Moa Eriksson Sandberg

Ellens val 5: Möten i skymningen

Serien om studenskan Ellen i den fiktiva staden Ljungsala går vidare och bok nummer fem heter Möten i skymningen och är en tredje som Moa Eriksson Sandberg bidrar med. Efter två väldigt händelserika delar puttrar det nu på i ganska behaglig takt. Nästan lite väl behagligt och sockersött, men hoten finns helt klart i horisonten, bland annat i form av ett världskrig. Men än så länge år det 1916 och fokus ligger på annat.

Ellen och Carl är förlovade och planerar bröllop till sommaren. När hans mor blir sjuk förändras förutsättningarna och även om det är lite egoistiskt, kan Ellen i hjälpa att hon är rädd för att något ska stoppa bröllopet. Någon som gift sig redan tidigare är Gabriella, som var en av huvudkaraktärerna i tredje boken Lockelsen och hon är nu gravid. Dessutom finns hon med på ett ganska viktigt hörn i planeringen för Ellens bröllop.

Fortfarande sörjer jag lite att författarna lät Alva dö. Den unga läkarstudenten som dessutom var aktiv i kvinnokampen, var en av de mest intressanta karaktärerna och ingen har riktigt tagit hennes plats. En annan läkarstudent kämpar dock vidare med livet och studierna, men hur mycket Ingeborg än längtar efter att bli läkare kan hon inte hjälpa att hon tvivlar över om hon gjorde rätt val när hon valde yrket framför kärleken. Anton verkar klara sig bättre och är redan förlovad igen.

Mer kärlek och förbjuden sådan finns också i denna den femte boken. Gerda, Ellens första vän i Ljungsala, drabbas av en oväntad förälskelse när hon lär känna den unga Serafina som försörjer sig som prostituerad. En tråd som känns lite krystad inledningsvis, men som knyts ihop med den övriga handlingen ganska bra till slut. Bland ger den Ellen chansen att nå ut med sitt skrivande och jag hoppas på mer fokus på just skrivandet i kommande böcker.

Även om Möten i skymningen är något av en mellanbok är det trevlig läsning och jag rekommenderar verkligen serien Ellens val som helhet. I juli släpps bok nummer 6 med titeln Förbjuden längtan och då med Elvira Berg Ashby som författare. Då har året hunnit bli 1917 och världen befinner sig i krig. Dessutom verkar det bli fokus på fler starka kvinnor som tidigare rört sig i periferin. Det blir fin sommarläsning.


Om boken

Möten i skymningen av Moa Eriksson Sandberg, Bokförlaget Forum, Lovereads, (2022), 250 sidor

Boken är den femte delen i serien Ellens val.

Den typiska författaren enligt O

Utan tvekan är det så att den typiska författaren är en kvinna. Kategorin “Båda” är böcker (eller bok i det här fallet) skrivna av flera författare av olika kön. Böcker författade av flera författare av samma kön räknas inte in här. I år är det nästan löjligt många böcker av kvinnor jag läst, jämfört med böcker av män. Kanske måste jag börja överväga att kvotera in några gubbar. Riktigt så ojämn fördelning brukar det inte vara. 2020 var den 72-27-1 och så brukar det se ut ungefär. Fler män och fler icke-binära författare nästa år alltså, om inte annat för att bredda perspektiven.

De flesta författare jag läser något av är sådana jag läst något av förut, men det är trots allt ganska många författare som är nya för mig i år. Faktiskt hela 59 stycken, eller 42%. Endast 4 av dem fanns dock med i Boktolvan 2021.

De flesta författare har jag läst en bok av, men det här författarna har jag läst fler böcker av:

4 böcker Helena Hedlund

2 böcker Lisa Bjärbo, Helena Dahlgren, Jessika Devert, Moa Eriksson Sandberg, Jenny Fagerlund, Melody Farshin, Marie Hermanson, Christina Lindström, Sara Lövestam, Denise Rudberg, Christina Wahldén, Jacqueline Woodson, Eli Åhman Owetz

Den typiska författaren kommer dessutom från Sverige, men mer om det i geografiinlägget.

O listar 2021

Ännu ett år har gått och det är dags att plocka fram Kulturkollos gamla megalista. Jag har valt ut ett gäng punkter från originallistan och lagt till några egna. Även de forna kulturkollarna Anna, Helena och Ulrica har utvärderat. Häng gärna på du också och välj de punkter du vill.

Årets mest oväntade: Att det blev en Bokmässa trots allt och att det var så otroligt läskigt att befinna sig i en nästan tom mässhall. 

Årets klassiker: Det måste bli Körkarlen som jag läste med mina tvåor. Kämpigt på många sätt, men också väldigt kul. Första gången för dem, men inte för mig.

Årets knock out: Måste bli Stina Wollter, som förvisso alltid är en knock out, men det jag tänker på främst är hennes fantastiska utställning på Mölnlycke Kulturhus. Jag blev så imponerad och så berörd. Seminariet på Bokmässan med Suzanne Osten var också fint. 

Årets nostalgitripp: Utan tvekan The Newsreader, en fantastisk tv-serie om en nyhetsredaktion på 80-talet. 

Årets kvinnokamp: Är såklart serien om Ellen som än så länge fått fyra delar, två författare av Helena Dahlgren och två av Moa Eriksson Sandberg. Snart kommer fler böcker om Ellen och de andra som kämpar för sina rättigheter.

Årets gråtfest: Jag grät så mycket till senaste säsongen av Så mycket bättre att det nästan var löjligt. 

Årets historiska: Maggie O’Farrells fantastiska Hamnet om William Shakespeare, eller kanske ännu mer hans familj, är otroligt bra. 

Årets obehagligaste: Insekt av Claire Castillon var fruktansvärt obehaglig. Nästan så obehaglig att jag önskar att jag inte läst den.

Årets tyngsta: En bok som berörde och kom lite väl nära är Hon kallades hemmasittare av Nadja Yllner. En bok som alla borde läsa.

Årets dystopi: En av årets bästa böcker läste jag i januari och det är Den sista migrationen av Charlotte McConaghy, en dystopisk berättelse om en framtid där människan tagit död på i princip alla djur. 

Årets mest pedagogiska: I boken Brev till mannen förklarar Bianca Kronlöf varför jämställdhet faktiskt är något som rör alla män och alla kvinnor. Det går inte att, som Soran Ismaels komikerkompisar, vifta bort en taskig syn på andra människor utan att själv bli en del av problemet.

Årets grafiska: Svårt i år att välja en och tyvärr har jag inte läst Vi var samer av Mats Jonsson, som annars mycket väl hade kunnat stå som vinnare. Väljer istället en bok jag har läst och då blir det Återvändsgränder av Gabi Beltrán om författarens uppväxt i Palma de Mallorca.

Årets nya bekantskap: Att jag läste serien om Kerstin som inleds med Det fina med Kerstin av Helena Hedlund och Katarina Strömgård, är jag mycket glad över. Vilken fin lite tös det är och så många olika Kerstin av båda kön som verkligen behöver de här böckerna. 

Årets utmaning: Har varit att läsa något annat än lättsmält litteratur som feelgood och deckare. Jag har hela året befunnit mig på gränsen till utmattning, men efter en höst då jag jobbat ganska mycket mindre än vanligt känner jag mig lite på gång igen. 

Årets ögonöppnare: Stöld är Ann-Helén Laestadius först bok som primärt vänder sig till vuxna och den lärde mig massor om de konflikter som finns och hur utsatta samerna och deras renar är. Jag visste till exempel inte hur höga självmordstalen är och hade inte heller riktigt fattat hur långt borta polisen är när de behövs.

Årets viktigaste: I sin självbiografiska bok Vem har sagt något om kärlek? skriver Elaf Ali om hedersförtryck på ett sätt som ingen tidigare gjort. Det är nyanserat, men ändå troligt tydligt.

Årets återseende: Äntligen kom en ny bok om Sebastian Bergman och de andra karaktärerna skapade av Michael Hjorth & Hans Rosenfeld. Som man sår var helt klart en av årets bästa spänningsromaner, men viktigast av allt var att få följa karaktärerna lite till. 

Årets huvudperson: Jag absolut älskar Sigge i Min storslagna död av Jenny Jägerfeld. Snart kommer tredje boken om honom och jag längtar.

Årets bifigur: Svårt att välja, men jag tyckte mycket om sjuksköterskan Tony i Johan Ehns Inte död än.

Årets filmupplevelse: Jag har sett väldigt lite film i år, men vill ändå lyfta fram The Father med en strålande Anthony Hopkins i huvudrollen. Riktigt bra och sjukt obehaglig.

Årets kulturella höjdpunkt: Alltså, det har inte blivit så mycket kultur i år, men det var stort att se en före detta elev i uppsättningen Sex roller söker en författare på Backa Teater.

Årets kan-inte-släppa-den: I ett försök att förstå mig själv och andra i min närhet har jag läst några böcker om utmattning och autism. Den jag funderat mest på i efterhand är Den utbrända hjärnforskaren av Hedvig Söderlund. Mycket läsvärd.

Årets allkonstnär: Alba August är fantastisk. I år har hon både imponerat som skådespelare i Alla utom vi och som sångerska. Jag har fullkomligt lyssnat sönder hennes debutalbum I still hide.

Årets blogg: Jag startade ännu en blogg där även Anna skriver. På Boktips för unga är det, vilket hörs på namnet, böcker för barn och unga som står i centrum. Drygt 200 boktips finns där just nu.

Årets skämskudde: Serien The White Lotus är som en enda gigantisk skämskudde, men det är också en av förra årets bästa tv-serier.

Årets splatterorgie: Jag gillar ju inte skräck, men jag älskar Mats Strandberg och hans senaste bok Konferensen är verkligen en orgie i splatter, men också en vass skildring av företagsvärlden.

Årets debut: Moa Backe Åstot debuterade med fina Himlabrand om Ante som är same, men också homosexuell. En kombination som inte är helt lätt.

Årets förlag: Utan tvekan är det Bokförlaget Gyllendufva som inte finns på riktigt utan i boken skriven av Lilly Emme och Sarah H. Ohlsson. 

Årets serie: Jag har hunnit till bok 15 i Peter James serie om Roy Grace och det finns flera olästa kvar. Med tanke på hur hög och jämn klass denna bokserie håller vill jag lyfta fram den lite extra. 

Årets scen: Det blir inte en scen, utan flera. Finast i Ricky Gervais fantastiska tv-serie After life är utan tvekan de scener då huvudpersonen Tony pratar med den äldre änkan Anne på en bänk på kyrkogården. Hon spelas av Penelope Wilton, som gör en helt underbar roll. 

Årets TV-serie: Brittiska Allt vi döljer var väldigt, väldigt bra. 

Årets citat: “We really did have everything, didn’t we?” är ett konstaterande av Dr Mindy, Leonardo DiCaprios rollfigur i unergångsfilmen Don’t look up. En film som allt för tydligt visar hur vi människor förnekar katastrofer så länge det bara är möjligt och sedan en bra stund därefter.

Årets “men-för-i-helvete”: Förutom covidhelvetet, de boomerangaktiga restriktionerna och den helt sanslösa skoldebatten är Sveriges hantering av flyktingar i allmänhet och ensamkommande från Afghanistan i synnerhet en rejäl skam. I Prinsen av Porte de la Chapelle beskriver Annelie Drewsen hur de som redan flytt en gång tvingas fly igen.

Årets djurkaraktär: I Christina Wahldéns deckarserie från Darwin som inleds med Nämn inte de döda räddar huvudpersonen en lite wallabyunge och bär den innanför skjortan för att skydda den. Fantastiskt fint! I bok två har den vuxit upp och blir som en egen karaktär.

Årets önskar att jag skrivit själv: Em av Kim Thúy är en perfekt bok. Varje ord är genomtänkt och inget är onödigt. Så imponerande.

Årets guru: Kanske borde vara Masha Dmitrichenko i serien Nine perfect strangers, men jag väljer en verklig guru, en tv-serieguru, nämligen Linus Fremin som alltid ger mig tips som passar perfekt.

 

Photo by Markus Winkler on Unsplash

 

Ellens val 4: Friheten

Den fjärde delen i serien om Ellen är skriven av Moa Eriksson Sandberg och har fått titeln Friheten. Frihet eller bristen därpå har varit en röd tråd genom hela serien, men är kanske extra tydlig i denna del. Den största friheten får Ellens syster Isa som med hjälp av Alvas pappa släpps från sjukhuset.

Alva ja. En av mina absoluta favoritkaraktärer och jag kan inte riktigt förlåta författarnas hennes öde. Istället är det Ingeborg vi får följa för att få veta hur en kvinna kan bli läkare vid förra seklets början och det funkar också, men någon Alva är hon inte. Ingeborg får dock plats att växa och vi får följa hennes förälskelse i Anton Sporre, ett fint parti helt klart, men Ingeborg är inte intresserad av att bli herrgårdsfu. Hon vill bli läkare. Friheten att få bestämma över sitt liv trumfar kärleken.

Att vara fri att älska den man vill är inte alla förunnat. Det märker Ellen då det inte ses med blida ögon på att en doktorand har ett förhållande med en student, men ännu mer Gabriella och Oskar. De är fortfarande gifta och de försöker få barn, men Oskar är förälskad i en annan. Han ger Gabriella friheten att älska den hon vill, mot att hon stannar i äktenskapet. Klurigt läge helt klart och det här är en tråd som utvecklas åt ett intressant håll.

Fyra böcker in är serien Ellens val mycket läsvärd. Jag tycker om kombinationen av lättsam underhållning och viktig kvinnohistoria. I februari kommer del fem som heter Möten i skymningen och det ser jag fram emot.

 

Veckans kulturfråga v.37 2021

För 100 år sedan fick kvinnor rösträtt i Sverige och ytterligare ett steg på ett jämlikt samhälle togs. I helgen såg jag ett intressant program om de fem första riksdagskvinnorna och just nu läser jag Kvinnor jag tänker på om natten av Mia Känkimäki. De här veckan eftersöker jag kultur av, med och om starka kvinnor.

Vilka kulturella verk av, med och om starka kvinnor vill du lyfta fram?

Jag läser sällan biografier, men tyckte mycket om Ett jävla solsken av Fatima Bremmer om journalisten och författaren  Ester Blenda Nordström. En bok som tilldelades Augustpriset 2017.

En lättsam och bra serie om unga kvinnor vid förra seklets början är Ellens val, som hittills kommit ut i fyra delar. De två första skrevs av Helena Dahlgren och de två senaste av Moa Eriksson Sandberg. Böckerna påminner lite om de flickböcker om Kulla Gulla, Anne på Grönkulla och Emily som jag växte upp med och jag tror att de kan få en ung generation kvinnor att bli mer medvetna om vikten av att fortsätta kämpa för ett samhälle där alla får plats.

Annat än böcker då? Filmen Suffragette från 2015 porträtterar den ibland våldsamma kampen för rättigheter i Storbritannien. En ganska mörk och dyster film, men bra och sevärd. Filmen regisserades av Sarah Gavron och kända skådespelare som Helena Bonham Carter, Meryl Streep och Carey Mulligan syns i rollerna.

 

[fresh_inlinkz_code id=”bf24bfa2aa1841978f49d9b322c9f810″]

Ellens val 3: Lockelsen

Efter att Helena Dahlgren planerat serien om Ellen och dessutom skrivit de två första delarna tar nu Moa Eriksson Sandberg över. Del tre och fyra släpptes nu i augusti och i februari kommer del fem. Det märks lite skillnad i språket, där Dahlgren är lite mer poetisk, men jag tycker att även Eriksson Sandberg har ett fint driv och förvaltar karaktärerna väl.

Lockelsen fokusera mycket på Ellens kärlek till doktoranden Carl, men också på hennes längtan efter sin syster som sitter inlåst på en klinik och behandlas mycket illa. Ellens vän, läkardottern Alva och hennes pappa gör vad de kan för att hjälpa Isa.

Livet som student börjar flyta på och Ellen trivs väldigt bra på hemmet för studentskor där till och med Tora, som tidigare varit rätt otrevlig, blivit hennes vän. Många vänner har hon också bland de kvinnor som kämpar för kvinnors rättigheter och det är där hon lärt känna Alva. Även Gerda, som arbetar på pensionatet där Ellen bodde när hon först kom till Ljungsala, är mycket aktiv i kampen.

Alvas bästa vän Gabriella får också stort utrymme. Hon är nygift med Oskar och borde vara lycklig, men vi läsare vet att hans kärlek heter Gustav. När äktenskapet inte fullbordas på bröllopsnatten och veckor blir till månader, börjar även Gabriella misstänka att något är fel, men den rätta orsaken vågar hon inte ens drömma om.

Lockelsen utspelar sig 1916 då kvinnokampen var i sin linda. En viktig och omvälvande tid då könsroller och maktfördelning ifrågasätts. Ellens val är en serie som jag kan tänka mig får fler att intressera sig för tiden och för de frågor som var viktiga både då och nu. Eftersom handlingen tar plats i den fiktiva Ljungsala finns det inte så mycket autentisk historia i boken, men tidsandan fångas fint och karaktärerna känns tidstypiska om än inte sällan väldigt progressiva. Jag ser fram emot att få följa dem i många böcker till.

Veckans kulturfråga v.32 2021

Idag börjar jag jobba efter semestern och även om jag är kvar på samma gamla ställe handlar veckans kulturfråga om början på något nytt. Och ta inte det där med inspiration så bokstavligt. Det räcker att du gillar boken i fråga.

Vilket kulturellt verk om någon som börjar ny skola, nytt jobb eller helt enkelt får en nystart inspirerar dig?

 

Varenda bok om små bagerier och caféer handlar ju om kvinnor som börjar om. Alla är inte läsvärda, men en serie jag tycker mycket om är Jenny Colgans serie om Flora på den lilla ön Mure. Egentligen flyttar hon hem snarare än bort, men en nystart är det likafullt. Första boken i serien heter Sommar på den lilla ön i havet.

Ellen får ett nytt liv när hon flyttar från landet till universitetsstaden Ljungsala i serien Ellens val. De två första böckerna är skrivna av Helena Dahlgren och i höst kommer bok tre och fyra som är skrivna av Moa Eriksson Sandberg.

Att vara ny i klassen är alltid lite läskigt, men Sigge har storstilade planer inför skolstarten. Han ska ägna sommarlovet åt att bli populär och i boken Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld får vi följa honom när han försöker skapa ett nytt, storslaget liv.

Böcker att se fram emot i augusti

Augusti är den sista lite lugna månaden innan höstboksfloden är över oss på riktigt. Fortsatt en del feelgood om brukar höra sommaren till och ett flertal titlar som jag verkligen ser fram emot. Det här är inte alla böcker som släpps i augusti, men efter att ha klickat mig runt på en stor mängd förlagssidor (av varierande kvalitet, ibland är det nästan omöjligt att hitta kommande titlar och dess utgivnings- eller recensionsdatum) har jag satt ihop följande lista med böcker jag ser fram emot i augusti. Det datum som anges är i första hand recensionsdatum (så att jag inte riskerar att publicera recensioner för tidigt)och i andra hand utgivningsdatum. Det betyder att böcker som kom ut i slutet av juli, men har recensionsdatum i augusti finns med, men inte böcker som släpps i slutet av augusti och har recensionsdatum i september.

Många lögner små, Annika Estassy, Norstedts förlag, 2 augusti

Den fantastiska sanna historien om Nomi Ali, Uzma Aslam Khan, Ordfront förlag, 3 augusti

Katthotellet vid kusten, Jessika Devert, Printz Publishing, 4 augusti

Rose är borta, Kajsa Kettu, Albert Bonniers förlag, 6 augusti

De unga vi dödar, Eija Hetekivi Olsson, Norstedts förlag, 9 augusti

Flicka, kvinna, annan, Bernardine Evaristo, Albert Bonniers förlag, 10 augusti

Konspirationsfeber, Kent Werne, Ordfront förlag, 10 augusti

Tjatter, Ethan Cross, Natur & Kultur, 10 augusti

Ellens val 3: Lockelsen, Moa Eriksson Sandberg, Lovereads, 11 augusti

Ellens val 4: Friheten, Moa Eriksson Sandberg, Lovereads, 11 augusti

Kräldjursmemoarer, Silje Ulstein, Wahlström & Widstrand, 12 augusti

Kvinnor jag tänker på om natten, Mia Kankimäki, Wahlström & Widstrand, 12 augusti

En bro av poesi, dikter i urval av Ann Boglind och Anna Nordlund, En bok för alla, 16 augusti

Love, love, love, Hanna Landahl, Ordalaget Bokförlag, 16 augusti

Meningen med landet, David Jonstad, Galago, 16 augusti

Trion, Johanna Hedman, Norstedts förlag, 16 augusti

Vi vänder vågorna, Vendela Vida, [sekwa], 17 augusti

Tunnel 29, Helena Merriman, Bokförlaget Forum, 18 augusti

Benny, drevet, döden, Lotta Fristorp, Kaunitz-Olsson, 19 augusti

I ett annat universum än ditt, Per Sahlin, Ordalaget Bokförlag, 20 augusti

Losing big or losing everything, Niclas Christoffer, Bonnier Carlsen, 20 augusti

För barnets bästa, Anna Welin, Norstedts förlag, 23 augusti

Fiendevän, Sara H. Olsson, HarperCollins Nordic, 24 augusti

Grönare middagar, Johanna Andersson, Caroline Wibois, Norstedts förlag, 25 augusti

Sly, Sara Strömberg, Modernista, 25 augusti

Vård, skola och omsorg, Linn Spross, Wahlström & Widstrand, 26 augusti

Kvinnor som vi, Dolly Alderton, Norstedts förlag, 30 augusti

När vi var samer, Mats Jonsson, Galago, 30 augusti

Ur förtärande eld, Paula Hawkins, Bokförlaget Forum, 31 august

Vad jag pratar om när jag pratar om rasism, Seher Yilmaz, Natur & Kultur, 31 augusti

Bästa böckerna för barn och unga 2020

Under de närmaste dagarna kommer jag att utvärdera kulturåret 2020 på alla möjliga och omöjliga sätt. De bästa barn- och ungdomsböckerna förtjänar självklart ett eget inlägg. De är inte alla skrivna 2020, men lästa av mig i år. Nästan bara ungdomsböcker, eftersom jag läser färre barnböcker med tonårsungar både hemma och på jobbet. Tio bra böcker är det oavsett.

Alltid hejdå av Alma Thörn nominerades till Augustpriset för sin debut och det var välförtjänt. Fin grafisk roman om hur det känns när föräldrar skiljer sig.

De afghanska sönerna av Elin Persson kom i början av året och handlar om Rebecka som arbetar på ett HVB-hem. En viktig och välskriven bok.

En stark nolla av Sara Lövestam lyckas få med en massa viktiga frågor, utan att på något sätt bli krystad eller förmanande. Jag absolut älskar huvudpersonen Texas.

Fula tjejer av Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlsson handlar om tre väldigt olika tjejer som förenas i kampen mot de eller dem som ligger bakom instagramkontot @fulatjejer.

Ganska nära sanningen av Anna Ahlund är så här i efterhand hennes kanske bästa bok. Lite tunnare och lite mer stillsam än föregångarna, men riktigt bra.

Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson nominerades till Augustpriset och jag hade troligen missat den annars eftersom jag läser få böcker för barn numera. Jag är glad att jag fick lära känna Humlan Hansson.

Inte som du av Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall handlar om ett samhälle där könsrollerna är helt ombytta. Lite övertydlig ibland, men ändå bra och intressant.

Korridorer av Moa Eriksson Sandberg och Ester Roxberg är en riktigt bra novellsamling för högstadiet. Några av texterna är lite mer åldersneutrala och de har jag använt även i år 1 på gymnasiet med gott resultat.

På andra sidan bron av Hanna Jedvik är så otroligt bra att jag bara vill uppmana alla att läsa direkt.

Vi är lajon! av Jens Mattsson med illustrationer av Jenny Lucander tilldelades Nordiska rådets barn- och ungdomspris 2020 och det förvånar mig inte då detta är en helt fantastisk bok om en riktigt hemsk situation där fantasin lindrar något.

 

Vilka böcker för barn och unga är dina favoriter från 2020?

Korridorer — 12 noveller om högstadiet

Korridorer med undertiteln “12 noveller om högstadiet” är en ny novellsamling av Ester Roxberg och Moa Eriksson Sandberg och det är en samling med många riktigt läsvärda texter som alla tar upp relevanta teman för målgruppen. Alla är skrivna i jag-form och ibland är det ganska oklart vem huvudpersonen egentligen är och vilket kön hen har, vilket kan leda till intressanta samtal.

Samlingen inleds med “Hål” av Ester Roxberg som är en av mina favoriter. Den handlar om en kille som bjuder hem en tjej som egentligen har för låg status för honom. När hon kommer för nära faller han för grupptrycket och dissar henne offentligt. En tydlig vändpunkt mot en ganska positiv upplösning där en hemlighet avslöjas. En av de noveller som lika gärna skulle kunna handla om gymnasiet.

“Tryckare” av Moa Eriksson Sandberg är lite mer förankrad i högstadiet, men kan funka även för äldre. Den fortsätter lite på samma tema som “Hål”, en tjej och en kille med olika status på skolan står i centrum. Tjejen drömmer om att killen, den äldre Davide Ferri som går i nian, ska få upp ögonen för henne, men det blir inte riktigt som hon tänkt sig. Trots det ett peppigt slut som osar girl power.

“Cigarettkyssar” av Ester Roxberg handlar om Levyh och Malik som går i nian och bor i samma småstad. Levyh är den coola rökaren, medan Malik är mer ordentligt. Hans föräldrar vill helst att han umgås med Carl som går i privatskola i stan, men Malik lockar. Teman som klass och ursprung är centrala.

“Skejtarhoror” av Moa Eriksson Sandberg handlar om två kompisar i nian som blir ihop med två skejtare på gymnasiet. En text fylld av tankar kring kön, sexualitet, svek och den svåra första kärleken.

“Mördare” av Ester Roxberg är en fantastisk hämndhistoria om en tjej som under en hemkunskapslektion drömmer om att sticka en kniv i klassens elakaste kille. Något gör hon i slutet, men vi vet inte riktigt vad.

“Vampyrer” av Moa Eriksson Sandberg om vänskap, att våga leka och hur svårt det är att bli vuxen innan man faktiskt inser att det går att bejaka barnet inom sig och ändå växa upp.

“Messengers” av Ester Roxberg är bland annat en rad meddelandet som skickats mellan Sibel och William som förklarar mycket av det som händer mellan dem. En fin novell om att våga bli kär.

“Kroppar” av Moa Eriksson Sandberg handlar om en mamma som ständigt tänker på sin vikt och hennes dotter som självklart påverkas av det.

“Vänner” av Ester Roxberg är min absoluta favorit i samlingen. Den handlar om berättaren och vännen Kitty, en kaxig brud som ingen sätter sig på. När de båda åker med Kittys mamma och hennes nya kille på husvagnssemester får vi veta väldigt mycket mer om Kittys liv.

“Drömmar” av Moa Eriksson Sandberg handlar om Amir som blir ihop med Lo, som är både äldre och mer erfaren. Han vill inte ha någon annan än henne, men blir riktigt svartsjuk när hon inte riktigt är lika hängiven. En bra novell om kärlek, svartsjuka och kontroll.

“Särskoletjejer” av Ester Roxberg är en novell om en skolshow och en tjej som kanske är snäll och peppig eller en elak mobbare. Hur det ligger till vet vi inte egentligen, men i slutet anar vi.

“Punkare” av Moa Eriksson Sandberg utspelar sig på en kurs för tjejer som vill starta rockband. Ledaren är en numera nästan flintskallig gammal hårdrockare och deltagarna är mer eller mindre bra på att spela. De bestämmer sig dock för att starta ett punkband och kör så det ryker.

Sammantaget är Korridorer en bra novellsamling som jag absolut skulle använda om jag arbetade på högstadiet. Texterna är relevanta utan att vara övertydliga och författarna tar verkligen ungdomar och deras liv på allvar. Jag tycker också väldigt mycket om hur novellerna hakar tag i varandra och bildar ett pärlband av enskilda, men samtidigt sammanlänkade texter. Några av novellerna passar även på gymnasiet och jag ska låta mina elever läsa “Vänner” i Svenska 1 under nästa vecka.

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: