Jenny Jägerfeld

Ett boktitelstal till mina studenter

Välkommen ut på andra sidan

Nu väntar En ny tid och ni har blivit Vuxna människor. Kanske tänker ni Det kommer aldrig vara över för mig men sanningen är att det här är Sista berättelsen om oss. Ni ska gå vidare På egen hand. Idag är Allt som återstår, på samma gång Slutet och Alltings början

Är det nu allt börjar? kanske ni undrar. Och jag säger Mot framtiden! Det är dags att Blunda och hoppa. Om inte nu så när.

Livet går så fort. Och så långsamt. Lev inga Halva liv. Gå dit hjärtat leder dig och missa inte Allt du kan se när du saktar ner. Lägg fokus på Det goda inom dig även i stunder då du vill skrika Alla suger och det är ingens fel för Ingen annan är som du. Tillbringa din tid Där livet är fullkomligt och sikta Högre än alla himlar även under Stjärnlösa nätter. Fortsätt att Blixtra, spraka, blända

Undersök Kärlekens fyra årstider och lär dig Kärlekens geografi. Möter du fel person så tänk Det är inte jag, det är du och Finns det en, finns det flera. Men Låt den rätte komma in och när hen dyker upp ska du utbrista Jag är allt du drömt men också Mig äger ingen. Jag önskar att du får bada i En ocean av kärlek. Du är Den som är värd att bli älskad.

Se dig omkring om tänk Alla mina vänner är superhjältar och trots att det framöver är Du, bara får du inte glömma att Tillsammans är man mindre ensam. Kanske tänker du också En dag ska jag skriva om den här platsen. Minns oss som nu och Skriv om och om igen.

För mig är ni alla De oförglömliga och definitivt I en klass för sig. Jag hoppas att var och en av er finner Lyckan, kärleken och meningen med livet.

Hej då, vi ses väl?

PS. Det är sant att jag ibland blev Så jävla trött när ni verkade leva efter mottot Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera. Men Det finns alltid förlåtelse och dagarna var trots allt fyllda med Rimligt lyckade ögonblick. DS.

 

 

 


Delar av det här talet har spelats in i förväg till mina fina studenter (hålla tal live hade jag aldrig klarat) och publiceras här för att de (och andra) ska kunna läsa om böckerna vars titlar bildar talet.

 

Photo by おにぎり on Unsplash

Veckans kulturfråga v. 21 2021

Veckans kulturfråga (eller snarare frågor) handlar om något jag funderat på det senaste, nämligen böcker skrivna på dialekt. Jag har nämligen insett att jag har ganska svårt för det och undrar därför vad ni tycker. Jag ber också om tips på böcker som kanske kan få mig att ändra åsikt.

Vad tycker du om böcker skrivna på dialekt?

Vilka böcker skrivna på dialekt vill du tipsa om?

 

Som jag skrev i mitt inlägg om Bakvatten står språket ofta i vägen för handlingen när jag läser böcker på dialekt. Jag har påbörjat såväl Jag for ner till bror och Testamente, men inte lyckats läsa ut och språket har varit en bidragande orsak. Däremot minns jag med värme Vilhelm Mobergs Utvandrarepos, som inte hade kunnat skrivas på något annat sätt än på dialekt. Jag gillade också hur Jenny Jägerfeld i Min storslagna död lät huvudpersonen förklara att vissa personer uttalade ord på ett speciellt sätt på grund av sin dialekt.

 

Min storslagna död är helt fantastisk

Som jag älskar Jenny Jägerfelds senaste bok Min storslagna död! Den andra boken om Sigge som flyttat med sin familj till Skärblacka är tusen gånger bättre än första delen Mitt storslagna liv och då var den ändå fantastisk. Vi får återigen träffa Sigge, mamma Hannah och syskonen Majken och Bobo, som bor hos Charlotte (som vägrar kallas mormor eftersom hon inte är gammal) i ett stort hus som tidigare varit hotell. Grand Hotell i Skärblacka har dock bara en gäst, Kalle Maräng, som är en minst sagt misslyckad skådespelare. Miljön är annorlunda, karaktärerna unika och inte minst väldigt roliga. Jenny Jägerfeld kan konsten att skriva fantastisk dialog och beskriva de mest dråpliga och oväntade situationer. Jag fnissade mig igenom boken och skrattade till och med högt så många gånger att jag fick avbryta läsningen då mina elever skrev prov samtidigt.

Sigge är en älskansvärd figur, lite osäker, ibland så snäll att det blir dumt och samtidigt väldigt rolig. Han har tidigare varit mobbad och trots att han nu har en kompis i grannen Juno. När fler i skolan vill vara med honom vet han inte hur han ska hantera det eftersom han inte är van vid att ha vänner. Egentligen är det med Juno han vill vara och deras arbete med en app för husdjur upptar mycket av deras tid. Idén är att djur ska kunna träffas, men också djur och människor. Två övergivna kattungar som riskerar avlivning behöver t.ex. en ägare.

Roligast av alla är Sigges syster Majken, som inte kan prata utan att skrika och allt hon säger skrivs därför i versaler. Hon ska spela huvudrollen i skolans julspel och hennes Jesus är inte likadan som Jesus brukar vara i julspel. Hon vägrar vara en passiv bebis, utan tar med en självklarhet över scenen. Lillasyster Bobo pratar istället väldigt lite, men hon kan i alla fall prata nu, något som inte var helt säkert i första boken. Majken gör skyltar till henne så att hon ska slippa prata med främmande människor och försvarar henne som bara en riktigt känslosam storasyster kan göra.

Även Sigge blir en del av julshowen då de coola tvillingarna Sixten och Karl-Johan vill ha med honom i sin hiphopgrupp 6 10 Mushroom. Sigge förstår inte varför och är rädd att de driver med honom, men trots att han försöker slingra sig ur uppträdandet som han tror ska bli hans död, vägrar de att släppa honom. De vägrar också att repa, vilket är snäppet värre och Sigge får mer och mer panik för varje dag. Ännu mer panik får han över att inte riktigt veta hur han ska kunna ha flera kompisar samtidigt, utan att riskera att svika någon av dem.

Skildringen av de tre syskonen som verkligen är unika individer är väldigt fin. I Jenny Jägerfelds litterära värld får man vara hur man vill, men man måste vara snäll för att räknas. Allt behöver verkligen inte bli rätt, men samvetet måste finnas där. Ett annat viktigt budskap är att alla människor har en hemlighet som vi inte vet om. Tvillingarna har t.ex. en mamma som jag som vuxen förstår mår riktigt dåligt. De är inte bara lättsamma, coola och oberörda, de är mer komplexa än så. Att som Jägerfeld skildra allvarliga ämnen utan att bli överpedagogisk eller moraliserande är både skickligt och viktigt.

Sigge kämpar ständigt med att våga vara sig själv och i Min storslagna död lyckas han vara sig själv på flera olika sätt. Samtidigt som vi läsare förstår att det finns flera sidor av varje människa så inser Sigge detsamma. Både om andra och sig själv. Början på det som jag hoppas och tror kommer att skildras i tredje boken om Sigge är också fin. Min storslagna kärlek ska den heta och ja, den kommer med all säkerhet att bli just storslagen.

Just nu i maj 2021

Det är maj och våren är officiellt här enligt almanackan. Vintern har rasat ut och nu hoppas jag på en massa sol och värme. April har varit minst sagt ojämn på väderfronten. Första lördagen i månaden är det också och därmed tid för ett just-nu-inlägg i gammal god Kulturkollotradition. Jag har roat mig med att läsa det inlägg som publicerades där för exakt ett år sedan och då läste jag Queenie, tittade på Normala människor, såg ohälsosamt mycket på presskonferenser om coronaläget och längtade efter att distansundervisningen skulle vara ett minne blott. Ett år senare dras vi fortfarande med distansundervisningen i alla fall delvis och har två av tre årskurser på plats.

Just nu läser jag Last night av Mhairi McFarlane, som jag försöker spara på så länge det går och Vargasommar av Hans Rosenfeldt, som är okej, men jag saknar Sebastian Bergman. I torsdags påbörjade jag Jenny Jägerfelds Min storslagna död och tänkte att jag skulle hinna läsa massor under de fyra timmarna jag vaktade nationellt prov. Det var bara det att jag skrattade högt flera gånger och störde eleverna, så jag var tvungen att göra annat. Så kan det gå.

Just nu tittar jag och maken Alla mot alla med Filip och Fredrik för första gången och jag gillar skarpt. Det hjälper ju att idolen Hanna Hellquist är med och bildar par med Jonathan Unge, som jag också gillar. Serietittandet går sådär eftersom koncentrationen inte är på topp, men jag ser The Ranch med ungarna i alla fall och har snart sett färdigt Ginny & Georgia.

Just nu lyssnar jag på alldeles för många inspelade litteratursamtal och annat från mina elever. Efter jobbet blir det inte mycket lyssnat alls. Morgongänget i P3 på väg till jobbet för att tajma in ett asgarv från Kodjo och sedan Hanna Hellquists och Christopher Garplinds härliga pladder på vägen hem. Sedan har jag fått Dua Lipas We’re good på hjärnan, så någon lyssning om dagen blir det av den. Även KIDDOs My 100 går varm. Gillar att det kommit en rad Gwen-Stefani-kopior, som kanske inte är lika bra som originalet, men som funkar fint ändå. Hennes Let me reintroduce myself är riktigt bra.

Just nu längtar jag efter värme och gärna en långhelg eller två. Energin börjar långsamt komma tillbaka efter en både låg och stressad period. Tänk vad lite ljus kan göra. I helgen planerar jag omplantering av tomat- och gurkplantor och så uteläsning självklart. Alltid uteläsning. Ska försöka förtränga all rättning och ta den nästa vecka.

Vill ni läsa fler svar tipsar jag om att kika in hos de forna kulturkollarna Ulrica, Anna och Helena.

 

Böcker jag ser fram emot i mars

Vårutgivningen fullkomligt exploderar i mars och det är därför jag tänker ägna månaden åt att läsa vårnyheter. Det finns en lång rad böcker som jag ser fram emot att läsa:

Klara och solen, Kazuo Ishiguro, Wahlström & Widstrand, 2 mars

Catfight Nidbilder av kvinnor i grupp, Johanna Wester, Romanus & Selling, 3 mars

I hjärtat av Ådala, Åsa Liabäck, Printz Publishing, 3 mars

Var inte rädd för mörkret, Kristina Agnér, Albert Bonniers Förlag, 3 mars

När allt står på spel, Philip O’Connor, Haidar Hadari, Bonnier Carlsen, 4 mars

Utan offer, ingen seger, Philip O’Connor, Haidar Hadari, Bonnier Carlsen, 4 mars

Främlingsfigurer, Mara Lee, Albert Bonniers Förlag, 5 mars

Evigheters evighet, Ásta Fanney Sigurðardóttir, Rámus förlag, 5 mars

Norrskensnatten, Anna Kuru, Modernista, 5 mars

Shuggie Bain, Douglas Stuart, Albert Bonniers Förlag, 9 mars

Hon kallades hemmasittare, Nadja Yllner, Bokförlaget Forum, 10 mars

Eufori En roman om Sylvia Plath, Elin Cullhed, 11 mars

Em, Kim Thúy, [sekwa], 13 mars

De bortglömda namnens bok, Kristin Harmel, Lavender Lit, 15 mars

När bergen sjunger, Nguyễn Phan Quế Mai, Historiska Media, 15 mars

Pengarna, Bengt Ohlsson, Bonnier Carlsen, 15 mars

Brinn mig en sol, Christoffer Carlsson, Albert Bonniers Förlag, 16 mars

En sång för dig, Marc Levy, [sekwa], 16 mars

En plats för oss, Fatima Farheen Mirza, Bokförlaget Forum, 17 mars

En uppblåst liten fittas memoarer, Aase Berg, Albert Bonniers Förlag, 19 mars

Codex 1962, Sjón, Rámus förlag, 21 mars

Ett färgat liv, Ulrika Nandra, Bokförlaget Forum, 24 mars

Je m’apelle Agneta, Emma Hamberg, Piratförlaget, 24 mars

Alla ljuger, Camilla Grebe, Wahlström & Widstrand, 25 mars

Är mor död, Vigdis Hjorth, Natur & Kultur, 25 mars

Min storslagna död, Jenny Jägerfeld, Rabén & Sjögren, 26 mars

Vem har sagt något om kärlek?, Elif Ali, Rabén & Sjögren, 26 mars

Vi röstar om vi saknar mamma, Nina Pascoal, Albert Bonniers förlag, 26 mars

Försvinnande värld, Julia Phillips, Norstedts, 29 mars

Hemligheter i Havanna, Rachel Rhys, Etta, 30 mars

Vi måste kämpa för ungdomsboken

Varje år när de nominerade till Augustpriset avslöjas blir jag lika besviken. I kategorin Årets bästa barn- och ungdomsbok brukar de renodlade ungdomsböckerna inte sällan lysa med sin frånvaro. Ett argument för det i debatten brukar vara att den utgivningen är så mycket mindre än utgivningen av bilderböcker, men det är helt ärligt ett dåligt argument. Om vi helt fokuserar på läsning för små barn och sedan glömmer av den när dessa barn blivit ungdomar måste vi också ta ansvar för vår del i den försämrade läsförmågan bland våra unga. Priser finns i första hand inte för att unga ska hitta boktips, utan för att vuxna i deras närhet ska göra det. För mig är kampen för ungdomsboken och dess fortlevnad en central fråga och jag önskar att fler förde den.

Johanna Lindbäck har skrivit en artikel i Sydsvenskan med titeln Ungdomsboken håller på att elimineras och titeln kunde inte vara varken mer korrekt eller mer skrämmande. Visst är det roligt att böcker för mellanåldern fått ett uppsving de senaste åren och att fler bra böcker skrivs för åldersgruppen 9-12 år. Jag håller helt med Lindbäck om att t.ex. Augustprisnominerade Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson är fantastisk, liksom Alma Thörns fantastiska debut och Jenny Jägerfelds fina böcker för samma åldergrupp, men det går inte att komma ifrån det som Cecilia Knutsson från Rabén och Sjögren säger i Lindbäcks text, att det bara går att tvinga barn att läsa upp till en viss ålder. Ungdomar läser bara om de själva vill. Att utgivningen av ungdomsböcker minskar är tydligt och något jag själv noterade när jag gick igenom höstens böcker. De få förlag som ger ut böcker för unga har endast ett par titlar varje säsong och det är på tok för lite. Som Knutsson påpekar leder den allmänna sanningen om ungdomsbokens svårigheter till att förlagen satsar mindre på böcker för åldersgruppen, vilket gör att intresset blir ännu mindre, vilket leder till en ännu smalare utgivning. Nu ska ansvaret inte läggas endast på förlagen. Problemet är större än så.

Twitter skriver Lindbäck om det faktum att författare som skriver ungdomsböcker sällan får synas i media och om de får det förväntas de prata om ungdomars läsning i allmänhet och killars läsning i synnerhet, snarare än sina böcker. Nu är det lätt att hävda att Lindbäcks intresse för ungdomars läsning helt enkelt handlar om att sälja sina egna böcker, men att ens tänka den tanken är att förminska behovet av bra litteratur för unga. För mig som lärare är det tydligt att ungdomars läsförmåga minskat rejält, vilket också visar sig när de skriver. På min skolblogg Ordklyverier har jag skrivit om den språkliga försämringen och det faktum att många unga läser väldigt lite och i princip ingenting på svenska. Något som gör att det de senaste åren blivit mer och mer vanligt med språkfel i helsvenska elevers texter som liknar de som andraspråksinlärare gör. De gör ordföljdsfel och andra grammatiska fel som skulle kunna skyllas både på att de läser mindre, men också på engelskans inflytande. De direktöversätter ord från engelskan som inte alls passar i en svensk kontext och skriver mer och mer illa.

Så vad behöver göras? Massor! Självklart måste det ges ut böcker för ungdomar och det ska vara böcker de kan identifiera sig med. Det betyder att en så smal utgivning som idag troligen lyckas ganska dåligt med att nå en bred publik. Journalister måste också ta och kamma sig och faktiskt öka sina kunskaper om de ungdomsböcker som finns och lyfta relevanta titlar. Ungdomsboken måste helt enkelt uppvärderas. Om detta skrev jag i ett inlägg för några år sedan.

Lärare måste också ta sitt uppdrag på allvar och se till att ungdomar läser på skoltid. Som läget är just nu läser många elever knappt hela böcker ens på svensklektionerna och medveten litteraturundervisning pågår långt ifrån i alla klassrum. För ett par år sedan skrev jag en text om lärares syn på ungdomsböcker efter att en lärare på Facebook uttryckt att endast bekväma lärare använder ungdomsböcker. Klassiker i all ära, dem ska eleverna självklart möta, men de måste också få läsa böcker som faktiskt är skrivna för dem. Att läsa är ett sätt att forma sin identitet och precis som Lindbäck skriver är långt ifrån alla tonåringar redo att ta sig an ungdomsböcker. Då måste också deras lärare ha koll på utgivningen eller ha en skolbibliotekarie som har det. Synd då att så få skolor har ett skolbibliotek värt namnet. Här har vi ett annat stort problem som våra politiker definitivt måste ta tag i.

Självklart har föräldrar ett ansvar för att få sina barn att läsa, men skolan måste vara kompensatorisk och erbjuda alla barn ett fokus på läsning och litteratur. Det räcker inte med kortare texter. De måste få möta litteratur och det ska vara litteratur för dem. Den svenska ungdomsboksgenren är bra och har de senaste åren blivit ännu bättre. Den som tror att det ser ut som det gjorde när de var unga har missat en mängd riktigt bra böcker. Det duger inte att vi har lärare som inte läser och skolor utan vettiga bibliotek. Våra unga är värda något mycket bättre än slitna gamla exemplar av Ondskan, som fortfarande kommer upp varje gång någon i en lärargrupp ber om tips på böcker att läsa med sina elever.

Jag tror att alla är överens om att det är viktigt att våra unga har en god läsförmåga, men allt färre arbetar aktivt för att detta ska realiseras. Vi behöver en stor utgivning av ungdomsböcker, välfyllda, uppdaterade och bemannade skolbibliotek, läroböcker i varje ämne, journalister som förstår vikten av att lyfta ungdomsboken så att föräldrar inser vikten av läsning även för ungdomar och politiker som fattar att det måste få kosta att utbilda vår framtid.

 

 

 

Många är de inlägg jag skrivit om läsning och ungdomsböcker och du hittar dem här.

Mina tipslistor med bra böcker för unga hittar du här.

 

Photo by hannah grace on Unsplash

De nominerade till Barnradions bokpris 2020

Tidigare i veckan avslöjades de nominerade till Barnradions bokpris 2020 och eftersom jag bara läst en av dem blev min läslista genast längre.

De nominerade är:

I väntan på mitt ovanliga liv av Per Sahlin, Ordalaget Bokförlag, (2020)

Vi går varvet av Ina Lagerwall, Rabén & Sjögren, (2019)

Den falska rosen av Jakob Wegelius, Bonnier Carlsen, (2020)

Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld, Rabén & Sjögren, (2019)

Familjen av Cecilia Lidbeck, Lilla Piratförlaget, (2020)

 

Läs mer om priset och de nominerade böckerna här.

 

Foto: Micke Grönberg

Böcker jag ser fram emot i februari

Ny månad, nya boksläpp. En ledig vecka hägrar.

De här böckerna ser jag fram emot i februari:

Mannen som visste allt, Deborah Levy, Norstedts förlag, 3 februari

Längtans latituder, Shubhangi Swarup, LB-förlag, 5 februari

Ljuskällan, Hanna Landahl, Bokförlaget Polaris, 6 februari

På andra sidan Hudson River, Kristin Higgins, Printz Publishing, 6 februari

Vuxna människor, Marie Aubert, Wahlström & Widstrand, 6 februari

de, Helle Helle, Norstedts förlag, 10 februari

En avlägsen kust, Jenny Colgan, Norstedts förlag, 10 februari

Flickan i brevet, Emily Gunnis, Printz Publishing, 10 februari

Queenie, Candice Carty-Williams, Albert Bonniers förlag, 11 februari

Monster i terapi, Jenny Jägerfeld, Mats Strandberg, Norstedts förlag, 12 februari

Efter syndafloden, Kassandra Montag, Harper Collins Nordic, 13 mars

Det onda, Inès Bayard, Bokförlaget Polaris, 18 februari

Tillstånd, Axel Lindén, Albert Bonniers förlag, 18 februari

Familjen Lambs hemlighet, Lisa Jewell, Printz Publishing, 19 februari

Som en öppen bok, Sara Molin, Norstedts förlag, 24 februari

Allas lika mellangärde, Sara Granér, Galago, 26 februari

Mitt storslagna liv

Idag delas Augustpriset ut i tre kategorier och i Jenny Jägerfelds senaste bok Mitt storslagna liv är nominerad i barn- och ungdomsklassen. Jägerfeld är en favoritförfattare och hon skriver alltid om barn och unga som behöver lite extra omsorg av någon anledning. I senaste boken är det Sigge som är huvudpersonen och han har en plan. Eftersom han flyttat till sin mormor tillsammans med mamma, två syskon och ett gäng djur, ska han börja i en ny skola och han ska därför ägna sommarlovet åt att bli riktigt populär. I sin gamla skola var han nämligen utsatt, ensam och mobbat, men nu ska allt bli annorlunda. Han har exakt 59 dagar på sig.

Mormor (som absolut inte vill kallas mormor, då hon heter Charlotte) bor i Skärblacka utanför Norrköping och driver där ett hotell som hon kallar Grand Hotell, men som egentligen bara är ett stort hus med en massa märkliga prylar i, bland annat ett gäng uppstoppade djur som Sigge lagar för att få in lite extra pengar.  På hotellet bor bara en enda gäst som kallas Krille Maräng och drömmer om att få göra en film. Han berättar gärna för alla som vill höra, och alla andra också, om senaste idén till filmmanus.

Jag tycker om att läsa om Sigge och hans annorlunda familj. Kanske saknar jag lite av den rejäla svärta som är så typisk för Jägerfeld, men den finns där trots allt om än lite mer under ytan. Istället kör hon humor med extra allt och lite till. Mormor Charlotte är hysteriskt rolig, mamma Hannah är mer stillsam och också lite mer orolig för framtiden. Hon har trots allt lämnat pappan till två av sina barn och flyttat från Stockholm till sin mamma. Dessutom saknar hon jobb och vet inte alls hur hon ska kunna skapa en vettig tillvaro för familjen. Sigge är den som kniper mitt hjärta. Han är smart och annorlunda, vilket säkert är en av orsakerna till att han haft det tufft. Han skelar lite, gillar konståkning och är helt enkelt inte så cool som han hade behövt vara för att få kompisar i Stockholm. När grannen Juno fotograferar honom i en pinsam situation och lägger ut bilden på sitt populära Instagram känns det helt klart som att framtiden i Skärblacka kommer att bli precis lika misslyckad.

När jag gick i trean läste vi Roberta Karlsson och kungen tillsammans i en högläsningsgrupp och fyran läste vår lärare högt ur Vad händer om man vänder på Paris, två helt fantastiskt roliga böcker som båda är skrivna av Viveka Lärn, som då hette Sundvall. Om jag vore lärare i trean eller fyran skulle jag istället välja Mitt storslagna liv som högläsningsbok. Den är verkligen rolig, nästan hysterisk ibland, men har också en allvarlig underton. Helt enkelt en klockren bok att läsa tillsammans, för trots att det här inte är Jenny Jägerfelds bästa är det en härlig bok som jag hoppas når många läsare.

 

Några boktips för läslovet

Alla lov är förvisso läslov, även om detta lov är det mer officiellt. Och ja, mina elever brukar himla lite med ögonen när jag proklamerar läslov inför varje ledighet, men att lyfta läsningen tycker jag är en av mina uppgifter som svensklärare. Den uppgiften har jag också som förälder till tonåringar, men jag ska villigt erkänna att de läser mest på sommaren när de kan sitta ute. Både de och mina elever brukar dock hävda att svenska böcker är kassa, förutom de som skrivs av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, men jag håller inte med och därför blir det idel svenska tips och jag börjar med redan nämnda favoritförfattare.

Slutet av Mats Strandberg är inte munter, men en fantastisk bok om de sista veckorna innan jorden går under och vad huvudpersonen Simon och människorna kring honom tacklar att de snart ska dö.

Jag längtar definitivt efter en ny ungdomsbok av Sara Bergmark Elfgren, då Norra Latin var briljant. Just nu är hon aktuell med Knäckarbanketten som vänder sig till de yngre läsarna runt 6 år.

Ann-Helén Laestadius är en annan favorit och hennes två böcker om Maja i Kiruna är riktigt bra. Extra plus för intressant samtidshistoria. Tio över ett tilldelades Augustpriset och fortsättningen Inte längre min är också riktigt bra. Kvar att läsa är den lättlästa boken Bara dra som handlar om Johannes som ägnar sig åt familjens renar, men vill något annat.

Marie Hammar och Abbe Wahlquist har skrivit två riktigt roliga böcker om Ottilia, kallad Otto som flyttar från Lidköping till Lidingö och där börjar sjunde klass i en helt ny skola. De heter Note to self: Rutiga byxor funkar inte här och Vintersport går bort.

Är det nu allt börjar? av Siri Spont är en ganska brutal skildring av en språkresa till Brighton. En del alkohol och många riktigt hemska scener, men en otroligt bra bok som jag tror kan passa många. Kan dock vara idé att som förälder samläsa.

Jag har inte hunnit läsa ut Jenny Jägerfeldts senaste bok Mitt storslagna liv, men jag känner att det är riskfritt att tipsa om den. Dels för att den nyligen nominerades till Augustpriset, men främst för att alla andra böcker jag läst av Jägerfeld är fantastiska. Brorsan är kungär en bok att sätta i händerna på varenda unge, medan Comedy Queen kräver lite vuxenstöd.

Vuxenstöd kräver även Christina Lindströms nya bok Välj mig, då även den handlar om en förälder som dött och verkar ha valt det själv. Det är också en fin kärlekshistoria och en bok om att våga vara sig själv.

Inte din bror av Malin Stehn handlar om Abbe vars liv förändras när hans familj tar hand om Hossain från Afghanistan. En väldigt aktuell bok med funderingar kring vad som är viktigt i livet.

Själv ägnar jag lovet åt helt nya Beröringen av Gustav Tegby, som verkar härligt läskig och en perfekt bok att läsa den här tiden på året.

 

 

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: