Morgan Freeman

Olikhetsutmaningen: himmel och helvete

Vi har tonårsvecka på Kulturkollo och det är januari. Två skäl till att jag idag har valt ordparet himmel och helvete. Nu är det visserligen ont om det förstnämnda just nu när det är som mörkast och tråkigast, men en liten gnutta himmel finns kanske ändå.

En hel del av såväl himmel och helvete drabbar Lily i En farofylld överfart av Rachel Rhys. Himmel för att båten, speciellt övre däck, är en helt ny och spännande värld och självklart för alla platser hon får besöka. Helvete för att allt inte är enkelt under resan. Människor råkar illa ut och vissa behandlar henne illa.

För Julia i Johanna Lindbäcks Karta för förälskade & andra vilsna är bibliotek himlen på jorden. Ön där sommarhuset ligger är också någon slags himmelsk plats och den blir bättre när Rasmus dyker upp. Sociala medier är dock något av ett helvete, för de påminner henne om vänner hon förlorat och saker hon missar.

Vi har just börjat titta på Lucifer, där huvudpersonen kommer direkt från helvetet. En underhållande om än ganska märklig serie som jag gärna ser mer av.

I Bruce den allsmäktige får Jim Carrey vikariera som gud. Egentligen är det Morgan Freeman som är den allsmäktige, men han låter gärna Carrey förstå hur svårt det är att göra rätt. Till exempel så låter Carrey alla få som de vill, vilket självklart betyder kaos. Morgan Freeman har också gjort serien The Story of God, som finns på Netflix, men som jag ännu inte sett.

En av mina favorittavlor är Den döende dandyn av Nils Dardel från 1918. Om hans destination är himmel eller helvete låter jag vara osagt.

Och så slutligen två låtar som illustrerar ordparet:

Vilka kulturella verk förknippar du med orden himmel och helvete? Svara i en kommentar, ett blogginlägg eller på sociala medier. Se till att jag och andra hittar till dina svar. Lycka till!

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

mv5bmta1ndg2mzm5ndleqtjeqwpwz15bbwu4mda5otg5mtkx-_v1_sy1000_cr006741000_al_

Idag firade vi vår elvaåring. Lite sent, då han fyllde i somras, men hösten har inte riktigt varit som den brukar. Idag blev det i alla fall hamburgare och bio med några kompisar och brorsan. När alla väl fått mat, lotsats vidare till bion och fått de snacks de vill ha var det dags för Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Jag har tänkt läsa boken hur länge som helst, men nu blev det istället filmen som vann. Det var inte så dumt det heller.

Berättelsen om Jakob som mister sin farfar och sedan beger sig på jakt efter barnhemmet där farfadern bodde som barn. De besynnerliga barnen är mer eller mindre annorlunda och det är riktigt häftigt att få lära känna dem. Vi var på bio med ett gäng tio- och elvaåringar och det var ibland på gränsen till för läskigt. Alla tyckte dock om filmen och jag hoppas att inte för många kommer att drömma mardrömmar om hjärtan och uttryckta ögon.

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn är dock inte bara en läskig film, utan också en väldigt vacker sådan. Egentligen tycker jag mest om de scener som utspelar sig på själva barnhemmet, där barnen visserligen är underliga, men där inget superhemskt händer dem.

Skådespelarna är riktigt bra, barn som vuxna. Judi Dench är alltid bra, Morgan Freeman lyckas vara riktigt obehaglig och Asa Butterfield som spelar Jacob är ett riktigt fynd. Nu blir jag ännu mer sugen på att läsa Ransom Riggs böcker. Förutom Miss Peregrines hem för besynnerliga barn finns Spökstaden och Själarnas bibliotek.

%d bloggare gillar detta: