Annelie Drewsen

Prinsen av Porte de la Chapelle

Året var 2015 och jag hade just kommit tillbaka till gymnasiet efter ett år på grundskolan. Min chef hade inte kunnat erbjuda mig mer än 80% men det skulle snart ändras. Vår lilla grupp på språkintroduktion skulle nämligen växa och livet förändras för många. Hösten 2015 hade vi flera grupper och under ett av de mest intensiva lärarår lärde jag känna ungdomar som för evigt skulle förändra min syn på världen och inte minst på mitt hemland.

I Prinsen av Porte de la Chapelle berättar Annelie Drewsen om Salar som får representera de ungdomar som kom in i våra liv under den så kallade flyktingkrisen. Han flydde från Afghanistan till Sverige och fick en plats här. En skola att gå till och en familj att bo hos. När vi träffar honom har han just ska lämna landet och ge sig ut på en resa genom Europa till Paris. Han har berättat för sin svenska bror Albin vart han är på väg, men när Karin ringer väljer han att inte svara. Han vet helt enkelt inte vad han ska säga. När han slutligen når Paris är det tält som gäller och livet i Sverige känns långt borta. Tryggheten hittar han i Svenska kyrkan, där många svensk-afghaner träffas. Hjälp får han också av nye vännen Najib.

Den som får avslag ska lämna landet, brukar argumentet vara och visst är det så att många av dessa ungdomar fått avslag på sin asylansökan både en och flera gånger. Många är också exemplen på total nonchalans från advokater och inte minst från ansvarig myndighet. Jag är glad över att Annelie Drewsen berättar om en av de människor som svikits totalt av Sverige. Helt ärligt har jag svårt att förstå hur en grupp kan behandlas så illa som afghanska ensamkommande blivit behandlade. Det har nästan blivit en symbolfråga för “hårdare tag” och en prestigefråga på så sätt att ingen tycks vilja inse vad det är för land som vi utvisar människor till. Att andra länder gör en annan bedömning av deras skyddsbehov verkar inte spela någon roll.

De senaste veckorna sedan jag fick Annelie Drewsens bok har jag läst den i små, små portioner. Inte för att den är svårläst, utan för att den rör upp så mycket tankar och känslor. Då är det ändå inte jag som drabbats, utan “bara” människor som jag känner. Flera utvisades efter att de tagit studenten i våras. Även de som arbetade som undersköterskor. Jag tänker på “mina” salar och Najib som nu finns i Paris. På de som istället flytt vidare till Tyskland. Speciellt en elev tänker jag på nästan dagligen. Han kom som en av de första och omfattades därför inte av den så kallade gymnasielagen, som är mycket märklig, men ändå ger de som omfattas någon slags tidsfrist. En ganska vanlig tonåring som inte kan ha varit en dag äldre än han angav, men vars papper sågs som värdelösa. Inte ens ett pass från Afghanistan som skaffas via ambassaden i Stockholm anses trovärdigt och därför går det inte att styrka sin identitet.

Nu blev det mycket om annat och lite om Annelie Drewsens bok, men det hör ihop. Vi behöver fler röster som talar för de som själva inte blir lyssnade på och det gör Drewsen med den äran. Prinsen av Porte de la Chapelle är en fin och välskriven bok, men den är kanske framför allt en viktig bok som jag hoppas når många. Berättelsen om Salar visar en ganska vanlig tonåring som har ovanliga upplevelser med sig i bagaget. De ungdomar som blivit viktiga i många människors liv och som på ett mycket orättvist sätt smutskastats av många.

Just i nu i februari 2021

Goda traditioner ska behållas. Det är första lördagen i månaden och dags för ett just-nu-inlägg.

Just nu läser jag allt och inget. Intensiva veckor gör att jag knappt orkar läsa någonting på vardagarna, men jag har i alla fall hunnit påbörja Caroline Säfstrands Klubben för lyckliga slut och jag har nästan läst ut Annelie Drewsens Prinsen av Porte de la Chapelle. Flera andra påbörjade böcker som Sverigevänner av Arash Sanari och Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj, väntar också på att bli utlästa.

Just nu tittar jag på Göteborg Film Festival i digital form och hoppas hinna se några filmer i helgen. Hittills har jag sett The Father av Florian Zeller med en fantastisk Anthony Hopkins i huvudrollen och charmiga À l’abordage! av Guillaume Brac.

Just nu lyssnar jag på ganska lite. Det blir P3 i bilen på väg till och från jobbet de dagar jag är där, men i övrigt är det mest tystnad som gäller. Ljud och stress passar inte ihop för mig och nu är jag i en period då jag inte ens orkar lyssna på musik eller en podd när jag är ute och promenerar. Senare idag planerar jag dock att se på Melodifestivalen, då då blir det lite musik i alla fall.

Just nu längtar jag efter att vara ledig vecka 7. Vi har inga direkta planer och jag hoppas på fint väder, promenader och mycket lästid.

 

Besvara gärna vår just-nu-enkät du också och/eller kika in hos Anna, Helena och Ulrica för att få veta vad de gör just nu.

 

 

Böcker för unga i februari

Eftersom jag sitter med i den jury som utser de tre svenska titlarna till IBBY Honour List, där vi är i sluttampen av vårt arbete, lägger jag lite extra fokus på just ungdomsböcker i februari. Första steget är att jag och Jenny Edvardsson ska presentera våra fem favoriter i “vår” kategori som är böcker från 12 och uppåt. Kravet är att de ska vara utgivna tidigast hösten 2019 och författaren ska ha ett längre författarskap bakom sig. En stor del av utgivningen har jag redan läst, men det finns några titlar till som jag vill hinna med innan deadline. De tre jurygruppernas favoriter ska sedan läsas av alla och därefter ska vi välja ut de slutliga tre favoriter i form av en illustratör, en författare och en översättare.

De svenska representanterna 2020 var Per Gustavsson för Om dagen tar slut (Opal förlag, 2017), Mats Strandberg för Slutet (Rabén & Sjögren, 2018) och Amanda Svensson för översättningen av The Hate U Give, (Natur & Kultur, 2017).

Förutom böcker som andra bestämmer har jag några egna titlar jag vill prioritera:

Helt ärligt av Camryn Garett, (Gilla Böcker, 2020)

Himlabrand av Moa Backe Åstot, (Rabén & Sjögren, 2021)

Hålla andan av Flora Wiström, (Bonnier Carlsen, 2019)

Min tur nu av Angie Thomas, (Natur & Kultur, 2019)

Mizeria och Lowkey av Melody Farshin, (Bonnier Carlsen, 2018, 2021)

Närmar du dig mjukt av Jaqueline Woodson, (Natur & Kultur, 2020)

Prinsen av Porte de la Chapelle av Annelie Drewsen, (Rabén & Sjögren, 2021)

 

Har ni andra tips på bra ungdomsböcker som jag borde hinna med?

 

Foto: Kaboom Pics

 

Böcker att se fram emot i januari

Tanken är ju egentligen att jag ska läsa böcker från 2020 i januari, men det finns också ett helt gäng alldeles nya böcker att se fram emot.

Den sista migrationen, Charlotte McConaghy, Lavender Lit, 4 januari

Klubben för lyckliga slut, Caroline Säfstrand, Bokförlaget Forum, 4 januari

Bli snäll igen, Geir Gulliksen, Wahlström & Widstrand, 7 januari

Drift, Jenny Holmqvist, Bokförlaget Forum, 7 januari

Den trogne läsaren, Max Seek, Albert Bonniers Förlag, 12 januari

Hölje, Pooneh Rohi, Ordfront förlag, 13 januari

Klassföräldrarna, Sara H Olsson, Bokfabriken, 13 januari

Himlabrand, Moa Backe Åstot, Rabén & Sjögren, 15 januari

Obehaget om kvällarna, Marieke Lucas Rijneveld, Bokförlaget Tranan, 16 januari

Bormann i Bromma, Hans Gunnarsson, Martin Wickström, Albert Bonniers Förlag, 19 januari

Cyklonvarning, Christina Wahldén, Bokförlaget Forum, 20 januari

De vackraste idioterna i världen, Anette Eggert, Opal, 20 januari

Noveller, Tessa Hadley, Wahlström & Widstrand, 21 januari

Prinsen av Porte de la Chapelle, Annelie Drewsen, Rabén & Sjögren, 22 januari

Dagboken jag aldrig skrev, Jessica Devert, Printz Publishing, 25 januari

Hoppets tåg, Viola Ardone, Norstedts, 25 januari

Utloggad, Lilly Emme, Historiska Media, 25 januari

Przewalskis häst, Maja Lunde, Natur & Kultur, 28 januari

Äktenskapet, Maja Björklöv, Bokfabriken, 28 januari

Drunkna tyst, Åsa Leijon, Albert Bonniers förlag, 29 januari

Lektioner i kärlek, Lucy Dillon, Bokförlaget Forum, 29 januari

Lättläst för läslovet

Jag ska inleda med att påpeka att jag är medveten om att många av mina tips kommer från ett förlag, nämligen Vilja förlag. Det är för att jag läser större delen av deras utgivning, då jag gör handledningar till böckerna. Ingen provision om böcker säljs alltså. De böcker jag tipsar om är dock bra böcker, där skulle jag aldrig kompromissa. Däremot är jag glad och stolt över att samarbeta med Vilja förlag, då det är ett förlag som verkligen tar lättläst litteratur på allvar. Ett annat förlag som ger ut lättlästa böcker som många av mina elever läser är Argasso förlag. Även LL-förlaget är bra, men har kanske inte lika många böcker som passar ungdomar.

Rampen av Maria Frensborg är en lättläst bok för unga, där skateboard spelar en stor roll. Huvudpersonen Jens är riktigt bra på att åka och när Maria dyker upp tror han, väldigt fördomsfullt, att hon inte kan åka. Så är det definitivt inte. Andra boken i serien heter Tricket.

Dagboken av Annelie Drewsen är en känslosam historia om är riktigt frustrerad över sin situation. Som ny i Sverige och nybörjare på svenska känner han sig ibland som ett barn. När en lärare ger honom en dagbok hittar han orden. Han skriver ner allt han minns och mår faktiskt lite bättre av det.

Äppelpaj med extra vaniljsås av samma författare är en fin historia om Rafael som arbetar på ett äldreboende. Han är förälskad i sin kollega Stina, men vet inte riktigt hur han ska närma sig henne.

Poeten i glasburen och Poeten och kärleken av Johanna Nilsson handlar om Mahad, som arbetar som spärrvakt i tunnelbanan, men egentligen är poet. Han ser Emma varje dag och till slut blir de ett par.

En perfekt julafton av Josefin Schygge handlar om Najib, som flytt ensam från Kabul och nu bor i Sverige. Det är jul och Najib ska fira jul med sin svenska extra-familj. Förra julen kom han hit, då visste han inte ens att det var jul. Nu får han julklappar. Det Najib önskar sig mest får han inte, han önskar sig sin familj, men det hans bästa vän Daniel ger honom är ändå ganska fantastiskt.

Bali Rai är en bra författare av ungdomsböcker och han har också skrivit en rad lättlästa originaltitlar, ofta med rasism som tema. Jag har läst Sprickan och Vi och dom. Bra, men ganska våldsamma och svarta böcker. Boken Drömläge är lite mer lättsam. Den handlar om Baljit som älskar att spela fotboll. Hans pappa behöver hand hjälp i sin restaurang och han vill dessutom att han ska bli något bättre än fotbollsspelare, som advokat eller läkare. Krocken mellan familjens värderingar och det Baljit drömmer om är brutal.

 

 

Att arbeta med lättläst i klassrummet


Två lärare och författare möts i ett samtal om lättlästa böcker. Det är Annelie Drewen och Sara Lövestam, som båda skriver bra och lättlästa böcker. 

Sara Lövestam har skrivit om sina egna böcker till lättläst format och inte skrivit något lättläst från början. Det positiva då är att hon har ert synopsis som mall, men det är inte bara att skriva om rakt av. 

Annelie Drewsen skriver lättlästa böcker i original och även böcker för barn och unga som inte har etiketten lättläst. Till skillnad från “vanliga” böcker. 

Lövestam funderar kring begreppet “svårläst” som behövs för att definiera normen, där “lättläst” är det som bryter normen.

Lövestams och Drewsens lättlästa böcker skiljer sig åt, kanske för att Lövestam skriver för vuxna och Drewsen för yngre läsare. Båda skriver dock för elever som har svenska som andraspråk. 

Lättlästa böcker är snabblästa, men det är viktigt att de som inte läser dem lika snabbt faktiskt får läsa en “riktig” och fin bok som kan hjälpa till att bygga upp en ovan läsares självförtroende. Varje ord blir mer betydelsefullt i en lättläst bok, påpekar Lövestam och läser en kort mening ur en av sina böcker, som i original blir ett långt stycke. Drewsen påpekar att de korta meningarna och detaljerna är så viktiga för läsaren och för i inlevelsen.

Kopplingen till poesi är tydlig, säger både Lövestam och Drewsen. När kärnan ska hittas blir det nästan som poesi. Dagboken är Drewsens kanske mest lättlästa bok och den handlar om en elev på Språkintroduktion. Om att ha ett fungerande språk, kanske vara vana att skriva och skapa med ord, men att bli som ett barn i Sverige för att språket inte finns där.

Lövestam påpekar att det är viktigt att det lättlästa fortfarande är komplexa. Det är inte tänkandet som saknas, utan orden. Drewsen berättar om hur hon läst Lövestams lättlästa bok om Kouplan med elever och haft väldigt många samtal kring innehållet. Med litteraturen i klassrummet kommer elevernas erfarenhet fram på ett annat sätt än med “bara” läroböcker. Att det finns böcker för de som varit kort tid i Sverige är viktigt. Att böckerna är skrivna för dem, handlar om dem och gör dem till en del av litteraturen. Det handlar ofta om att lättlästa böcker blir ett steg på vägen tillbaka till litteraturen. 

Nypon förlag har gett ut Annelie Drewsens Spring, Amina på arabiska, engelska och somaliska. Då kan elever som verkligen är helt nya i Sverige ändå vara med i en gemensam läsning. Då kan de t.ex. läsa på sitt modersmål helt eller delvis, för att sedan har ett boksamtal på svenska. 

Vikten av bra och lättlästa böcker

Den senaste tiden har jag haft en del uppdrag för Nypon- och Vilja Förlag, som ger ut lättlästa böcker för barn, unga och vuxna. Idag har jag plöjt ett stort antal titlar och vill passa på att tipsa om några bra titlar för främst ungdomar i mina egna elevers ålder. Det blir lätt så att mitt fokus läggs där.

Till Arkan Asaads Stjärnlösa nätter har jag arbetat fram ett arbetsmaterial tillsammans med författaren. Just arbetsmaterial till böcker tycker jag är en fin service för lärare. Andra bearbetade versioner som är läsvärda är En oväntad vänskap av Philippe Pozzo di Borgo och Sånt är livet av William Kowalski, som båda finns i två olika svårighetsgrader.

Annelie Drewsen skriver fina böcker, som är både varma och trevliga. Hittills har det kommit två böcker om Amina, Spring, Amina och Kom igen, Amina. Den första boken finns också utgiven på engelska och arabiska. I augusti kommer hennes Ingen gör mål på mig, som handlar om Selma som är fotbollsmålvakt och kär i Esmeralda. Även Rampen av Maria Frensborg handlar om en stark tjej. Riktigt bra och mycket enkelt om att åka skateboard.

Många lättlästa böcker handlar om nyanlända, det de varit med om på vägen hit och det de möter här. Ofta är det lite väl eländigt och jag blir kluven mellan behovet av böcker som handlar om dem och det faktum att de så sällan är positiva. Ett fint undantag är En ny vän av Sofia Bergvall och även Nya vänner av Maria Burman, som kommer ut i höst ger det hopp mina elever så väl behöver. Snart kommer också en bearbetad version av Patrik Lundbergs Onanisterna. Den är riktigt bra. Jag har ännu inte läst Viljas version av Gul utanpå, men originalboken är riktigt bra.

Höstens böcker del 6

29688511_O_3

Det blev så himla många böcker för barn att jag var tvungen att skriva ännu ett inlägg.

Spökhuset är en ny serie för barn av Ewa Christina Johansson. Första boken heter Spindlar och spöken och ges ut i augusti av B Wahlströms.

Serien om den magiska trädkojan tuffar på och femte boken heter Ninjornas natt. Grabbarna O gillar Mary Pope Osbournes böcker skarpt. B Wahlströms, augusti.

Jag absolut älskade Gummi-Tarzan av Ole Lund Kirkegaard när jag var liten och nu kommer den i en nyutgåva. Utgiven av B Wahlströms i augusti.

Och så höstens mest efterlängtade nyutgåva, nämligen Den lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder. Den kommer jag köpa till alla ungar jag känner. Rabén & Sjögren, september.

Självklart måste vi läsa Annelie Drewsens nya bok Stella skaffar ett syskon som ges ut av Rabén & Sjögren i september.

 Sju tusen steg heter Bo R Holmbergs nya bok som handlar om Siri vars föräldrar flyttar isär. Rabén & Sjögren, september.

Det är så himla skönt med vanliga böcker om vanliga ungar och Lyckokakan av Kerstin Hahn Lundberg verkar vara en sådan. Rabén & Sjögren, oktober.

Ulf Starks nya bok heter Ett syskon från yttre rymden och låter som en fin och sorglig högläsningsbok. Ges ut av Lilla Piratförlaget i september.

Johanna Lindbäck skriver för åldersgruppen 9-12 i boken Lite ihop. Den ser nog jag fram emot mer än grabbarna O. Lilla Piratförlaget, september.

 

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: