enligt O

Tankar från en bokberoende

Etikett: Sara Stridsberg Sida 1 av 3

Man Booker Internationals långa lista

Man Booker International Prize har presenterat sin långa lista och det är riktigt coolt att den innehåller en svensk författare, nämligen Sara Stridsberg som nomineras, men inte för sin senaste bok Kärlekens Antarktis utan för Drömfakulteten från 2006. Boken heter på engelska The Faculty of dreams och är översatt från svenska till engelska av Deborah Bragan-Turner.

Man Booker Internationals långa lista är som alltid intressant. På listan bestående av totalt 13 böcker återfinns en rad titlar som skulle passa bra i min strävan att läsa geografiskt bredare.

De andra nominerade är:

Celestial Bodies av Jokha Al-Harthi översatt från arabiska av Marilyn Booth.

En bok som utspelar sig i Oman och handlar om tre systrars uppväxt och liv. Författaren är själv född i Oman, utbildad i Edinburgh och arbetar nu på Sultan Qaboos University.

Love in the New Millenium av Can Xue översatt från kinesiska av Annelise Finegan Wasmoen.

Can Xue anses av många vara en av de mest betydelserika kinesiska författarna idag. Namnet är en pseudonym för Deng Xiaohua född 1953, som debuterade 1983. Love in the New Millenium handlar också om kvinnor och beskrivs som märklig och humoristisk.

The Years av Annie Ernaux översatt från franska av Alison Strayer.

Anne Ernaux är en fransk författare och professor som bland annat belönats med priset Prix Renaudot redan 1984. Nu har hon hunnit bli 78 år gammal. Boken The Years publicerades i Frankrike redan 2008 och är en självbiografi om åren 1941-2006.

At Dusk av Hwang Sok-yong översatt från koreanska av Sora Kim-Russell.

Hwang Sok-yong kommer från Sydkorea, men han föddes i det ännu inte delade Korea 1943. Under perioder har han levt i exil i bland annat USA och Tyskland, men nu bor han återigen i Sydkorea. At Dusk handlar om Park Minwoo, en äldre man som ser tillbaka på sitt liv.

Jokes for the gunman av Mazen Maarouf översatt från arabiska av Jonathan Wright.

Mazen Maarouf föddes i Beirut 1978 dit hans palestinska föräldrar flytt. Nu är han bosatt i Reykjavik och Beirut. Jokes for the gunman är en novellsamling och Maarouf jämförs med t.e. Etgar Keret. I april ger Modernista ut den på svenska med titeln Vitsar för milisen, översatt av Tetz Rooke, professor i arabiska språk vid Göteborgs Universitet.

Four soldiers av Hubert Mingarelli översatt från franska av Sam Taylor.

Hubert Mingarelli är en fransk författare från Mont-Saint-Martin. Four soldiers är en kortroman som utspelar sig under det ryska inbördeskriget 1919. Berättaren Benia slåss vid fronten nära Rumänien i ett krig jag inte har någon koll på. Det här låter som en typisk bok för Man Booker Prize. Män och krig är populära teman.

The Pine Islands av Marion Poschmann översatt från tyska av Jen Calleja.

The Pine Islands handlar om Gilbert Silvester, som för för sig att hans fru är otrogen och därför flyr till Japan. I Tokyo kommer han i kontakt med den store poeten Bashos skrifter och bestämmer sig att resa i hans fotspår till Pineöarna.

Marion Poschmann är född 1969 och bor i Berlin. Hon har fått stor uppmärksamhet för denna hennes senaste roman och svenska Norstedts ska ha köpt rättigheterna.

Mouthful of birds av Samanta Schweblin översatt från spanska av Megan McDowell.

Samantha Schweblin föddes 1978 i Buenos Aires och debuterade med novellsamlingen El núcleo del desturbio 2002. Hon utsågs 2010 till en av de bästa unga spanskspråkiga författarna av Granta.

Mouthful of birds är en novellsamling som sägs påminna om en sömnlös natt. Oklart vad det betyder. Jag vet i alla fall att jag kämpade med hennes debutroman Räddningsavstånd, efter att ha lyssnat till henne på Stockholm Literature. Den var bra, men väldigt tung, mörk och svårläst. Jag får ge den en ny chans när hjärnan är påslagen.

Drive Your Plow Over the Bones of the Dead av Olga Tokarczuk översatt från polska av Antonia Lloyd-Jones.

På svenska heter boken Styr din plog över de dödas ben och gavs ut 2010 av Ariel Förlag. Den handlar om Janina Dusezjko, en dam i sexioårsåldern som blir av med sina två hundar. Den låter ungefär lika absurd som författarens andra böcker och kanske är det därför hon inte lockar mig.

Olga Tokarczuk verkar däremot vara en stor favorit hos Man Booker-juryn, då hon vann priset förra året för Flights (gavs ut på svenska 2009 med titeln Löparna)

The Shape of the ruins av Juan Gabriel Vásquez översatt från spanska av Anne McLean.

I The Shape of ruins väntar Juan Gabriel Vásquez på att hans tvillingflickor ska födas och blir under tiden vän med Doctor Benavides. Genom honom introduceras han för Carlos Carballo, en medelålders man som är helt fixerad vid en konspirationsteori kring mordet på politikern Jorge Eliécer Gaitán 1948.

Juan Gabriel Vásquez är en colombiansk författare född 1973 i Bogotá, men nu boende i Barcelona. Flera av hans böcker har getts ut på svenska av Brombergs förlag. Senast En tagg doppad i honung (Las reputaciones).

The Death of Mudras Idrissi av Tommy Wieringa översatt från holländska av Sam Garrett.

Nederländske Tommy Wiringa är ännu en författare som getts ut på svenska av Brombergs förlag. Hans bok Det här är namnen kom ut 2016. The Death of Mudras Idrissi handlar om två systrar som reser till föräldrarnas hemland Marocko. En helt ny upplevelse då de inte längre är de fria kvinnor de är i Europa. Det som skulle bli en drömresa, förvandlas istället till en katastrof.

The Remainder av Alia Trabucco Zerán översatt från spanska av Sophie Hughes.

Alia Trabucco Zerán föddes 1983 i Santiago, Chile och har studerat i såväl USA som Storbritannien. The Remainder är hennes debutroman och utspelar sig i hemstaden. Den handlar om tre barn till aktivister under den maktkamp som gav Pinochet makten. De bär en skuld som beror på föräldrarnas agerande, medan föräldrarna menar att de kämpade för ett bättre land för sina barn.

Den korta listan bestående av sex titlar presenteras 9/4 och då hoppas jag att Sara Stridsberg finns med. Jag lockas också av böckerna av Jokha Al-Harthi, Hwang Sok-yong, Juan Gabriel Vásquez, Tommy Wieringa och Alia Trabucco Zerán

 

Böcker jag inte hann läsa 2018

Inspirerad av Oarya gör jag en lista med böcker utgivna i år som jag verkligen planerade att läsa, men ändå inte hann med. Jag ser det som en inspirationslista inför ledigheten, men inser självklart att alla inte kommer att bli lästa då heller. Det värsta är att dessa tolv böcker endast är en väldigt liten del av alla olästa böcker som finns här hemma. Lyckas jag inte i jul får jag väl läsa en varje månad under 2019.

Hantverkaren av Sharon Bolton kan kanske vara bra att börja ledigheten med. En spännande och välskriven bok är precis vad jag behöver efter all julfluff jag läst de senaste veckorna.

Nine perfect strangers av Liane Moriarty är också en bok jag ville läsa bums när jag köpte den. Problemet är bara att jag varit så stressad i höst att min hjärna slutat förstå engelska. Nu börjar den hämta sig och då vill jag läsa Moriartys nya.

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri är en av årets stora snackisar. Eftersom jag brukar tycka mycket om hans böcker har jag självklart boken i min ägo. Faktiskt ett signerat exemplar inköpt på Bokmässan.

En annan bok jag köpte signerad på Bokmässan är Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg, som jag har höga förväntningar på, men varit alldeles för trött i skallen för att våga läsa.

Lojal av Delphine de Vigan har visserligen just landat här hemma, men den vill jag verkligen hinna läsa väldigt snart.

Allt ska brinna av Sofia Nordin för att jag älskat allt jag läst av henne, vilket är i princip allt hon skrivit. Det låter som en riktigt stark bok om vänskap.

Vargattacken av Lars Berge, som jag började lyssna på en gång när jag städade, men tydligen städar jag för sällan för boken blev aldrig utläst. Jag är tämligen säker på att den är värd en chans till.

En kort krönika om sju mord av Marlon James känns egentligen lite för tung även för en julledighet, men jag vill ändå läsa den. Finns det på listan (kanske) den har (lite) större chans att faktiskt bli läst.

Höst av Ali Smith tror jag verkligen är en helt fantastisk bok, men ändå har jag inte fått tummen ur att läsa den. Jag som tycker så mycket om författaren och det hon skriver.

Den oändliga familjen av Cilla Naumann är ännu en bok av en favoritförfattare som jag spontant ville slänga mig över. Nu är det kanske dags att göra det.

Nu och för alltid, Lara Jean av Jenny Han är sista delen i trilogin om Lara Jean och hennes familj. Jag är alltid kluven inför att läsa sista delen i serier, då jag visserligen får veta hur det går, men därefter aldrig återse karaktärerna igen.

De hemlösa katterna i Homs av Eva Nour handlar om Sami som växer upp i Homs i Syrien och hur hans liv förändras när protesterna under den arabiska våren slås ner minst sagt brutalt.

 

Jayne Svennungsson lämnar stol 9

Nya turer i härvan kring Svenska Akademien när teologen Jayne Svennungsson idag meddelade att hon lämnar och ställer stol 9 till förfogande efter knappt ett år. Hon blir därmed den ledamot i modern tid som suttit kortast tid på sin stol. Svennungsson ska ha varit en av två som röstade emot att utesluta Katarina Frostenson. Bara Horace Engdahl kvar nu alltså. Klart sedan tidigare är att Frostenson inte kommer att lämna frivilligt. Det hela börjar likna en fars, eller förresten, det har liknat en fars ganska länge.

I DN:s artikel om avgångsbeslutet framgår att det kan bli fler förändringar i Svenska Akademien framöver. Danius, Englund och Espmark delar som bekant inte i arbetet, men har sett till att inval har kunnat göras. Engdahls uttalande i artikeln kan tolkas som att de kommer att lämna sina stolar när tillräckligt många inval gjorts. Just nu finns två tomma stolar att fylla, förutom stol 9 också stol 13 som Sara Stridsberg lämnade men enligt ett tidigare uttalande från tillförordnade ständige sekreteraren Anders Olsson är det inte aktuellt med fler inval förrän i vår. Återstår att se om Svennungssons beslut förändrar planerna. Jag utgår ifrån att de två kvinnorna ersätts av två andra kvinnor, då resultatet av det senaste årets turbulens är att Svenska Akademien innehåller färre kvinnor än tidigare. En smärre skandal, som fått lite uppmärksamhet, bland alla andra skandaler. Låt vara att två av de kvinnor som avgått inte deltagit i arbetet på länge och nu ersatts av en man och en kvinna, men Svenska Akademien har onekligen en del kvar att göra gällande jämställdheten.

Björn Wiman lyfter i DN den fråga jag också funderat mycket på, är det en merit eller belastning att vara en del av Svenska Akademien? Svaret på den frågan blir avgörande när turbulensen kring ledamöterna med all sannolikhet fortsätter.Vi vet att en tillfrågad har tackat nej och dessutom hänvisat till situationen som just nu råder och kommer att påverka Svenska Akademiens trovärdighet under lång tid framöver. Målet måste ändå vara 18 aktiva ledamöter och dit är det långt. Lägg därtill att två nuvarande ledamöter är födda på 20-talet och inse att arbetsro kan dröja länge, vilket också betyder att det kommer att dröja innan det blir dags för nästa Nobelpris i litteratur.

Imorgon är det torsdagsmöte och kanske får vi ett uttalande av Olsson  eller någon annan som hellre uttalar sig i media. Än så länge har Olsson bara gjort ett kort uttalande till TT där han beklagar Svennungssons beslut.

 

Bildmontage från SVT, som är illustration till en utmärkt genomgång av läget just nu.

Nervkittlande november

Jag hade först tänkt läsa nobelpristagare i november, men insåg att jag inte kommer att orka. Istället blir det spänning som tema under månaden, inte bara deckare, utan också andra böcker som kan anses väcka rädsla, obehag och/eller andra starka känslor.

Jag tänker bland annat på de nominerade till Årets bästa svenska och översatta kriminalroman, där jag bara läst en i varje kategori och andra olästa böcker i hyllan.

Det skulle kunna bli så att jag läser följande böcker:

Darktown, Thomas Mullen

Profetens vinter, Håkan Östlundh

Innanför murarna, Maria Ernestam

Skendöda, Louise Boije af Gennäs

Kärlekens Antarktis, Sara Stridsberg

Den rätta tiden för en kula i hjärtat, Un-Su Kim

Jag släpper dig aldrig, Petra Holst

Den brinnande flickan, Claire Messud

Hantverkaren, Sharon Bolton

Familjen i huset bredvid, Sally Hepworth

En främling i mitt hus, Shari Lapena

O tippar Augustpriset

Egentligen borde jag hoppa över det här inlägget, då jag är kanske sämst i världen på att tippa nominerade och vinnare till olika priser (undantaget Melodifestivalen konstigt nog, men det är knappast någon merit).

MEN jag kan inte riktigt hålla tipparfingrarna i styr och eftersom de nominerade till Augustpriset avslöjas imorgon kommer jag idag att ge mina tips i form av önskningar och gissningar.

Augustpriset delas ut i tre klasser, bästa skönlitterära bok, bästa fackbok och bästa barn- och ungdomsbok. Sex titlar nomineras i varje klass. Böckerna ska vara utgivna mellan 23 oktober 2017 och 21 oktober 2018. Som vanligt har jag läst fler skönlitterära böcker och böcker för unga, än facklitteratur och böcker för barn.

Tidigare har jag inte läst på ordentligt kring hur de nominerade, samt vinnarna utses, men så här går det till:

En jury i respektive kategori nominerar sex titlar vardera. Vilka de nominerade titlarna är tillkännages under en presskonferens i oktober. De nominerade titlarna läses därefter av en elektorsförsamling bestående av 63 elektorer – 21 i vardera kategori. Elektorerna är spridda över hela landet och består av en tredjedel bokhandlare, en tredjedel bibliotekarier och en tredjedel litteraturkritiker med flera. Omröstningen är sluten. Den titel som får flest röster i respektive kategori vinner.

Precis som i fallet med det alternativa Nobelpriset är det alltså bibliotekarier som har inflytande. Gott så. Jag hade önskat att även svensklärare hade fått säga sitt och eftersom jag har en blogg får jag det. Då jag dessutom sätter mina egna regler kan jag nominera precis hur många jag vill i varje kategori, även om målet är att jag ska hålla mig till sex titlar i varje kategori (vem försöker jag lura?). Vissa har jag läst själv, andra har jag läst om. Jag tippar med både hjärta och hjärnan, men hur mycket jag än har klurat kommer minst en nominerad titel få mig att utbrista “ja, just det” för att jag glömt någon helt självklar bok.

Skönlitteratur

Nuckan, Malin Lindroth. Ärlig och utlämnande om ensamhet.

Ingen jämfört med dig, Jonas Brun. Fint och säreget om kärlek.

Pappaklausulen, Jonas Hassen Khemiri. Har ännu inte läst, men Khemiri skriver aldrig dåligt.

Kärlekens Antarktis, Sara Stridsberg. Detsamma gäller för Stridsberg.

Jag går och lever, Mirja Unge. En bok som fått mycket positiv uppmärksamhet.

Ædnan, Linnea Axelsson. Lockar inte mig, men många kritiker.

Händelsehorisont, Balsam Karam. En bok det snackats om, som jag gärna läser.

Mördarens mamma, Ida Linde. En bok som verkar säregen och bra.

Lugnet, Tomas Bannerhed. Har också fått mycket positiv uppmärksamhet.

Till dikten, Malte Persson. En poet jag tycker mycket om.

Sveas son, Lena Andersson. Jag är ju inget fan av Lena Andersson, men det finns det många som är.

Facklitteratur

Factfulness, Hans Rosling, Ola Rosling, Anna Rosling Rönnlund, eller Hur jag lärde mig att förstå världen, Hans Rosling, Fanny Härgestam. Jag har svårt att se hur juryn helt ska kunna gå förbi Rosling.

Mannen i skogen, Jens Liljestrand. Bra författare skriver om bra författare.

Drömmen om Europa, Fabian Göransson. Det hade varit riktigt kul om en grafisk reportagebok nominerades.

Huset med de två tornen, Maciej Zaremba. Har fått bra kritik och verkar läsvärd.

Misslyckas igen, misslyckas bättre, John Ajvide Lindqvist. Beskrivs som en annorlunda författarhandbok.

Mellan raderna, Jenny Norlander. Om att vara kvinna och journalist.

Orden som formade Sverige, Elisabeth Åsbrink. För att hon är fantastisk.

Landet utanför, Henrik Berggren. Andra världskriget brukar gå hem.

Hatade demokrati, Henrik Arnstad. Ett viktigt ämne av en gedigen författare.

Kring denna kropp, Stina Wollter. Jag önskar så att en bok kvinnokroppen om ska nåt ut. Kanske så självbiografisk att den tillhör den skönlitterära klassen.

Barn- och ungdomslitteratur

Comedy Queen, Jenny Jägerfeld. Nattsvart och konstigt nog fantastiskt roligt om Sasha vars mamma begått självmord. Skandal om den inte nomineras.

Finns det björkar i Sarajevo?, Christina Lindström. Fin berättelse om Kevin som vill höra till.

Inuti huvudet är jag kul, Lisa Bjärbo. Bra om blyga Liv i Småland.

Som sparv som örn, Per Nilsson. Välskrivet, poetiskt och ruggigt bra.

Om vi bara kunde byta kroppar med varandra, Johanna Nilsson. Helt fantastisk bok om King B och Queen O.

Dom som bestämmer, Lisen Adbåge. Bra författare och ständigt aktuellt tema.

Trettonde sommaren, Gabriella Sköldenberg. Låter bra och har fått positiv kritik.

Vi kommer snart hem igen, Peter Bergting, Jessica Bab Bonde. Seriebok om förintelsen.

Dagen du förstörde allt, Linnea Dahlgren. Verkar riktigt fin.

Hemma hela sommaren, Elin Johansson, Ellen Ekman. Tyckte deras förra bok var briljant.

Under mattan, Sara Lövestam, Per Gustavsson. Inspirerande kombo av författare och illustratör.

Allt ska brinna, Sofia Nordin. Har inte hunnit läsa, men Nordin är alltid briljant.

 

 

 

 

Min läsning i helgen

Risken är att jag inte hinner läsa så mycket i helgen, men jag gör en plan ändå. Något ska jag hinna med. Idag är det dop som gäller och självklart får ungen böcker, fina bilderböcker som han är lite för liten för nu, men förhoppningsvis har glädje av sedan. Nu kan jag inte läsa just de inslagna böckerna, men inför avslöjandet av årets nominerade till Augustpriset har jag lånat med ett gäng barnböcker hem. Planen är att bekanta mig med dem i helgen och kanske till och med hinna blogga lite om dem.

Jag har ungefär hundra sidor kvar av Mats Strandbergs Slutet och den hoppas jag hinna läsa ut. En bra och väldigt sorglig skildring av jordens undergång.

Sedan såg jag att tredje boken om Lara Jean Nu och för alltid, Lara Jean av Jenny Han har släpps på Storytel och den lockar mycket.

Också inför Augustprisnomineringarna hade det varit kul att i alla fall påbörja Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri och kanske också Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg. Samma strategi som inför Bokmässan alltså, jag planerar att på måndag kunna säga att jag läser en massa nominerade precis just nu.

Svenska Akademien går vidare, men vissa står och stampar

Katarina Frostenson tiger som muren och har vad vi vet fortfarande sin stol i Svenska Akademien kvar. Beslut ska ha tagits redan 4/10 om att Frostenson måste lämna sin stol, eller inte. Horace Engdahl och Jayne Svenungsson ska vara de enda som vill att Frostenson ska sitta kvar, eller så är det fler, eller färre. Uppgifterna från och kring Svenska Akademien har varit motstridiga. Att det är just Engdahl som reserverar sig överraskar inte. Än mer tydligt att han gör allt för att inte stöta sig med sin vän Arnault blev det efter reportaget i brittiska Times Literary Supplement. Det finns enligt Engdahl inga bevis för att Arnault har gjort det han anklagats för, utan han är ett offer för den farliga tid vi lever i, där män inte tillåts göra någonting utan att anklagas för trakasserier. Det är ett år sedan rörelsen #metoo inleddes och snart ett år sedan DN:s artikel om de 18 kvinnor som vittnar om att Jean-Claude Arnault, den så kallade Kulturprofilen, utsatt dem för sexuella trakasserier och övergrepp. Många har under året förstått hur illa det egentligen sett ut med jämställdheten och jämlikheten i en värld där män tar för sig på bekostnad av kvinnor. Horace Engdahl har däremot inte förstått någonting, utan står fortfarande och stampar på en plats där sexuella trakasserier och övergrepp skrivs om till vivörliv. Anders Olsson kommenterar fåordigt, men visst måste Engdahl snart ses som en belastning snarare än en tillgång för Svenska Akademien?!

På fredagen 12/10 uttalade sig Wästberg om att en resolution ska ha godkänts, som uppmanar Frostenson att lämna Svenska Akademien. Han bekräftade också att att två ledamöter reserverat sig. På lördagen publicerade DN ett uttalande från Anders Olsson, där han berättade att Frostenson kan avgå självmant, eller bli en del av en ny undersökning om huruvida hon “missbrukat informationen om kandidaterna för sin egen vinning”.

Hur går det då med invalet av nya ledamöter? Nya ledamöter har valts in, sa Per Wästberg efter Svenska Akademiens möte 11/10, medan Anders Olsson dementerade. Då Eric M Runesson och Jila Mossaeds valdes in fick vi redan dagen efter veta att kungen godkänt de två ledamöterna. Efter mötet 11/10 var det tyst, men rykten om nya ledamöter har florerat. Ett namn som återkommer är författaren Niklas Rådström och det låter som ett sannolikt val. Enligt Wästberg har två kandidater tillfrågats, en var på semester och kunde inte nås, den andra ville ha betänketid. Peter Englund bekräftar att han deltagit i inval med insända röster. Anders Olsson har hela tiden dementerat att några inval gjorts och vi har inte heller fått bekräftat att så har skett. Senare har också Per Wästberg dementerat inval, men menar att kandidater tillfrågats.

Igår hade så Svenska Akademien ytterligare ett möte och idag fick vi veta lite mer. Ny på stol 11 och ersättare för Klas Östergren är litteraturvetaren Mats Malm. Han är föreståndare för Litteraturbanken och professor i litteratur på Göteborgs Universitet.

Och ja, Niklas Rådström har fått frågan och säger sig vara redo att ingå i Svenska Akademien om rätt förutsättningar finns, vilket han menar inte är fallet just nu. Han säger inte rätt ut att han tackat nej, men inte heller att han tackar ja. Jag hade ju önskat att ersättaren för Sara Stridsberg blir en kvinna. Det finns få av dem kvar i Svenska Akademien som den ser ut just nu.

 

Läslista post-bokmässa

Så sitter jag här igen med alldeles för många böcker jag vill läsa och ett behov av struktur. Min sommarlista innehöll 32 böcker och jag läste tio av dm. Det finns en del olästa kvar alltså och fler lär det bli. Just den här listan kommer dock att fokusera på böcker som känns extra aktuella efter Bokmässan och inför  höstens Augustpris.

Blå av Maja Lunde (påbörjad, men inte utläst)

Where the light get’s in av Lucy Dillon (också halvläst)

Selamlik av Khaled Alesmael (påbörjad och bra, men ändå bortglömd)

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell (också påbörjad)

Grejen med ordföljd av Sara Lövestam (påbörjad och helt fantastisk!)

Dansa vid vulkanens rand av Grégoire Delacourt (fick nästan följa med hem från mässan, men jag läser e-boken istället)

Den som är värd att bli älskad av Abdellah Taïa (efter det fantastiska samtalet på Stadsbiblioteket)

Den stora utställningen av Marie Hermansson (köpte ett signerat exemplar på Bokmässan)

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri (signerad bok finnes)

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg (ännu ett signerat inköp)

Orden som formade Sverige av Elisabeth Åsbrink (hon är alltid bra)

Innanför murarna av Maria Ernestam (har redan hört mycket bra om den)

Göteborgs schamaner av Johan Nilsson (Göteborg + 90-tal = ett måste)

Inte längre min av Ann-Helén Laestadius (kan inte bli annat än bra)

Bortom solens strålar av Arkan Asaad (ser mycket fram emot att läsa)

Slutet av Mats Strandberg (för att kolla om Lilla O ska få läsa)

 

Vilka böcker finns i din TBR-hög?

 

Jonas Hassen Khemiri och Sara Stridsberg

Tidningen Vi Läser firar tio år med några seminarier på årets Bokmässa. Ett var med den osannolika kombinationen Leif GW Persson och Lena Andersson och nu, idag, men Jonas Hassen Khemiri och Sara Stridsberg.

Jonas Hassen Khemiri är aktuell med boken Pappaklausulen som började med en tanke, eller egentligen en oro för att vara en dålig förälder och att upptäcka det för sent. I boken försöker en gammal man göra rätt genom att sköta den nya generationen.

Sara Stridsbergs nya bok heter Kärlekens Antarktis, där det finns ett spår, eller ett frö, från förra boken Beckomberga. Det finns saker som man aldrig blir färdig med och döden är en av dem.

Även Jonas Hassen Khemiri säger att den förra boken han skrev, Allt jag inte minns, också ger ett eko in i den nya. Han säger också att de döda personerna i hans liv började leva igen när han läste Stridsbergs Kärlekens Antarktis, där de döda finns närvarande. Stridsberg menar att litteraturen kan göra de döda levande och när hon låter en död kvinna berätta är det just vad hon gör. Boken kom till henne genom en kvinna som bad Stridsberg se hennes döda kropp i skogen. Ett svårt material att snudda vid, säger hon, men det var den berättelse hon mötte. Stridsberg talar om alla stickspår som hon tar bort och all text som inte kommer med.

Jonas Hassen Khemiri berättar att han också skriver massor för att komma till det som han säger “vibrerad”, där det börjar hända något. Att en död dotter skulle komma in i handlingen visste han tidigt, men inte hur. När hon väl kom så förlät hon honom. Det är naturligt egentligen, då det är barnen som berättar hur vi är som föräldrar.

Hassen Khemiri menar att det finns ett samband mellan ekonomi och människovärde. I hans familj fanns en stark koppling till ekonomi, kanske för att modern och fadern hade så olika bakgrund rent ekonomiskt. För hans far, som inte vuxit upp med pengar, fanns en länk mellan att få pengar och bli rik och lycklig.

Sara Stridsberg talar om ytan, den fina ytan och det groteska under den. Hon talar om vackra träd som blåser omkull om blottar rötterna där det krälar en massa hemska smådjur. Det äckliga och fula behöver också få synas.

Att skriva om sin familj var först att försöka rädda dem, säger Jonas Hassen Khemiri. Han ville försvarar dem och skriva fram något som kanske inte var sant. Nu vågar han vara kvar i vardagen och beskriva människor som människor, istället för att försöka lappa ihop dem och göra dem till superhjältar.

Stridsberg säger sig känna igen den Hassen Khemiri säger, som blev tydligt när hon skrev Beckomberga. Hur skulle hon kunna beskriva karaktärerna utan att förstöra dem? Det gäller att våga se den lilla pappan i all sin ynklighet. Att rädda pappagestalten, som Hassen Khemiri gör, kan vara att rädda sig själv. Vi är våra föräldrar med kanske 25-års fördröjning.

Stridsberg pratar också om vår nutid, om litteraturens långsamhet och vikten av trögheten i vårt snabba samhälle. Det gör litteraturen stark, men också hotad. Hassen Khemiri gillar snabbhet mer och texten som han skrev inför valet var en sådana snabb text som direkt når en publik. Han drevs av en känsla av att behöva säga det som han tänkte, för att ingen annan gjorde det. Han ville kommentera vår tids behov av syndabockar och rädda de som får skulden.

Jonas Hassen Khemiri talar om en speciell hylla han har, där böcker som betytt mest för honom under livet står i kronologisk ordning. Det börjar med en Pixi-bok och rör sig fram till nutida inspirationskällor. Böcker som präglat honom och öppnat dörrar. En påminnelse om vad böcker kan ge och om tidigare versioner om sig själv.

Skrivandet är en process med olika faser. Mitt i texten, mitt i skrivandet går det inte att tänka på efteråt. Om jag börjar fundera på vad andra ska tänka om det jag skriver, eller hur det ska översättas är arbetsdagen slut, säger Hassen Khemiri, då är det lika bra att hämta barnen på förskolan.

Att skriva har räddat mig, säger Stridsberg, som menar att alternativet hade varit att bli djupt olycklig eller kanske alkoholiserad.

Det är en upplevelse att lyssna till två författare, som tänker så mycket och uttrycker sina tankar så genomtänkt och välformulerat. Det är dock en upplevelse som är svår att skildra i skrift. Det här är en text som jag skriver direkt från seminariet, men den är också filtrerad genom mig och mina tolkningar förändrar den kanske.

Planer inför Bokmässan 2018

Nästa vecka är mässvecka och det är både underbart och lite skrämmande. Jag älskar ju Bokmässan på många sätt, men brukar bli helt utmattad av alla människor och alla ljud. Efter fyra dagar där brukar jag vara totalt slut. I år när jag är utmattad redan innan är det kör igång känner jag mig lite orolig. Ett sätt att hantera de fyra superintensiva dagarna är att prioritera det sociala med trevliga bloggare och gå så mycket som möjligt på lugna seminarier istället för att vandra runt på mässgolvet.

Egentligen är det helt meningslöst att lista seminarier jag vill gå på, men jag gör det ändå. Planen är dock att inte stressa upp mig över det jag missar, utan göra det jag hinner. Det är fysiskt omöjligt att göra allt man vill under Bokmässan. Så är det bara. Ibland kan det dessutom vara trevligare att gå på ett seminarium oplanerat med trevligt sällskap, än det som är bokat. Ibland har jag också struntat i att stå i kö och istället valt seminariet bredvid utan kö. Det kan bli bra det med.

Torsdag

12.00-12.45 Hur överröstas populismens locktoner?,  Masha Gessen och Jörgen Huitfeldt.

14.00-14.45 Sorg och hopp med ALMA-pristagaren, Jacqueline Woodson och Maria Lassén-Seger.

16.00-16.45 Identitet och intolerans, Arkan Asaad, Robert Hannah, Joel Mauricio Isabel Ortiz och Parisa Amiri.

17.00-17.45 Att ta hand om sina vuxna, Christina Herrström, Sara Kadefors, Moni Nilsson och Jessica Schiefauer.

Fredag

10.00-10.45 Läsning — en demokratifråga, Arkan Asaad, Theodor Kallifatides, Susanne Boll, Patrik Lundberg och Lina Nordstrand.

12.00-12.45 Att skriva om döden och hylla livet, Maggie O’Farrell och Anneli Dufva.

13.00-13.45 Identitet hos unga — varför är det viktigt i litteraturen?, Christina Lindström, Malin Stehn och Pekka Heino.

14.00-14.45 Vad hände med den arabiska våren?, Nawal El Saadawi och Johar Bendjelloul.

Lördag

10.00-10.45 Khemiri och Stridsberg om tio händelserika litteraturår, modererator Jonas Eklöf.

11.00-11.45 En av Sveriges mest beryktade politiker, Gudrun Schyman, Johanna Palmström och Moa Elf Karlén.

12.00-12.45 Från författardrömmar till succé, Jojo Moyes och Titti Schultz.

13.00-13.45 Går det att omförhandla pappaklausulen?, Jonas Hassen Khemiri och Björn Wiman.

14.00-14.45 Att fånga historisk tid, Ida Jessen, Marie Hermansson, Mia Franck, Kerstin Wixe.

16.00-16.45 Det typiskt svenska, Elisabeth Åsbrink, Göran Everdahl, Henrik Berggren, Björn Wiman

Söndag

10.00-10.45 Metoo i deckarvärlden, Lina Bengtsdotter, Kicki Sehlstedt, Sara Larsson och Karin Linge Nordh.

11.00-11.45 Popkulturen är död — leve den!, Fredrik Strage, Martin Aagård, Natalia Kazmierska och Ika Johannesson.

12.00-12.45 Vems språk talar jag?, Johannes Anyuru, Kayo Chingonyi, Rakel Chukri.

13.00-13.45 Factfulness — förstå världen!, Anna Rosling Rönnlund och Ola Rosling.

14.30-14.50 Till minne av en villkorslös kärlek, Jonas Gardell.

15.00-15.45 Den frånvarande modern, Anna Fredriksson, Jenny Jägerfeld, Sofia Lundberg och Caroline Säfstrand.

Sida 1 av 3

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: