Albert Camus

Böcker som hör ihop

Ibland är det roligt att stanna i en litterär värld lite längre och kanske läsa flera böcker som hakar i varandra på något sätt. Jag har därför satt ihop en lista med bokkombinationer, några som jag läst och andra som jag skulle vilja läsa.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf och Timmarna av Michael Cunningham

Virginia Woolfs roman Mrs Dalloway från 1925 utspelar sig under en dag i Clarissa Dalloways liv, en dag som ägnas åt att planera kvällens fest. Timmarna består av tre berättelser i tre tider. I den första får vi möta Virginia Woolf, i den andra en hemmafru som skulle kunna liknas vid Mrs Dalloway och i den tredje står blommor och en fest i centrum.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och Gregorius av Bengt Ohlsson

Doktor Glas är en av mina favoritklassiker och där är det bara huvudpersonens perspektiv som vi får ta del av. Bengt Ohlsson låter istället den enligt doktor Glas så fruktansvärde pastor Gregorius stå i centrum och jag tyckte mycket om boken när jag läste den.

Till det här paret kunde fler titlar lagts, som Mordets praktik av Kerstin Ekman och Jag, Helga Gregorius av Birgitta Lindén.

En fest för livet av Ernest Hemingway och Åren i Paris av Paula McLain

Paula McLain har skrivit en skönlitterär bok om Ernest Hemingway och hans första fru Hadley. Hon var åtta år äldre än honom och de träffades när han var 21 och hon 29. Romanen och Hemingways självbiografiska bok handlar om samma år i Paris i början av deras äktenskap, innan han lämnade henne och deras barn för en annan. Paula McLains bok är fantastisk, men trots flera försök har jag ännu inte kommit igenom Hemigways bok. Dags för ett nytt försök i sommar kanske.

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg och För Lydia av Gun-Britt Sundström

Den allvarsamma leken är en av mina absoluta favoritböcker, men Sundströms berättelse med Lydia i fokus står fortfarande oläst i bokhyllan.

Jane Eyre av Charlotte Brontë och Saragassohavet av Jean Rhys

I Jane Eyre finns den galna kvinnan på vinden, men vi får inte veta så mycket om henne. Jean Rhys väljer istället att lyfta fram Bertha Masons öde och jag är ganska nyfiken på hennes berättelse.

Iliaden av Homeros, Flickornas tystnad av Pat Barker och A Thousand Ships av Natalie Haynes

Jag vet inte om jag kommer att ge mig på projektet att läsa hela Iliaden, men jag är definitivt nyfiken på Flickornas tystnad och A Thousand Ships som ger kvinnornas perspektiv på Trojanska kriget.

Odysséen av Homeros, Penelopiaden av Margaret Atwood och Kirke av Madeline Miller

När Odysseus reser hem mot Ithaka träffar han Kirke, den första häxan i litteraturen, som är huvudperson i Madeline Millers bok. Hemma väntar hans fru och i Penelopiaden får vi veta hur hon har det.

Skattkammarön av Robert Louis Stevenson och Mary Jones historia av Elin Boardy

Det här är två böcker som jag tycker om och det är självklart extra roligt när både originalet och parafrasen är välskrivna och bra. I Boardys bok är det den okända kökspigan Mary Jones som berättar om livet i Silvers hushåll.

En vintersaga av William Shakespeare och Tidsklyftan av Jeanette Winterson

En klassiker och en modern version av den. Wintersons bok är något av det bästa jag läst och självklart är det en fördel att känna till Shakespeares ursprungshistoria. Wintersons tolkning av En vintersaga är en av flera nya versioner av Shakespeares verk som har släppts. Några till är också utlovade, men har ännu inte synts till. Läs mer här.

Stolthet och fördom av Jane Austen och Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

Även Jane Austens verk har och ska moderniseras i The Austen Project. Fyra titlar har det blivit hittills och två till ska vara planerade. I Sanning och skvaller är Liz journalist på ett livsstilsmagasin och bor med sin yogande syster Jane i New York.

Ett dockhem av Henrik Ibsen och Nora av Merete Pryds Helle

Ibsens klassiska pjäs tillhör mina favoriter. Jag är därför nyfiken på att läsa Merete Pryds Helles bok där Nora får berätta mer. Det är en av tre nyskrivna böcker utifrån Ibsens verk.

Frankenstein av Mary Shelley och Frankissstein av Jeanette Winterson

Frankenstein är en fascinerande berättelse, men en rätt tråkig bok. Däremot är jag riktigt pepp på att läsa Jeanette Wintersons bok som både anknyter till makarna Shelleys vistelse vid Genèvesjön tillsammans med Lord Byron och en nutida berättelse om AI och robotar.

Främlingen av Albert Camus och Fallet Meursault av Kamel Daoud

I Daouds bok får vi följa Meursault offer, den som kallas “araben” men är en människa av kött och blod som heter Moussa. Det är hans bror Haroun som berättar. För mig som just reagerade på att offret inte fick någon plats alls känns Kamel Daouds bok given.

Kallocain av Karin Boye och Det grönare djupet av Johanna Nilsson

Johanna Nilsson fortsätter Karin Boyes fantastiska berättelse om Leo Kall och vi får följa hans fru Linda Kall som i sin dagbok skriver om livet i Ökenstaden, en extremliberal stad som hon flytt till. Det låter som en riktigt intressant bok.

 

 

Photo by Kate Hliznitsova on Unsplash

 

 

Tänk snabbt! (v.16)

Påskhelgen sjunger på sista versen och för mig är det vardag igen imorgon. En märklig vardag helt klart, men jag hoppas kunna jobba hyfsat som vanligt om än hemifrån. Något som är som vanligt är min uppmaning till er att tänka snabbt på måndagar.

Flera författare som skrivit böcker om sjukdomar som liknar covid-19 har aktualiserats. Jag har själv börjat läsa Hanne-Vibeke Holsts Som pesten från 2018, men är också lite sugen på att ge mig på klassikern Pesten av Albert Camus som säljer rekordmycket just nu. Vilken av böckerna lockar dig mest?

Nästa val blir mellan rött och vitt. Tänk vin eller något helt annat!

Var läser du helst i soffan eller i sängen?

Hur är du som läsare? Läser du snabbt eller långsamt?

Det klassiska valet förr var Aftonbladet eller Expressen, men jag vill istället att ni berättar hur ni föredrar att konsumera nyheter. Är det tidningar eller tv som gäller?

 

Veckans fem snabba lyder:

Hanne-Vibeke Holsts Som pesten eller Pesten av Albert Camus?

rött eller vitt?

soffan eller sängen?

snabbläsare eller långsamläsare?

Nyheter i tidningar eller på tv?

 

Mina svar lyder så här:

Hanne-Vibeke Holsts Som pesten eller Pesten av Albert Camus? Jag väljer Holst för att jag läser den nu, men lockas också av Camus klassiker.

rött eller vitt? Jag dricker mer och mer vitt vin, men väljer nog ändå rött om jag måste.

soffan eller sängen? Även om jag ofta somnar är sängen en av mina bästa läsplatser. 

snabbläsare eller långsamläsare? Jag läser snabbt och det kan ställa till det ibland. Ofta vill jag ge upp böcker som kräver långsam läsning.

Nyheter i tidningar eller på tv? Svårt val egentligen, då jag ofta har tv-nyheter på i bakgrunden, men jag är trots allt en läsande person och läser ett gäng tidningar digitalt. 

 

Nu är det er tur! Vad väljer ni? Tänk snabbt!

 

Kultur som ligger i tiden

På måndag är tanken att jag ska föreläsa om mellankrigstiden för mina elever i Historia 1b. Ni vet den där tiden mellan två världskrig som ingen som levde i den självklart benämnde som just mellankrigstiden, men som vi så här i efterhand inser är just det. Nu har jag behövt fundera över min planerade genomgång och det har med vår samtid att göra. Det är inte bara det att extrema och antidemokratiska krafter växer utan de senaste veckorna har världen mer och mer kommit att likna den som var för hundra år sedan. De hade spanska sjukan, vi har det nya coronaviruset. De hade hyperinflation, vi har en Riksbank som lånar ut 500 miljarder till staten. De hade börskraschen 1929, vi har en just precis nu. De hade “det glada 20-talet”, vi verkar gå direkt till eländet utan att passera något glatt alls.

Men nu ska jag egentligen inte skriva om min historieundervisning utan istället om kultur som ligger i tiden. Sjukdom, extremism och elände alltså.

Decamerone av Giovanni Boccaccio gavs ut på 1350-talet och handlar om tio unga människor som flyr det pestdrabbade Florens och beger sig ut på landsbygden. Väl där börjar de berätta historier för varandra och dessa bildar det som kallas världens första novellsamling.

Även Tiden är inte än av Elin Boardy utspelar sig på den tid då digerdöden härjar i Europa. Den namnlösa huvudpersonen ger sig ut på en vandring genom Europa för att komma ifrån sjukdomen.

Blindheten av José Saramago är en av mina absoluta favoritböcker skriven av en Nobelpristagare. Där drabbas befolkningen i ett land av en sjukdom som gör alla blinda, eller i alla fall de flesta. Det blir snart tydligt hur illa människor kan bete sig när de tror att ingen ser.

Som pesten av Hanne-Vibeke Holst låter onekligen både intressant och aktuell. Den handlar om en läkare som arbetar med pandemibekämpning för WHO. En verklig motsvarighet till henne lär ha häcken full just nu.

I ungdomsboksserien av Sofia Nordin som ineds med En sekund i taget drabbas befolkningen av en febersjukdom som dödar i princip alla. Inledningssidorna är fruktansvärda och huvudpersonen Hedvig ser bland annat sin familj dö. För att överleva lämnar hon sitt hem och bosätter sig i en övergiven bondgård.

I am legend av Richard Matheson är en bok från 1954 som 2007 blev film med Will Smith i huvudrollen. Det är en postapokalyptisk berättelse när allt redan verkar kört och det är väl knappast ett förlopp vi hoppas på, men å andra sidan är det ju inte vampyrer eller zombier som hotar oss heller. Vad vi vet.

Ännu en klassiker som jag inte läst, men kanske borde läsa är Albert Camus Pesten som tydligen blivit en storsäljare så här i virustider. Det är alltså inte bara jag som får läsinspiration från det kaotiska läget i världen.

Däremot har jag läst Väggen av Marlen Haushofer från 1963 där en kvinna stängs in av en glasvägg och får klara sig själv i en jaktstuga med några djur som sällskap. Vad som hänt med alla andra människor är inte så viktigt, fokus ligger på att överleva.

Jag har varken läst eller lyssnat till Daniel Åbergs serier Virus och Smittad, som getts ut av Storytel. De ligger dock onekligen i tiden och kanske är det dags att göra ett försök nu. Däremot har jag lyssnat på Smitta av Jessica Schiefauer som är en del av P3 Serie. Spännande om en sjukdom som bara drabbar män och gör dem till fruktansvärda monster.

En bok som många behöver läsa just nu är Larmrapporten av Emma Frans med den fantastiska undertiteln “Att skilja vetenskap från trams” vilket inte direkt ligger i tiden. Också det en koppling till mellankrigstiden och den propaganda som var stor då.

Joråsåatte…

I vår ska jag jobba heltid, färdigställa en bok, troligen promota den lite och vad passar då bättre än att studera lite på universitetet också?

Tillsammans med bland andra Lyran ska jag lära mig mer om Nobelpriset och förhoppningsvis ta 7,5 hp. Här finns information om kursen. Och nej, jag har egentligen inte alls tid, men det är ju TT som är huvudpersonen.

Nu har jag klickat mig runt på Bokbörsen och biblioteket och känner mig lite mer redo. Tror ni att man kan önska sig lästid i julklapp?

Apropå Nobelpristagare så handlar veckans Tematrio om våra favoriter. För att leva upp till mitt rykte som bloggmaskin bjuder jag på dubbla trio, en med dem jag läst och älskat och en med dem jag är nyfiken på.

Lästa darlings:

1. José Saramago, som jag ännu bara läst en bok av, men vilken bok det var. Blindheten, som handlar om vad som händer i en värld där ingen ser vad den andre gör. Ruskigt bra.

2. Wislawa Szymborska , en fantastisk poet som jag läst en del av och gärna upptäcker mer. Underbart vackert, men inte utan vasshet.

3. Pearl Buck, för att hon förgyllde min ungdom med sina fantastiska berättelser från Kina.

Potentiella darlings:

1. Jean-Marie Gustave Le Clézio, som skulle kunna vara sol eller pannkaka. Dags att testa och då ligger Öken eller Afrikanen nära till hands.

2. Wole Soyinka, för att det är en “måste-författare” som jag vill läsa.

3. Naguib Mahfouz för att läsa mig igenom de afrikanska pristagarna.

 

Jag skulle kunna avsluta med en trio av pristagare jag aldrig, aldrig kommer att läsa något mer av, men det vore väl ändå lite elakt?!

Men om jag viskar kanske?

Jag kommer inte att läsa något mer av:

1. Günther Grass

2. Gabriel García Márquez 

3. Albert Camus

 

 

 

 

Bottenklassiker

Ord och inga visor skriver Jessica om klassiker hon inte förstår storheten med. Hon nämner Räddaren i nöden av J D Salinger och jag håller med. Jag förstod inte alls grejen och var mest irriterad på stackars Holden.

Detsamma gäller On the Road av Jack Kerouac. Jag gissar på fel ålder och kanske också fel kön.

Jessicas andra klassiker som hon inte gillar är Svindlande höjder av Emily Brontë och i den diskussionen kan jag inte delta, då detta är en bok som jag tror att jag läst men som jag helt glömt. Det kan också vara så att jag inte läst den, trots att den stått på otaliga kurslistor, men jag tror att jag har det. Den är dock så gott som bortblåst och det är väl inte heller något toppbetyg direkt.

En av Jessikas och tillika makens favoriter är Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez. Jag håller inte med. Maken till seg bok får man leta efter. Supertråkig. Om jag inte varit på semester i Mexico och haft ett begränsat antal böcker att läsa hade jag aldrig läst ut den.

Ska jag såga vidare? Trilogin av Tolkien om den där ringen som ska förstöras ni vet. Skittråkig. Har försökt flera gånger och kommer aldrig igenom ens de första 100 sidorna och ja, jag vet att den ska bli så mycket bättre efter det, men det skiter jag i. Filmerna räcker bra för mig.

Och Liftarens guide till galaxen som maken skrattade sig igenom så. Jag fattade inte alls grejen. Kanske kan den få en chans till, men bara när har riktigt mycket lästid till övers. Detsamma gäller Vägen av Cormac McCarthy som väl snart får räknas till en modern klassiker. Jag har fastnat totalt och känner mig i det närmaste brutalt uttråkad. Det finns dock en poäng med att läsa ut den. Eller två. Han är med i min Boktolva och med tanke på förkärleken för gubbar hos Svenska Akademin kommer han säkert att få nobelpriset vad det lider.

Fler klassiker att såga? Ja, Främlingen av Albert Camus var knappast en favorit. Vad är egentligen så speciellt med den? Någonting måste jag helt klart ha missat.

Vilka klassiker förstår du inte storheten med?

 

Vad missade jag?

Nu läste jag visserligen slutet av Främlingen under dagens skärgårdsutflykt med eleverna, men jag tror inte att min uppmärksamhet och koncentration var dålig. Någonting verkar jag ändå ha missat i Albert Camus klassiker, för jag fattade inte grejen.

Okej, Mersault är känslokall, eller kanske känslolös, men hur han och hans agerande kan ha fascinerat så många har jag svårt att förstå. Ni får jättegärna förklara storheten i denna banbrytande och prisade roman som kallats en av de viktigaste böckerna inom existentialismen.

Så här står det i en artikel i SvD då nyöversättningen av Jan Stolpe utkom:

”Den [främlingen] var ju romanen som handlar om hur det känns att vara ung och försöka hitta något slags ordning i detta absurda kaos som kallas livet. Och som så hisnande träffsäkert skildrar ungdomens sensualitet och oresonliga livsextas.”

Thure Stenström som skrivit recensionen menar också att det borde vara en plikt för alla att läsa Främlingen. Så Thure, nu har jag gjort min plikt, men jag vet inte riktigt om det gav mig något.

Jag blir lite fascinerad under rättegången både över Mersault agerande, men kanske främst för att alla andra agerar så väldigt konstigt. De provoceras väldigt av Mersaults brist på reaktion och det stå honom dyrt.

Nu har jag läst Camus, check. Någon annan bok jag borde pröva för att kunna förstå hans storhet?

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-06-01

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: