Moa Backe Åstot

Fem böcker för regnbågshyllan

Idag går Prideparaden genom Göteborg och jag listar fem böcker med normkritiskt innehåll. För fler tips kan du klicka dig vidare till Veckans kulturfråga.

Nikki av Malin Skogberg Nord är en fin bok om att försöka hitta sig själv och sedan våga vara den man är.

Är det barnen, baby? av Kristofer Folkhammar är den hittills enda bok jag läst av författare och jag gillade den skarpt.

I slutet av regnbågen av Bitte Andersson handlar om Marja som flyttar in på Plejaderna, ett boende för HBTQ-seniorer.

Om du lämnar mig här av David Levithan och Jennifer Niven är en mailroman där sexualitet är det enkla och naturliga, medan annat mycket mer komplicerat.

Himlabrand av Moa Backe Åstot är en välskriven och viktig debutbok om renskötare och förbjuden kärlek.

Veckans kulturfråga v.21 2022

Igår skrev jag om tio lovande, unga författare som nominerats till Women’s Prize x Good Housekeeping Futures Award. De är alla kvinnor under 35 år och har publicerat minst en bok. I veckans kulturfråga vill jag att ni uppmärksammar er favoritförfattare bland de unga och lovande. Runt 35 är väl en rimlig gräns, vilket betyder att de ska vara födda tidigast andra halvan av 1986. I rättvisans namn tycker jag absolut att ni kan bortse från författarens kön liksom vilken genre hen skriver i. Viktigast är att deras böcker är bra!

Vilken lovande författare under 35 år är värd att läsa något av?

Som vanligt kom jag först på ingenting, sedan ingenting och därefter en rad författare. Det fick bli fyra stycken på listan idag.

Donia Saleh föddes 1996 och debuterade 2020 med Ya Leila på Albert Bonniers förlag. Boken fick stor uppmärksamhet och nominerades till såväl Borås Tidnings Debutantpris som Katapultpriset. Lite lurigt är det att lyfta fram en debutant, men hoppas verkligen att Saleh inte är ett litterärt one hit wonder.

Moa Backe Åstot föddes 1998 i Malmberget och har inte heller skrivit mer än en bok, men jag hoppas verkligen att det blir fler. Debuten Himlabrand nominerades bland annat till Augustpriset 2021 och Nordiska Rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2022.

Alice Oseman är född 1994 och mest känd för serien Heartstopper som just blivit tv-serie på Netflix. Jag har läst de två första böckerna och de är fantastiska. Även om seriealbumen främst vänder sig till unga läsare passar de utmärkt även för äldre.

Ocean Vuong föddes 1988 i Ho Chi Minh, Vietnam, men bor nu i USA. Hans böcker präglas dock av hans vietnamesiska ursprung. Kanske tycker jag mest om Vuong som poet; hans Natthimmel med kulhål är fantastisk. Även romanen En stund är vi vackra på jorden är väldigt bra.

Tio bra böcker för barn och unga 2021

Dags att lista böcker för barn och unga. Många bra böcker har jag läst under året och här är tio favoriter och tre bubblare som lästes 2021, men inte nödvändigtvis släpptes då. Klicka på titlarna för att komma till mina texter om dessa fantasiska böcker.

Vem har sagt något om kärlek? av Elaf Ali

Prinsen av Porte de la Chapelle av Annelie Drewsen

Himlabrand av Moa Backe Åstot

Min storslagna död av Jenny Jägerfeld

Jag kallade honom Slipsen av Milena Michiko Flašar

Furan av Lisen Adbåge

Donny av Thomas Halling

Så nära att det bränns av Christina Lindström

Naturen av Emma AdBåge

Kerstin, livet och döden av Helena Hedlund och Katarina Strömgård

 

Bubblare

Asynja: kungens grav av Elisabeth Östnäs, Lina Neidestam

Brevet från mig: dikter för unga av Lena Sjöberg

Hemligheten i Helmersbruk av Eva Frantz

 

 

O listar 2021

Ännu ett år har gått och det är dags att plocka fram Kulturkollos gamla megalista. Jag har valt ut ett gäng punkter från originallistan och lagt till några egna. Även de forna kulturkollarna Anna, Helena och Ulrica har utvärderat. Häng gärna på du också och välj de punkter du vill.

Årets mest oväntade: Att det blev en Bokmässa trots allt och att det var så otroligt läskigt att befinna sig i en nästan tom mässhall. 

Årets klassiker: Det måste bli Körkarlen som jag läste med mina tvåor. Kämpigt på många sätt, men också väldigt kul. Första gången för dem, men inte för mig.

Årets knock out: Måste bli Stina Wollter, som förvisso alltid är en knock out, men det jag tänker på främst är hennes fantastiska utställning på Mölnlycke Kulturhus. Jag blev så imponerad och så berörd. Seminariet på Bokmässan med Suzanne Osten var också fint. 

Årets nostalgitripp: Utan tvekan The Newsreader, en fantastisk tv-serie om en nyhetsredaktion på 80-talet. 

Årets kvinnokamp: Är såklart serien om Ellen som än så länge fått fyra delar, två författare av Helena Dahlgren och två av Moa Eriksson Sandberg. Snart kommer fler böcker om Ellen och de andra som kämpar för sina rättigheter.

Årets gråtfest: Jag grät så mycket till senaste säsongen av Så mycket bättre att det nästan var löjligt. 

Årets historiska: Maggie O’Farrells fantastiska Hamnet om William Shakespeare, eller kanske ännu mer hans familj, är otroligt bra. 

Årets obehagligaste: Insekt av Claire Castillon var fruktansvärt obehaglig. Nästan så obehaglig att jag önskar att jag inte läst den.

Årets tyngsta: En bok som berörde och kom lite väl nära är Hon kallades hemmasittare av Nadja Yllner. En bok som alla borde läsa.

Årets dystopi: En av årets bästa böcker läste jag i januari och det är Den sista migrationen av Charlotte McConaghy, en dystopisk berättelse om en framtid där människan tagit död på i princip alla djur. 

Årets mest pedagogiska: I boken Brev till mannen förklarar Bianca Kronlöf varför jämställdhet faktiskt är något som rör alla män och alla kvinnor. Det går inte att, som Soran Ismaels komikerkompisar, vifta bort en taskig syn på andra människor utan att själv bli en del av problemet.

Årets grafiska: Svårt i år att välja en och tyvärr har jag inte läst Vi var samer av Mats Jonsson, som annars mycket väl hade kunnat stå som vinnare. Väljer istället en bok jag har läst och då blir det Återvändsgränder av Gabi Beltrán om författarens uppväxt i Palma de Mallorca.

Årets nya bekantskap: Att jag läste serien om Kerstin som inleds med Det fina med Kerstin av Helena Hedlund och Katarina Strömgård, är jag mycket glad över. Vilken fin lite tös det är och så många olika Kerstin av båda kön som verkligen behöver de här böckerna. 

Årets utmaning: Har varit att läsa något annat än lättsmält litteratur som feelgood och deckare. Jag har hela året befunnit mig på gränsen till utmattning, men efter en höst då jag jobbat ganska mycket mindre än vanligt känner jag mig lite på gång igen. 

Årets ögonöppnare: Stöld är Ann-Helén Laestadius först bok som primärt vänder sig till vuxna och den lärde mig massor om de konflikter som finns och hur utsatta samerna och deras renar är. Jag visste till exempel inte hur höga självmordstalen är och hade inte heller riktigt fattat hur långt borta polisen är när de behövs.

Årets viktigaste: I sin självbiografiska bok Vem har sagt något om kärlek? skriver Elaf Ali om hedersförtryck på ett sätt som ingen tidigare gjort. Det är nyanserat, men ändå troligt tydligt.

Årets återseende: Äntligen kom en ny bok om Sebastian Bergman och de andra karaktärerna skapade av Michael Hjorth & Hans Rosenfeld. Som man sår var helt klart en av årets bästa spänningsromaner, men viktigast av allt var att få följa karaktärerna lite till. 

Årets huvudperson: Jag absolut älskar Sigge i Min storslagna död av Jenny Jägerfeld. Snart kommer tredje boken om honom och jag längtar.

Årets bifigur: Svårt att välja, men jag tyckte mycket om sjuksköterskan Tony i Johan Ehns Inte död än.

Årets filmupplevelse: Jag har sett väldigt lite film i år, men vill ändå lyfta fram The Father med en strålande Anthony Hopkins i huvudrollen. Riktigt bra och sjukt obehaglig.

Årets kulturella höjdpunkt: Alltså, det har inte blivit så mycket kultur i år, men det var stort att se en före detta elev i uppsättningen Sex roller söker en författare på Backa Teater.

Årets kan-inte-släppa-den: I ett försök att förstå mig själv och andra i min närhet har jag läst några böcker om utmattning och autism. Den jag funderat mest på i efterhand är Den utbrända hjärnforskaren av Hedvig Söderlund. Mycket läsvärd.

Årets allkonstnär: Alba August är fantastisk. I år har hon både imponerat som skådespelare i Alla utom vi och som sångerska. Jag har fullkomligt lyssnat sönder hennes debutalbum I still hide.

Årets blogg: Jag startade ännu en blogg där även Anna skriver. På Boktips för unga är det, vilket hörs på namnet, böcker för barn och unga som står i centrum. Drygt 200 boktips finns där just nu.

Årets skämskudde: Serien The White Lotus är som en enda gigantisk skämskudde, men det är också en av förra årets bästa tv-serier.

Årets splatterorgie: Jag gillar ju inte skräck, men jag älskar Mats Strandberg och hans senaste bok Konferensen är verkligen en orgie i splatter, men också en vass skildring av företagsvärlden.

Årets debut: Moa Backe Åstot debuterade med fina Himlabrand om Ante som är same, men också homosexuell. En kombination som inte är helt lätt.

Årets förlag: Utan tvekan är det Bokförlaget Gyllendufva som inte finns på riktigt utan i boken skriven av Lilly Emme och Sarah H. Ohlsson. 

Årets serie: Jag har hunnit till bok 15 i Peter James serie om Roy Grace och det finns flera olästa kvar. Med tanke på hur hög och jämn klass denna bokserie håller vill jag lyfta fram den lite extra. 

Årets scen: Det blir inte en scen, utan flera. Finast i Ricky Gervais fantastiska tv-serie After life är utan tvekan de scener då huvudpersonen Tony pratar med den äldre änkan Anne på en bänk på kyrkogården. Hon spelas av Penelope Wilton, som gör en helt underbar roll. 

Årets TV-serie: Brittiska Allt vi döljer var väldigt, väldigt bra. 

Årets citat: ”We really did have everything, didn’t we?” är ett konstaterande av Dr Mindy, Leonardo DiCaprios rollfigur i unergångsfilmen Don’t look up. En film som allt för tydligt visar hur vi människor förnekar katastrofer så länge det bara är möjligt och sedan en bra stund därefter.

Årets “men-för-i-helvete”: Förutom covidhelvetet, de boomerangaktiga restriktionerna och den helt sanslösa skoldebatten är Sveriges hantering av flyktingar i allmänhet och ensamkommande från Afghanistan i synnerhet en rejäl skam. I Prinsen av Porte de la Chapelle beskriver Annelie Drewsen hur de som redan flytt en gång tvingas fly igen.

Årets djurkaraktär: I Christina Wahldéns deckarserie från Darwin som inleds med Nämn inte de döda räddar huvudpersonen en lite wallabyunge och bär den innanför skjortan för att skydda den. Fantastiskt fint! I bok två har den vuxit upp och blir som en egen karaktär.

Årets önskar att jag skrivit själv: Em av Kim Thúy är en perfekt bok. Varje ord är genomtänkt och inget är onödigt. Så imponerande.

Årets guru: Kanske borde vara Masha Dmitrichenko i serien Nine perfect strangers, men jag väljer en verklig guru, en tv-serieguru, nämligen Linus Fremin som alltid ger mig tips som passar perfekt.

 

Photo by Markus Winkler on Unsplash

 

Veckans kulturfråga v.42 2021

Igår presenterades de nominerade till Augustpriset i tre kategorier. Totalt 18 titlar som getts ut det senaste året. Tre av dem vinner och nu vill jag höra vad du har för tankar kring de nominerade böckerna.

Vilka av de nominerade böckerna till Augustpriset är dina favoriter?

Vilka titlar saknar du bland de nominerade?

Det är bara att konstatera att jag dels är kass på att tippa nominerade, men också lockas av väldigt få bland de titlar som valts ut. Faktiskt var jag riktigt sur i gårdagens inlägg om de nominerade titlarna.

Men först de nomineringar som gjorde mig glad, nämligen När vi var samer av Mats Jonsson, utgiven av Galago, som är den första grafiska roman som nomineras i kategorin Årets bästa skönlitterära bok. Om samer handlar också den enda av de nominerade böckerna jag läst, nämligen Himlabrand av Moa Backe Åstot utgiven av Rabén & Sjögren. En helt fantastisk ungdomsbok, som dessutom är en debut.

Jag saknar kanske främst fler ungdomsböcker bland de nominerade och tycker att det är en smärre skandal att juryn gått förbi Vem har sagt något om kärlek? av Elaf Ali, också den utgiven av Rabén & Sjögren. Nu finns det ju en gräns för hur många böcker från ett förlag som kan nomineras (inte regelmässigt, men ändå) men den här borde prioriterats. Bland böckerna för barn och unga fanns ändå en del böcker som lockar till läsning. Så ser det verkligen inte ut i de två andra kategorierna. Bland fackböckerna vill jag läsa en. Möjligen.

Nominerade till Augustpriset 2021

Det är bara att konstatera att jag inte är så bra på att tippa de nominerade till Augustpriset och återigen konstaterar jag också (tyvärr) att få av de nominerade böckerna lockar till läsning. När nomineringslistorna till pris som Bookerpriset eller Women’s Prize for Fiction brukar de flesta böcker locka, men inte gällande just Augustpriset, eller Årets bok för den delen. Mina gissningar byggde mer på att jag ville läsa böckerna, då jag läst så få ”typiska” prisvinnare i år. Vid varje bok blir kommentaren alltså endast huruvida jag läst boken, vill läsa den eller rekommenderar den.

Årets svenska skönlitterära bok

Eufori. En roman om Sylvia Plath, Elin Cullhed, Wahlström & Widstrand

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Nja, kanske.

Återliv: Med Skapelsen och Kvällens frihet, Kjell Espmark, Norstedts

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Jo, men kanske ändå. Jag gillar Espmark.

Europa, Maxim Grigoriev, Albert Bonniers Förlag

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Inte ett dugg sugen faktiskt. Låter djup och svår, men inte speciellt bra.

När vi var samer, Mats Jonsson, Galago

Har jag läst? Nej, men påbörjat Vill jag läsa? Utan tvekan! Mycket glad över den här nomineringen.

Singulariteten, Balsam Karam, Norstedts

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Ja, den står på läslistan och stod med på min nomineringslista till någon timme innan publicering.

Den svarta månens år, Ellen Mattson, Albert Bonniers Förlag

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Ingen bok jag kommer att prioritera. Har försökt med flera av Ellen Matssons böcker, men faktiskt aldrig kommit igenom dem. Det är något med sättet att skriva som inte alls klickar.

Årets svenska fackbok

Judarnas historia i Sverige, Carl Henrik Carlsson, Natur & Kultur

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Ett översiktsverk är ingenting jag skulle läsa från pärm till pärm, men gärna en bok jag skulle vilja ha i min hylla på jobbet.

Dante – den förste författaren, Anders Cullhed, Natur & Kultur

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Tveksamt. Hade mycket hellre sett någon annan författarbiografi som årets nominerade.

Dolda gudar. En bok om allt som inte går förlorat i en översättning, Nils Håkanson, Nirstedt/litteratur

Har jag läst? Nej  Vill jag läsa? Kan hända. Den här boken har väckt min nyfikenhet och var med på min nomineringslista länge. Sedan läser jag sällan sakprosa för nöjes skull, men den här skulle kunna falla in under kategorin fortbildning.

Knäböj, Sara Martinsson, Weyler förlag

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Jag kan helt ärligt tänka mig tråkigare saker att läsa om än kvinnor och styrketräning. Det skulle vara män och styrketräning då.

Mönstersamhället, Anneli Rogeman, Natur & Kultur

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Möjligen. En berättelse om Boliden låter inte jättespännande, men folkhemshistoria är det.

Tyrannens tid. Om Sverige under Karl XII, Magnus Västerbro, Albert Bonniers Förlag

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Jag vill läsa något av Magnus Västerbro, men är verkligen noll intresserad av just Karl XII och hans tid.

Årets svenska barn- och ungdomsbok

Furan, Lisen Adbåge, Rabén & Sjögren

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Ja! Lisen Adbåge är alltid bra och Furan fanns länge med på min nomineringslista.

Himlabrand, Moa Backe Åstot, Rabén & Sjögren

Har jag läst? Ja Rekommenderar jag? Utan tvekan. Det här är en av årets bästa ungdomsböcker.

Ett rum till Lisen, Elin Johansson, Ellen Svedjeland & Emma AdBåge, Rabén & Sjögren

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Jo, det kan jag tänka mig. Det tar ändå inte så lång tid att läsa böcker för 6-9-åringar.

Om du möter en björn, Malin Kivelä, Martin Glaz Serup & Linda Bondestam, Förlaget

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Jo, det kan jag tänka mig. Gillar Bondestams illustrationer och är nyfiken på Kivelä.

Nattkorpen, Johan Rundberg, Natur & Kultur

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Hade avfärdat den, men får kanske omvärdera.

Min mamma är snabbare än din!, Emma Virke & Joanna Hellgren, Lilla Piratförlaget

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Gillade inte Virkes förra så mycket, men kanske ändå. Tänkte att den skulle nomineras då den likt Kom dagen, kom natten tänjer på gränserna för bilderboksformatet.

 

Som ni märker är jag överraskad, men kanske mest lite förbannad. Det gäller främst kategorin för barn och unga där jag verkligen inte kan förstå hur juryn kan ha bortsett från årets viktigaste bok Vem har sagt något om kärlek? av Elaf Ali. Visserligen finns redan tre böcker av Rabén & Sjögren på listan, vilket i sig är anmärkningsvärt, men Alis bok är verkligen värd all uppmärksamhet och lite till. Synd också att Prinsen av Porte de la Chapelle av Annelie Drewsen inte nominerades. Det är en bok om en oerhört viktig fråga som det kommer att talas om många år framöver och som är en skamfläck som borde få mer utrymme. Självklart är det också en väldigt välskriven bok.

När det gäller fackböcker är jag rätt ointresserad av alla de nominerade titlarna, men hade å andra sidan inte läst något av mina egna förslag heller. Jag saknar dock Tills alla dör av Diamant Salihu på listan med samma argument som Alis och Drewsens böcker. Viktig bok om viktig fråga. Det lutar år att jag prioriterar att läsa mina nomineringar snarare än juryns.

Många stora namn saknas bland de skönlitterära böckerna och så är det självklart alltid. Även om jag inte läser novellsamlingar så ofta, tycker jag att det är synd att de helt saknas bland årets nominerade.

Vad tycker du om de nominerade?

Vilka titlar nomineras till Augustpriset 2021

Snart avslöjas de nominerade till årets Augustpris i tre kategorier. Kravet för att nomineras är att böckerna ska vara skrivna på svenska, samt tidigast vara utgiven 19 oktober 2020 och senast den 17 oktober 2021.

Även om jag aldrig tippar rätt har jag roat mig med att gissa vilka titlar som jag tror kommer att finnas bland de nominerade. Vissa har jag läst, andra har jag bara läst om och/eller är skrivna av författare vars böcker prenumererar på platser på litterära prisers listor.

Extra svårt var det att få ner antalet skönlitterära böcker till endast sex och jag hade lätt kunnat vräka på med ett gäng ungdomsböcker till även om jag vet att det aldrig är mer än en, max två titlar som nomineras. Dessutom inser jag att jag har alldeles för många böcker med på listan som är utgivna i höst, men i princip inga från i våras och ingen från förra hösten. Några böcker som jag tänkte ta med kom dessutom ut precis före 19 oktober 2020 och dem har jag inte tagit med. Så här blev det till slut.

Årets svenska skönlitterära bok

Barndomsbrunnen av Göran Greider, utgiven i augusti 2021 av Ordfront förlag

Hunter i Huskvarna av Sara Stridsberg, utgiven i september 2021 av Albert Bonniers förlag

Lejonburen av Ulrika Kärnborg, utgiven i april 2021 av Natur & Kultur

Löpa varg av Kerstin Ekman, utgiven i augusti 2021 av Albert Bonniers förlag

Nya människor i fel ordning av Jonas Karlsson, utgiven i september 2021 av Wahlström & Widstrand

När vi var samer av Mats Jonsson, utgiven i augusti 2021 av Galago

Årets svenska fackbok

Cykelbudet av Anders Teglund, utgiven i september 2021 av Teg Publishing

En vacker dag av Tomas Bannerhed, utgiven i april 2021 av Weyler förlag

Förintelsens barn av Margit Siberstein, utgiven i december 2020 av Albert Bonniers förlag

Sammetsdiktaturen av Anna-Lena Laurén, utgiven i februari 2021 av Norstedts förlag

Tills alla dör av Diamant Salihu, utgiven i april 2021 av Mondial

Världen väntar mig av Paul Tenngart, utgiven i september 2021 av Natur & Kultur

Årets svenska barn- och ungdomsbok

Asynja: Kungens grav av Elisabeth Östnäs (text) och Lina Neidestam (text och bild), utgiven i september 2021 av Bonnier Carlsen

Himlabrand av Moa Backe Åstot, utgiven i januari 2021 av Rabén & Sjögren

Nalle Havsöga av Malte Persson (text) och Billy Bragg (bild), utgiven i september 2021 av Mirando Bok

Prinsen av Porte de la Chapelle av Annelie Drewsen, utgiven i januari 2021 av Rabén & Sjögren

Vem har sagt något om kärlek? av Elaf Ali, utgiven i mars 2021 av Rabén & Sjögren

Vitvivan och Gullsippan av Pija Lindenbaum, utgiven i september 2021 av Lilla Piratförlaget

 

Samiskt liv — traditioner i en ny tid


Två böcker om samer står i centrum i det här seminariet. Moa Backe Åstot debuterade med ungdomsromanen Himlabrand och Ann-Helén Laestadius med Stöld, hennes första bok för vuxna. Två väldigt bra och viktiga böcker som angriper samefrågor på olika sätt.

Traditioner och den trygghet de och inte minst familjen ger. För en utsatt minoritet blir det enormt viktigt att följa traditioner,  vilket i vissa fall kan kännas begränsande. Som Ante i Backe Åstots bok, som funderar över sin sexualitet och huruvida det går att vara homosexuell och renskötare. För Laestadius huvudperson Elsa handlar det snarare om att få vara kvinna och renskötare och faktiskt räknas på samma sätt som hennes far och andra män gör. Hennes två vänner får representera den klassiska kvinnorollen och den som satsar på en utbildning och på så sätt nå en förändring genom att bli jurist.

Den som kanske har svårast att acceptera situationen är Mattias, Elsas bror, som verkligen kämpar i sin roll och de förväntningar som finns på att vara en god, äkta same. Den som inte äger renar har traditionellt inte setts som same, utan svensk och därför är det svårt att bryta mot normer, då det också gör mycket med ens identitet. Elsas mamma räknas inte ”riktig” same då hon kommer från en familj som har samiskt ursprung, men vill dölja det. Identitet och hur den formas är centrala i båda böckerna.

Den äldre generationen som i båda böcker får symboliserar av huvudpersonernas farmödrar. De står för stabilitet och tillhörighet. Viktigt är också att höra till en plats och när renarna blir utsatta, som i Stöld, är det samtidigt också att bli av med sin plats. Naturskildringarna i båda böckerna är väldigt viktiga, vilket är naturligt då de samer som äger renar lever nära naturen.

Vill du ta del av samtalet finns det på Bokmässan Play här.

 

Läsutvärdering: Första kvartalet 2021

En fjärdedel av året har gått och jag tänkte göra någon slags sammanfattning av min läsning och statusen i de utmaningar jag gett mig själv. De tre första månaderna har jag läst 33 böcker och det gör att jag ligger i fas i årsutmaningen på Goodreads där jag satt 132 böcker som mål. En bok mindre per månad än förra året alltså och det känns rimligare. Bland de 33 böcker jag läst finns många bra och fem riktiga pärlor:

Den sista migrationen, Charlotte McConaghy

HamnetMaggie O’Farrell

Prinsen av Porte de la Chapelle, Annelie Drewsen

HimlabrandMoa Backe Åstot

Brinn mig en sol, Christoffer Carlsson

Egentligen har jag tre större läsutmaningar som löper över året och två som jag tänker att det kommer att ta en livstid att fullfölja. Dessutom har jag gett mig själv en utmaning varje månad genom att välja ett fokusområde. Det ger struktur till läsningen och något jag kommer att fortsätta med. I januari läste jag böcker från 2020 jag inte hunnit med, februari ägnades åt böcker för barn- och unga och i mars fokuserade jag på vårutgivningen.

Boktolvan går minst sagt sådär och jag har inte läst en enda bok av de 24 författarna på listan. Några böcker ligger i pipeline nu i april då jag har deckarfokus. Inte heller min egen Läsutmaning 2021 enligt O går speciellt bra, men det gör inte så mycket. Just nu känns det som huvudsaken att jag får läst något alls, därav de lite lättsammare utmaningarna varje månad. Den läsutmaning som jag fokuserat på mest är den som Lerums bibliotek har. En elev utmanade mig i mitten av februari och jag har hittills kunnat bocka av 12 av 20 böcker. Nu är det de klurigaste punkterna kvar, så det lär gå långsammare.

Gällande geografi tycker jag ändå att jag klarar mig hyfsat. Jag har läst böcker från nio olika länder, vilket inkluderar Sverige, USA och Storbritannien som måste ses som de lättaste, men jag har också bockat av några mer ovanliga litteraturländer som Lettland. Att nå 26 länder i år känns inte omöjligt.

Hur går det med din läsning och de eventuella utmaningar du gett dig själv?

 

 

Photo by Daniela on Unsplash

Sammanställning: Barn- och ungdomsböcker i februari (och mars)

En lite sen sammanfattning av de barn- och ungdomsböcker som jag läst den senaste tiden. Många bra titlar som rekommenderas!

Böckerna om Kerstin av Helena Hedlund, illustrerade av Katarina Strömgård, är alla riktigt fina. De vänder sig åldern 6-9 år och jag har läst alla fyra:

Det fina med Kerstin (2018)

Att vara Kerstin (2019)

Kerstin, livet och döden (2020)

Precis som Kerstin (2020)

 

Följande böcker för tonåringar har jag läst:

Hälsningar från havets botten, Christina Lindström (2015)

Mizeria, Melody Farshin (2018)

Brevet från mig: dikter för unga, Lena Sjöberg (2019)

Himlabrand, Moa Backe Åstot (2021)

Lowkey, Melody Farshin (2021)

Prinsen av Porte de la Chapelle, Annelie Drewsen (2021)

 

 

Scroll to Top