En fundering kring spoilers

Något som irriterar mig mycket är när baksidestexter avslöjar för mycket eller när någonting avgörande avslöjas i en recension. Det kan i värsta fall förstöra läsningen och det är därför jag nästan aldrig läser recensioner av böcker jag ännu inte läst. Troligen är jag för försiktig, men det har blivit en vana att möjligen läsa de inledande styckena och sedan inte mer.

I våras delade en författare en recension av tredje och avslutande delen i en trilogi och skickade med en spoilervarning. Rimligt med tanke på att den som inte läst första delen eller kanske bara den, mycket troligt kan uppfatta viss information som förstörande trots att detta inte beror på skribenten utan mer på att läsaren ännu inte vet lika mycket som den som läst båda de inledande böckerna och nu är nyfiken på den tredje.

De följande inläggen på Twitter fick mig att tänka på ett irriterat mail jag fick från en läsare om att jag spoilat något avgörande i ett inlägg om en deckare. Det var illa, tänkte jag först, men läste sedan mailet lite mer noggrant. Det visade sig att läsaren, som endast läst tre delar i en deckarserie, måste ha läst ett inlägg om bok elva eller till och med tolv i samma serie och då upprörts över att den historia som rör polisens privatliv blivit avslöjad. Ett avslöjande som kommer i bok nio och utvecklas i bok tio. I inläggen om dessa böcker avslöjas självklart inga detaljer.

Möjligen var det otrevligt att mig att svara läsaren att det kanske inte är så märkligt att hen fått mer information än önskat när inlägget handlade om en bok så långt fram i serien som i skrivandets stund innehåller sjutton böcker med en artonde på gång. Sexton av dem är översatta till svenska. Är det inte då rimligt att anta att den som läser ett inlägg om en bok sent i serien också har läst större delen av den själv? Icke desto mindre har jag lite dåligt samvete.

Extra viktigt är det självklart när det handlar om deckare, där det verkligen inte är rimligt att avslöja något avgörande gällande det fall som poliserna utreder under själva boken i ett inlägg som handlar om just den titeln. Däremot händer det även författarna själva påminna läsaren om tidigare fall om de har betydelse för handlingen och/eller huvudpersonen. Det som händer karaktärerna av avgörande karaktär blir inte sällan en del i ett längre skeende, vilket gör vissa avslöjanden omöjliga att undvika. Jag tänker till exempel på Hans Rosenfeldts och Martin Hjorths serie om Sebastian Bergman, där huvudpersonen visar sig arbeta nära en tidigare okänd släkting. Personen blir en av huvudpersonerna och att inte skriva om hen vore märkligt. Relationen är dessutom efter det stora avslöjandet helt naturlig.

Exemplet som läsaren skrev om handlar just om en sidohistoria om huvudpersonens liv som får stor uppmärksamhet under de första böckerna. När avslöjandet väl kommer dyker andra viktiga personer upp och genom att skriva om dessa spoilas det stora avslöjandet både direkt och indirekt. Faktum är dock att avslöjandet inte är en grej längre och det är svårt att skriva vidare om huvudpersonen alls utan att nämna det. Kanske var jag oförsiktig, men när man har läst tio böcker mer än läsaren är det inte konstigt om det där stora avslöjandet bleknat. Bokens handling tuffar vidare och nya utmaningar står i centrum.

På samma sätt är det lätt att spoila även andra sorters serier om den som läser inlägget missat många av de senare delarna. Ett exempel är serien Ellens val där den sjätte boken snart kommer ut. I varje bok händer ganska stora, dramatiska saker. Någon karaktär dör, någon annan gifter sig, förhållanden tar slut och påbörjas. För den som bara läst första boken är ett inlägg om den femte helt naturligt fyllt med spoilers. Frågan är å andra sidan om man ens kan kalla det spoilers om det tydligt framgår vilken bok i serien som inlägget handlar om. Min lösning på problemet är att aldrig läsa inlägg om böcker som jag vet att jag vill läsa och som kan innehålla information jag inte vill ha. Det gäller även recensioner i de stora tidningarna.

Någonstans finns dock en tidsaspekt i hela spoilerfrågan. Ingen skulle till exempel hävda att någon spoilade en klassiker eller ens en film från 80-talet. Vi vet hur det går för Anna Karenina och Jan i Skrolycka. En recension som berättar om deras tragiska öden skulle inte ses som ett inlägg som avslöjade något som läsaren borde ha fått upptäcka själv. Vi vet att ungdomarna i The Breakfast Club blir annat än de stereotyper alla trott att de var. Vi känner till slutscenen i När lammen tystnar och det är ingen hemlighet att Hannibal Lector får ett helt annat liv i slutet av filmen än han hade i början.

Hur tänker ni kring spoilers? Vilket ansvar har den som skriver och vilket har den som läser?

Photo by Sixteen Miles Out on Unsplash

13 reaktioner på ”En fundering kring spoilers”

  1. Det är svårt det där! Misstänker att även jag läser (och skriver om) deckarserien du menar och vad gäller den och ett par tre till längre serier tycker jag att det är jättesvårt att parera vad som är lagom.

  2. Jag gör som du och undviker recensioner av böcker jag ännu vill läsa. Baksidestexter likaså, de är inte sällan avslöjande och rent av vilseledande.

  3. den som skriver recensionen har naturligtvis ett ansvar. men den som läser får ju tänka lite själv också. är det nr 10 i en serie så kanske det är omöjligt att skriva något om den utan att spoila någon annan del. jag hoppar ofta över baksidor och recensioner tills jag läst boken i fråga. en annan sak. jag tror mig ha prenumererat på ditt nyhetsbrev, men jag är inte riktigt säker

    1. Ibland är det omöjligt att undvika om det ska gå att skriva om boken alls. Gällande nyhetsbrev så har det blivit få sådana det senaste. Kan undersöka om du står på maillistan. Eller menar du mail med blogginlägg? I så fall så har jag varit tvungen att byta tillägg för det, men det ska finnas en ruta i kommentarsfältet om att prenumerera på inlägg.

  4. Ja, jag tycker nog att om det framgår tydligt i recensionen att det rör sig om en senare del i en serie, så får man litegrann skylla sig själv om man läser ändå och får de tidigare böckerna i serien spoilade för sig.

    Håller verkligen med om att baksidestexten ibland avslöjar för mycket dock. Om något inte händer i boken förrän typ sidan 100, då vill jag inte att det ska finnas med i beskrivningen av boken!

  5. Jag tänkte på det senast igår kväll när jag satt med ett inlägg om Dagboken jag faktiskt skrev som är en fortsättning. Vad jag än skriver om handlingen så blir ju det lite av ett avslöjande om vad som hände i förra boken. Så det kändes som att du summerar mina tankar rätt bra.

    Rent krasst tycker jag att både den som skriver och den som läser har ett ansvar. Men det blir ju problem så fort en av dem missar. Personligen läser jag sällan inlägg om serier som jag redan börjat på. Eller så läser jag början och/eller slutet på bloggarna där jag litar på den som skriver och där jag kan se ett betyg eller motsvarande. Lite samma om böcker som jag är nyfiken på men känner mig osäker på om den verkligen är vad jag tror. Personligen gör jag mitt bästa att vara rätt vag om händelser som inte redan avslöjats i baksidestexten. Men det är inte lätt eftersom det samtidigt är kul att kunna dela tankar om böckerna och diskutera med någon annan som läst i kommentarerna.

    Men det är en svår balansgång och jag vet själv hur besviken jag blir när någon skriver eller säger för mycket. Den värsta spoilern jag har varit med om var i en FB-grupp (Snacka om ljudböcker?) där en började diskutera slutet av en serie och inledde med en stor spoiler direkt i sitt inlägg utan minsta förvarning och där det inte ens gick att undvika att se det. Så det var bara att se till att gruppen inte dök upp i mitt vanliga flöde längre. Men den kvinnan fick en hel del arga personer på sig och en påminnelse om att man måste varna innan man skriver en spoiler.

    1. Att tydligt varna är ju ett alternativ helt klart. Någon gång har jag skrivit med vit text, så att den som läser måste markera för att kunna se, men det blir lite meckigt.

  6. Jag kan ju tycka att den som har läst första boken i en serie och läser en recension om den tionde får skylla sig själv. Om man inte skulle få skriva något alls om något som händer så blir det ju en recension à la ”den var bra” och vem vill läsa det. Eller skriva.

    Själv läser jag nog aldrig recensioner av en bok senare i en serie som jag har påbörjat. I så fall bara början och slutet, om där finns något slags sammanfattning och/eller betyg så man snabbt kan se. Oftast då bara på bloggar som jag vet att jag kan lita på. Det gäller för övrigt även böcker som jag inte har läst än, men är sugen på att läsa.

    Ibland skriver jag en spoiler, men jag har lagt in en egen tagg i inläggsmallen, i HTML-koden, som gör att texten blir samma färg som bakgrunden när jag skriver något inom den taggen. Då måste man ju aktivt välja att markera och läsa.

    I övrigt så avskyr jag spoilers och kommer osökt att tänka på Atwoods Upp till ytan, där förordet både avslöjar och analyserar boken. Det förstörde hela historien för mig och jag fattar inte hur den tänkte som la den texten först i boken.

    1. Förord är verkligen luriga, speciellt om de finns i böcker som ges ut i ny upplaga. Brukar alltid vänta med dem till sist och uppmanar mina elever att göra detsamma.

  7. Jag tycker att dina tankar är kloka. Man ska absolut undvika att spoila, men om en av de i början av en serie viktigaste personerna dör i bok fem är det givetvis svårt att skriva om en senare bok i serien och låtsas som att den personen fortfarande lever. Inte minst om den avlidnes barn kanske slåss om arvet i en kommande bok.

    Som du skriver så måste det ju ses som annorlunda när det gäller klassiker och extremt kända texter. Det är knappast att spoila evangelierna om man nämner att Jesus blir korsfäst och uppstår 🙂

Tyck till:

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: