Helena Dahlgren

Skarp av Helena Dahlgren

Emma Wijkman är litteraturvetare och har en avhandling på gång. Eller inte på gång riktigt, men den är påbörjad och sedan har hon inte lyckas skriva något på mycket länge. Livet har kommit emellan. En skilsmässa, dottern varannan vecka och lite för mycket alkohol den andra veckan. Man skulle kunna säga att Emma faktiskt inte alls har någon avhandling på gång längre. Kärleken till författaren hon skrivit om lever däremot. Beata Skarp, kultförklarad författare som dog under mystiska omständigheter på 90-talet. Emma har läst hennes böcker så många gånger att de nästan blivit en del av henne. Karaktärerna känns som vänner och Beata Skarp går fortfarande vid hennes sida.

När Emma får chansen att söka ett vistelsestipendium som ger henne möjlighet att bo i Beata Skarps hem i Svartforsen, Norrbotten under några veckor, tar hon den. Hon skriver en ansökan som är allt annat än formell, men blir kontaktad av Beatas bror som meddelar att det står mellan henne och en annan sökande. De träffas på ett café i Stockholm och för Emma är det nästan surrealistiskt att träffa Aron Skarp. På något sätt lyckas hon övertyga honom om att hon är rätt person för stipendiet och snart reser hon den långa vägen hem till Beata Skarp.

Ett hus som ligger isolerat, där inga mobiltelefoner fungerar. En märklig familj som ger Emma kalla kårar, men som samtidigt får henne att känna sig välkommen. Frågetecken kring vad som hänt Beata och sedan ledtråd efter ledtråd. Som upplagt för spännande läsning. Mest tycker jag ändå om att få ta del av Beata Skarps litterära värld och flera gånger glömmer jag bort att hon faktiskt inte funnits på riktigt och att det litterära universum som Helena Dahlgren bjuder in oss i inte existerar. Det är synd då jag mer än gärna hade läst flera av hennes böcker. Tankarna går till författare som Elizabeth Hand och Stephen King, men också till klassiska deckarförfattare som Maria Lang och Ruth Rendell.

Jag har följt Helena Dahlgren sedan hon bloggade på Bokhora och när hon nu debuterar som författare för vuxna med boken Skarp var det självklart att läsa. Det är så mycket jag tycker om med boken. Kanske främst den stora kärleken till litteraturen som genomsyrar berättelsen. Emmas totala kärlek till Beata Skarps texter och hur hon använder dem för att få tröst och att må bättre. Som snuttefiltar i pappersform. Språket är fantastiskt, stämningen härligt suggestiv och de små lapparna som placerats i boken förstärker känslan av att det jag läser är på riktigt. Tyvärr går det lite snabbt i slutet och vissa trådar förblir lite lösa. Trots detta är Skarp en välskriven historia som ger mersmak. Jag hoppas att den är den första av många fler böcker av Helena Dahlgren.


Om boken

Skarp av Helena Dahlgren, Bokförlaget Forum, (2022), 350 sidor

Böcker att se fram emot i april

Jösses vad många bra böcker det kommer ut i april. Eftersom jag befinner mig mitt i en lässvacka ser jag med skräckblandad förtjusning fram emot vårboksfloden. Hur ska jag hinna eller orka läsa en bråkdel av allt som lockar? Följande böcker ser jag fram emot att stifta bekantskap med i april, eller mer troligt senare:

Den unge Walters lidande, Augustin Erba, Albert Bonniers förlag, 1 april

En gång om året, Peppe Öhman, Norstedts förlag, 4 april

Kanske är det längtan, Malin Fjellborg, Vox by Opal, 4 april

La Familia Grande, Camille Kouchner, Elisabeth Grate Bokförlag, 4 april

Nattbitchen, Rachel Yoder, Norstedts förlag, 4 april

Teatern, Jenny Andreasson, Norstedts förlag 4 april

Bad girls, Jennifer Mathieu, Gilla Böcker, 5 april

Cat power, Ulrica Norberg, Carina Nunstedt, Bazar, 5 april

Sommarsorger, Nina De Geer, Ordfront förlag, 5 april

En eld, Megha Majumdar, Bokförlaget Tranan, 6 april

Kallbaderskan bland fjällen, Karin Härjegård, Printz Publishing, 6 april

Ett ärligt liv, Joakim Zander, Wahlström & Widstrand, 7 april

Wagner, Gustav Skördeman, Bokförlaget Polaris, 7 april

H som i Harriet, Cecilia Lidbeck, Lilla Piratförlaget, 12 april

Skriva & älska, Lily King, [sekwa], 12 april

Vi möts på Sheerwater, Kristin Higgins, Printz Publishing, 13 april

Den glömda kokboken, Christoffer Holst, Bokförlaget Forum, 14 april

Där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn, Hanna Rajs, Albert Bonniers förlag, 14 april

Himlastormande, Karolina Bång, Galago, 14 april

Champagnekorkar och cateringkaos, Frida Gråsjö, Modernista, 15 april

Slutet blir vår början, Chris Whitaker, Natur & Kultur, 16 april

1959 Ingrid och Georg — en kärlekshistoria, Helena von Zweigbergk, Norstedts förlag, 18 april

Förläggarens hustru, Clare Chambers, [sekwa], 19 april

En enkel till Indien, Cassandra Brunstedt, Louise Bäckelin förlag, 20 april

Nu levande, Sara Lövestam, Piratförlaget, 20 april

Vivek Ojis död, Akwaeke Emezi, Bokförlaget Tranan, 20 april

Här är mitt liv, Ali Yusefi, Kaunitz-Olsson, 21 april

Välj mig, Sofia Rönnow Pessah, Wahlström & Widstrand, 21 april

Skarp, Helena Dahlgren, Bokförlaget Forum, 22 april

Systrarna, Anna Jörgensdotter, Albert Bonniers förlag, 22 april

BOB, Helle Helle, Norstedts förlag, 25 april

Paradishamn, Erika Olofsson-Liljedahl, Historiska Media, 25 april

Skilsmässan, Moa Herngren, Norstedts förlag, 25 april

Underskottet, Daniel Sjölin, Norstedts förlag, 25 april

Om du lämnar mig här, David Levithan & Jennifer Niven, Gilla Böcker, 26 april

Sakerna vi aldrig sa, Marc Levy, [sekwa], 26 april

Vård och omsorg, Olivia Bergdahl, Ordfront förlag, 26 april

Breven som länkar oss samman, Anne-Lie Högberg, Louise Bäckelin förlag, 27 april

Assembly, Natasha Brown, Wahlström & Widstrand, 28 april

Experimentet, Karin Grundberg Wolodarski, Natur & Kultur, 29 april

Unge Mungo, Douglas Stuart, Albert Bonniers förlag, 29 april

Vi ska ju bara cykla förbi, Ellen Strömberg, 29 april

Bokcirkelstips i mars 2022

Dags för nya tips för bokcirklar. Böcker som är bra och som innehåller en del att samtala kring.

Det nya livet av Helena Dahlgren är första delen i den fina serien Ellens val som utspelar sig från 1915 och framåt. Ellen åker till universitetsstaden Ljungsala för att leta efter sin syster, som inte varit i kontakt med hemmet på länge. Hon får jobb på ett litet pensionat och stannar i staden även efter hon lokaliserat systern. Mycket trevlig berättelse om kärlek och vänskap i en spännande tid.

Vår bästa tid av Kiley Reid handlar om Emira som är barnflicka åt treåriga Briar vars mamma Alix, som Emira alltid kallar mrs Chamberlain, är någon form av influencer som lämnat livet i New York för ett förortsliv med man och barn. En kväll när Emira är på fest ringer mrs Chamberglain och ber henne komma, trots att hon definitivt inte har arbetstid. Någonting har hänt och Emira uppmanas att ta med sig Briar till affären. Det är sent, Emira är festklädd och när hon kommer till matvaruaffären med ett litet barn, som dessutom har en annan hudfärg, blir en vakt misstänksam.

Brev till mannen av Bianca Kronlöf är en känslosam men samtidigt saklig uppgörelse med den ojämlikhet som finns i samhället. Krönlöfs bok vänder sig kanske främst till den som vill få hjälp med argument i diskussioner som handlar om feminism, men är intressant att läsa oavsett förkunskaper. Upprinnelsen till boken var några brev till komikerkollegor i allmänhet och Soran Ismael i synnerhet som Bianca Krönlöf läste upp på Instagram i april 2021. De handlade om synen på kvinnor, men också hur män skyddar och ursäktar varandra även när kvinnor blir utsatta.

Tisdagsklubben av Anna Fredriksson är filmaktuell och därför tipsar jag om den även om det är en bok som har några år på nacken. Allt som läses behöver faktiskt inte vara alldeles nytt och det här är en bra bok om nystart och att våga börja leva igen, trots att det kanske känns som att livet är slut. Tisdagsklubben är namnet på en matlagningskurs som väninnorna Monika och Karin går på. Mat och gemenskap i centrum alltså, vilket är givna samtalsämnen i en bokcirkel.

Konferensen Mats Strandberg är splatterskräck och samhällskritik i en intressant blandning. Alla som någon gång varit med på någon teambildande aktivitet kommer att känna igen sig. Själv tyckte jag nog att de övningar karaktärerna utsattes för på konferensen var mer skrämmande att läsa om, än den galning som sedan jagar dem. Jag är osäker på hur Konferensen funkar som cirkelbok, men kan tänka mig att det finns massor att prata om gällande teambuilding och märkliga arbetskamrater. Boken finns i pocket.

Photo by Ylanite Koppens on Unsplash

Den typiska författaren enligt O

Utan tvekan är det så att den typiska författaren är en kvinna. Kategorin “Båda” är böcker (eller bok i det här fallet) skrivna av flera författare av olika kön. Böcker författade av flera författare av samma kön räknas inte in här. I år är det nästan löjligt många böcker av kvinnor jag läst, jämfört med böcker av män. Kanske måste jag börja överväga att kvotera in några gubbar. Riktigt så ojämn fördelning brukar det inte vara. 2020 var den 72-27-1 och så brukar det se ut ungefär. Fler män och fler icke-binära författare nästa år alltså, om inte annat för att bredda perspektiven.

De flesta författare jag läser något av är sådana jag läst något av förut, men det är trots allt ganska många författare som är nya för mig i år. Faktiskt hela 59 stycken, eller 42%. Endast 4 av dem fanns dock med i Boktolvan 2021.

De flesta författare har jag läst en bok av, men det här författarna har jag läst fler böcker av:

4 böcker Helena Hedlund

2 böcker Lisa Bjärbo, Helena Dahlgren, Jessika Devert, Moa Eriksson Sandberg, Jenny Fagerlund, Melody Farshin, Marie Hermanson, Christina Lindström, Sara Lövestam, Denise Rudberg, Christina Wahldén, Jacqueline Woodson, Eli Åhman Owetz

Den typiska författaren kommer dessutom från Sverige, men mer om det i geografiinlägget.

O listar 2021

Ännu ett år har gått och det är dags att plocka fram Kulturkollos gamla megalista. Jag har valt ut ett gäng punkter från originallistan och lagt till några egna. Även de forna kulturkollarna Anna, Helena och Ulrica har utvärderat. Häng gärna på du också och välj de punkter du vill.

Årets mest oväntade: Att det blev en Bokmässa trots allt och att det var så otroligt läskigt att befinna sig i en nästan tom mässhall. 

Årets klassiker: Det måste bli Körkarlen som jag läste med mina tvåor. Kämpigt på många sätt, men också väldigt kul. Första gången för dem, men inte för mig.

Årets knock out: Måste bli Stina Wollter, som förvisso alltid är en knock out, men det jag tänker på främst är hennes fantastiska utställning på Mölnlycke Kulturhus. Jag blev så imponerad och så berörd. Seminariet på Bokmässan med Suzanne Osten var också fint. 

Årets nostalgitripp: Utan tvekan The Newsreader, en fantastisk tv-serie om en nyhetsredaktion på 80-talet. 

Årets kvinnokamp: Är såklart serien om Ellen som än så länge fått fyra delar, två författare av Helena Dahlgren och två av Moa Eriksson Sandberg. Snart kommer fler böcker om Ellen och de andra som kämpar för sina rättigheter.

Årets gråtfest: Jag grät så mycket till senaste säsongen av Så mycket bättre att det nästan var löjligt. 

Årets historiska: Maggie O’Farrells fantastiska Hamnet om William Shakespeare, eller kanske ännu mer hans familj, är otroligt bra. 

Årets obehagligaste: Insekt av Claire Castillon var fruktansvärt obehaglig. Nästan så obehaglig att jag önskar att jag inte läst den.

Årets tyngsta: En bok som berörde och kom lite väl nära är Hon kallades hemmasittare av Nadja Yllner. En bok som alla borde läsa.

Årets dystopi: En av årets bästa böcker läste jag i januari och det är Den sista migrationen av Charlotte McConaghy, en dystopisk berättelse om en framtid där människan tagit död på i princip alla djur. 

Årets mest pedagogiska: I boken Brev till mannen förklarar Bianca Kronlöf varför jämställdhet faktiskt är något som rör alla män och alla kvinnor. Det går inte att, som Soran Ismaels komikerkompisar, vifta bort en taskig syn på andra människor utan att själv bli en del av problemet.

Årets grafiska: Svårt i år att välja en och tyvärr har jag inte läst Vi var samer av Mats Jonsson, som annars mycket väl hade kunnat stå som vinnare. Väljer istället en bok jag har läst och då blir det Återvändsgränder av Gabi Beltrán om författarens uppväxt i Palma de Mallorca.

Årets nya bekantskap: Att jag läste serien om Kerstin som inleds med Det fina med Kerstin av Helena Hedlund och Katarina Strömgård, är jag mycket glad över. Vilken fin lite tös det är och så många olika Kerstin av båda kön som verkligen behöver de här böckerna. 

Årets utmaning: Har varit att läsa något annat än lättsmält litteratur som feelgood och deckare. Jag har hela året befunnit mig på gränsen till utmattning, men efter en höst då jag jobbat ganska mycket mindre än vanligt känner jag mig lite på gång igen. 

Årets ögonöppnare: Stöld är Ann-Helén Laestadius först bok som primärt vänder sig till vuxna och den lärde mig massor om de konflikter som finns och hur utsatta samerna och deras renar är. Jag visste till exempel inte hur höga självmordstalen är och hade inte heller riktigt fattat hur långt borta polisen är när de behövs.

Årets viktigaste: I sin självbiografiska bok Vem har sagt något om kärlek? skriver Elaf Ali om hedersförtryck på ett sätt som ingen tidigare gjort. Det är nyanserat, men ändå troligt tydligt.

Årets återseende: Äntligen kom en ny bok om Sebastian Bergman och de andra karaktärerna skapade av Michael Hjorth & Hans Rosenfeld. Som man sår var helt klart en av årets bästa spänningsromaner, men viktigast av allt var att få följa karaktärerna lite till. 

Årets huvudperson: Jag absolut älskar Sigge i Min storslagna död av Jenny Jägerfeld. Snart kommer tredje boken om honom och jag längtar.

Årets bifigur: Svårt att välja, men jag tyckte mycket om sjuksköterskan Tony i Johan Ehns Inte död än.

Årets filmupplevelse: Jag har sett väldigt lite film i år, men vill ändå lyfta fram The Father med en strålande Anthony Hopkins i huvudrollen. Riktigt bra och sjukt obehaglig.

Årets kulturella höjdpunkt: Alltså, det har inte blivit så mycket kultur i år, men det var stort att se en före detta elev i uppsättningen Sex roller söker en författare på Backa Teater.

Årets kan-inte-släppa-den: I ett försök att förstå mig själv och andra i min närhet har jag läst några böcker om utmattning och autism. Den jag funderat mest på i efterhand är Den utbrända hjärnforskaren av Hedvig Söderlund. Mycket läsvärd.

Årets allkonstnär: Alba August är fantastisk. I år har hon både imponerat som skådespelare i Alla utom vi och som sångerska. Jag har fullkomligt lyssnat sönder hennes debutalbum I still hide.

Årets blogg: Jag startade ännu en blogg där även Anna skriver. På Boktips för unga är det, vilket hörs på namnet, böcker för barn och unga som står i centrum. Drygt 200 boktips finns där just nu.

Årets skämskudde: Serien The White Lotus är som en enda gigantisk skämskudde, men det är också en av förra årets bästa tv-serier.

Årets splatterorgie: Jag gillar ju inte skräck, men jag älskar Mats Strandberg och hans senaste bok Konferensen är verkligen en orgie i splatter, men också en vass skildring av företagsvärlden.

Årets debut: Moa Backe Åstot debuterade med fina Himlabrand om Ante som är same, men också homosexuell. En kombination som inte är helt lätt.

Årets förlag: Utan tvekan är det Bokförlaget Gyllendufva som inte finns på riktigt utan i boken skriven av Lilly Emme och Sarah H. Ohlsson. 

Årets serie: Jag har hunnit till bok 15 i Peter James serie om Roy Grace och det finns flera olästa kvar. Med tanke på hur hög och jämn klass denna bokserie håller vill jag lyfta fram den lite extra. 

Årets scen: Det blir inte en scen, utan flera. Finast i Ricky Gervais fantastiska tv-serie After life är utan tvekan de scener då huvudpersonen Tony pratar med den äldre änkan Anne på en bänk på kyrkogården. Hon spelas av Penelope Wilton, som gör en helt underbar roll. 

Årets TV-serie: Brittiska Allt vi döljer var väldigt, väldigt bra. 

Årets citat: “We really did have everything, didn’t we?” är ett konstaterande av Dr Mindy, Leonardo DiCaprios rollfigur i unergångsfilmen Don’t look up. En film som allt för tydligt visar hur vi människor förnekar katastrofer så länge det bara är möjligt och sedan en bra stund därefter.

Årets “men-för-i-helvete”: Förutom covidhelvetet, de boomerangaktiga restriktionerna och den helt sanslösa skoldebatten är Sveriges hantering av flyktingar i allmänhet och ensamkommande från Afghanistan i synnerhet en rejäl skam. I Prinsen av Porte de la Chapelle beskriver Annelie Drewsen hur de som redan flytt en gång tvingas fly igen.

Årets djurkaraktär: I Christina Wahldéns deckarserie från Darwin som inleds med Nämn inte de döda räddar huvudpersonen en lite wallabyunge och bär den innanför skjortan för att skydda den. Fantastiskt fint! I bok två har den vuxit upp och blir som en egen karaktär.

Årets önskar att jag skrivit själv: Em av Kim Thúy är en perfekt bok. Varje ord är genomtänkt och inget är onödigt. Så imponerande.

Årets guru: Kanske borde vara Masha Dmitrichenko i serien Nine perfect strangers, men jag väljer en verklig guru, en tv-serieguru, nämligen Linus Fremin som alltid ger mig tips som passar perfekt.

 

Photo by Markus Winkler on Unsplash

 

Veckans kulturfråga v.37 2021

För 100 år sedan fick kvinnor rösträtt i Sverige och ytterligare ett steg på ett jämlikt samhälle togs. I helgen såg jag ett intressant program om de fem första riksdagskvinnorna och just nu läser jag Kvinnor jag tänker på om natten av Mia Känkimäki. De här veckan eftersöker jag kultur av, med och om starka kvinnor.

Vilka kulturella verk av, med och om starka kvinnor vill du lyfta fram?

Jag läser sällan biografier, men tyckte mycket om Ett jävla solsken av Fatima Bremmer om journalisten och författaren  Ester Blenda Nordström. En bok som tilldelades Augustpriset 2017.

En lättsam och bra serie om unga kvinnor vid förra seklets början är Ellens val, som hittills kommit ut i fyra delar. De två första skrevs av Helena Dahlgren och de två senaste av Moa Eriksson Sandberg. Böckerna påminner lite om de flickböcker om Kulla Gulla, Anne på Grönkulla och Emily som jag växte upp med och jag tror att de kan få en ung generation kvinnor att bli mer medvetna om vikten av att fortsätta kämpa för ett samhälle där alla får plats.

Annat än böcker då? Filmen Suffragette från 2015 porträtterar den ibland våldsamma kampen för rättigheter i Storbritannien. En ganska mörk och dyster film, men bra och sevärd. Filmen regisserades av Sarah Gavron och kända skådespelare som Helena Bonham Carter, Meryl Streep och Carey Mulligan syns i rollerna.

 

[fresh_inlinkz_code id=”bf24bfa2aa1841978f49d9b322c9f810″]

Ellens val 3: Lockelsen

Efter att Helena Dahlgren planerat serien om Ellen och dessutom skrivit de två första delarna tar nu Moa Eriksson Sandberg över. Del tre och fyra släpptes nu i augusti och i februari kommer del fem. Det märks lite skillnad i språket, där Dahlgren är lite mer poetisk, men jag tycker att även Eriksson Sandberg har ett fint driv och förvaltar karaktärerna väl.

Lockelsen fokusera mycket på Ellens kärlek till doktoranden Carl, men också på hennes längtan efter sin syster som sitter inlåst på en klinik och behandlas mycket illa. Ellens vän, läkardottern Alva och hennes pappa gör vad de kan för att hjälpa Isa.

Livet som student börjar flyta på och Ellen trivs väldigt bra på hemmet för studentskor där till och med Tora, som tidigare varit rätt otrevlig, blivit hennes vän. Många vänner har hon också bland de kvinnor som kämpar för kvinnors rättigheter och det är där hon lärt känna Alva. Även Gerda, som arbetar på pensionatet där Ellen bodde när hon först kom till Ljungsala, är mycket aktiv i kampen.

Alvas bästa vän Gabriella får också stort utrymme. Hon är nygift med Oskar och borde vara lycklig, men vi läsare vet att hans kärlek heter Gustav. När äktenskapet inte fullbordas på bröllopsnatten och veckor blir till månader, börjar även Gabriella misstänka att något är fel, men den rätta orsaken vågar hon inte ens drömma om.

Lockelsen utspelar sig 1916 då kvinnokampen var i sin linda. En viktig och omvälvande tid då könsroller och maktfördelning ifrågasätts. Ellens val är en serie som jag kan tänka mig får fler att intressera sig för tiden och för de frågor som var viktiga både då och nu. Eftersom handlingen tar plats i den fiktiva Ljungsala finns det inte så mycket autentisk historia i boken, men tidsandan fångas fint och karaktärerna känns tidstypiska om än inte sällan väldigt progressiva. Jag ser fram emot att få följa dem i många böcker till.

Veckans kulturfråga v.32 2021

Idag börjar jag jobba efter semestern och även om jag är kvar på samma gamla ställe handlar veckans kulturfråga om början på något nytt. Och ta inte det där med inspiration så bokstavligt. Det räcker att du gillar boken i fråga.

Vilket kulturellt verk om någon som börjar ny skola, nytt jobb eller helt enkelt får en nystart inspirerar dig?

 

Varenda bok om små bagerier och caféer handlar ju om kvinnor som börjar om. Alla är inte läsvärda, men en serie jag tycker mycket om är Jenny Colgans serie om Flora på den lilla ön Mure. Egentligen flyttar hon hem snarare än bort, men en nystart är det likafullt. Första boken i serien heter Sommar på den lilla ön i havet.

Ellen får ett nytt liv när hon flyttar från landet till universitetsstaden Ljungsala i serien Ellens val. De två första böckerna är skrivna av Helena Dahlgren och i höst kommer bok tre och fyra som är skrivna av Moa Eriksson Sandberg.

Att vara ny i klassen är alltid lite läskigt, men Sigge har storstilade planer inför skolstarten. Han ska ägna sommarlovet åt att bli populär och i boken Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld får vi följa honom när han försöker skapa ett nytt, storslaget liv.

O tipsar om sommarläsning

Eleverna får sommarlov idag och även om få vuxna är lediga redan nu bjuder jag på lästips inför ledigheten. Vad ska ni läsa i sommar? Massor hoppas jag och behöver ni inspiration kommer här 20 tips från mig på böcker av olika slag som alla är riktigt bra.

Hoppas att listan kan ge er inspiration inför sommaren!

Blommor över helvetet, Ilaria Tuti. Spännande deckare i fantastisk miljö. Finns i pocket.

Brinn mig en sol, Christoffer Carlsson. Fantastisk berättelse om mord och mer.  Inbunden/e-bok.

Daisy Jones & the Six, Taylor Jenkins Reid. Spännande fejkbiografi om stort 70-talsband. Inbunden/e-bok

Den sista migrationen, Charlotte McConaghy. Fantastiskt bra om en värld utan djur. Inbunden/e-bok.

Det nya livet (Ellens val 1) och Kärleken (Ellens val 2), Helena Dahlgren. Två fina böcker i serien om Ellen. Inbunden/e-bok.

EmKim Thúy. Fantastisk berättelse om ett fruktansvärt krig. Häftad/e-bok.

HamnetMaggie O’Farrell. Vacker och sorglig berättelse om Shakespeares fru och barn. Finns i pocket.

Hur mår fröken Furukura?, Sayaka Murata. Annorlunda bok om en ovanlig kvinna. Finns i pocket.

Jag borde sagt det först, Annika Wall. Riktigt bra och trovärdigt om en smärtsam skilsmässa. Finns i pocket.

Jungfrustigen, Philip Teir. Välskrivet och lågmält om att bli förälskad och skiljas. Finns i pocket.

Lektioner i kärlek, Lucy Dillon. Ett avbrutet bröllop och fokus på kärlek och brudklänningar. Mysig bok! Inbunden/e-bok.

Midnattsbiblioteket, Matt Haig. Fin berättelse om Nora som söker sitt perfekta liv. Inbunden/e-bok.

Min syster, seriemördaren, Oyinkan Braithwaite. Riktigt bra om systrar, mord och lojalitet. Inbunden/e-bok.

Samlade verk, Lydia Sandgren. Mastodontdebut som utspelar sig i Göteborg. Finns i pocket.

Som en öppen bok, Sara Molin. Tragikomiskt om läraryrkets baksidor. Finns i pocket.

Strandläsning, Emily Henry. Charmig bok om två författare och ett vad. Finns i pocket.

Svärmodern, Moa Herngren. Smärtsam historia om en mamma som vill väl, men misslyckas. Finns i pocket.

Mellan raderna, Johanna Schreiber. Bra och träffsäkert om Emily och ett bokförlag. Inbunden/e-bok.

Queenie, Candice Carty-Williams. En roman som är nattvart, men också varm och rolig. Finns i pocket.

Ytspänning, Olivier Norek. Riktigt bra spänningsroman med litterära kvaliteter och en solid historia. Finns i pocket.

 

 

Photo by Greg Rosenke on Unsplash

 

Vilka nomineras till Årets Bok 2021?

Årets Bok är Bonnier Bokklubbars pris där en jury väljer 12 nominerade böcker som läsarna sedan kan rösta på. När vi fortfarande hade bokmässor och mingel i våra liv delades priset ut på Bokmässan i Göteborg under festliga omständigheter. Senast det hände var 2019, men kanske sker det igen 2022. Priset har delats ut sedan 2016 och förra årets vinnare var Där kräftorna sjunger av Delia Owens, som alla verkar älska utom jag. Den 27 april avslöjas årets nominerade och inför avslöjandet måste jag självklart gissa lite.

De nominerade böckerna till Årets Bok 2021 ska vara utgivna på svenska mellan 1 maj 2020 och 30 april 2021.

Andra kriterier är:

Hög språklig kvalitet
Väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö
Tilltala en bred läsekrets
Svenskt och utländsk skönlitteratur (spänning och roman)

Det här är alltså inte de smala böckernas pris, utan ett pris som delas ut till en bok som många tyckt om. Det gör att mina gissningar självklart blir därefter. Tolv böcker kan tyckas många, men jag har utan tvekan fått ta bort några favoriter och dessutom har jag inte tagit med titlar som släpptes i månadsskiftet april/maj med utgivning före 1 maj och recensionsdatum efter, då jag inte vet riktigt hur de hanteras. Det gäller t.ex. Svärmodern av Moa Herngren som gavs ut 22 april 2020. Fantastisk bok som inte nominerades förra året trots att den verkligen uppfyller kriterierna. Jag är också osäker på vad som egentligen definieras som roman. Alex Schulman tilldelades t.ex. priset 2017 för den självbiografiska Glöm mig och kanske kan en författare som Frida Boisen nomineras i år för sin Berätta aldrig det här (Bookmark förlag) eller för den delen Patrik Lundberg för Fjärilsvägen(Albert Bonniers förlag).

De här titlarna tror jag nomineras:

Alla ljuger av Camilla Grebe (Wahlström & Widstrand)

Amerikansk jord av Jeanine Cummins (Bazar)

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson (Albert Bonniers förlag)

Bröllopsfesten av Lucy Foley (Printz Publishing)

Den sista migrationen av Charlotte McConaghy (Lavender Lit)

Ellens val 1 Det nya livet av Helena Dahlgren (Lovereads/Forum)

Giftmakerskan av Sarah Penner (Harper Collins Nordic)

Hoppets tåg av Viola Ardone (Norstedts)

Je m’apelle Agneta av Emma Hamberg (Piratförlaget)

Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand (Bokförlaget Forum)

Lektioner i kärlek av Lucy Dillon (Bokförlaget Forum)

Vargasommar av Hans Rosenfeldt (Norstedts)

 

Förhoppningsvis har jag gissat i alla fall lite rätt. Det ska erkännas att både hjärta och hjärna varit delaktig i tippandet.

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: