Ann-Helén Laestadius

Veckans kulturfråga v.17 2021

Årets Bok är ett litteraturpris som delas ut till en bok utgiven på svenska som anses vara bra och välskriven och dessutom nått en stor publik. Bakom priset står Bonnier Bokklubbar och efter att en jury utsett tolv nominerade är det dags för läsarna att utse vinnaren. Årets tolv nominerade avslöjades igår och nu undrar jag självklart om ni tycker att rätt böcker nominerades.

Vilka favoriter har du bland de nominerade till Årets Bok 2021?

Vilka böcker saknar du bland de nominerade?

 

Jag är glad att Christoffer Carlsson nomineras för sin fantastiska Brinn mig en sol och även att Stöld av Ann-Helén Laestadius finns med. Det trodde jag nog inte riktigt. Faktiskt är det ovanligt många nominerade jag vill läsa i år.

Tråkigt däremot att Den sista migrationen av Charlotte McConaghy från Lavender Lit inte nominerades. Hade också gärna sett Caroline Säfstrands fina Klubben för lyckliga slutpå listan.

De nominerade till Årets bok 2021

Idag avslöjades de nominerade till Årets bok 2021 och jag följde sändningen. Tolv böcker nominerades och här är de i alfabetisk ordning:

Amerikansk jord av Jeanine Cummins (Bazar) En av årets snackisar och också en av de böcker jag trodde skulle nomineras. Står på läslistan.

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson (Albert Bonniers förlag) Men självklart! Så värd sin nominering!

De kapabla av Klas Ekman (Bookmark förlag) Jag gillade ju skarpt, men trodde inte på nominering. En ganska “vanlig” historia som spårar ur fullständigt. Läsvärd!

Flickan som fick en röst av Abi Daré (Piratförlaget) Boken jag skulle läsa direkt när den kom ut och som jag sedan lyckats glömma bort. Nu är det dags!

Hoppets tåg av Viola Ardone (Norstedts) Jag har inte läst, men trodde att den skulle nomineras. Vill läsa!

Je m’apelle Agneta av Emma Hamberg (Piratförlaget) En charmig historia som jag tippade skulle nomineras.

Stöld av Ann-Helén Laestadius (Romanus & Selling) En av de bättre böcker jag läst i år, men jag hade inte vågat hoppas på en nominering. Kul!)

Rotvälta av Tove Alsterdal (Lind & co) Boken som utsågs till Årets svenska kriminalroman 2020 och visst är den lästvärd.

Shuggie Bain av Douglas Stuart (Albert Bonniers förlag) Vinnaren av Bookerpriset nomineras även till Årets bok.

Samtal från en ängel av Guillaume Musso (Bokförlaget Nona) Den här boken står på min läslista i april, så det är väl bara att börja läsa!

Vänligheten av John Ajvide Lindqvist (Ordfront förlag) En ovanlig nominering, men samtidigt så självklart. Jag har inte läst (sidantalet skrämmer mig) men vill absolut göra det.

Älskade barn av Ashley Audrain (Albert Bonniers förlag) En av de som släpps precis nu, faktiskt imorgon och inte har recensionsdag förrän 4/5, kan vara bra och känns som en typisk nominerad till Årets bok)

En bredare lista än det brukar vara och det tycker jag är kul. Inte så mycket feelgood som det brukar vara, egentligen bara Emma Hambergs bok. Flera romaner som skulle kunna nomineras och har nominerats även till andra priser, som t.ex. Shuggie Bain och Rotvälta. Jag underskattade årets jury och trodde att de skulle fortsätta på feelgood-deckarspåret. Istället fick vi en bra mycket mer varierad lista än t.ex. förra året då det var väldigt slätstruket och ensidig.

Fyra böcker tippade jag rätt. Synd att Den sista migrationen av Charlotte McConaghy från Lavender Lit inte nominerades. Det är både en bok och ett förlag jag hade önskat en nominering. Extra kul tycker jag att det är att Stöld av Ann-Helén Laestadius finns med på listan. Det trodde jag inte innan, för trots att det är en bra bok är det inte den sortens böcker som brukar nomineras.  Av de tolv nominerade har jag läst fem och vill nog faktiskt läsa de andra sju. Trots att jag tippade rätt kasst är jag nöjd med listan).

Stöld — en viktig och lärorik historia

Stöld är Ann-Helén Laestadius första bok för vuxna, men i den första delen är huvudpersonen trots detta ett barn. Elsa är nio år, bor i en by i närheten av Jokkmokk och hennes familj är renskötare. Livet förändras helt för henne när hon blir vittne till hur en man dödar hennes favoritren. Allt hon har kvar är det avskurna örat med märket som hon själv satt dit. Ett moraliskt dilemma föds när Elsa försöker bestämma sig för om hon ska berätta vem mannen hon såg är, eller hålla tyst. När hennes pappa tar med henne till polisen väljer hon att tiga och det gör hon i många år. Mannen finns kvar. Elsa vet vet vem han är. Vi läsare vet vem han är. Elsas pappa och bror anar vem han är, men Elsa vägrar bekräfta det. Istället försöker hon leva som om han inte fanns i en liten värld fylld av familjen, renarna, vännen Anna-Stina och inte minst Anna-Stinas morbror Lasse. Han som lämnar byn ibland för att göra resor eller arbeta i gruvan i Kiruna. Han som på ytan är glad och sorglös, men gömmer ett mörker som ingen ser eller i alla fall förstår.

Nästa gång vi träffar Elsa är hon vuxen och arbetar extra i samma sameskola som hon själv gick i. Skolan ligger granne med en annan grundskola och det är tydligt att det finns en konflikt mellan såväl skolor som grupper i samhället. En konflikt där samernas renar offras. Mannen som dödade hennes ren finns kvar och han fortsätter sin tjuvjakt. Polisen gör ingenting, inte bara av ovilja, utan för att de inte har varken resurser eller kunskaper om hur konflikterna i samhället ser ut. Att boken heter Stöld handlar om att dödade renar rubriceras som just stöld. Detta oavsett om det döda djuret tas med eller inte. Stöld av djur. Stöld av kött. Stöld av egendom. Som om det inte vore nog läggs de flesta anmälningar ner i brist på bevis. Den lokala polisen är underbemannad och arbetar dessutom på ett mycket stort område och hinner sällan vara där de behövs.

Stöld är en välskriven och bra bok. Ibland lite väl undervisande, men som Gunilla Brodej skriver i en recension av boken behöves utbildning. Är verkligen samer utsatta för rasism idag, är inte det en gammal konflikt som är löst? Absolut inte. Visserligen finns inte längre något rasbiologiskt institut och vi tvingar inte samer att tala svenska och bli svenska. De får behålla sin kultur och vi kan känna oss nöjda. Problemet är att konflikter fortfarande är i allra högsta grad levande. Samer ses som priviligierade och rykten går om att de låtsas att renar dödats för att få ersättning för dem. Jag tänker att det mycket handlar om hur människor i glesbygden behandlas i Sverige idag. Det ursäktar inte en enda dödad ren, men det behövs verkligen en politik som värnar hela Sverige. Inte som nu när de som har god ekonomi och bor i störstäder får alla fördelar. Problemen som beskrivs i Stöld handlar inte om konflikter mellan en man och en ung kvinna. De handlar om en strukturell rasism som vi måste motarbeta, precis som vi behöver göra allt för att minska all rasism i samhället. Tyvärr gå utvecklingen åt fel håll.

Jag tror att Ann-Helén Laestadius kan bli historisk i höst när hon vinner Augustpriset för bästa svenska skönlitterära bok, efter att också ha tilldelats Augustpriset för bästa svenska barn- och ungdomsbok. Den enda kritik jag har är att det är en lite väl lång bok, men jag ursäktar det eftersom jag förstår att Ann-Helén Laestadius har mycket att berätta. Jag hoppas att hon fortsätter med det i många böcker både för unga och gamla. Tidigare har jag använt hennes ungdomsböcker i undervisningen och jag tror att även Stöld kan funka fint i en gymnasieklass.

Just nu i mars 2021

Ännu en månad har gått och nu är det vår, i alla fall enligt almanackan. Eftersom det är första lördagen i månaden kör vi vår gamla kulturkolloutmaning Just nu. Så här har jag det just nu.

Just nu läser jag Dagboken jag aldrig skrev av Jessika Devert,  men det går lite trögt. Hoppas den tar sig. Tanken är att helgen ska ägnas åt Stöld av Ann-Helén Laestadius så att jag kan vara med och cirkla om den nästa vecka. Påbörjad är också Peter James senaste bok på svenska Död vid första ögonkastet. Sedan vimlar det av bokslattar både fysiskt och digitalt.

Just nu tittar jag på Vad som än händer på Netflix. Helt okej efter två avsnitt, men jag är inte överväldigad. I helgen planerar jag också att se filmatiseringen av Moxie.

Just nu lyssnar jag på Osynliga kvinnor av Caroline Criado Perez och det i små portioner, då den gör mig riktigt förbannad.

Just nu längtar jag som så många andra efter vår och värme. Lite försmak har vi fått och kvällarna är redan ljusare. Däremot längtar jag inte efter pollensäsongen som redan börjar komma smygande. Från nästa vecka har jag dessutom ett mycket mer behagligt schema än jag haft tidigare i år. Det ser jag verkligen fram emot.

Flera av de forna kulturkollarna har svarat. Kika gärna in hos Anna, Helena och Ulrica och läs deras svar. Det vore också jätteroligt om även du svarar på frågorna.

Uppdrag hitta läslusten

I mars blir det inget speciellt månadsfokus. Istället kommer jag att fokusera på att hitta tillbaka till den läslust som jag ibland tappar bort när livet blir för intensivt. Jag planerar att läsa en del nytt och hänger dessutom kvar ett tag i förra månadens tema innan jag avslutar och sammanfattar det.

Även om jag sällan följer läslistor har jag ändå valt ut åtta böcker som jag vill prioritera:

Dagboken jag aldrig skrev av Jessika Devert för att den utspelar sig i Göteborg och verkar trevlig.

Stöld av Ann-Helén Laestadius, som jag öppnat flera gånger och gärna vill läsa när energi finns. Nästa onsdag är det dessutom en bokklubbsträff om den.

Patrioterna av Pascal Engman, för att jag behöver komma igång mer årets Boktolva.

I morgon har vi andra namn av Patricio Pron, så att jag kan lägga till fler länder till min lista.

Nämn inte de döda av Christina Wahldén, som jag tänkt läsa länge och nu har andra delen i serien kommit.

The Postscript Murders av Elly Griffiths, andra boken om Harbinder Kaur som just kommit på svenska

Om hon inte lever är jag död av Claire Castillon, en ny bok av en favoritförfattare.

De vackraste idioterna i världen av Anette Eggert, som väntar på biblioteket.

 

 

Bild av anncapictures från Pixabay

 

Böcker jag ser fram emot i februari

Februari är en kort månad, men jag hoppas ändå på en del läsning inte minst under sportlovsveckan. Det släpps ett gäng nya böcker som jag ser fram emot att läsa.

Djur, Lise Trembley, Rámus förlag, 1 februari

Morgonstjärnan, Karl Ove Knausgård, Norstedts, 1 februari

Snöängeln, Anki Edvinson, Norstedts, 1 februari

Hundparken, Sofi Oksanen, Albert Bonniers Förlag, 2 februari

Orkansäsong, Fernanda Melchor, Bokförlaget Tranan, 2 februari

Om tiden och vattnet, Andri Snær Magnason, Norstedts, 3 februari

Stöld, Ann-Helén Laestadius, Romanus & Selling, 3 februari

Ellens val: Det nya livet, Helena Dahlgren, Bokförlaget Forum, 8 februari

Ellens val: Kärleken, Helena Dahlgren, Bokförlaget Forum, 8 februari

Evighetstecken, Björn Sand, Norstedts, 8 februari

Små katastrofer, Sarah Vaughan, Albert Bonniers Förlag, 12 februari

Belarus omkullkastat, Dmitrij Strotsev, Rámus förlag, 22 februari

Sista natten i Paris, Ruth Druart, Norstedts, 22 februari

Ärlighetsprojektet, Clare Pooley, Printz Publishing, 22 februari

Bjälken i mitt öga, Carsten Jensen, Albert Bonniers Förlag, 23 februari

Universums minsta ljus, Sara Seagar, Norstedts, 24 februari

 

Vilka februariböcker ser du mest fram emot?

Bonnie-Sue Hitchcock är en vinnare från Bokmässan 2019

 

Jag har ganska nyss kommit i kontakt med och blivit medlem i IBBY-Sverige, men redan förra året var jag med när de delade ut Peter Pan-priset. Det här inlägget är från Bokmässan 2019.


Peter Pan-priset är ett svenskt barnbokspris som delas ut till en författare vars bok har översatts till svenska. Det instiftades 2000 av IBBY-Sverige och Bok- och biblioteksmässan och ges till en mindre känd författare från ett geografiskt område som vi inte läst så mycket om i Sverige

En del av priset är att författaren bjuds in till Bokmässan, där priset också delas ut. Årets pristagare är Bonnie-Sue Hitchcock som skrivit boken Doften av ett hem, översatt till svenska av Helena Hansson, utgiven av Gilla Böcker. Jag var med under prisutdelningen och lyssnade sedan på Bonnie-Sue Hitchcock i samtal med Ann-Helén Laestadius som bland annat handlade om den miljö där deras böcker utspelar sig. Samtalet modererades av en mycket påläst Mats Wänblad, som inledde med ett bildspel från Fairbanks och Soppero, som är författarnas platser och på ytan ganska lika.

Doften av ett hem utspelar sig i Alaska på 70-talet och miljön är otroligt viktig, så viktig att staden Fairbanks nästan blir som en egen karaktär. Alaska som en del av USA är också central, då Ruths, en av huvudpersonernas, pappa dör i en flygolycka då han  är i väg till ett möte som handlar om huruvida Alaska ska bli en delstat eller inte. Flygolyckan formar hela livet för de delar av familjen som är kvar och Ruth och hennes syster växer upp hos sin mormor.

Bonnie-Sue Hitchcock har levt hela sitt liv i Alaska, men tillhör “the non-natives” och berättar att det finns väldigt många olika folkgrupper, ungefär 250 stammar, som är “native” i betydelsen ursprungsbefolkning. Begreppen har förändrats och när Hitchcock växte upp sågs hon som native eftersom hon föddes i Alaska och växte upp där. Nu är hon visserligen från Alaska, men hon tillhör inte ursprungsbefolkningen och är alltså inte native. Tankar kring identitet och tillhörighet är centrala i Doften av ett hem. En av huvudpersonerna, Dora, tillhör ursprungsbefolkningen och har inledningsvis en mycket lägre status. Under seminariet diskuteras frågan om huruvida vem som helst har rätt att skildra situationen för ursprungsbefolkningar, eller om det krävs att man tillhör det folkslag man beskriver. De landar i att en författare måste ha friheten att skriva om andra människor än sin egen grupp, men att det måste göras med respekt. Det tycker jag att Bonnie-Sue Hitchcock har lyckats med.

Dora är Hitchcocks favorit av de fyra huvudkaraktärerna. I boken flyttar hon in hos en annan familj och vi får egentlige veta ganska lite om vad hon varit med om, även om vi anar att det är något hemskt. Hitchcock pratade mycket om vikten av att de övergrepp som aldrig talas om, måste lyftas fram i ljuset. “Issues are real, but the characters are fictional”, säger Hitchcock om sin bok, men det kommer fram att det inte riktigt stämmer. Flera av karaktärerna är baserade på släktingar till Hitchcock. En scen där Ruth dansar och får höra att hon är söt och verkar hålla med leder till att hennes farmor klipper av hennes hår. Att skryta och förhäva sig själv var inget accepterat beteende. Exakt detsamma gjorde Hitchcocks mamma med hennes storasyster, för att hon inte skulle tro att hon var speciell.

Dansen är också viktig för karaktären Alyce, som älskar att dansa, men förväntas fiska med sin pappa hela sommaren och därför riskerar att missa intagningsprovet till den dansskola hon vill gå på. Något de fyra karaktärerna har gemensamt är hur lite de kan styra över sina liv och hur begränsade de är av sin familj och de traditioner och krav som kommer från dem. Den fjärde huvudpersonen Hank rymmer hemifrån tillsammans med sina två bröder, för att komma ifrån sin destruktiva mor. I Doften av ett hem turas de fyra ungdomar om att berätta historien om sina liv och de få drömmar de tillåter sig att ha. Det är välskrivet och framför allt intressant, då jag själv visste i princip ingenting om Alaska och livet där på 70-talet.

FOTO: James Poulson/Daily Sitka Sentinel


Inlägget publicerades ursprungligen på Kulturkollo 2019-10-05

Några boktips för läslovet

Alla lov är förvisso läslov, även om detta lov är det mer officiellt. Och ja, mina elever brukar himla lite med ögonen när jag proklamerar läslov inför varje ledighet, men att lyfta läsningen tycker jag är en av mina uppgifter som svensklärare. Den uppgiften har jag också som förälder till tonåringar, men jag ska villigt erkänna att de läser mest på sommaren när de kan sitta ute. Både de och mina elever brukar dock hävda att svenska böcker är kassa, förutom de som skrivs av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, men jag håller inte med och därför blir det idel svenska tips och jag börjar med redan nämnda favoritförfattare.

Slutet av Mats Strandberg är inte munter, men en fantastisk bok om de sista veckorna innan jorden går under och vad huvudpersonen Simon och människorna kring honom tacklar att de snart ska dö.

Jag längtar definitivt efter en ny ungdomsbok av Sara Bergmark Elfgren, då Norra Latin var briljant. Just nu är hon aktuell med Knäckarbanketten som vänder sig till de yngre läsarna runt 6 år.

Ann-Helén Laestadius är en annan favorit och hennes två böcker om Maja i Kiruna är riktigt bra. Extra plus för intressant samtidshistoria. Tio över ett tilldelades Augustpriset och fortsättningen Inte längre min är också riktigt bra. Kvar att läsa är den lättlästa boken Bara dra som handlar om Johannes som ägnar sig åt familjens renar, men vill något annat.

Marie Hammar och Abbe Wahlquist har skrivit två riktigt roliga böcker om Ottilia, kallad Otto som flyttar från Lidköping till Lidingö och där börjar sjunde klass i en helt ny skola. De heter Note to self: Rutiga byxor funkar inte här och Vintersport går bort.

Är det nu allt börjar? av Siri Spont är en ganska brutal skildring av en språkresa till Brighton. En del alkohol och många riktigt hemska scener, men en otroligt bra bok som jag tror kan passa många. Kan dock vara idé att som förälder samläsa.

Jag har inte hunnit läsa ut Jenny Jägerfeldts senaste bok Mitt storslagna liv, men jag känner att det är riskfritt att tipsa om den. Dels för att den nyligen nominerades till Augustpriset, men främst för att alla andra böcker jag läst av Jägerfeld är fantastiska. Brorsan är kungär en bok att sätta i händerna på varenda unge, medan Comedy Queen kräver lite vuxenstöd.

Vuxenstöd kräver även Christina Lindströms nya bok Välj mig, då även den handlar om en förälder som dött och verkar ha valt det själv. Det är också en fin kärlekshistoria och en bok om att våga vara sig själv.

Inte din bror av Malin Stehn handlar om Abbe vars liv förändras när hans familj tar hand om Hossain från Afghanistan. En väldigt aktuell bok med funderingar kring vad som är viktigt i livet.

Själv ägnar jag lovet åt helt nya Beröringen av Gustav Tegby, som verkar härligt läskig och en perfekt bok att läsa den här tiden på året.

 

 

 

 

Inte längre min

Ann-Helén Laestadius följer upp sin augustprisbelönade Tio över ett med ännu en bok om Maja i Kiruna. När Inte längre min inleds har Maja och hennes familj flyttat till ett nytt hus och bästa vännen Julia har flyttat till Luleå. Flytten av Kiruna har inletts och det blir bestämt att huset Maja bodde i tidigare ska vara ett av de hus som faktiskt flyttas istället för att rivas som planerat. Hon vill flytta tillbaka, men det vill ingen annan i familjen.

Maja känns ensam i den här boken och hon bär på en sorg som ingen riktigt vill eller kan förstå. Titeln på boken skulle kunna handla om huset som inte längre är hennes, eller vännen som flyttat och fått en annan bästis, eller kanske om staden Kiruna, som inte längre är samma staden. Maja vill så gärna att allt bara ska vara som vanligt, men istället förändras allt. Inte heller pojkvännen Albin är vad han har varit och talar till och med om att göra ett annat gymnasieval än vad han och Maja har bestämt.

Att skriva en uppföljare är alltid svårt, men när det nu är gjort hoppas jag att det blir en trilogi om Maja. Inte längre min är bra, men den är stillsam och berättelsen blir inte riktigt färdig. Jag vill inte lämna Maja i ett så ovisst läge som hon befinner sig i, nästan mer ovisst än efter Tio över ett. Dessutom tycker jag att Kiruna gott kan få en bok till. Efter nyheten att malmen i Kirunagruvan sinar snabbare än man räknat med, finns definitivt mer att skriva om.

Läslista post-bokmässa

Så sitter jag här igen med alldeles för många böcker jag vill läsa och ett behov av struktur. Min sommarlista innehöll 32 böcker och jag läste tio av dm. Det finns en del olästa kvar alltså och fler lär det bli. Just den här listan kommer dock att fokusera på böcker som känns extra aktuella efter Bokmässan och inför  höstens Augustpris.

Blå av Maja Lunde (påbörjad, men inte utläst)

Where the light get’s in av Lucy Dillon (också halvläst)

Selamlik av Khaled Alesmael (påbörjad och bra, men ändå bortglömd)

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell (också påbörjad)

Grejen med ordföljd av Sara Lövestam (påbörjad och helt fantastisk!)

Dansa vid vulkanens rand av Grégoire Delacourt (fick nästan följa med hem från mässan, men jag läser e-boken istället)

Den som är värd att bli älskad av Abdellah Taïa (efter det fantastiska samtalet på Stadsbiblioteket)

Den stora utställningen av Marie Hermanson (köpte ett signerat exemplar på Bokmässan)

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri (signerad bok finnes)

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg (ännu ett signerat inköp)

Orden som formade Sverige av Elisabeth Åsbrink (hon är alltid bra)

Innanför murarna av Maria Ernestam (har redan hört mycket bra om den)

Göteborgs schamaner av Johan Nilsson (Göteborg + 90-tal = ett måste)

Inte längre min av Ann-Helén Laestadius (kan inte bli annat än bra)

Bortom solens strålar av Arkan Asaad (ser mycket fram emot att läsa)

Slutet av Mats Strandberg (för att kolla om Lilla O ska få läsa)

 

Vilka böcker finns i din TBR-hög?

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: