enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Peter James (Sida 1 av 5)

Love you dead

Det är något speciellt med Peter James böcker om Roy Grace. Kanske för att de utspelar sig i Brighton, min största nostalgistad eller för att Grace är så otroligt sympatiskt. Klart är att Peter James lägstanivå är hög och oavsett hur själva fallet Grace och hans kollegor arbetar med löser sig, är den historia om Grace liv och de två kvinnorna han älskat, alltid läsvärd. Det är också därför det är helt nödvändigt att läsa böckerna i ordning.

I Love you dead, som är bok nummer tolv i serien, har en ovanligt otrevlig huvudperson och att det är hon som är mördaren vet vi direkt. Spänningen handlar istället om de som jagar henne, för det är inte bara polisen. Sedan är det fascinerande att försöka förstå en så uppenbart sjuk människa, som blir mer och mer obehaglig ju mer vi får veta om henne.

Jodie Bentley är hennes namn. En kvinna som när en dröm om att bli riktigt rik. Vägen dit går via fejkad kärlek. Hon ser till att träffa riktigt rika och väldigt gamla män, får dem att förälska sig i henne, gifta sig med henne och sedan dö. En klassisk om än ovanligt grym sol- och vårare som inte drar sig för någonting. Detta betyder självklart att hon skaffat sig fiender.

För Grace personligen händer också en del. Han och Cleo har flyttat ut på landet med sin son, familjelivet är bra men ett ständigt dåligt samvete. Något som stör är också hans förra fru Sandys försvinnande. Nu har hon på sätt och vis kommit tillbaka till hans liv, men det får ni läsa om själva.

På svenska heter boken Älska dig till döds, en passande titel. Kanske inte en av de mest spännande böckerna i serien, men välskriven och intressant.

Det där med bokserier

När min läsork tryter och jag behöver komma igång med något enkelt att läsa är jag glad att så många författare skriver bokserier. Peter James serie om Roy Grace är ett exempel på en bokserie som räddat mig ur en lässvacka flera gånger. Just nu läser jag Elly Griffiths tionde bok om Ruth Galloway som heter The Dark Angel. Jag irriterat mig på ungefär samma saker som jag alltid irriterar mig på, som Ruths fixering vid sin vikt och Griffiths ovana att kommentera utseende och vikt gällande alla (kvinnliga) karaktärer. Ändå läser jag vidare, mest för att jag tycker om karaktärerna och det blir som att återse gamla vänner när jag läser.

Hur mycket jag än tycker om bokserier irriterar jag mig på att det går inflation i dem. De fristående böckerna verkar ha spelat ut sin roll och författare efter författare lanserar nu en bokserie. Kanske ser förlagen det som ett säkert sätt att få läsare, men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite tråkigt. Ibland vill jag bara läsa en bra bok som faktiskt avslutas, inte en som lämnar den tomhet som en bok med en planerad fortsättning gör.

Vad tycker du om att fler och fler författare väljer att skriva bokserier?

 

Min anglofila april

Målet i april var att en gång för alla komma ut som anglofil genom en Anglofil april. Mitt i månaden reste jag till Brighton och bjöd på inlägg både från staden och från Monk’s House i Rodmell, utanför Lewes.

En del anglofil läsning har det också blivit, med fokus på Brighton. En tur till 50-talets bjuder Elly Griffiths på i charmiga The Zig-zag girl, medan Allie Rogers placerar sin debutbok Little Gold 1982 och Starlings av Erinna Mettler i både nutid och dåtid. Tre ganska olika böcker, som har det gemensamt att de är väldigt välskrivna.

Och sen var hon borta av Lisa Jewell utspelar sig också i Storbritannien. Ingen stor favorit, men en okej spänningsroman. Jag hoppas dock att Jewell snart byter genre igen, från spänning till feelgood, för i den genren är hon inte okej, utan en stjärna.

Bokhandeln på Riverside Drive tar Frida Skybäck oss med till världen kanske mysigaste bokhandel i London. Riktigt trevlig läsning!

Eftersom månadens läsning mest kan liknas vid uttrycket “upp som en sol, ner som en pannkaka” har ett par påbörjade böcker förblivit halvlästa. Det är Love you dead av Peter James och The House of new beginnings av Lucy Diamond. Båda utspelar sig i Brighton och båda är halvvägs in riktigt bra. Det är “bara” lästid och koncentration som behövs för att de ska bli utlästa.

Vad jag läser och äter …

Temat för veckan på Kulturkollo har varit Gott och blandat, men eftersom jag varit i Spanien har bloggen fått sköta sig lite själv med inlägg som bäst skulle kunna kategoriseras som “gammal skåpmat” och jag har inte hunnit delta i veckans utmaning. Men veckan är inte slut ännu, så här kommer mina svar. Jag tog mig friheten att kombinera utmaningen med en replik till Viktorias fantastiska inlägg om vilka genrer som förknippas med vilket godis.

Men först de korta, snabba svaren:

  1. Vad läser du just nu? Just nu läser jag som vanligt flera böcker, men den som jag ägnar mest av min uppmärksamhet är Älska dig till döds av Peter James.
  2. Vilket är ditt favoritgodis? Salt är det jag gillar bäst och en påse Gott och blandat supersalt är aldrig fel.

Just salt godis passar för övrigt utmärkt med deckare. Choklad är en annan favorit, men då får det gärna vara lite mer romantiska böcker, eller i alla fall någon form av feelgood. Även Viktoria gillar choklad, men mörk och bitter sådan, vilket hon associerar med fransk litteratur, eller i alla fall existensiell sådan. Jag kan hålla med om att den mörkare chokladen kräver en mörkare bok och att de sötare pralinerna funkar bättre till det lite mer lättsamma. Men polkagrisar till humor? Nu läser jag visserligen sällan böcker som marknadsförs som roliga, men jag är lite osäker på minten. Hårda karameller kan  jag köpa, men mer syrliga. Däremot är jag helt med på att mysdeckare kräver toffee.

Jag äter faktiskt sällan annat godis än salt eller möjligen choklad när jag läser. Nötter gillar jag dock och det känns naturligt och enkelt som en bra roman ska vara. Ingen krafs, utan bara en bra historia.

 

Olikhetsutmaningen: huvudroll och biroll

Dagens utmaning handlar om karaktärer i olika kulturella verk, men skulle också kunna handla om historiska skeenden, vinnare och förlorare i OS och livet i stort. Det finns de som spelar huvudrollen och de som får nöja sig med en biroll. Veckans ordpar är huvudroll och biroll.

Jag tycker om att följa karaktärer i flera böcker och en huvudperson jag tycker mycket om är Shirin Sundin, numera Shirin Nouri, skapad av Katarina Wennstam. Nu läser jag inte Wennstams deckare på grund av henne, men det är definitivt en bonus att hon är så intressant att följa. En annan karaktär jag gärna läser om är Roy Grace skapad av Peter James. Inför resan till Brighton i vår kommer jag att läsa minst en av de två senaste böckerna som jag har olästa, Love you dead och Need you dead. Kanske ska jag spara den senare tills jag är på plats i Brighton och promenera efter den här kartan. Tyvärr är jag hopplös på att använda kartor, men det känns väl värt att göra ett försök. Annars finns mer allmänna kartor på den här hemsidan.

Visst är huvudroller viktiga, men inte sällan är birollerna de som sticker ut. Speciellt när det kommer till film. När det delas ut Oscarsstatyetter prisas till exempel både de skådespelare som spelar huvudrollen och de som “bara” fått en biroll. En biroll som nästan blev en huvudroll var t.ex. Kevin Spaceys roll i De misstänkta som han belönades med en Oscar för 1995. Andra minnesvärda biroller är Cecilia Forss karaktär Jennifer i Det finns inga känslor i rymden och fantastiska Minnie Driver i Good Will Hunter. En annan intressant biroll är John Givings i Revolutionary road, som i filmen spelas av Michael Shannon. Han framställs som en person som är mindre vetande, men är samtidigt den mest klarsynte i filmen och fungerar som en sanningssägare som för handlingen framåt.

Vilka huvudroller och biroller vill du lyfta fram?

Dödsmärk — obehaglig historia av Peter James

Jag följer mitt läslustsrecept och har fastnat på deckardelen. Nu har jag äntligen också läst den deckare jag lade till i mitt recept, nämligen Dödsmärkt av Peter James.  I bok nummer 11 om Roy Grace får vi läsa om den kanske obehagligaste mördaren hittills. Hen kidnappar kvinnor, alla unga och med långt, brunt hår.

Logan Somerville pratar med sin pojkvän i telefonen, när hon berättar att hon ser en man i parkeringsgaraget. Hon skriker till och samtalet bryts. Samtidigt hittas 30 år gamla kvarlevor av en mördad, ung kvinna. Vi anar ett samband och snart gör även poliserna det. Kanske är det lite väl tillrättalagt, men snyggt likafullt.

Mordfallen i all ära, men i den här boken är det verkligen polisernas privatliv som är viktigast. Roy Grace och hans nyblivna fru Claire ska flytta till ett nytt hus utanför stan, hon är sönderstressad och han bara jobbar.

När det gäller Graces före detta fru Sally jobbar Peter James långsamt. Hon finns på ett sjukhus i Brighton och Grace besöker henne utan att känna sig säker på att det verkligen är Sally. Han får veta hennes tyska namn och visst har han en känsla av att det skulle kunna vara Sally, men mer händer inte i den här boken.

Skickligt av James att lyckas hålla kvar intresset och kvaliteten i en så här lång serie. I höst kommer bok 12 Älska dig till döds på svenska, men jag har redan införskaffat den på engelska för att kunna läsa vidare snarast.

Läsrecept för tröglästa

Hur botar man egentligen en lässvacka? Tid är en förutsättning självklart, men också rätt val av böcker. Böckerna inom parentes är mina val. Faktiskt har jag just läst ut bok 1.

 

1 lättsam bok av favoritförfattare (What Alice forgot av Liane Moriarty)

1 deckare i redan påbörjad serie (Dödsmärkt av Peter James)

1 ungdomsbok av redan känd författare (Once and for all av Sarah Dessen)

1 bok du sett fram emot länge (Jag lät dig gå av Clare Mackintosh)

1 tunn bok av ny författare som verkar passa dig (Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedal)

1 snackis som du troligen kommer att älska (De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru)

1 pristagarbok som inte är allt för tjock (Vegetarianen av Han Kang)

 

Välj en favoritplats och se till att du kan läsa längre stunder. Glöm inte passande tilltugg.

 

Och sedan är sommarläsningen igång!

När den väl är det ska jag ta tag i alla klassiker och tegelstenar som jag vill läsa, men inte orkat med.

 

 

Åter till Brighton och Roy Grace

Förra sommaren botade jag en lässvacka genom att läsa tre böcker av Peter James på kort tid. Hans polis Roy Grace är en favorit och därför försökte jag bota även årets lässvacka med hjälp av honom. Att läsa en del av en serie och inte behöva lära känna så många nya karaktärer är ofta så himla skönt. Det hjälpte även denna gång, i alla fall tillfälligt och att lässvackan snabbt kom tillbaka kan jag inte skylla på James.

Tills döden för oss samman är Peter James tionde bok om kriminalintendent Roy Grace, verksam i Brighton-Hove. En serie brukar tappa fart efter så många böcker och därför är det extra roligt att det här faktiskt är en av de bästa James skrivit. Egentligen borde det inte vara så spännande, då vi från början vet vem som jagar vem, men spännande är just vad det är. Det handlar dels om fallet Grace och hans kollegor försöker lösa, men också om det som händer i polisernas liv.

I fokus står Red Cameron, en kvinna som träffade sin drömman, men nu gör allt för att komma undan honom. Han heter Bryce Laurent och var den perfekte mannen, tills han blev sjukligt besatt av Red. Namnen stör mig lite ska erkännas, men jag köper det. Jag köper också Bryce Laurents fixering, som beskrivs på ett mycket obehagligt sätt. Det är när Red försöker gå vidare med en annan man som det börjar bli riktigt otrevligt.

Peter James skriver ofta ganska klassiska pusseldeckare, men här är det jakten och polisarbetet som står i centrum. Som läsare vet jag vad som ska hända innan poliserna gör det, vilket bidrar till den klaustrofobiska stämningen. Red försöker leva så normalt det bara går, men det står klart att Bryce minst sagt begränsar henne. Lägenheten hon bor innehåller ett panikrum och hon står under ständig bevakning.

Som vanligt avslutar Peter James med att lösa fallet och därefter bjuda på en riktig cliffhanger. Den här gången är jag ganska säker på att Roy Graces liv kommer att förändras totalt. Mycket sker redan i den här boken, då han gifter sig med sin nya kärlek, men det finns en dödsförklarad fru som smyger omkring i kulisserna och gör spänningen olidlig. De senaste böckerna har jag trott att hennes öde ska avslöjas, men vi får vänta ännu lite till. Kanske, kanske i nästa bok. En bok jag nästan måste läsa på stört, då den tillfälligt återvunna läslusten försvunnit igen.

 

Döden kan vänta

978136_dodenkavtcmyk_10628

Förra året plöjde jag tre deckare av Peter James och hittade min läslust. Jag hade hoppats på samma resultat i år, men tyvärr var Döden kan vänta inte en av de bättre böckerna i serien. Tillräckligt bra för att läsa snabbt och tillräckligt intressant för att vilja läsa vidare i serien, men inte på den nivå Peter James brukar vara. Lite mer information om Roy Grace försvunna fru, lite småbarnsliv, en planerad hämnd och en massa snack om hur gammal den drygt 40-årige Grace har blivit. Det sistnämnda är minst sagt irriterande.

Problemet med Döden kan vänta är att jag inte riktigt engageras av fallet polisen i Brighton-Hove ska lösa. Det handlar om hämnd även här och trådar till maffian i USA. Antikviteter står i centrum och det första mordoffret är en gammal dam som inte verkar ha gjort någon något ont. Sedan tävlar diverse skurkar om vem som kan vara hemskast och det är då jag tappar lite av intresset. Det blir lite för mycket maffig actionfilm och det är inte riktigt min kopp te.

Döden kan vänta är den nionde boken om Roy Grace och det är verkligen en av mina favoritpoliser, som dessutom jobbar i en av mina favoritstäder. Det gör att jag definitivt kommer att läsa vidare i serien och hoppas att Peter James hittar tillbaka till den nivå som han håller när han är som bäst.

 

 

Ännu en deckare av Peter James

9781530_tildoscmyk_9966

Jag är glad att jag plöjde tre deckare av Peter James, då jag verkligen fick upp lästempot igen. Den tredje jag läste är Till döds, den åttonde boken om Roy Grace och här står världsstjärnan Gaia, med rötter i Brighton i centrum. Hon är något av en kombo av Madonna och Lady Gaga och får alla män på fall, även Glenn Branson.

Det jag gillar mest med Till döds är att de rör sig i Royal Pavilion och vi får då lite historisk bakgrund. Diskussionen om filmen som ska spelas in där, med Gaia i huvudrollen och bristen på historisk korrekthet är också intressant.

Själva fallet handlar om ett par personer som på olika sätt vill hämnas och det är inte jättespännande. Det betyder dock inte att Till döds inte är en bra bok, men speciellt nervkittlande blir den aldrig.

Mest kittlande är vetskapen om att Grace före detta fru Sally finns i bakgrunden. Jag undrar verkligen om och när hon kommer att ge sig till känna. En dödsannons i slutet av boken lovar framtida spänning.

Sida 1 av 5

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: