Tayari Jones

Till mina fina studenter

I år mer än någonsin har jag insett vilken ynnest det är att få lära känna unga människor och följa dem under några av de viktigaste åren i deras liv. Från de lite småtrumpna sextonåringarna till de nu ganska vuxna och definitivt kloka personligheter som de blivit. Någon som var arg på allt har mjuknat, en annan som var rädd för allt klarar mer än både hen och jag trott, någon som kämpade redan i ettan klarade alla tre kurserna i svenska med hårt arbete, någon annan klarar sig lätt men har kanske börjat ana att det finns ännu mer kapacitet, en kapacitet som jag sett och hoppas får ta plats, någon annan har förvandlats till någon som är blygast av de blyga till någon som tar plats och ännu en har rest sig från en jobbig period och nått målet. Varje någon är flera och alla är betydelsefulla.

Elever är den del av mitt yrke som jag aldrig kommer att tröttna på. Eleverna är grejen. Eleverna gör jobbet. Ja, jag svär över dem ibland och ja, det har också hänt att jag svurit åt dem. Årets studenter har gett mig ett gäng gråa hår, tro mig, men mest av allt har jag ändå tyckt om dem och framför allt tyckt om att följa dem utvecklas. Det blev så tydligt när jag lyssnade på deras senaste (sista) boksamtal och jag nästan grät en skvätt av de fantastiska litterära resonemang som de förde kring böckerna de läst och kring världen de beskrev. Vilka fina, empatiska och smarta ungar.

Idag tar en ganska stor och brokig klass esteter studenten. Eftersom mitt minne fungerar så att gamla elevers namn byts ut mot nya så fort det blir hösttermin (jag har en teori om att jag varje höst når det maxantal namn som min hjärna klarar och att några därför kastas ut) ska jag inte lova att jag kommer att minnas alla namn, men jag kommer att minnas alla elever. Vissa mer än andra, av både bra och kanske mindre bra skäl, men helt ärligt kan jag säga att ingen av de drygt trettio elever som idag säger hejdå till är något mindre än en väldigt intressant och bra person. Mycket kan sägas om elever som jag träffar, men tråkiga är de aldrig och det säger jag med kärlek.

Som traditionen bjuder så ger jag boktips på studenten, vilket inte torde överraska någon av mina studenter eller för den delen någon annan som känner mig. Några böcker och några författare som kan guida er i livet eller i alla fall lära er något om det.

För alla som är musiker eller gillar musik rekommenderar jag Daisy Jones & The Six av Taylor Jenkins Reid. En fantastisk intervjubok om ett hyllat band under 70-talet där vi får veta hur de gick till när de spelade in sin mest kända skiva. Och nej, de har aldrig funnits, men det är likafullt en fantastisk bok.

Samlade verk av Lydia Sandgren är sjukt tjock, så det krävs en van läsare, men den som läser får följa två blivande författare och en blivande konstnär i Göteborg på 80-talet. Lägg därtill en period i Paris och ett mysterium med en försvunnen fru och mamma.

Vad får man egentligen skriva om kända personer? Nästan vad som helst tycker jag. Curtis Sittenfeld har bland annat skrivit American Wife, en roman om Laura och George W Bush och är nu aktuell med Rodham som handlar om hur det kunde ha blivit om Hillary Clinton aldrig gifte sig med Bill. En riktigt bra författare som rekommenderas.

Mot bakgrund av vad som händer i USA just nu och hur samhället där alltid behandlar delar av sin befolkning vill jag rekommendera Ett amerikanskt äktenskap av Tayari Jones där vi får följa Roy och Celestial vars liv förändras när Roy mot sitt nekande döms för ett brott och sätts i fängelse.

Normala människor av Sally Rooney är en fantastisk bok om Conell och Marianne som växer upp i samma irländska småstad och sedan studerar vidare i Dublin. Den har blivit en fantastisk tv-serie, men boken är självklart bättre. Läs den.

Två författare som skriver om sexualitet och identitet på ett väldigt vacker sätt är Abdellah Taïa, Marockos första öppet homosexuella författare, nu bosatt i Frankrike och Nina Bouraoui med rötterna i Algeriet. Ni kan nästan välja vilken bok som helst av dessa genier, men ha tålamod, det går inte alltid så snabbt, men är väldigt vackert och tänkvärt.

Elin Boardy (bibliotekarie på Lerums bibliotek och en fantastisk författare) skriver i sin senaste bok Nätterna på Winterfeldtplatz om att bryta heteronormen och de minst sagt trånga könsrollerna under 20-talet. En berättelse om Hedvig som reser till Berlin för att bo hos sin faster och kliver in i en värld som har så mycket mer av allt än hon kunnat föreställa sig.

Skäl att fortsätta leva av Matt Haig är en bok som är ganska svart, men också väldigt hoppfull. Författaren beskriver sin depression och ångest och vägen till ett bättre liv på ett sätt som är lätt att ta till sig både för den som själv mår dåligt, men också för de som har närstående som gör det.

Jag vet att jag försökte locka med några noveller av Haruki Murakami på frivillig basis så här i slutet på terminen och inser att få läste, men vill verkligen rekommendera er att upptäcka denna mycket annorlunda författare. Sunkiga könsroller säger en del, fascinerande berättelser om sårbara människor säger jag. Mer eller mindre surrealistiska dessutom. Novellerna jag delade med er är hämtade från samlingen Elefanten som gick upp i rök och jag rekommenderar också Kafka på stranden och Norwegian wood.

Apropå världslitteratur så måste ni verkligen upptäcka Chimamanda Ngozi Adichies böcker om ni inte redan gjort det. Jag lärde mig t.ex. massor om Biafra när jag läste En halv gul sol.

Bli bäst på att skriva genom att använda Svenska skrivregler eller inspireras av Bodil Malmstens Så gör jag. Allt Bodil Malmsten skriver är för övrigt inspirerande. Missa inte hennes dikter och inte heller Kristina Lugns, Tomas Tranströmers eller Per Wästbergs. Döda eller gamla nu, men så har det inte alltid varit.

Vilka nomineras till Årets bok 2020?

På tisdag med start kl 9.00 avslöjas vilka böcker som nominerats till priset Årets bok 2020, som delats ut av Bonniers Bokklubbar på Bokmässan de senaste åren (jag är inte helt redo att tänka så långt ännu, men har börjat inse att det kanske inte bir varken utdelning eller Bokmässa i år).

De tidigare vinnarna är:

2016 Det är något som inte stämmer av Martina Haag

2017 Glöm mig av Alex Schulman

2018 1793 av Niklas Natt och dag

2019 Silvervägen av Stina Jackson

Visst syns det ett mönster? Vinnaren 2020 är mycket troligt en svensk författare som når en bred publik.

 

Det här tolv titlarna tror (och hoppas) jag blir nominerade:

Ett amerikanskt äktenskap av Tayari Jones, Bokförlaget Forum

Herravälde av Elin Olofsson, Wahlström & Widstrand

Resten av allt är vårt av Emma Hamberg, Piratförlaget

En förlorad man av Jane Harper, Bokförlaget Forum

En halv värld bort av Mike Gayle, Norstedts

Normala människor av Sally Rooney, Albert Bonniers Förlag

Familjen Lambs hemlighet av Lisa Jewell, Printz Publishing

Snöstorm av Augustin Erba, Albert Bonniers Förlag

Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata, Lind & co

Våroffer av Anders de la Motte, Bokförlaget Forum

Queenie av Candice Carty-Williams, Albert Bonniers Förlag

Albatross av Ann Cleeves, Albert Bonniers förlag

 

Vilka böcker tror och hoppas du på?

#ReadingWomen — en läsutmaning

I år fyller Women’s Prize for Fiction 25 år och vinnare nummer 25 utses. I samband med det startar utmaningen #ReadingWomen som går ut på att läsa alla de (snart) 25 vinnarböckerna under 2020 och eftersom det är ett läsprojekt jag tänkt på länge hänger jag på. Jag sätter däremot inget slutdatum och kommer även att markera om jag läst (eller läser) någon annan bok av författarna än just vinnarboken, men jag tycker att det är en kul lista att försöka beta av.

Här är de tidigare vinnarna:

1996 Helen Dunmore A Spell of Winter

1997 Anne Michaels Fugutive pieces

1998 Carol Shields Larry’s Party

1999 Suzanne Bern A Crime in the Neighborhood

2000 Linda Grant When I lived i modern times

2001 Kate Grenville The Idea of Perfection

2002 Ann Patchett Bel Canto

2003 Valerie Martin Property

2004 Andrea Levy Small Island

2005 Lionel Shriver We need to talk about Kevin

2006 Zadie Smith On Beauty

2007 Chimamanda Ngozi Adichie Half of a Yellow Sun

2008 Rose Tremain The Road Home

2009 Marilynne Robinson Home

2010 Barbara Kingsolver The Laguna 

2011 Téa Obreht The Tiger’s Wife

2012 Madeline Miller The Son of Achilles

2013 A. M. Homes May we be forgiven

2014 Eimear McBride A Girl is a Half formed Thing

2015 Ali Smith How to be both

2016 Lisa McInerney The Glorious Heresies

2017 Naomi Alderman The Power (läst halva, får göra ett nytt ryck …)

2018 Kamila Shamsie Home Fire 

2019 Tayari Jones An American Marriage

 

Årets långa lista presenteras 3 mars och då får vi veta vilka böcker som har chansen att vinna Women’s Prize for Fiction detta jubileumsår. En författare jag saknar på listan är fantastiska Jeanette Winterson som är aktuell med Frankissstein, en bok jag är väldigt nyfiken på.

Min bästa läsning 2019

Dags att börja sammanfatta läsåret 2019 och i år har jag försökt att koka ner de böcker jag läst till en hyfsat hanterbar lista bestående av 15 böcker, vilket är ungefär 10%. Alla böcker är inte utkomna 2019, men jag läste dem under året. Jag listar dem utan inbördes ordning.

Klubben (2019) av Matilda Gustavsson är en fantastisk bok om en rejäl skandal.

Normala människor (2019) av Sally Rooney är en roman om att växa upp och inte finna sig själv.

Nora eller Brinn Oslo brinn  (2018) av Johanna Frid blandar humor och allvar på en härligt sätt. Språket är dessutom fantastiskt.

Järtecken (2019) av Christoffer Carlsson är en spänningsroman med klass.

Vår älskade (2019) av Kamila Shamsie är en gripande bok om tre syskon.

Regnmannen (2019) av Jonas Karlsson är en charmig bok om Ingemar och en kran.

An American Marriage (2019) av Tayari Jones visar hur rasism påverkar rättssystemet.

Pachinko (2018) av Min Jin Lee är en fantastisk släktberättelse från Korea och Japan.

Skäl att fortsätta leva (2015) av Matt Haig. Viktigt och ärligt om ångest och depression.

Herravälde(2019) av Elin Olofsson är en fin skildring av en kvinna som försöker klara sig själv.

Skuggjägaren (2019) av Camilla Grebe är en riktigt bra spänningsroman.

Barnet: en sonettkrans (2019) av Olivia Bergdahl är en fantastisk diktsamling.

Själarnas ö (2017) av Johanna Holmström skildrar gripande kvinnoöden.

Asymmetri (2019) av Lisa Halliday är en fantastisk bok i tre delar.

Kring denna kropp (2018) av Stina Wollter är så bra, så modig och så viktig.

52 bra saker: Boktipsarkväll

Ett par gånger varje läsår bjuder vår skolbibliotekarie in till Boktipsarkväll, där jag och hon gemensamt tipsar kollegor om nya och nylästa böcker. Igår hade vi första träffen på länge och det var som vanligt väldigt trevligt. Vi läser ofta väldigt olika titlar och just igår hade hon läst flera böcker som jag varit nyfiken på, men också några som jag helt missat.  Som alltid är det en ynnest att få tipsa om böcker i flera timmar och dessutom få lyssna på när andra berättar om fina läsupplevelser. Ofta fyller även kollegorna på med tips och jag går alltid därifrån med ett gäng boktips att lägga till min redan långa läslista.

 

Jag tipsade bland annat om:

Ett amerikanskt äktenskap av Tayari Jones

Vår älskade av Kamila Shamsie

Järtecken av Christoffer Carlsson

Pachinko  av Min Jin Lee

Kvartetten av Aja Gabel

Regnmannen av Jonas Karlsson

 

Skolbibliotekarien tipsade bland annat om:

Ålevangeliet av Patrik Svensson

Testamente av Nina Wähä

Drömmarna av Karen Thompson Walker

Osebol av Marit Kapla

Kattvinden av Helena Öberg och Kristin Lidström

Kirke av Madeline Miller

 

Fika och boksnack, kan det bli bättre? Enda problemet nu är att jag behöver några veckors läslov.

 

 

Bokmässan 2019 in retrospect

En Bokmässa måste självklart sammanfattas och när jag idag vacklar till jobbet med boksmälla är jag ändå så glad över att ha fått tillbringa fyra dagar med vänner och en massa fantastiska författare och debattörer. Faktiskt känner jag mig så här på söndagskvällen, när jag skriver det här, ganska pigg. Kanske är det som Anders Hansen säger att stress inte nödvändigtvis handlar om att göra mycket, utan om att hjärnan går på högvarv. Min hjärna har verkligen fått jobba de senaste fyra dagarna, men på ett positivt sätt. Faktiskt har jag inte känt mig stressad någon enda gång under Bokmässan, utan jag har gjort det som känns bra och njutit av det. Kanske har jag också känt mig lugnare eftersom samtalen visserligen varit många, men också ganska avslappnade. I vår snabba och stressade tid är det faktiskt fantastiskt att få sitta ner i 45 minuter och lyssna till ett lugnt och sansat samtal.

En av höjdpunkterna under Bokmässan var seminariet Klass på klassdebatten? som var något så ovanligt som ett konstruktivt, politiskt samtal mellan människor som ser på samhället på olika sätt och definitivt har olika idéer om hur de problem de ser ska lösas. Sådant saknas i dagens politiska debatt och jag är så glad att det faktiskt går att få till samtal som har en chans att faktiskt leda till förändring. Det ger mig hopp.

Det jag tar med mig från årets mässa är samtalen som kanske inte handlar just om böcker, utan om ideologi om än kopplat till konkreta titlar. Jag tänker t.ex. på seminariet USA, Trump och kvinnorna, där Tayari Jones och Meg Wolitzer diskuterade amerikansk politik och hur en pajas som Trump har kunnat bli så populär. Även samtalet Sverige och mångfalden lyckades komma längre än i princip alla politiska debatter de senaste åren. Det är en sådan befrielse att få luta sig tillbaka och faktiskt få lyssna till människor som inte bara slänger ur sig provocerande oneliners, utan faktiskt vill komma fram till något.

Självklart har jag lyssnat till författare också och den jag blev kanske mest förtjust i var Tessa Hadley, tätt följd av sympatiska Liane Moriarty. Sedan innan är jag totalt förälskad i Caitlin Moran och när hon intervjuades av Parisa Amiri var lyckan gjord. Läslistan har självklart blivit mycket längre under de senaste fyra dagarna och även om jag bara köpte två böcker och ett gäng noveller från Novellix, har den vuxit med väldigt många fler titlar.

Bäst av allt är ändå att träffa alla vänner som jag inte ser så ofta “på riktigt”. I torsdags var faktiskt alla kulturkollare på plats när vi hade redaktionsmöte och dagarna på mässan har inneburit en rad trevliga möten. Jag är så himla glad att ha alla fina boknördar i mitt liv. Extra kul var det också att vara Bookfluencer och få ett Guldkort med tillgång till såväl en lounge som pressavdelningen. Det gjorde det lättare att hitta en lugn plats att ta en paus på.

Sammantaget var det en fin Bokmässa, trots många schemakrockar och rejäl irritation på de små och alltid fulla J-salarna, vars köer dessutom ställde till det rejält både för att jag missade vissa författare helt, men också för att de gjorde förflyttningar mer än lovligt krångliga. Jag gillade inte heller att sal R2 användes till seminarier, då det innebär en extra, onödig kontroll av väskorna. Dessutom saknade jag verkligen de foldrar med dagens seminarier som förut funnits. De gjorde min mässplanering så mycket enklare. Att fler seminarier var 45 minuter uppskattades väldigt. Det måste behållas.

Av tre teman på årets mässa var det tema jämställdhet som jag ägnade mig mest åt. MIK är inte riktigt min grej och Sydkorea lyckades jag missa helt eftersom seminariet med Han Kang i en underdimensionerad J-sal inte gick att komma in på. Nästa år är temalandet Sydafrika. Det ser jag fram emot.

Hur var årets Bokmässa för dig?

USA, Trump och kvinnorna

Tayari Jones bok Ett amerikanskt äktenskap var en av de bästa böcker jag läste i sommarpaj Meg Wolitzer Hustrun är helt fantastisk. Nu möts de i ett seminarium om dagens USA modererat av Maria Edström.

Ska författare av skönlitteratur verkligen diskutera politik, även om det känns som fiktion det som händer just nu. Jones förklarar att en förklaring till att han är populär inom sitt parti, även bland kvinnor handlar om att ras går före kön. Vita kvinnor röstade på honom för att de ville ha hans politik angående ras framför allt. Svarta kvinnor röstade inte på honom. Det handlar dock inte om att det är kvinnornas fel att Trump blev vald, då män är hans främsta fans, snarare om att landet misslyckats. Han tappar dock bland kvinnor och en ny rörelse med kvinnor för Trump har startat. Frågan är om den är stor eller bara högljudd, funderar Jones.

Wollitzer och Jones beskriver sin chock när Trump blev vald och det kändes helt overkligt. Wolitzers senaste bok En kvinnas övertygelse skulle kommit ut när Hillary Clinton blivit president, men nu blev det ju inte så och därför ändrade Wolitzer slutet för att kunna kommentera det otänkbara, att den värsta sortens man, en de aldrig skulle vilja vara ensam med, nu hade blivit landets president. Jones påpekar att hon anade att det var illa, men inte så illa som det visade sig vara. Hon förstår inte riktigt hur ett folk som valde Barack Obama till president därefter kunde välja Donald Trump.

Jones bok handlar om ett par som skils åt då mannen sätts i fängelse för ett brott han visserligen inte begått, men ändå tvingas lämna hemmet för. Hon började med att gräva i statistiken och insåg att den var orättvis. En av tre svarta män i USA kommer att sitta i fängelse någon gång och många blir felaktigt dömda. Bygger du fängelser kommer de fyllas, säger Jones och pratar om de privata fängelser som finns i USA. Ett system som låter helt galet och som jag hört röster föreslå även här.

Kan skönlitteratur förändra världen?, undrar Jones, men Wolitzer väljer att vända på det och påpekar att världens skulle vara mycket sämre utan. Dessutom blir människor som läser mer empatiska än de som inte läser. Jones har tappat tron lite och menar att hon känner att hon måste göra mer. Hon vet inte vad hon kan göra, men hon vill inte se tillbaka och känna att hon inte hade gjort något. Frågan är dock hur mycket politik som går att få in i en roman, utan att det blir krystat. Det böcker kan göra är att visa oss vad som händer i världen, säger Wolitzer, att undersöka frågor är viktigt. Jones är lite mer skeptisk till att skriva alldeles för mycket om politiska frågor, men Wolitzer menar att det går att skriva om politik genom att använda och utveckla sina karaktärer.

Och så lite mer om det politiska läget. Att få en president i USA som är någon annan än Trump kan vara möjligt, men att det blir en kvinna tror de egentligen inte på. USA är ett sexistiskt land, säger Wolitzer och påpekar att det också finns en negativ syn på ambitiösa kvinnor och utan ambition är det omöjligt att bli president. Lite av ett moment 22. Ett annat problem är att alla inte får rösta, påpekar Jones och berättar att den som suttit i fängelse förlorar sin rösträtt. Att alla får vara en del av samhället är centralt för att få till en förändring.

Något som också är viktigt, säger Jones, är att förstå att det som händer i USA inte är en isolerad händelse, utan en farsot som sprider sig över världen. Vi behöver förena oss och bilda en kritisk motpol.

Lördagsplaner på Bokmässan

Lördag är en megakrockdag deluxe på årets Bokmässa. Vissa tider är det en handfull seminarier jag vill gå på samtidigt och det är självklart helt omöjligt.

Dagen inleds tidigt med en frukost för årets Bookfluencers (vet inte om jag riktigt gillar ordet) där jag har fått en möjlighet att vara med. Det blir trevligt!

10.00 Anders Hansen – I huvudet på en skärmmänniska

11.00 Från suffragetterna till metoo med bland andra Helen Pankhurst.

12.00 är det alldeles för mycket jag vill se, men landar nog ändå i att det är seminariet USA, Trump och kvinnorna som jag kommer att gå på, men Italienska familjeband lockar också väldigt mycket.

13.00 är det dags för megakrock igen och här väljer jag troligen att se Gemma Hartley, men jag skulle också vilja gå på Humor vid avgrundens namn med bland andra Jonas Karlsson och Erlend Loe, Skrivandets drivkrafter med Maggie O’Farrell och Max Porter, När gammalt möter nytt med bland andra Auður Ava Ólafsdóttir och Elin Olofsson och Det hårda livet i London med bland andra Caitlin Moran. Alternativa tider för Gemma Harley 11.30 på söndagen, kanske väljer jag det och ser O’Farrell och Porter istället?! Ett svettigt val!

14.00 finns också flera seminarier att välja mellan och jag väger mellan Vad kan männen göra?, Siri Hustvedt – En resa i det förflutna och Psykisk ohälsa i ungdomslitteraturen.

15.00 vill jag se både Han Kang och Caitlin Moran. Jag hoppas ha hunnit se någon av dem tidigare under mässan för att göra valet enklare just den här tiden. Om inte vinner Moran, för trots att jag sett henne förut är hon omöjlig att tröttna på.

16.00 väljer jag Karismans kraft.

 

Mat kommer att bli en svår utmaning att få i sig den här mässan helt klart. Det lutar åt fasta. Kan soppa, smoothies och bubbel vara en väg att gå?

Min bästa sommarläsning

Nej, sommaren är inte över ännu, men eftersom jag börjat jobba känns det ändå lite så. Jag har därför satt ihop en lista med de bästa böckerna jag läst i sommar och det är ganska många eftersom jag totalt läste 38 böcker sedan jag slutade jobba i juni fram tills jag började jobba i förra veckan. Jag har valt ut de femton bästa.

Pachinko av Min Jin Lee är en tegelsten, men en ganska lättläst sådan som gjord för att sluka. Vi får följa en koreansk släkt under flera generationer under 1900-talet. En stor del av tiden lever de i exil i Japan. Mycket bra, intressant och välskriven.

An American Marriage av Tayari Jones är berättelsen om Roy och Celestial som är relativt nygifta när Roy blir dömd för ett brott han hävdar att han inte begått. Genom brev försöker de behålla någon slags relation, men det är inte alldeles enkelt.  I höst kommer den ut på svenska med titeln Ett amerikanskt äktenskap, utgiven av Bokförlaget Forum. Läs den!

Kring denna kropp av Stina Wollter är en viktig bok om kroppsfixeringen i samhället och hur det påverkar oss på olika sätt. Den handlar också om folk som inte kan låta bli att bete sig som svin i sociala medier och kanske på andra platser också. Läsvärd!

The Lost man av Jane Harper är mer ett familjedrama än en deckare och miljön mitt ute i the Outback mitt i Australien är fascinerande. Familjefadern Cameron hittas död vid en grav av sina två bröder Bub och Nathan. Ingen vet vad som har hänt, men mycket är märkligt. På svenska heter den En förlorat man och ges ut i början av oktober av Bokförlaget Forum.

Pojken som följer sin skugga av Kadir Meral. Mycket bra bok om Memo som bor i Angered och möter en ny värld när han börjar studera till lärare på universitetet. En bok om identitet, kulturkrockar och att våga följa sin egen väg. En både bra och viktig bok som balanserar den svartvita debatten om kultur, integration och invandring.

Dödligt arv av Rachel Rhys. Underbar miljö och gamla hemligheter på franska rivieran. Året är 1948 och Eve Forrester, en ung och ganska olycklig kvinna, får ett oväntat arv av en person hon aldrig hört talas om. Trots protester från både sin man och sin mamma beger hon sig till Nice för att ta reda på mer.

Herravälde av Elin Olofsson är en fantastisk roman som utspelar sig 1921 när kvinnor just ska få rösta, men ändå inte har samma rättigheter som män. Huvudpersonen Alice får dock ta väldigt mycket mer ansvar när hennes man drabbas av ett slaganfall.

De hemlösa katterna i Homs av Eva Nour handlar om Sami och hans upplevelser i krigets Syrien. En brutal och ibland väl detaljerad berättelse, men å så viktig. Vi behöver få veta mycket mer än det lilla som når våra nyhetskanaler. En välskriven och läsvärd bok.

Tjänster och gentjänster av Sophie Kinsella för att bra feelgood är ett måste på sommaren och faktiskt alla tider på året. Boken huvudperson kallas Fixie för att hon fixar allt och är en trevlig bekantskap. Tillsammans med sin familj driver hon butiken Farrs, som väl går sådär.

Den som lever stilla av Leonora Christina Skov. En självbiografisk bok om en mamma och en uppväxt. Författaren skriver också personligt om att skriva en bok om sina föräldrar och om det verkligen är okej att göra det. Mycket bra och inte lik något annat jag läst, för trots att jag läst en hel rad beskrivningar av olyckliga uppväxter är det här så mycket mer.

When I hit you av Meena Kandasamy är en autofiktiv bok om en ung författare som gifter sig med en ansedd man som arbetar på ett universitet. När de gifter sig förändras allt och han gör sitt bästa för att krossa henne genom såväl psykisk som fysisk misshandel. Kanske den bästa bok jag läst om våld i nära relationer. Obehaglig och välskriven.

Skäl att fortsätta leva av Matt Haig är ännu en självbiografisk bok och den handlar om att leva med depression och ångest. Jag kände igen sorgligt mycket och är glad över att någon annan kunnat sätta ord på det vi så sällan pratar om och när vi gör det inte riktigt vet hur vi ska beskriva.

Själarnas ö av Johanna Holmström är en bok om tre kvinnor på mentalsjukhuset på Själö. Dels patienterna Kristina och Ellie, men också sköterskan Sigrid. Deras öden är intressanta och speciellt berättelsen om Kristina känns i hjärtat. Hon hamnar på Själö 1891 efter att ha dränkt sina barn.

Villa Havsbris av Caroline Säfstrand är en känslofylld och välskriven bok om Sophie som återvänder till sin hemort från sitt hektiska liv i Berlin för att begrava sin mor. Oväntat ärver hon Villa Havsbris, ett kurhotell som släkten drivit och som Sophie var säker på hade sålts. Hon annonserar efter hantverkare som kan renovera mot mat och boende och ett udda gäng skapas.

Hej då, vi ses väl? av Linda Åkerström är en bra och trevlig bok för unga vuxna om att våga välja sin egen väg i livet. Huvudpersonen Nora drömmer om att gå en konstutbildning, men vågar inte riktigt lämna tryggheten i Bergvik, trots att hon avskyr stället. Det är sommaren efter studenten och hon har fått jobb inom hemtjänsten. Inte drömjobbet, men hon lär sig mycket, inte bara rent yrkesmässigt.

 

Vilka är de bästa böckerna du läste i sommar?

 

Photo by Taylor Simpson on Unsplash

An American marriage

An American marriage av Tayari Jones är en på samma gång väldigt vanlig och ovanlig bok. Den handlar om kärlek med rejäla förhinder, som så väldigt många andra romaner gör, men den har helt klart något speciellt.

Roy och Celestial turas om att berätta om sitt liv. De är relativt nygifta, bor i Atlanta och lever ett bra liv. Visst finns det små konflikter som i alla relationer,  men det är ingenting som stör nämnvärt. En konflikt handlar om relationen mellan Celestial och hennes svärföräldrar, som skulle kunna beskrivas som stel. Det är också därför Roy och Celestial väljer att bo på ett minst sagt skruttigt hotell istället för att sova i gästrummet. Något de definitivt får ångra.

På kvällen grälar de om en hemlighet som Roy avslöjat allt för sent och de använder kodordet ”17 november” som är dagen då de hade sin första date, för att ta en paus i grälet och försöka lugna sig. Roy går iväg för att fylla på is, träffar en äldre dam vid ismaskinen och hjälper henne upp till rummet. En tjänst som ska visa sig förändra hans liv.

Mitt i natten väcks Roy och Celestial av att polisen slår in dörren till deras hotellrum. De tar med sig Roy som anklagas för att ha våldtagit damen han hjälp med isen. Trots att han nekar väger det faktum att hon pekar ut honom tungt och Roy döms till 12 års fängelse.

An American marriage är fantastiskt välskriven. Tayari Jones vann Women’s Prize for Fiction och det är definitivt välförtjänt. Mest tycker jag om hur hon så sparsmakat beskriver de starka känslor som självklart finns inom Roy och Celestial och att låta dem skriva brev istället för att berätta vidare på det sätt de inledde historien om sig själva är ett väl fungerande grepp. Jag som sällan tycker om brevromaner fascineras av hur vi får veta så mycket med så få ord. Mest är det intressant att fundera över vad som inte skrivs.

Tayari Jones har skrivit en ytterst välskriven och fin berättelse om kärlek i alla dess former och hur vi och kärleken påverkas både av de val vi gör i livet och de val andra gör för oss. Jag tyckte väldigt mycket om den och är tämligen säker på att den kommer att återfinnas på min topplista vid årets slut. I höst kommer den ut på svenska med titeln Ett amerikanskt äktenskap, utgiven av Bokförlaget Forum. Jag hoppas att Tayari Jones når många nya läsare.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: