Eurovision

Dags för final i Eurovision Song Contest

Egentligen vet jag inte om jag kommer att orka se hela kvällens final i Eurovision Song Contest med med megalånga röstningen, men artisternas uppträdanden vill jag i alla fall se. Det är trots allt något speciellt med Eurovision, för även om det ofta är rätt stela programledare och musik jag egentligen inte gillar, så är det en trevlig tradition.

Jag kommer inte att ge mig på någon tippning inför kvällen, utan istället lyfta fram tio låtar som jag tycker om eller tror kommer att gå långt.

Först sju personliga favoriter:

Island som inte har en lika bra låt som förra året, men 10 years är ändå bra och Daði og Gagnamagnið är fantastiska. Älskar hur de använder vindmaskinen och pyrotekniken och hur lyckliga de ser ut på scenen.

Litauen representeras av The Roop som också skulle ha tävlat förra året. Jag gillar årets låt Discoteque riktigt mycket. Den är skönt syntpoppig och sångaren väldigt charmig.

Bulgarien har kanske tävlingens vackraste låt. Även Victoria skulle ha tävlat förra året, då med låten Tears getting sober, också den väldigt bra. I år sjunger hon Growing up is getting old i sann Billie Eilish-anda.

Frankrike bjuder på klassisk fransk schlager och det är inte modernt på något sätt, egentligen en ganska tjatig låt, men jag älskar ändå Voilà. Det ska bli spännande att se hela Barbara Pravis framträdande, i semifinalen fick vi bara ett smakprov.

Portugal har ganska en väl udda låt för att egentligen ha chanser att nå topp-10, men den kan överraska. Jag tycker jättemycket om Black Mambas soul-bluesiga Love is on my side. En låt som är bra på riktigt.

Finland bjuder på en riktigt bra rocklåt. Blind Chanel heter bandet och låten Dark side. Jag hoppas att det går riktigt bra ikväll.

Belgien har en ganska annorlunda låt, men den växer. Hooverphonic heter bandet, som bland annat gjort musik till Killing Eve och Jag vet vad du gjorde förra sommaren. Låten The Wrong Place är suggestiv och snygg. En låt jag troligen kommer att lyssna på även efter tävlingen.

Och tre andra låtar jag tror blir farliga:

Tror att Ukraina och Italien blir farliga, kanske även Cypern, men de tillhör inte mina favoriter. Ukraina tar ut svängarna och bjuder på elektronisk folkmusik, vilket brukar gå hem. Jag har dock väldigt svårt för sångerskan och tycker att det är en rätt jobbig låt att lyssna på. Italiens välstylade rockband har en låt som växer och jag gillar den bättre nu ett några lyssningar än jag gjorde inledningsvis. Kan troligen gå långt. Cypern tävlar med en låt skriven av bland andra Jimmy “Joker” Thörnfeldt och de låter mycket, men är inte speciellt bra.

Sveriges låt har jag faktiskt tröttnat på, för trots att Tusse är fantastisk, är Voices ganska tjatig. Topp 10 blir det ändå.

 

Vilka favoriter har du ikväll?


Uppdatering:

Italien var favoriten som höll hela vägen. Ingen omedelbar favorit för mig, men jag tycker att den växer för varje lyssning. Kul med en rocklåt och kul att ett danskt inslag i bandet.

De följs av Frankrike, Schweiz, Island och Ukraina. Island som klättrade rejält när publiken fick säga sitt. När juryn röstat färdigt var det Schweiz som var i ledningen, men Italien var verkligen folkets favorit.

Sverige och Tusse slutade på 14:e plats och det var väl ungefär som jag trodde. Han fick i alla fall poäng av publiken. Flera länder, däribland Storbritannien och värdlandet Nederländerna , fick noll poäng av tittarna och det kändes ganska grymt. Över huvud taget var det spännande och lite smärtsamt att se hur publikens poäng delades ut.

Semifinal 2 i årets Eurovision

I tisdags sändes första semifinalen i årets Eurovision Song Contest och ikväll var det dags för den andra. När jag innan semifinalerna lyssnade på korta klipp av årets låtar var i princip alla mina favoriter med i den här semifinalen. Enligt Christer Björkman och Edward af Sillén är det istället en mycket svagare semifinal, men så hade de också favoriter i tisdags som jag inte alls var förtjust i.

Redan klara för final är Frankrike, Storbritannien och Spanien. Jag absolut älskar franska Barbara Pravi med sin klassiska franska schlager Voilà. Helt underbar, trots att den egentligen är rätt så tjatig! Storbritannien skickar James Newman med låten Embers och den är inte wow, men helt okej. Från Spanien kommer Blas Cantó som sjunger Voy A Quedarme, en pampig powerballad som får lite högre tempo ibland. Kan funka!

Följande tio låtar från semifinal två tog sig till lördagens final:

Albanien Anxhela Peristeri med låten Karma är årets pampiga Balkaninslag, för precis som kommentatorerna påpekar måste det finnas med ett sådant. Överdrivet dramatiskt och pompöst, men sångerskan är skicklig och jag kan inte låta bli att gilla det här. Det gör publiken också.

Serbien har skickat tjejbandet Hurricane med Loco loco. De satsar på en internationell karriär, men en sådan har jag svår att se. Visst är de glada på scen, hårsvallen flyger och dansen funkar fint, medan sången sitter sådär. Det är kul att det händer något, men det här är verkligen inte någon favorit, men jag är inte förvånad över att den gick vidare.

Bulgarien Victoria sjunger Growing up is getting old. Ännu en artist som skulle ha tävlat förra året. Endast tolv länder har skickat nya artister, andra har just valt att skicka den eller de som skulle representerat dem förra året. Att de väljer Victoria igen är inte konstigt med tanke på att hon är en riktigt bra sångerska. Det här är verkligen en låt jag tycker om. Ännu en som har svenska låtskrivare förresten.

Moldavien Moldaviens låt har tydligen varit populär under repetitionerna. Sugar framförs av Natalia, som bjuder på ett snyggt framträdande tillsammans med fyra dansare. Jag är själv inte alls förtjust i låten, men kan förstå att den slår. Christer Björkman älskar.

Portugal skickar en soulig blueslåt på engelska. Bandet Black Mamba framför Love is on my side och det här är en låt som är bra på riktigt, vilket är mitt högsta betyg. Kanske inte så passande i tävlingen, men jag gillar skarpt. Sångaren har en speciell och mycket snygg röst. Väldigt kul att den gick vidare!

Island är mina absolut största favoriter i årets tävling. Bandet Daði og Gagnamagnið skulle varit med förra året redan och årets låt 10 years är inte lika bra, men jag gillar den ändå skarpt. Tyvärr har en av bandmedlemmarna testat positivt för covid-19 och därför kunde de inte uppträda live. Rutinerat av de ansvariga att banda repetitionerna, så att det i alla fall kunde bli semi-live. De tar vindmaskinen till en ny nivå!

San Marino representeras av något så oväntat som en rappare från USA. Artisten Flo Rider framför låten Adrenalina tillsammans med Senhit. En märklig blandning mellan orientalisk musik och sydamerikanska rytmer, men jag gillar ändå. Det är en låt att bli glad av. Thomas Stengaard, Joy Deb, Linnea Deb och Jimmy “Jokern” Thörnfeldt finns med i den långa låtskrivarlistan.

Schweiz Gjon’s Tears skrev enligt kommentatorerna tävlingens vackraste låt förra året och är tillbaka i år igen med Tout l’Univers som också är riktigt fin. En storfavorit som höll!

Grekland kör också upptempo med rejäl dramatik från början, som övergår i riktig 90-tals disco. Många oooh och aaah, kombinerad med en refräng som fastnar och i princip bara innehåller orden Last dance, men en lite svagare vers. Last dance är just låtens titel, men det låter som Let’s dance när Stefania sjunger.

Finland har en riktigt bra låt i år. Rock såklart med bandet Blind Chanel och låten Dark side. Den här slår tävlingens andra hårdrocksbidrag från Italien med hästlängder. Riktigt, riktigt roligt att de gick till final.

Bland de låtar som inte gick vidare är det väl kanske ingen låt jag saknar jättemycket, men det hade varit trevligt med Danmark i final. Danmark bjuder på klassisk schlager med låten Øve os på hinanden framförd av Fyr & Flamme. Den här hade kunnat vinna tävlingen 1985, men frågan är hur det går 2021. Christer Björkman avskyr, medan Edward af Sillén älskar och jag är nog trots allt team af Sillén. Publiken verkar också nöjd. Tyvärr fick Björkman rätt.

Veckans kulturfråga v.20 2021

Det är Eurovisionfinal på lördag och igår gick första semifinalen med Sveriges Tusse som deltagare. Den andra är på torsdag. Även om jag villigt ska erkänna att jag lite tappat intresset för Eurovision i takt med att barnen blivit äldre och inte vill titta på finalen längre, men ändå kan jag nog inte låta bli att titta. Dagens kulturfråga handlar dock inte om årets tävling, utan tidigare års bidrag.

Vilket bidrag från Eurovision gillar du bäst?

Återigen frågar jag efter ETT svar, men måste själv ge flera exempel. Under en period på 80-talet var Eurovision en av årets största händelser och en vinnarlåt som jag absolut älskade var Johnny Logans Hold me now som vann 1987. Samma år representerades Italien av Umberto Tozzi och Raf som sjöng vackra Gente de Mare. Två år senare tävlade Tommy Nilsson för Sverige med fina En dag. Tre låtar som fortfarande berör.

När jag tittade igenom klippet med alla vinnare från 1956-2019 inser jag dessutom hur mycket jag saknar orkestern.

 

Semifinal 1 i årets Eurovision

Ikväll sändes årets första semifinal i årets Eurovision Song Contest. Redan klara för lördagens final var värdlandet Nederländerna, samt Italien och Tyskland.

Jag vill så gärna tycka om Italiens Måneskin, som har en dansk medlem, men trots att de absolut är annorlunda och coola på många sätt, är jag inte riktigt övertygad. På Spotify är det dock det bidrag som har flest lyssningar.

Tyskland representeras av en låt med titeln I don’t feel hate. En ganska rolig popsång som absolut kan funka på lördag. Barnrösterna lär de få i alla fall med sitt färgstarka nummer.

Förra årets vinnarland (eller förrförra då) Nederländerna representeras av Jeangu Macrooy, som verkligen ser genuint lycklig ut över att få tävla. En bra sångare dessutom med en trevlig låt, men det blir ingen vinst igen.

Förutom dessa tre går följande tio bidrag vidare till lördagens final:

Norge Faktiskt gillar jag Norges bidrag, trots att den luktar smörigt pojkband från 90-talet och har en höjning som är på tok för mycket. Artisten kallar sig TIX och är klädd som en ängel. Typiskt en låt som kommer att göra sig bättre på radio än på scenen. Kul ändå att den gick vidare!

Israel Att Israel är med och tävlar i år känns lite olustigt med tanke på läget i landet, samtidigt är det här musik och det finns andra deltagande länder som befinner sig i komplicerade situationer. Sångerskan Eden Alene varit med i X-factor. Låten är helt okej, om än lite enformig men det hade ju blivit märkligt om den vann och svårt att genomföra en tävling där om läget inte stabiliseras.

Ryssland Flera bidrag i årets tävling tycks ha inspirerats av Nettas Toy, som Israel vann tävlingen med 2018. Ryssland kombinerar Netta med märklig rap och lite Wild dances med Ruslana. Bra budskap och en låt som många ser som kontroversiell, men det räcker inte för mig. För publiken var det absolut nog.

Azerbajdzjan Efendi från Azerbajdzjan sjunger om Mata Hari i en orientaliskt doftande låt. Märkligt., verkligen märkligt. Samtidigt är det definitivt en låt som sticker ut. “Eld och hud” påpekar Christer Björkman och ja, det är ofta ett vinnande koncept.

Malta Även Maltas bidrag tycks inspirerad av Netta, i alla fall gällande textens budskap. Musikaliskt är det mer av Grease-vibbar. Sångerskan Destiny har tävlat i Junior Eurovision, Talang och X-faktor. Svenska dansare och ett ganska coolt nummer. En storfavorit som höll.

Litauen Det här är kanske min favorit ikväll. Litauen har en charmig låt framförd av The Roop, ett band med distans och humor. Discoteque är skönt syntpoppig och sångaren väldigt charmig.

Cypern är det land som tävlat flest gånger utan vinst och Elena som tävlar är känd från grekiska Idol (eller var det Talang, någon tävling var det i alla fall). En rätt kass låt med en sångerska som absolut kan sjunga, men inte på engelska. En refräng som fastnar, vilket helt klart kan vara en fördel i sammanhanget. Versen är tyvärr pinsamt dålig. Jimmy “Joker” Thörnfeldt är en av låtskrivarna och har därmed två bidrag med i första semifinalen och i lördagens final.

Sverige Äntligen ropades “Sweden” upp som åttonde finalbidrag. Hur gick det förTusse då? Jo, han skötte sig fint, trots att rösten bröts lite. Men hörni, jag tycker faktiskt att låten är rätt tråkigt. Tyckte att han stack ut i Melodifestivalen, men jag tycker inte att Voices växer, utan snarare slits ut. Samtidigt är den inte utsliten i Europa ännu.

Belgien Bandet som representerar Belgien har gjort musik till bland annat Jag vet vad du gjorde förra sommaren och tävlade även förra året. I år har de en ny sångerska och visst funkar det. Snygg, stämningsfull, elektronisk musik. Kanske lite väl lågmäld för tävlingen.

Ukraina Ukraina bjuder elektronisk folkmusik. Ännu ett märkligt bidrag, men samtidigt uppskattar jag att de vågar ta ut svängarna. Absolut ingen personlig favorit och jag hade klarat mig utan den i finalen.

Av de låtarna som inte gick vidare är det nog bara Kroatien jag hade velat se i finalen. Albinas låt Tik-Tok är nästan bra på riktigt och det är ett högt betyg. Men bara nästan, för refrängen är inte alls lika bra som versen. De funkar ändå okej och numret är ganska snyggt. Mycket 80-tal över numret, kanske för mycket. Jag kan förstå att den inte gick vidare, men gillade Kroatiens låt bättre än till exempel Ukrainas och Cyperns.

Eurovision song contest

Om du liksom jag tycker om det svulstiga med Eurovision och vill se en riktigt smörig och lika mysig film om spektaklet ska du inte missa filmen Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga.

Berättelsen tar sin början 1974 när ABBA framträder med Waterloo i Brighton och vinner hela tävlingen. På Island lämnar Lars sorgen över modern bakom sig, reser sig från sin gömda plats i trappan och börjar dansa framför tv:n. Lilla Sigrit som inte talar börjar även hon dansa och någonstans där börjar deras dröm. Mest är det kanske Lars dröm. Kanske helt och hållet. Drömmen om att vinna Eurovision Song Contest.

Många år senare är det slumpen som tar bandet Fire Saga till den isländska uttagningen och för att ta sig därifrån krävs en minst sagt otrolig händelse. Hur som helst ska Lars och Sigrit få tävla och det är självklart stort. Nu kan de bli mer än misslyckade musiker som spelar på den lokala puben och alltid kommer ifrån monsterhiten Ja Ja Ding Dong, som enligt Will Ferrell, en av filmens skapare och huvudrollsinnehavare, ska vara en typisk Eurovisionsång dvs rolig, kitsch, hemsk och bra på en gång. En låt som fastnar varken du vill det eller inte.

Will Ferrell och Andrew Steele har skrivit manuset till Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga och David Dobkin har regisserat. De har lyckats få med en hel del kändisar på bild, men också bakom kulisserna. Molly Sandén är rösten bakom Sigrit, spelad av Rachel McAdams. Eller egentligen sjunger de båda, då Sandén dubblar McAdams i de flesta låtarna. Extra roligt är det att  Graham Norton dyker upp som sig själv och att en rad artister som varit med i Eurovision, däribland Loreen, framför ett pampigt musiknummer. Bäst av alla är ändå Dan Stevens som spelar den ryske, favorittippade sångaren Alexander Lemtov med alla Eurovision attribut och några till. Så långt ifrån Downton Abbey som det går att komma. Helt fantastiskt!

Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga är underhållande, snygg och alldeles underbart svulstig och smörig. Precis vad jag behövde en kall sommarkväll när livet kändes lite extra färglöst. Lite extra Eurovision till folket när årets tävling inte blev av är alltid trevligt.

Sveriges 12:a — en okej nödlösning

Jag fastnade i Sveriges 12:a trots allt igår och lyssnade på låtarna lite mer ordentligt. Lite kul att se titta på mina egna kommentarer om vad jag tyckte första gången jag hörde dem. Vissa låtar växte redan andra gången, medan andra förblev rätt kassa eller i alla fall märkliga. Några av låtarna kommer helt klart att spelas massor på radio, men det behöver inte alltid att de är bra. Irlands bidrag är ett exempel på det.

Estlands bidrag tillhörde verkligen de låtar som jag faktiskt fastnade för rejält och jag hade rätt i att den skulle fastna. Uke Suvistos låt funkade helt klar. Även Litauens märkliga bidrag växte faktiskt lite, men gör sig säkert ännu bättre på radio utan det knäppa framträdandet. Ändå är jag glad att de skickade just ett framträdande och inte en video. Jag gillar det så mycket bättre. Helst ska publiken märkas som i Islands fantastiska bidrag. Undantaget är Frankrikes Eiffeltornsorgie som är bättre än låten. Sedan insåg jag att Nederländernas låt faktiskt är riktigt fin, även om den är för långsam för att funka i sammanhanget. Detsamma gäller Belgiens bidrag.

Andra låtar, som Australiens bidrag var ännu värre efter ännu en genomlyssning. Hur tänkte de egentligen? Skrikigt, falskt och faktiskt riktigt dåligt. Norges låt var istället ännu tråkigare än jag mindes den och faktiskt tyckte jag att Malta, som jag hade som favorit igår, blev sämre när hela låten spelades. Att 3 minuter känns för långt är inget bra betyg. Ännu värre var Rysslands låt, som jag faktiskt snabbspolade förbi.

Programmet i övrigt då? Sarah Dawn Finer inledde med att framföra en mash up av förra årets vinnarlåt och Dotters bidrag Bulletproof från årets melodifestival. Riktigt bra faktiskt. Därefter trädde Christer Björkman in och jag slogs av hur extremt tyst det var utan publik. Det hjälper liksom inte att Sarah Dawn Finer är fantastisk, för det blir bara tyst och stelt. En riktigt märklig känsla. Faktiskt ganska krystat. Jag hade klarat mig fint utan deras pauskommentarer.

Bättre då när det blev Edward af Silléns tur att presentera och kommentera de tävlande bidragen som presenterades med gamla filmer från tidigare år. Det funkade oväntat bra, men då är jag också väldigt svag för unge herr af Sillén. Ni har väl förresten inte missat förra veckans fina intervju med honom i DN?

Edward af Sillén kallar Sveriges 12:a för ett program han hoppas aldrig mer behöver göras igen och visst är det en nödlösning, men en rätt trevlig sådan. Riktigt roligt var det att se Petra Mede och Måns Zelmerlöw sjunga. Återvinning när den är som bäst, vilket även gäller reprisen på Lynda Woodruffs äventyr. Jury på distans däremot. Så himla meningslöst. Ännu mer meningslöst var coola Move i balladversion. Verkligen inte bra.

Så vilken låt fick Sveriges 12:a då?

Juryn dissade förhandfavoriten Ryssland och gav dem 2 poäng och min favorit Tyskland fick inte ett enda poäng (däremot 4 poäng från folket), medan topp tre blev Bulgarien (8 poäng), Malta (10 poäng) och Island (12 poäng). Folkets kärlek fick Litauen (8 poäng), Malta (10 poäng) och Island (12 poäng). Samma två topplåtar alltså och Schweiz som fick poäng från både juryn och folket knep bronsplatsen.

Grattis till fantastiska Daði Freyr som bidrog till den krystade kvällen med en ganska stel intervju där han bland annat berättade att låten är skriven tills hans dotter. Daði Freyr bjuds in till nästa års svenska tävling och det kan bli riktigt trevligt. Synd bara att de inte fick en chans att vinna på riktigt.

 

 

Vilken låt får Sveriges 12:a?

I brist på en riktigt Eurovisionfinal med allt vad det innebär har 25 låtar valts ut och en av dem kan ikväll få Sveriges 12:a i programmet med samma namn som sänds 21.00. Programmet Inför ESC som sändes i lördags har fått massiv kritik, men resultatet blev ändå att låtarna blev något färre till antalet. Kanske är jag den enda som uppskattar alla mer eller mindre meningslösa kommentarer om låtarna. Vem orkar på riktigt lyssna på 41 låtar utan att det händer något annat?

I kvällens program kommer vi att få se bidragen i sin helhet utan en massa “soffsnackare” men jag är inte helt säker på att det blir bättre. Inspelade bidrag känns sådär, i alla fall de som satsat på mer eller mindre knäppa videos. De borde förbjudas till förmån för inspelningar av framträdanden.

Soffexperterna röstade fram följande topp 5:

  1. Island
  2. Ryssland
  3. Malta
  4. Österrike
  5. Frankrike

Nu har jag kikat lite på youtube och snabbspolat mig igenom Inför ESC och här är mina åsikter om låtarna:

1. Azerbajdzjan

Cleopatra med Efendi är en typisk Eurovisionlåt. Straight or gay or inbetween, jo budskapet funkar, men låten är riktigt skum och videon ännu märkligare. Orientalisk ökencountry med trummor, anyone?

2. Storbritannien

Videon till My last breath med James Newman är coolare än låten. Det doftar lite country och låten skulle kunna ha framförts av Victor Crone. Helt okej, men inte mer.

3. Danmark

Danmarks Ben & Tan är helt okej. Låten YES är inte riktigt min kopp te, men den funkar.

4. Estland

Jag gillade verkligen förra årets vinnare Duncan Laurence men blir trött på alla ballader i årets tävling som försöker efterlikna den. Fattar verkligen inte varför då liknande låtar inte brukar vinna två år i rad. Uke Suvisto smörar på och det är rätt snyggt, men som sagt väldigt mkt 2019. Det är dock en låt som fastnar trots allt.

5. Australien

Australien brukar satsa och Don’t break me med Montaigne är rätt cool. Det känns bara som är det går lite för snabbt och sångerskan snubblar på orden. Sådär är mitt betyg. Kommentaren av de både skitjobbiga och rätt roliga soffkommentatorerna “jag vill vara med, men jag vill vara clown” beskriver det hela väl.

6. Litauen

The Rope med On Fire börjar lovande när balladen övergår i något som jag hoppas ska bli en up-tempo-låt, men sedan blir det bara rätt märkligt. Någon slags popigare variant av New Order som inte riktigt funkar. Det blir mer parodi än seriöst bidrag och det tror jag inte var meningen, fast om man sjunger “the world is my desire I feel that I’m on fire” och dansar sjukt knäppt får man kanske stå ut med den tolkningen.

7. Nederländerna

Nederländerna skulle ha arrangerat årets tävling och jag utgår ifrån att de får göra det nästa år istället. Alltså behöver de inte vara rädda för att vinna två år i rad. Bidraget heter Grow och framförs av Jeangu Macrooy. Helt okej men väldigt, väldigt långsam. Vacker, men nästan för finstämd.

8. Spanien

Spanien representeras av Universo med Blas Cantó som är en helt okej, väldigt spansk poplåt. Helt okej och rätt skönt att det händer något bland alla ballader, även om det är lite väl lågmält. Det räcker liksom inte att vara snygg och sjunga på spanska.

9. Polen

Svenska folket verkar gilla ballader, eller så bor det bara väldigt många polacker här. Några andra förklaringar kan jag inte hitta till att Alicja med Empires finns med ikväll. Helt okej sångerska, men mycket märklig låt. Rätt tråkigt.

10. Tyskland

Violent thing med Ben Dolic är nästan bra på riktigt och det gott folk är ett toppbetyg i sammanhanget. Jag satt och smådansade i soffan och kommer att höja volymen när den spelas på radio. Dolic har en cool röst som Benjamin Ingrosso bara kan drömma om.

11. Belgien

Release me med Hooverphone är min typ av låt. Lugn med mycket piano och en säker sångerska. Lite väl smörigt kanske, men behagligt och faktiskt riktigt bra trots (eller tack vare) Bond-vibbar.

12. Island

Islands bidrag Think about things med Daði Freyr är helt fantastisk! Elektronisk pop med antistjärnor som får mig att vilja dansa.

13. Norge

Ulrikke sjunger Norges bidrag Attention och det är ännu en ballad (surprise) om än med fingerknäpp och ett försök till dramatiskt tempo. Det funkar väl okej, men det är en ganska intetsägande och ointressant låt som vi hört tusen gånger förut i sammanhanget. Ointressant.

14. Irland

Lesley Roy med Story of my life låter lite som Katy Perry, men med en lite sämre låt och en lite sämre sångerska. Med det sagt är det skönt med en pigg låt bland alla segisar. Glad pop ska inte underskattas.

15. Frankrike

Jag förstår inte varför Frankrike envisas med engelska refränger. Antingen får de köra engelska rätt igenom eller (hellre) skita i det alls. Tom Leebs The Best in me är skriven av bland andra Thomas G:son, Peter Boström och John Lundvik, samt artisten själv. Det låter väldigt mycket Lundvik helt klart. En fin låt, med en bra sångare och en mäktig eiffeltornsvideo. Maffig och klassisk Eurovisionballad.

16. Malta

Låten All of my love med Destiny känns väldigt The Mamas och det funkar väl. Duktig sångerska och hyfsad låt med gospelvibbar. Cesár Sampson som tävlade för Österrike med hypersvängiga Nobody but you 2018 har varit med och skrivit den. En av tävlingens bästa som jag gärna hade sett live istället för i en rätt kass video.

17. Finland

Aksel med Looking back är inte så tokig faktiskt. En av tävlingens alldeles för många ballader, men den har något extra i jämförelse. Bra för att vara Finland och bra för att vara Eurovision.

18. Bulgarien

Tears getting sober (vad det nu ska betyda) med Victoria låter som Billie Eilish, men inte lika bra. Låten är ändå helt okej, men kommer inte riktigt igång. Fint, men lite, lite tråkigt och originalet är bättre.

19. Georgien

“Han kommer ju rätt ifrån Kronoberg” utbrister Johanna Nordström i Inför ESC när Tornike Kipiani börjar vråla fram sin egenskrivna låt Take me as I am. Det låter mycket, men inte bra.

20. Grekland

Superg!rl med Stefania är en märklig kombo av 90-talspop och grekisk folkmusik med en otippad indisk touch. Videon är dessutom helt bisarr. Helt klart mer konstigt än bra!

21. Schweiz

Tydligen är det här Christer Björkmans favoritlåt och det kan jag tänka mig. Répondez-moi med Gjon’s Tears är en ballad på franska framförd av ung man i regn. Tyvärr har den ingen direkt refräng och då spelar det liksom ingen roll om sångaren kan sjunga eller att produktionen är snygg. “Det här är estetprogrammet på gymnasiet” säger Parisa Amiri och det vill jag definitivt dementera.

22. Österrike

Vincent Bueno sjunger Alive som är en riktig svängig funkig poplåt som doftar Justin Timberlake och Bruno Mars. Riktigt bra faktiskt. Det svänger.

23. Israel

Eden Alene tävlar för Israel med låten Feker Libi som sjungs på engelska och (väldigt otippat) amhariska. Rätt svängigt och helt okej. “Väldigt multi-kulti” som Farao Groth konstaterade i Inför ESC.

24. Italien

Men jisses vad ballader det är i årets tävling. Italiens bidrag till balladorgien är Diodato med Fai Rumore och de har ju fördelen av att sjunga på italienska. Vad blir INTE vackert då?! Power-ballad-deluxe med fullt ös större delen av tiden. Ett klassiskt italienskt bidrag alltså.

25. Ryssland

Rysslands bidrag Uno med gruppen Little Big tillhörde favoriterna inför året ESC och om det är sant är det nästan skönt att finalen inte sänds. Småroligt, men en rysk sämre kopia av 90-talsbandet Aqua feat. Gunther är verkligen inte mer än så. Jag avskyr å andra sidan knäppa nummer som det här. Det finns dock en överhängande risk att de skapat sommarens dans.

 

Island, Tyskland och Malta i topp alltså. Vilka låtar är dina favoriter?

 

 

Tänk snabbt! (vecka 20)

Måndagen igen och veckorna går på något konstigt sätt både väldigt snabbt och extremt långsamt. Jag är glad att jag har ett jobb som ger rutin, men att undervisa hemifrån börjar bli minst sagt segt. Mycket tid tillbringas i växthuset och det märks på veckans Tänk snabbt!

Hittills är det jordgubbar och örter som hamnat i jorden och jag ber er därför göra valet mellan jordgubbar och smultron, samt mellan basilika och koriander.

Böcker måste självklart vara med och den här veckan undrar jag om du främst läser nya böcker eller gamla godingar.

Det är många evenemang som ställs in den närmaste tiden, men när det gäller Eurovision så försöker både Svt och produktionsbolaget som skulle sänt finalen från Rotterdam skapa någon slags ersättning. Jag såg inte Svt:s första del av konceptet Sveriges 12:a i lördags, men kritiken har varit hård. På torsdag är det dags för svenska folket att välja sin favorit under ledning av Sarah Dawn Finer och 16/5 sänds Eurovision: Europe shine a light, en två timmar lång hyllning till de artister som skulle varit med i tävlingen i år. Vilket program väljer du?

Jag har visserligen köpt fyra noveller på danska från Novellix, men oftast läser jag på svenska eller engelska. Väljer du helst böcker på svenska eller engelska?

 

Veckans fem val i Tänk snabbt lyder:

jordgubbar eller smultron?

basilika eller koriander?

nya böcker eller gamla godingar?

Sveriges 12:a eller Eurovision: Europe shine a light?

svenska eller engelska?

 

Så här väljer jag:

jordgubbar eller smultron? Det är något speciellt att plocka smultron och dra på strå, men jag väljer ändå jordgubbar och hoppas att de egenodlade blir riktigt goda.

basilika eller koriander? Just koriander verkar vara en krydda att älska eller hata, men jag älskar verkligen den annorlunda kryddan som ger en fantastisk smak till det mesta.

nya böcker eller gamla godingar? Det blir mycket nytt helt klart, men samtidigt tycker jag att det är synd att böcker har så kort livslängd.

Sveriges 12:a eller Eurovision: Europe shine a light? Spontant känner jag att ingenting ersätter en riktig Eurovisionfinal, men jag kommer nog i alla fall att se Sveriges 12:a på torsdag. Information om artister lockar däremot inte alls.

svenska eller engelska? Vissa genrer och vissa författare läser jag alltid på engelska, men mest läser jag på svenska.

 

Hur väljer du? Tänk snabbt!

Väntat och oväntat i Eurovision

En kort kommentar får det bli av gårdagens Eurovision-final som sändes från Tel Aviv. Spontant känns det skönt att Nederländerna vann, dels för att jag gillade låten, men också för att en final där känns lite mer bekväm än det gjorde igår. Det gick inte att undgå elefanten i rummet som ingen, förutom Island och Madonna, låtsades om. Tur att Ryssland fick nöja sig med en tredjeplats. Det sista vi behöver är en tävling där, för även om tävlingen i sig ska vara opolitiskt går det inte att blunda för vad som helst.

Madonna ja, henne måste vi prata om. Vilket märkligt och sorgligt uppträdande hon bjöd på. Nya låten funkade bättre, men jag hade gärna sluppit att lyssna på den falska versionen av Like a prayer.

Det blev trots allt en spännande kväll.

John Lundvik var i ledningen när juryrösterna delats ut, men fick inte alls lika många röster av publiken och slutade på en sjätteplats. Jag tror inte att hans sjungande i greenroom så fort han fick chansen gav honom några pluspoäng, snarare tvärtom. Det gav ett lite väl självsäkert intryck och den annars så ödmjuke Lundvik hade tjänat mer på att vara som han brukar.

Av de låtar jag tippat i topp återfanns sju på topp 10, medan det gick sämre än vad jag trodde för Frankrike, som slutade på en fjortondeplats och så hamnade Tjeckien på plats elva, något som egentligen är bättre än jag trodde. Kul, då jag gillade deras poppiga låt. För Estland gick det däremot inte alls bra och Victor Crone fick nöja sig med en nittondeplats.

Det jag absolut inte hade räknat med var att Italien skulle gå så bra. Låten var helt okej, men definitivt inte någon favorit. Eurovision-experten Lotta hade däremot självklart koll på att den skulle nå långt. Att Norge skulle slå oss och Island hamna bland de tio bästa hade jag inte heller trott, men publiken gillar uppenbarligen det som sticker ut och det var från dem som de fick sina poäng.

Att redovisa tittarnas poäng på det sätt som gjordes igår var riktigt bra. Spänningen höll i sig hela vägen, då de länder som var i topp fick sina poäng sist. Så tycker jag absolut att de borde göra i Sverige nästa år också. Frågan är dock hur länge själva jurysystemet ska finnas kvar och om alla länder verkligen ska få rösta. Det blev rätt segt, trots att bara tolvorna delades ut.

Slut på spektaklet för i år alltså och spontant känner jag att färre bidrag måste få en plats i finalen. Det blev alldeles för långt och segt med alla låtar som nästan flöt in i varandra. Tjugo låtar, eller möjligen tjugo + värdlandet hade räckt och jag tycker nog att det faktum att fem länder har en garanterad plats i tävlingen måste diskuteras.

 

 

Vilket land tar hem Eurovision?

Ikväll är det dags för Eurovision Song Contest, ett spektakel jag älskar att hata. Eftersom ungarna verkar ha tappat intresset, har inte heller jag engagerat mig så där jättemycket, men finalen måste vi självklart se och en sådan måste självklart förberedas genom semifinalerna och sedan favoritbidragen några gånger till.

Hur går det då ikväll?

Jag tror att Schweiz bidrag kommer att bli farligt. Sångaren Luca Hänni har vunnit tyska Idol och låten She got me (som skulle kunnat heta Dirty dancing) är en låt som fastnar. Ingen personlig favorit, men jag tror att den kan tilltala många.

Nederländernas bidrag Arcade framförs av Duncan Laurence, som var med i holländska The Voice 2014. Låten är finstämd, men den växer och trots att Laurence bara sitter vid pianot tror jag att det här kommer att vara en låt som får många röster.

Australien tillhör favoriterna med låten Zero Gravity med Kate Miller-Heidke. Jag tycker mest att det är ett riktigt märkligt bidrag, men framträdandet är coolt.

Annorlunda, men mycket bättre är Frankrikes bidrag Roi framförd av Bilal Hassani. En riktigt bra sångare och en snygg låt. Jag hoppas och tror att den hamnar högt.

Ett riktigt viktigt budskap har Nordmakedoniens låt Proud med Tamara Todevska. Jag tycker egentligen att den är lite väl teatralisk, men hoppas att den kan ta sig in på topp 10.

Chingiz med låten Truth tävlar för Azerbajdzjan, ett land som alltid brukar nå framgångar i Eurovision. Årets låt är en poppig sak, som jag tror kommer att funka fint.

En av mina absoluta favoritbidrag är Tjeckiens Friend of a friend med gruppen Lake Malawi. Tyvärr tror jag inte att de kommer att nå toppen, men jag gillar låten skarpt även om den är mer brittiskt än det brittiska bidraget.

En annan favorit är Estlands bidrag Storm, som sjungs av svenske Victor Crone. En enkel poplåt som fastnar som för tankarna till Avacii.

 

Och ja, jag vet att jag borde ta med Ryssland, men det är ju en så sjukt tråkig låt. Vinner den så blir jag sur.

Sverige och John Lundvik då? Jo, det går bra tippar jag. Topp 5 helt klart. Eller?

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: