Hans Rosenfeldt

Just nu i maj 2021

Det är maj och våren är officiellt här enligt almanackan. Vintern har rasat ut och nu hoppas jag på en massa sol och värme. April har varit minst sagt ojämn på väderfronten. Första lördagen i månaden är det också och därmed tid för ett just-nu-inlägg i gammal god Kulturkollotradition. Jag har roat mig med att läsa det inlägg som publicerades där för exakt ett år sedan och då läste jag Queenie, tittade på Normala människor, såg ohälsosamt mycket på presskonferenser om coronaläget och längtade efter att distansundervisningen skulle vara ett minne blott. Ett år senare dras vi fortfarande med distansundervisningen i alla fall delvis och har två av tre årskurser på plats.

Just nu läser jag Last night av Mhairi McFarlane, som jag försöker spara på så länge det går och Vargasommar av Hans Rosenfeldt, som är okej, men jag saknar Sebastian Bergman. I torsdags påbörjade jag Jenny Jägerfelds Min storslagna död och tänkte att jag skulle hinna läsa massor under de fyra timmarna jag vaktade nationellt prov. Det var bara det att jag skrattade högt flera gånger och störde eleverna, så jag var tvungen att göra annat. Så kan det gå.

Just nu tittar jag och maken Alla mot alla med Filip och Fredrik för första gången och jag gillar skarpt. Det hjälper ju att idolen Hanna Hellquist är med och bildar par med Jonathan Unge, som jag också gillar. Serietittandet går sådär eftersom koncentrationen inte är på topp, men jag ser The Ranch med ungarna i alla fall och har snart sett färdigt Ginny & Georgia.

Just nu lyssnar jag på alldeles för många inspelade litteratursamtal och annat från mina elever. Efter jobbet blir det inte mycket lyssnat alls. Morgongänget i P3 på väg till jobbet för att tajma in ett asgarv från Kodjo och sedan Hanna Hellquists och Christopher Garplinds härliga pladder på vägen hem. Sedan har jag fått Dua Lipas We’re good på hjärnan, så någon lyssning om dagen blir det av den. Även KIDDOs My 100 går varm. Gillar att det kommit en rad Gwen-Stefani-kopior, som kanske inte är lika bra som originalet, men som funkar fint ändå. Hennes Let me reintroduce myself är riktigt bra.

Just nu längtar jag efter värme och gärna en långhelg eller två. Energin börjar långsamt komma tillbaka efter en både låg och stressad period. Tänk vad lite ljus kan göra. I helgen planerar jag omplantering av tomat- och gurkplantor och så uteläsning självklart. Alltid uteläsning. Ska försöka förtränga all rättning och ta den nästa vecka.

Vill ni läsa fler svar tipsar jag om att kika in hos de forna kulturkollarna Ulrica, Anna och Helena.

 

Vilka nomineras till Årets Bok 2021?

Årets Bok är Bonnier Bokklubbars pris där en jury väljer 12 nominerade böcker som läsarna sedan kan rösta på. När vi fortfarande hade bokmässor och mingel i våra liv delades priset ut på Bokmässan i Göteborg under festliga omständigheter. Senast det hände var 2019, men kanske sker det igen 2022. Priset har delats ut sedan 2016 och förra årets vinnare var Där kräftorna sjunger av Delia Owens, som alla verkar älska utom jag. Den 27 april avslöjas årets nominerade och inför avslöjandet måste jag självklart gissa lite.

De nominerade böckerna till Årets Bok 2021 ska vara utgivna på svenska mellan 1 maj 2020 och 30 april 2021.

Andra kriterier är:

Hög språklig kvalitet
Väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö
Tilltala en bred läsekrets
Svenskt och utländsk skönlitteratur (spänning och roman)

Det här är alltså inte de smala böckernas pris, utan ett pris som delas ut till en bok som många tyckt om. Det gör att mina gissningar självklart blir därefter. Tolv böcker kan tyckas många, men jag har utan tvekan fått ta bort några favoriter och dessutom har jag inte tagit med titlar som släpptes i månadsskiftet april/maj med utgivning före 1 maj och recensionsdatum efter, då jag inte vet riktigt hur de hanteras. Det gäller t.ex. Svärmodern av Moa Herngren som gavs ut 22 april 2020. Fantastisk bok som inte nominerades förra året trots att den verkligen uppfyller kriterierna. Jag är också osäker på vad som egentligen definieras som roman. Alex Schulman tilldelades t.ex. priset 2017 för den självbiografiska Glöm mig och kanske kan en författare som Frida Boisen nomineras i år för sin Berätta aldrig det här (Bookmark förlag) eller för den delen Patrik Lundberg för Fjärilsvägen(Albert Bonniers förlag).

De här titlarna tror jag nomineras:

Alla ljuger av Camilla Grebe (Wahlström & Widstrand)

Amerikansk jord av Jeanine Cummins (Bazar)

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson (Albert Bonniers förlag)

Bröllopsfesten av Lucy Foley (Printz Publishing)

Den sista migrationen av Charlotte McConaghy (Lavender Lit)

Ellens val 1 Det nya livet av Helena Dahlgren (Lovereads/Forum)

Giftmakerskan av Sarah Penner (Harper Collins Nordic)

Hoppets tåg av Viola Ardone (Norstedts)

Je m’apelle Agneta av Emma Hamberg (Piratförlaget)

Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand (Bokförlaget Forum)

Lektioner i kärlek av Lucy Dillon (Bokförlaget Forum)

Vargasommar av Hans Rosenfeldt (Norstedts)

 

Förhoppningsvis har jag gissat i alla fall lite rätt. Det ska erkännas att både hjärta och hjärna varit delaktig i tippandet.

 

Just nu i oktober

Det är den första lördagen i månaden igen och dags för en just-nu-utmaning. Häng gärna på om ni vill!

Just nu läser jag Allt vi har gemensamt av Sanna Torén Björling som jag tycker ger en viss förståelse för läget i USA. Välskriven och relevant. Jag har också påbörjat Lisa och Lilly av Mian Lodalen som jag borde läst ut i veckan, men brist på lästid och en missad bokcirkelsträff gjorde att jag inte blev färdig.

Just nu tittar jag på andra säsongen av fantastiska Älska mig och jag vill inte riktigt att den tar slut. Sex avsnitt är verkligen alldeles för lite! Familjen O följer säsong 3 av The Good Place, som vi längtat efter länge.

Just nu lyssnar jag på Tate McRae och känner mig gammal (och imponerad).

Just nu längtar jag efter läslov. Den här hösten har varit helt galet trög och jag är så otroligt trött i både kropp och själ. Några dagars paus är precis vad jag behöver. Jag ser också fram emot att läsa Hans Rosenfeldts nya bok Vargasommar och är riktigt sur på Storytel som börjat släppa ljuböcker direkt, men låta oss vänta på e-böcker i flera månader. Riktigt tråkigt för en sådan som jag som inte lyssnar på böcker, utan har tjänsten för att kunna läsa nya böcker.

Kika gärna in hos mina forna kulturkollokollegor Fanny, Helena, Carolina, Anna och Ulrica som också berättar om det kulturella läget just nu. Det vore också roligt om även du hänger på och berättar vad du läser, tittar på, lyssnar på och längtar efter just nu.

Böcker att se fram emot i oktober

Det är oktober och vi kan se fram emot ännu en månad med en rejäl utgivning. Nu börjar säsongens julböcker dyka upp, men de får vänta tills i december. Mest pepp är jag istället på nya böcker av Elly Griffiths, Yaa Gyasi, Helena von Zweigbergk, Hans Rosenfeldt, Matt Haig och Jessica Schiefauer, liksom Abi Darés, Naosie Dolan och Suad Alis debutböcker.

 

Bibliotekarien i Auschwitz, Antonio Iturbe, Bokförlaget Polaris, 1 oktober

Julen i strandhuset, Veronica Henry, Printz Publishing, 1 oktober

Domslut, Ulrika Mossberg, Albert Bonniers Förlag, 2 oktober

Arvtagaren, Camilla Sten, Norstedts förlag, 5 oktober

Dina händer var fulla av liv, Suad Ali, Norstedts förlag, 5 oktober

En annan framtid, Magnus Carlsson, Johanna Stål, Bokförlaget Forum, 6 oktober

Quichotte, Salman Rushdie, Albert Bonniers Förlag, 6 oktober

Dalenglitter, Wanda Bendjelloul, Weyler förlag, 7 oktober

Flickan som fick en röst, Abi Daré, Piratförlaget, 7 oktober

Jul i krinolin, Amanda Hellberg, Lovreads, 7 oktober

Kalla, vita, vinternätter, Christoffer Holst, Lovereads, 7 oktober

Mitt liv som dront, Helena von Zweigbergk, Norstedts, 7 oktober

Käre Edward, Ann Napolitano, Wahlström & Widstrand, 8 oktober

Gå med mig runt hörnet, Anneli Furmark, Galago, 10 oktober

Dagarna, dagarna, dagarna, Tove Schunnesson, Norstedts förlag, 12 oktober

Flickan i skogen, Sam Lloyd, Norstedts förlag, 12 oktober

Inte av denna värld, Yaa Gyasi, Norstedts förlag, 12 oktober

Vargasommar, Hans Rosenfeldt, Norstedts förlag, 12 oktober

Eden, Monica Sabolo, [sekwa], 13 oktober

Bärarna, Jessica Schiefauer, Romanus & Selling, 14 oktober

Om tiden och vattnet, Andri Snær Magnason, Norstedts förlag, 14 oktober

Poet X, Elizabeth Acevedo, Vox by Opal, 14 oktober

Vinterfjäril, Zinat Pirzadeh, Piratförlaget, 14 oktober

Det tredje kriget, Line Papin, Elisabeth Grate Bokförlag, 15 oktober

Genom märg och ben, Jacqueline Woodson, Natur & Kultur, 15 oktober

Paus i karriären, Maria Parkhede, Lind & co, 15 oktober

Midnattsbiblioteket, Matt Haig, Bokförlaget Polaris, 15 oktober

Rotvälta, Tove Alsterdal, Lind & co, 15 oktober

Återvändsgränder, Gabi Beltrán, Bartolomé Seguí, Galago, 15 oktober

Älskade jävla jul, Birgitta Bergin, Bokfabriken, 15 oktober

Sidenkatedralen, Sara Danius, Albert Bonniers Förlag, 16 oktober

Vinterbröllop, Sara Morgan, Harper Collins Nordic, 16 oktober

I morgon har vi andra namn, Patricio Pron, Norstedts förlag, 19 oktober

Inställd resa till Sabarmati, Majgull Axelsson, 19 oktober

Efterbörd, Rachel Cusk, Albert Bonniers Förlag, 20 oktober

Kvinnosaker, Karin Carlsson, Bonnier Fakta, 20 oktober

Sommaren på kanalen, Anne Youngson, [etta], 20 oktober

De osannolika systrarna Soong, Jung Chang, Norstedts förlag, 21 oktober

Mästaren, Anna Ihrén, LB förlag, 21 oktober

Att omfamna ett vattenfall, Ida Therén, Natur & Kultur, 22 oktober

Edith & Julian, Naosie Dolan, Wahlström & Widstrand, 22 oktober

Sällskapet för ofrivilliga drömmare, José Eduardo Agualusa, Bokförlaget Tranan, 22 oktober

En oönskad julklapp, Sara Molin, Norstedts förlag, 26 oktober

De kapabla, Klas Ekman, Bookmark förlag, 26 oktober

Grand union, Zadie Smith, Albert Bonniers Förlag, 27 oktober

Om hon inte lever är jag död, Claire Castillon, [sekwa], 27 oktober

Borde hålla käft, Johanna Holmström, Norstedts förlag, 28 oktober

Irrbloss, Elly Griffiths, Bokförlaget Forum, 28 oktober

Flicka, Edna O’Brien, Natur & Kultur, 29 oktober

 

Bryt ihop och kom igen

I veckan är det sammanbrott som står i centrum på Kulturkollo och vi har skrivit under rubriken “bryt ihop och kom igen”. Självklart handlar veckoutmaningen om att presentera kultur på temat.

Fanny skrev om filmen Falling down i inledningsinlägget och det är verkligen ett ruskig film om ett lika ruskigt sammanbrott. Frågan är om huvudpersonen kan sägas komma igen, men det finns glimtar av det innan allt är över. Även om jag aldrig haft ett sådant sammanbrott som Michael Douglas karaktär, men just att bara resa sig och gå kan locka ibland. Ingenting löses genom flykt, men tanken att fly finns där när kaoset blir överväldigande.

Bitterfittan av Maria Sveland är en modern klassiker om en mamma som bryter ihop, flyr och sedan kommer igen. Jag gillade den när jag läste den, men har ännu inte läst uppföljaren. Just som småbarnsförälder borde egentid vara inbyggt i vardagen, men är det sällan i realiteten.

Att poliser i deckare lever destruktivt och bryter samman är inte ovanligt. Charlie Lager som är huvudperson i Lina Bengtsdotters Annabelle försöker döva alla möjliga känslor med alla möjliga drycker och droger. Det blir bättre i andra boken och det känns som att Charlie kommer igen.

Jag har dock inget större hopp om Billy i Hans Rosenfeldts och Michael Hjorths serie där senaste boken heter En högre rättvisa. Han har helt spårat ur och trasslat in sig i så många lögner att jag undrar om det ens är möjligt att bryta ihop och komma igen.

 

 

Photo by Aarón Blanco Tejedor on Unsplash

 

En högre rättvisa

Sebastian Bergman är ingen trevlig prick och definitivt inte en människa jag skulle vilja ha i min närhet, men han är en intressant karaktär att läsa om. Äntligen kom den sjätte boken om Bergman och de andra på Riksmordkommissionen och vi fick veta vad som hände efter sammanbrottet i förra boken. Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt är riktigt bra på cliffhangers och väntan på fortsättningen har varit lång.

När En högre rättvisa inleds är den forna gruppen splittrad. Vanja, som fått veta att Sebastian är hennes pappa, har börjat ett nytt jobb i Uppsala och vill inte ha kontakt med någon av sina tre föräldrar, som hon alla anser har svikit henne. Bergman sörjer det, men hoppas hitta ett sätt att komma henne nära igen. När en våldtäktsman härjar i Uppsala och ett tredje offer lyckas smita, vill Uppsalapolisen ha med honom i utredningen. Vanja är allt annat än lycklig.

Så slumpar det sig så att gruppen återförenas trots allt och vi får följa de karaktärer vi fått lära känna. Sämst mår kanske Billy, som varit otrogen och lyckats ta död på sin älskarinna. Nu fejkar han hennes död i en påstådd dykolycka, men trasslar in sig mer och mer i sina lögner.

Hjorth och Rosenfeldt är skickliga på att skapa en bra balans mellan karaktärernas privatliv och de fall de arbetar med. Den serievåldtäktsman som de jagar i En högre rättvisa söker det som titeln antyder och jakten på lösningen är intressant att följa. Ovanligt läsligt, utan att vara för våldsamt. Det är skönt att slippa läsa detaljerade beskrivningar av våldet, även om det finns där och utan tvekan är obehagligt. Serien om Sebastian Bergman och Riksmordkommissionen är en och förblir en favorit. Skönt när serier som inleds bra håller fortsatt hög kvalitet.

Konsten att avsluta i tid

I veckan ägnar vi oss åt temat “Det tar aldrig slut” på Kulturkollo och inläggen handlar om sådant som borde ta slut, men också om sådant som tagit slut för snabbt.

Veckoutmaningen lyder så här:

I veckans utmaning vill vi att du delar med sig av minst ett kulturellt fenomen (litteratur, film, teater, serier osv.) som tråkar ut sig så till den milda grad att du inte förstår hur någon överhuvud taget kan ägna tid åt det och minst ett kulturellt fenomen som du aldrig upphör att intressera dig för.

Nu ska jag inte tjata mer om mitt hat mot den mörkare årstiden, men november får gärna ta slut innan den ens börjar, liksom januari. I februari brukar hoppet tändas lite, lite. En vinter på en vecka eller möjligen två, med mycket snö och sedan sol, är vad jag kan tolerera. Sedan vill jag ha ljus och vår och den lediga sommaren får gärna vara länge, länge. Men nu ska det istället handla om kultur.

När det gäller böcker brukar jag hålla i ganska länge även när favoritserier tappar fart och egentligen borde avslutas. Elizabeth Georges serie om Lynley och Havers är en sådan. Jag orkar verkligen inte läsa mer om dem, vilket egentligen inte har så mycket med karaktärerna att göra som det faktum att böckerna blir tjockare och tjockare (och då var de rätt mastiga från början). Senaste boken Det straff hon förtjänar beskrivs som hennes bästa på länge (vilket å andra sidan de tre böckerna dessförinnan också gjort) och ett litet, litet sug finns efter att återse ett gammalt favoritpar. Det är bara det att jag har tre olästa böcker i serien att ta tag i innan det är dags för den nyaste. Tveksamt om jag kommer att prioritera dem.

Något som stör mig är att det knappt finns några böcker som slår och sedan inte får en fortsättning. Det går verkligen inflation i bokserier och jag börjar bli lite trött på det. Trilogier kan jag förstå, men sedan kan få författare hålla intresset uppe för sina karaktärer. Värst är nästan Åke Edwardson, som tog död på sin huvudperson, eller i alla fall påstod sig göra det, men sedan beslutade att inte alls avsluta serien som tänkt utan köra på med fler böcker. Jag vägrar att läsa.

En serie vars senaste bok överraskade mig positivt är En högre rättvisa av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt, där karaktärerna utvecklas hela tiden och till och med den riktigt otrevlige Sebastian Bergman blir mer och mer komplex. Dessutom håller deckarintrigen hög klass. Det är skickligt.

När det gäller tv-serier har jag mer tålamod och tycker ofta att de avslutas alldeles för tidigt. Som fantastiska Parenthood till exempel, som gärna hade fått hålla på i flera säsonger till. Även The Good Wife, som ändå höll på i sju säsonger, hade lätt kunnat fortsätta utan att jag tröttnade. Istället kom uppföljaren The Good Fight och den är bra, men jag saknar min favorit Alicia Florrick, spelad av Julianna Margulies, som för övrigt försvann alldeles för tidigt ur favoritserien Cityakuten. En annan sjukhusserie som nu är mitt i säsong 15 är Grey’s Anatomy, vars kvalitet har varierat, men som jag ändå aldrig har övergivit.

Vissa serier spårar dock ur mer än lovligt, som Zoo, som visserligen var rätt galen från början och The 100, som faktiskt hittat tillbaka till sin ursprungliga spänning igen i säsong 5 som vi ser just nu. När det gäller Zoo är det ändå sjukt irriterande att det inte blir någon fjärde säsong, då säsong 3 avslutades med en rejäl cliffhanger. Jag håller med Lotta om att ett avslut verkligen ska vara ett vettigt sådant.

TV-program som har gjort sitt och som jag inte orkar engagera mig i längre är Idol och Så mycket bättre. Det blir tråkigt och urvattnat efter ett tag när formen blir viktigare än innehållet. Det är helt klart en konst att avsluta i tid.

Höstens böcker del 1

Jag har så smått börjat acceptera att det bara är några veckor kvar innan det är höst och därför börjat bläddra i höstkataloger. Det blir ett gäng inlägg om böcker jag ser fram emot att läsa i höst och det här är det första med höstnyheter från förlagen Wahlström & Widstrand, Modernista och  Norstedts förlag. Lite extra mycket yay blir det åt nya böcker av Arkan Asaad, Lina Ekdahl och inte minst Hjorth & Rosenfeldt, samt översättningen av Naomi Aldermans prisbelönta bok.

Jag stannar till slutet, Fatemeh Khavari, Norstedts förlag, 8 augusti

Syskonen, Tessa Hadley, Wahlström & Widstrand, 9 augusti

Makten, Naomi Alderman, Modernista, 11 augusti

Bön till havet, Khaled Hosseini, Wahlström & Widstrand, 30 augusti

Allting växer, Lyra Koli, Modernista, 31 augusti

Tjugo över midnatt, Daniel Galera, Norstedts förlag, 3 september

Fyrahundrafyrtio år, Lina Ekdahl, Wahlström & Widstrand, 6 september

Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka, Naja Marie Aidt, Wahlström & Widstrand, 6 september

Härligt är att leva här, Marie Darrieussecq, Norstedts förlag, 10 september

Tiranas hjärta, Pajtim Statovci, Norstedts förlag, 10 september

De rädda, Dima Wannous, Norstedts förlag, 10 september

Katharinakoden, Jørn Lier Horst, Wahlström & Widstrand, 13 september

Se på oss nu, Geir Gulliksen, Wahlström & Widstrand, 13 september

Ord i djupaste blått, Cath Crowley, Modernista, 14 september

Till minne av en villkorslös kärlek, Jonas Gardell, Norstedts förlag, 17 september

Hatade demokrati, Henrik Arnstad, Norstedts förlag, 19 september

Bortom solens strålar, Arkan Asaad, Norstedts förlag, 24 september

Neverworld, Melissa Pessl, Modernista, 27 september

Jag kommer att hålla ut alla mina händer fingrar sa jag och föll medan jag sa det, Marie Norin, Norstedts förlag, 1 oktober

Onåbara, Aleksander Motturi, Norstedts förlag, 1 oktober

Kära fanatiker, Amos Oz, Wahlström & Widstrand, 4 oktober

De hemlösa katterna i Homs, Eva Nour, Wahlström & Widstrand, 11 oktober

Hantverkaren, Sharon Bolton, Modernista, 13 oktober

Landet utanför, Henrik Berggren, Norstedts förlag, 17 oktober

Suicide club, Rachel Heng, Modernista, 20 oktober

Hemligheten i Cornwall, Liz Fenwick, 22 oktober

Du måste komma ensam, Souad Mekhennet, 24 oktober

Dvalan, Camilla Grebe, Wahlström & Widstrand, 1 november

Totalskada, Helena von Zweigbergk, Norstedts förlag, 5 november

Mordet på kommendören Första boken, Haruki Murakami, Norstedts förlag, 5 november

24 goda gärningar, Jenny Fagerlund, Norstedts förlag, 5 november

En högre rättvisa, Hjorth & Rosenfeldt, Norstedts förlag, 26 november

De underkända

13066776_O_1

Allmänbildning verkar inte stå högt i kurs längre. I skolan fnyser lärarna åt faktakunskaper och det är definitivt inte de smarta som blir kända. Se på dokusåpor till exempel där deltagarna definitivt inte behövt göra något kunskapstest för att få delta. De högljudda och dumma får all uppmärksamhet, medan universitetsstudenter som vinner fina stipendier inte får ens en rad i tidningen. Det är det här vår mördare är förbannad på och det får hen att söka upp så kallade dokusåpakändisar för att testa dem. De lovas en intervju, men får istället ett prov. Om de inte klarar en viss procent av frågorna dödas de.

Det första offret hittas i en övergiven skola, skjuten i huvudet med bultpistol. Han har placerats i ett klassrum, fastbunden på en stol med ansiktet vänt in mot hörnet och en dumstrut på huvudet. Provet han uppenbarligen inte klarat är fasthäftat på hans rygg. Tyvärr är han den förste i en rad liknande mord och självklart kallas Riksmord in.

Mördaren lämnar spår på insändarsidor och är den där typiske sure gubben (för ja, det är ofta en gubbe) som klagar över att dagens ungdom inte lär sig någonting i skolan nuförtiden. Som tur är nöjer sig de flesta sig med att just skriva insändare och kanske gnälla lite i sociala medier, om de inte är så skeptiska mot nymodigheter att de inte använder sociala medier förstås.

De underkända är femte boken om den inte alltid så sympatiske Sebastian Bergman, som i den här boken ställer till det för sig själv lite extra och faktiskt börjar bli riktigt sårbar. Jag tycker faktiskt att det här är en av de bästa böckerna i serien skriven av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt. Det är lätt att engagera sig i de återkommande karaktärerna och jag ser fram emot att följa dem i fler böcker. Det finns en del att reda ut om man säger så.

 

En lista med riktigt bra sommarprogram

ladda ned (4)

Snart sommarledigt för många och innan året Sommar i P1 drar igång tänkte jag tipsa om några favoriter från de senaste åren. Alla gamla program finns som poddversioner här. I min bloggkategori radio har jag skrivit om en hel del bra program.

Sommar 2015

Sanna Lundells program från förra året var ett av sommarens stora överraskningar.

Jag hade inte tänkt lyssna på David Batras program, men är glad att jag gjorde det.

Kristina Sandberg talar om samhällsstrukturer som gjort att män och kvinnor skilts åt enligt det genussystem som Yvonne Hirdman talar om.

Saga Becker har en viktig historia att berätta om vikten av att trots allt försöka vara sig själv.

Seinabo Sey talar om viktfixering, vardagsrasism och kärleken till musiken.

Daniel Poohl påminner om att vi överlevde 90-talet och faktiskt motade bort den utbredda rasismen.

Georgios Karpathakis grundade underbara ADHD och berättar om hur det är att leva med diagnosen.

Arkan Asaad förklarar och lägger till en del till sina böcker. Mycket bra.

Terese Christiansson berättar om allt hemskt hon sett i krigsområden runt om i världen.

Maxida Märak pratar om identitet och hur viktig den samiska är för henne.

 

Sommar 2014

Bea Uusma har utan tvekan en intressant historia att berätta.

En döende Christian Falk fick mig att storgråta.

Athena Farrokhzads program liknar inte något annat.

Therése Söderlind är en av de mest intressanta författare jag lyssnat på, Kjell Westö är en annan.

Johan Croneman var nog året positiva överraskning för mig.

 

Vinter 2013-14

Fredrik Lindströms program om jul och tomtar funkar nog på sommaren också.

 

Sommar 2013

Martin Schibbye pratade och Johan Persson valde musik i ett gripande program.

Sara Danius talade bland annat om telefonsamtalet från Peter Englund.

Johanna Frändén överraskade mig med ett av de bästa sommarprogram jag hört.

Malik Bendjelloui berättade som sitt liv som dokumentärfilmare. Ett allt för kort sådant.

Maria Svelands program om hat och rasism är riktigt starkt.

Kristian Gidlund talade om döden som väntade. Mycket gripande.

Maja Ivarsson berättade om våld och hur hon blivit utnyttjad.

 

Sommar 2012

Sara Bergmark Elfgren talar om nördar och bjuder på grym musik.

Lars Lerin är alltid bra, men den här sommarens program är nog det starkaste.

Jenny Jägerfeld sågar bland annat mindfullness i ett mycket bra program.

Peter Stordalen var en av sommarens mest positiva överraskningar.

Anja Pärson tillhör de sportprofiler som verkligen har något att berätta.

 

Vinter 2011-2012

Bodil Malmsten när hon är som absolut bäst. Skulle vilja lyssna igen.

Hans Rosenfeldt talar om slumpen och val han gjort i livet.

 

Sommar 2011

Yukiko Dukes sommarprogram handlar mycket om Japan.

Patrik Sjöberg talar om det som också berättas om i hans bok. Starkt.

Pia Sundhage sjunger och berättar om varför fotboll är så fantastiskt.

Claes Hultings program var nog ändå det mest gripande under sommaren.

Grät gjorde jag då Timbuktu berättade om bilolyckan han varit med om, men allt var inte sorgligt i programmet.

Maria Wetterstrand talar bland annat om politik och skola.

 

Sommar 2010

Josephine Bornebusch hade mycket bra att säga om att alltid kämpa hårt.

Johannes Anyurus program var ren poesi. Kanske värt en omlyssning.

Johanna Koljonen är alltid bra, så är det bara.

Ulf Malmros bjuder på ett starkt program.

Pär Johansson berättar om sitt jobb med så kallade utvecklingsstörda.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: