Årsutvärdering 2021

När och vad jag läste 2021

Sista sammanfattningen handlar om böckerna i sig. Jag för alltid statistik över genrer, bokformat och i år även över förlag. Men först en översikt över när jag läser och det är bara att konstatera att vissa månader är lättare än andra gällande att hitta lästid. Semester i juli, men också oväntat flyt i februari. För att nå läsmålet på 132 böcker, vilket jag gjorde, behövde jag läsa i snitt 11 böcker i månaden. Det fördelade sig så här:

Så här har det sett ut de senaste åren:

När det gäller genrer så har jag som vanligt klumpat ihop dem lite för att få ett mer överskådligt diagram. Spänning får stå för deckare, skräck och allt annat som är just spännande och inom genren sakprosa finns allt som inte är skönlitteratur som biografier, självbiografier, reportageböcker och facklitteratur.

Jämfört med 2020 då det såg ut så här:

Jämfört med tidigare år syns det att fördelningen ändå är hyfsat konstant:

De senaste åren har jag läst nästan uteslutande e-böcker och det är ett format som jag trivs bättre och bättre med. Två läsplattor och en iPad varvas och det funkar utmärkt. Däremot har jag inte lärt mig att uppskatta ljudböcker och det tycker jag är väldigt synd. Det verkar så otroligt bekvämt att lyssna samtidigt som man gör något annat, men det funkar inte alls för mig. Kategorin danskt band var mer relevant då favoritförlaget Sekwa använde sig av det. Kanske är det dags att infoga dessa bland de andra böckerna med mjuka pärmar, men än så länge får det vara med. Jag älskar nämligen danska band och hoppas på en återkomst av formatet.

Jämfört med tidigare år har ökningen av e-böcker mattats av något, men dominerar ändå totalt.

Något som också ökat är antalet böcker jag läser genom strömningstjänster som Storytel och Bookbeat. Främst det förstnämnda, men jag börjar irritera mig på deras app och har mer och mer gått över till Bookbeat. De flesta böcker jag läst har jag därför markerat att jag “hyrt” och så här ser fördelningen ut:

Nackdelen med att läsa mycket från strömningstjänster är att det blir väldigt mycket svenskt och väldigt mycket topplisteböcker. Det finns annat också, men det är inte alltid så lätt att hitta böckerna bortom mittfåran. De böcker jag köper är till största delen engelska e-böcker och i kategorin fått finns nästan uteslutande recensionsböcker. Som ni ser ber jag sällan om sådana längre, då det blir en stress att läsa böcker jag faktiskt fått och efterfrågat. Att låna på bibliotek kan jag utan tvekan bli bättre på, men jag är lite för slarvig.

Statistiken för 2020 ser ut såhär:

I år har jag för första gången fört statistik över vilka förlag böckerna jag läser kommer ifrån. Totalt har jag läst böcker från 45 förlag, de flesta svenska och de 22 jag läst fler än en bok från finns med i diagrammet nedan. I topp finns Albert Bonniers förlag och Norstedts förlag, men om jag hade räknat samma Forum och Lovereads, vilket jag kanske borde, skulle det varit det mest lästa förlaget.

En geografisk läsöversikt från 2021

Under 2021 läste jag böcker av författare från 27 länder inklusive Sverige. Ibland är det klurigt att avgöra varifrån en författare kommer, men den som skriver på svenska och är uppvuxen här blir svensk oavsett födelseland. I andra fall brukar födelselandet avgöra.

Så här såg fördelningen ut 2021

I kategorin övriga döljer sig de länder som jag bara läst en bok från. Det är Chile, Danmark, Ghana, Island, Irland, Italien, Jamaica, Japan, Lettland, Libyen, Malaysia, Marocko, Moçambique, Nigeria, Norge, Nya Zeeland, Spanien, Syrien, Tyskland, Vietnam och Österrike. Jag tror att jag får reprisera min gamla utmaning att läsa fler än en bok från fler länder nästa år.

Böcker av författare från Sverige dominerar total och egentligen är det förutom det bara Storbritannien och USA som jag läst mer ifrån än några få titlar. Fördelningen 2020 såg ut så här, vilket på flera sett är en större bredd:

Gällande världsdelar så ser fördelningen 2021 ut så här.

Att jämföra med 2020

Och några år tillbaka i tiden där Sverige inkluderas i Europa:

 

 

Den typiska författaren enligt O

Utan tvekan är det så att den typiska författaren är en kvinna. Kategorin “Båda” är böcker (eller bok i det här fallet) skrivna av flera författare av olika kön. Böcker författade av flera författare av samma kön räknas inte in här. I år är det nästan löjligt många böcker av kvinnor jag läst, jämfört med böcker av män. Kanske måste jag börja överväga att kvotera in några gubbar. Riktigt så ojämn fördelning brukar det inte vara. 2020 var den 72-27-1 och så brukar det se ut ungefär. Fler män och fler icke-binära författare nästa år alltså, om inte annat för att bredda perspektiven.

De flesta författare jag läser något av är sådana jag läst något av förut, men det är trots allt ganska många författare som är nya för mig i år. Faktiskt hela 59 stycken, eller 42%. Endast 4 av dem fanns dock med i Boktolvan 2021.

De flesta författare har jag läst en bok av, men det här författarna har jag läst fler böcker av:

4 böcker Helena Hedlund

2 böcker Lisa Bjärbo, Helena Dahlgren, Jessika Devert, Moa Eriksson Sandberg, Jenny Fagerlund, Melody Farshin, Marie Hermanson, Christina Lindström, Sara Lövestam, Denise Rudberg, Christina Wahldén, Jacqueline Woodson, Eli Åhman Owetz

Den typiska författaren kommer dessutom från Sverige, men mer om det i geografiinlägget.

Tio bra böcker för barn och unga 2021

Dags att lista böcker för barn och unga. Många bra böcker har jag läst under året och här är tio favoriter och tre bubblare som lästes 2021, men inte nödvändigtvis släpptes då. Klicka på titlarna för att komma till mina texter om dessa fantasiska böcker.

Vem har sagt något om kärlek? av Elaf Ali

Prinsen av Porte de la Chapelle av Annelie Drewsen

Himlabrand av Moa Backe Åstot

Min storslagna död av Jenny Jägerfeld

Jag kallade honom Slipsen av Milena Michiko Flašar

Furan av Lisen Adbåge

Donny av Thomas Halling

Så nära att det bränns av Christina Lindström

Naturen av Emma AdBåge

Kerstin, livet och döden av Helena Hedlund och Katarina Strömgård

 

Bubblare

Asynja: kungens grav av Elisabeth Östnäs, Lina Neidestam

Brevet från mig: dikter för unga av Lena Sjöberg

Hemligheten i Helmersbruk av Eva Frantz

 

 

Tio bra böcker jag läste 2021

Dags att välja favoriterna från året som gått och även om det kändes som att jag inte läst så mycket bra under året, så var det svårt att välja. Här kommer tio favoriter  och tre bubblare i någon slags ordning. Alla kom inte ut 2021, men alla blev lästa av mig då. Klicka på titlarna för att komma till mina texter om böckerna.

Em av Kim Thúy

Hamnet av Maggie O’Farrell

Den sista migrationen av Charlotte McConaghy

Den stora utställningen av Marie Hermanson

Last night av Mhairi McFarlane

Stöld av Ann-Helén Laestadius

Beautiful world, where are you av Sally Rooney

Lärarinnans sång av Vigdis Hjorth

Malibu Rising av Taylor Jenkins Reid

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson

Bubblare:

Jungfrustigen av Philip Teir

Modersmjölken av Nora Ikstena

Sorgen lyckan livet av Meg Mason

 

Tretton ganska olika böcker. Gemensamt är att de alla innehåller karaktärer som är komplexa och intressanta, samt att de skriver med ett språk som bidrar till att göra läsningen till något utöver det vanliga.

 

Tio bra tv-serier 2021

Nu börjar listornas tid och de närmaste dagarna blir det listor och diagram en masse. Dagens topplista handlar om tv-serier och det är serier jag sett i år, inte nödvändigtvis serier från i år. Utan inbördes ordning dessutom.

Allt vi döljer var utan tvekan den bästa serien jag såg i år. En miniserie om människor i ett hus. Väldigt brittisk. Otroligt bra.

The Newsreader är en australisk serie om en nyhetsredaktion som utspelar sig 1986. Helt fantastiskt bra och jag längtar redan efter säsong 2.

Den norska serien Pørni har allt. Humor, värme, sorg, svärta och en familjeskildring som är helt fantastisk. Se den om du inte redan gjort det.

The White Lotus var riktigt knäpp och väldigt bra. En serie som vann på att vara kort och frågan är om den håller en säsong till. Oavsett var den här första säsongen riktigt bra.

Alla utom vi är en charmig serie med Alba August och Björn Gustavsson i huvudrollerna som det barnlängtande paret som gör allt för att bli gravida.

I Udda veckor försöker Christine Meltzer och Linus Wahlgren genomföra en snygg skilsmässa. Det går sådär. En riktigt underhållande och fin serie.

It’s a sin är en serie med extra allt. Det är 80-tal, vi befinner oss i London och Aids finns som ett hot mot dem som är seriens huvudpersoner. Fantastisk miniserie med fina skådespelarinsatser.

A suitable boy bygger på Vikram Seths fantastiska bok med samma titel. Vi tas med till Indien strax efter självständigheten och får följa Mrs. Rupa Mehras kamp för att hitta lämpliga unga män till sina döttrar.

Five bedrooms är en riktigt charmig och underhållande berättelse om fem singlar som köper ett hus ihop i Melbourne. Rekommenderas varmt.

After life får snart en tredje och sista säsong och jag har sett de två första under året som gått. Nattsvart och samtidigt mänsklig och faktiskt hoppfull. Ricky Gervais gör ett fantastiskt porträtt av änklingen Tony som inte riktigt vet hur han ska leva utan sitt livs kärlek.

Vill ni ha fler tips? Missa inte Kulturnyheternas special om tv-serier.

O listar 2021

Ännu ett år har gått och det är dags att plocka fram Kulturkollos gamla megalista. Jag har valt ut ett gäng punkter från originallistan och lagt till några egna. Även de forna kulturkollarna Anna, Helena och Ulrica har utvärderat. Häng gärna på du också och välj de punkter du vill.

Årets mest oväntade: Att det blev en Bokmässa trots allt och att det var så otroligt läskigt att befinna sig i en nästan tom mässhall. 

Årets klassiker: Det måste bli Körkarlen som jag läste med mina tvåor. Kämpigt på många sätt, men också väldigt kul. Första gången för dem, men inte för mig.

Årets knock out: Måste bli Stina Wollter, som förvisso alltid är en knock out, men det jag tänker på främst är hennes fantastiska utställning på Mölnlycke Kulturhus. Jag blev så imponerad och så berörd. Seminariet på Bokmässan med Suzanne Osten var också fint. 

Årets nostalgitripp: Utan tvekan The Newsreader, en fantastisk tv-serie om en nyhetsredaktion på 80-talet. 

Årets kvinnokamp: Är såklart serien om Ellen som än så länge fått fyra delar, två författare av Helena Dahlgren och två av Moa Eriksson Sandberg. Snart kommer fler böcker om Ellen och de andra som kämpar för sina rättigheter.

Årets gråtfest: Jag grät så mycket till senaste säsongen av Så mycket bättre att det nästan var löjligt. 

Årets historiska: Maggie O’Farrells fantastiska Hamnet om William Shakespeare, eller kanske ännu mer hans familj, är otroligt bra. 

Årets obehagligaste: Insekt av Claire Castillon var fruktansvärt obehaglig. Nästan så obehaglig att jag önskar att jag inte läst den.

Årets tyngsta: En bok som berörde och kom lite väl nära är Hon kallades hemmasittare av Nadja Yllner. En bok som alla borde läsa.

Årets dystopi: En av årets bästa böcker läste jag i januari och det är Den sista migrationen av Charlotte McConaghy, en dystopisk berättelse om en framtid där människan tagit död på i princip alla djur. 

Årets mest pedagogiska: I boken Brev till mannen förklarar Bianca Kronlöf varför jämställdhet faktiskt är något som rör alla män och alla kvinnor. Det går inte att, som Soran Ismaels komikerkompisar, vifta bort en taskig syn på andra människor utan att själv bli en del av problemet.

Årets grafiska: Svårt i år att välja en och tyvärr har jag inte läst Vi var samer av Mats Jonsson, som annars mycket väl hade kunnat stå som vinnare. Väljer istället en bok jag har läst och då blir det Återvändsgränder av Gabi Beltrán om författarens uppväxt i Palma de Mallorca.

Årets nya bekantskap: Att jag läste serien om Kerstin som inleds med Det fina med Kerstin av Helena Hedlund och Katarina Strömgård, är jag mycket glad över. Vilken fin lite tös det är och så många olika Kerstin av båda kön som verkligen behöver de här böckerna. 

Årets utmaning: Har varit att läsa något annat än lättsmält litteratur som feelgood och deckare. Jag har hela året befunnit mig på gränsen till utmattning, men efter en höst då jag jobbat ganska mycket mindre än vanligt känner jag mig lite på gång igen. 

Årets ögonöppnare: Stöld är Ann-Helén Laestadius först bok som primärt vänder sig till vuxna och den lärde mig massor om de konflikter som finns och hur utsatta samerna och deras renar är. Jag visste till exempel inte hur höga självmordstalen är och hade inte heller riktigt fattat hur långt borta polisen är när de behövs.

Årets viktigaste: I sin självbiografiska bok Vem har sagt något om kärlek? skriver Elaf Ali om hedersförtryck på ett sätt som ingen tidigare gjort. Det är nyanserat, men ändå troligt tydligt.

Årets återseende: Äntligen kom en ny bok om Sebastian Bergman och de andra karaktärerna skapade av Michael Hjorth & Hans Rosenfeld. Som man sår var helt klart en av årets bästa spänningsromaner, men viktigast av allt var att få följa karaktärerna lite till. 

Årets huvudperson: Jag absolut älskar Sigge i Min storslagna död av Jenny Jägerfeld. Snart kommer tredje boken om honom och jag längtar.

Årets bifigur: Svårt att välja, men jag tyckte mycket om sjuksköterskan Tony i Johan Ehns Inte död än.

Årets filmupplevelse: Jag har sett väldigt lite film i år, men vill ändå lyfta fram The Father med en strålande Anthony Hopkins i huvudrollen. Riktigt bra och sjukt obehaglig.

Årets kulturella höjdpunkt: Alltså, det har inte blivit så mycket kultur i år, men det var stort att se en före detta elev i uppsättningen Sex roller söker en författare på Backa Teater.

Årets kan-inte-släppa-den: I ett försök att förstå mig själv och andra i min närhet har jag läst några böcker om utmattning och autism. Den jag funderat mest på i efterhand är Den utbrända hjärnforskaren av Hedvig Söderlund. Mycket läsvärd.

Årets allkonstnär: Alba August är fantastisk. I år har hon både imponerat som skådespelare i Alla utom vi och som sångerska. Jag har fullkomligt lyssnat sönder hennes debutalbum I still hide.

Årets blogg: Jag startade ännu en blogg där även Anna skriver. På Boktips för unga är det, vilket hörs på namnet, böcker för barn och unga som står i centrum. Drygt 200 boktips finns där just nu.

Årets skämskudde: Serien The White Lotus är som en enda gigantisk skämskudde, men det är också en av förra årets bästa tv-serier.

Årets splatterorgie: Jag gillar ju inte skräck, men jag älskar Mats Strandberg och hans senaste bok Konferensen är verkligen en orgie i splatter, men också en vass skildring av företagsvärlden.

Årets debut: Moa Backe Åstot debuterade med fina Himlabrand om Ante som är same, men också homosexuell. En kombination som inte är helt lätt.

Årets förlag: Utan tvekan är det Bokförlaget Gyllendufva som inte finns på riktigt utan i boken skriven av Lilly Emme och Sarah H. Ohlsson. 

Årets serie: Jag har hunnit till bok 15 i Peter James serie om Roy Grace och det finns flera olästa kvar. Med tanke på hur hög och jämn klass denna bokserie håller vill jag lyfta fram den lite extra. 

Årets scen: Det blir inte en scen, utan flera. Finast i Ricky Gervais fantastiska tv-serie After life är utan tvekan de scener då huvudpersonen Tony pratar med den äldre änkan Anne på en bänk på kyrkogården. Hon spelas av Penelope Wilton, som gör en helt underbar roll. 

Årets TV-serie: Brittiska Allt vi döljer var väldigt, väldigt bra. 

Årets citat: “We really did have everything, didn’t we?” är ett konstaterande av Dr Mindy, Leonardo DiCaprios rollfigur i unergångsfilmen Don’t look up. En film som allt för tydligt visar hur vi människor förnekar katastrofer så länge det bara är möjligt och sedan en bra stund därefter.

Årets “men-för-i-helvete”: Förutom covidhelvetet, de boomerangaktiga restriktionerna och den helt sanslösa skoldebatten är Sveriges hantering av flyktingar i allmänhet och ensamkommande från Afghanistan i synnerhet en rejäl skam. I Prinsen av Porte de la Chapelle beskriver Annelie Drewsen hur de som redan flytt en gång tvingas fly igen.

Årets djurkaraktär: I Christina Wahldéns deckarserie från Darwin som inleds med Nämn inte de döda räddar huvudpersonen en lite wallabyunge och bär den innanför skjortan för att skydda den. Fantastiskt fint! I bok två har den vuxit upp och blir som en egen karaktär.

Årets önskar att jag skrivit själv: Em av Kim Thúy är en perfekt bok. Varje ord är genomtänkt och inget är onödigt. Så imponerande.

Årets guru: Kanske borde vara Masha Dmitrichenko i serien Nine perfect strangers, men jag väljer en verklig guru, en tv-serieguru, nämligen Linus Fremin som alltid ger mig tips som passar perfekt.

 

Photo by Markus Winkler on Unsplash

 

Läsutvärdering 2021

Innan det är dags för ett nytt läsår ska det gamla utvärderas på alla tänkbara sätt. Det blir diverse listor och diagram innan läsutmaningarna för 2022 presenteras. Som alltid samlar jag årets läsmål på ett ställe och de för 2021 hittar du här.

2021 läste jag 138 böcker, vilket var några fler än de planerade 132. Enligt Goodreads har jag läst drygt 37 000 sidor. Det är ganska många. Många är också bloggens besökare, kanske en coronaeffekt. År 2021 var bästa året sett till besökare sedan starten i juli 2009 och januari 2021 den bästa månaden. En viss avmattning märktes under sommaren och nu i december, men det är kul att bloggen lever. Jag är glad för alla besökare!

De senaste åren har jag haft som mål att läsa böcker av författare från 26 länder och 2021 blev det 26 länder + Sverige. Hyfsad bredd rent geografiskt alltså, även om jag läst nästan väl mycket svenskt. Mer om det när det är diagramdags.

En utmaning som jag slutförde var den som Lerums bibliotek anordnade, där jag tävlade mot en elev. Eleven var färdig någon vecka före mig och för en gångs skull kändes det okej att förlora.

Boktolvan gick däremot minst sagt sådär och jag läste endast texter av fyra författare på listan. Faktiskt tror jag att jag struntar i att ens skriva någon lista för 2022. Jag upptäcker ju väldigt många för mig nya författare ändå, totalt hela 59 stycken under 2021.

Målet att läsa i snitt 11 böcker varje månad fixade jag i alla fall och min egen läsutmaning som liknar den biblioteket gjorde funkade också okej.

Bäst har ändå mina månadsutmaningar varit, för även om inte alla har gått superbra är det kul med ett månadsfokus. Det kommer jag att fortsätta med. Jag läste till exempel böcker från 2020 i januari (7 böcker), barn- och ungdomsböcker i februari och mars (10 böcker), påskekrim i april (6 böcker), feelgood i maj (5 böcker, Medelhavet runt i juni och juli (6 böcker), nordiskt i september (2 böcker), lyrik i oktober (2 böcker), höstnytt i november (4 böcker) och julböcker i december (6 böcker). Egentligen är nog 6-7 teman under året ganska lagom. 

Photo by Mina Samir on Unsplash

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: