Eurovision

Veckans kulturfråga v.20 2022

I helgen gick musiktävlingen Eurovision Song Contest av stapeln och jag tänkte att vi den här veckan ska ge oss ut på en kulturell resa i Europa. Någon koppling till just ESC är definitivt inte nödvändig. Däremot finns det ju en massa annan trevlig kultur att lyfta fram.

Vilken kultur från ett land som tävlade i Eurovision vill du lyfta fram?

Jag kan inte ett ord franska, men definierar mig ändå som någon slags frankofil. Anglofil också förvisso och får jag välja är det brittiskt och franskt som gäller. En fransk författare jag gillar, men inte läst något av på ett tag är Delphine de Vigan. Senaste boken heter Om det inte vore för dig och var fantastisk. I augusti kommer Där barnen är kungar. Det brittiska får representeras av fantastiska After Life av och med Ricky Gervais. En nattsvart, men också varm och faktiskt även rolig serie om en man som mister sin fru och planerar att supa ihjäl sig.

Lite otippat har jag också flera polska favoriter och då främst poeter. Jag tänker främst på Wisława Szymborska som tilldelades Nobelpriset 1996 och Adam Zagajewski som aldrig hann få det. En annan polsk favorit är Olga Tokarczuk som jag verkligen vill läsa mer av. Hittills har jag läst Styr din plog över de dödas ben och delar av Löparna.

Australien är ju faktiskt med i Eurovision och då vill jag passa på att lyfta fram en av förra årets bästa tv-serier The Newsreader  som utspelar sig på en tv-station på 80-talet. I mars avslöjades att det blir en andra säsong och det ser jag verkligen fram emot. En bra bok med några år på nacken som också blev tv-serie är The Slap av Christos Tsiolkas. Den utspelar sig i Melbourne och handlar om en grillfest där en man ger ett barn en örfil. Det är inte hans eget barn och gästerna på festen turas om att berätta sin version av händelsen och dess efterdyningar. Min absoluta favoritdystopi utspelar sig i samma stad i en tid då världen håller på att gå under av kärnvapen och de sista levande människorna finns i just Melbourne. Jag talar om On the Beach av Nevil Shute.

10 låtar att hålla koll på i Eurovision 2022

Veckans topplista blir längre än vanligt och den handlar inte heller primärt om vad jag gillar, utan mer om vad jag tror. Ikväll är det final i Eurovision och jag har tagit fram 10 låtar (11 med Sverige) som jag gillar och/eller tror hamnat högt när rösterna räknats samman. Både hjärta och hjärna alltså. Med det sagt är startfältet (som vanligt) så spretigt att det är mycket möjligt att ingen av de här elva vinner. Svårtippat med andra ord.

Värdnationen Italiens bidrag heter Brividi och framförs av duon Mahmood & BLANCO. Tydligen är låten redan en stor hit och den sticker verkligen ut. Sådär superbra tycker jag inte att den är, men den kan ju växa. Jag har också förstått att speciellt Mahmood har en hel del fans i stugorna.

Ukraina ställer upp i tävlingen trots kriget och får publikens kärlek och glädje. Dessutom har de lägst odds inför kvällens tävling. Kalush Orchestra framför låten Stefania som är en minst sagt spännande blandning av rap och ukrainsk folkmusik. Hur mycket mer Eurovision kan det bli? Definitivt inte min kopp te, men utan tvekan intressant. Klart är i alla fall är det här inte är den typ av bidrag där det mesta av tiden går åt till att fundera över vilka andra låtar som plagierats. Efter några snabbrepriser börjar den dock fastna, så kanske vinner den i längden.

Belgien kör ett bidrag som sticker ut, men med tanke på att Jérémie Makiese är ännu en av alla vinnare av The Voice som tävlar är han också ganska vanligt. Miss You är en snygg låt och en av mina favoriter. Även om det är min sorts musik är det en låt som nästan är bra på riktigt. En av tävlingens bästa sångare helt klart. Kanske är det här kvällens vinnare?

Finland har letat fram gamla rockgruppen The Rasmus som hade en monsterhit i början av seklet med In the shadows. Jezebel är långt ifrån lika bra, men en helt okej rocklåt med schlagerkänsla som sticker ut i det här sammanhanget. Mer melodiöst än förra årets vinnare Måneskin, men att just de vann förra året talet emot The Rasmus även om publiken tycks älska.

Nederländerna representeras av S10 och låten De Diepte. Snyggt nummer och snygg låt, men kanske lite tråkigt och sticker inte ut alls. Jag överraskas av att det här är en av favoriterna till att vinna. Det får bli några lyssningar till innan finalen.

Storbritanniens Sam Ryder från Storbritannien, med 5 miljoner följare på TikTok, tillhör favoriterna. Hans sång imponerar och låten doftar sent 60-tals rock. Inte så tokigt och han lär ju ha en hel del fans som kan bidra med röster.

Chanel från Spanien är också en av favoriterna, med låten SloMo. Lite väl monoton för min smak, men det är en suggestiv låt med en refräng som fastnar.

Armeniens bidrag Snap framförs av Rosa Linn och är en av få låtar i tävlingen som är bra på riktigt. En slags svängig ballad med countrykänsla. Snyggt ända fram till det sönderwailade slutet där helheten förstörs rätt mycket, tyvärr. Typ 75% av låten är i alla fall bra.

Norges låt heter Give That Wolf A Banana och framförs av två vargar klädda i gult. Ingen vet vilka som gömmer sig under maskerna. Ett ganska snyggt, men minst sagt surrealistiskt nummer. Af Sillén berättar att många trott att det är Ylvis som gömmer sig under maskerna, vilket låter som en logisk gissning. Duon bakom Ylvis dementerar dock detta.

Grekland representeras av norsk-grekisk sångerskan Amanda Georgiadi Tenfjord. Hennes låt Die Together är verkligen snygg, men den kommer liksom aldrig igång. Visst händer det lite mer i refrängen, visst är det en gripande text och visst framförs låten av en säker sångerska, men det är lite väl jämntjockt. “Klassisk grekisk tragedi” som Edward af Sillén kallar det. Det här är en låt som växer för varje snabbrepris å andra sidan, så kanske gillar jag den mer ikväll.

Sverige då? Jo, Cornelia Jakobs har låga odds och sägs vara en favorit. Jag har älskat låten sedan första gången jag hörde den, men har kanske tröttnat något. De som röstar i Eurovision är förhoppningsvis fortfarande i förälskelsefasen.

Vidare från semifinal 2 i Eurovision 2022

Ikväll var det dags för andra semifinalen i Eurovision 2022 och Sveriges bidrag Hold me closer med Cornelia Jakobs tävlade. Arton bidrag blev tio och nu är finalfältet komplett. Till de tjugo bidragen från de två semifinalerna får sällskap av de fem stora och ikväll fick vi höra bidragen från Storbritannien, Spanien och Tyskland. Chanel från Spanien är en av favoriterna, men jag fastnade inte för låten utifrån det korta klipp vi fick höra. Även Sam Ryder från Storbritannien, med 5 miljoner följare på TikTok, tillhör favoriterna. Hans sång imponerar och låten doftar sent 60-tals rock. Inte så tokigt. Malik Harris från Tyskland bjuder på rap i låten Rockstar och det kan funka. Möjligen behöver han tagga ner något. Spontant känns det ändå som att i alla fall dessa tre stora tar tävlingen på allvar i år.

Följande tio bidrag gick vidare från semifinal 2:

Belgien kör ett bidrag som sticker ut, men med tanke på att Jérémie Makiese är ännu en av alla vinnare av The Voice som tävlar är han också ganska vanligt. Miss You är en snygg låt och en av mina favoriter. Även om det är min sorts musik är det en låt som nästan är bra på riktigt. En av tävlingens bästa sångare helt klart. Kanske är det här lördagens vinnare?

Tjeckien var sist ut i semifinal 2 med låten Lights Off framförd av We Are Domi. En rätt cool låt, med en väldigt cool sångerska. Inte någon klockren sång och det blir rätt monotont, men sticker ut i sammanhanget gör den utan tvekan. Rätt kul trots allt. Kan vara en låt som växer.

Azerbajdzjan skickar den skönsjungande Nadir Rustamli som framför den sorgliga och musikaldoftande balladen Fade To Black. Han har oväntat mycket kräm i rösten och det är inte så dumt, även om det verkligen inte är en omedelbar låt. Texten är på engelska, men ändå rätt obegriplig. Tydligen är låten skriven av svenske Anders Wrethov, men inte ens svengelskan är begriplig.

Polen kör på The Voice-vinnare och skickar USA-födde Ochman med låten River. Det här låter som Nano, men sämre. I sammanhanget är det ändå rätt hyfsat, bra för att vara Eurovision alltså, men långt ifrån bra på riktigt.

Finland har letat fram gamla rockgruppen The Rasmus som hade en monsterhit i början av seklet med In the shadows. Jezebel är långt ifrån lika bra, men en helt okej rocklåt med schlagerkänsla som sticker ut i det här sammanhanget. Mer melodiöst än förra årets vinnare Måneskin, men att just de vann förra året talet emot The Rasmus även om publiken tycks älska.

Serbiens bidrag är av det politiska slaget. I låten In Corpore Sano kritiserar sångerskan Konstrakta samhällets ytlighet och bristen på socialt skyddsnät. Det låter märkligt och det ÄR märkligt, speciellt för den som inte ens förstår texten. Suggestivt är det i alla fall och annorlunda är det definitivt.

Estland representeras av 2020 års sexigaste estländska man, Stefan, som väntat länge på att få tävla i Eurovision. Hans låt Hope är något så ovanligt som country från Estland och bryter därmed rejält med årets trend att gå tillbaka till sina rötter. Käckt så att det räcker och blir över, men en countryduracellkaninversion av Oscar Zia kan väl ändå inte gå hem i stugorna?

Australien brukar sprida glädje och representeras i år av Sheldon Riley som har tävlat i både Talang och X-faktor. Bidraget Not The Same plagierar Lukas Grahams 7 years i verserna och kör full power i refrängen. Sådär, blir mitt betyg. Visst kan Sheldon Riley sjunga, men det räcker inte trots årets scenkläder. Lite förvånande att Riley tog en finalplats.

Sverige då med Hold Me Closer som är en låt jag verkligen gillar. Cornelia Jakobs vet vad hon gör, men det är lite synd att det dräller av ballader i årets tävlingen. Tror ändå att både framträdandet och texten kan göra att Sverige tar en topp-placering på lördag i final nummer 60 för vår del.

Rumänien skickar det som Edward af Sillén kallar “årets lyckopiller. Latinska rytmer från Rumänien i Llámame med sångaren WRS. Kul och glatt förvisso, men det doftar skolavslutningsuppträdande. Inget som någon annan än stolta föräldrar och en och annan musiklärare kan uppskatta.


Lite överraskande är att Israel inte tog sig till final. Landet representerades av X-faktorvinnaren Michael Ben David, med rötter i Ukraina och Georgien. Låten I.M är en riktigt svängig sak som framförs med stort självförtroende. Eurovision när det är som bäst. Jag gillar skarpt! Den hade gott kunnat ta platsen från Estland eller Rumänien.

Vilka favoriter hade du ikväll?

Vidare från semifinal 1 i Eurovision 2022

Semifinal 1 är avgjord och 17 bidrag har blivit 10. Tävlingen sänds från Turin, Italien. Edward af Sillén är som vanligt en fantastisk kommentator och även programledarna Alessandro Cattelan, Laura Pausini och Mika klarar sig fint. Extra roigt var det att se Mika, även om hans italienska koppling är lite vag och hans monologer lite väl mycket ibland. Vackrast under kvällen är kanske Fai rumaro med Diodato, som skulle ha tävlat för Italien 2020. En riktigt snyggt nummer som verkligen lyfter fram den fantastiska scenen.

Direktkvalificerade till lördagens finaler är de fem stora och ikväll fick vi se bidragen från Frankrike och Italien. Det franska bidraget heter Fuenn och framförs av Alvan and Ahez på bretonska. Ett riktigt skumt bidrag som jag inte riktigt förstod grejen med. Värdnationen Italiens bidrag heter Brividi och framförs av duon Mahmood & BLANCO. Tydligen är låten redan en stor hit och den sticker verkligen ut. Sådär superbra tycker jag inte att den är, men den kan ju växa.

De tio bidragen som går till final är:

Schweiz representeras av Marius Bear med låten Boys do cry. Självklart gillar jag blinkningen till The Cures klassiska låt, men så många andra likheter med bandet i fråga finns inte. Det skulle vara den lätt 80-talsdoftande stilen sångaren har. Det här är en soft ballad, på gränsen till smörig och med evergreen-känsla. Bear har en bra och personlig röst som gör sig bra. Den här kan nog åka in på min lugna Spotify-lista.

Armeniens bidrag Snap framförs av Rosa Linn och är kanske enda låten i den första semifinalen som är bra på riktigt. En slags svängig ballad med countrykänsla. Snyggt ända fram till det sönderwailade slutet där helheten förstörs rätt mycket, tyvärr.

Island skickar trion Syster som har kända musikerföräldrar och är uppvuxen med musik. Låten Með Hækkandi Sól är soft och countrydoftande, med text på isländska. Exotiskt så att det räcker och blir över. Snygg låt med stark refräng, men framträdandet är lite väl töntigt och blir nästan parodiskt. Bättre att lyssna än att titta och när jag lyssnar växer den för varje gång.

Litauen representeras av Monika Liu som till stilen påminner om Liza Minelli. En rätt bra låt som doftar Bond och jag kan tänka mig att den växer för varje lyssning. Sångerskan är cool på riktigt och jag gillar mycket. Frågan är hur mycket den sticker ut. En fransk tolva är given, men i övrigt?

Portugals bidrag är en av många ballader i årets tävling. MARO är en habil sångerska och Saudade Saudade hyfsad låt, men ingenting som sticker ut. Bra bakgrundsmusik, men jag har svårt att se att den når någon topp-placering på lördag.

Norge låt heter Give That Wolf A Banana och framförs av två vargar klädda i gult. Ingen vet vilka som gömmer sig under maskerna. Ett ganska snyggt, men minst sagt surrealistiskt nummer. Af Sillén berättar att många trott att det är Ylvis som gömmer sig under maskerna, vilket låter som en logisk gissning. Duon bakom Ylvis dementerar dock detta.

Grekland representeras av norsk-grekisk sångerskan Amanda Georgiadi Tenfjord. Hennes låt Die Together är verkligen snygg, men den kommer liksom aldrig igång. Visst händer det lite mer i refrängen, visst är det en gripande text och visst framförs låten av en säker sångerska, men det är lite väl jämntjockt. “Klassisk grekisk tragedi” som Edward af Sillén kallar det. Det här är en låt som växer för varje snabbrepris å andra sidan, så kanske gillar jag den mer på lördag.

Ukraina ställer upp i tävlingen trots kriget och får publikens kärlek och glädje. Kalush Orchestra framför låten Stefania som är en minst sagt spännande blandning av rap och ukrainsk folkmusik. Hur mycket mer Eurovision kan det bli? Definitivt inte min kopp te, men utan tvekan intressant. Klart är i alla fall är det här inte är den typ av bidrag där det mesta av tiden går åt till att fundera över vilka andra låtar som plagierats. Efter några snabbrepriser börjar den dock fastna, så kanske vinner den i längden.

Moldavien kör årets clownbidrag och visst är det lite småkul, men mest rätt pinsamt. Låten Trenuleţul med Zdob şi Zdub & Advahov Brothers är för mycket av allt. Den här låten hade jag kunnat vara utan på lördag.

Nederländerna representeras av S10 och låten De Diepte. Snyggt nummer och snygg låt, men kanske lite tråkigt och sticker inte ut alls. Jag överraskas av att det här är en av favoriterna till att vinna på lördag. Det får bli några lyssningar till innan finalen.


Bland dessa tio är mina favoriter Schweiz och Armenien och jag saknar faktiskt egentligen ingen låt bland de som inte gick vidare. Roligt i år är att många länder väljer att sjunga på andra språk än engelska och i flera fall på små språk i sitt land.

Har du några favoriter bland dessa tolv finalister? Var det någon låt du tycker borde gått vidare som inte gjorde det?

Photo by Aditya Chinchure on Unsplash

Dags för final i Eurovision Song Contest

Egentligen vet jag inte om jag kommer att orka se hela kvällens final i Eurovision Song Contest med med megalånga röstningen, men artisternas uppträdanden vill jag i alla fall se. Det är trots allt något speciellt med Eurovision, för även om det ofta är rätt stela programledare och musik jag egentligen inte gillar, så är det en trevlig tradition.

Jag kommer inte att ge mig på någon tippning inför kvällen, utan istället lyfta fram tio låtar som jag tycker om eller tror kommer att gå långt.

Först sju personliga favoriter:

Island som inte har en lika bra låt som förra året, men 10 years är ändå bra och Daði og Gagnamagnið är fantastiska. Älskar hur de använder vindmaskinen och pyrotekniken och hur lyckliga de ser ut på scenen.

Litauen representeras av The Roop som också skulle ha tävlat förra året. Jag gillar årets låt Discoteque riktigt mycket. Den är skönt syntpoppig och sångaren väldigt charmig.

Bulgarien har kanske tävlingens vackraste låt. Även Victoria skulle ha tävlat förra året, då med låten Tears getting sober, också den väldigt bra. I år sjunger hon Growing up is getting old i sann Billie Eilish-anda.

Frankrike bjuder på klassisk fransk schlager och det är inte modernt på något sätt, egentligen en ganska tjatig låt, men jag älskar ändå Voilà. Det ska bli spännande att se hela Barbara Pravis framträdande, i semifinalen fick vi bara ett smakprov.

Portugal har ganska en väl udda låt för att egentligen ha chanser att nå topp-10, men den kan överraska. Jag tycker jättemycket om Black Mambas soul-bluesiga Love is on my side. En låt som är bra på riktigt.

Finland bjuder på en riktigt bra rocklåt. Blind Chanel heter bandet och låten Dark side. Jag hoppas att det går riktigt bra ikväll.

Belgien har en ganska annorlunda låt, men den växer. Hooverphonic heter bandet, som bland annat gjort musik till Killing Eve och Jag vet vad du gjorde förra sommaren. Låten The Wrong Place är suggestiv och snygg. En låt jag troligen kommer att lyssna på även efter tävlingen.

Och tre andra låtar jag tror blir farliga:

Tror att Ukraina och Italien blir farliga, kanske även Cypern, men de tillhör inte mina favoriter. Ukraina tar ut svängarna och bjuder på elektronisk folkmusik, vilket brukar gå hem. Jag har dock väldigt svårt för sångerskan och tycker att det är en rätt jobbig låt att lyssna på. Italiens välstylade rockband har en låt som växer och jag gillar den bättre nu ett några lyssningar än jag gjorde inledningsvis. Kan troligen gå långt. Cypern tävlar med en låt skriven av bland andra Jimmy “Joker” Thörnfeldt och de låter mycket, men är inte speciellt bra.

Sveriges låt har jag faktiskt tröttnat på, för trots att Tusse är fantastisk, är Voices ganska tjatig. Topp 10 blir det ändå.

 

Vilka favoriter har du ikväll?


Uppdatering:

Italien var favoriten som höll hela vägen. Ingen omedelbar favorit för mig, men jag tycker att den växer för varje lyssning. Kul med en rocklåt och kul att ett danskt inslag i bandet.

De följs av Frankrike, Schweiz, Island och Ukraina. Island som klättrade rejält när publiken fick säga sitt. När juryn röstat färdigt var det Schweiz som var i ledningen, men Italien var verkligen folkets favorit.

Sverige och Tusse slutade på 14:e plats och det var väl ungefär som jag trodde. Han fick i alla fall poäng av publiken. Flera länder, däribland Storbritannien och värdlandet Nederländerna , fick noll poäng av tittarna och det kändes ganska grymt. Över huvud taget var det spännande och lite smärtsamt att se hur publikens poäng delades ut.

Semifinal 2 i årets Eurovision

I tisdags sändes första semifinalen i årets Eurovision Song Contest och ikväll var det dags för den andra. När jag innan semifinalerna lyssnade på korta klipp av årets låtar var i princip alla mina favoriter med i den här semifinalen. Enligt Christer Björkman och Edward af Sillén är det istället en mycket svagare semifinal, men så hade de också favoriter i tisdags som jag inte alls var förtjust i.

Redan klara för final är Frankrike, Storbritannien och Spanien. Jag absolut älskar franska Barbara Pravi med sin klassiska franska schlager Voilà. Helt underbar, trots att den egentligen är rätt så tjatig! Storbritannien skickar James Newman med låten Embers och den är inte wow, men helt okej. Från Spanien kommer Blas Cantó som sjunger Voy A Quedarme, en pampig powerballad som får lite högre tempo ibland. Kan funka!

Följande tio låtar från semifinal två tog sig till lördagens final:

Albanien Anxhela Peristeri med låten Karma är årets pampiga Balkaninslag, för precis som kommentatorerna påpekar måste det finnas med ett sådant. Överdrivet dramatiskt och pompöst, men sångerskan är skicklig och jag kan inte låta bli att gilla det här. Det gör publiken också.

Serbien har skickat tjejbandet Hurricane med Loco loco. De satsar på en internationell karriär, men en sådan har jag svår att se. Visst är de glada på scen, hårsvallen flyger och dansen funkar fint, medan sången sitter sådär. Det är kul att det händer något, men det här är verkligen inte någon favorit, men jag är inte förvånad över att den gick vidare.

Bulgarien Victoria sjunger Growing up is getting old. Ännu en artist som skulle ha tävlat förra året. Endast tolv länder har skickat nya artister, andra har just valt att skicka den eller de som skulle representerat dem förra året. Att de väljer Victoria igen är inte konstigt med tanke på att hon är en riktigt bra sångerska. Det här är verkligen en låt jag tycker om. Ännu en som har svenska låtskrivare förresten.

Moldavien Moldaviens låt har tydligen varit populär under repetitionerna. Sugar framförs av Natalia, som bjuder på ett snyggt framträdande tillsammans med fyra dansare. Jag är själv inte alls förtjust i låten, men kan förstå att den slår. Christer Björkman älskar.

Portugal skickar en soulig blueslåt på engelska. Bandet Black Mamba framför Love is on my side och det här är en låt som är bra på riktigt, vilket är mitt högsta betyg. Kanske inte så passande i tävlingen, men jag gillar skarpt. Sångaren har en speciell och mycket snygg röst. Väldigt kul att den gick vidare!

Island är mina absolut största favoriter i årets tävling. Bandet Daði og Gagnamagnið skulle varit med förra året redan och årets låt 10 years är inte lika bra, men jag gillar den ändå skarpt. Tyvärr har en av bandmedlemmarna testat positivt för covid-19 och därför kunde de inte uppträda live. Rutinerat av de ansvariga att banda repetitionerna, så att det i alla fall kunde bli semi-live. De tar vindmaskinen till en ny nivå!

San Marino representeras av något så oväntat som en rappare från USA. Artisten Flo Rider framför låten Adrenalina tillsammans med Senhit. En märklig blandning mellan orientalisk musik och sydamerikanska rytmer, men jag gillar ändå. Det är en låt att bli glad av. Thomas Stengaard, Joy Deb, Linnea Deb och Jimmy “Jokern” Thörnfeldt finns med i den långa låtskrivarlistan.

Schweiz Gjon’s Tears skrev enligt kommentatorerna tävlingens vackraste låt förra året och är tillbaka i år igen med Tout l’Univers som också är riktigt fin. En storfavorit som höll!

Grekland kör också upptempo med rejäl dramatik från början, som övergår i riktig 90-tals disco. Många oooh och aaah, kombinerad med en refräng som fastnar och i princip bara innehåller orden Last dance, men en lite svagare vers. Last dance är just låtens titel, men det låter som Let’s dance när Stefania sjunger.

Finland har en riktigt bra låt i år. Rock såklart med bandet Blind Chanel och låten Dark side. Den här slår tävlingens andra hårdrocksbidrag från Italien med hästlängder. Riktigt, riktigt roligt att de gick till final.

Bland de låtar som inte gick vidare är det väl kanske ingen låt jag saknar jättemycket, men det hade varit trevligt med Danmark i final. Danmark bjuder på klassisk schlager med låten Øve os på hinanden framförd av Fyr & Flamme. Den här hade kunnat vinna tävlingen 1985, men frågan är hur det går 2021. Christer Björkman avskyr, medan Edward af Sillén älskar och jag är nog trots allt team af Sillén. Publiken verkar också nöjd. Tyvärr fick Björkman rätt.

Veckans kulturfråga v.20 2021

Det är Eurovisionfinal på lördag och igår gick första semifinalen med Sveriges Tusse som deltagare. Den andra är på torsdag. Även om jag villigt ska erkänna att jag lite tappat intresset för Eurovision i takt med att barnen blivit äldre och inte vill titta på finalen längre, men ändå kan jag nog inte låta bli att titta. Dagens kulturfråga handlar dock inte om årets tävling, utan tidigare års bidrag.

Vilket bidrag från Eurovision gillar du bäst?

Återigen frågar jag efter ETT svar, men måste själv ge flera exempel. Under en period på 80-talet var Eurovision en av årets största händelser och en vinnarlåt som jag absolut älskade var Johnny Logans Hold me now som vann 1987. Samma år representerades Italien av Umberto Tozzi och Raf som sjöng vackra Gente de Mare. Två år senare tävlade Tommy Nilsson för Sverige med fina En dag. Tre låtar som fortfarande berör.

När jag tittade igenom klippet med alla vinnare från 1956-2019 inser jag dessutom hur mycket jag saknar orkestern.

 

Semifinal 1 i årets Eurovision

Ikväll sändes årets första semifinal i årets Eurovision Song Contest. Redan klara för lördagens final var värdlandet Nederländerna, samt Italien och Tyskland.

Jag vill så gärna tycka om Italiens Måneskin, som har en dansk medlem, men trots att de absolut är annorlunda och coola på många sätt, är jag inte riktigt övertygad. På Spotify är det dock det bidrag som har flest lyssningar.

Tyskland representeras av en låt med titeln I don’t feel hate. En ganska rolig popsång som absolut kan funka på lördag. Barnrösterna lär de få i alla fall med sitt färgstarka nummer.

Förra årets vinnarland (eller förrförra då) Nederländerna representeras av Jeangu Macrooy, som verkligen ser genuint lycklig ut över att få tävla. En bra sångare dessutom med en trevlig låt, men det blir ingen vinst igen.

Förutom dessa tre går följande tio bidrag vidare till lördagens final:

Norge Faktiskt gillar jag Norges bidrag, trots att den luktar smörigt pojkband från 90-talet och har en höjning som är på tok för mycket. Artisten kallar sig TIX och är klädd som en ängel. Typiskt en låt som kommer att göra sig bättre på radio än på scenen. Kul ändå att den gick vidare!

Israel Att Israel är med och tävlar i år känns lite olustigt med tanke på läget i landet, samtidigt är det här musik och det finns andra deltagande länder som befinner sig i komplicerade situationer. Sångerskan Eden Alene varit med i X-factor. Låten är helt okej, om än lite enformig men det hade ju blivit märkligt om den vann och svårt att genomföra en tävling där om läget inte stabiliseras.

Ryssland Flera bidrag i årets tävling tycks ha inspirerats av Nettas Toy, som Israel vann tävlingen med 2018. Ryssland kombinerar Netta med märklig rap och lite Wild dances med Ruslana. Bra budskap och en låt som många ser som kontroversiell, men det räcker inte för mig. För publiken var det absolut nog.

Azerbajdzjan Efendi från Azerbajdzjan sjunger om Mata Hari i en orientaliskt doftande låt. Märkligt., verkligen märkligt. Samtidigt är det definitivt en låt som sticker ut. “Eld och hud” påpekar Christer Björkman och ja, det är ofta ett vinnande koncept.

Malta Även Maltas bidrag tycks inspirerad av Netta, i alla fall gällande textens budskap. Musikaliskt är det mer av Grease-vibbar. Sångerskan Destiny har tävlat i Junior Eurovision, Talang och X-faktor. Svenska dansare och ett ganska coolt nummer. En storfavorit som höll.

Litauen Det här är kanske min favorit ikväll. Litauen har en charmig låt framförd av The Roop, ett band med distans och humor. Discoteque är skönt syntpoppig och sångaren väldigt charmig.

Cypern är det land som tävlat flest gånger utan vinst och Elena som tävlar är känd från grekiska Idol (eller var det Talang, någon tävling var det i alla fall). En rätt kass låt med en sångerska som absolut kan sjunga, men inte på engelska. En refräng som fastnar, vilket helt klart kan vara en fördel i sammanhanget. Versen är tyvärr pinsamt dålig. Jimmy “Joker” Thörnfeldt är en av låtskrivarna och har därmed två bidrag med i första semifinalen och i lördagens final.

Sverige Äntligen ropades “Sweden” upp som åttonde finalbidrag. Hur gick det förTusse då? Jo, han skötte sig fint, trots att rösten bröts lite. Men hörni, jag tycker faktiskt att låten är rätt tråkigt. Tyckte att han stack ut i Melodifestivalen, men jag tycker inte att Voices växer, utan snarare slits ut. Samtidigt är den inte utsliten i Europa ännu.

Belgien Bandet som representerar Belgien har gjort musik till bland annat Jag vet vad du gjorde förra sommaren och tävlade även förra året. I år har de en ny sångerska och visst funkar det. Snygg, stämningsfull, elektronisk musik. Kanske lite väl lågmäld för tävlingen.

Ukraina Ukraina bjuder elektronisk folkmusik. Ännu ett märkligt bidrag, men samtidigt uppskattar jag att de vågar ta ut svängarna. Absolut ingen personlig favorit och jag hade klarat mig utan den i finalen.

Av de låtarna som inte gick vidare är det nog bara Kroatien jag hade velat se i finalen. Albinas låt Tik-Tok är nästan bra på riktigt och det är ett högt betyg. Men bara nästan, för refrängen är inte alls lika bra som versen. De funkar ändå okej och numret är ganska snyggt. Mycket 80-tal över numret, kanske för mycket. Jag kan förstå att den inte gick vidare, men gillade Kroatiens låt bättre än till exempel Ukrainas och Cyperns.

Eurovision song contest

Om du liksom jag tycker om det svulstiga med Eurovision och vill se en riktigt smörig och lika mysig film om spektaklet ska du inte missa filmen Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga.

Berättelsen tar sin början 1974 när ABBA framträder med Waterloo i Brighton och vinner hela tävlingen. På Island lämnar Lars sorgen över modern bakom sig, reser sig från sin gömda plats i trappan och börjar dansa framför tv:n. Lilla Sigrit som inte talar börjar även hon dansa och någonstans där börjar deras dröm. Mest är det kanske Lars dröm. Kanske helt och hållet. Drömmen om att vinna Eurovision Song Contest.

Många år senare är det slumpen som tar bandet Fire Saga till den isländska uttagningen och för att ta sig därifrån krävs en minst sagt otrolig händelse. Hur som helst ska Lars och Sigrit få tävla och det är självklart stort. Nu kan de bli mer än misslyckade musiker som spelar på den lokala puben och alltid kommer ifrån monsterhiten Ja Ja Ding Dong, som enligt Will Ferrell, en av filmens skapare och huvudrollsinnehavare, ska vara en typisk Eurovisionsång dvs rolig, kitsch, hemsk och bra på en gång. En låt som fastnar varken du vill det eller inte.

Will Ferrell och Andrew Steele har skrivit manuset till Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga och David Dobkin har regisserat. De har lyckats få med en hel del kändisar på bild, men också bakom kulisserna. Molly Sandén är rösten bakom Sigrit, spelad av Rachel McAdams. Eller egentligen sjunger de båda, då Sandén dubblar McAdams i de flesta låtarna. Extra roligt är det att  Graham Norton dyker upp som sig själv och att en rad artister som varit med i Eurovision, däribland Loreen, framför ett pampigt musiknummer. Bäst av alla är ändå Dan Stevens som spelar den ryske, favorittippade sångaren Alexander Lemtov med alla Eurovision attribut och några till. Så långt ifrån Downton Abbey som det går att komma. Helt fantastiskt!

Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga är underhållande, snygg och alldeles underbart svulstig och smörig. Precis vad jag behövde en kall sommarkväll när livet kändes lite extra färglöst. Lite extra Eurovision till folket när årets tävling inte blev av är alltid trevligt.

Sveriges 12:a — en okej nödlösning

Jag fastnade i Sveriges 12:a trots allt igår och lyssnade på låtarna lite mer ordentligt. Lite kul att se titta på mina egna kommentarer om vad jag tyckte första gången jag hörde dem. Vissa låtar växte redan andra gången, medan andra förblev rätt kassa eller i alla fall märkliga. Några av låtarna kommer helt klart att spelas massor på radio, men det behöver inte alltid att de är bra. Irlands bidrag är ett exempel på det.

Estlands bidrag tillhörde verkligen de låtar som jag faktiskt fastnade för rejält och jag hade rätt i att den skulle fastna. Uke Suvistos låt funkade helt klar. Även Litauens märkliga bidrag växte faktiskt lite, men gör sig säkert ännu bättre på radio utan det knäppa framträdandet. Ändå är jag glad att de skickade just ett framträdande och inte en video. Jag gillar det så mycket bättre. Helst ska publiken märkas som i Islands fantastiska bidrag. Undantaget är Frankrikes Eiffeltornsorgie som är bättre än låten. Sedan insåg jag att Nederländernas låt faktiskt är riktigt fin, även om den är för långsam för att funka i sammanhanget. Detsamma gäller Belgiens bidrag.

Andra låtar, som Australiens bidrag var ännu värre efter ännu en genomlyssning. Hur tänkte de egentligen? Skrikigt, falskt och faktiskt riktigt dåligt. Norges låt var istället ännu tråkigare än jag mindes den och faktiskt tyckte jag att Malta, som jag hade som favorit igår, blev sämre när hela låten spelades. Att 3 minuter känns för långt är inget bra betyg. Ännu värre var Rysslands låt, som jag faktiskt snabbspolade förbi.

Programmet i övrigt då? Sarah Dawn Finer inledde med att framföra en mash up av förra årets vinnarlåt och Dotters bidrag Bulletproof från årets melodifestival. Riktigt bra faktiskt. Därefter trädde Christer Björkman in och jag slogs av hur extremt tyst det var utan publik. Det hjälper liksom inte att Sarah Dawn Finer är fantastisk, för det blir bara tyst och stelt. En riktigt märklig känsla. Faktiskt ganska krystat. Jag hade klarat mig fint utan deras pauskommentarer.

Bättre då när det blev Edward af Silléns tur att presentera och kommentera de tävlande bidragen som presenterades med gamla filmer från tidigare år. Det funkade oväntat bra, men då är jag också väldigt svag för unge herr af Sillén. Ni har väl förresten inte missat förra veckans fina intervju med honom i DN?

Edward af Sillén kallar Sveriges 12:a för ett program han hoppas aldrig mer behöver göras igen och visst är det en nödlösning, men en rätt trevlig sådan. Riktigt roligt var det att se Petra Mede och Måns Zelmerlöw sjunga. Återvinning när den är som bäst, vilket även gäller reprisen på Lynda Woodruffs äventyr. Jury på distans däremot. Så himla meningslöst. Ännu mer meningslöst var coola Move i balladversion. Verkligen inte bra.

Så vilken låt fick Sveriges 12:a då?

Juryn dissade förhandfavoriten Ryssland och gav dem 2 poäng och min favorit Tyskland fick inte ett enda poäng (däremot 4 poäng från folket), medan topp tre blev Bulgarien (8 poäng), Malta (10 poäng) och Island (12 poäng). Folkets kärlek fick Litauen (8 poäng), Malta (10 poäng) och Island (12 poäng). Samma två topplåtar alltså och Schweiz som fick poäng från både juryn och folket knep bronsplatsen.

Grattis till fantastiska Daði Freyr som bidrog till den krystade kvällen med en ganska stel intervju där han bland annat berättade att låten är skriven tills hans dotter. Daði Freyr bjuds in till nästa års svenska tävling och det kan bli riktigt trevligt. Synd bara att de inte fick en chans att vinna på riktigt.

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: