Nina Hemmingsson

All min kärlek

Teater Tamauer håller till på Hagateatern i Göteborg och igår såg jag den tredje uppsättningen av och med dem, denna gång fritt efter Nina Hemmingssons verk. Pjäsen heter All min kärlek och spelas till 8/12.

Efter att ha sett helt fantastiska Whatever LOVE means, baserad på Liv Strömqvists serier och MENS bland annat baserad på texter ur serieantologin Kvinnor ritar bara serier om mens var förväntningarna skyhöga, men det tog ett tag innan All min kärlek lyfte. Kanske för att jag inte kan min Nina Hemmingsson lika bra som pjäsen krävde. Det var roligt, men ganska fragmentariskt och ibland lite svårt att följa. Efter paus blev det mycket bättre och helhetsintrycket är ändå att All min kärlek är en sevärd föreställning och troligen helt fantastiskt för den som verkligen läst Nina Hemmingsson.

Föreställningen tar avstamp i böckerna  Jag är din flickvän nu, Snyggast på festen och På a svarar jag hej då och den enda bok av Hemmingsson jag läst är Så jävla normal. Föreställningen gjorde mig dock sugen på att läsa mer av henne och kanske kunna förstå den mer i efterhand. Skådespelarna gör ett bra jobb och jag gillar hur manuset är konstruerat och hur deras roller ibland går in i varandra. Helena Gezelius har jag sett förut och jag gillar henne skarpt, Sara Klingvall var med i Whatever LOVE means, men det var så länge sedan att jag inte riktigt minns henne, men Eddie Mio Larson var en ny och trevlig bekantskap. Mycket handlar om orden, men även miner och kroppsspråk spelar en stor roll. Även om jag inte blev lika golvad som jag blivit tidigare på Teater Tamauer var det här en bra teaterupplevelse, som visar att den här teatergruppens lägstanivå är väldigt hög.

Mina svar på H

Skärmklipp 2015-10-06 21.23.46

Jag kanske gjorde det ovanligt svårt då jag blandade in prisvinnande kvinnor på H, men så fick det bli idag. Nu passar inte Svetlana Aleksijevitj in just på bokstaven H, men hon är värd att nämns ändå.

1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på H.

Nina Hemmingsson är en favorit. Jag älskar hennes ibland groteska teckningar och det budskap som genomsyrar hennes böcker.

2. Vilken prisvinnande kulturell kvinna med för- eller efternamn på H tycker du är väl värd sitt pris?

Yvonne Hirdman tilldelades Augustpriset 2010 för bästa fackbok. Boken Den röda grevinnan är en biografi över hennes mor och en fascinerande historia.

3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på H som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.

Jag har läst och skrivit en del om Kerstin Hesselgren, den första kvinnan i riksdagens första kammare, som faktiskt tog plats där tidigare än kvinnorna som valdes in i andra kammaren. Hennes namn nämns allt för sällan. Enligt den här artikeln var hon förvisso den andra kvinnan att väljas in i riksdagen, då Elisabeth Tamm valdes in i andra kammaren dagen innan, men först i första kammaren var hon utan tvekan.

4. Vilken kvinna med för- eller efternamn på H är du nyfiken på, men ännu inte upptäckt?

Jag har faktiskt inte läst något av Hilary Mantel, främst för att jag skräms lite av hennes historiska tegelstenar. Däremot är jag lite sugen på Skuggan av ett liv.

En trio sommarprogram

Jag har inte hunnit lyssna på alls lika många sommarprogram som jag brukar, men vill ändå tipsa om en trio riktigt bra program som ni inte får missa.

Saga Becker har en viktig historia att berätta om vikten av att trots allt försöka vara sig själv, trots att det kostar förjäkla mycket. Hennes berättelse berörde mig djupt. Jag som ser allt för lite på film har inte sett Nånting måste gå sönder och hade inte heller fattat att det är en filmatisering av Eli Levéns fina bok med den fantastiska titeln Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats.

Georgios Karpathakis är grundaren av Underbara adhd och hans berättelse är nyttig att lyssna på, inte minst för lärare. Det är så otroligt lätt att skylla på stökiga elever och tänka att de borde skärpa sig och Karpathakis berättelse ger en förståelse för hur svårt det kan vara att faktiskt inte kunna. Här är hans berättelse från Inte en främling.

Therese Christiansson berättar om sina upplevelser i länder vi andra inte vill eller vågar besöka. Hon berättar om flickan utan ansikte, om mamman som inte vet någon annan utväg än att sälja sin bebis och en rad andra människor som drabbats av världens orättvisor. Ett starkt program.

Just nu lyssnar jag på Arkan Asaads program och det verkar lovande så här långt! På tur står Zara Larsson, Nina Hemmingsson och Kristina Sandberg. Vilka fler vill du tipsa om?

Sommarvärdar 2015 enligt O

3530949_2048_1152

Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

 

Jag älskar att lyssna på Sommar i P1 och tar ofta en promenad med någon intressant persons berättelse i öronen. Som vanligt har jag gått igenom alla sommarpratarna och graderat dem i fyra kategorier — de jag absolut kommer att lyssna på, de jag lyssnar på om jag har tid, de jag klarar mig väldigt bra utan och slutligen de som jag egentligen inte har någon uppfattning om, men tror kan bli årets överraskningar. De som verkar ha intressanta historier, eller rätt tråkiga som ändå kan bli intressanta om de som talar är duktiga.

Sådana oväntade favoriter finns nämligen varje år. Förra året tillhörde bland annat Johan Croneman och Fredrik Wikingsson de stora överraskningarna. Den förstnämnde för att jag visste väldigt lite om honom och den senare för att jag sett för mycket skit av och med honom. Jag tyckte att 2014 var ett helt okej år, men inte wow. Återstår att se vad sommaren kan bjuda på.

I år känns listan spontant rätt blek och intetsägande. Väldigt få författare, men mycket sport och mode, vilket är rätt ointressant. Förhoppningsvis har jag fel.

Så här tänker jag om sommarvärdarna 2015

Vill absolut lyssna på

25 juni Terese Christiansson, verkar ha hur mycket som helst att berätta.

27 juni Mona Malm, kan bli flipp eller flopp, men vill lyssna.

28 juni Anna Mannheimer och Peter Apelgren, måste jag höra.

1 juli Georgios Karpathakis, grundare av Underbara adhd måste ha saker att berätta.

3 juli Saga Becker, har också en på pappret extremt intressant historia.

6 juli Nina Hemmingsson, en av mina favoritförfattare.

11 juli Robin Paulsson, kan bli lite väl mycket, men gillar ändå skarpt.

13 juli Nilla Fischer, alltid lurigt med sportkändisar, men vill lyssna.

22 juli Gunilla Röör, jag absolut älskar henne.

23 juli Arkan Asaad, måste kunna skapa ett intressant program.

27 juli Alice Teodorescu, har totalt förstört GP och provocerar mig med sin elitistiska världsbild. Måste ändå lyssna.

29 juli Kristina Sandberg, utan tvekan en av sommarens höjdpunkter.

6 augusti Daniel Poohl, har ett av landets viktigaste jobb.

8 augusti Annika Norlin, är en stor favorit.

13 augusti Fredrik Reinfeldt, måste väl lyssna trots att han är sjukt tråkig.

16 augusti Ulla Skoog, är inte tråkig någon gång.

 

Lyssnar om tid och möjlighet finns

20 juni Lena Olin, som jag är kluven till helt klart.

21 juni David Batra, kan kanske vara rolig, men en moderatmake känns lite ointressant.

29 juni Tom Alandh, har visserligen en del i bagaget, så kanske.

30 juni Clara Henry, för att hon är en lokalkändis. Också.

10 juli Marianne Mörck, tveksam till ämnesvalen.

16 juli Leila Lindholm, bakning är inte min grej, men hon verkar trevlig.

18 juli Sanna Lundell, kan kanske bjuda på något spännande.

28 juli Hans Mosesson, Ica lockar inte, men däremot Nationalteatern.

1 augusti Bea Åkerlund, trots ointressant yrke, kan hon nog berätta mycket.

3 augusti Åsa Jinder, möjligen något för mig pga ämnesval.

12 augusti Owe Sandström, kombinationen ABBA och läraryrket kan funka.

 

Klarar mig bra utan

24 juni Kalle Moreaeus, känns inte som något för mig.

26 juni Bengt Baron, simning, vodka och torsk lockar inte alls.

4 juli Liza Marklund, nej tack, inte min kopp te.

7 juli Kjell Enhager, golf? Nej tack!

9 juli Arash “Ash” Pournouri, intresserar mig inte alls.

15 juli Herman Geijer, zombieöverlevarexpert? Nja, låter sådär.

17 juli Sverker Olofsson, nej tack, lockar inte alls.

19 juli Karl-Petter Thorwaldsson, LO-ordförande känns rätt tråkigt att lyssna på.

20 juli Nisse Hellberg, absolut inte min grej.

26 juli Olle Jönsson, dansband intresserar mig inte.

31 juli Stig Grybe, känns inte heller som något jag vill lyssna på.

2 augusti Markus Näslund, hockey är rätt tråkigt.

4 augusti Alexander Ekman, nej tack till dans.

5 augusti Jögge Sundqvist, slöjd känns också väldigt ointressant.

7 augusti Magdalena Gerger, hur kul är det med Systembolaget?

9 augusti Magnus Böcker, snyggt efternamn, men lockar inte alls.

10 augusti Magnus Nilsson, mat är gott, men inte på radio.

14 augusti Ben Gorham, mer sport och dessutom parfym.

 

Kan bli årets överraskning

22 juni Siavosh Derakhti, verkar ha en rejäl framgångshistoria att dela.

23 juni Heléne Anderson, kombinationen kriminalinspektör och konstnär låter intressant.

3 juli Kenneth Maccartney, vad kan en ambassadör från Kanada tala om?

5 juli Edvard Moser, låter jättetråkig, men en nobelpristagare kan definitivt överraska.

8 juli Hédi Fried, vilken historia hon har att dela med sig av.

12 juli Johan Rockström, låter inte som min grej, men kan vara riktigt intressant.

14 juli Magnus Falkehed, okänd, men med en intressant historia.

21 juli Karin Volo, har en intressant historia, men har gjort ett slätstruket intryck.

24 juli Syster Karin, en nunna kan vara heltråkig eller superintressant.

25 juli Zara Larsson, gör mig lite nyfiken helt klart.

30 juli Maxida Märak, låter spännande, trots att det är utanför min bekvämlighetszon.

11 augusti Maria Strømme, ointressant ämne, men kan vara lärorikt.

15 augusti Seinabo Sey, inte min musik, men programbeskrivningen låter bra.

 

Vilka sommarpratare är dina favoriter?

Hej där tomtar är ni klara?

Eller så kanske det bara finns en. Då hoppas jag att just hen läser det här inlägget. Jag hoppar nämligen på Annikas jerka för första gången på länge och det handlar om julklappar.

Nu står snart julen för dörren och då är frågan vad du önskar dig för bokliga saker i julklapp?

Vi är sparsamma med julklappar till de vuxna. Jag och maken byter inte alls och jag köper till en vuxen i varje familj. Vem avgörs genom lottdragning. Jag har köpt till en av mina offer och har en plan för den andra.

Själv önskar jag mig egentligen ingenting. Mer än lugn och ro. Så gammal har jag blivit. Det betyder inte att jag inte skulle bli glad för bokliga julklappar.

Jag gillar Nina Hemmingsson och jag gillar dikter, så hennes nya bok Det var jag som kom hem till dig, skulle vara rolig att få.

Jag har ännu inte läst Johannes Anyurus En storm kom från paradiset, men det känns verkligen som en bok jag vill läsa och inte minst äga. Får jag den inte lånar jag nog ändå e-boken…

Annars är det mest lästid jag behöver. Men det är kanske svårt att slå in?

Tematrio – utmanande läsning

Den här veckan vill Lyran att vi funderar på vilken läsning som inte riktigt faller sig naturligt för oss.

1. Jag har svårt för biografier och memorerar. Främst för att den kronologiska formen är alldeles för vanlig. Jag tröttnar därför ofta innan huvudpersonen ens lämnat tonåren. Just nu håller jag dock på med en biografi som är lite annorlunda, nämligen Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman. Det går dock inte snabbt alls.

2. Fantasy är inte min grej. Visst har någon enstaka vampyrbok slunkit ner, men någon direkt lockelse efter zombies, rymdvarelser och annat skumt har jag inte.

3. En hårdkokt thriller är inte det jag längtar efter direkt. Visst har jag läst någon sådan med behållning, men ren action med totalt övermänskliga hjältar, som de gamla Hamiltonböckerna, lockar mig inte alls. Är inte heller ett fan av actionsfilmer, vilket säkert kan ha ett samband.

Och så över till senaste fredagsfrågan på Bokhora om att utmana sin läsning och läsa något utanför bekvämlighetszonen.

När var det egentligen? Jag kan konstatera att det faktiskt var ett tag sedan då jag i våras gav mig in i de grafiska romanernas underbara värld genom att läsa Nina Hemmingsson.

Dags att dra ut på äventyr igen kanske, men just nu när jag har så lite tid och ork att läsa känner jag inte direkt för det. Kanske runt jul?

Första mötet med Nina

Jag hade ju tänkt bege mig utanför min bekvämlighetszon och läsa grafiska romaner. Först ut var Nina Hemmingsson och hennes Så jävla normal som getts ut av Kartago. En bok med ett helt underbart omslag och ett totalt galet innehåll. Det är brutalt, det är inte sällan fult och det är alltid originellt och tänkvärt. Ändå läser jag boken med en känsla av att jag inte riktigt förstår. Jag tänker mycket på vad som är normalt enligt Nina och vad det egentligen är hon vill säga. Det är starkt och det berör, men jag har svårt att formulera några mer klara tankar om dessa bilder som inte alls är lika lätta att ta till sig som de enrutingar som är det enda jag upplevt av Nina Hemmingsson tidigare.

Nystartade förlaget Orosti-Back har gett ut en bok om Nina Hemmingsson, som innehåller en intervju skriven av Sara Teleman och en rad material från Hemmingsson under titeln Illustrationer, skisser och foton 2003-2010. En del är tidigare aldrig utgivna och andra är hämtade från till exempel Jag är din flickvän nu som innehåller lite mer välfriserade bilder med lite mer text. Mer normala enrutingar alltså. Roliga som satan, men inte lika brutala och drabbande som bilderna i Så jävla normal.

Jag älskar också utdragen ur Prinsessan & Gemålen, ett antal seriestrippar som Hemmingsson gjorde för Aftonbladet inför kronprinsessans bröllop förra året. Berättelsen Jag var ihop med en buddhist tillhör också höjdpunkterna.

Jag gillar idén att presentera illustratörer och konstnärer. Här finns fler titlar i serien. För mig funkade boken om Nina Hemmingsson som en bra introduktion. Jag vill definitivt läsa mer av henne. Detta trots att jag kanske inte förstod allt. Eller så gjorde jag det.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: