Bokbloggare

enligt O fyller 10 år

Egentligen är det bara den här bloggen som fyller 10 år just idag, men O som bloggare har funnits sedan januari 2009. Då hette jag Lilla O och skrev om allt möjligt. Sommaren 2010 startade jag här på egen domän och sedan dess har det främst varit böcker i fokus. Det var också när den här bloggen startade som jag började hitta min stil och mitt språk. Där Lilla O inte sällan var försiktig har O vågat ta ut svängarna mer.

För tio år sedan var bloggar någon fortfarande ganska hippt, även om bokbloggar aldrig fått något som ens liknar samma genomslag som modebloggar. Den här bokbloggen har dock gett mig otroligt mycket. Den gemenskap som jag hittat med andra bokbloggare är otroligt betydelsefull för mig och även om långt ifrån alla bloggar längre är den så kallade Bokbloggarmaffian aka #boblmaf en stor del av mitt liv. Det handlar självklart om ett gemensamt intresse, men också om vänskaper som verkligen är på riktigt. Nu blir det tyvärr ingen Bokmässa och därmed inget häng med bloggvänner i höst, men vi ses nästan varje dag i diverse sociala medier ändå. Diskuterar läsning, bokcirklar online eller bara snackar bort en stund.

Läsning och läsglädje är viktigt för mig och i diskussionen om huruvida bloggare egentligen är influencers längre är ganska ointressant. Mitt mål är att sprida läsglädje och boktips, något som jag tycker att jag lyckas med ganska ofta. Jag må inte ha flest följare på Instagram, men bloggen har faktiskt fler läsare nu än den haft något annat år. Jag kommer att knattra på här för att sätta ord på tankar om böcker, läsning och annat litteratur- och kulturrelaterat. Om inte annat för att själv minnas det jag läst, vill läsa och aldrig kommer att läsa.

Tack alla läsare, både ni som mest smyger omkring och ni som kommenterar. Tack till förlag och författare som gett mig med böcker och trevliga möten. Tack till alla som tipsar om böcker och får mig att vidga mina vyer. Tack till alla vänner och bekanta som förgyller min bokvardag.

Blir det tio år till? Det är frågan, men några i alla fall.

Hur jag ska fira? Genom att försöka förbättra min riktigt kassa lässtatistik för 2020.

Det här med recensioner

För ett tag sedan dök journalisten Celia Svedhem upp i gruppen Bokbloggare på Facebook och frågade om någon av oss hade fått ta emot kommentarer från författare och/eller förlag kring det vi skrivit om en bok. Igår publicerades artikeln i GP med titeln Författarna som försöker hota och tysta är en skam och där finns flera exempel på helt orimliga ageranden. Värst måste det ändå vara att som Systrarna Boktokiga få en alternativ recension skickad till sig från författaren med uppmaning att publicera den istället för sin egen.

Sura mail eller kommentarer har många fått, även jag. Oftast tar jag det inte som annat än en ganska pinsam reaktion på mina åsikter som jag har all rätt att uttrycka utan att bli uppläxad och hånad. Sedan förstår jag verkligen att det är hårt att vara författare och läsa negativa ord om sin egen skapelse, speciellt om man är en författare som sällan eller aldrig recenserar i tidningar av “riktiga” recensenter. Att gå på någon som skriver negativt om ens bok är bara dumt. Låt vara att skribenten i fråga fått ett recensionsexemplar, men ett sådant garanterar inte ett positivt omdöme. Ibland påpekar jag det till författare som själva skickar frågan om jag vill läsa och skriva om deras bok, speciellt om det är en författare som är förhållandevis okänd och därför kanske får lite uppmärksamhet för sin bok. Om jag inte tror att boken passar mig svarar jag istället nej, då jag inte vill riskera att hamna i en situation där jag behöver såga en författares bok.

Ibland känns det som att förlag är mest nöjda med en bild på bokens omslag, en kort kommentar eller en avskrift från baksidan och sedan helst ett högt betyg som gärna visas på ett sådant sätt att ingen kan missa det. Ren reklam alltså. Precis som Svedhem skriver i sin artikel tror jag nämligen att många, både författare och förlag, ser bokbloggare och kanske ännu mer bokstagrammare (är det ens ett ord) som reklampelare, snarare än recensenter att ta på allvar. Kanske är det också därför som bloggar med längre texter blir färre. Frågan är vad som är hönan och ägget. Jag har skrivit om just bristen på längre texter tidigare, så det ska inte bli ännu ett sådant inlägg igen, men ni vet vad jag tycker.

Kanske handlar det om att många blir så glada för recensionsexemplar att de inte har något emot att faktiskt fungera som reklampelare. Tidigare har vi bland bokbloggare diskuterat det här med att tacka för recensionsexemplar. Är det något man borde göra eller inte? Själv gör jag det i princip aldrig, utan är istället noga med att länka till förlagen som skickat böcker. Att tacka bekräftar egentligen bara synen att bokbloggare och de som skriver om böcker på sociala medier är just reklampelare och inte recensenter. Jag är inte formellt recensent och skulle inte heller kalla mig det, men jag har läst litteraturvetenskap, undervisar i svenska på gymnasienivå och läser massor. Det ger mig i alla fall vissa kunskaper om litteratur och inte minst en förmåga att skriva om det jag läst. Däremot har jag inte skrivit något skönlitterärt verk själv, men jag vet ärligt talat inte om det verkligen är en nackdel när det kommer till att skriva bra om böcker.

Har jag då fått några elaka mail eller kommentarer? Ganska få faktiskt och det var länge sedan. Jag har däremot fått mail från en författare som klagade över att texten om hens bok var för kort och att hen hade förväntat sig mer när jag nu fått en gratis bok. Någon gång har jag också fått höra att jag är för långsam och borde läsa och skriva snabbare, men där brukar ett mailsvar lösa det mesta. Det har dock fört med sig att jag mer sällan tackar ja till böcker av mer okända författare, då jag upplever att de är mer på och även om det är helt förståeligt får det mig att känna att läsningen och bloggandet blir ett tvång och något jag gör för att andra kräver det. Ingen trevlig känsla. Nu är jag en person som skakar av mig just kommentarer rätt lätt och mest skrattar lite åt den inte så klädsamma desperationen som de andas. Det är lätt att skriva något i stundens hetta, men det blir faktiskt bara dumt och visst finns det författare som är ökända bland oss bokbloggare. För mig har det dock inte gått så långt att jag slutat läsa böcker av en författare eller ett förlag. I alla fall inte på grund av mail eller kommentarer.

Ofta har jag istället fått trevlig respons, senast från en favoritförfattare som ville att jag skulle läsa hens senaste bok och var helt med på att jag självklart skulle skriva vad jag tyckte. Hen skrev att hen uppskattade att jag var ärlig, men aldrig elak i mina inlägg. Det är en bra utgångspunkt tycker jag och något jag försöker tänka på. Det är viktigt för mig att vara ärlig, men jag har inget behov av att trycka ner någon. Speciellt inte en svensk författare, som kanske läser det jag skriver. Ibland vill jag verkligen älska en bok för att författaren är så sympatisk, men så funkar det ju inte tyvärr. Samtidigt så skriver jag inte heller för att få ett tack. Jag skriver för att jag vill sätta ord på min läsupplevelse och för att minnas det jag läst. Extra bonus är det om jag kan få någon annan att läsa.

Annan rolig respons har jag fått från medarbetare på ett par mindre förlag som tycker om att jag försöker lyfta fram något mer än bara det som står på baksidan av boken och verkligen visar att jag läst. Det tycker jag faktiskt att jag är skyldig författaren och förlaget om jag fått en bok av dem, att oavsett vad jag tycker försöka lyfta fram saker som är bra eller kanske mindre bra och inte minst förklara varför jag tycker som jag gör. De som får längst texter är inte nödvändigtvis de böcker jag tycker bäst om, för ibland är det svårt att sätta ord på de känslor en bra bok väcker, men visst är det så att böcker jag inte tycker så mycket om inte heller får så mycket plats. Jag kan inte ljuga, men jag behöver inte heller ösa ur min frustration över en inte så bra läsning.

Något intressant som Svedhem tar upp i sin artikel är huruvida det är författaren eller läsaren som har tolkningsföreträde. När författaren släpper ifrån sig sin bok och den möter läsarna lämnar hen över åt andra att läsa, tolka, tycka och tänka kring texten. Att då som författare läxa upp en bloggare och förklara att denne inte förstått boken är riktigt märkligt. Återigen, jag förstår att det måste kännas svårt om en bok med karaktärer som man säkert älskar, inte får det mottagande man önskar, men om det är så viktigt att texten tolkas på ett visst sätt får man som författare vara tydligare på att skriva fram det i texten. Om en läsare tolkar texten “fel” är det kanske inte automatiskt så att det är läsaren som är korkad och okunnig. Kanske är texten helt enkelt inte tillräckligt bra, eller så handlar det bara om att varje läsare faktiskt tolkar texter utifrån sina unika erfarenheter och att det är det som är så speciellt med läsning.

 

Photo by Ana Viegas on Unsplash

 

Genrer jag inte tycker om …

Inspirerad av Sincerely Johanna och hennes senaste video tänkte även jag skriva lite om genrer jag inte tycker om.

Johanna tar upp deckare och spänning som genrer hon inte läser, men det gör jag. Däremot börjar jag tröttna väldigt på allt för stereotypa poliser och många av de stora svenska deckarförfattarna går bort för att jag helt enkelt inte är intresserade av deras huvudpersoner. Det är också viktigt att det välskrivna böcker med en tydlig röd tråd och ett bra språk. Sedan är miljön viktig också och jag väljer bort i princip alla böcker som utspelar sig på ensliga små öar. Vad är det som är så himla bra med det?

Eftersom deckargenren verkligen exploderat och fortsätter att explodera om och om igen är det helt klart så att kvaliteten varierar och det gäller att leta fram guldkornen som definitivt finns.

Även när det gäller fantasy och sci-fi undviker jag det mesta. Speciellt high-fantasy med hundra miljoner karaktärer indelade i olika släkter (eller till och med olika sorters magiska varelser) och som har en massa kartor i inledningen. Här inser jag att jag kommer att få bistra kommentarer från flera bloggvänner som jag vet älskar just kartor. Men nej, det är ingenting för mig. Ska det vara släktträd och kartor så är det Per Anders Fogelströms Stadserie som gäller.

Jag gillar däremot dystopier mycket, speciellt politiska sådana som utspelar sig i en framtida värld där allt gått åt helvete. I speciellt ungdomsboksgenren finns det dock alldeles för många och för lika böcker som gjort att jag tappat intresset lite. Många försöker göra en ny Hungerspelen, men jag önskar mig helt nya och kreativa idéer.

Romance och feelgood som är för stereotyp och handlar om kvinnor som bara tänker på utseende, vikt och kläder går också bort. Väldigt många böcker i dessa genrer har en tendens att förminska kvinnor och göra dem till offer. Sådana böcker går fetbort. Däremot finns det en hel del böcker i genren också och helt klart feministiska sådana. Kalla mig gärna pryd, men jag klarar mig också utan allt för många sexscener. De ger mig helt ärligt absolut ingenting.

En genre som jag avskyr är en jag kallar “medelålders män skriver tegelstenar om sig själva och stirrar så djupt in i naveln att de knappt hittar ut”. Knausgård, Lundell och en hel rad andra författare klarar jag mig bra utan. Ännu värre med självbiografier av män som inte ens kan skriva själva, men trots spökskrivare hävdar att de ger ut en självbiografi tar jag inte heller i med tång.

Över huvud taget har jag svårt för pladdriga tegelstenar eller sådana böcker som (med ett finare uttryck) kallas “episka romaner” eller “The Great American Novel” (för tegelstenar skrivs inte sällan av amerikaner, plus size meny och allt det där).  Även här finns främst män representerade, men en och annan kvinna slinker igenom också. Jag orkar verkligen inte läsa megatjocka böcker om män som tror sig förändra världen.

Något som också är svårt är humor. Böcker som marknadsförs som roliga är sällan sådana som får mig att skratta. Jag får istället ångest av böcker som liknar Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, men kan uppskatta Fredrik Backman, dock mer när han är allvarlig än när det blir för galet som i senaste boken Folk med ångest. Skrönor är också något jag avskyr och om en bok beskrivs som “mustig” drar jag öronen åt mig. Däremot skrattar jag gott åt böcker av Jonas Karlsson och Erlend Loe. Absurt är min grej.

Vilka sorters böcker har du svårt för?

 

 

Photo by Skitterphoto from Pexels

 

 

Så avslutar vi dagen …

Jag har firat 8 mars med att uppmärksamma kvinnor som jag tycker är väl värda att lyfta. Dagen inleddes med ett inlägg om boken Mina hjältinnor av Samantha Ellis och en fundering kring mina egna litterära diton. Sedan följde nio inlägg om kvinnor som betyder något för mig, alla utom en högst levande och verksam. Tanken var åtta inlägg, eftersom det är den 8:e mars, men det blev nio.

Följande kvinnor fick ett inlägg dagen till ära:

Hanna Hellquist

Matilda Gustavsson

Elin Wägner

Lupita Nyong’o

Olga Tokarczuk

Caroline Seger

Elisabeth Åsbrink

Hédi Fried

Nour El Refai

Några andra bloggare har också lyft inspirerande kvinnor under taggen #minahjältinnor2020

Helena på Fiktiviter har skrivit om sin stora hjältinna Margaret Atwood med rubriken Bortom Gilead.

Hanna på Feministbiblioteket har skrivit om sina litterära hjältinnor, recenserat Birgitta Ohlssons bok Lev som du vill, som är fylld av hjältinnor och dessutom lyft fram såväl feminister som idrottskvinnor.

 

 

Hemma efter en skön helg

I fredags drog jag från jobbet så snabbt jag bara kunde och landade på Hotell Gästis i Varberg runt tre. Fråga mig inte hur snabbt jag körde ner, tack. Det är fjärde året i rad som vår bokklubb Bokbubblarna (främst Annette om jag ska vara ärlig) ordnar en läshelg på det unika hotellet. I år pågick en del renoveringar, men det funkade fint ändå. Nästa år är det femårsjubileum och förhoppningsvis färdigfixat.

Vi brukar ha ett luftigt schema och i år var det nästan luftigare än vanligt. Jag var också mer asocial än vanligt, då jag verkligen behövde tid att varva ner och tanka energi. För mig var det därför perfekt att kunna läsa och sova på rummet, men ändå få trevligt sällskap under helgen. De flesta av deltagarna var gamla bekanta, men ett par av dem hade jag aldrig träffat tidigare, även om jag “känt” dem ett tag via bloggar och sociala medier.

Fredagens middag intogs på Pinchos och det var alldeles lagom. Ett glas vin på hotellet blev det också innan läsdags. På lördagen sågs vi först för pocketbyte och jag är väldigt nöjd med att ha fått Och bergen skall rämna av Erika Olofsson Liljedahl., men det fanns ovanligt många titlar i år som jag inte läst. Själv köpte jag Vår älskade av Kamila Shamsie, som var en av de bästa böcker jag läste under 2019. Lördagens middag var på hotellets restaurang och därefter var det dags för det numera traditionsenliga litteraturquizet som Linda står för. Alltid roligt och alltid svårt.

Sista gemensamma aktiviteten idag var en bokcirkel, som från början var tänkt att hållas i tre grupper, då vi valt tre titlar, men det slutade med att vi pratade om alla tre böcker gemensamt. Först ut var Ålevangeliet av Patrik Svensson, som verkligen fick blandad kritik. Själv är jag kluven och vill läsa, men det får bli när jag har rejält med tid. Vi pratade också om Järtecken av Christoffer Carlsson, som har lokal anknytning och Villa Havsbris av Caroline Säfstrand, som kändes passande i miljön. Tema hav, hus och Halland alltså. Helgen avslutades med en härlig och blåsig promenad längs havet i det soliga och fina vädret.

Två böcker blev utlästa under helgen. Dels Ljuskällan av Hanna Landahl, som jag påbörjade förra helgen och Minns oss som nu av Anna Lönndahl. Inlägg kommer senare. Jag ligger lite efter med bokinläggsskrivandet. Veckan som kommer är galen, så frågan är hur mycket läst och skrivet det blir, men sedan är jag ledig i en vecka och då ska jag verkligen ta det lugnt. Hoppas jag.

Tack alla fina bokvänner för en härlig helg. Det var precis vad jag behövde.

Så lyxigt med #läsretreat20

I fyra år har ett gäng glada boknördar träffats sista helgen i januari på Hotell Gästis i Varberg. Vi firar att den tråkigaste månaden är över och att vi överlevt. Sedan njuter vi av varandras sällskap kombinerat med total isolering på våra enkelrum. Den perfekta kombinationen för en introvert person med vissa extroverta behov. Dessutom gör sällskapet att det går alldeles utmärkt att börja precis varje mening med “jag läste en bok …”

Så fort jag jobbat färdigt idag rullar jag söderut och det ser jag så obeskrivligt mycket fram emot. Vill du se vad vi pysslar med är det bara att följa taggen #läsretreat20 på instagram.

Bilden ovan är taget under förra årets träff och självklart är det Carina  (längst fram) som står för den.

52 bra saker: Bokmässan

Jag har laddat länge och imorgon smäller det så äntligen. Bokmässan betyder fyra intensiva dagar fyllda med det bästa jag vet, böcker, bubbel, bloggare och andra bokmänniskor. Vissa av de vänner jag träffat genom bloggen ser jag bara en gång om året och det är alltid så himla trevligt. Extra trevligt är att jag blivit utvald som en av Bokmässans Bookfluencers, vilket innebär extra roliga dagar på mässan.

Självklart har jag lusläst seminarieprogrammet och gjort ambitiösa planer. Hur det blir i verkligheten är omöjligt att sia om, men bra brukar det bli oavsett.

Torsdag

Fredag

Lördag

Söndag

Ni kommer att märka både här på bloggen och på instagramkontot @enligto att det händer extra mycket de närmaste dagarna. Hoppas ni vill gå på Bokmässan med mig!

Det bästa med våren

Den här veckan befinner vi oss mellan hägg och syrén på Kulturkollo och veckoutmaningen handlar om att dela de tre bästa sakerna med våren. Jag älskar våren, nästan lika mycket som sommaren och skulle kunna lista långt fler, men idag har jag faktiskt ansträngt mig för att följa reglerna. I alla fall nästan.

Ljuset Att kvällarna blir ljusare får mig att känna mig ljusare i sinnet. Det är som att min hjärna långsamt vaknar från sin vinterdvala och jag gör mig redo för att faktiskt fixa att läsa de där utmanande böckerna igen. Jag ska bara sätta alla betyg först, men sen, då ska jag läsa.

Värmen Jo, nu har det förvisso haglat i veckan, men det har ändå varit några varma dagar när jag har kunnat sitta ute och läsa. Vi har till och med grillat och ätit ute. Det är fina grejer. Jag älskar när vi kan börja använda vår altan som ett extra vardagsrum.

Färgerna Jag är riktigt allergisk mot i princip alla knoppande träd, utom (förvånansvärt nog) björk. Från al och hassel till gräs snorar och nyser jag konstant, men det är det lätt värt. Jag älskar nämligen vårens färger som tar över efter den trista gråskalan som vintern bjuder på. Den gula tussilagon, blå och vit sippa, gröna blad, tulpaner i regnbågens färger, de rosa och vita blommorna i fruktträden. Jag älskar alla blommande vårtecken.

Fåglarna Jag älskar blommor, men fågelkvitter ger mig nästan ännu mer vårkänslor. Den fågel som gör mig absolut gladast att se är sädesärlan, som verkligen är en symbol för vårens ankomst. Än har jag inte sett någon, utan får nöja mig med citronfjärilar som levande vårtecken.

Se där, typ tre bra saker med våren. Lite måste jag få tänja på gränserna.

 

Photo by bady qb on Unsplash

52 bra saker: #boblmaf

Läshelgen i Varberg är över och det var som alltid riktigt trevligt att hänga med andra bokbloggare och bokälskare. Det är nästan exakt tio år sedan jag började blogga om böcker och även om det dröjde fram till Bokmässan 2010 innan jag vågade mig på att träffa andra bokbloggare IRL var de då levande kommentarsfälten ett ställe att lära känna varandra på. Bland annat hängde några av oss på Malin Persson Giolitos blogg och även om de jag lärde känna 2009 inte alltid bloggar längre och ibland faktiskt helt försvunnit ur bloggosfären, så finns ett stabilt gäng kvar och många har tillkommit.

Nu träffar jag många ur #boblmaf flera gånger om året och nästan dagligen på sociala medier. Flera av dem träffar jag mycket oftare och de har verkligen blivit goda vänner. Kanske borde de få varsitt inlägg, men hela #boblmaf får vara veckans bra sak.

 

PS. #boblmaf står för bokbloggarmaffian och kan också delas upp i olika sektioner som #boblmafvast och #boblmafsyd Bakom taggen gömmer sig ett gäng mer eller mindre introverta bokälskare som någon gång haft något som liknar en bokblogg eller möjligen är hang-around till någon som har eller har haft en bokblogg och som gärna är extroverta tillsammans.

PS2. Bilden är tagen av Carina aka Bokbiten på Bokmässan 2017 och den visar några av alla fina delar av helheten som tillsammans bildar #boblmaf.

52 bra saker: Läshelg

Snart, snart, snart får jag dra till Varberg och Hotell Gästis för att tillbringa en hel helg med näsan i en bok. Förutom då jag umgås med andra som också mer än gärna tillbringar helger med näsan i just en bok. Den som inte läser lika mycket som vi kan ha svårt att förstå hur fantastiskt det är att ägna en hel helg åt just läsning. Att som bonus kanske få läsa i sällskap med trevliga bokälskare, äta god mat, dricka ett glas bubbel eller två och bara vara är helt fantastiskt.

För tredje året i rad åker vi ett gäng boknördar (som lärt känna varandra just för att vi är boknördar) på läshelg i Varberg. Tidigare har vi träffats några gånger på Syninge kursgård i Norrtälje kommun och konceptet var redan då detsamma. Kravlöst umgänge med böcker i centrum.

Läshelg är inte bara en bra sak, utan faktiskt en superbra sak. Och rolig. Faktiskt så rolig att vi valt att använda taggen #rolighetskonferens i år. Jag längtar och har gjort det länge, länge!

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: