Lev Tolstoj

Vad jag tar med mig när jag går i ide

Det snurrar en bild i sociala medier med en fråga om huruvida du skulle kunna tänka dig att vara helt själv på en öde ö under en lång tid om du därefter fick en stor summa pengar. För mig är frågan mycket märklig. Jag hade nämligen gjort det med glädje om förutsättningarna var de rätta. Jag vill att det ska vara en öde ö där det är varmt och det går att få tag på mat och dryck utan större ansträngning och jag vill ha med mig ett obegränsat antal böcker. Om detta uppfylldes skulle jag kunna tänka mig att isolera mig gratis. Bokfabriken sprider en liknande bild där platsen är en stuga i ett snötäckt landskap och förutsättningarna är att du ska stanna där i tre månader med en bokhylla fylld av favoritböcker som sällskap, men ingen telefon och inget internet. För 250 ooo kronor hade jag definitivt gjort det, men jag föredrar värmen.

Veckans tema på Kulturkollo har fått den lite januaritrötta titeln “Låt oss gå i ide” och veckoutmaningen handlar om de tre kulturella saker som vi skulle ta med oss om vi fick fly världen en månad.

Jag skulle ta med mig min Kindle fylld av böcker. Kanske är det lite fusk, men jag fuskar så gärna. En laddningssladd också självklart, eller en solladdare om sådan finns. Om jag fick en månad på mig skulle jag passa på att läsa böcker jag inte riktigt orkar med när vardagen snurrar på. Kanske skulle jag ge mig på ett galet projekt som Shakespeares samlade verk, eller så skulle jag nöja mig med Tolstojs Krig och fred eller kanske Jerusalem av Selma Lagerlöf.

För att varva läsning med annan underhållning hade jag sett till att få med mig en riktigt lång och bra tv-serie. Jag hade valt en jag redan sett, som jag vet är bra, nämligen ER som sändes i 15 säsonger mellan 1994 och 2009.

Om nu de tekniska prylarna skulle svika mig hade jag packat med mig Stad-serien av Per Anders Fogelström, som jag läst en massa gånger, men aldrig tröttnar på.

Med den här packningen hade jag lätt klarat en månad för mig själv. Kanske till och med om väderförutsättningarna var som Göteborg i januari.

 

Photo by Eugen Dubrovin on Unsplash

Dagens kulturella VM-spaning Ryssland

Idag invigs fotbolls-VM i Ryssland och jag inleder också min planerade bloggserie med kulturella spaningar från de deltagande länderna. Värdlandet spelar som vanligt första matchen (där de i skrivandets stund leder med 2-0 i halvtid mot Saudiarabien) och därför får de också det första inlägget.

När jag tänker på rysk kultur är det de stora, klassiska författarna jag tänker på först. Egentligen är jag inget fan av vare sig Tolstoj eller Dostojevskij, men visst hör de till de författare man “ska” ha läst något av. En gammal favorit, som jag gärna skulle återupptäcka är Anton Tjechov. Jag har läst Tre systrar och Körsbärsträdgården, men har bland annat Måsen och Damen med hunden kvar. Novellix har gett ut en rysk fyra, som jag äger, men ännu inte har läst. Där ingår noveller av Fjodor Dostojevskij, Nikolaj Gogol, Anton Tjechov och Michail Bulgakov. De har också gett ut “Efter balen” av Lev Tolstoj.

Ryssland är för mig också förknippat med klassisk musik och balett. Sergey Prokofiev är en stor favorit. Jag är också nyfiken på Julian Barnes bok Tiden larm om kompositören Dmitrij Sjostakovitj.

Kvinnorna då?

Jag inser att jag läst pinsamt lite, men jag är nyfiken på Ljudmila Ulitskaja, aktuell med En munter begravning. Ersatz har gett ut flera av hennes böcker.

Sedan finns också amerikanska Elif Batuman som skriver om ryska klassiker i Besatta och i höst är aktuell med sin andra bok Idioten.

Vilken rysk kultur vill du lyfta fram?

Kanonkalendern 2.0 del 20

Nu är det inte många dagar kvar till jul och därmed inte så många fler böcker i årets upplaga av kanonkalendern. Jag märker att det blir få böcker skrivna tidigare än 1800-talet och det är kanske inte så konstigt, då det är först de senaste århundradena som den moderna romanen utvecklats.

Dagens roman publicerades 1899 och det var en bok som öppnade mina ögon för hur kvinnor begränsats i historien och hur det har påverkat deras liv. Kate Chopins The Awakening är en feministisk klassiker som chockade läsarna då den släpptes, främst för att hon skriver om kvinnlig sexualitet. Huvudpersonen Edna påminner på många sätt om Nora i Ett dockhem. En ung, vacker och styrd fru till en man med makt. Hennes öde liknar dock mer Anna Kareninas i Lev Tolstojs bok Anna Karenina.

Även Edna drabbas nämligen av passionen och vet inte riktigt hur hon ska hantera den. Som fru och mor till två barn är hennes liv inrutat och förutbestämt. Att lämna det livet vore otänkbart. Jag drabbades av Ednas öde och har många gånger tänkt läsa om berättelsen om henne. Det kanske är dags att våga göra det snart. Alternativt läsa något annat av Kate Chopin som t.ex. The Story of an Hour.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: