i Märsta tycker jag att ni ska göra det bums. Liknöjd fauna är också riktigt vass.

Mellan hopp och förtvivlan

 

Jag har läst Aase Bergs sjätte diktsamling Liknöjd Fauna, som verkligen inte liknar något annat jag läst. Jag skrattade högt vissa avsnitt, berördes av det stillsamma och vackra i andra och undrade hela tiden vad som skulle komma härnäst. Varje sida bjöd på en överraskning i denna samling med enormt tvära kast.

Liknöjd som i lik som är nöjda, som att bara vara nöjd när alla kring en är lika, som att vara nöjd med att ingenting förändras, eller kanske att vara likgiltig och nöjd med det. Faunan som i just jorden som maskarna på bokens framsida krälar i, eller som vårt samhälle, som jorden, som allt liv. Det liv som vi många gången slarvar bort. Den jord som vi förstör. Människor är inte mer än ett krälande djur i den fauna vars behov vi är likgiltiga för. Berg konstaterar att “vi är alla insekter för alla har en hjärna”.

Det är svårt att fånga en diktsamling i ett blogginlägg. Jag vet bara att jag älskade boken, men samtidigt inte riktigt kunde förstå hur en sådan bok kunde bli skriven. Vad rörde sig egentligen i Aase Bergs huvud när hon skrev den? Är det kreativitet eller galenskap? Och vem är i så fall galen?

Bäst är hönsen, de olika kacklande hönorna som berättar om sina åsikter. Som talar med ett språk de inte behärskar om saker de egentligen inte förstår, men vill inbilla andra att de fattar.  Jag har vikt en massa hundöron, det får man i böcker där vissa delar inte får tappas bort.

En dikt som fick mig att skratta högt är denna:

 

Höns Kön

 

Förhandlingsläget är svårtolkat med vi misströstar aldrig inne i vår Kris

Kommission. Vi vill samtidigt framhärda

att vi inte är av honkön. Vi laborerar med

hierarkier, alltså är vi män. Avser även på

tuppen, överbuffelhavare vidnämnd Pege.

Vi avvaktar Peges uttal. Pege producerar på

skärmen.

 

AsEA – 12  12%

XXXC 12 Fibr. Kvk – 1,73,2 %

Knr Bs China – 3,2     1,12 %

Fksma M.sivert + – negativ

Där satt den! Rak pinne! Så jävla toppen!

 

 

Och så lever vi i vårt kapitalistiska samhälle väntande på att en mäktig man, kanske vid namn Pege ska informera oss om läget på ett språk han kanske inte behärskar. Syftet är dock inte att han ska behärska, utan att andra ska hållas ovetande om vad som egentligen sker. Det är vi och dom. Dom har i detta fall makt. Vi har det inte.

Boken beskrivs som “en slutgiltig sammanfattning av den kapitalistiska apokalypsen” och visst är det jordens undergång som skildras.  De kacklande hönorna tycks symbolisera maktens män på olika ställen. De söker hönsmaktsordningen. De försöker göra livet så bra som möjligt för sig själva. Några är rädda för dem som inte är lika. För dom, som inte är som vi. Dessa kacklande politiker känner vi igen. Också dessa har en ovana att slänga sig med coola ord, som felanvända visar hur lite de egentligen förstår av den värld vi lever i.  Bland hönorna anas såväl moderater som sverigedemokrater, men det ligger kanske också i min tolkning. Helt klart är att det samhälle som hönorna skapar inte funkar bättre än det gamla. Det är inte bara de som är annorlunda som ska bort, utan även de gamla. Den stackars “Papigojan” t.ex. som är 65 år och “arbetsbelastning och jätteful”. Underbart.

Bland dessa galna dikter om dyslektiska hönor, finns de mer finstämda, som till exempel del här:

 

Fågelsommaren

är här nu

med sitt heltäckande

kodsyste

 

I don’t think

they sing

They just screach

in pain

 

Liknöjd Fauna är en bok som jag kommer att återvända till. Helt galen och samtidigt helt galet vacker. Lättillgänglig och samtidigt helt omöjlig att förstå. Lätta ord blandas med påhittade formuleringar som inte betyder någonting, eller kanske gör de det? Det är en bok att läsa, njuta av, skratta åt, tolka eller bara låta tankarna vara. Det finns inget facit, inget sätt man måste tolka texterna på, men ett ganska tydligt budskap om att vi borde fundera över vad vi håller på med. Helt klart är att Aase Berg är extremt kreativ, modig och kanske en liten smula galen. Det är bara hälsosamt att våga tänja gränserna för språket. Jag gillar det i alla fall helt klart. Kanske inte en diktsamling att börja med, men en synnerligen annorlunda och välskriven sådan. Coolt också att protestera mot vårt samhälle på det här sättet. För en protest är det, mot de som har makten och inte alls förvaltar den väl.

Vill du läsa “riktiga” recensioner om Liknöjd Fauna kan du kika in hos DN där Sverker Lenas imponeras av Bergs kraftfulla och flerstämmiga poesi, eller hos SvD där Jesper Olsson har svårt att göra en helhet av de galna hönsdikterna och de mer finstämda små betraktelserna.

Boken är ett recensionsexemplar från Albert Bonniers Förlag

En favoritgenre

Jag är väldigt förtjust i prosalyrik och blev därför himla glad när jag hittade den här sidan som (bland annat) listar verse novels.

Jag hittade flera som lockade:

The Song Shoots out of my mouth av Jamie Adoff och Martin French

Shark girl av Kelly Bingham

Because I am Furniture av Thalia Chaltas

Love That Dog av Sharon Creech

This is what I did av Ann Dee Ellis

Diamond Willow av Helen Frost

A girl named Mister av Nikki Grimes

Crank Series av Ellen Hopkins

Talking in the dark av Billy Merrell

God went to Beauty School av Cynthia Rylant

The Day Before av Lisa Schroeder

Almost Forever av Maria Testa

 

Några lyrikromaner jag själv läst och kan rekommendera är:

Människoätande människor i Märsta av Aase Berg

Vad mina vänner inte vet, Vad min flickvän inte vet och One of those hideous books where the mother dies av Sonya Sones

En gång av Margaret Wild

 

Har du lät några av böckerna på listan? Har du fler tips?

Kulturprisande på DN

Idag koras vinnaren av DN:s Kulturpris. Fem personer med olika kulturella verksamhetsområden är nominerade, vilket är det luriga, men också det roliga med priset. Kan man egentligen jämföra en låtskrivare med en skådespelerska, en regissör, en konstnär eller en författare? Nej kanske inte, men man kan i alla fall uppmärksamma dem alla och dessutom uppmuntra en av dem lite extra genom att tilldela dem priset och äran.

De nominerade är Ann Petrén, scenkonst, Annika Norlin, musik, Pernilla August, film, Karl Ove Knausgård, litteratur och Christina Ödlund, Konst & Form.

Jag utser ingen favorit utan lämnar med varm hand över till juryn.

Dagens Nyheters kulturpris har delats ut i fyra år och i år är det också premiär för ett annat pris. Det är Lagercrantzen som är ett kritikerpris tillägnat minnet av Olof Lagercrantz. Vinnaren presenterades idag då Aase Berg, lyriker och kritiker på Expressen, tilldelades priset med motiveringen:

Hennes kritik är alltid lika friskt oförutsägbar som obändigt självständig. Varje nytt verk möter hon med en medveten skyddslöshet. Djärvt rör hon sig mellan estetiska iakttagelser och samhälleliga tolkningar, men glömmer aldrig att uttalat värdera.

 

Bokfrågornas ABC del 21

Bokstaven U gäller den här veckan. Den sista hyfsat lätta bokstaven på rätt många veckor känns det som:

1. Vilken ungdomsbok skulle du rekommendera till vuxna läsare?

Många. Det finns väldigt många ungdomsböcker som definitivt fungerar även för vuxna läsare. Inte bara för dem, som liksom jag, arbetar med ungdomar. En av de bästa jag läst i år är Människoätande människor i Märsta av Aase Berg. En poesiroman om tre vänner.

Just prosalyrik är en genre jag är svag för och Sonya Sones har skrivit två fantastiska böcker om Sophie och Robin.

2. Finns det några böcker som du undviker?

Jag undviker allt för verkliga och allt för overkliga böcker. Med det menar jag BOATS och fantasy. Därmed inte sagt att det jag läst inom dessa genrer alltid är dåliga, men jag väljer med omsorg. Jag undviker också ganska ofta de väldigt hypade böckerna, men sedan jag börjat blogga tycker jag att det är lite kul att bilda mig en uppfattning av de böcker som ”alla” läser.

3. Berätta om en riktigt underhållande bok!

Jag skrattar gott åt Erlend Loe. Roligast är det när han själv berättar om eller läser ur sina böcker, då han inte verkar inse hur rolig han är. Den stackars huvudpersonen i Fakta om Finland har till exempel ett ständigt lågtryck i köket orsakat av badrummets placering, vilket gör att det regnar på morgontidningen varje dag, medan huvudpersonen i Doppler väljer att flytta till skogen där han lever med en älg. Galnast av de alla är nog Expedition L där det är omöjligt att avgöra vad som är skämt och vad som är allvar.

Jag har Loes senaste bok hemma, men den har lyckats försvinna i röran. Måste verkligen städa fram den!

4. Och slutligen vill jag att du tipsar om en bok som är alldeles underbar!

Jag tycker att American Wife av Curtis Sittenfeld är definitivt underbar. Fortfarande Alice av Lisa Genova är riktigt, riktigt hemsk och sorglig, men alldeles, alldeles underbar.

Skriv dina svar i en kommentar eller ett inlägg. För att jag ska få nöjet att läsa dina svar (roligare än att skriva själv) vill jag att du talar om när du svarat genom att kommentera och/eller länka.

Vill du ha inspiration kan du läsa vad följande bloggar svarade i våras:

…and then there was Beatrix

Annikas litteratur- och kulturblogg

BokMamma

Bokstunder

Books over Psychos

Eli läser och skriver

Ett liv utan böcker är inget liv

Eva-Cecilia

Fiktiviteter

Mirthful’s Bookblog

Tätortstimotej

Yfronten

You’re no different to me

%d bloggare gillar detta: