Sara Stridsberg

Vänskap över generationsgränserna

Den senaste tiden har jag läst en rad ungdomsböcker som alla handlar om vänskap mellan människor som tillhör olika generationer. Jag anar en trend och inser att den började för ett tag sedan och då menar jag inte när Emil hängde med Alfred, eller Madicken med Abbe, men självklart skulle dessa vänskapsskildringar kunnat ingå också. Så också den ganska märkliga relationen mellan Lilla Anna och Långa farbrorn. Min spaning sträcker sig dock bara några år bakåt.

I de flesta fall handlar det om en vänskap mellan en ung människa och en äldre, men i sin debut Alla suger och det är ingens fel skriver Ebba Hyltmark inte bara om vänskapen mellan huvudpersonen Li, som går i nian och den mycket äldre Sigvard, utan också den mellan Li och nioåriga Olivia. Båda är väldigt fint skildrade och ger på olika sätt Li en chans att vara sig själv.

Både Anton i Hästpojkarna av Johan Ehn och Nina i Hej då, vi ses väl? av Linda Åkerström träffar äldre människor genom sitt jobb i hemtjänsten. Ett jobb som ingen av dem egentligen vill ha, men som kommer att förändra både deras liv och synen på andra människor. Genom mötet med de äldre patienterna lär de sig också mycket om sig själva. Anton arbetar hemma hos Alexander, vars historia till viss del liknar hans egen. De älskar båda hästar och har fått kämpa lite för att våga visa sin sexualitet. Nina får istället mod att följa sin dröm om att gå på konstskola när hon lär känna Klara, en äldre kvinna som är konstnär. De börjar umgås privat och målar varandras porträtt.

Vänskap med någon äldre kan hjälpa den yngre att hantera sin sorg. I Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt får June hjälp att hantera sin morbrors död, när hans partner Toby söker upp henne. Vänskapen mellan två olika personer som båda älskade Finn är väldigt fint skildrad. I Jag lever, tror jag av Christine Lundgren klättrar Kim över staketet in till kyrkogården och tillbringar nätterna där. Hennes bästa vän Moa har dött i en bilolycka och Kim kan varken sova eller leva. På kyrkogården träffar hon Stig. Hans fru Astrid, världens bästa fru, dog fem år tidigare och han besöker henne på nätterna. Vänskapen som utvecklas mellan Kim och Stig är en av de finaste vänskapsskildringar jag läst.

Och så slutligen en barnbok, för även Zoe, flickan i Sara Stridsbergs och Sara Lundbergs Dyksommar får en vän som är mycket äldre. Ålder verkar dock inte ens vara något hon reflekterar över. Hon tycker helt enkelt att Sabina är rolig att vara med. Vi vet egentligen inte så mycket om vad de tycker om varandra, utan får främst veta vad de gör tillsammans.

Har du fler exempel på nyare böcker för barn och unga som handlar om vänskap över generationsgränserna?

 

 

Dyksommar

En dag är han som var min pappa bara borta. Det var som om någon hade klippt ut honom ur verkligheten. Det var ett hål där han brukade sitta vid frukostbordet.

Så börjar Dyksommar, en av de nominerade till Augustpriset 2019. En vackert illustrerad bilderbok med få, men så vackra och precisa ord. Ord skrivna av Sara Stridsberg och vackra bilder av Sara Lundberg, som tilldelades Augustpriset 2017 för boken Fågeln i mig flyger vart den vill. Boken kallas på Bokförlaget Mirandos hemsida för “en liten syster till Sara Stridsbergs hyllade roman Beckomberga – ode till min familj (2014)” och vi får möta den lilla flickan Zoe, vars pappa försvinner en dag och visar sig bo på ett sjukhus.

Zoe och hennes mamma tar bussen till pappa och Zoe försöker förstå hur hennes pappa kan behöva vara mitt bland alla konstiga människor. Han säger att hans vingar är försvunna och att han inte längre kan flyga. En period isolerar han sig helt och verkar ha glömt hur det är att vara frisk. När Zoes pappa inte längre vill ta emot besök tar hon bussen dit ändå. Hon umgås en hel sommar med Sabina, en före detta simmare som också är patient. Havet är långt borta, men de simmar i gräset utanför sjukhuset.

Jag läser Dyksommar med tårar i ögonen. Att vara utan sin pappa, som ser så glad ut i fotoalbumet, men som ändå inte vill leva är självklart tungt. Faktiskt svårt att förstå både för mig och för Zoe. Hur kan en pappa inte vilja leva när det finns hundar, fjärilar och himlar finns? Hur kan en pappa inte vilja leva när han har en dotter? Med det sagt kan jag förstå tanken. Jag kan känna igen depressionen, den som är så svart och massiv att det är svårt att komma på skäl att leva. Jag kan förstå ångesten och hur den tycks äta upp en.

När sommaren är över kommer pappa tillbaka. “Han är som träden”, säger Zoe och vi förstår att årstidernas växlingar påverkar honom. I slutet berättar Zoe att hon är äldre nu och att pappa finns kvar. Det är en trygghet för läsaren att få veta. Visserligen blev han aldrig riktigt glad, men han fanns där och när människor glömmer bort hur man ska vara glad kan en tid på ett sjukhus vara en lösning. Stridsberg påpekar att det inte är farligt och i den känslan är det skönt att vila.

Illustrationerna av Lundberg bidrar till känslan av lugn under läsningen och trots att Dyksommar är en både sorglig och ganska obehaglig berättelse, blir den aldrig nattsvart tack vare färgerna som tar över. Vänskapen mellan Zoe och Sabina, som i en vuxens ögon kan verka märklig, kanske till och med opassande eller obehaglig, skildras som ett äventyr i gröngräset där den lilla kvinnan och den unga kvinnan blir ett. Omslagsbilden visar också tydligt den likhet mellan dem båda och jag tänker att det inte är en slump.

Jag blir inte förvånad om Dyksommar står som vinnare när Augustpriset delas ut på måndag. Däremot undrar jag om jag hade läst boken för mina barn när de var mellan 3 och 6, som är åldersgruppen som boken vänder sig till. Samtidigt tror jag att den kan fungera som tröst för de barn som, liksom Zoe, har en förälder som mår väldigt, väldigt dåligt.

 

 

Mina kulturella helgplaner

Jag är en planerande bloggare och många av de inlägg som dyker upp här har jag funderat en hel del på. Andra är totalt spontana ska tilläggas, men jag lämnar inte jättemycket åt slumpen. För att ha något att skriva om måste jag självklart konsumera kultur och för att hinna med allt jag vill borde dygnet ha minst 48 timmar. I helgen skulle jag till exempel behöva läsa sisådär tio böcker och se i alla fall tre tv-serier. En film eller två hade varit ett trevligt komplement, men där inser jag mina begränsningar. En stor anledning till de lite väl massiva planerna är att jag har många intensiva helger framför mig när jag inte kommer att hinna med så mycket läsning eller tv-tittande. Nästa helg bjuder visserligen på tågresor, men också häng med mina kulturkollovänner och då vill jag självklart hellre hänga med dem än något annat.

Så, hur ser mina kulturella helgplaner ut?

Jag har en hög (kombinerad fysisk och digital) med böcker som nominerats till Augustpriset som jag vill läsa. Bland dem märks Dyksommar av Sara Stridsberg, illustrerad av Sara Lundberg och Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld. De nominerade till Årets bästa skönlitterära bok lockar inte jättemycket, med undantaget av Barnet av Olivia Bergdahl som jag också hoppas hinna läsa. Testamente av Nina Wähä har jag påbörjat, men läsningen går otroligt trögt. Jag skulle ändå vilja läsa ut den innan vinnarna avslöjas nästa måndag.

Jag vill också läsa några fler av de nominerade till Svenska Deckarakademins pris för Årets bästa svenska och översatta kriminalromaner. Den olästa bok som lockar mest är Efter skandalen av Sarah Vaughan. När det gäller böcker från Modernista, som har gett ut flera av de nominerade,  har jag tyvärr helt tappat bort, då de inte återfinns hos någon av de e-bokstjänster som finns och det är där jag hittar merparten av de böcker jag läser. Annars lockar Förlåt oss våra synder av Jo Spain ganska mycket.

Det är ju också Nobelnovember och jag har fått hem både Löparna av Olga Tokarczuk och Berättelse om ett liv av Peter Handke. Trots min skepsis mot vissa åsikter Handke hyser är jag nyfiken på att läsa något av båda dessa pristagare. Sedan finns ju alla “vanliga” böcker som erbjuds till höger och vänster och läslistan är galet lång. Just nu läser jag t.ex En halv värld bort av Mike Gayle och den är riktigt trevlig.

Och så tv-serier. Många har tipsat om Filip och Mona med William Spetz och Anna Granath som finns på SVT play och den vill jag gärna se. Sedan vill yngste sonen att jag ser Atypical och efter en trög start är jag nu sju avsnitt in på första säsongen och tredje säsongen släpptes just på Netflix. Jag håller också på med tredje säsongen av Thirteen reasons why och trots att jag tycker att den går lite på tomgång är jag inte redo att ge upp den.

Hur ser dina kulturella planer för helgen ut?

Augustnominerade 2019

Idag avslöjades så de nominerade till årets Augustpris i tre kategorier och som vanligt tippade jag inte jättebra. Några rätt blev det i alla fall, några besvikelser och några glada överraskningar.

 

Årets svenska skönlitterära bok:

 

Barnet: En sonettkrans av Olivia Bergdahl, Ordfront förlag. En av årets roliga överraskningar och en bok som är på väg hem till mig i detta nu. Stort grattis till Olivia!

Väderfenomen av Anna Fock, Natur & Kultur. En av de böcker jag funderade på, men inte tog med bland de böcker jag tippade. Fock fick både Katapultpriset och Borås Tidnings Debutantpris 2014 och är en pristagarförfattare som jag har kvar att upptäcka.

Odenplan av Daniel Gustafsson, Nirstedt Litteratur. Årets doldis från det lilla förlaget och dessutom en debutant.

Osebol av Marit Kapla, Teg Publishing. Ännu en bok som doftar lyrik, men jag hade placerat denna intervjubok bland fackböckerna.

W av Steve Sem-Sandberg, Albert Bonnier Förlag. När Sem-Sandberg skriver blir det en nominering, det borde jag ha insett. Ingen bok som lockar dock.

Testamente av Nina Wähä, Norstedts. En bok jag läser just nu, i alla fall i små portioner. Jag tycker om den, men den är tung.

Lite överraskande att stora namn som Monika Fagerholm och Athena Farrokhzad saknas, men förutom någon överraskning egentligen väntade val. Jag gissade rätt på två, men en av dem i fel kategori.

 

Årets svenska fackbok:

 

Strindbergs lilla röda av Alexandra Borg & Nina Ulmaja, Atlantis Bokförlag. En rolig och oväntad nominering. Även om Röda rummet definitivt inte tillhör mina klassikerfavoriter och formgivning egentligen inte intresserar mig är jag sugen på att läsa.

Nobel av Ingrid Carlberg, Norstedts förlag. Jag vade fel bland alla de biografier om gubbar som getts ut i år. Nobel är säkert intressant, men biografier är det sällan.

Världens yttersta platser – judiska spår av Peter Handberg, Bokförlaget Faethon. En otippad nominerad som ändå känns väldigt logisk.

Bin och människor av Lotte Möller, Norstedts förlag. Ännu en logisk nominering som jag funderade på, men valde bort. Ett aktuellt och viktigt tema.

Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm, Albert Bonniers förlag. En av de biografier som faktiskt lockar och en av de böcker jag trodde skulle nomineras.

Ålevangeliet av Patrik Svensson, Albert Bonniers förlag. Ännu en väntad nominering och en bok som verkar så osannolik att jag nästan måste läsa.

 

Årets svenska barn- och ungdomsbok:

 

Sen kom vintern av Per Gustavsson, 3+, Lilla Piratförlaget. En författare jag tippat skulle nomineras, men för en annan bok.

Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld, 9-12 år, Rabén & Sjögren. Jägerfeld är helt enkelt för bra för att gå förbi, trots en mängd nomineringar och en vinst. Hatten av för Jenny!

Vänta på vind av Oskar Kroon, 9-12 år, Brombergs. En bilderbok för mellanåldern som kanske kan vara något.

Tiger, tiger, tiger av Åsa Lind och Joanna Hellgren, 3-6 år, Rabén & Sjögren. Årets versbok. Hade tippat andra titlar i den kategorin, men den här är säkert fin.

Jordgubbsbarnen av Sara Olausson, 6-9 år, Rabén & Sjögren. En bok om ett svårt och viktigt ämne.

Dyksommar av Sara Stridsberg och Sara Lundberg, 4+, Mirando Bokförlag. En av de böcker jag trodde skulle nomineras och också vill läsa.

I år kan vi stryka ungdomsböcker i kategorin och helt enkelt kalla den Årets bästa svenska barnbok. Ännu ett år då juryn misslyckas med att täcka alla de delar som denna gigantiska kategori ska innefatta, men att inte ha med någon bok alls som är skriven för läsare över 12 år är en smärre katastrof. Inte ovanligt och inte heller oväntat, men faktiskt lite pinsamt. Inget ont om de nominerade titlarna, men någonting måste göras åt den här kategorin.

 

Vad tycker du om de nominerade titlarna? Vilka nomineringar gjorde dig extra glad? Vilka tycker du är märkliga? Är det några böcker du saknar?

 

Foto: Anders Wiklund/TT

Vilka nomineras till Augustpriset 2019?

Jag inser när jag studerar mina läslistor att jag har läst väldigt få, nya svenska böcker i år och av dem är det ännu färre som jag tror blir nominerade till årets Augustpris. De böcker som nomineras ska vara utgivna på svenska mellan 22 oktober 2018 och den 20 oktober 2019. Boken måste finnas i handeln senast vecka 43, 2019.

Augustpriset delas ut i tre klasser och de nominerade presenteras senare idag.

Jag kan ibland tycka att det är klurigt att veta vilka böcker som ska nomineras i vilken kategori, men på Augustprisets hemsida finns klara besked.

  • Till den skönlitterära klassen ska romaner, novellsamlingar, diktsamlingar samt memoarer och essäer med skönlitterär prägel anmälas.
  • Till fackboksklassen ska fackböcker av alla slag samt biografier anmälas.
  • Självbiografier ska alltså anmälas till den skönlitterära klassen, medan biografier ska anmälas till fackboksklassen.
  • Till barn- och ungdomsboksklassen ska text-, fakta- och bilderböcker för barn och ungdom anmälas.

Trots att jag som sagt läst få böcker har jag försökt mig på någon slags gissning om vilka titlar som kommer att finnas bland de nominerade. Jag har begränsat mig till sex titlar i varje kategori, men i alla tre klasserna hade jag lätt kunnat lista ett gäng titlar till. Jag har fått ställa böcker mot varandra och funderat över hur många kända författare, debutanter, doldisar, diktsamlingar, självbiografiska böcker, författarbiografier, biografier om kända vetenskapsmän, böcker för tonåringar och hur många bilderböcker som det är rimligt att nominera. Till slut har jag kokat ner mina tips till följande 18 titlar och då har jag tippat en del med hjärtat, men också en del med hjärnan.

Skönlitteratur för vuxna

Teonauter av Sam Ghazi

Herravälde av Elin Olofsson

Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort av Erik Rosén

Testamente av Nina Wähä

Vem dödade Bambi? av Monika Fagerholm

I rörelse av Athena Farrokhzad

 

Fackböcker för vuxna

Osebol av Marit Kapla

Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm

Tidskapslar av Meta Isæus-Berlin

Hovjuvelerarens barn av Gunnar Bolin

Mannen som ordnade naturen av Gunnar Broberg

Ålevangeliet av Patrik Svensson

 

Barn- och ungdomsböcker

Dyksommar av Sara Stridsberg, illustrerad av Sara Lundberg

Är det nu allt börjar? av Siri Spont

Trollet är inte hemma av Lars Lerin

Under mattan av Sara Lövestam, illustrerad av Per Gustavsson

Folk av Emma och Lisen AdBåge

Bli kvar av Maja Hjertzell

 

Två nya ledamöter i Svenska Akademien

Igår beslutade Svenska Akademien om ytterligare två inval, båda författare. Ellen Mattson efterträder Jayne Svenungsson på stol 9, och Anne Swärd efterträder Sara Stridsberg på stol 13.

Ellen Mattsson, född 1962 i Uddevalla, är en författare som jag läst väldigt lite av. Hon tillhör kategorin  “författarejagförstårärbrameninteuppskattarriktigt” men är definitivt beredd att ge henne en ny chans. Hittills har jag bara läst halva Vinterträdet.

Mattsson debuterade 1992 med romanen Nattvandring och har skrivit totalt tio romaner, varav de flesta utspelar sig i Bohuslän.  Senaste boken Tornet och fåglarna utkom 2017 och utspelar sig på Marstrand 1719.

Anne Swärd, född 1969 och bosatt utanför Ystad, debuterade 2003 med Polarsommar, som nominerades till Augustpriset samma år. Jag har läst hennes Till sista andetaget från 2010 och tyckte mycket om den. Senaste boken Vera från 2017 har jag tänkt läsa sedan den var ny och nu är det kanske dags att göra det.

Båda författarna tillhör just nu Albert Bonniers förlags författarstall.

Anne Swärd, Ellen Mattson och även den för ett par månader sedan invalda Tua Forsström inträder formellt i Svenska Akademien vid högtidssammankomsten den 20 december 2019.

Nu återstår endast en vakant stol i Svenska Akademien och Anders Olsson meddelar att arbetet med att hitta den sista ledamoten pågår. Förhoppningsvis kan det sista invalet ske innan sommaruppehållet.

 

 

Anne Swärd (foto: Henric Tiselius) och Ellen Mattson (foto: Kristin Lidell)

Man Booker Internationals långa lista

Man Booker International Prize har presenterat sin långa lista och det är riktigt coolt att den innehåller en svensk författare, nämligen Sara Stridsberg som nomineras, men inte för sin senaste bok Kärlekens Antarktis utan för Drömfakulteten från 2006. Boken heter på engelska The Faculty of dreams och är översatt från svenska till engelska av Deborah Bragan-Turner.

Man Booker Internationals långa lista är som alltid intressant. På listan bestående av totalt 13 böcker återfinns en rad titlar som skulle passa bra i min strävan att läsa geografiskt bredare.

De andra nominerade är:

Celestial Bodies av Jokha Al-Harthi översatt från arabiska av Marilyn Booth.

En bok som utspelar sig i Oman och handlar om tre systrars uppväxt och liv. Författaren är själv född i Oman, utbildad i Edinburgh och arbetar nu på Sultan Qaboos University.

Love in the New Millenium av Can Xue översatt från kinesiska av Annelise Finegan Wasmoen.

Can Xue anses av många vara en av de mest betydelserika kinesiska författarna idag. Namnet är en pseudonym för Deng Xiaohua född 1953, som debuterade 1983. Love in the New Millenium handlar också om kvinnor och beskrivs som märklig och humoristisk.

The Years av Annie Ernaux översatt från franska av Alison Strayer.

Anne Ernaux är en fransk författare och professor som bland annat belönats med priset Prix Renaudot redan 1984. Nu har hon hunnit bli 78 år gammal. Boken The Years publicerades i Frankrike redan 2008 och är en självbiografi om åren 1941-2006.

At Dusk av Hwang Sok-yong översatt från koreanska av Sora Kim-Russell.

Hwang Sok-yong kommer från Sydkorea, men han föddes i det ännu inte delade Korea 1943. Under perioder har han levt i exil i bland annat USA och Tyskland, men nu bor han återigen i Sydkorea. At Dusk handlar om Park Minwoo, en äldre man som ser tillbaka på sitt liv.

Jokes for the gunman av Mazen Maarouf översatt från arabiska av Jonathan Wright.

Mazen Maarouf föddes i Beirut 1978 dit hans palestinska föräldrar flytt. Nu är han bosatt i Reykjavik och Beirut. Jokes for the gunman är en novellsamling och Maarouf jämförs med t.e. Etgar Keret. I april ger Modernista ut den på svenska med titeln Vitsar för milisen, översatt av Tetz Rooke, professor i arabiska språk vid Göteborgs Universitet.

Four soldiers av Hubert Mingarelli översatt från franska av Sam Taylor.

Hubert Mingarelli är en fransk författare från Mont-Saint-Martin. Four soldiers är en kortroman som utspelar sig under det ryska inbördeskriget 1919. Berättaren Benia slåss vid fronten nära Rumänien i ett krig jag inte har någon koll på. Det här låter som en typisk bok för Man Booker Prize. Män och krig är populära teman.

The Pine Islands av Marion Poschmann översatt från tyska av Jen Calleja.

The Pine Islands handlar om Gilbert Silvester, som för för sig att hans fru är otrogen och därför flyr till Japan. I Tokyo kommer han i kontakt med den store poeten Bashos skrifter och bestämmer sig att resa i hans fotspår till Pineöarna.

Marion Poschmann är född 1969 och bor i Berlin. Hon har fått stor uppmärksamhet för denna hennes senaste roman och svenska Norstedts ska ha köpt rättigheterna.

Mouthful of birds av Samanta Schweblin översatt från spanska av Megan McDowell.

Samantha Schweblin föddes 1978 i Buenos Aires och debuterade med novellsamlingen El núcleo del desturbio 2002. Hon utsågs 2010 till en av de bästa unga spanskspråkiga författarna av Granta.

Mouthful of birds är en novellsamling som sägs påminna om en sömnlös natt. Oklart vad det betyder. Jag vet i alla fall att jag kämpade med hennes debutroman Räddningsavstånd, efter att ha lyssnat till henne på Stockholm Literature. Den var bra, men väldigt tung, mörk och svårläst. Jag får ge den en ny chans när hjärnan är påslagen.

Drive Your Plow Over the Bones of the Dead av Olga Tokarczuk översatt från polska av Antonia Lloyd-Jones.

På svenska heter boken Styr din plog över de dödas ben och gavs ut 2010 av Ariel Förlag. Den handlar om Janina Dusezjko, en dam i sexioårsåldern som blir av med sina två hundar. Den låter ungefär lika absurd som författarens andra böcker och kanske är det därför hon inte lockar mig.

Olga Tokarczuk verkar däremot vara en stor favorit hos Man Booker-juryn, då hon vann priset förra året för Flights (gavs ut på svenska 2009 med titeln Löparna)

The Shape of the ruins av Juan Gabriel Vásquez översatt från spanska av Anne McLean.

I The Shape of ruins väntar Juan Gabriel Vásquez på att hans tvillingflickor ska födas och blir under tiden vän med Doctor Benavides. Genom honom introduceras han för Carlos Carballo, en medelålders man som är helt fixerad vid en konspirationsteori kring mordet på politikern Jorge Eliécer Gaitán 1948.

Juan Gabriel Vásquez är en colombiansk författare född 1973 i Bogotá, men nu boende i Barcelona. Flera av hans böcker har getts ut på svenska av Brombergs förlag. Senast En tagg doppad i honung (Las reputaciones).

The Death of Mudras Idrissi av Tommy Wieringa översatt från holländska av Sam Garrett.

Nederländske Tommy Wiringa är ännu en författare som getts ut på svenska av Brombergs förlag. Hans bok Det här är namnen kom ut 2016. The Death of Mudras Idrissi handlar om två systrar som reser till föräldrarnas hemland Marocko. En helt ny upplevelse då de inte längre är de fria kvinnor de är i Europa. Det som skulle bli en drömresa, förvandlas istället till en katastrof.

The Remainder av Alia Trabucco Zerán översatt från spanska av Sophie Hughes.

Alia Trabucco Zerán föddes 1983 i Santiago, Chile och har studerat i såväl USA som Storbritannien. The Remainder är hennes debutroman och utspelar sig i hemstaden. Den handlar om tre barn till aktivister under den maktkamp som gav Pinochet makten. De bär en skuld som beror på föräldrarnas agerande, medan föräldrarna menar att de kämpade för ett bättre land för sina barn.

Den korta listan bestående av sex titlar presenteras 9/4 och då hoppas jag att Sara Stridsberg finns med. Jag lockas också av böckerna av Jokha Al-Harthi, Hwang Sok-yong, Juan Gabriel Vásquez, Tommy Wieringa och Alia Trabucco Zerán

 

Böcker jag inte hann läsa 2018

Inspirerad av Oarya gör jag en lista med böcker utgivna i år som jag verkligen planerade att läsa, men ändå inte hann med. Jag ser det som en inspirationslista inför ledigheten, men inser självklart att alla inte kommer att bli lästa då heller. Det värsta är att dessa tolv böcker endast är en väldigt liten del av alla olästa böcker som finns här hemma. Lyckas jag inte i jul får jag väl läsa en varje månad under 2019.

Hantverkaren av Sharon Bolton kan kanske vara bra att börja ledigheten med. En spännande och välskriven bok är precis vad jag behöver efter all julfluff jag läst de senaste veckorna.

Nine perfect strangers av Liane Moriarty är också en bok jag ville läsa bums när jag köpte den. Problemet är bara att jag varit så stressad i höst att min hjärna slutat förstå engelska. Nu börjar den hämta sig och då vill jag läsa Moriartys nya.

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri är en av årets stora snackisar. Eftersom jag brukar tycka mycket om hans böcker har jag självklart boken i min ägo. Faktiskt ett signerat exemplar inköpt på Bokmässan.

En annan bok jag köpte signerad på Bokmässan är Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg, som jag har höga förväntningar på, men varit alldeles för trött i skallen för att våga läsa.

Lojal av Delphine de Vigan har visserligen just landat här hemma, men den vill jag verkligen hinna läsa väldigt snart.

Allt ska brinna av Sofia Nordin för att jag älskat allt jag läst av henne, vilket är i princip allt hon skrivit. Det låter som en riktigt stark bok om vänskap.

Vargattacken av Lars Berge, som jag började lyssna på en gång när jag städade, men tydligen städar jag för sällan för boken blev aldrig utläst. Jag är tämligen säker på att den är värd en chans till.

En kort krönika om sju mord av Marlon James känns egentligen lite för tung även för en julledighet, men jag vill ändå läsa den. Finns det på listan (kanske) den har (lite) större chans att faktiskt bli läst.

Höst av Ali Smith tror jag verkligen är en helt fantastisk bok, men ändå har jag inte fått tummen ur att läsa den. Jag som tycker så mycket om författaren och det hon skriver.

Den oändliga familjen av Cilla Naumann är ännu en bok av en favoritförfattare som jag spontant ville slänga mig över. Nu är det kanske dags att göra det.

Nu och för alltid, Lara Jean av Jenny Han är sista delen i trilogin om Lara Jean och hennes familj. Jag är alltid kluven inför att läsa sista delen i serier, då jag visserligen får veta hur det går, men därefter aldrig återse karaktärerna igen.

De hemlösa katterna i Homs av Eva Nour handlar om Sami som växer upp i Homs i Syrien och hur hans liv förändras när protesterna under den arabiska våren slås ner minst sagt brutalt.

 

Jayne Svennungsson lämnar stol 9

Nya turer i härvan kring Svenska Akademien när teologen Jayne Svennungsson idag meddelade att hon lämnar och ställer stol 9 till förfogande efter knappt ett år. Hon blir därmed den ledamot i modern tid som suttit kortast tid på sin stol. Svennungsson ska ha varit en av två som röstade emot att utesluta Katarina Frostenson. Bara Horace Engdahl kvar nu alltså. Klart sedan tidigare är att Frostenson inte kommer att lämna frivilligt. Det hela börjar likna en fars, eller förresten, det har liknat en fars ganska länge.

I DN:s artikel om avgångsbeslutet framgår att det kan bli fler förändringar i Svenska Akademien framöver. Danius, Englund och Espmark delar som bekant inte i arbetet, men har sett till att inval har kunnat göras. Engdahls uttalande i artikeln kan tolkas som att de kommer att lämna sina stolar när tillräckligt många inval gjorts. Just nu finns två tomma stolar att fylla, förutom stol 9 också stol 13 som Sara Stridsberg lämnade men enligt ett tidigare uttalande från tillförordnade ständige sekreteraren Anders Olsson är det inte aktuellt med fler inval förrän i vår. Återstår att se om Svennungssons beslut förändrar planerna. Jag utgår ifrån att de två kvinnorna ersätts av två andra kvinnor, då resultatet av det senaste årets turbulens är att Svenska Akademien innehåller färre kvinnor än tidigare. En smärre skandal, som fått lite uppmärksamhet, bland alla andra skandaler. Låt vara att två av de kvinnor som avgått inte deltagit i arbetet på länge och nu ersatts av en man och en kvinna, men Svenska Akademien har onekligen en del kvar att göra gällande jämställdheten.

Björn Wiman lyfter i DN den fråga jag också funderat mycket på, är det en merit eller belastning att vara en del av Svenska Akademien? Svaret på den frågan blir avgörande när turbulensen kring ledamöterna med all sannolikhet fortsätter.Vi vet att en tillfrågad har tackat nej och dessutom hänvisat till situationen som just nu råder och kommer att påverka Svenska Akademiens trovärdighet under lång tid framöver. Målet måste ändå vara 18 aktiva ledamöter och dit är det långt. Lägg därtill att två nuvarande ledamöter är födda på 20-talet och inse att arbetsro kan dröja länge, vilket också betyder att det kommer att dröja innan det blir dags för nästa Nobelpris i litteratur.

Imorgon är det torsdagsmöte och kanske får vi ett uttalande av Olsson  eller någon annan som hellre uttalar sig i media. Än så länge har Olsson bara gjort ett kort uttalande till TT där han beklagar Svennungssons beslut.

 

Bildmontage från SVT, som är illustration till en utmärkt genomgång av läget just nu.

Nervkittlande november

Jag hade först tänkt läsa nobelpristagare i november, men insåg att jag inte kommer att orka. Istället blir det spänning som tema under månaden, inte bara deckare, utan också andra böcker som kan anses väcka rädsla, obehag och/eller andra starka känslor.

Jag tänker bland annat på de nominerade till Årets bästa svenska och översatta kriminalroman, där jag bara läst en i varje kategori och andra olästa böcker i hyllan.

Det skulle kunna bli så att jag läser följande böcker:

Darktown, Thomas Mullen

Profetens vinter, Håkan Östlundh

Innanför murarna, Maria Ernestam

Skendöda, Louise Boije af Gennäs

Kärlekens Antarktis, Sara Stridsberg

Den rätta tiden för en kula i hjärtat, Un-Su Kim

Jag släpper dig aldrig, Petra Holst

Den brinnande flickan, Claire Messud

Hantverkaren, Sharon Bolton

Familjen i huset bredvid, Sally Hepworth

En främling i mitt hus, Shari Lapena

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: