Snart juni och snart sommar. Jag hoppas på mycket lästid när det blir hemester för hela slanten. Lite orolig är jag dock, då mycket av läsflytet brukar dyka upp när jag inte kan göra något annat än att sitta i en solstol på stranden eller på balkongen i Spanien, dit vi åkt de flesta somrar i tio års tid. Där går det inte att göra mycket annat än att slappna av och inga måsten, ingen dator eller knappt någon tv tar tid ifrån läsningen.
Helt oberoende av min lästid är junis utgivning och jag har som vanligt gått igenom utgivningen och sammanställt en lista över böcker jag ser fram emot.
Förra veckans tema på Kulturkollo var om rymden i allmänhet och månen i synnerhet. Det valde vi självklart med tanke på att det i sommar var 50 år sedan den första mannen gick på månen. Neil Armstrong var först och Buzz Aldrin får symbolisera den ständiga tvåan. Månlandningen sändes på TV och måste helt klart varit ett av det viktigaste tv-ögonblicken för dem som fick uppleva det live.
Under hela veckan har jag gått och nynnat på Savage Gardens The moon and back och funderat över uttrycket att älska något till månen och tillbaka. Jag har alltid tyckt att det är rätt märkligt. Visserligen visar det kanske på någon slags storlek på kärleken, men oändlig är den verkligen inte.
Andra månrelaterad kultur är Sarah Dessens fina bok The Moon and more, som påminner mig om att införskaffa sommarens Dessen. Det blir nämligen inte sommar på riktigt utan en somrig Dessen-bok.
Jag vill också påminna om Man on the moon med R.E.M. (från fantastiska Automatic for the people) som handlar om att människan faktiskt gått på månen, men också skulle kunna handla om den mytomspunne gubben i månen. En sådan finns bokstavligen i filmen Truman show, där huvudpersonen växt upp i en fiktiv värld som egentligen är en gigantisk tv-studio. Mannen som regisserar allt har sitt kontor inuti den fiktiva månen.
IOnce and for all, Sarah Dessens senaste bok, finns det fiktiva samhället Colby med på ett hörn, men handlingen utspelar sig i huvudsak på en annan plats. Vi får lära känna Louna som jobbar extra i sin mammas eventföretag som specialiserat sig på att arrangera bröllop. Hon är ortens bästa wedding planner och alla vill ha ett “Natalie-Barrett-bröllop”.
Det är på ett av dessa bröllop som Louna träffar Ethan, sitt liv kärlek och bokens koppling till Colby. Vi vet redan tidigt att något har hänt, men inte riktigt vad. Klart är att Louna helt tappat hoppet om kärleken och när Ambrose (guds gåva till mänskligheten enligt sig själv) försöker dansa med henne på ett bröllop hon jobbar på, fräser hon att personalen aldrig får umgås med gästerna.
Umgås behöver de göra trots allt, då ett villkor för att firman ska ordna hans syster bröllop är att han jobbar extra hos dem. Ett sätt att försöka uppfostra slarvern, något som länge verkar omöjligt. Ambrose är en glidare helt klart, men självklart har han andra sidor också. Det är också han som slår vad med Louna om att hon ska börja dejta igen och han lovar i utbyte att bara dejta en tjej under flera veckor.
Jag brukar sluka Sarah Dessens böcker, men när jag läste Once and for allgick det faktiskt lite trögt. Kanske för att det jag vill ha när jag läser Dessen är något annat än det jag fick. När jag väl bestämde mig för att läsa koncentrerat blev det faktiskt riktigt bra. Kanske lite för mycket svärta och lite för lite sommar, men läsvärt trots allt. Annars är det ju just Dessens förmåga att skriva härliga sommarskildringar om personer som inte är helt okomplicerade som jag älskar och jag vill inte att hon tar bort den soliga delen helt. Bäst i boken är Lounas extrapappa William, som också är mamma Natalies partner. Han hade gärna fått ta ännu mer plats.
Jag blev kanske lite onödigt arg igår angående läsläxor på sommaren och föräldrar som protesterar mot dessa. Samtidigt är läsning något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och som faktiskt är så viktigt för hur barn och unga lyckas i skolan, att jag tycker att ilskan var och är befogad. Att läsa på sommaren må vara ett tvång, men tvång är inte alltid dåligt. Däremot är det kanske inte alltid lätt att hitta bra böcker och därför har jag utökat listan från gårdagens inlägg och sammanställt en längre lista. Bibliotekarier har säkert bättre koll än jag på nyutkommet för de yngsta, då mina barn växt ifrån dessa böcker. De böcker vi läste för några år sedan borde dock hålla fortfarande. Jag använder den åldersrekommendation som förlagen gett, men dessa kan självklart diskuteras. Det beror mer på läsvana än ålder vilka böcker som funkar.
6-9 år
Klant & Kompani är en riktigt rolig serie av Ingelin Angerborn. Kalsongkatastrofen är en favorit! Hittas troligen lättast på biblioteket.
Serien Äventyr i Paradiset om kompisarna Slatten och Kakan är också riktigt rolig. Författare är Moni Nilsson. Första boken heter Bästa vänner.
Jo Salmson är en riktigt bra författare, som har skrivit massor för åldersgruppen. Vi har läst och gillat dem alla, men vill speciellt lyfta fram serien om Tam, som inleds med Tam tiggarpojken och den om Maro, som nu finns i en samlingsvolym som heter Maros resa.
Monstret i natten av Mats Strandberg om Frank som blir ett monster på sin födelsedag är en fin bok. Det finns två böcker till i serien.
Jakten på Jack av Martin Olczac, är en samlingsvolym med de fyra böckerna om Jack.
9-12 år
Böckerna om Tam av Jo Salmson följs av serien Drakarnas öde, som inleds med Stjärnstenen. Smart att låta läsaren få större utmaningar när de är inne i en serie!
Böckerna om PAX känner säkert de flesta till. Lite läskiga tyckte grabbarna O när de var nio, men strax därefter funkade de bra. Serien inleds med Nidstången och är skriven av Ingela Korsell och Åsa Larsson, men coola, skrämmande illustrationer av Henrik Jonsson.
Mebeltrilogin av Ingelin Angerborn inleds med filmatiserade Rum 213. Lagom läskig! Angerborn har skrivit mycket annat för åldersgruppen, t.ex. Sorgfjäril.
Serien om Gregor från Ovanjordav Suzanne Collins var den serie som gjorde mina ungar till läsare “på riktigt”. Spännande och rolig.
Johanna Lindbäck har skrivit tre bra böcker för den här åldern. Två om Majken som heter Lite ihop och Kanske ihop, samt charmiga Jan Svensson om just Jan Svensson.
Warriors av Erin Hunters, som inleds med Ut i det vilda. Fantasy med katter i huvudrollerna.
Författaren Kristina Ohlsson har skrivit en rad böcker för den så kallade mellanåldern. Serien som inleds med Glasbarnen är lite småläskiga, men mest realistiska, medan serien som inleds med Zombiefeberär mer fantastifull skräck.
Brorsan är kungav Jenny Jägerfeld handlar om vänskap och att åka skateboard.
Percy Jackson är halvgud och huvudperson i Rick Riordans serie som inleds med Född till hjälte. Här står de grekiska gudarna i centrum. I serien Olympens hjältarär det istället de romerska gudarna som porträtteras och i serien om Magnus Chase de nordiska. De rekommenderas för 12-15.
Tonår
Spejarns lärling av John Flanagan, en lång serie som inleds med Gorlans ruiner. Flanagan har skrivit fler serier, bland annat en som utspelar sig före Spejarens lärling, som heter De första åren. Första boken heter Tornerspelen i Gorlan. (12-15)
Som eld av Sara Lövestam om Lollo och Anna som är väldigt olika, men ändå blir vänner under ett sommarlov. (12-15)
Legendtrilogin av Marie Lu. Första boken heter logiskt nog Legend. Läses ofta på högstadiet.
Hur botar man egentligen en lässvacka? Tid är en förutsättning självklart, men också rätt val av böcker. Böckerna inom parentes är mina val. Faktiskt har jag just läst ut bok 1.
1 lättsam bok av favoritförfattare (What Alice forgotav Liane Moriarty)
1 deckare i redan påbörjad serie (Dödsmärkt av Peter James)
1 ungdomsbok av redan känd författare (Once and for allav Sarah Dessen)
1 bok du sett fram emot länge (Jag lät dig gå av Clare Mackintosh)
1 tunn bok av ny författare som verkar passa dig (Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedal)
Självklart ska elever läsa hela böcker i svenskundervisningen även om det skulle kunna gå att tolka det som att noveller och utdrag räcker. För mig handlar det inte bara om att beta av kunskapskraven, utan om något större. Jag vill att mina elever ska förknippa böcker och läsning med något trevligt. När läsning blir något socialt tror jag faktiskt att läslust smittar. Jag undervisar i flera olika svenskkurser och kraven på vad elever ska läsa förändras självklart under gymnasiet.
Idag har jag lyssnat på gruppsamtal som mina ettor spelat in. Den här gången fick de välja böcker själva, men kravet var att de skulle kunna kopplas till temat identitet. Jag presenterade en rad böcker och vi botaniserade tillsammans på biblioteket. Gladast är jag för att många böcker verkligen hittade rätt läsare. Vissa läste böcker skrivna för ungdomar och unga vuxna och andra böcker som främst vänder sig till vuxna.
Samtalen inleds med att alla berättar kort om sina böcker. Därefter kopplar de till identitet och jämför sina böcker med noveller vi läst. Struktur och frihet, den kombinationen gillar jag. Ibland styr jag samtal om böcker, men jag gillar också att få “tjuvlyssna” på samtal, vilket går när eleverna pratar själva och spelar in. När de väl glömt av att de faktiskt blir inspelade, brukar samtalen flyta på bra. Det är också intressant att märka hur de faktiskt tar ansvar för att föra samtalen framåt. Att ge dem uppgiften att koppla ihop böckerna gör att de lyssnar ännu mer aktivt på varandra.
Det som gjorde mig gladast var ändå att de verkar ha så himla trevligt. Samtalen fokuserade verkligen på böckerna de läst och många var väldigt entusiastiska. Det hissades och dissades med samma starka känslor. Att de verkligen läst böckerna är tydligt, men något tveksamt undantag.
Höjdpunkterna? När en elev, som sällan eller aldrig läser, berättar om Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn med sådan entusiasm att gruppen skrattar halvt hysteriskt och en annan lika skeptisk läsare erkänner att Jack av Christina Lindström faktiskt är riktigt bra. Andra favoritböcker bland eleverna var Wallflower av Stephen Cbosky, Du är aldrig ensam av Sarah Dessen och Francesca av Melina Marchetta.
Lyran vill att vi presenterar en lista med tio böcker skrivna om kvinnor om kvinnor.
Det här är mina 10 som alla är relativt nya och har huvudpersoner som är ungdomar:
Vi är en av Sarah Crossan om de siamesiska tvillingarna Grace och Tippi är utan tvekan en av de bästa böcker jag läst i år.
M varken mer eller mindre av Petra Backström handlar om Maja, som letar kärlek där hon kan få en och struntar i samhällets syn på hur en tjej ska bete sig gällande sex.
Jag lever, tror jagav Christine Lundgren är berättelsen om Kim som saknar sin döda vän Moa. En riktigt stark bok om sorg.
Om jag var din tjej av Meredith Russo handlar om Amanda som föddes i en kropp med könsorgan som inte stämde överens med hennes könsidentitet. Nu är hon äntligen Amanda på riktigt.
Hon bad om det av Louise O’Neill handlar om Emma före och efter en händelse som förändrar hennes liv totalt. Emma blir våldtagen och hela samhället hon bor i vänder sig mot henne.
Tio över ett av Ann-Helén Laestadius är berättelsen om Kirunas flytt och Maja som är livrädd för att explosionerna i gruvan på natten ska göra att staden rasar innan flytten är genomförd.
Störst av allt av Malin Persson Giolito har välförtjänt prisats både här och där. Vi får följa en rättegång där Maja står inför rätta för inblandning i en skolskjutning. Tät och välskriven historia.
Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E. Lockhart handlar om titelflickans äventyr på en internatskola, där status är allt och där vissa saker endast är tillåtna för killar.
I dina ögon av Sarah Dessen är en av hennes bättre böcker om Sydney som börjar i en ny skola och blir vän med Layla och Mac, vars familj äger en pizzeria. Fin och charmig historia.
De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg är en välskriven och mycket viktig reportagebok om flickor som kläs ut till pojkar, dels för att familjer behöver minst en son, men också för att en pojke har så mycket mer frihet än en flicka i det patriarkala Afghanistan.
Den här veckan handlar det om mörka och karga platser på Kulturkollo. Inte riktigt min grej om det inte handlar om Ruth Galloways lilla hus långt ute på saltträsken, vid gränsen till havet. Miljön med kombinationerna av hav och öppna vidder lockar mig, men visst skräms jag lite av det ödsliga och skulle aldrig vilja bo som Ruth gör.
Havet är annars min grej. Jag tänker på alla franska böcker och filmer som utspelar sig vid havet i ett sommarhus. Blåst mer än sol, men ändå med havet som fond. Två böcker som utspelar sig kring nationaldagen är Den sommaren av Véronique Olmi och Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt. Havet finns också med i Stål av Silvia Avallone, som en naturlig plats för umgänge och även i Min fantastiska väninna av Elena Ferrante, där en semester till havet förändrar Elena.
Havet kan också skrämma och dessutom fungera som ett transportmedel, som när kvinnorna i Julie Otsukas Vi kom över havetreser från Japan för att träffa sin blivande män i USA ochhur människorna i Ru flyr i båtar från Vietman för att söka friheten. Mest tycker jag ändå om det mysiga havet, som det som finns i Sarah Dessens fiktiva stad Colby.
Vem kan motstå frestelsen att bygga en egen kulturman, som är veckans umaning på Kulturkollo? Eller kulturkvinna för den delen, men den mytomspunna kulturmannen lockar mer. En egen människa skapad av filmer, böcker, spel och sångtitlar. Tio delar fick just min kulturman:
