Alex Schulman

Vilka nomineras till Årets Bok 2021?

Årets Bok är Bonnier Bokklubbars pris där en jury väljer 12 nominerade böcker som läsarna sedan kan rösta på. När vi fortfarande hade bokmässor och mingel i våra liv delades priset ut på Bokmässan i Göteborg under festliga omständigheter. Senast det hände var 2019, men kanske sker det igen 2022. Priset har delats ut sedan 2016 och förra årets vinnare var Där kräftorna sjunger av Delia Owens, som alla verkar älska utom jag. Den 27 april avslöjas årets nominerade och inför avslöjandet måste jag självklart gissa lite.

De nominerade böckerna till Årets Bok 2021 ska vara utgivna på svenska mellan 1 maj 2020 och 30 april 2021.

Andra kriterier är:

Hög språklig kvalitet
Väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö
Tilltala en bred läsekrets
Svenskt och utländsk skönlitteratur (spänning och roman)

Det här är alltså inte de smala böckernas pris, utan ett pris som delas ut till en bok som många tyckt om. Det gör att mina gissningar självklart blir därefter. Tolv böcker kan tyckas många, men jag har utan tvekan fått ta bort några favoriter och dessutom har jag inte tagit med titlar som släpptes i månadsskiftet april/maj med utgivning före 1 maj och recensionsdatum efter, då jag inte vet riktigt hur de hanteras. Det gäller t.ex. Svärmodern av Moa Herngren som gavs ut 22 april 2020. Fantastisk bok som inte nominerades förra året trots att den verkligen uppfyller kriterierna. Jag är också osäker på vad som egentligen definieras som roman. Alex Schulman tilldelades t.ex. priset 2017 för den självbiografiska Glöm mig och kanske kan en författare som Frida Boisen nomineras i år för sin Berätta aldrig det här (Bookmark förlag) eller för den delen Patrik Lundberg för Fjärilsvägen(Albert Bonniers förlag).

De här titlarna tror jag nomineras:

Alla ljuger av Camilla Grebe (Wahlström & Widstrand)

Amerikansk jord av Jeanine Cummins (Bazar)

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson (Albert Bonniers förlag)

Bröllopsfesten av Lucy Foley (Printz Publishing)

Den sista migrationen av Charlotte McConaghy (Lavender Lit)

Ellens val 1 Det nya livet av Helena Dahlgren (Lovereads/Forum)

Giftmakerskan av Sarah Penner (Harper Collins Nordic)

Hoppets tåg av Viola Ardone (Norstedts)

Je m’apelle Agneta av Emma Hamberg (Piratförlaget)

Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand (Bokförlaget Forum)

Lektioner i kärlek av Lucy Dillon (Bokförlaget Forum)

Vargasommar av Hans Rosenfeldt (Norstedts)

 

Förhoppningsvis har jag gissat i alla fall lite rätt. Det ska erkännas att både hjärta och hjärna varit delaktig i tippandet.

 

Överlevarna

Alex Schulman är mer känd för att skriva självbiografiskt och när jag läser Överlevarna har jag helt ärligt svårt att se den som en roman. Berättelsen om de tre bröderna som åker till sommarstugan för att sprida askan av sin mor känns nämligen ganska självbiografisk. Kanske är det också i den formen som Schulman gör sig bäst.

Tre bröder gör en resa från staden till landet och det är Benjamin som berättar. Det börjar med slutet och två bröder som slåss så brutalt att de verkar vilja slå ihjäl varandra. De befinner sig vid torpet där de tillbringat barndomens somrar och polisen kommer dit för att lösa deras konflikt. På samma plats många år tidigare deltar de i en simtävling initierad av deras pappa. De simmar långt ut och vill på alla sätt de kan visa sin pappa hur modiga de är. När de kommer tillbaka till stranden, utmattade, har han för länge sedan lämnat dem.

Längtan efter kärlek går som en röd tråd genom berättelsen. Barnet Benjamin som försöker få kärlek från sina föräldrar och den vuxne Benjamin som egentligen gett upp men trots allt drömmer om att bli älskad. Det är som vanligt smärtsamt att läsa Alex Schulmans text och han skapar en väldigt speciell och destruktiv värld där Benjamin och hans bröder gör allt för att höra till. Föräldrarna finns där som siluetter i bakgrunden, men de räknas inte riktigt och framför allt verkar de göra allt för att komma undan sina barn. Självklart leder allt till en katastrof och här ger Schulman oss två förlag till hur den kunde ha sett ut.

Alex Schulman är utan tvekan en skicklig författare, men Överlevarna känns lite väl poserande. Jag är inte heller förtjust i slutets vändning och hade önskat mig en mer stillsam och realistisk historia. Det här är utan tvekan välskrivet och snyggt, men inte alls så berörande som jag hade hoppats på.

 

Läsning av plikt och lust

Ungdomars läsning diskuteras ofta och den senaste tiden har det främst handlar om att läsning kanske inte bara ska vara lustfyllt, utan att ungdomar måste tvingas att läsa mer eftersom det är bra för dem. Som lärare i svenska håller jag med om att läsning är kanske det viktigaste att fokusera på i skolan och jag hade gärna sett att det gjorts lässatsningar genom hela grundskolan och även på gymnasiet. Dessutom i fler ämnen än just svenska.

Visst tvingar jag mina elever att läsa och läsningen är central i min undervisning, men jag tror inte på läsning som endast ska göras hemma, utan vill att den ska ingå i ett sammanhang som utgår ifrån klassrummet och undervisningen. Vi behöver också göra läsning till norm och därför fylla världen med boktipsare.

Idag inleds Bokmässan och seminarier går att se via Bokmässan Play. Ett av dem spelades in i Stockholm och leddes av Bengt Westerberg, före detta partiledare för Liberalerna när partiet hette Folkpartiet och var socialliberalt. Westerberg var också Läsrörelsens förste ordförande. Organisationen startades år 2000 och då gjordes ett samtal med de dåvarande partiledarna. Tjugo år senare är det dags igen.

Alla partiledare utom Stefan Löfven fanns med. Han ersattes av Mikael Damberg. Synd, då Löfven var en av de få partiledare som uttryckte ett “riktigt” litteraturintresse (och inte bara ett slentrianmässigt hyllande av Astrid Lindgren) när DN 2018 gjorde en serie om partiledarnas kulturvanor. De andra var Jonas Sjöstedt och Ulf Kristersson. Några av partiledarna har bytts ut sedan dess och jag var nyfiken på deras läsvanor.

Varje medverkande har fått i uppdrag att tipsa om en skönlitterär bok och en fackbok som de tycker att alla ska läsa.

De skönlitterära är först ut och två av partiledarna har valt klassiker.

Ebba Busch rekommenderar Kallocain av Karin Boye och vill att vi ska läsa den eftersom den fortfarande är relevant. Relationen kring andra människor och till staten är något hon lyfter fram. Som exempel på länder som går åt fel håll ger hon Belarus, men också Polen och Ungern.

Jimmie Åkessons val är Per Anders Fogelströms stadserie, som också är en av mina favoriter. Han visar ett oväntat socialt pathos som jag hade önskat syntes mer i hans politik. Drömmen om folkhemmet är väl kanske ändå central om än inte primärt ur ett arbetarperspektiv.

Jag blev också påmind om en bok som jag tänkt läsa länge, nämligen Amor Towles En gentleman i Moskva, som är Mikael Dambergs tips. Barack Obama lyfte fram den som en av sina favoriter, berättar Westerberg och valet som Damberg gör visar på en levande läsning. Inget ont om klassiker, absolut inte, men det är trevligt med aktivt läsande politiker. Däremot läste han inte alls som barn och lyfter att det aldrig är för sent att blir en läsare. Nu läser han för att slappna av. Damberg berättar om att han har en “rysk period” just nu och läser mycket om landets historia. Towles bok ger en “populärversion” av historien menar han och rekommenderar den trots ett sämre parti i mitten.

Nyamko Sabuni har egentligen inte valt någon skönlitterär bok, utan istället den självbiografiska Allt jag fått lära mig av Tara Westover. Hon fascineras över att människor kan leva så isolerat i nutid. Westover är nämligen född 1986. Även denna en av Barack Obamas favoriter.

Per Bolund tipsar, inte så oväntat, om Binas historia av Maja Lunde då han fascineras av människans relation till naturen. Vad händer med ett samhälle när naturen inte längre levererar det som vi behöver för att få mat på tallriken. Westerberg frågar om de tre perspektiven och Bolund lyfter att de tre perspektiven ger olika berättelser om naturen och hur människan använder den och i förlängningen förstör den.

Jonas Sjöstedt rekommenderar Bränn alla mina brev av Alex Schulman, som ju är en bok som rör sig i gränslandet mellan sanning och fiktion. Skildringen av en dysfunktionell familj bli också en förklaring till hur han själv blivit som han är. Jag håller med om att det är en mycket läsvärd bok.

Annie Lööf är den enda som har valt en deckare och det är Caroline Engvalls Ärren vi bär, som handlar om verkliga rättsfall placerade i en skönlitterär bok. Jag kan hålla med Lööf om att det är ett bra sätt att sprida viktiga frågor. Jag har inte läst, men den låter onekligen spännande och visst är det viktigt att skönlitteratur lyfter relevanta ämnen som fler borde få kunskap om.

Ulf Kristersson har valt Gui Minhais diktsamling Jag ritar en dörr på väggen med fingret. Ännu ett spännande val. Egentligen läser Kristersson främst romaner, berättar han, men den här boken med dikter av den fängslade poeten som smugglats ut, berörde honom. Det är ett människoöde som fler borde engagera sig i, säger han. Jonas Sjöstedt flikar in att han också tycker mycket om boken och lyfter det faktum att litteraturen har makt och att Minhai som förläggare straffas på grund av detta.

Övergången mellan skönlitteratur och fakta går via Dambergs andra val som är Kirke av Madeline Miller, som Westerberg påpekar egentligen inte är en fackbok. Valet beror på att Damberg inte läser facklitteratur. Kirke är världshistoriens första häxa och Damberg lyfter berättelsens annorlunda perspektiv. Dessutom är det allmänbildande att lära sig mer om de grekiska gudasagorna.

Om man läser Svälten av Magnus Västerbro inser man att livet i Sverige inte var bättre förr, påpekar Westerberg och lämnar över till Bohlund som valt den här boken. Han talar om den ödmjukhet som väcks inför det faktum att vår välfärd inte kan eller ska tas för given. Samhället såg helt annorlunda ut på 1860-talet och det kommer att förändras i framtiden.

Annie Lööf har valt en av mina favoriter, nämligen Ett jävla solsken av Fatima Bremmer om Ester Blenda Nordström. Vi har varit så dåliga på att lyfta våra feminister, säger Lööf och visst håller jag med om det. När man läser om Nordström blir det tydligt att det inte handlar om att kvinnor inte gjorde spännande och viktiga saker. Trots att hon alltid varit bokläsare och dessutom en person som varit engagerad i jämställdhet visste hon väldigt lite om henne. Det har hon ändrat på nu.

Jonas Sjöstedt lyfter en annan Augustpristagare, nämligen Ålevangeliet av Patrik Svensson och visst är det en bok som borde läsas, men jag har verkligen inte lyckats ännu. En bildningsbok kallar Westerberg den. Även Damberg har läst och tycker mycket om både delarna om ålen och om relationen mellan far och son. Westerberg lyfter också det faktum att ålen levt väldigt mycket längre på jorden än vi människor, men nu är utrotningshotad mycket på grund av klimatförändringar.

Ulf Kristersson har valt en bok som ligger i tiden, nämligen Familjen av Johanna Bäckström Lerneby. En bok mitt i samtidsdebatten, men den är inte “bara” ett debattinlägg. Dessutom pratades det väldigt lite om boken precis när den kom, påpekar Kristersson, utanJag håller med om att det är en bra och balanserad bok och trots att jag inte var helt övertygad precis efter läsningen har jag tänkt på den väldigt mycket efter läsningen.

Även Jimmie Åkesson är inne lite på samma tema och har valt Gangstervåld: Den nya brottsligheten av Fredrik Kärrholm. Den släpptes i början av månaden. Är det för att han tycker som Sverigedemokraterna?, undrar Westerberg, men det menar Åkesson att han inte håller med om allt, främst för att Kärrholm enligt honom är för liberal. Kanske håller de med varandra i sak, funderar Åkesson, om än inte ideologiskt. Hur många ska vi sätta i fängelse är en fråga som diskuteras.

Nyamko Sabuni har valt Yuval Noah Hararis Home Deus och detta trots att han, som Westerberg påpekar, inte är speciellt liberal. För henne är läsandet av skönlitteratur plikt, medan hon läser sakprosa av ren lust. Någon hon lyfter fram är att vi behöver fokusera på det som är bra, men också hur vårt liv kommer att förändras när utvecklingen går framåt. Maskinerna tar över, vi lever längre och kanske kan vi slippa lidande och sjukdom. Farligt kan det däremot bli om vi tappar kontrollen över utvecklingen. Bolund har också läst och påpekar hur viktigt, men också spännande det är att se på världen mer tvärvetenskapligt. Att det inte bara handlar om naturvetenskap och teknik, utan också om humanism.

Ebba Busch inledde och fick också avsluta. Det gjorde hon med Hjärnstark av Anders Hansen, som hon tycker är duktig på att skriva lätt om komplicerade saker. Hon har själv behövt äta antidepressiva mediciner för att må bättre när “själen var som ett sår” och har märkt att motion gör henne mer stresstålig.

Samtal om läsning är viktigt, men tyvärr blir det här inte så mycket av ett samtal. Vid de få tillfällen då det faktiskt blir ett samtal händer det något, men annars blir det något av en mer eller mindre bra redovisning. Jag hade också gärna lyssnat mer till Bengt Westerberg som verkar riktigt beläst. Bara det att han avslutar med en del ur en dikt av Bodil Malmsten, som skrevs till Bokmässan 1987 och vikten av att läsa för att må bra. Om tjugo år lovar Westerberg att vara tillbaka med ett nytt samtal med de då aktuella partiledarna.

Vilka nomineras till Årets bok 2020?

På tisdag med start kl 9.00 avslöjas vilka böcker som nominerats till priset Årets bok 2020, som delats ut av Bonniers Bokklubbar på Bokmässan de senaste åren (jag är inte helt redo att tänka så långt ännu, men har börjat inse att det kanske inte bir varken utdelning eller Bokmässa i år).

De tidigare vinnarna är:

2016 Det är något som inte stämmer av Martina Haag

2017 Glöm mig av Alex Schulman

2018 1793 av Niklas Natt och dag

2019 Silvervägen av Stina Jackson

Visst syns det ett mönster? Vinnaren 2020 är mycket troligt en svensk författare som når en bred publik.

 

Det här tolv titlarna tror (och hoppas) jag blir nominerade:

Ett amerikanskt äktenskap av Tayari Jones, Bokförlaget Forum

Herravälde av Elin Olofsson, Wahlström & Widstrand

Resten av allt är vårt av Emma Hamberg, Piratförlaget

En förlorad man av Jane Harper, Bokförlaget Forum

En halv värld bort av Mike Gayle, Norstedts

Normala människor av Sally Rooney, Albert Bonniers Förlag

Familjen Lambs hemlighet av Lisa Jewell, Printz Publishing

Snöstorm av Augustin Erba, Albert Bonniers Förlag

Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata, Lind & co

Våroffer av Anders de la Motte, Bokförlaget Forum

Queenie av Candice Carty-Williams, Albert Bonniers Förlag

Albatross av Ann Cleeves, Albert Bonniers förlag

 

Vilka böcker tror och hoppas du på?

Tips på sommarläsning

Jag har visserligen listat böcker jag själv vill läsa i sommar, men här kommer en lista med böcker jag redan läst och rekommenderar er att läsa i sommar. De flesta finns i pocket om inte på svenska så på engelska. Många av dem är härligt somriga och lättsamma. Något i alla fall jag behöver på sommaren.

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck handlar om en bokhandel i London. Bästa miljön.

Bränn alla mina brev av Alex Schulman är en drabbande historia om förbjuden kärlek.

Det kommer aldrig vara över för mig av Mhairi McFarlane, drottning av feelgoodböcker med svärta. Finns också i engelsk pocket.

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson handlar om en dotter som misstänks för mord och är berättad utifrån tre familjemedlemmars upplevelser av situationen.

En ny tid av Ida Jessen är en fantastiskt fin och lågmäld bok om Lily och Vigand Bagge. Andra delen heter Doktor Bagges anagram och de ska absolut läsas tillsammans.

En sommar i Brighton av Lucy Dillon är somrig och fin och utspelar sig i en favoritstad.

Ett jävla solsken är Fatima Bremmers augustprisbelönade biografi om journalisten och äventyraren Ester Blenda Nordström. Mycket läsvärd!

Frank, kärleken och skivbutiken av Rachel Joyce är en charmig bok som utspelar sig i slutet av 80-talet i Thatchers England.

Fyra dagar i Kabul av Anna Tell handlar om Amanda Lind som är på uppdrag i Afghanistan. Riktigt intressant och bra. Det följs av Med ont fördrivas som nyss kommit ut.

Himmelsdalen av Marie Hermansson är aktuell igen då den blivit tv-serie. Jag har inte sett serien, men älskade verkligen boken.

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri är berättelsen om söner och pappor och hur de försöker förstå varandra.

På egen hand av Marian Keyes är lika bra som hennes tidiga böcker och en perfekt bok att läsa under semestern. Lättläst och underhållande, men också tänkvärd.

Mellan himmel och hav av Anna Fredriksson är första delen i en serie om Sally på Österlen.

Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet är en av de finaste böcker jag läst.

Syskonen av Tessa Hadley är en fin roman om fyra syskon som tillbringar semester ihop i en sommarstuga.

Såna som du ska inte va här av Marika Carlsson är en bra och välskriven biografi om att känna sig udda.

Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst är något så ovanligt som en “feelgood-deckare” och formen funkar faktiskt oväntat bra.

Vaggvisa av Leïla Slimani är en riktigt obehaglig bok om en ovanlig barnflicka.

 

 

Photo by Dan Dumitriu on Unsplash

 

De nominerade till Årets bok 2019

De tolv titlar som är nominerade till Årets bok 2019 presenterades idag. Listan innehöll en rad överraskning varav en riktigt rolig. Tre titlar hade jag med på min tipslista. 

Det är inte bara titlar på listan som överraskar, utan de som inte finns med. Jag var tämligen säker på att Alex Schulman och Fredrik Backman skulle nomineras, men faktiskt är det rätt skönt att det inte blev så. Visserligen finns fortfarande några författare med stor fanbase på listan, men lite spänning kan det nog blev. Tråkigare var det att Mattias Edvardsson nominerades, då hans En helt vanlig familj  är riktigt bra.

De nominerade är:

De dubbelt så bra, Bengt Ohlsson (Albert Bonniers förlag)

Ett något oväntat val och ingen bok jag hade planerat att läsa. När en bok beskrivs som “episk” blir jag lätt skeptisk. Kanske får den en chans ändå.

Det som göms i snö, Carin Gerhardsen (Bookmark Förlag)

Första delen i en ny deckarserie av en författare jag gillar, men tappat bort. Det här är definitivt en bok jag kommer att läsa.

En katts resedagbok, Hiro Arikawa (Bokförlaget Nona)

Årets stora överraskning och ett roligt val. Beskrivningen av den får mig att tro att detta kan vara en helt fantastisk bok eller en alldeles för skruvad skröna med en för stor dos smörig livsvisdom. Jag får helt enkelt läsa och se.

Järtecken , Christoffer Carlsson (Albert Bonniers förlag)

Ett av mina tips som gick in och det är jag väldigt glad över. Christoffer Carlsson är en skicklig författare och dessutom en mycket sympatisk och ödmjuk sådan. Det här kan mycket väl bli årets vinnare.

Manhattan Beach, Jennifer Egan (Albert Bonniers förlag)

Ännu en bok som beskrivs som en episk roman, men jag har länge tänkt läsa något av författaren, så kanske blir den här boken läst ändå.

Mörkret, Ragnar Jónasson (Modernista)

Det var oväntat många spänningsromaner nominerade i år och den här tittade jag faktiskt på så sent som i helgen då jag läste om hans andra bok Ön som kommer ut i höst. Mord på öar är inte riktigt min grej dock, inte ens när det handlar om Island.

Pachinko, Min Jin Lee (Polaris)

Det här är en nominering jag borde ha förutsett och en bok som väntar i min TBR-hög. Eftersom Sydkorea är temaland på årets Bokmässa finns det dubbla anledningar att läsa den.

Påfågelsommar, Hannah Richell (Forum)

Jag har läst Skuggan av ett år, Richells förra bok som gavs ut på svenska. Det var en bra roman som liksom Påfågelsommar utspelar sig i två tider. Det här är en nominerad jag absolut vill läsa.

Silvervägen, Stina Jackson (Albert Bonniers förlag)

Ännu ett tips som gick in och en av de mest självklara nomineringarna. Frågan är hur länge den här boken lever och om populariteten räcker ända till Bokmässan.

Stormvarning, Maria Adolfsson (Wahlström & Widstrand)

Just nu läser jag Felsteg, som är första delen i serien som utspelar sig på/i den fiktiva ögruppen Doggerland. Det går ganska trögt tyvärr och blir det inte bättre är det frågan om jag läser vidare i serien. Många verkar dock älska, så jag hoppas fastna snart.

Till minnet av en villkorslös kärlek , Jonas Gardell (Norstedts)

Mitt tredje tips och det här är helt klart en författare med en stor skara fans, vilket gör att Till minnet av en villkorslös kärlek kommer att placera sig högt. Det är en bra bok också, det är det, men inte hans bästa. Kanske kan Gardell stå för årets bittra förlorartal?!

Vaggvisa, Leila Slimani (Natur&Kultur)

Så himla kul att Vaggvisa nominerades, då det var en av de absolut bästa böckerna jag läste förra året. Jag vågade inte ta med den bland mina tips, då det kom ut precis i månadsskiftet mars/april 2018 och jag var rädd att det var för tidigt. Fantastisk bok!

 

Nu har juryn gjort sitt och läsarna tar över. Du kan rösta på din favorit här.

Vilka nomineras till Årets bok?

Om en liten stund får vi veta vilka böcker som nominerats till Årets bok 2019. Det brukar vara en rejäl blandning av böcker i olika genrer, såväl svenska som utländska. Kravet är att de nominerade böckerna ska vara utgivna på svenska mellan maj 2018 och april 2019. Jag har botaniserat lite och tror att de här titlarna nomineras:

Bränn alla mina brev av Alex Schulman, Bookmark förlag

Alex Schulman vann Årets bok 2017 för Glöm mig och det vore väldigt konstigt om han inte nominerades för Bränn alla mina brev. Det är en välskriven bok som skapat debatt och väl värd en nominering.

Silvervägen av Stina Jackson, Albert Bonniers förlag

En uppmärksammad och prisad debutbok som nått en stor publik. Dessutom är den välskriven och spännande, vilket gör att jag verkligen tror på en nominering.

På egen hand av Marian Keyes, Norstedts

En riktigt bra bok av en författare som gör något av en comeback. På egen hand handlar om en rejäl ålderskris som skapar en lika rejäl äktenskapskris.

Järtecken av Christoffer Carlsson, Albert Bonniers förlag

Leo Junker må ha gett honom ett genombrott, men Järtecken är helt klart Christoffer Carlssons bästa bok. En roman om ett brott som påverkar många.

Till minnet av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell, Norstedts förlag

Absolut inte hans bästa bok, men jag tror ändå på en nominering av denna ordrika och innerliga självbiografi som ändå är en roman.

Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet, [sekwa]

De små förlagen brukar ha svårt att hävda sig, men jag hoppas verkligen att fler upptäcker den här fantastiska boken om Jo som mister sin fru och får en utmaning genom hennes testamente.

Evelyn Hugos sju äkta män av Taylor Jenkins Reid, Louise Bäckelin förlag

Mycket glamour, men också otroligt mycket under ytan i denna fina bok om en filmstjärna som spelar roller inte bara i sitt yrkesliv.

Det kommer aldrig vara över för mig av Mhairi McFarlane, Harper Collins

Mhairi McFarlane är överlägsen i sin genre och det här är hennes bästa bok hittills. En fin berättelse om kärlek, ensamhet och hemska minnen.

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson, Bokförlaget Forum

Edvardssons bok kom ut i juni förra året, men jag tror och hoppas inte att den glöms bort när de nominerade ska väljas ut. Det här är en riktigt bra roman där olika familjemedlemmar berättar sin version av en betydelsefull natt.

Syskonen av Tessa Hadley, Wahlström & Widstrand

En helt vanlig “roman-roman” om en familj som tillbringar några dagar i ett sommarhus. Det kan tyckas enkelt, men är riktigt svårt att skriva på ett bra sätt. Tessa Hadley lyckas riktigt bra i Syskonen.

Familjen i huset bredvid av Sally Hepworth, Printz Publishing

En underhållande roman med fokus på relationer, men också en del spänning. Lite Wisteria Lane i bokform om än inte lika knäpp. En författare jag gärna läser mer av.

Folk med ångest av Fredrik Backman, Bokförlaget Forum

Den enda boken jag inte läst, helt enkelt för att den inte släpps förrän 25 april. Jag har dock svårt att se hur juryn skulle gå förbi herr Backman, som brukar nå en bred publik.

 

Nu är det ju helt otroligt att jag skulle ha läst i princip alla de nominerade, men jag hoppas och tror att några av titlarna på listan finns med när Årets bok har presskonferens. Vilka böcker tror du finns bland de nominerade?

Bränn alla mina brev

“Det är 1988 och har precis börjat snöa” är en bok av Sigge Eklund och en rad som Alex Schulman infogat i sin bok Bränn alla mina brev en bok om hans mormor och morfar och deras liv.

Sven Stolpe, författare och översättare som tillhörde det kulturella toppskiktet i Sverige, var Alex Schulmans morfar och vid det här tillfället 1988 är Alex hos sina morföräldrar över helgen, något han är ofta. Stolpe var en man med ett humör som fick alla runt om honom att må dåligt och porträttet av honom är mycket känslofyllt. Det är när Alex är hos en psykolog och gör en familjekarta som han inser att ilskan han själv bär på, som skrämmer hans barn, kommer från hans mammas släkt och från Sven Stolpe. Scener från helgen 1988 blandas med andra viktiga tidsperspektiv, som när Alex i nutid läser in sig på morfaderns liv och så den avgörande händelsen 1932 som påverkade livet för både Sven Stolpe och hans fru. Kanske också för deras barn och barnbarn.

Jag tycker om Bränn alla mina brev och imponeras faktiskt av Alex Schulmans sätt att berätta historien om sin mormor och morfar. Det jag saknar är tråden om hans egen ilska, som är den som inleder boken, men som senare bara konstateras, men aldrig får hamna i centrum. I onsdags diskuterade vi boken i bokcirkeln Bokbubblarna och var eniga om att den är väldigt bra. Alla utom en satte en fyra i betyg och hon satte en femma.

Vi diskuterade kvinnorollen och hur ofattbart det är att Karin inte lämnar honom eftersom han verkligen beter sig vidrigt. Makten han haft över henne måste varit enorm. Samtidigt äger händelserna i Sigtuna rum innan de skaffat familj och det borde inte ha varit omöjligt att ta sig vidare. Troligen har vi svårt att förstå idag vilket stigma en skilsmässa hade kunnat innebära då. Eller handlade det istället om rädsla?

Att Sven Stolpe var så stor hade ingen av oss koll på. Olof Lagercrantz kände vi alla självklart till, men inte herr Stolpe och det hade troligen irriterat honom något gruvligt. Att vänner som Nathan Söderblom och Dag Hammarskjöld lever kvar i vårt minne torde inte uppröra honom det minsta.

Här är ditt liv med Sven Stolpe finns på Öppet arkiv från 1985 och efter att Stolpe kidnappats i en radiostudio får vi lära känna Alex Schulmans morfar lite mer. En man som faktiskt framstår som en ganska behaglig och lågmäld man, även om det finns en del bett i vissa kommentarer, är han snarare skämtsam än elak. Däremot verkar han extremt egocentrisk, men han kommer undan med det och jag kan inte låta bli att fascineras av ytan som inte alls stämmer överens med det agerande som beskrivs i Bränn alla mina brev.

Det var spännande att höra herr Stolpe diskutera skolan och lärarrollen. Det låter lite som vissa skoldebattörer idag. I alla fall finns det ganska många av dem på Twitter. En av de första gästerna är två gamla elever från Mjölby gymnasium, där hans dotter Lizette (senare Schulman) är en. Boken Alex Schulman skrivit om henne heter Glöm mig och den har jag inte läst ännu. Nu blir jag dock nyfiken på att få veta mer om denna märkliga familj.

 

 

52 bra saker: Bokbubblarna

Bokbubblarna är bokcirkeln som jag är med i, bestående av ganska många bokbloggare, några som tidigare bloggat och andra som aldrig gjort det. Idag träffas vi och pratar om Alex Schulmans senaste bok Bränn alla mina brev.

Första mötet jag var med på var i maj 2011 (tror att det var cirkelns andra träff) då vi läste Sorgesång av Siri Hustvedt, som tyvärr var en besvikelse för mig. Deltagarna i bokcirkeln var det däremot inte och vissa av oss har varit med sedan dess. Ett fint gäng med trevliga bokälskare som gillar att samtala länge om böckerna vi läst. Sedan pratar vi om annat också självklart, men det är också ganska skönt att böckerna får stå i centrum.

Tidigare turades vi om att välja bok och den ansvariga kom med fyra förslag som vi sedan röstade om. Nu har vi också lagt till ett tema varannan träff, då alla väljer valfri bok inom det. Jag missade julträffen då det bestämdes att pingviner och sci-fi skulle vara vårens teman. Behöver jag säga att det var en träff med bubbel?

Så gick det i Årets bok 2018

Det var tredje året som priset Årets bok delades ut på Bokmässan och är en av höjdpunkterna på Bokmässan rent glamourmässigt. Bubbel, mingel och prisutdelning ledd av Titti Schultz. Trevligt värre!

De tidigare vinnarna är Martina Haag 2016 för Det är något som inte stämmer och Alex Schulman 2017 för Glöm mig. Juryn väljer ut de nominerade, men sedan är det läsarna som röstar. Det gör att författare som har en bred publik och stor närvaro i sociala medier har en fördel, men det är också så att priset söker en vinnare som just når en stor läsekrets.

Tolv böcker var nominerade till Årets bok 2o18 och på Kulturkollo tippade vi vinnaren. Jag hade inte rätt, vilket är standard när det gäller att tippa olika litteraturpriser. Visst tänkte jag att det skulle bli en deckare, men trodde (och hoppades) på Husdjuret av Camilla Grebe eller Annabelle av Lina Bengtsdotter. Bengtsdotter kom tvåa, men vinnaren heter Niklas Natt och Dag och han fick priset för sin debut 1793. Det är en bok som många läst och hyllat, men som jag inte riktigt känt någon längtan efter att läsa. Nu borde jag kanske. Å andra sidan har jag fortfarande förra årets vinnarbok oläst och har överlevt ändå. Tredjepristagarboken Nej och åter nej av Nina Lykke har jag i alla fall läst och den gillade jag.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: