Dags att lista böcker för barn och unga. Många bra böcker har jag läst under året och här är tio favoriter och tre bubblare som lästes 2021, men inte nödvändigtvis släpptes då. Klicka på titlarna för att komma till mina texter om dessa fantasiska böcker.
Ännu ett år har gått och det är dags att plocka fram Kulturkollos gamla megalista. Jag har valt ut ett gäng punkter från originallistan och lagt till några egna. Även de forna kulturkollarna Anna, Helena och Ulrica har utvärderat. Häng gärna på du också och välj de punkter du vill.
Årets mest oväntade:Att det blev en Bokmässa trots allt och att det var så otroligt läskigt att befinna sig i en nästan tom mässhall.
Årets klassiker:Det måste bli Körkarlen som jag läste med mina tvåor. Kämpigt på många sätt, men också väldigt kul. Första gången för dem, men inte för mig.
Årets knock out:Måste bli Stina Wollter, som förvisso alltid är en knock out, men det jag tänker på främst är hennes fantastiska utställning på Mölnlycke Kulturhus. Jag blev så imponerad och så berörd. Seminariet på Bokmässan med Suzanne Osten var också fint.
Årets nostalgitripp:Utan tvekan The Newsreader, en fantastisk tv-serie om en nyhetsredaktion på 80-talet.
Årets kvinnokamp:Är såklart serien om Ellen som än så länge fått fyra delar, två författare av Helena Dahlgren och två av Moa Eriksson Sandberg. Snart kommer fler böcker om Ellen och de andra som kämpar för sina rättigheter.
Årets gråtfest:Jag grät så mycket till senaste säsongen av Så mycket bättreatt det nästan var löjligt.
Årets historiska: Maggie O’Farrells fantastiska Hamnetom William Shakespeare, eller kanske ännu mer hans familj, är otroligt bra.
Årets obehagligaste:Insektav Claire Castillon var fruktansvärt obehaglig. Nästan så obehaglig att jag önskar att jag inte läst den.
Årets tyngsta: En bok som berörde och kom lite väl nära är Hon kallades hemmasittare av Nadja Yllner. En bok som alla borde läsa.
Årets dystopi:En av årets bästa böcker läste jag i januari och det är Den sista migrationen av Charlotte McConaghy, en dystopisk berättelse om en framtid där människan tagit död på i princip alla djur.
Årets mest pedagogiska: I boken Brev till mannen förklarar Bianca Kronlöf varför jämställdhet faktiskt är något som rör alla män och alla kvinnor. Det går inte att, som Soran Ismaels komikerkompisar, vifta bort en taskig syn på andra människor utan att själv bli en del av problemet.
Årets grafiska:Svårt i år att välja en och tyvärr har jag inte läst Vi var samer av Mats Jonsson, som annars mycket väl hade kunnat stå som vinnare. Väljer istället en bok jag har läst och då blir det Återvändsgränder av Gabi Beltrán om författarens uppväxt i Palma de Mallorca.
Årets nya bekantskap:Att jag läste serien om Kerstin som inleds med Det fina med Kerstin av Helena Hedlund och Katarina Strömgård, är jag mycket glad över. Vilken fin lite tös det är och så många olika Kerstin av båda kön som verkligen behöver de här böckerna.
Årets utmaning: Har varit att läsa något annat än lättsmält litteratur som feelgood och deckare. Jag har hela året befunnit mig på gränsen till utmattning, men efter en höst då jag jobbat ganska mycket mindre än vanligt känner jag mig lite på gång igen.
Årets ögonöppnare:Stöldär Ann-Helén Laestadius först bok som primärt vänder sig till vuxna och den lärde mig massor om de konflikter som finns och hur utsatta samerna och deras renar är. Jag visste till exempel inte hur höga självmordstalen är och hade inte heller riktigt fattat hur långt borta polisen är när de behövs.
Årets viktigaste:I sin självbiografiska bok Vem har sagt något om kärlek? skriver Elaf Ali om hedersförtryck på ett sätt som ingen tidigare gjort. Det är nyanserat, men ändå troligt tydligt.
Årets återseende:Äntligen kom en ny bok om Sebastian Bergman och de andra karaktärerna skapade av Michael Hjorth & Hans Rosenfeld. Som man sår var helt klart en av årets bästa spänningsromaner, men viktigast av allt var att få följa karaktärerna lite till.
Årets huvudperson:Jag absolut älskar Sigge i Min storslagna död av Jenny Jägerfeld. Snart kommer tredje boken om honom och jag längtar.
Årets bifigur: Svårt att välja, men jag tyckte mycket om sjuksköterskan Tony i Johan Ehns Inte död än.
Årets filmupplevelse: Jag har sett väldigt lite film i år, men vill ändå lyfta fram The Fathermed en strålande Anthony Hopkins i huvudrollen. Riktigt bra och sjukt obehaglig.
Årets kulturella höjdpunkt:Alltså, det har inte blivit så mycket kultur i år, men det var stort att se en före detta elev i uppsättningen Sex roller söker en författare på Backa Teater.
Årets kan-inte-släppa-den: I ett försök att förstå mig själv och andra i min närhet har jag läst några böcker om utmattning och autism. Den jag funderat mest på i efterhand är Den utbrända hjärnforskaren av Hedvig Söderlund. Mycket läsvärd.
Årets allkonstnär:Alba August är fantastisk. I år har hon både imponerat som skådespelare i Alla utom vioch som sångerska. Jag har fullkomligt lyssnat sönder hennes debutalbum I still hide.
Årets blogg:Jag startade ännu en blogg där även Anna skriver. På Boktips för unga är det, vilket hörs på namnet, böcker för barn och unga som står i centrum. Drygt 200 boktips finns där just nu.
Årets skämskudde:Serien The White Lotus är som en enda gigantisk skämskudde, men det är också en av förra årets bästa tv-serier.
Årets splatterorgie:Jag gillar ju inte skräck, men jag älskar Mats Strandberg och hans senaste bok Konferensen är verkligen en orgie i splatter, men också en vass skildring av företagsvärlden.
Årets debut:Moa Backe Åstot debuterade med fina Himlabrand om Ante som är same, men också homosexuell. En kombination som inte är helt lätt.
Årets förlag:Utan tvekan är det Bokförlaget Gyllendufva som inte finns på riktigt utan i boken skriven av Lilly Emme och Sarah H. Ohlsson.
Årets serie: Jag har hunnit till bok 15 i Peter James serie om Roy Grace och det finns flera olästa kvar. Med tanke på hur hög och jämn klass denna bokserie håller vill jag lyfta fram den lite extra.
Årets scen: Det blir inte en scen, utan flera. Finast i Ricky Gervais fantastiska tv-serie After lifeär utan tvekan de scener då huvudpersonen Tony pratar med den äldre änkan Anne på en bänk på kyrkogården. Hon spelas av Penelope Wilton, som gör en helt underbar roll.
Årets TV-serie: Brittiska Allt vi döljervar väldigt, väldigt bra.
Årets citat: “We really did have everything, didn’t we?” är ett konstaterande av Dr Mindy, Leonardo DiCaprios rollfigur i unergångsfilmen Don’t look up. En film som allt för tydligt visar hur vi människor förnekar katastrofer så länge det bara är möjligt och sedan en bra stund därefter.
Årets “men-för-i-helvete”:Förutom covidhelvetet, de boomerangaktiga restriktionerna och den helt sanslösa skoldebatten är Sveriges hantering av flyktingar i allmänhet och ensamkommande från Afghanistan i synnerhet en rejäl skam. I Prinsen av Porte de la Chapelle beskriver Annelie Drewsen hur de som redan flytt en gång tvingas fly igen.
Årets djurkaraktär: I Christina Wahldéns deckarserie från Darwin som inleds med Nämn inte de döda räddar huvudpersonen en lite wallabyunge och bär den innanför skjortan för att skydda den. Fantastiskt fint! I bok två har den vuxit upp och blir som en egen karaktär.
Årets önskar att jag skrivit själv:Emav Kim Thúy är en perfekt bok. Varje ord är genomtänkt och inget är onödigt. Så imponerande.
Årets guru: Kanske borde vara Masha Dmitrichenko i serien Nine perfect strangers, men jag väljer en verklig guru, en tv-serieguru, nämligen Linus Fremin som alltid ger mig tips som passar perfekt.
Igår presenterades de nominerade till Augustpriset i tre kategorier. Totalt 18 titlar som getts ut det senaste året. Tre av dem vinner och nu vill jag höra vad du har för tankar kring de nominerade böckerna.
Vilka av de nominerade böckerna till Augustpriset är dina favoriter?
Vilka titlar saknar du bland de nominerade?
Det är bara att konstatera att jag dels är kass på att tippa nominerade, men också lockas av väldigt få bland de titlar som valts ut. Faktiskt var jag riktigt sur i gårdagens inlägg om de nominerade titlarna.
Men först de nomineringar som gjorde mig glad, nämligen När vi var samer av Mats Jonsson, utgiven av Galago, som är den första grafiska roman som nomineras i kategorin Årets bästa skönlitterära bok. Om samer handlar också den enda av de nominerade böckerna jag läst, nämligen Himlabrand av Moa Backe Åstot utgiven av Rabén & Sjögren. En helt fantastisk ungdomsbok, som dessutom är en debut.
Jag saknar kanske främst fler ungdomsböcker bland de nominerade och tycker att det är en smärre skandal att juryn gått förbi Vem har sagt något om kärlek? av Elaf Ali, också den utgiven av Rabén & Sjögren. Nu finns det ju en gräns för hur många böcker från ett förlag som kan nomineras (inte regelmässigt, men ändå) men den här borde prioriterats. Bland böckerna för barn och unga fanns ändå en del böcker som lockar till läsning. Så ser det verkligen inte ut i de två andra kategorierna. Bland fackböckerna vill jag läsa en. Möjligen.
Det är bara att konstatera att jag inte är så bra på att tippa de nominerade till Augustpriset och återigen konstaterar jag också (tyvärr) att få av de nominerade böckerna lockar till läsning. När nomineringslistorna till pris som Bookerpriset eller Women’s Prize for Fiction brukar de flesta böcker locka, men inte gällande just Augustpriset, eller Årets bok för den delen. Mina gissningar byggde mer på att jag ville läsa böckerna, då jag läst så få “typiska” prisvinnare i år. Vid varje bok blir kommentaren alltså endast huruvida jag läst boken, vill läsa den eller rekommenderar den.
Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Ingen bok jag kommer att prioritera. Har försökt med flera av Ellen Matssons böcker, men faktiskt aldrig kommit igenom dem. Det är något med sättet att skriva som inte alls klickar.
Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Ett översiktsverk är ingenting jag skulle läsa från pärm till pärm, men gärna en bok jag skulle vilja ha i min hylla på jobbet.
Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Kan hända. Den här boken har väckt min nyfikenhet och var med på min nomineringslista länge. Sedan läser jag sällan sakprosa för nöjes skull, men den här skulle kunna falla in under kategorin fortbildning.
Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Jag kan helt ärligt tänka mig tråkigare saker att läsa om än kvinnor och styrketräning. Det skulle vara män och styrketräning då.
Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Gillade inte Virkes förra så mycket, men kanske ändå. Tänkte att den skulle nomineras då den likt Kom dagen, kom nattentänjer på gränserna för bilderboksformatet.
Som ni märker är jag överraskad, men kanske mest lite förbannad. Det gäller främst kategorin för barn och unga där jag verkligen inte kan förstå hur juryn kan ha bortsett från årets viktigaste bok Vem har sagt något om kärlek? av Elaf Ali. Visserligen finns redan tre böcker av Rabén & Sjögren på listan, vilket i sig är anmärkningsvärt, men Alis bok är verkligen värd all uppmärksamhet och lite till. Synd också att Prinsen av Porte de la Chapelle av Annelie Drewsen inte nominerades. Det är en bok om en oerhört viktig fråga som det kommer att talas om många år framöver och som är en skamfläck som borde få mer utrymme. Självklart är det också en väldigt välskriven bok.
När det gäller fackböcker är jag rätt ointresserad av alla de nominerade titlarna, men hade å andra sidan inte läst något av mina egna förslag heller. Jag saknar dock Tills alla dör av Diamant Salihu på listan med samma argument som Alis och Drewsens böcker. Viktig bok om viktig fråga. Det lutar år att jag prioriterar att läsa mina nomineringar snarare än juryns.
Många stora namn saknas bland de skönlitterära böckerna och så är det självklart alltid. Även om jag inte läser novellsamlingar så ofta, tycker jag att det är synd att de helt saknas bland årets nominerade.
Snart avslöjas de nominerade till årets Augustpris i tre kategorier. Kravet för att nomineras är att böckerna ska vara skrivna på svenska, samt tidigast vara utgiven 19 oktober 2020 och senast den 17 oktober 2021.
Även om jag aldrig tippar rätt har jag roat mig med att gissa vilka titlar som jag tror kommer att finnas bland de nominerade. Vissa har jag läst, andra har jag bara läst om och/eller är skrivna av författare vars böcker prenumererar på platser på litterära prisers listor.
Extra svårt var det att få ner antalet skönlitterära böcker till endast sex och jag hade lätt kunnat vräka på med ett gäng ungdomsböcker till även om jag vet att det aldrig är mer än en, max två titlar som nomineras. Dessutom inser jag att jag har alldeles för många böcker med på listan som är utgivna i höst, men i princip inga från i våras och ingen från förra hösten. Några böcker som jag tänkte ta med kom dessutom ut precis före 19 oktober 2020 och dem har jag inte tagit med. Så här blev det till slut.
Årets svenska skönlitterära bok
Barndomsbrunnen av Göran Greider, utgiven i augusti 2021 av Ordfront förlag
Hunter i Huskvarna av Sara Stridsberg, utgiven i september 2021 av Albert Bonniers förlag
Lejonburenav Ulrika Kärnborg, utgiven i april 2021 av Natur & Kultur
Löpa varg av Kerstin Ekman, utgiven i augusti 2021 av Albert Bonniers förlag
Två böcker om samer står i centrum i det här seminariet. Moa Backe Åstot debuterade med ungdomsromanen Himlabrand och Ann-Helén Laestadius med Stöld, hennes första bok för vuxna. Två väldigt bra och viktiga böcker som angriper samefrågor på olika sätt.
Traditioner och den trygghet de och inte minst familjen ger. För en utsatt minoritet blir det enormt viktigt att följa traditioner, vilket i vissa fall kan kännas begränsande. Som Ante i Backe Åstots bok, som funderar över sin sexualitet och huruvida det går att vara homosexuell och renskötare. För Laestadius huvudperson Elsa handlar det snarare om att få vara kvinna och renskötare och faktiskt räknas på samma sätt som hennes far och andra män gör. Hennes två vänner får representera den klassiska kvinnorollen och den som satsar på en utbildning och på så sätt nå en förändring genom att bli jurist.
Den som kanske har svårast att acceptera situationen är Mattias, Elsas bror, som verkligen kämpar i sin roll och de förväntningar som finns på att vara en god, äkta same. Den som inte äger renar har traditionellt inte setts som same, utan svensk och därför är det svårt att bryta mot normer, då det också gör mycket med ens identitet. Elsas mamma räknas inte ”riktig” same då hon kommer från en familj som har samiskt ursprung, men vill dölja det. Identitet och hur den formas är centrala i båda böckerna.
Den äldre generationen som i båda böcker får symboliserar av huvudpersonernas farmödrar. De står för stabilitet och tillhörighet. Viktigt är också att höra till en plats och när renarna blir utsatta, som i Stöld, är det samtidigt också att bli av med sin plats. Naturskildringarna i båda böckerna är väldigt viktiga, vilket är naturligt då de samer som äger renar lever nära naturen.
Vill du ta del av samtalet finns det på Bokmässan Play här.
En fjärdedel av året har gått och jag tänkte göra någon slags sammanfattning av min läsning och statusen i de utmaningar jag gett mig själv. De tre första månaderna har jag läst 33 böcker och det gör att jag ligger i fas i årsutmaningen på Goodreads där jag satt 132 böcker som mål. En bok mindre per månad än förra året alltså och det känns rimligare. Bland de 33 böcker jag läst finns många bra och fem riktiga pärlor:
Egentligen har jag tre större läsutmaningar som löper över året och två som jag tänker att det kommer att ta en livstid att fullfölja. Dessutom har jag gett mig själv en utmaning varje månad genom att välja ett fokusområde. Det ger struktur till läsningen och något jag kommer att fortsätta med. I januari läste jag böcker från 2020 jag inte hunnit med, februari ägnades åt böcker för barn- och unga och i mars fokuserade jag på vårutgivningen.
Boktolvan går minst sagt sådär och jag har inte läst en enda bok av de 24 författarna på listan. Några böcker ligger i pipeline nu i april då jag har deckarfokus. Inte heller min egen Läsutmaning 2021 enligt O går speciellt bra, men det gör inte så mycket. Just nu känns det som huvudsaken att jag får läst något alls, därav de lite lättsammare utmaningarna varje månad. Den läsutmaning som jag fokuserat på mest är den som Lerums bibliotek har. En elev utmanade mig i mitten av februari och jag har hittills kunnat bocka av 12 av 20 böcker. Nu är det de klurigaste punkterna kvar, så det lär gå långsammare.
Gällande geografi tycker jag ändå att jag klarar mig hyfsat. Jag har läst böcker från nio olika länder, vilket inkluderar Sverige, USA och Storbritannien som måste ses som de lättaste, men jag har också bockat av några mer ovanliga litteraturländer som Lettland. Att nå 26 länder i år känns inte omöjligt.
Hur går det med din läsning och de eventuella utmaningar du gett dig själv?
En lite sen sammanfattning av de barn- och ungdomsböcker som jag läst den senaste tiden. Många bra titlar som rekommenderas!
Böckerna om Kerstin av Helena Hedlund, illustrerade av Katarina Strömgård, är alla riktigt fina. De vänder sig åldern 6-9 år och jag har läst alla fyra:
Himlabrandär Moa Backe Åstots debutbok och vilken debut det är. Hon tar oss med till de norra delarna av vårt land, där Ánte bor med sin familj. Han är same och familjen är renskötare. Att Ánte ska ta över renarna är en självklarhet, men även om han verkligen vill det är han osäker på om det är möjligt. Ánte är nämligen förälskad i sin kompis Erik och det har skakat om honom rejält. Går det ens att vara en homosexuell renskötare? Han söker febrilt på internet och hittar en tråd på flashback som snarare gör honom mer modfälld än hoppfull. Renskötare ska föra traditioner vidare och då går det inte att vara homosexuell. Utåt försöker Ánte vara en vanlig tonårskille. Han hänger med kompisarna och snackar om tjejer som alla andra. Ibland tror han att Erik kanske känner som han, men varje gång en bild på Erik och hans flickvän syns på sociala medier tappar han hoppet. Oavsett vet Ánte inte om han vågar visa vad han känner. Vad ska alla andra säga?
Läraren i mig blir alldeles till sig av Himlabrand. Det är en ganska lättläst bok, utan att vara övertydlig. Miljön är ovanlig för många och vår ursprungsbefolkning får ta plats. Tradition och identitet är tydliga teman och den svåra kärleken får ta plats. Dessutom finns fina skildringar av vänskap och även av de krav som ställs i en kompisgrupp. Lysande tematik och innehåll för en bok att använda i undervisningen på grundskolan, på introduktionsprogrammen och även i Svenska 1. Det finns massor att samtala kring, både gällande att vara ung och att vara same. De historiska kopplingarna till rasbiologen Herman Lundborg är också relevanta att lyfta. Jag ser framför mig att ett läsprojekt kring Himlabrand kan bli givande både utifrån individen och kring större samhällsfrågor. Mycket skickligt att få in så mycket, utan att det blir undervisande och krystat.
Eftersom jag sitter med i den jury som utser de tre svenska titlarna till IBBY Honour List, där vi är i sluttampen av vårt arbete, lägger jag lite extra fokus på just ungdomsböcker i februari. Första steget är att jag och Jenny Edvardsson ska presentera våra fem favoriter i “vår” kategori som är böcker från 12 och uppåt. Kravet är att de ska vara utgivna tidigast hösten 2019 och författaren ska ha ett längre författarskap bakom sig. En stor del av utgivningen har jag redan läst, men det finns några titlar till som jag vill hinna med innan deadline. De tre jurygruppernas favoriter ska sedan läsas av alla och därefter ska vi välja ut de slutliga tre favoriter i form av en illustratör, en författare och en översättare.
