Stockholm

En helg i Stockholm

Äntligen fick jag åka tåg och äntligen fick jag träffa vänner i Stockholm. En helg som bjöd på fint sällskap, god mat och en massa kultur. Det kändes nästan som 2019 igen och hoppet lever om fler kulturella resor. Eftersom fredagar är dagar som försvinner lite för ofta var det jobb som gällde för mig i fredags, men vid fyratiden rullade jag mot Stockholm. Redan vid Norsesund stannade tåget då ett mötande tåg kört på något. Polis, brandkår och ambulans tillkallades och efter en timme visade det sig att det som körts på var två änder. Jag stormade in precis i tid för middag och det blev en tidig kväll.

Lördagen var solig, men också ganska blåsig. Vi promenerade längre än vi tänkt. Först till Skeppsholmen där vi tänkte oss ett besök på Moderna Muséet, men tog sedan beslutet om att istället vända om och promenera till Prins Eugens Waldemarsudde, en plats jag aldrig besökt. Ett bra beslut och en upplevelse att se såväl hus som utställningar. Tyvärr var det lite för tidigt på året för att trädgården skulle visa sig från sin bästa sida, men inomhus fanns ett överdåd av blommor. Flera konstutställningar gjorde besöket ännu trevligare och kanske var det norske Nikolai Astrup som var den jag gillade bäst. En nyromantiker som fick tankarna att gå till såväl samtida svenskar som Zorn och Larsson, men som också kändes som en mer intensiv och färgstark version av Skagenmålarna. Även utställningen med Ann Wolffs konst med fokus på skulpturer var häftig, men också lite obehaglig. Vi tog spårvagn tillbaka till hotellet och därefter lite vila. På kvällen blev det mängder av libanesisk mat och god dryck i trevligt sällskap.

Söndagens utflykt gick till Fotografiska och det var härligt att återse detta favoritmuseum. På pappret såg utställningarna inte jättespännande ut, men jag fastnade för Elizaveta Porodinas utställning OKHA med bilder som kändes som ett mellanting mellan fotografier och tavlor. Riktigt coola! Sedan var det självklart roligt att se Andy Walhols Photo Factory. Riktigt skrämmande var Andres Serranos utställning Infamous med fokus på den rasism som man kan tro hör till historien, men som forfarande existerar. Det är blackfaces i långa rader och så osmakligt att man baxnar. Mest obehaglig var ändå Tobias Gremmlers mediautställning The Changing Room som var fascinerande, men läskig att se. Sorglig, modig och vacker var utställningen Ärr med bilder av och med Åsa Kalmér i samarbete med Jörgen Hjerdt.

På vägen tillbaka till hotellet köpte jag A man and His Cat av Umi Sakurai, mitt livs första Manga. Därefter blev det ramen och tåg hem. En härlig helg som, trots att jag är trött, gett mig mer energi än den tagit. Att lämna vardagen en stund var välbehövligt efter att livet varit väldigt mycket vardag, och tung sådan, under lång tid.

Fem böcker om Stockholm

Det är lördag och dags för en topplista som idag tillägnas vår huvudstad. En huvudstad som jag just nu befinner mig i. Första turen sedan covidhelvetet drog in och jag har sett orimligt mycket fram emot den.

Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström måste självklart nämnas först när böcker om Stockholm listas. Första boken i serien är kanske inte den bästa, men ändå fantastisk och eftersom grunden läggs här väljer jag den.

Ännu en klassiker och en av mina absoluta favoriter är Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg, där både staden och skärgården är viktiga. Lydia och Arvid förälskar sig, men hon förväntas gifta sig med någon lämpligare än en enkel, blivande lärare. De gifter sig på varsitt håll, men kan aldrig glömma varandra.

Grim av Sara Bergmark Elfgren är en ruggig bok där stockholmsmiljöerna har betydelse. Huvudpersonen arbetar på Gröna Lund och en av hans arbetskamrater kan kopplas till Bergmark Elfgrens tidigare bok Norra Latin.

Gröna Lund har betydelse även i En kväll i juni av Anna Lönnqvist då ett ungt par träffas där och blir blixtförälskade. Han måste ta tåget hem och de lovar att höras, men omständigheter gör att det aldrig blir så. Många år senare möts de igen. Klassiskt motiv, men det funkar.

John Ajvide Lindqvist tar oss med till Blackeberg i boken Låt den rätte komma in, där vampyrer lever bland oss vanliga, dödliga. En av de bästa böcker jag läst, vilket är lite märkligt då jag varken brukar gilla skräck eller fantasy. Ajvide Lindqvists sätt att kombinera socialrealism med det övernaturliga tilltalar mig mycket.

Grim – en sällsam historia

Att läsa Grim av Sara Bergmark Elfgren är som att träda in i en alternativ värld. En som ligger nära den vanliga världen, men ändå väldigt långt ifrån. Det är en roman som primärt vänder sig till unga vuxna, men som definitivt passar även äldre läsare. Speciellt dem som var unga på 80-talet och definitivt för dem som valde hårdrock och inte synth, som jag. Att musiken som beskrivs inte alls är min spelar däremot ingen roll, för det är ändå magiskt att träda in i den värld som Bergmark Elfgren har skapat.

Vår huvudperson heter Kasper och går på gymnasiet. När vi träffar honom första gången har han just gått ut tvåan på estetiska programmet och fått sommarjobb på Gröna Lund. Efter att ha kämpat med mattrullning under en dag får han chansen att istället jobba i spökhuset House of Demons och den chansen tar han. Där träffar han vänner som verkar vara hans på riktigt och hittar en plats där han trivs. Vi förstår att andra vänner har svikit och att Kasper mått väldigt dåligt. Fortfarande balanserar han på gränsen, men han lever och större delen av tiden uppskattar han livet.

När Kaspers föräldrar var unga spelade hans pappa Håkan i bandet Dark Cruelty och hans mamma Anja var fotografen som förevigade dem. Bandets sångare som kallades Grim dog precis när bandets EP Ancient Bloodlust hade släppts och därefter lades bandet ner och Grim kultförklarades. Grim hette egentligen Kasper och det är från honom Kasper fått sitt namn. Varje år firar Håkan och andra vänner till Grim hans minne och Kasper känner en särskild gemenskap med sin namne. På Gröna Lund träffar han Iris som är ett stort fan av Dark Cruelty och bär sin tatuering med bandets logga med stolthet. Tillsammans börjar de rota i vad som egentligen hände när Grim dog, men Kasper kan inte hålla distansen alls, utan blir i det närmaste uppslukad av Grims öde.

Ett gymnasiearbete med bilder av Grim, märkliga drömmar som påverkar honom starkt och chansen att intervjua de före detta bandmedlemmarna gör att Kasper får allt svårare att skilja på livet just nu och det som den andre Kasper levde innan den nutida Kasper fanns. Gränsen mellan dröm och verklighet, mellan livet och det inre mörkret, mellan den Kasper som fanns och den som finns suddas ut. Vi tas med på en resa tillbaka i tiden, men också en inom huvudpersonen som inte sällan blir ganska obehaglig. Som totalt ointresserad av såväl death metal som ockultism är jag fascinerad över hur berörd jag blir av en berättelse som är fylld av just det. I kombination med en kärlek till musiken, komplicerad och fantastisk vänskap, samt den ständiga jakten på att hitta sig själv är oemotståndlig och jag kan inte sluta läsa. För den som älskar musiken måste det bli en ännu större läsupplevelse. Oavsett så rekommenderar jag den varmt.


Om boken

Grim av Sara Bergmark Elfgren, Rabén & Sjögren, (2021), Unga Vuxna, 463 sidor

Shirins första fall

Bonnier Bookery är Bonnierförlagens satsning på böcker skrivna direkt för den digitala marknaden. Ett gäng kända författare som Anna Jansson, Malin Persson Giolito och Johan Theorin kommer att ge ut kortromaner på förlaget och flera har redan släppts.

Katarina Wennstams bidrag är Shirins första fall, en kortroman som faktiskt redan publicerats i Damernas värld 2014. För mig var det dock en ny text och eftersom Shirin Sundin, numera Shirin Nouri, är en av mina favoritkaraktärer ville jag självklart veta mer om henne.

Shirins första fall var ett mord och nu, många år senare, står hon öga mot öga med mördaren. Vi får veta vad han gjorde och varför. Tyvärr är det här en väldigt kort kortroman och även om den är bra hade jag önskat mig mer. Fallet är nämligen tillräckligt intressant för att vara värd en längre text.

Trots att det korta ibland blir för kort gillar jag konceptet med kortromaner och jag är sugen på att läsa flera böcker i utgivningen. Mest lockar kanske Malin Persson Giolitos nysläppta Processen, men även de två andra böckerna i trion om terror av Jonas Bonnier och Anna Jansson låter spännande.

Allt du önskar

Kristin Emilsson fortsätter sin berättelse om Amanda och Erik i tredje boken Allt du önskar och slutet gör att jag misstänker att det blir fler delar. När jag läste andra boken Äta kakan och ha den kvar tyckte jag att det hade räckt med en bok om Amanda och Erik, men jag måste säga att tredje boken slår den andra med hästlängder. Som vanligt händer det massor, på gränsen till för mycket, men även om Emilsson ofta lägger ut en galen mängd trådar lyckas hon också knyta ihop dem. I Allt du önskar finns dock material för långt mer än en bok, så det gäller att spänna fast säkerhetsbältet för att inte trilla av under läsningen då vi bjuds på extra allt.

Amanda och Erik är separerade och har varit så en tid. Amanda har gått vidare med livet och bor med nya pojkvännen Simon. Tillfälligt säger hon, men Simon vill mer och varför inte då allt flyter på fint. Visst känns det som att Amanda har ett perfekt liv på gång.

Det är dessutom Simon, eller hans förlag då, som gett ut hennes roman Dubbelliv. Även om Amanda använder pseudonymen Amber Johansson är Erik ständigt rädd för att det ska avslöjas att det är han som är mannen i boken. Det är som att romanen förföljer honom och han tar en del ogenomtänkta beslut på grund av dess existens.

Om Amanda spurtar vidare med sitt nya liv är Erik mer tveksam. Han har visserligen en ny lägenhet, men där står de få saker han tagit med sig från villan kvar i flyttkartonger. Det mesta finns i ett magasin i väntan på något slags nytt liv som är värt att leva. Visst tar han hem kvinna efter kvinna från krogen, men lycklig är han definitivt inte.

En av de många slumpmässiga vändpunkterna i boken är när Erik träffar Boel, ledare för den normkritiska teatergruppen Syster Yster. Ett möte som verkligen förändrar honom. Lyckan är fortfarande en bit bort, men livet börjar i alla fall tvekande om på nytt.

Allt du önskar är en underhållande och fartfylld historia. En lättläst och välskriven feel-goodroman som står sig väl i sin genre.

 

Norra Latin — en sällsam historia

Norra Latin är i Sara Bergmark Elfgrens bok ett klassiskt och mytomspunnet teatergymnasium där de allra bästa studerar. De som ska bli den nya generationen som ska fylla scenen på Dramaten och bli stjärnor i stora filmproduktioner. Vi får lära känna Norra Latin med hjälp av två elever i år 1. Clea, som är dotter till en känd skådespelerska  och en lika känd författare och redan har fått en del roller och Tamar, som lämnar sin familj i Östersund för att följa sin dröm. Berättelsen börjar när de möts på skolan för sitt intagningsprov, men Clea påpekar att den egentligen började långt tidigare. Kanske när hon var 8 år och fick sin första teaterroll, eller ännu tidigare då hennes mamma träffade Jack Helander när hon började på Norra Latin. Eller så började den med En midsommarnattsdröm.

Tamars intagningsprov, där hon gestaltade Puck från En Midsommarnattsdröm var fantastiskt och det blir faktiskt centralt för handlingen. När pjäsen spelades på Norra Latin för många år sedan dog nämligen en lärare under slutmonologen och Erling Jensen, eleven som då spelade Puck försvann. Detta olösta mysterium påverkar i högsta grad även dagens skola och dess elever. Fortfarande berättas historien om spöket på Norra Latin och den har lika många versioner som helst. Klart är i alla fall att det händer skumma saker i byggnaden och kanske är det ett spöke som orsakar det. Redan från början vet vi att något hemskt har hänt. Clea förhörs av en polis och vi förstår att såväl Tamar som Tim, Jack Helander son, är inblandade. Dessutom nämns Erling Jensen och det är han som sägs spöka.

Livet i Stockholm är långt ifrån fantastiskt för Tamar. I Östersund har hon nära vänner och beskriver sig som “en glad tönt” som helst av allt skulle ha velat få ett brev från Hogwarts, men i Stockholm blir hon helt ensam. I klassen blir hon ganska snart inte utfryst, men definitivt osynlig och ensam. Clea befinner sig istället i händelsernas centrum och när hon blir ihop med Tim Helander, som också påbörjat sin karriär, blir de skolans hippa par. Ganska snart blir det dock tydligt att en perfekt fasad inte är en garanti för ett perfekt liv.

Med uppropet #tystnadtagning i bakhuvudet tänker jag nu på vissa av scenerna i Norra Latin på ett annat sätt. Tims pappa Jack Helander är ett klassiskt skådespelarsvin, ett sådant som ofta accepteras så länge de är talangfulla och drar in pengar till filmbolag eller teatrar. Intäkter före allt. Makten som män har över kvinnor syns i Norra Latin, men när det övernaturliga blandas in blir det nästan ännu mer tydligt. Det är på många sätt en sjuk värld och även om Sara Bergmark Elfgren inte skriver en bok om utsatthet och övergrepp på det sätt som de som tas upp av de drygt 500 skådespelarna, finns maktspelet och den ofta rejäla obalansen mellan karaktärerna ständigt närvarande.

Det är mycket jag tycker om med Norra Latin. Kanske lite extra för att jag själv undervisar elever som läser estetiska programmet. Nu har jag dem förvisso i svenska, men jag gillar ändå att läsa om en bekant miljö även om den (tack och lov) inte liknar den jag befinner mig i dagligen. Trots att jag brukar vara väldigt skeptisk till övernaturliga element i böcker köper jag det helt i Sara Bergmark Elfgrens utformning. Det är precis lagom skrämmande och just den flytande gränsen mellan verklighet och fantasi gör Norra Latin till riktigt bra läsning. Jag gillar den skarpt.

Från Djursholm till Danvikstull och kylskåpskall fil

Veckans tema på Kulturkollo är Stockholm, stad i världen och i vårt hjärta och allt det där. I veckans utmaning vill Lotta att vi tipsar om saker att göra i Stockholm och om skildringar av staden som vi gillar.

Jag missar aldrig Fotografiska när jag är i Stockholm. Det är mitt absoluta favorittillhåll. Sedan gillar jag Moderna, mest för lokalen och utsikten och för Stockholm Literature. Visst kan jag uppskatta vissa utställningar också och butiken är fantastisk. Just nu är jag sugen på att se Marie-Louise Ekmans utställning, men det kommer jag inte att hinna. Tre timmar med tåg är ändå lite för långt bort för att svänga dit bara för en utställning.

Idag skulle en av de största stockholmsskildrarna Per Anders Fogelström fyllt 100 år och hans Stockholm formade min bild av staden. Sist jag och maken var själva i Stockholm tvingade jag honom på en kort tur runt Vita bergen, men jag skulle gärna göra en riktig rundvandring med guide. Någonstans finns också Carl Anton i Vita Bergen, men det minnet är inte mycket mer än den kylskåpskalla filen och en sjungande gubbe. Då tänker jag alltid på avsnittet i någon av stadböckerna när familjerna lämnar sina hus för att de ska avlusas (husen alltså, inte familjerna). Inte för att det egentligen hör ihop, men för att känslan av frihet är densamma.

Annars är det mycket musik som jag förknippar med staden, som Orups Stockholm eller kanske ännu mer Från Djursholm till Danvikstull. Jag tycker ännu mer om Love Antells version från Så mycket bättre. Inte lika ljuv, men coolare. När Monica Z sjunger Sakta vi går genom stan njuter jag också lite extra. Och så Mauro Scoccos Sarah då, där alla utanför huvudstaden fick veta vad 7eleven var. Även om staden inte står i centrum i texten, gör den det i videon och den är därför en av mina musikaliska favoritskildringar av vår huvudstad. På samma skiva finns också Hem till Stockholm, även den en fin låt.

 

 

Jag är alla…

Två små notiser i dagens GP handlar om makt och egocentrism. Som göteborgare och kvinna kan jag inte annat än att hålla med.

På väg hem

image

Stockholm är superfint, men nu längtar jag hem till lugnet och tystnaden i skogen. Saknar visserligen även mina intensiva och babblande söner. Färden hem ägnas åt Deceptions.

Bubbel i Stockholm

image

Fina svärföräldrar grattar. Kanske skönt att hänga på rummet. Nej, det får bli senare.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: