Hans Rosenfeldt

Som man sår

Jag minns fortfarande när jag läste Det fördolda, första boken om Sebastian Berman av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt. När jag läste sista sidan var jag tvungen att direkt börja med uppföljaren. Boken slutade nämligen med en gigantisk cliffhanger. När jag läser mitt inlägg nu i efterhand verkar jag lite osäker på riktigt vad det är som gör Det fördolda så himla bra och är inne på att det handlar om karaktärerna och så känner jag fortfarande när jag nu läst Som man sår, den sjunde delen i serien som just kommit ut. Även den slutar för övrigt med ett par cliffhangers av gigantiska mått, men den här gången kan jag tyvärr inte läsa vidare direkt. Till dig som inte läst serien ännu har jag två tips. För det första måste du läsa böckerna i ordning och kanske ska du vänta tills serien är komplett så att du inte tvingas pausa.

Som man sår utspelar sig tre år efter händelserna i förra boken En högre rättvisa. Vanja har tagit över som chef för Riksmord efter Torkel, som mest sitter hemma och super i sin ensamhet. Sebastian Bergman jobbar inte längre inom polisen, utan driver en privat mottagning som terapeut. Han har ett förhållande med Ursula, som fortfarande är kvar på Riksmord. Det är också Billy som snart ska bli pappa och gör allt för att försöka hålla tillbaka sin mycket destruktiva sida.

Själva fallet som Riksmord tar sig an handlar om en rad mord utförda av en prickskytt i det lilla samhället Kungshamn. Vi får också följa med på en klassåterträff och det verkar finnas ett samband mellan den och morden. När upplösningen sker blir jag först lite besviken, men självklart är Hjorth och Rosenfeldt inte författare som nöjer sig med en enkel förklaring och ett simpelt slut. Boken tar fart igenom och hej vad det går. Mycket spännande och inte minst intressant hur trådar knyts ihop och nya läggs ut. Det är definitivt upplagt för en helt fantastisk upplösning i nästa bok som blir seriens sista.

Jag skriver medvetet väldigt lite om bokens innehåll då en stor del av behållningen handlar just om att bli överraskad. Fallet med prickskytten är en del, men karaktärernas utveckling är central i boken. Dels har Sebastian Bergman försökt att starta ett nytt liv när han nu blivit morfar. Han jobbar mindre och försöker verkligen vara delaktig. Det är lätt att älska ett barnbarn, men kärleken påminner honom om den dotter han förlorade i tsunamin 2004 och han får enormt dåligt samvete. Även Torkel och Billy har sina spår och Vanja är som alltid spännande att följa. Läs säger jag och glöm inte mitt inledande råd att läsa serien i ordning.

Sommarpratare enligt O 2021

Idag presenterades årets sommarvärdar och jag har som vanligt funderat över vilka program jag verkligen vill lyssna på, de jag kanske lyssnar till och de som jag mycket troligt kommer att hoppa över. Spontant känns årets upplaga av Sommar i P1 rätt blek, men jag har i alla fall hittat några program som lockar och några sommarvärdar som har potential att överraska. Extra roligt är det att Malin Broman, som jag träffade som liten då vi båda spelade fiol inom Suzuki. Behöver jag säga att vi hade olika nivå av både talang och inställning?! Kul också att Sara Bruun, lärare som jag träffat några gånger och “känner” via sociala medier. Mest ser jag dock fram emot att lyssna på Jonas Karlsson. Jag ÄLSKAR Jonas Karlsson.

Kommer absolut att lyssna på

27 juni Niklas Strömstedt, sångare, musiker och låtskrivare ska bland annat tala om svaghet.

1 juli Ingrid Carlberg, författare och journalist som nyss valts in i Svenska Akademien.

3 juli Tareq Taylor, kock och krögare som ska tala om olika möten.

6 juli Anna Kinberg Batra, f.d partiledare för M som briljerat i frågetävlingen Muren.

12 juli Nadim Ghazale, polis som brukar vara vettig och kan bjuda på ett intressant program.

14 juli Mathilda Hofling, Lyssnarnas Sommarvärd som ska tala om hur hon utsattes för grooming.

15 juli Mats Jonsson, serietecknare, författare och ett fantastiskt val. Ett av de sommarprogram jag ser mest fram emot.

16 juli Nina Burton, författare som jag har alldeles för dålig koll på. Ser fram emot att lyssna.

22 juli Jens Stoltenberg, Natos:s generalsekreterare kan definitivt ha mycket att säga.

23 juli Malin Broman, violinist och konsertmästare, som liksom jag började spela fiol som mycket liten i en Suzukiförening i västra Sverige.

25 juli Jonas Karlsson, skådespelare och författare som tillhör mina absoluta favoriter.

29 juli Goran Kapetanović, filmregissör och manusförfattare som skapade Kalifat och dessutom talar om sin självupplevda flykt.

1 augusti Parisa Amiri, journalist och författare som tillhör mina favoriter och som ska tala om fördomar.

3 augusti Elin Anna Labba, författare, journalist och augustprisvinnare som jag önskade som sommarvärd i år.

5 augusti Sara Bruun, språklärare som säkert är viktigare för andra att lyssna till, men som jag inte vill missa.

14 augusti Anders ”Ankan” Johansson, komiker som verkar totalt galen.

15 augusti Gizem Erdogan, skådespelare som varit med i “allt” det senaste året.

17 augusti Ullakarin Nyberg, överläkare, psykiater och suicidforskare talar om något väldigt viktigt.

21 augusti Hans Rosenfeldt, författare och programledare har bjudit på trevliga program tidigare.

Lyssnar på om jag har tid och möjlighet

26 juni Benjamin Ingrosso, sångare som säkert är trevlig, men jag vet inte hur spännande det är att höra om hans liv.

29 juni Michael Lindgren, skådespelare, regissör, producent som jag inte har någon relation till. Temat för programmet låter dock ganska intressant.

30 juni Denise Rudberg, författare som inte tillhör mina favoriter.

5 juli Fredrik Steen, hundcoach och jag är verkligen helt ointresserad av hundar. Däremot kan det vara intressant att höra om den adhd-diagnos han fick som vuxen.

11 juli Inger Nilsson, skådespelare och mest känd som Pippi. Lyssnar om det blir tillfälle, men prioriterar inte.

18 juli Peter Jöback, sångare och skådespelare, som tillhör kategorin “trevlig, men funkar hen i Sommar?”

27 juli Merit Hemmingsson, musiker, kompositör, sångare som jobbat med många stora musiker.

6 augusti Sten Ljunggren, skådespelare som “alltid” har funnits.

7 augusti Tousin ”Tusse” Chiza, sångare som varit med i Idol och Melodifestivalen.

22 augusti Zara Larsson, artist, låtskrivare och världsstjärna.

Kan bli årets överraskning

28 juni Karin Bodin, vd Polarbrödsgruppen, vilket inte alls låter intressant, men programmet ska handla om hur en brand påverkade allt.

2 juli Amie Bramme Sey, journalist och programledare låter spontant inte jättespännande, men beskrivningen av hennes program lockar.

7 juli Peter Sjölund, släktforskare som hjälpte till att lösa dubbelmordet i Linköping och kallas DNA-detektiv.

9 juli Tomas J. Philipson, ekonom som arbetat som rådgivare till president Trump. Kan bli spännande.

19 juli Hanna Wallensteen, leg.psykolog och föreläsare som ska tala om bland annat stressen som många adopterade känner.

20 juli Henrik Ekman, biolog och miljöjournalist som kan bli flipp eller flopp.

21 juli Lap See-Lam, konstnär som ska tala om kinarestaurangens historia.

26 juli Olga Persson, förbundsordförande Unizon kan bjuda på ett spännande program.

28 juli Peter Carlsson, vd Northvolt som arbetar för att skapa miljövänliga batterier. Kan vara spännande eller sjukt tråkigt.

30 juli Gunhild ”Ninis” Rosqvist, professor i geografi och glaciolog som ska tala om hur vi påverkas av att isarna smälter. Tillhör också kategorin “kan vara spännande eller sjukt tråkigt.”

8 augusti Jessica Meir, astronaut och marinbiolog som på pappret inte borde tillhöra mig, men är hon en bra berättare kan det bli kanon.

11 augusti Alexandre Antonelli, biolog och professor i biologisk mångfald ska tala om arttystnaden. Troligen både intressant och skrämmande.

19 augusti Nicolas Lunabba, verksamhetsansvarig Helamalmö om det samhälle vi har och hur det påverkar oss alla.

Klarar mig fint utan

4 juli Mikael Dolsten, forskningschef Pfizer och läkare är med säkerhet kunnig, men jag orkar verkligen inte med mer pandemisnack.

8 juli Amelia Adamo, journalist, författare och f.d chefredaktör som jag helt ärligt tycker är rätt ointressant.

10 juli Sven-Göran Eriksson, fotbollstränare och ja, jag gillar fotboll, men det här kommer jag inte att prioritera.

13 juli Agneta Sjödin, programledare, poddare och författare som definitivt inte tillhör mina favoriter.

17 juli Kristina ”Keyyo” Petrushina, komiker och programledare som jag har noll relation till.

24 juli Jacob Hård, journalist med sport som område.

31 juli Nils van der Poel, skridskoåkare och nej, sportpratare brukar inte tillhöra de mest intressanta.

2 augusti Ingmar Skoog, överläkare och professor i psykiatri som ska tala om pandemins påverkan på äldre. Säkert intressant, men jag orkar inte.

4 augusti Lisen Bratt Fredricson, ryttare och entreprenör verkar inte alls tala om något som intresserar mig.

9 augusti Claudia Olsson, företagsledare, entreprenör. Idrott och företagande brukar sällan vara speciellt intressant.

10 augusti Lina Watz, simmare. Se ovan.

12 augusti Anna-Lena Laurén, journalist som ska tala om Gud.

13 augusti Rahel Belatchew, arkitekt

16 augusti Janne Schaffer, musiker, kompositör och tungvridare.

18 augusti Pia Cramling, schackspelare

20 augusti Selam Fessahaye, designer, stylist

 

 

Vilka sommarprogram ser du mest fram emot att höra?

Böcker att se fram emot i juni och juli

Utgivningen går på sparlåga under sommaren, men några titlar finns att se fram emot och flera av mina favoritförfattare släpper nytt.

Lämna världen bakom dig, Rumaan Alam, Albert Bonniers förlag, 8 juni

Döden går på visning, Måns Nilsson, Anders de la Motte, Bokförlaget Forum, 9 juni

Pestön, Marie Hermansson, Albert Bonniers förlag, 11 juni

En familjetragedi, Mattias Edvardsson, Bokförlaget Forum, 30 juni

Vingården för vilda drömmar, Caroline Säfstrand, Bokförlaget Forum, 1 juli

Medan världen ser på, Anna Larsson, Bazar förlag, 7 juli

När underbart inte är nog, Marit Danielsson, Romanus & Selling, 8 juli

En kväll i juni, Anna Lönnquist, Norstedts förlag, 12 juli

En sång för alla dom, Mike Gayle, Norstedts förlag, 26 juli

Som man sår, Michael Hjorth, Hans Rosenfeldt, Norstedts förlag, 26 juli

Just nu i maj 2021

Det är maj och våren är officiellt här enligt almanackan. Vintern har rasat ut och nu hoppas jag på en massa sol och värme. April har varit minst sagt ojämn på väderfronten. Första lördagen i månaden är det också och därmed tid för ett just-nu-inlägg i gammal god Kulturkollotradition. Jag har roat mig med att läsa det inlägg som publicerades där för exakt ett år sedan och då läste jag Queenie, tittade på Normala människor, såg ohälsosamt mycket på presskonferenser om coronaläget och längtade efter att distansundervisningen skulle vara ett minne blott. Ett år senare dras vi fortfarande med distansundervisningen i alla fall delvis och har två av tre årskurser på plats.

Just nu läser jag Last night av Mhairi McFarlane, som jag försöker spara på så länge det går och Vargasommar av Hans Rosenfeldt, som är okej, men jag saknar Sebastian Bergman. I torsdags påbörjade jag Jenny Jägerfelds Min storslagna död och tänkte att jag skulle hinna läsa massor under de fyra timmarna jag vaktade nationellt prov. Det var bara det att jag skrattade högt flera gånger och störde eleverna, så jag var tvungen att göra annat. Så kan det gå.

Just nu tittar jag och maken Alla mot alla med Filip och Fredrik för första gången och jag gillar skarpt. Det hjälper ju att idolen Hanna Hellquist är med och bildar par med Jonathan Unge, som jag också gillar. Serietittandet går sådär eftersom koncentrationen inte är på topp, men jag ser The Ranch med ungarna i alla fall och har snart sett färdigt Ginny & Georgia.

Just nu lyssnar jag på alldeles för många inspelade litteratursamtal och annat från mina elever. Efter jobbet blir det inte mycket lyssnat alls. Morgongänget i P3 på väg till jobbet för att tajma in ett asgarv från Kodjo och sedan Hanna Hellquists och Christopher Garplinds härliga pladder på vägen hem. Sedan har jag fått Dua Lipas We’re good på hjärnan, så någon lyssning om dagen blir det av den. Även KIDDOs My 100 går varm. Gillar att det kommit en rad Gwen-Stefani-kopior, som kanske inte är lika bra som originalet, men som funkar fint ändå. Hennes Let me reintroduce myself är riktigt bra.

Just nu längtar jag efter värme och gärna en långhelg eller två. Energin börjar långsamt komma tillbaka efter en både låg och stressad period. Tänk vad lite ljus kan göra. I helgen planerar jag omplantering av tomat- och gurkplantor och så uteläsning självklart. Alltid uteläsning. Ska försöka förtränga all rättning och ta den nästa vecka.

Vill ni läsa fler svar tipsar jag om att kika in hos de forna kulturkollarna Ulrica, Anna och Helena.

 

Vilka nomineras till Årets Bok 2021?

Årets Bok är Bonnier Bokklubbars pris där en jury väljer 12 nominerade böcker som läsarna sedan kan rösta på. När vi fortfarande hade bokmässor och mingel i våra liv delades priset ut på Bokmässan i Göteborg under festliga omständigheter. Senast det hände var 2019, men kanske sker det igen 2022. Priset har delats ut sedan 2016 och förra årets vinnare var Där kräftorna sjunger av Delia Owens, som alla verkar älska utom jag. Den 27 april avslöjas årets nominerade och inför avslöjandet måste jag självklart gissa lite.

De nominerade böckerna till Årets Bok 2021 ska vara utgivna på svenska mellan 1 maj 2020 och 30 april 2021.

Andra kriterier är:

Hög språklig kvalitet
Väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö
Tilltala en bred läsekrets
Svenskt och utländsk skönlitteratur (spänning och roman)

Det här är alltså inte de smala böckernas pris, utan ett pris som delas ut till en bok som många tyckt om. Det gör att mina gissningar självklart blir därefter. Tolv böcker kan tyckas många, men jag har utan tvekan fått ta bort några favoriter och dessutom har jag inte tagit med titlar som släpptes i månadsskiftet april/maj med utgivning före 1 maj och recensionsdatum efter, då jag inte vet riktigt hur de hanteras. Det gäller t.ex. Svärmodern av Moa Herngren som gavs ut 22 april 2020. Fantastisk bok som inte nominerades förra året trots att den verkligen uppfyller kriterierna. Jag är också osäker på vad som egentligen definieras som roman. Alex Schulman tilldelades t.ex. priset 2017 för den självbiografiska Glöm mig och kanske kan en författare som Frida Boisen nomineras i år för sin Berätta aldrig det här (Bookmark förlag) eller för den delen Patrik Lundberg för Fjärilsvägen(Albert Bonniers förlag).

De här titlarna tror jag nomineras:

Alla ljuger av Camilla Grebe (Wahlström & Widstrand)

Amerikansk jord av Jeanine Cummins (Bazar)

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson (Albert Bonniers förlag)

Bröllopsfesten av Lucy Foley (Printz Publishing)

Den sista migrationen av Charlotte McConaghy (Lavender Lit)

Ellens val 1 Det nya livet av Helena Dahlgren (Lovereads/Forum)

Giftmakerskan av Sarah Penner (Harper Collins Nordic)

Hoppets tåg av Viola Ardone (Norstedts)

Je m’apelle Agneta av Emma Hamberg (Piratförlaget)

Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand (Bokförlaget Forum)

Lektioner i kärlek av Lucy Dillon (Bokförlaget Forum)

Vargasommar av Hans Rosenfeldt (Norstedts)

 

Förhoppningsvis har jag gissat i alla fall lite rätt. Det ska erkännas att både hjärta och hjärna varit delaktig i tippandet.

 

Just nu i oktober

Det är den första lördagen i månaden igen och dags för en just-nu-utmaning. Häng gärna på om ni vill!

Just nu läser jag Allt vi har gemensamt av Sanna Torén Björling som jag tycker ger en viss förståelse för läget i USA. Välskriven och relevant. Jag har också påbörjat Lisa och Lilly av Mian Lodalen som jag borde läst ut i veckan, men brist på lästid och en missad bokcirkelsträff gjorde att jag inte blev färdig.

Just nu tittar jag på andra säsongen av fantastiska Älska mig och jag vill inte riktigt att den tar slut. Sex avsnitt är verkligen alldeles för lite! Familjen O följer säsong 3 av The Good Place, som vi längtat efter länge.

Just nu lyssnar jag på Tate McRae och känner mig gammal (och imponerad).

Just nu längtar jag efter läslov. Den här hösten har varit helt galet trög och jag är så otroligt trött i både kropp och själ. Några dagars paus är precis vad jag behöver. Jag ser också fram emot att läsa Hans Rosenfeldts nya bok Vargasommar och är riktigt sur på Storytel som börjat släppa ljuböcker direkt, men låta oss vänta på e-böcker i flera månader. Riktigt tråkigt för en sådan som jag som inte lyssnar på böcker, utan har tjänsten för att kunna läsa nya böcker.

Kika gärna in hos mina forna kulturkollokollegor Fanny, Helena, Carolina, Anna och Ulrica som också berättar om det kulturella läget just nu. Det vore också roligt om även du hänger på och berättar vad du läser, tittar på, lyssnar på och längtar efter just nu.

Böcker att se fram emot i oktober

Det är oktober och vi kan se fram emot ännu en månad med en rejäl utgivning. Nu börjar säsongens julböcker dyka upp, men de får vänta tills i december. Mest pepp är jag istället på nya böcker av Elly Griffiths, Yaa Gyasi, Helena von Zweigbergk, Hans Rosenfeldt, Matt Haig och Jessica Schiefauer, liksom Abi Darés, Naosie Dolan och Suad Alis debutböcker.

 

Bibliotekarien i Auschwitz, Antonio Iturbe, Bokförlaget Polaris, 1 oktober

Julen i strandhuset, Veronica Henry, Printz Publishing, 1 oktober

Domslut, Ulrika Mossberg, Albert Bonniers Förlag, 2 oktober

Arvtagaren, Camilla Sten, Norstedts förlag, 5 oktober

Dina händer var fulla av liv, Suad Ali, Norstedts förlag, 5 oktober

En annan framtid, Magnus Carlsson, Johanna Stål, Bokförlaget Forum, 6 oktober

Quichotte, Salman Rushdie, Albert Bonniers Förlag, 6 oktober

Dalenglitter, Wanda Bendjelloul, Weyler förlag, 7 oktober

Flickan som fick en röst, Abi Daré, Piratförlaget, 7 oktober

Jul i krinolin, Amanda Hellberg, Lovreads, 7 oktober

Kalla, vita, vinternätter, Christoffer Holst, Lovereads, 7 oktober

Mitt liv som dront, Helena von Zweigbergk, Norstedts, 7 oktober

Käre Edward, Ann Napolitano, Wahlström & Widstrand, 8 oktober

Gå med mig runt hörnet, Anneli Furmark, Galago, 10 oktober

Dagarna, dagarna, dagarna, Tove Schunnesson, Norstedts förlag, 12 oktober

Flickan i skogen, Sam Lloyd, Norstedts förlag, 12 oktober

Inte av denna värld, Yaa Gyasi, Norstedts förlag, 12 oktober

Vargasommar, Hans Rosenfeldt, Norstedts förlag, 12 oktober

Eden, Monica Sabolo, [sekwa], 13 oktober

Bärarna, Jessica Schiefauer, Romanus & Selling, 14 oktober

Om tiden och vattnet, Andri Snær Magnason, Norstedts förlag, 14 oktober

Poet X, Elizabeth Acevedo, Vox by Opal, 14 oktober

Vinterfjäril, Zinat Pirzadeh, Piratförlaget, 14 oktober

Det tredje kriget, Line Papin, Elisabeth Grate Bokförlag, 15 oktober

Genom märg och ben, Jacqueline Woodson, Natur & Kultur, 15 oktober

Paus i karriären, Maria Parkhede, Lind & co, 15 oktober

Midnattsbiblioteket, Matt Haig, Bokförlaget Polaris, 15 oktober

Rotvälta, Tove Alsterdal, Lind & co, 15 oktober

Återvändsgränder, Gabi Beltrán, Bartolomé Seguí, Galago, 15 oktober

Älskade jävla jul, Birgitta Bergin, Bokfabriken, 15 oktober

Sidenkatedralen, Sara Danius, Albert Bonniers Förlag, 16 oktober

Vinterbröllop, Sara Morgan, Harper Collins Nordic, 16 oktober

I morgon har vi andra namn, Patricio Pron, Norstedts förlag, 19 oktober

Inställd resa till Sabarmati, Majgull Axelsson, 19 oktober

Efterbörd, Rachel Cusk, Albert Bonniers Förlag, 20 oktober

Kvinnosaker, Karin Carlsson, Bonnier Fakta, 20 oktober

Sommaren på kanalen, Anne Youngson, [etta], 20 oktober

De osannolika systrarna Soong, Jung Chang, Norstedts förlag, 21 oktober

Mästaren, Anna Ihrén, LB förlag, 21 oktober

Att omfamna ett vattenfall, Ida Therén, Natur & Kultur, 22 oktober

Edith & Julian, Naosie Dolan, Wahlström & Widstrand, 22 oktober

Sällskapet för ofrivilliga drömmare, José Eduardo Agualusa, Bokförlaget Tranan, 22 oktober

En oönskad julklapp, Sara Molin, Norstedts förlag, 26 oktober

De kapabla, Klas Ekman, Bookmark förlag, 26 oktober

Grand union, Zadie Smith, Albert Bonniers Förlag, 27 oktober

Om hon inte lever är jag död, Claire Castillon, [sekwa], 27 oktober

Borde hålla käft, Johanna Holmström, Norstedts förlag, 28 oktober

Irrbloss, Elly Griffiths, Bokförlaget Forum, 28 oktober

Flicka, Edna O’Brien, Natur & Kultur, 29 oktober

 

Bryt ihop och kom igen

I veckan är det sammanbrott som står i centrum på Kulturkollo och vi har skrivit under rubriken “bryt ihop och kom igen”. Självklart handlar veckoutmaningen om att presentera kultur på temat.

Fanny skrev om filmen Falling down i inledningsinlägget och det är verkligen ett ruskig film om ett lika ruskigt sammanbrott. Frågan är om huvudpersonen kan sägas komma igen, men det finns glimtar av det innan allt är över. Även om jag aldrig haft ett sådant sammanbrott som Michael Douglas karaktär, men just att bara resa sig och gå kan locka ibland. Ingenting löses genom flykt, men tanken att fly finns där när kaoset blir överväldigande.

Bitterfittan av Maria Sveland är en modern klassiker om en mamma som bryter ihop, flyr och sedan kommer igen. Jag gillade den när jag läste den, men har ännu inte läst uppföljaren. Just som småbarnsförälder borde egentid vara inbyggt i vardagen, men är det sällan i realiteten.

Att poliser i deckare lever destruktivt och bryter samman är inte ovanligt. Charlie Lager som är huvudperson i Lina Bengtsdotters Annabelle försöker döva alla möjliga känslor med alla möjliga drycker och droger. Det blir bättre i andra boken och det känns som att Charlie kommer igen.

Jag har dock inget större hopp om Billy i Hans Rosenfeldts och Michael Hjorths serie där senaste boken heter En högre rättvisa. Han har helt spårat ur och trasslat in sig i så många lögner att jag undrar om det ens är möjligt att bryta ihop och komma igen.

 

 

Photo by Aarón Blanco Tejedor on Unsplash

 

En högre rättvisa

Sebastian Bergman är ingen trevlig prick och definitivt inte en människa jag skulle vilja ha i min närhet, men han är en intressant karaktär att läsa om. Äntligen kom den sjätte boken om Bergman och de andra på Riksmordkommissionen och vi fick veta vad som hände efter sammanbrottet i förra boken. Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt är riktigt bra på cliffhangers och väntan på fortsättningen har varit lång.

När En högre rättvisa inleds är den forna gruppen splittrad. Vanja, som fått veta att Sebastian är hennes pappa, har börjat ett nytt jobb i Uppsala och vill inte ha kontakt med någon av sina tre föräldrar, som hon alla anser har svikit henne. Bergman sörjer det, men hoppas hitta ett sätt att komma henne nära igen. När en våldtäktsman härjar i Uppsala och ett tredje offer lyckas smita, vill Uppsalapolisen ha med honom i utredningen. Vanja är allt annat än lycklig.

Så slumpar det sig så att gruppen återförenas trots allt och vi får följa de karaktärer vi fått lära känna. Sämst mår kanske Billy, som varit otrogen och lyckats ta död på sin älskarinna. Nu fejkar han hennes död i en påstådd dykolycka, men trasslar in sig mer och mer i sina lögner.

Hjorth och Rosenfeldt är skickliga på att skapa en bra balans mellan karaktärernas privatliv och de fall de arbetar med. Den serievåldtäktsman som de jagar i En högre rättvisa söker det som titeln antyder och jakten på lösningen är intressant att följa. Ovanligt läsligt, utan att vara för våldsamt. Det är skönt att slippa läsa detaljerade beskrivningar av våldet, även om det finns där och utan tvekan är obehagligt. Serien om Sebastian Bergman och Riksmordkommissionen är en och förblir en favorit. Skönt när serier som inleds bra håller fortsatt hög kvalitet.

Konsten att avsluta i tid

I veckan ägnar vi oss åt temat “Det tar aldrig slut” på Kulturkollo och inläggen handlar om sådant som borde ta slut, men också om sådant som tagit slut för snabbt.

Veckoutmaningen lyder så här:

I veckans utmaning vill vi att du delar med sig av minst ett kulturellt fenomen (litteratur, film, teater, serier osv.) som tråkar ut sig så till den milda grad att du inte förstår hur någon överhuvud taget kan ägna tid åt det och minst ett kulturellt fenomen som du aldrig upphör att intressera dig för.

Nu ska jag inte tjata mer om mitt hat mot den mörkare årstiden, men november får gärna ta slut innan den ens börjar, liksom januari. I februari brukar hoppet tändas lite, lite. En vinter på en vecka eller möjligen två, med mycket snö och sedan sol, är vad jag kan tolerera. Sedan vill jag ha ljus och vår och den lediga sommaren får gärna vara länge, länge. Men nu ska det istället handla om kultur.

När det gäller böcker brukar jag hålla i ganska länge även när favoritserier tappar fart och egentligen borde avslutas. Elizabeth Georges serie om Lynley och Havers är en sådan. Jag orkar verkligen inte läsa mer om dem, vilket egentligen inte har så mycket med karaktärerna att göra som det faktum att böckerna blir tjockare och tjockare (och då var de rätt mastiga från början). Senaste boken Det straff hon förtjänar beskrivs som hennes bästa på länge (vilket å andra sidan de tre böckerna dessförinnan också gjort) och ett litet, litet sug finns efter att återse ett gammalt favoritpar. Det är bara det att jag har tre olästa böcker i serien att ta tag i innan det är dags för den nyaste. Tveksamt om jag kommer att prioritera dem.

Något som stör mig är att det knappt finns några böcker som slår och sedan inte får en fortsättning. Det går verkligen inflation i bokserier och jag börjar bli lite trött på det. Trilogier kan jag förstå, men sedan kan få författare hålla intresset uppe för sina karaktärer. Värst är nästan Åke Edwardson, som tog död på sin huvudperson, eller i alla fall påstod sig göra det, men sedan beslutade att inte alls avsluta serien som tänkt utan köra på med fler böcker. Jag vägrar att läsa.

En serie vars senaste bok överraskade mig positivt är En högre rättvisa av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt, där karaktärerna utvecklas hela tiden och till och med den riktigt otrevlige Sebastian Bergman blir mer och mer komplex. Dessutom håller deckarintrigen hög klass. Det är skickligt.

När det gäller tv-serier har jag mer tålamod och tycker ofta att de avslutas alldeles för tidigt. Som fantastiska Parenthood till exempel, som gärna hade fått hålla på i flera säsonger till. Även The Good Wife, som ändå höll på i sju säsonger, hade lätt kunnat fortsätta utan att jag tröttnade. Istället kom uppföljaren The Good Fight och den är bra, men jag saknar min favorit Alicia Florrick, spelad av Julianna Margulies, som för övrigt försvann alldeles för tidigt ur favoritserien Cityakuten. En annan sjukhusserie som nu är mitt i säsong 15 är Grey’s Anatomy, vars kvalitet har varierat, men som jag ändå aldrig har övergivit.

Vissa serier spårar dock ur mer än lovligt, som Zoo, som visserligen var rätt galen från början och The 100, som faktiskt hittat tillbaka till sin ursprungliga spänning igen i säsong 5 som vi ser just nu. När det gäller Zoo är det ändå sjukt irriterande att det inte blir någon fjärde säsong, då säsong 3 avslutades med en rejäl cliffhanger. Jag håller med Lotta om att ett avslut verkligen ska vara ett vettigt sådant.

TV-program som har gjort sitt och som jag inte orkar engagera mig i längre är Idol och Så mycket bättre. Det blir tråkigt och urvattnat efter ett tag när formen blir viktigare än innehållet. Det är helt klart en konst att avsluta i tid.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: