enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Sofi Oksanen

O granskar listan till det alternativa Nobelpriset

Den Nya Akademien har släppt sin nomineringslista till ett alternativt Nobelpris utsedd av ett okänt antal bibliotekarier och jag var inte jätteimponerad av urvalet. Nu tänkte jag ändå granska listan lite närmare och berätta vilka pristagare jag vill se och vilka jag tycker kanske inte är lika värdiga vinnare (vad det nu är).

Kravet på pristagaren finns på Den Nya Akademiens hemsida och lyder:

The prize will be awarded to a writer of literary fiction who within the reader has entered the story of mankind in the world. The prize winner can be from any part of the world and must have two published works, one of which within the last ten years.

På listan finns totalt 47 namn (på listan som publicerats på Den nya akademiens hemsida finns 45 namn, Ngugi wa Thiong’o och Jeanette Winterson saknas, men finns med som alternativ att rösta på) och jag har läst något av 37 av dem. Här är mina tankar:

  • Adichie Chimamanda Ngozi – Nigeria En helt klart viktig författarröst, men med få böcker under en begränsad tid. Jag blir glad om hon vinner, men tiden finns för henne att få ett pris som Nobelpriset.

  • Anyuru Johannes – Sverige Också en viktig författarröst, men från Sverige och ännu inte känd internationellt. Väl värd att prisas, men här ser jag hellre en vinnare som inte är från just Sverige.

  • Atwood Margaret – Kanada Jag säger ja tack till Atwood. En viktig och ständigt aktuell författare som skriver om ämnen som allt för ofta förbises när juryn består av män. Kanske fördomsfullt, men det är min övertygelse att det är så.

  • Auster Paul – USA En bra författare, men jag säger nja. Här handlar det om helt subjektiva känslor, inget litteraturvetenskapligt alls.

  • Avallone Silvia – Italien Har skrivit två böcker, vilket är minimikravet. Kommer snart med en tredje, men jag är tveksam till henne med tanke på konkurrensen här.

  • Bouraoui Nina – Frankrike En personlig favorit, jag till och med husgud. Skriver otroligt vackert och alltid både personlig och allmänt. En vinst skulle kunna betyda att fler upptäcker henne.

  • Carson Anne – Kanada En framgångsrik poet och författare som borde få mer uppmärksamhet. Jag har bara läst hennes poesi förvisso, så kan inte riktigt ge en helhetsbild av författarskapet.

  • Condé Maryse – Guadeloupe Nu går jag helt på känsla, då jag inte läst något av henne (ännu) men vinner hon lovar jag att göra det och vinna får hon gärna.

  • DeLillo Don – USA En av de stora i sin generation, en generation som förbisetts av den ursprungliga Svenska Akademien. Inte någon personlig favorit, men helt klart en värdig pristagare.

  • Edelfeldt Inger – Sverige Om en svensk författare ska vinna finns det helt klart väldigt många bättre alternativ på listan. Känns som ett typiskt val för bibliotekarier (förlåt, fördomar igen) men jag är skeptisk.

  • Ekman Kerstin – Sverige En värdig svensk kandidat och en rejäl diss till Svenska Akademien om hon skulle vinna.

  • Ferrante Elena – Italien Populär just nu och visst är hon en skicklig berättare, men jag tycker att det finns bättre kandidater på listan.

  • Gaiman Neil – Storbritannien Varför inte. Har inte läst mycket, men det jag läst har jag tyckt mycket om. Kul med en pristagare från en genre som sällan får uppmärksamhet inom “finkulturen”.

  • Ganman Jens – Sverige En ganska okänd, svensk pristagare vore inte varken bra eller kul. Jag är nyfiken på hans nya bok  Det lilla landet som kunde och han är en viktig röst, men inte i det här sammanhanget.

  • Hustvedt Siri – USA En modig och skicklig författare. Hellre frun än maken som pristagare …

  • Jägerfeld Jenny – Sverige Jag älskar Jägerfelds böcker och visst ska litteratur för barn- och unga lyftas fram, men jag är tveksam.

  • Khemiri Jonas Hassen – Sverige En av samtidens största, svenska författare. Ska någon svensk vinna är det han.

  • Kincaid Jamaica – USA En författare som ger en röst till de som sällan får höras från en plats som sällan uppmärksammas. Dessutom härligt frispråkig och cool.

  • Leviathan David – USA En fin författare som skriver om personer som behöver få ta plats. Jag hade hellre sett att priset delats i två kategorier, eller till och med tre som Augustpriset, men nu är det inte jag som satt reglerna.

  • Louis Édouard – Frankrike Har, liksom flera andra på listan, skrivit få böcker under en kort tid. Den jag läst är fantastisk, men att ge priset till en nykomling blir lite som när Helena Bergström fick priset som Århundradets bästa skådespelare framför giganter som Ingrid Bergman och Greta Garbo.

  • Lundell Ulf – Sverige Visst, om Svenska Akademien kan ge Nobelpriset till Bob Dylan kan väl Den Nya Akademien ge sitt pris till Ulf Lundell, men jag hoppas verkligen inte att det blir så.

  • Lövestam Sara – Sverige Ännu en fin författare som jag inte riktigt tror på som pristagare. Samtidigt har Lövestam gjort en massa för litteraturens spridning till en bred publik, inklusive de som behöver lättlästa böcker.

  • McCarthy Cormac – USA En typisk pristagargubbe tänker jag lite trött, men inser samtidigt att jag har alldeles för dålig koll på Cormac McCarthys författarskap för att ha en åsikt som inte bara bygger på känslor. Lika lite som jag vill se en svensk, oöversatt författar som pristagare vill jag se den vanliga, vita, västerländska gubben prisas.

  • McEwan Ian – Storbritannien Lite samma här, även om Ian McEwan är en trevligare gubbe rent författarmässigt än många andra.  En helt okej pristagare, men kanske lite förutsägbar. Lite som när Kazuo Ishiguro fick Nobelpriset.

  • Murakami Haruki – Japan En kandidat som brukar hamna högt på listorna när nobelpristagare ska utses. En bra och annorlunda författare, men kanske inte min största favorit.

  • Oates Joyce Carol – USA Jag hade nog ropat “äntligen” om Joyce Carol Oates fick priset. Inte för att jag läst ens en bråkdel av hennes produktion, men för att det känns som en lagom känga åt Svenska Akademien.

  • Okorafor Nnedi – USA Ingen författare jag läst något av och absolut inte min genre. Har svårt att uttala mig känner jag.

  • Oksanen Sofi – Finland Jag är kluven. Oksanen är bra och kanske framför allt karismatisk och spännande. Ingen pristagare jag kommer att jubla åt, men inte heller bli speciellt upprörd över.

  • Olafsdottir Audur Ava – Island Det här är en kvinna som kan tala för sig själv och inte drar sig för att vara kontroversiell. Ännu ett skäl att läsa något av henne, men produktionen är begränsad.

  • Oz Amos – Israel Om någon gubbe ska vinna priset så vill jag att det ska vara Amos Oz.

  • Paborn Sara – Sverige Har ännu inte läst något av henne (påminner mig om att Blybröllop står och väntar i hyllan) och kan inte uttala mig om kvaliteten, men tycker att det finns många mer spännande alternativ på listan.

  • Pleijel Agneta – Sverige Nej. Jag vet inte vad jag ska säga mer. Ingen litteratur som lockar mig alls.

  • Pynchon Thomas – USA Ännu en känd amerikan, men en jag inte har någon som helst relation till.

  • Robinson Marilynne – USA Har försökt läsa, men inte fastnat. Lite för mycket “the Great American Novel” för min smak. Även hon en pristagare som varken engagerar eller upprör om hon skulle vinna.

  • Rosoff Meg – USA Cool kvinna, bra författare, men inte min favorit bland kandidaterna. Om någon som skriver ungdomsböcker ska vinna tycker jag ändå att hon är bästa alternativet.

  • Rowling J.K. – Storbritannien Jag älskar Harry Potter och Rowling har skapat läslust för många, men jag hoppas att hon inte vinner.

  • Roy Arundhati – Indien Borde läsa något av henne. Gör det om hon vinner!

  • Schiefauer Jessica – Sverige Fantastisk författare. En av de mest värdiga, svenska kandidaterna.

  • Smith Patti – USA Om nu en musiker ska prisas så varför inte Patti Smith. Hon kan i alla fall skriva.

  • Smith Zadie – Storbritannien En spännande författare som jag tappat bort. Nomineringen påminner mig om att göra något åt det.

  • Stamm Peter – Schweiz Har läst en av hans böcker som översatts till svenska, men på engelska finns fler. Varför inte.

  • Stefánsson Jón Kalman – Island En värdig vinnare bland de nominerade, nordiska författarna.

  • Stridsberg Sara – Sverige Tänk om hon vann. Vilket finger åt Svenska Akademien.

  • Tartt Donna – USA Mytomspunnen och älskad författare med få, men kända böcker i bagaget. Funkar som vinnare, men är ingen huvudkandidat för mig.

  • Thúy Kim – Kanada Jag älskar Kim Thúy och kan absolut se henne som vinnare, men hon är i början av sin karriär och kommer kunna ge oss mycket mer. Snarare ett argument för än emot att hon prisas kanske.

  • Tokarczuk Olga – Poland Okänd för mig i bemärkelsen att jag inte läst något av henne, men kan absolut tänka mig att läsa om hon vinner.

  • Wa Thiong’o Ngugi – Kenya Också en kandidat som brukar nämnas i samband med Nobelpriset i litteratur och helt klart en värdig sådan.
  • Winterson Jeanette – Storbritannien Fantastisk författare och en personlig favorit. Blir glad om hon vinner.

Mina kandidater som de två män och två kvinnor som ska nomineras av juryn är:

Amos Oz

Neil Gaiman

Margaret Atwood

Nina Bouraoui

 

Och då har jag verkligen fått döda några älsklingar …

Vilka fyra väljer du?

 

Vad är sanning?

Michail Sjisjkin och Sofi Oksanen möter Stefan Ingvarsson i ett samtal om sanning, berättande och historia på Stockholm Literatures andra dag. De är aktuella med Venushår och När duvorna försvann, böcker jag inte läst, men jag ser ändå fram emot att lyssna till författarna.

Michail Sjisjkin räknas som en av den ryskspråkiga litteraturens stora samtida namn. När han berättar om sin bok, vill han göra det enkelt. När hans mor var döende lämnade hon sina dagböcker till sonen. Dagböcker hon skrivit då hon var ung i slutet av 40-talet och början av 50-talet. När han läste dem läste han om det hon skrivit om saker hon älskade, inte om det hemska samhälle som historien berättar om. Hon drömmer om kärlek och sonen förstår inte hur hon kan vara så blind för sin samtid. Efter ett tag förstod han att det inte handlade om att hon var blind, utan att hon var en person som räddades från mörkret. Därifrån kom Sjisjkins roman, men han har inte skrivit om sin mamma.

Hur ser vi på vår samtid? Det finns både lycka och olycka samtidigt, påpekar Sjisjkin. Hans bok är brutal, men inte bara. De historier som de ryska flyktingarna berättar för tolken som är huvudperson är brutala. I en sådan situation blir fokus självklart på det hemska. Det finns fler flyktingar än de som kan hjälpas. Som kristen måste du hjälpa alla, men som demokratisk stat kan du inte det. Därför måste tolken i berättelsen vara neutral mellan personer som kanske talar sanning eller inte och faktiskt kan tolken också påverka genom hur hen översätter, men måste försöka vara neutral. Ibland kan tolken veta att någon ljuger, men hen vet också att inte ens den som ljuger gör det om behovet av skydd och frihet. De kanske inte talar sanning, men historierna är sanna. I vissa fall kanske de medvetet berättar historier som andra sagt till dem att berätta, för att deras egna historier inte passar in i ansökningarna för uppehållstillstånd.

Sofi Oksanen har skrivit flera böcker om Estland. När duvorna försvann handlar om den tyska ockupationen och Sovjetunionens makt fram till 60-talet. Hon kopplar sina karaktärer till det Sjisjkins berättelse om dagböckerna och hur även de fokuserar på det lilla i sin värld. Ingen skriver troligen om sitt lands historia i en dagbok, tror Oksanen, utan om det som är viktigt i vardagen.

Sjisjkin talar om den kollektiva skulden och att vi alltid är ansvariga för det vårt land gjort. Han menar att han själv bär ansvar för det hans land gjort, till exempel Sovjetunionens agerande i Estland, som påpekade hur han blev behandlad som 17-åring vid ett besök i Estland. Oksanen talar om vikten av att skilja mellan individ och land, men att en individ kan ses som en representant för en ockupationsmakt. Det kollektiva ansvaret påverka oss alla. Hon ser också det kollektiva ansvaret som en styrka ibland, då hon kan skriva som kvinna, för kvinnor, om kvinnor och på så sätt bidra till en grupps möjlighet att få en röst. Det finns för få sådana, menar hon.

Så hamnar samtalet i etiketter, den röda tråd som utkristalliserats. Sjisjkin blir en i raden av ryska författare och påpekar att en viktig sak i rysk litteratur är att den inte skrivs för att underhålla. Böckerna ska ha ert syfte och det finns inte plats för några kompromisser. Det är att ta en risk att inte kompromissa, säger Sjisjkin, böckerna kanske inte publiceras och läsarna kanske bli för få. Han är själv lycklig över att han hittat både en utgivare och läsare, men han hade inte kunnat skriva något annat. Det är också så att en författare inte kan leva på sitt skrivande i Ryssland, vilket gör att författare hamnar i en svår situation. Oksanen talar om den estniska litteraturen och dess korta historia. Hon har därför självklart en helt annan situation.

Så åter till sanningen och hur den används och inte sällan förändras då den görs om till skönlitteratur. En verklighet skapas och författaren har en skyldighet att respektera de karaktärer hen placerar i den, menar Sjisjkin. Speciellt om riktiga människor placeras i en skönlitterär värld, som i hans bok sångerskan Isabella Jurjeva.

Oksanen berättar om hur viktigt det är att ha koll på sanningen och källor om man skriver om historien. Speciellt i ett land som varit ockuperat och därför har flera olika sanningar som berättas beroende på vem som får berätta. Sovjetunionen censurerade och sanningen kan vara svår att finna. Oksanen tänkte inte så mycket på sitt ansvar då hon började skriva, då hade hon lämnat uppgiften åt någon annan, men hon ville verkligen använda korrekt information. Historier om förtryck och ockupation är å andra sidan universell på många sätt. Anledningen till att hon valt att skriva Estlands historia och inte Finlands är att det gjorts så många gånger redan.

Tyvärr fick Oksanen mycket lite plats i samtalet, då Stefan Ingvarsson vände sig mycket mer till Sjisjkin. Hans historia är också intressant, men om det finns två gäster blir det mycket märkligt när en gäst får så mycket mer uppmärksamhet än den andra.

IMG_2577-0.JPG

Lucka nummer 2 Ord och inga visor

Jag tar mig utanför familjen och julkalendern landar idag hos en av mina favoritbloggare Jessica, som skriver briljant på Ord och inga visor. Hon har gett mig mycket inspiration och många bra boktips under åren.

Kan tänka mig att Jessica köper extra många böcker till nära och kära i år, då hon själv har köpstopp. Laddat för bra tips alltså!

Julkalendrar hör julen till, vilken är din favorit?

 

Jag är inte mycket för julkalendrar i allmänhet, förutom de som äger rum i bokbloggar. Tittar inte på fysisk tv, så det blir inte av att följa sådant nu i vuxen ålder och fysiska kalendrar har jag också slutat med. Jag brukar dock vara förtjust i Book Cover Girl-Annas kalendrar och mina egna förstås. Förrförra året hade jag poesitema och presenterade ett stycke bra poesi varje dag. Förra året hade jag författarjulkalender. Då lovordade jag en författare om dagen. Den tänker jag ofta på och skulle vilja sprida ut till hela världen eftersom alla författare jag tog upp är så läsvärda. I år har min julkalender temat ”Underbara böcker”. Det är en blandad kompott av nyare och äldre romaner, diktsamlingar och något däremellan. De har gemensamt att de är alldeles underbara.

 

Vad är det bästa med julen?

 

Det bästa med julen är att man får lite ledigt och tid att vara med sin familj mer än vanligt. Eftersom det inte finns några särskilda krav på göromål i juletid (förutom på själva julafton), så blir det ofta en hel del lästid. Jag brukar strunta i alla läsmåsten i mellandagarna (såsom recensionsexemplar, skolläsning) och ta mig an något jag verkligen längtat efter. I år har jag inte bestämt mig riktigt än, men det lutar åt någon Moa Martinson, någon tunn Selma Lagerlöf och kanske påbörja Lars Noréns dagbok som jag länge velat läsa.

 

Hur firar du?

 

Traditionsenligt får man väl säga, även om jag per definition ogillar traditioner. Men det brukar bli Kalle Anka med ett halvt öga, julbord, paketöppning och så. Numera vill jag och min kärlek fira tillsammans dagen lång, så i år tänkte vi vara hos mina föräldrar på dagen och eftermiddagen och sedan åka till hans mamma på kvällen och fira hos hans pappa på juldagen. Det blir en del hattande hit och dit, men det är supermysigt och så får man ju fira trippelt!

 

Vilka böcker om jul skulle du vilja tipsa om?

 

Jag kommer inte på en enda bok om jul som jag har gillat eller ens läst. Så istället tipsar jag om en bok som passar bra att läsa i juletid: Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Och en film som passar utmärkt att se när det är jul: Fanny och Alexander. Helst den långa femtimmarsversionen, men den verkar inte gå att få tag i numera och verkar heller inte visas på juldagen som den gjorde förr i SVT. Den korta versionen är tre timmar, så den räcker gott ändå.

 

Vilka böcker önskar du dig själv i julklapp?

 

Vilken fråga! Jag är mitt i ett ettårigt köpstopp (som jag nog kommer bryta mot någon gång i december, dock) så min vill-ha-lista är skamligt lång. Några av de böcker som står högst upp på önskelistan är böcker av Birgitta Trotzig (förutom de jag raskt hann införskaffa innan köpstoppet), Roberto Bolanos 2666, böcker av Vladimir Nabokov och Liv Strömquists Prins Charles känsla.

 

Vilken bok borde alla få i ett paket?

 

Också här måste jag få ta mig friheten att svara med åtminstone några fler böcker än en.  Det kommer liksom på köpet när man frågar en bokoholist om sådana här saker. Jag tycker att alla borde få Sara Stridsbergs Darling River,Sofi Oksanens UtrensningCharles Bukowskis Pleasures of the damned och Liv Strömquists Ja till Liv! i sina hårda paket. Lägg till Bolanos De vilda detektivernaMonika Fagerholms Den amerikanska flickan och Paul Austers Sunset park så är jag nästan nöjd. Och då har jag kraftigt ransonerat, hade lätt kunnat lägga till ytterligare tio böcker. Jag förespråkar många böcker i julklapp. Tror min pojkvän fick typ åtta böcker av mig förra julen. Överdrivet, jag vet.

 

Vilken känd person vill du ge en bok i julklapp och vad får han eller hon?

 

Jag skulle vilja ge min stencildiktsamling ”och man vaknar och är krossad av ett tåg” till signor Silvio Berlusconi. Det skulle nästan vara värt ansträngningen att själv översätta den till italienska, som jag faktiskt behärskar. Han är nämligen med i den (och i den roman jag nyligen skickat in till förlag, dock bara i form av en liten biroll)!

 

Många bra boktips där och kul med Berlusconi i bokform. Tack till dig Jessica som tog dig tid att svara på mina frågor! Hoppas att du får en hyfsat lugn december och en riktigt skön julledighet. Skulle gärna läsa din diktsamling och hoppas att det blir en bok också!

En nordisk lista

Det gick ju sådär att läsa tyskspråkigt inför årets mässa, men nästa år då…

Eftersom jag är smått besatt av listor tänkte jag redan nu börja samla nordiska titlar jag vill läsa. Den kommer helt klart att fyllas på under året. Tipsa mig gärna om guldkorn som inte får missas.

 

Läst hittills:

Jansson, Tove, Sommarboken, Finland, läst i november 2011.

Nedregård, Renate, Mirakel, Norge,  läst i december 2011.

Renberg, Tore,  Jag reser ensam,  Norgeläst i november 2011.

Tikkanen, Märta, Män kan inte våldtasFinland, läst i augusti 2012.

 

 

Böcker som lockar:

Adler-Olsen Jussi, deckare som hyllas och första boken är Kvinnan i rummet.

Blæder, Sara, Pulver, om den går att få tag i, annars någon annan av hennes böcker.

Enger, Thomas, Skendöd, verkar spännande!

Grøndahl, Jens Christian, Fyra dagar i mars, för att jag älskat det andra jag läst av honom.

Guðmundsson, Einar Már, Beatlesmanifestet

Høeg, Peter, Elefantskötarnas barn, låter lite spännande.

Høeg, Peter, Fröken Smillas känsla för snö, borde väl läsas kanske.

Indriðason, Arnaldur, Glasbruket är första boken.

Jacobsen, Roy, Underbarn, eller någon annan bok av denna författare.

Jensen, Carsten, Vi, de drunknande, om den bara inte vore så tjock…

Lindstrøm, Merethe, Natthjem, om jag fixar att läsa på norska.

Oksanen, Sofi,  Utrensningtrots att den verkar tung.

Ragde, Anne B, Nattönskningen en bok som står i hyllan och hoppar.

Saabye Christensen Lars, Halvbrodern, har jag tänkt läsa sedan den var ny.

Stefánsson, Jón Kalman, Änglars sorg, del två i trilogin.

Undset, Sigrid, Jenny, en klassiker som jag faktiskt köpte på årets mässa.

 

 

 

Jag ska försöka läsa så att jag hänger med Dante-Thereses utmaning som går ut på att varje månad representeras av ett land:

 

November: Finland
December: Island
Januari: Färöarna
Februari: Danmark
Mars: Norge
April: Åland
Maj: Finland
Juni: Island
Juli:  Grönland
Augusti: Norge
September: Danmark

 

Troligen inspirerar även Lyrans lista.

Tematrio – Norden 2012

 

Lyran efterlyser bra böcker av nordiska författare inför nästa års bokmässa. Jag tänker mig två trios, en med författare och böcker jag läst och en med författare eller böcker jag gärna vill läsa. Sedan går visserligen de två rubrikerna in i varandra, men någon sorts uppdelning ville jag ändå ha.

Först tipsen:

1. De två böcker jag läst av  Jón Kalman Stefánsson har varit fantastiska. Främst Sommarljus, som fortfarande lever inom mig.

2. Anne B Ragde är en favorit. Jag gillade trilogin om gården och familjen Neshov och trots att Arseniktornet var snäppet mörkare uppskattade jag den. Trots detta står Nattönskningen oläst i hyllan.

3. Jag har visserligen inte läst Peter Høegs mest kända bok Fröken Smillas känsla för snö, men jag absolut älskade Kvinnan och apan, som minst sagt är en annorlunda bok.

 

Och så dem jag tror att jag skulle gilla:

1. Dagens paket i brevlådan innehöll en bok som jag inte visste att jag hade längtat efter, nämligen Jag reser ensam av Tore Renberg. Det är nämligen en fristående fortsättning på underbara Mannen som älskade Yngve. Tydligen är det den tredje boken om Jarle Klepp och jag undrar vilken den andra är.

2. Jag var inte alls förtjust i Stalins kossor, men jag har ändå inte gett upp Sofi Oksanen då jag verkligen vill läsa Utrensning.

3. Jag har inte läst någonting av Sara Blæder, men jag tror att jag skulle kunna gilla hennes böcker.  Pulver, som är den första, verkar dock svår att få tag i.

Lätta debutanter

Vad heter deras debutböcker?, undrar GP och bjuder på en ganska så enkel frågeomgång. Jag fick tio av tio med ett par kvalificerade gissningar. Hur gick det för dig?

Snackisar jag inte läst

Jag tänkte vänta ett tag med att göra topplistor för 2010 då året faktiskt inte är riktigt slut ännu. En liten smygstart blir det dock med tio böcker alla andra läst och jag missat. Eller undvikit, för alla tio vill jag faktiskt inte läsa. I alla fall inte förrän hypen lagt sig.

Den här gången finns den ingen inbördes ordning:

1. Spill –  En damroman av Sigrid Combüchen tillhör definitivt en av de mest ombloggade böckerna i höst. Inte konstigt då Combüchen vann Augustpriset och boken dessutom verkar vara väldigt bra. En av de böcker jag vill läsa, men inte hunnit med.

2. Karl Ove Knausgårds självbiografiska mastodontverk Min kamp har lästs och hyllats av många. Trots detta känner jag inte alls för att läsa böckerna. Kanske någon gång, men definitivt inte nu. Allt snack om böckerna har gjort mig totalt osugen på att läsa dem.

3. När Utrensning av Sofi Oksanen kom ut i januari hade jag ingen större lust att läsa den då Stalins kossor inte var den läsupplevelse jag hoppats på. Nu verkar var och varannan bokbloggare både ha läst och älskat Utrensning och nu när den finns i pocket tror jag att jag slår till.

4. Att föda ett barn av Kristina Sandberg är en av de omskrivna böckerna som jag ser mest fram emot. Jag insåg dock just att jag måste ta bort Kristinas Sandberg från min Boktolva då jag faktiskt läst en bok av henne för några år sedan nämligen Ta itu. Det var en bra bok dessutom, men jag har inte kopplat ihop den med Sandberg. Nu blir jag dock ännu mer sugen på att läsa Att föda ett barn som alla verkar älska.

5. Riktigt bra böcker för ungdomar är något av det bästa man kan läsa både som vuxen i allmänhet och som lärare i synnerhet. Jag skulle verkligen vilja läsa Det händer nu av Sofia Nordin och snart dimper den ner på jobbet. Bäddat för boklån över lovet.

6.Himlen i Bay City av Catherine Makvrikakis verkar vara hur bra som helst, men ändå har jag inte kommit mig för att läsa den. Jag ska, jag ska!

7. Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld belönades med Augustpriset för bästa ungdomsbok och det är en av anledningarna till att jag verkligen vill läsa den. Det låter som en både ärlig och viktig ungdomsbok.

8. Jag vet egentligen inte varför jag inte läste Den drunknande av Therese Boman. Troligen för att recensionsexemplar uteblev och att jag sedan glömde bort den. Det kommer hela tiden nya böcker och tiden är knapp. Jag har dock hört mycket gott om Bomans debut och vill läsa den.

9.  Strindbergs stjärna av Jan Wallentin var årets Hypnotisören, uppskriven och hyllad innan någon läste den och sedan följde en rad mediokra recensioner blandade med ett gäng sågningar. Jag är inte sugen på att läsa årets snackis i deckarvärlden hur sympatisk författare än verkar vara.

10. Easter parade av Richard Yates har nu kommit i pocket och jag tror nog att den får följa med till Thailand. Jag lägger till ett nog då den visserligen verkar bra, men också nattsvart. Jag älskade dock Revolutionary Road och det ger pluspoäng.

Har du missat några snackisar i år?

Min röst gick till…

Ni har väl röstat på er favoritbok i Bokbloggarnas Litteraturpris? Min röst gick inte till Sofi Oksanen, som stod i fokus i DN:s artikel av den enkla anledningen att jag inte läst Utrensning ännu. Gick förbi ett gäng Pocketshoppar (Pocketshops?) idag och både i Göteborg och Stockholm var det fullt av Oksanen i skyltfönstren.

Vilken bok som fick min röst? Inlåsta av Emma Donoghue, som jag verkligen tyckte om. Tyckte att det var väldigt synd att min favorit Fortfarande Alice inte fanns med.

På tal om Pocketshop så hittade jag förresten flera gamla stämpelkort som tillsammans borde ge minst en bok. Finns det något bäst-före-datum på dem?

Bokgeografi Finland

Tillbaka till Norden igen i veckans Bokgeografi. Som vanligt är det tre punkter om landets författare och litteratur. Lycka till!

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Finland eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Det var länge sedan jag läste någonting av Aarto Paasilinna då jag tröttnade lite på hans stil. En av favoriterna av honom, som dock var sanslöst rolig är Kollektivt självmord om ett gäng glada (!) självmordskandidater som åker Finland runt i en hyrd buss för att hitta det speciella stället att begå ett kollektivt självmord. Galet, sanslöst och väldigt, väldigt roligt. Kanske dags att återgå till Paasilinna nu när hans tjugonde bok Paradisets fångar kommit ut.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Finland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Jag har bara läst en bok av Sofi Oksanen, Stalins kossor och den var jag inte jätteimponerad av. Jag är dock inte redo att ge upp ännu efter alla priser och hyllningar som hennes senaste bok Utrensning fått. Dessutom är den ny i pocket och kostar inte en förmögenhet att investera i.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Finland, som du inte läst, men är nyfiken på.

Jag har inte läst något av Miika Nousianen ännu och det vill jag göra. Mest lockar debutboken Hallonbåtsflyktingen. Den står på min galet långa läslista. Någon som läst den, eller något annat av Nousianen?

Inte som jag tänkt mig

Jag hade höga förväntningar på Stalins Kossor av Sofi Oksanen, en bok som ingår i Lyrans Jordenruntutmaning. Boken handlar om tre estniska kvinnor i tre generationer, mormor Sofia, mamma Katariina som tar sin familj till Finland där dottern Anna växer upp ivrigt förnekande sitt ursprung.

Hon är mager precis som esternas getter, Stalins kossor, och hon vill så förbli. Hon kontrollerar sin vikt och planerar in i minsta detalj vad hon ska äta och hur hon lättast ska kunna spy. Att börja med glass är bra, då glider maten ut lätt och smakar inte så illa. Ett annat bra tips är att äta en påse saltlakrits först så att man säkert kan se när det som finns i botten har kommit upp.

Jag förstår att mat blir en fixering för bulimiker, men jag har trots allt svårt att engagera mig i Annas öde. Det blir lite för mycket. Lite för konstaterande och lite för känslolöst. Kanske är det Oksanens sätt att kunna berätta om det svåra och det förbjudna. Ibland blixtrardet till och vi tillåts se en glimt av hennes själ, men oftast har jag svårt att bibehålla intresset.

Stalins kossor har hyllats i såväl press som bokbloggar, men jag förstår inte riktigt storheten.En intressant roman ur ett historiskt perspektiv med bra kvinnoskildringar, men den tar aldrig tag i mig. Visst beskrivs Annas kamp både mot sin kropp och sitt ursprung, men av någon anledning funkar det inte för mig. Jag gillar dock språket och Oksanen sätt att uttrycka sig. Möjligen kan en bok med annat tema tilltala mig mer. Tyvärr stannar min reaktion efter att ha läst debuten vid ett stillsamt jaha.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-02-11

Nu finns uppföljaren Utrensning i pocket och jag är rätt sugen på att ge Oksanen en chans till.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: