Kerstin Hesselgren

Hjälp till att bevara Fogelstad

När jag studerade historia för drygt 20 år sedan kom jag för första gången i kontakt med Kerstin Hesselgren, sittande på bilden ovan. Jag läste massor om denna relativa doldis, som faktiskt blev den första kvinnan i Riksdagen när hon tog plats i första kammaren 1922.

Kerstin Hesselgren var en av kvinnorna i Fogelstadgruppen som bland annat porträtterats av Ulrika Knutson i boken Kvinnor på gränsen till genombrott: Grupporträtt av Tidevarvets kvinnor. 1925-1954 drev de Kvinnliga medborgarskolan på Lilla Ulfåsa, en del av Fogelstad, ett gods som ägdes av Elisabeth Tamm som var en av de fyra kvinnor som tog plats i andra kammaren 1922. Rektor för skolan under alla år var Honorine Hermelin.

Det var efter det att kvinnor fått rösträtt som tanken om en medborgarskola för kvinnor väcktes och sommaren 1925 kom de första kursdeltagarna. De var från alla samhällsklasser och för att alla skulle vara råd att vara med instiftade Elisabeth Tamm stipendier. Syftet var att kvinnor skulle få kunskap om politik, men också om ämnen som historia, samhällskunskap, livsåskådning och filosofi. De fick också lära sig att tala inför andra och få modet att höja sina röster och våga ta plats. Dessutom sjöng de i Fogelstadkören ledd av Elsa Stenhammar.

Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad var i princip bortglömd under många år, men aktualiserades genom ett utställning 1995. Troligen var det därför jag började intressera mig för kvinnorna i Fogelstadsgruppen, men så här långt efteråt kommer jag faktiskt inte ihåg exakt hur det gick till.

Det slutade i alla fall med att jag våren 1998 skrev min c-uppsats i historia om Kerstin Hesselgren och hur de största, svenska dagstidningarna skrev om henne. Då kom jag också i kontakt med Tidevarvet, som var en partipolitiskt obunden tidskrift som gavs ut 1923-1936 med Ada Nilsson som ansvarig utgivare. Om henne kan vi läsa mer om i boken Barrikaden valde mig av Kristina Lundgren.

Varför skriver jag då om detta?

Jo, Fogelsta lilla Ulfåsa är till salu och Fogelstads stiftelse planerar att förvärva fastigheten. Målet är att åter kunna starta en verksamhet i Fogelstadgruppens anda. Om du vill stötta uppropet kan du köpa byggstenar för 200 kronor styck. Läs mer här.

Vill du veta mer om Fogelstadgruppen och kampen för kvinnors rättigheter, kan du med fördel titta på filmen nedan. Elin Wägner är en självklar del av den svenska kvinnorörelsen, liksom i Fogelstadgruppen. Jag fascineras kanske ännu mer av Elisabeth Tamm, som framstår som en ytterst radikal dam. Hon drev ekologiskt jordbruk på godset, med endast kvinnliga arbetare. I huset däremot arbetade bara män.

Om Ada Nilsson vet jag också alldeles för lite. Kanske dags för en Fogelstadsommar? Det finns så många sakprosatitlar jag skulle vilja läsa, men har sällan ork nog under terminerna.

 

Ett riktigt spännande arkiv

När jag skrev C-uppsats i historia för många år sedan läste jag tidningar från tiden kring valet till första kammaren 1922, då Kerstin Hesselgren oväntat tog plats som första kvinna. Det är ett lite bortglömt val, men faktiskt var hon före kvinnorna i andra kammaren.

Jag tillbringade hur många timmar som helst på KTB (Kurs- och tidningsbiblioteket) i Göteborg och läste tidningar på microfilm. Det var ett väldigt bläddrande och även om det var roligt att läsa annat, var det ju Kerstin Hesselgren jag var intresserad av. I fredags blev jag uppmärksammad på att arkivet nu finns på nätet. Jag sökte på Kerstin Hesselgren och fick då fram var och när hon nämndes mest.

Behöver jag säga att jag fastnade …

 

Dagens dam i december del 25

Skärmklipp 2015-12-23 12.17.44

Jag kör på resten av december också, då listan över kvinnor jag vill lyfta är så lång. Visserligen räcker inte decembers dagar till, men 31 är fler än 24. Dagens dam är Kerstin  Hesselgren, först bland kvinnor i riksdagens första kammare 1922 i Göteborgs valkrets, för liberalerna. Hon är inte en av de högljudda kvinnokämparna, men gjorde mycket. Bland annat var hon en av kvinnorna bakom medborgarskolan Fogelstad, där andra kvinnor kunde få utbildning för att kunna bli viktiga delar av det demokratiska samhälle som de nu blivit en del av i och med rösträtten.

Kerstin Hesselgren föddes 1872 i Hofors och hann bli 90 år innan hon dog i Stockholm 1962. Från början utbildade hon sig till sjuksköterska, därefter till skolkökslärarinna. Därefter blev hon Sveriges första kvinnliga yrkesinspektris, vilket innebar att hon  blev en del av nuvarande Arbetsmiljöverket, där hon hade som ansvar att inspektera arbetsplatser. Redan innan hade hon varit bostadsinspektris. Att hon skulle engagera sig politiskt var ett ganska sent påfund, men någonstans på vägen insåg hon att det krävdes kvinnor i politiken för att kvinnor skulle få ett reellt inflytande i samhället och för att sociala reformer skulle kunna genomföras. Det var för Liberala samlingspartiet hon blev invald, eller Frisinnade riksorganisationen, som var partiets riksorganisation.

Då riksorganisationen upplöstes och delades i två nya partier betecknade hon sig under några år som frisinnad vilde, för att sedan gå med i Folkpartiet efter att ha valts in för dem i Riksdagens andra kammare i valet 1936.

Varför har jag då fastnat för Kerstin Hesselgren? Det började med en kurs då jag läste historia på Göteborgs Universitet, som handlade om kvinnors kamp för rösträtt över världen. När det blev dags att skriva c-uppsats terminen efter bestämde jag mig för att grotta ner mig i dagstidningars syn på kvinnor i politiken under det första valet de kunde bli invalda i Riksdagen. Det slutade med att jag koncentrerade mig på den första, Kerstin Hesselgren. Det blev ganska snart tydligt att hon var en internationellt ansedd person under sin aktiva tid och hade bland annat uppdrag inom Nationernas Förbund.

1920-talet är en spännande tid som länge har fascinerat mig. Samhället förändrades mycket och kvinnorna var en stor del av förändringen. Där började Kerstin Hesselgrens politiska bana som skulle komma att bli lång. Socialpolitiken låg henne varmt om hjärtat och hon kämpade bland annat för kvinnors rätt till utbildning och till statliga tjänster med samma löner som män. Hon verkade också för att tillåta sexualupplysning och preventivmedel, samt sänka straffen för fosterfördrivning, dvs aborter. Ganska så bortglömd, men mycket viktig med andra ord.

Hesselgren

Mina svar på H

Skärmklipp 2015-10-06 21.23.46

Jag kanske gjorde det ovanligt svårt då jag blandade in prisvinnande kvinnor på H, men så fick det bli idag. Nu passar inte Svetlana Aleksijevitj in just på bokstaven H, men hon är värd att nämns ändå.

1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på H.

Nina Hemmingsson är en favorit. Jag älskar hennes ibland groteska teckningar och det budskap som genomsyrar hennes böcker.

2. Vilken prisvinnande kulturell kvinna med för- eller efternamn på H tycker du är väl värd sitt pris?

Yvonne Hirdman tilldelades Augustpriset 2010 för bästa fackbok. Boken Den röda grevinnan är en biografi över hennes mor och en fascinerande historia.

3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på H som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.

Jag har läst och skrivit en del om Kerstin Hesselgren, den första kvinnan i riksdagens första kammare, som faktiskt tog plats där tidigare än kvinnorna som valdes in i andra kammaren. Hennes namn nämns allt för sällan. Enligt den här artikeln var hon förvisso den andra kvinnan att väljas in i riksdagen, då Elisabeth Tamm valdes in i andra kammaren dagen innan, men först i första kammaren var hon utan tvekan.

4. Vilken kvinna med för- eller efternamn på H är du nyfiken på, men ännu inte upptäckt?

Jag har faktiskt inte läst något av Hilary Mantel, främst för att jag skräms lite av hennes historiska tegelstenar. Däremot är jag lite sugen på Skuggan av ett liv.

En titt på vårens böcker del 1

Inspirerad av Metta tecknade jag en digital prenumeration på Svensk Bokhandels tidningar och kataloger. Ett litet minus för att katalogen inte kan läsas utan flash, dvs inte på paddan, men i övrigt är jag grymt nöjd med mitt beslut.

Jag börjar från början av katalogen och presenterar de böcker jag vill läsa i vår. Förhoppningsvis vill ni det också. 😉

Jag skrev c-uppsats i historia om Kerstin Hesselgren och medias syn på henne. Hon är en spännande person som får på tok för lite uppmärksamhet. Självklart vill jag därför läsa boken Kerstin Hesselgren Den gränsöverskridande politikern av Renée Frangeur. Utkommer i januari på Carlsson Bokförlag.

Jag tycker mycket om David Levithan och vill läsa nya Jag, en trots att den låter riktigt knäpp. Den ges ut av X publishing 12 januari.

Pierre Szalowskis debutroman utkom 2007, men nu kommer den på svenska. Den heter Fiskar ändrar riktning i kallt vatten och ges ut i februari på Sekwa.

Jag tyckte mycket om Ester Roxbergs debutbok och ser fram emot att läsa hennes nya Fågelhuset som kommer ut på X publishing 14 februari.

I mars kommer det nytt från Sara Olsson och det ser jag fram emot. Det bästa barnet handlar om samma par som vi träffade i fantastiska Hetero i HägerstenBoken ges ut av Galago.

Jag har svårt att släppa Unni Lindell och hennes Cato Isaksen. Jag hoppas att Djävulskyssen tillhör hennes bästa, för när Lindell är bra är hon riktigt bra. Utkommer 6 mars på Piratförlaget.

Barnen är Tove Mörkbergs debut och det låter som en spännande diktsamling. Kul med ny, svensk lyrik! Utkommer 20 mars på Brombergs.

Undret av R.J. Palacio har ett riktigt fint omslag. Boken handlar om Auggie, en mycket annorlunda pojke och beskrivs som en rolig och spännande historia. Utkommer 20 mars på Brombergs.

Och så kom du av Kathleen MacMohan låter som en riktigt trevlig liten bok. Jag behöver sådana ibland. I april kommer den ut på Bazar förlag.

Léonora Miano kommer från Kamerun och hennes bok Sorgsna själar låter riktigt bra. Den kommer ut i april på Sekwa.

Samma månad, på samma förlag utkommer en ny bok av Justine Lévy som heter Inget allvarligt. Behöver jag säga att jag längtar?

Godnatt, Oktober är Valle Wigers debut och det låter onekligen som en spännande sådan.  Boken ges ut av X publishing den 2 april.

Kristina Ohlsson kan det där med deckare och jag vill gärna följa min favorit Fredrika Bergman. Nya boken heter Davidsstjärnor och utkommer på Piratförlaget 24 april.

Fjärilseffekten av Karin Alvtegen har också ett ruskigt snyggt omslag och jag är övertygad om att jag kommer att tycka om innehållet. Jag har nämligen tyckt om alla Alvtegens böcker.  Utkommer 24 april på Brombergs.

I maj kan vi njuta av en ny bok av Delphine de Vigan. Den heter Ingenting kan hindra natten och kommer självklart ut på fina Sekwa.

Jag var en av få som inte älskade Jellicoe Road. Faktum är att jag inte ens läste ut den. Det betyder dock inte att jag inte är nyfiken på Melina Marchetta och skulle därför gärna läsa Francesca som kommer ut den 15 maj på X publishing.

 

Jag nöjer mig så här just nu och bloggar mer när jag har tid att bläddra vidare i katalogen.

Om politiska villkor och utbildning

Fler artiklar ur Kvinnokonventionen som känns självklara och där vi i Sverige kommit ganska så långt:

 

Artikel 7 – Politiskt och offentligt liv
Kvinnor ska på lika villkor som män få delta i landets politiska och offentliga liv genom att bland annat vara valbara och ha rösträtt.

 

Absolut inga problem med detta nu. Under dagen kommer jag att skriva om några av kvinnorna som var aktiva i rösträttskampen i början av 1900-talet. Då såg det helt klart annorlunda ut.

Fortfarande behandlas dock kvinnliga politiker lite knepigt i media. Då Kerstin Hesselgren valdes in i Riksdagens första kammare 1922 kallades hon för “ett oskrivet rosa blad” och fortfarande handlar mycket om rapporteringen mycket om yta och mer sällan om politik. Vem minns inte Mona Sahlins handväska?

 

Artikel 8 – Internationellt arbete
Kvinnor ska på samma villkor som män tillförsäkras möjligheten att företräda sina regeringar på internationell nivå och att delta i arbetet i internationella organisationer.

 

Även här klarar sig Sverige bra, men det var intressant som Jan Eliasson påpekade igår då han besökte skolan jag arbetar på, att han aldrig suttit mitt emot en kvinna vid något förhandlingsbord under något av sina medlingsuppdrag.

 

Artikel 10 – Utbildning
Kvinnor ska utan att diskrimineras garanteras samma rättigheter som män när det gäller utbildning, samma kvalitet på utbildning och samma möjligheter till stipendier och studiemedel som män. Läroplaner och skolböcker ska inte innehålla stelnade könsroller.

 

Sverige har en bra utbildning för barn, de flesta barn i alla fall. När det gäller skolböckerna finns det dock en del att göra…

Detsamma gäller i många delar av världen och då handlar det inte främst om skolböcker, utan att få gå i skolan över huvud taget. Alla barn i världen borde ha rätt till utbildning, men långt ifrån alla får någonting alls av den varan. Situationerna för flickor är ännu sämre än den för pojkar. Fattiga familjer som inte har råd att låta alla sina barn gå i skolan, prioriterar pojkarna.

 


Något gammalt, nytt, lånat och blått

Dags att botanisera lite i bokhyllorna igen. Lite bröllopsskrock måste väl funka på böcker också?

Något gammalt, något nytt, något lånat och något blått. Vilka fyra böcker skulle du då välja?

Jag har valt ut en kvinnokvartett och tillbringat morgonen med att bläddra i de tre som inte finns omnämnda på bloggen ännu.

Något gammalt: Gå dit hjärtat leder dig av Susanna Tamaro, som är en stillsam och fin bok som enligt baksidetexten kallats “90-talets kvinnoroman”. Den handlar om en mormor som skriver till sin dotterdotter. En viktig person för dem både är dottern och tillika mamman. Hon som dog när hennes dotter var väldigt ung och hon själv bara 33 år gammal. Det här är definitivt en brevroman som är både läsvärd och välskriven. De tre kvinnornas historia följde med mig länge och jag skulle gärna återse dem. Jag har läst fler böcker av Susanna Tamaro, alla mycket bra, men nu var det länge sedan. Jag skulle gärna läsa Lyssna på ditt hjärtas röst.

Något nytt: Min nya bok är Bara ett barn av Malin Persson Giolito som jag läste jag ut i veckan och tyckte mycket om. Jag gillar att Persson Giolito blandar genrer helt vilt och tycker om hennes engagerade sätt att skriva. Mer om boken kan du läsa här.

Något lånat: Kvinnor på gränsen till genombrott av Ulrika Knutson handlar om några av de kvinnor som kämpade för sina och andra kvinnors rättigheter under 1900-talets första årtionden. De tillhörde Fogelstadsgruppen och några av dem skrev i tidningen Tidevarvet. Jag läser boken i små portioner och fascineras återigen av Kerstin Hesselgren, den första kvinnan i Sveriges Riksdag som följt med mig sedan jag skrev en C-uppsats om henne. Elin Wägner, Elisabeth Tamm, Ada Nilsson, Honorine Hermelin, Emilia Fogelklou, Klara Johansson, Hagar Olsson, Alexandra Kollontay och Siri Derkert. Om kvinnorna skrivit historia (och historieböcker för den delen) hade alla vetat vilka de var. Nu är många av dem bortglömda.

Något blått: Bodil Malmstens loggböcker är både vackra och bra. Kom och hälsa på mig om tusen år, smaka på titeln då den lägger ribban för resten av boken. Just den här fick jag av mamma en jul och det var den första av loggböckerna jag läste. Jag tycker om Malmstens funderingar kring livet i Franrike, som utböling och inte sällan behandlad som mindre vetande. Jag tycker om hennes bitska formuleringar när hon visar sin avsky mot Sarkozy och jag gillar de vardagliga betraktelserna och frustationen över mullvadarna i trädgården. Jag gillar helt enkelt Bodil Malmsten och hennes sätt att skriva.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: