Meg Rosoff

De nominerade till Costa Book Awards 2020

Costa Book Awards är ett litteraturpris som brukar fladdra förbi, men som jag aldrig riktigt har satt mig in i. Idag tänker jag i alla fall göra ett försök. Priset är sponsrat av kaffeföretaget Costa, vilket hörs på namnet och mellan 1971 och 2006 hette priset istället Whitbread Book Awards. Priset delas ut i fem kategorier och beskrivs som en folkligare och mer populärlitterär variant av Bookerpriset. De böcker som nomineras ska vara skrivna av författare hemmahörande i Storbritannien eller Irland. Däremot finns inget krav på att författaren ska vara från just dessa länder, men de ska ha bott där permanent under minst sex månader de senaste tre åren.

De fem kategorierna är bästa debutroman, roman, biografi, lyrik och barnbok. En av de fem vinnarna tilldeles dessutom priset Costa Book of the Year. Sedan 2012 finns också en novelltävling där såväl publicerade som opublicerade författare kan delta. En jury väljer ut tre nominerade och därefter är det upp till läsarna att rösta på sin favorit.

De nominerade är:

Bästa debutroman

Big girl, small town av Michelle Gallen (Storbritannien)

The Family Tree av Sairish Hussain (Storbritannien)

Love After Love av Ingrid Persaud (Trinidad och Tobago)

All the Water in the World av Karen Raney (USA)

Bästa roman

Piranesi av Susanna Clarke (Storbritannien)

Peace talks av Tim Finch (Storbritannien)

The Less Dead av Denise Mina (Storbritannien)

The Mermaid of Black Conch av Monique Roffey (Trinidad och Tobago)

Bästa biografi

The Man in the Red Coat av Julian Barnes (Storbritannien)

Dear life: A Doctor’s Story of Love and Loss av Rachel Clarke (Storbritannien)

The Louder I will Sing av Lee Lawrence (Storbritannien)

Ghost Town: A Liverpool Shadow Play av Jeff Young (Storbritannien)

Bästa diktsamling

The Air Year av Caroline Bird (Storbritannien)

The Historians av Eavan Boland (Irland)

My Darling from the Lions av Rachel Long (Storbritannien)

Citadel av Martha Sprackland (Storbritannien)

Bästa barnbok

Wranglestone av Darren Charlton (Storbritannien)

Voyage of the Sparrowhawk av Natasha Farrant (Storbritannien)

The Super Miraculous Journey of Freddie Yates av Jenny Pearson (Storbritannien)

The Great Godden av Meg Rosoff (Storbritannien)

 

Flera spännande titlar bland de nominerade och roligt med lite mer ovanliga kategorier. Egentligen påminner priset om Augustpriset, som gärna hade fått ha fler kategorier. Lite extra nyfiken är jag på böckerna av Sairish Hussain, Ingrid Persaud, Denise Mina, Rachel Clarke, Caroline Bird, Rachel Long och Darren Charlton.

Vilka lockar dig mest?

Läs mer om de nominerade titlarna här. Vinnarna presenteras 4 januari.

Böcker att se fram emot i september

Bokutgivningen verkligen exploderar under september och det finns ingen möjlighet att hinna med att läsa ens en bråkdel av de nya böcker jag vill läsa. Mycket att se fram emot helt klart!

Det enda planet på himlet, Garrett M. Graff, Natur & Kultur, 1 september

Fula tjejer, Sara Ohlsson, Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo, Gilla Böcker, 1 september

Materialtrötthet, Marek Šindelka, Rámus., 1 september

Slagsmål, Karl Modig, Opal, 1 september

Floden hem, Hannah Richell, Bokförlaget Forum, 2 september

Topekaskolan, Ben Lerner, Natur & Kultur, 3 september

Fail, Mitch Fredriksson, Rabén & Sjögren, 4 september

Mamma i soffa, Jerker Virdborg, Albert Bonniers Förlag, 4 september

Under tiden, Anna Hallberg, Albert Bonniers Förlag, 4 september

Ett halvt andetag, Anna Agrell, Historiska Media, 7 september

Lisa och Lilly, Mian Lodalen, Romanus & Selling, 7 september

Bikupan, Sarah Crossan, [etta], 8 september

Lovisas val, Ruth Kvarnström-Jones, Printz Publishing, 9 september

Nyårsvandraren, Charlotta Lannebo, Rabén & Sjögren, 9 september

Skam och högmod i Sävedalen, Petra Mede, Norstedts förlag, 9 september

Det sista solot, Jennie Dielemans, Natur & Kultur, 10 september

Höst vid Sommen, Camilla Dahlson, Lind & co, 10 september

Om man älskar frihet, Nina Björk, Wahlström & Widstrand, 10 september

Fjärilsvägen, Patrik Lundberg, Albert Bonniers Förlag, 11 september

Jag händer jämt, Emma Rävås, Rabén & Sjögren, 11 september

Skräcktimmen, Moa Schulman, Madeleine Bäck, Natur & Kultur, 11 september

Glasveranda med sjöutsikt, Hanna Blixt, Historiska Media, 14 september

Allt vi har gemensamt, Sanna Torén Björling, Natur & Kultur, 15 september

Bröder, Bart Moeyaert, Gilla Böcker, 15 september

Det svarta regnet, Stina Nilsson, Bonnier Carlsen, 15 september

Dröm natten till idag, Anna Järvinen, Förlaget, 15 september

Kollektiv minnesförlust, Koleka Patuma, Rámus., 15 september

Allt som en gång var, Sanna Mac Donald, LB Förlag, 16 september

Gertrud, Moa Gammel Ginsburg, Piratförlaget, 16 september

Handbok för språkpoliser, Sara Lövestam, Piratförlaget, 16 september

Övervintra, Therese Widenfjord, Bläcklilja Textproduktion, 17 september

Meningarna, Johanna Ekström, Albert Bonniers Förlag, 18 september

Mörkt album, Coco Moodysson, Galago, 18 september

Överlevarna, Alex Schulman, Albert Bonniers Förlag, 18 september

Berätta aldrig det här, Frida Boisen, Bookmark Förlag, 21 september

Deadline, Rebecka Edgren Aldén, Norstedts förlag, 21 september

Handens rörelser, Felicia Stenroth, Norstedts förlag, 21 september

Helvetet och andra platser, Madeleine Albright, Historiska Media, 21 september

Mitt hemliga liv, Jenny Fagerlund, Norstedts förlag, 21 september

Sommaren på Park Avenue, Renée Rosen, Historiska Media. 21 september

Vattendansaren, Ta-Nehisi Coates, Norstedts förlag, 21 september

Gudars like, Meg Rosoff, Gilla Böcker, 22 september

Jag måste sluta tänka på Patrik Lundberg, Josefin Sonck, Schildts & Söderström, 22 september

Hamnet, Maggie O’Farrell, [etta], 23 september

Svårmodets döttrar, Anna Laestadius Larsson, Piratförlaget, 23 september

En kväll i oktober rodde jag ut på sjön, Tua Forsström, Schildts & Söderström, 24 september

Det långsamma livet, Abdellah Taïa, Elisabeth Grate Bokförlag, 25 september

Kungariket, Jo Nesbø, Albert Bonniers Förlag, 25 september

Kärlek och främlingsskap, Theodor Kallifatides, Albert Bonniers Förlag, 25 augusti

Spökhusets hemlighet, Kristina Ohlsson, Bonnier Carlsson, 25 september

Hur jag skulle vilja försvinna, Eli Levén, Norstedts förlag, 28 september

Mannen som dog två gånger, Almudena Grandes, Norstedts förlag, 28 september

Sofias jävla verklighet, Mia Gahne, Historiska Media, 28 september

Marvatten, Ann Rosman, Albert Bonniers Förlag, 29 september

Ospårat, Sanna Mac Donald, Opal, 29 september

Systrar, Adèle Bréau, [sekwa], 29 september

Julen enligt Julia, Kristin Emilsson, Printz Publishing, 30 september

Lowkey, Melody Farshin, Bonner Carlsen, 30 september

 

Vilka septemberböcker ser du mest fram emot?

Ungdomsböcker att se fram emot i höst

Nya ungdomsböcker kräver lite extra uppmärksamhet och därför blir det ett separat inlägg med de av höstens ungdomsböcker som lockar mig. De flesta är för ungdomar över 12 år, men några mellanåldersböcker har fått slinka med. Listan känns ändå ovanligt kort tycker jag. Är det någon lysande titel jag missat?

På andra sidan bron, Hanna Jedvik, Rabén & Sjögren, 14 augusti

Klättra uppåt, Katarina von Bredow, Rabén & Sjögren, 21 augusti

Fula tjejer, Sara Ohlsson, Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo, Gilla Böcker, 1 september

Slagsmål, Karl Modig, Vox by Opal, 1 september

Fail, Mitch Fredriksson, Rabén & Sjögren, 4 september

Nyårsvandraren, Charlotta Lannebo, Rabén & Sjögren, 9 september

Jag händer jämt, Emma Rävås, Rabén & Sjögren, 11 september

Skräcktimmen, Moa Schulman, Madeleine Bäck, Natur & Kultur, 11 september

Bröder, Bart Moeyaert, Gilla Böcker, 15 september

Det svarta regnet, Stina Nilsson, Bonnier Carlsen, 15 september

Gudars like, Meg Rosoff, Gilla Böcker, 22 september

Spökhusets hemlighet, Kristina Ohlsson, Bonnier Carlsen, 25 september

Ospårat, Sanna Mac Donald, Opal, 29 september

Lowkey, Melody Farshin, Bonner Carlsen, 30 september

Poet X, Elizabeth Acevedo, Vox by Opal, 14 oktober

O granskar listan till det alternativa Nobelpriset

Den Nya Akademien har släppt sin nomineringslista till ett alternativt Nobelpris utsedd av ett okänt antal bibliotekarier och jag var inte jätteimponerad av urvalet. Nu tänkte jag ändå granska listan lite närmare och berätta vilka pristagare jag vill se och vilka jag tycker kanske inte är lika värdiga vinnare (vad det nu är).

Kravet på pristagaren finns på Den Nya Akademiens hemsida och lyder:

The prize will be awarded to a writer of literary fiction who within the reader has entered the story of mankind in the world. The prize winner can be from any part of the world and must have two published works, one of which within the last ten years.

På listan finns totalt 47 namn (på listan som publicerats på Den nya akademiens hemsida finns 45 namn, Ngugi wa Thiong’o och Jeanette Winterson saknas, men finns med som alternativ att rösta på) och jag har läst något av 37 av dem. Här är mina tankar:

  • Adichie Chimamanda Ngozi – Nigeria En helt klart viktig författarröst, men med få böcker under en begränsad tid. Jag blir glad om hon vinner, men tiden finns för henne att få ett pris som Nobelpriset.

  • Anyuru Johannes – Sverige Också en viktig författarröst, men från Sverige och ännu inte känd internationellt. Väl värd att prisas, men här ser jag hellre en vinnare som inte är från just Sverige.

  • Atwood Margaret – Kanada Jag säger ja tack till Atwood. En viktig och ständigt aktuell författare som skriver om ämnen som allt för ofta förbises när juryn består av män. Kanske fördomsfullt, men det är min övertygelse att det är så.

  • Auster Paul – USA En bra författare, men jag säger nja. Här handlar det om helt subjektiva känslor, inget litteraturvetenskapligt alls.

  • Avallone Silvia – Italien Har skrivit två böcker, vilket är minimikravet. Kommer snart med en tredje, men jag är tveksam till henne med tanke på konkurrensen här.

  • Bouraoui Nina – Frankrike En personlig favorit, jag till och med husgud. Skriver otroligt vackert och alltid både personlig och allmänt. En vinst skulle kunna betyda att fler upptäcker henne.

  • Carson Anne – Kanada En framgångsrik poet och författare som borde få mer uppmärksamhet. Jag har bara läst hennes poesi förvisso, så kan inte riktigt ge en helhetsbild av författarskapet.

  • Condé Maryse – Guadeloupe Nu går jag helt på känsla, då jag inte läst något av henne (ännu) men vinner hon lovar jag att göra det och vinna får hon gärna.

  • DeLillo Don – USA En av de stora i sin generation, en generation som förbisetts av den ursprungliga Svenska Akademien. Inte någon personlig favorit, men helt klart en värdig pristagare.

  • Edelfeldt Inger – Sverige Om en svensk författare ska vinna finns det helt klart väldigt många bättre alternativ på listan. Känns som ett typiskt val för bibliotekarier (förlåt, fördomar igen) men jag är skeptisk.

  • Ekman Kerstin – Sverige En värdig svensk kandidat och en rejäl diss till Svenska Akademien om hon skulle vinna.

  • Ferrante Elena – Italien Populär just nu och visst är hon en skicklig berättare, men jag tycker att det finns bättre kandidater på listan.

  • Gaiman Neil – Storbritannien Varför inte. Har inte läst mycket, men det jag läst har jag tyckt mycket om. Kul med en pristagare från en genre som sällan får uppmärksamhet inom “finkulturen”.

  • Ganman Jens – Sverige En ganska okänd, svensk pristagare vore inte varken bra eller kul. Jag är nyfiken på hans nya bok  Det lilla landet som kunde och han är en viktig röst, men inte i det här sammanhanget.

  • Hustvedt Siri – USA En modig och skicklig författare. Hellre frun än maken som pristagare …

  • Jägerfeld Jenny – Sverige Jag älskar Jägerfelds böcker och visst ska litteratur för barn- och unga lyftas fram, men jag är tveksam.

  • Khemiri Jonas Hassen – Sverige En av samtidens största, svenska författare. Ska någon svensk vinna är det han.

  • Kincaid Jamaica – USA En författare som ger en röst till de som sällan får höras från en plats som sällan uppmärksammas. Dessutom härligt frispråkig och cool.

  • Leviathan David – USA En fin författare som skriver om personer som behöver få ta plats. Jag hade hellre sett att priset delats i två kategorier, eller till och med tre som Augustpriset, men nu är det inte jag som satt reglerna.

  • Louis Édouard – Frankrike Har, liksom flera andra på listan, skrivit få böcker under en kort tid. Den jag läst är fantastisk, men att ge priset till en nykomling blir lite som när Helena Bergström fick priset som Århundradets bästa skådespelare framför giganter som Ingrid Bergman och Greta Garbo.

  • Lundell Ulf – Sverige Visst, om Svenska Akademien kan ge Nobelpriset till Bob Dylan kan väl Den Nya Akademien ge sitt pris till Ulf Lundell, men jag hoppas verkligen inte att det blir så.

  • Lövestam Sara – Sverige Ännu en fin författare som jag inte riktigt tror på som pristagare. Samtidigt har Lövestam gjort en massa för litteraturens spridning till en bred publik, inklusive de som behöver lättlästa böcker.

  • McCarthy Cormac – USA En typisk pristagargubbe tänker jag lite trött, men inser samtidigt att jag har alldeles för dålig koll på Cormac McCarthys författarskap för att ha en åsikt som inte bara bygger på känslor. Lika lite som jag vill se en svensk, oöversatt författar som pristagare vill jag se den vanliga, vita, västerländska gubben prisas.

  • McEwan Ian – Storbritannien Lite samma här, även om Ian McEwan är en trevligare gubbe rent författarmässigt än många andra.  En helt okej pristagare, men kanske lite förutsägbar. Lite som när Kazuo Ishiguro fick Nobelpriset.

  • Murakami Haruki – Japan En kandidat som brukar hamna högt på listorna när nobelpristagare ska utses. En bra och annorlunda författare, men kanske inte min största favorit.

  • Oates Joyce Carol – USA Jag hade nog ropat “äntligen” om Joyce Carol Oates fick priset. Inte för att jag läst ens en bråkdel av hennes produktion, men för att det känns som en lagom känga åt Svenska Akademien.

  • Okorafor Nnedi – USA Ingen författare jag läst något av och absolut inte min genre. Har svårt att uttala mig känner jag.

  • Oksanen Sofi – Finland Jag är kluven. Oksanen är bra och kanske framför allt karismatisk och spännande. Ingen pristagare jag kommer att jubla åt, men inte heller bli speciellt upprörd över.

  • Olafsdottir Audur Ava – Island Det här är en kvinna som kan tala för sig själv och inte drar sig för att vara kontroversiell. Ännu ett skäl att läsa något av henne, men produktionen är begränsad.

  • Oz Amos – Israel Om någon gubbe ska vinna priset så vill jag att det ska vara Amos Oz.

  • Paborn Sara – Sverige Har ännu inte läst något av henne (påminner mig om att Blybröllop står och väntar i hyllan) och kan inte uttala mig om kvaliteten, men tycker att det finns många mer spännande alternativ på listan.

  • Pleijel Agneta – Sverige Nej. Jag vet inte vad jag ska säga mer. Ingen litteratur som lockar mig alls.

  • Pynchon Thomas – USA Ännu en känd amerikan, men en jag inte har någon som helst relation till.

  • Robinson Marilynne – USA Har försökt läsa, men inte fastnat. Lite för mycket “the Great American Novel” för min smak. Även hon en pristagare som varken engagerar eller upprör om hon skulle vinna.

  • Rosoff Meg – USA Cool kvinna, bra författare, men inte min favorit bland kandidaterna. Om någon som skriver ungdomsböcker ska vinna tycker jag ändå att hon är bästa alternativet.

  • Rowling J.K. – Storbritannien Jag älskar Harry Potter och Rowling har skapat läslust för många, men jag hoppas att hon inte vinner.

  • Roy Arundhati – Indien Borde läsa något av henne. Gör det om hon vinner!

  • Schiefauer Jessica – Sverige Fantastisk författare. En av de mest värdiga, svenska kandidaterna.

  • Smith Patti – USA Om nu en musiker ska prisas så varför inte Patti Smith. Hon kan i alla fall skriva.

  • Smith Zadie – Storbritannien En spännande författare som jag tappat bort. Nomineringen påminner mig om att göra något åt det.

  • Stamm Peter – Schweiz Har läst en av hans böcker som översatts till svenska, men på engelska finns fler. Varför inte.

  • Stefánsson Jón Kalman – Island En värdig vinnare bland de nominerade, nordiska författarna.

  • Stridsberg Sara – Sverige Tänk om hon vann. Vilket finger åt Svenska Akademien.

  • Tartt Donna – USA Mytomspunnen och älskad författare med få, men kända böcker i bagaget. Funkar som vinnare, men är ingen huvudkandidat för mig.

  • Thúy Kim – Kanada Jag älskar Kim Thúy och kan absolut se henne som vinnare, men hon är i början av sin karriär och kommer kunna ge oss mycket mer. Snarare ett argument för än emot att hon prisas kanske.

  • Tokarczuk Olga – Poland Okänd för mig i bemärkelsen att jag inte läst något av henne, men kan absolut tänka mig att läsa om hon vinner.

  • Wa Thiong’o Ngugi – Kenya Också en kandidat som brukar nämnas i samband med Nobelpriset i litteratur och helt klart en värdig sådan.
  • Winterson Jeanette – Storbritannien Fantastisk författare och en personlig favorit. Blir glad om hon vinner.

Mina kandidater som de två män och två kvinnor som ska nomineras av juryn är:

Amos Oz

Neil Gaiman

Margaret Atwood

Nina Bouraoui

 

Och då har jag verkligen fått döda några älsklingar …

Vilka fyra väljer du?

 

Älgbarnet – en underbar bok

Mitt första lyckade möte med Meg Rosoff blev den lättlästa boken Älgbarnet. Sällan har jag skrattat så mycket åt en bok, men samtidigt fått så mycket att fundera över. Boken handlar om Jess, som är 17 år och nybliven mamma. Hennes son, en tio kilo tung älgkalv, har förlösts med kejsarsnitt. Överläkaren menar att det inte är helt ovanligt att det sker förändringar under den sena delen av graviditeten och barnet som föds istället visar sig vara en djurunge. Självklart är det en chock för både henne, pojkvännen och deras familjer, men älgbarnet är det de fått och det är liksom bara att gilla läget.

Boken innehåller hur många absurda situationer som helst, som när Jess besöker en föräldragrupp med andra djurungeföräldrar. Där umgås sonen med en annan älgunge med gul volangklänning och en struts som heter Viktor. Vissa problem uppstår då han, som ofta kallas Älgis, blir brunstig och vill dra av den gula klänningen.

Över huvud taget är det ganska svårt för älgbarnet att anpassa sig i umgänget med andra barn. Jess och pojkvännen Nick vill så gärna att sonen ska få gå i skolan, men det är inte helt lätt. Hur ska han till exempel kunna rita och skriva med sina hovar?

Det går självklart att se älgbarnet som en symbol för ett barn som är annorlunda på annat sätt, men det går också att läsa boken som en rolig skröna. Det är just det dubbelbottnade som gör Älgbarnet så himla intressant. Det här är verkligen en riktig pärla!

Att bära på en bok

Efter att ha lyssnat på Anne-Marie Körling i Lund har även jag börjat bära omkring på böcker. Inte en hel hög, som läsambassadören, men i alla fall en bok. Förra veckan var det Älgbarnet av Meg Rosoff som var med mig i korridorer och klassrum. Jag fick en del nyfikna frågor och om jag inte fick det så berättade jag lite om boken ändå. Någon slags “attackboktips” så att säga och någon gång lika spontan högläsning.

Någon elev kopplade boken till “den där boken om han som blir typ en insekt eller något” och vi fick skäl att prata om Kafka och hans Förvandlingen. Någon annan kopplade den till barndomsfavoriten Gittan och älgbrorsorna av Pija Lindenbaum, vilket ledde till ett samtal om barnboksfavoriter.

Tänk förresten vilket intressant tema att läsa dessa tre böcker och leta gemensamma drag. Det skulle jag vilja testa någon gång.

Veckans under-armen-bok är Grejen med substantiv och pronomen av Sara Lövestam. En helt fantastisk liten bok om grammatik. Kommentarerna under dagen har mest handlat om att jag är lite knäpp, men planen är att hitta skäl till högläsning under morgondagen eller senare i veckan.

Jag gillar det där med att bära böcker. Det ska jag fortsätta med!

 

Meg Rosoff tog mig med storm

Flera gånger har jag försökt läsa böcker av Meg Rosoff och det har ärligt talat gått sådär. Jag vet inte vad det beror på egentligen, men vad jag vet är att jag måste ge henne minst en chans till. Meg Rosoff var nämligen den som stal mitt hjärta under LitteraLund. Denna frispråkiga, spontana och otroligt roliga kvinna gjorde ett enormt intryck. På instagram skrev jag att jag vill bli som Meg Rosoff när jag blir stor och det vill jag verkligen. Rosoff själv påpekade flera gånger att hennes böcker är ganska långsamma och svårlästa och kanske handlar det helt enkelt om att ge dem tid.

Rosoff framträdde två gånger under konferensen. En gång tillsammans med en annan ALMA-pristagare, Kitty Crowther och en gång i samtal med Daniel Sjölin.

Kitty Crowther var en annan härlig människa och ännu en författare jag inte läst något av. Hon skriver för yngre barn, men jag blir ändå sugen på att testa. Det var helt klart en upplevelse att lyssna till dem båda. Hon talar om hur hon fick veta att hon vunnit ALMA-priset 2010. Detta efter att hon bett Astrid om priset varje dag väldigt länge. Pengarna var absolut inte allt, men gjorde att hon kunde förändra sitt liv på ett sätt som hon önskat länge.

Meg Rosoff var förra årets vinnare och dessförinnan var hon helt säker på att hon aldrig skulle vinna priset. Hon tänkte att juryn gav henne det för att de tyckte synd om henne, eller att de var väldigt oense och endast några få egentligen ville ge henne det. Nu när Wolf Erlbruch, den hon hade som favorit, också fått priset känner hon sig lite bättre.

Jag av nog inte riktigt förstått hur viktigt ALMA-priset är. Rosoff och Crowther talar om hur fixerade andra är vid prispengarna och visst är det fantastiskt att få pengar för att kunna fortsätta göra precis det de vill. Det ger också status åt barn- och ungdomsboksförfattare, vilket definitivt saknas nu. Rosoff talar om hur man inte ses som en “riktig” författare om man skriver för barn och unga, utan ses som någon som inte kan skriva för vuxna. Då glömmer man hur viktiga böcker för barn och ungdomar är, men att det egentligen är tröttsamt att behöva försvara sig och sina böcker. Det är ingenting som författare som skriver för vuxna behöver göra. De får frågor om sin senaste bok, inte om vilka som ska läsa den. Märkligt egentligen då barn- och ungdomsböcker är så otroligt viktiga. Det vi läste i barndomen har format oss, våra hjärnor och hur vi ser på världen. De blir en del av våra minnen.

På fredagen mötte Meg Rosoff Daniel Sjölin. Han är verkligen ingen favorit och på Stockholm Literature tar jag ofta lunch när han ska leda ett seminarium. Detta för att han har en tendens att ta över, så att samtalet kommer att handla om honom istället för den intervjuade författaren. Lite rädd var jag när han startade med en monolog, men att ta uppmärksamheten från Meg Rosoff är helt omöjligt. Istället utvecklades mötet till ett riktigt härligt och roligt möte och jag insåg Sjölins storhet, som faktiskt är att våga vara ärlig och ibland utlämnande. Det krävs helt enkelt att han möter en jämlik.

Meg Rosoff skrev sin första bok när hon var 46 år. Innan dess arbetade hon på reklambyrå. Ett yrke som hon driver med väldigt mycket. Det märks att hon är glad att hon lämnat den världen. Över huvud taget driver hon mycket med andra, men på ett smart och roligt sätt. Kanske för att jag håller med henne. Som att det är synd om Trump som växte upp helt utan böcker och endast formats av Fox News.

Sjölin och Rosoff diskuterar också evolutionen och konstaterar att den har sina brister. Egentligen är mångfald bara en massa arter som försöker undvika döden, säger Sjödin och Rosoff håller med. Allt var helt okej så länge människor var samlare och jägare, men sedan blev vi slavar under vetet. Patriarkatet började med vetet alltså. Kapitalismen som sådan är ett vansinnigt påfund, som Rosoff säger.

Bristerna i vår värld gör att Rosoff har svårt att tro på gud. Eller hon är faktiskt helt säker på att hen inte finns. Det hon tycker är intressant är hur någon kan ha en tro med tanke på det kaos som världen består av. Kanske beror det på att gud faktiskt är en lat tonårskille, som i hennes bok I begynnelsen var Bob. Troligen hade han flera år på sig att skapa världen, men var lat och var tvungen att fixa det lite halvtaskigt på sex dagar. Det är inte fantastiskt att Gud skapade världen på sex dagar, det är fruktansvärt. Världen vi lever i är inte perfekt. Långt ifrån. Det betyder att skaparen inte heller är det.

Rosoff och Sjölin diskuterar vuxna i barn- och ungdomsböcker. Att de ofta är förenklade, stereotypiska och ganska ointressanta. I Om jag försvann försökte Rosoff skapa en annan sorts vuxna. Alla har monster inom sig eller under sin säng, det är bara det att vi som är vuxna som inte vågar tro på dem. Det omedvetna är viktigt, menar hon och vi måste våga inse det. Vi bygger murar för att känna oss trygga, men det hjälper inte.

Vem passar Rosoffs böcker för? Handlar det om att de som uppskattar ungdomsböcker fortfarande har sin inre tonåring nära sig, eller är det så att det är dumt att kategorisera böcker? En annan teori är att medelålderskrisen har mycket gemensamt med tonårstiden. Tendensen att ifrågasätta sig själv, sitt liv och sina val. Kanske är det därför fler vuxna borde läsa böcker för tonåringar.

Ett helt fantastiskt samtal och en total förälskelse för mig. I Meg Rosoff då. Sjölin har en bit kvar till den nivån. Nu ska jag börja läsa. Vilken av Rosoffs böcker ska jag börja med och varför?

Berättelser som förändrar

Jag läser förhållandevis många ungdomsböcker. Under förra året blev det färre än vanligt, men jag läste i alla fall tolv nya titlar skrivna direkt för ungdomar och ett par böcker som skulle kunna passa målgruppen. Totalt uppgick ungdomsböckerna till 23% av min totala läsning och med de vuxenböcker som passar kan jag tänka mig att det blir ungefär 25%. Förutom detta har jag läst runt 50 lättlästa böcker som passar Språkintroduktion.

Självklart inser jag att alla inte hinner eller vill läsa böcker för ungdomar, då det kan kännas lite som att jobba. Själv läser jag till exempel sällan ungdomsböcker på sommaren. Samtidigt tycker jag att det är helt nödvändigt att speciellt lärare i svenska och engelska faktiskt läser nya böcker för unga. Det är möjligt att tid för sådan läsning borde ingå som en del av vår fortbildning, men oavsett har jag svårt att se hur en lärare som inte läser ska kunna ge sina elever en relevant undervisning. Som det ser ut nu så dominerar böcker av män och väldigt många har många år på nacken. Igår skrev jag om Ondskan av Jan Guillou och vilka böcker du skulle kunna låta dina elever läsa istället för den. Det är dock inte bara den enskilda lärarens ansvar, utan även skolledares. Som tur är går det att få hjälp med ett första urval.

Projektet Berättelser som förändrar anordnas av Läsrörelsen och presenterades under Bokmässan 2016. Författaren David Lagercrantz har donerat pengar till projektet. och bidrag har även getts av PostkodLotteriets Kulturstiftelse.Totalt 100 högstadieskolor och lika många gymnasieskolor, från norr till söder kommer under 2017, med start nu i januari, att få ta del av tio utvalda titlar. En av dem är David Lagercrantz bok Jag är Zlatan Ibrahimovic. De andra nio är:

Med livet framför sej, Émile Ajar, Norstedts, (1977)

Förr eller senare exploderar jag, John Green, Bonnier Carlsen, (2013)

Mellan dig och dig, Katarina Kieri, Rabén & Sjögren, (2012)

Den utvaldeLois Lowry, Natur & Kultur, (1993)

Kulor i hjärtat, Cilla Naumann, Alfabeta bokförlag, (2009)

När hundarna kommer, Jessica Schiefauer, Bonnier Carlsen, (2015)

Så har jag det nu, Meg Rosoff, Brombergs, (2005)

Mitt extra liv — en serieroman, Johan Unenge, Bonnier Carlsen, (2009)

Boktjuven, Markus Zusak, B. Wahlströms, (2006)

Projektets huvudpedagog Ann Boglind var en av mina lärare under lärarutbildningen i Göteborg och hon är verkligen en inspirerande person som spontant känns som perfekt för uppdraget. Under många år var hon ordförande i Svensklärarföreningen och hon har skrivit läromedlet Magasinet, som var populär då jag tog examen i slutet av 90-talet. Tanken är att böckerna ska nå ungefär 35000 elever och att deras lärare ska få fortbildning om hur böckerna kan användas i undervisningen. En bra satsning och jag är nyfiken på flera av böckerna. Så väldigt nya tycker jag däremot inte att de är, även om flera givits ut i nyutgåva de senare åren. Jag kan tycka att det är lite synd att en satsning som ska få lärare att välja nya böcker, faktiskt innehåller ganska gamla sådana. Inte för att nyaste boken nödvändigtvis är bäst, men för att projektet presenteras som ett för nya böcker. Dessutom har flertalet filmatiserats, vilket säkert gör att många elever redan känner till dem. Visst finns det fördelar med att kunna jämföra bok och film, men det är ändå lite synd.

Det finns färskare böcker på den lista jag satt samman här. Till dem finns dock inte arbetsmaterial eller fortbildningskonferenser. Inte heller har jag några gratisböcker att skänka.

 

Bokmässepepp del 7: X Publishing

Förlaget X Publishing tillhör favoriterna helt klart. De ger främst ut böcker för unga vuxna och säger sig själva söka böcker som är beroendeframkallande. Jag skulle definitivt vilja påstå att de lyckats. Gladast är jag över att ha upptäckt David Levithan och Rachel Cohn, men även svenska författare som Malin Isaksson och debutanten Kristian Johannesson. Många av deras titlar är både udda och bra. Karin Mossed är redaktör på förlaget och idag är det hon som peppar inför bokmässan.

Vad har du för planer för årets mässa?

Att träffa folk såklart! Och upptäcka böcker som jag missat under året … Springa på så många seminarier jag hinner. Sen kommer jag att dricka ett traditionsenligt glas vin med en gammal familjevän uppe i Heaven 23. Hissen blir läskigare och läskigare för varje år.

 

Vilka böcker vill du lyfta fram från ert förlag?

Jag tror att mässan utgör ett perfekt tillfälle att upptäcka hela X Publishings utgivning, vi tar med oss alla böcker från starten 2007 (med undantag av tre titlar, som är slutsålda). Men det är klart att jag vill puffa lite extra för våra höstnyheter. I år ger vi ut två debuter: Vi måste börja med orden av Kristian Johannesson och Bilder som inte angår mig av Felicia Stenroth. Där Kristian leker med såväl innehåll som ord och form är Felicia en mer traditionell romanförfattare, men samtidigt en i det facket unik ung röst. Böckerna har klassperspektivet gemensamt och även författarna delar vissa egenskaper, ett exempel är att de visar en oerhörd respekt för det skrivna ordet.

Vi måste börja med orden grep tag i mig direkt när vi hade manusmöte den där kvällen i oktober förra året. Farhågorna var dock många: Omfamnar författaren för mycket? Statarbakgrunden, osäkerheten i rollen som obehörig lärarvikarie på SFI, Landskronarasismen, arbetet på vårdhemmet och förälskelserna – finns det någon risk för rörighet? Men nej, jag kunde lugnt läsa vidare: Kristian Johannesson är ytterst medveten om vad han gör med orden. Och det med den äran.

Bilder som inte angår mig gav mig en liknande känsla som den jag fick när jag läste Vi måste börja med orden, “Det här är för fint för att vara sant!” Boken slår till i mellangärdet med sin ojämförliga skildring av utanförskap – det som många av oss tar för givet är bokens huvudperson helt främmande. Men Bilder som inte angår mig är allt annat än en mörk roman. Tvärtom: Felicia Stenroth piggar upp, hennes debut liksom kittlar sig längst in i själen. Ja, även redaktörer och förläggare har sådana. Själar alltså.

Så har vi två översatta böcker, lika olika varandra som oemotståndliga: I begynnelsen var Bob av Meg Rosoff och Askungeleken av Kelly Link. Dem kan jag prata länge om och gör det gärna på plats.

 

Vilka av era författare finns på plats?

Felicia Stenroth, Kristian Johannesson och Isabella Nilsson (möt Felicia Stenroth och Kristian Johannesson! Isabella Nilsson och Felicia Stenroth deltar dessutom i en kväll som anordnas av Dynamo, en del av Göteborgs stadsbibliotek. Programmet kommer upp här så småningom).

Tre författare som väl inte kan kallas “våra”, men som alla skrev varsin del i kollektivromanen Avståndet mellan, nämligen Kevin Frato, Jenny Jägerfeld och Anneli Jordahl, kan du se och höra här.

 

Vilken författare vill du själv lyssna till?

Vilken? Inte vilka? Hu, så svårt. Vill? Oerhört många. Hinner? Inte lika många. Men jag kommer definitivt att gå på prisutdelningen av årets Peter Pan-pris: Mats Kempe presenterar Ho Baek Lees bilderbokskonst och intervjuar författaren, som kommer resande ända från Sydkorea. Och okej då, jag vill väldigt gärna lyssna på uppläsningar av Nina Hemmingsson och Alice Kassius Eggers i Rum för poesi. Samt försöka hinna med att lyssna vid något av de tillfällen då Lawen Mohtadi pratar om sin biografi över Katarina Taikon.

 

Vilken monter missar du inte?

Trasten och Tranan, Rosenlarv (är mkt nyfiken på Sara Tuss Efrik som debuterar där i höst!), Kolik, Sveriges radio, Sekwa. Med många fler.

 

Årets tema är Norden. Vilken är din nordiska favoritförfattare?

Tillåt mig upprepa: Vilken? Inte vilka? Sofi Oksanen tycker jag om. Och Vigdís Grímsdóttir, Gro Dahle, Tove Jansson, Harald Rosenløw Eeg (framförallt AVIG, missa inte!) Trude Marstein, Beate Grimsrud, Tomas Lagermand Lundme, Maria Parr, Monika Fagerholm, Áslaug Jónsdóttír. Med en hel del fler.

 

Vad har du för råd till den som besöker mässan för första gången?

Det här är nog knappast första gången ni hör det, men jag stämmer in i kören: Stressa inte. Det är omöjligt att ta sig fram snabbt i myllret och allt blir värre om du har bråttom. Ha bra skor. Drick mycket vatten. Hitta andningsluckor – var inte rädd för att gå ut och ta en promenad längs vattnet, jag gör ofta det. Sätter mig på en bänk och käkar lunch ur en låda vid fint väder. Läser en … bok.

 

 Måste verkligen säga att jag gillar att det finns fler än jag som är helt oförmögen att välja en författare när det efterfrågas! Många bra tips på författare där. Och tipset om att hitta andningspauser under mässan är också bra. Ses vi i X Publishings monter?

I min bokhylla J

Ibland blir det konstigt. En sak som är konstig är att jag fortfarande inte läst Jenny, trots att jag skrivit en rad blogginlägg om hur mycket jag vill läsa Sigrid Undsets bok om konstnären Jenny Winge. Hur svårt kan det vara liksom? De e bar å läs! Eller?

Janis den magnifika av Johanna Nilsson har jag läst. Däremot har jag tänkt tusen gånger att jag ska läsa mer av författaren, men det blir aldrig av. Är inte det konstigt?

Just in Case av Meg Rosoff började jag läsa förra sommaren och jag tyckte så himla mycket om den. Ändå glömde jag bort den och jag har ännu inte läst ut den. Hur konstigt som helst.

Jessica Jungs saknad  bytte jag till med för väldigt länge sedan. En sådan bok som jag verkligen ville läsa med en gång ni vet. Har den blivit läst? Självklart inte. Konstigt nog.

Men Jävla John har jag läst och den älskade jag. Jag vet att den inte är sann, men kan inte låta blir att tänka på hur det skulle ha varit OM berättelsen om John Lennon och hans svenska flickvän var sann. Det är konstigt då den på många sätt är helt osannolik.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: