Fredrik Backman

Julböcker från tidigare år

Självklart hoppas jag hinna läsa och skriva om fler julböcker innan det är dags att fira jul, men jag vill ändå passa på att tipsa om några böcker jag läst de senaste åren.

Först tre noveller om jul av Malin Persson Giolito, Camilla Sten och Fredrik Backman

24 goda gärningar av Jenny Fagerlund handlar om Emma som gör en kalender full av goda gärningar.

Brutna ben och brustna hjärtan av Maria Ernestam är en helskruvad berättelse om Lisbeth i Frillesås.

Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem av Mats Strandberg och Sofia Falkenhem är en superfin julbok för de yngre läsarna.

En sång för Hedda av Annika Estassy är en riktigt fin historia om en mamma som börjar bli gammal.

En vinter i Paris av Jenny Oliver är lite väl smörig, men att den utspelar sig i Paris räcker långt.

Jag kommer hem till jul av Joanna Bolouri innehåller en låtsasdejt som självklart blir något annat.

Julafton på den lilla ön i havet av Jenny Colgan innehåller allt en klassisk julberättelse ska innehålla.

Sju dagar med familjen av Francesca Hornak handlar om en familj som tvingas i karantän under julhelgen

Skumtomten av Mia Ahl är en charmig berättelse som utspelar sig i Göteborg.

Tre systrar och en jul att minnas av Sarah Morgan är en julroman med extra allt och lite till, men jag tyckte ändå om den.

 

Fler bra böcker att bokcirkla om

Det är svårt att just nu träffa sina bokcirklar live, men eftersom mitt förra inlägg med tips på böcker att bokcirkla om varit så populärt ger jag fler tips. Tanken är att jag ska bjuda på ett inlägg i månaden med böcker som antingen är nya, nyutgivna i pocket eller något äldre men ändå riktigt bra. Ett annat tips är att mötas digitalt och bokcirkla, något som jag tycker har fungerat över förväntan de gånger jag testat.

Här kommer i alla fall fler tips på böcker att bokcirkla om:

God Jul av Jonas Karlsson

Om ni hinner med en träff innan jul är Jonas Karlssons kortroman suverän läsning. I God Jul tar han oss med till ett kommunkontor där adventsstakar ska placeras i ett visst mönster i fönstren för att bilda orden “god jul”. Anarki utbryter dock när alla vill ha ljusstakar och ingen riktigt kan styra upp det hela. Fruktansvärt rolig bok om man gillar torr humor och har i alla fall lite koll på kommunal verksamhet.

Under två timmar av Hanna Landahl

Det här är berättelsen om Staffan som får en 40-årskris trots att han bara är 37. Det börjar när Martin, hans yngre och snyggare arbetskamrat (som dessutom springer milen på under 45 minuter) får den befordran som Staffan så gärna vill ha. Staffan gör allt och lite till för att visa hur ung han fortfarande är och lovar att springa Göteborgsvarvet på under två timmar. Jag tycker verkligen om att lära känna Staffan och det är lite extra kul att han bor på Hisingen.

Samlade verk av Lydia Sandgren

Det här är en bok som kanske är extra rolig att läsa om man kommer från Göteborg, då staden nästan är som en egen karaktär. En tjock bok som av de anledningen kanske inte passar så bra som bokcirkelsbok, men samtidigt finns det så väldigt många saker att diskutera kring kärlek, vänskap, föräldraskap, svek, litteratur, konst och inte minst förändringar och förluster. Läs den över julledighet och samtala sedan om den länge, länge.

Björnstad av Fredrik Backman 

Björnstad är inte helt ny, men aktuell på grund av tv-serien som sänds på HBO. Det är mycket hockey, men faktiskt är det inte nödvändigt att gilla hockey för att uppskatta Backmans bok. Vi får följa Peter Andersson som avslutat en proffskarriär och nu återvänder till sin hemort Björnstad för att träna det lokala hockeylaget. Hockey är viktigare än allt annat, viktigast är ungdomslaget och allra viktigast är stjärnan Kevin. När han anklagas för ett allvarligt brott som involverar Peters dotter blir situationen riktigt svår.

Historieläraren av Matt Haig

Matt Haigs bok handlar om en väldigt ovanlig historielärare som helt klart har mer erfarenhet av historien än andra med samma yrke. Tom Hazard, som han heter just nu, har nämligen levt i flera hundra år och åldras ungefär ett år när andra hinner bli tretton år äldre. Syndromet kallas anageria och verkar helt ärligt vara mer av ett straff än en gåva. Berättelsen om Toms långa liv är däremot riktigt intressant att följa.

 

Fem bra böcker! Jag återkommer nästa månad med fler bra tips.

Photo by Kelly Visel on Unsplash

Björnstad som tv-serie

 

Jag tyckte mycket om Fredrik Backmans bok Björnstad när jag läste den för fyra år sedan och var lite nervös inför att se tv-serien baserad på boken. Kanske var det bra att jag inte gick direkt från läsningen till att ta del av serien, men trots ett lite suddigt minne känns det ändå som att bearbetningen varit bra.

Vi får följa familjen Andersson som kommer tillbaka till Björnstad efter att pappa Peter varit hockeyproffs utomlands. Nu ska han ta över som tränare av det lilla samhällets hockeylag. När han ser dem spela inser han att det inte finns något han kan göra med det spelarmaterial han fått tilldelat sig. Istället ser han juniorlaget spela och imponeras av dess stjärna Kevin som är en spelare utöver det vanliga. Att han petar nuvarande tränare gör att han redan före start skaffar sig flera fiender. När han sedan förbjuder föräldrar att vistas i ishallen under träning och dessutom bänkar en spelare med högljudda föräldrar gör knappast saken bättre. Men så börjar laget vinna och med framgång kommer också lojalitet. En lojalitet som helt försvinner när en fest spårar ut fullständigt.

Visst finns det delar av boken som jag saknar i tv-serien. När allt koncentreras på Maya och Kevin är det många andra viktiga karaktärer som får nöja sig med en biroll. Jag tänker till exempel på Kevins bästa vän Benji, spelad av en mycket talangfull Otto Fahlgren, som nu blir en lojal kompis med ett hemligt förhållande och en oförmåga att våga vara sig själv. Att Backman valde att skriva om en homosexuell hockeyspelare var en av de saker som gjorde boken nyskapande och speciell. Nu finns Benji med och det är bra, men om uppföljaren Vi mot er blir serie även den hoppas jag att Benji får stå mer i centrum. Det finns också väldigt mycket mer plats för hockeytalangen Amat, vars karaktär är lika viktig som i boken, men ändå får mindre plats.

Mamma Mira får inte heller bli en egen karaktär i tv-serien, där hon porträtteras av suveräna Aliette Opheim. Där bokens Mira funderar mycket över hur hon ska kombinera en egen karriär med att vara tränarfru och hela tiden undrar när det ska bli hennes tur, blir tv-seriens Mira mest av allt mamma och fru. Samtidigt blir det tydligt att hennes lojalitet finns hos familjen och det är inte en felaktig tolkning om än väldigt mycket mindre komplex. Mindre komplex är också Peter, men även han porträtteras fint av Ulf Stenberg, som vi också såg i andra säsongen av Älska mig. Det går helt enkelt inte att säga lika mycket i fem avsnitt på tv som i en roman på nästan 500 sidor. Jag tycker ändå att seriens skapare Peter Grönlund lyckats bra med att renodla konflikten som skapas i ett litet samhälle när det enda som de tror på tas ifrån dem. Fredrik Backmans bok är viktig och jag är glad över att berättelsen genom tv-serien kommer att nå väldigt många fler.

För den som gillar tv-serien och vill veta mer om karaktärerna rekommenderar jag både en läsning av Björnstad och fortsättningen Vi mot er. Fredrik Backman skriver också på en tredje bok om Björnstad som enligt Vi Läser har titeln De som springer mot elden. Jag hoppas på snar publicering då jag inte riktigt är färdig med Björnstad ännu.

Top Ten Tuesday med böcker som får mig att le

That Artsy Reader Girl har tagit över Top Ten Tuesday från The Broke and the Bookish som startade utmaningen 2010. Jag behöver inspiration och bestämde mig därför för att hänga på den här tisdagen då temat är Books That Make Me Smile. Jag tänker mig just leenden, men ett och annat asgarv slinker med också.

  1. Roddy Doyle är en favorit som är bra på att kombinera svärta och humor. Jag absolut älskar hans The Barrytown Trilogy och funderar faktiskt på att läsa om de tre böckerna om den irländska familjen Rabbitte.
  2. En annan favorit är Erlend Loe och roligast av hans böcker är nog ändå Doppler om mannen med samma namn som flyttar ut i skogen och blir vän med en älgkalv.
  3. Lena Ackebos trilogi om systrarna Mona och Barbro som inleds med Världens vackraste man får mig verkligen att le om än inte gapskratta.
  4. Caitlin Moran är rolig och charmig. Hennes How to be a woman får mig att skratta åt eländet.
  5. Sara Lövestams grammatikböcker är fantastiskt roliga och första gången jag läste Grejen med verb öppnade sig en helt ny värld.
  6. Charmigt roliga är alla böcker av Mhairi McFarlane och min favorit är nog Det kommer aldrig vara över för mig.
  7. Fredrik Backman kan vara för mycket, men debuten En man som heter Ove får mig ändå att le.
  8. Toalettpapperskungen av Maria Ernestam är en rolig skröna om hur en stor mängd toalettpappersrullar sätter en liten ort på kartan.
  9. Jag absolut älskar Jonas Karlssons absurda humor och hans God Jul är något av det roligaste som skrivits.
  10. Liv Strömquist är en annan favorit och hennes Prins Charles känsla är vass och rolig.

 

Vilka böcker får dig att le?

Genrer jag inte tycker om …

Inspirerad av Sincerely Johanna och hennes senaste video tänkte även jag skriva lite om genrer jag inte tycker om.

Johanna tar upp deckare och spänning som genrer hon inte läser, men det gör jag. Däremot börjar jag tröttna väldigt på allt för stereotypa poliser och många av de stora svenska deckarförfattarna går bort för att jag helt enkelt inte är intresserade av deras huvudpersoner. Det är också viktigt att det välskrivna böcker med en tydlig röd tråd och ett bra språk. Sedan är miljön viktig också och jag väljer bort i princip alla böcker som utspelar sig på ensliga små öar. Vad är det som är så himla bra med det?

Eftersom deckargenren verkligen exploderat och fortsätter att explodera om och om igen är det helt klart så att kvaliteten varierar och det gäller att leta fram guldkornen som definitivt finns.

Även när det gäller fantasy och sci-fi undviker jag det mesta. Speciellt high-fantasy med hundra miljoner karaktärer indelade i olika släkter (eller till och med olika sorters magiska varelser) och som har en massa kartor i inledningen. Här inser jag att jag kommer att få bistra kommentarer från flera bloggvänner som jag vet älskar just kartor. Men nej, det är ingenting för mig. Ska det vara släktträd och kartor så är det Per Anders Fogelströms Stadserie som gäller.

Jag gillar däremot dystopier mycket, speciellt politiska sådana som utspelar sig i en framtida värld där allt gått åt helvete. I speciellt ungdomsboksgenren finns det dock alldeles för många och för lika böcker som gjort att jag tappat intresset lite. Många försöker göra en ny Hungerspelen, men jag önskar mig helt nya och kreativa idéer.

Romance och feelgood som är för stereotyp och handlar om kvinnor som bara tänker på utseende, vikt och kläder går också bort. Väldigt många böcker i dessa genrer har en tendens att förminska kvinnor och göra dem till offer. Sådana böcker går fetbort. Däremot finns det en hel del böcker i genren också och helt klart feministiska sådana. Kalla mig gärna pryd, men jag klarar mig också utan allt för många sexscener. De ger mig helt ärligt absolut ingenting.

En genre som jag avskyr är en jag kallar “medelålders män skriver tegelstenar om sig själva och stirrar så djupt in i naveln att de knappt hittar ut”. Knausgård, Lundell och en hel rad andra författare klarar jag mig bra utan. Ännu värre med självbiografier av män som inte ens kan skriva själva, men trots spökskrivare hävdar att de ger ut en självbiografi tar jag inte heller i med tång.

Över huvud taget har jag svårt för pladdriga tegelstenar eller sådana böcker som (med ett finare uttryck) kallas “episka romaner” eller “The Great American Novel” (för tegelstenar skrivs inte sällan av amerikaner, plus size meny och allt det där).  Även här finns främst män representerade, men en och annan kvinna slinker igenom också. Jag orkar verkligen inte läsa megatjocka böcker om män som tror sig förändra världen.

Något som också är svårt är humor. Böcker som marknadsförs som roliga är sällan sådana som får mig att skratta. Jag får istället ångest av böcker som liknar Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, men kan uppskatta Fredrik Backman, dock mer när han är allvarlig än när det blir för galet som i senaste boken Folk med ångest. Skrönor är också något jag avskyr och om en bok beskrivs som “mustig” drar jag öronen åt mig. Däremot skrattar jag gott åt böcker av Jonas Karlsson och Erlend Loe. Absurt är min grej.

Vilka sorters böcker har du svårt för?

 

 

Photo by Skitterphoto from Pexels

 

 

En trio julnoveller

Två korta berättelser om julen har jag också hunnit läsa och när det nu är julafton är det hög tid att skriva om dem. Camilla Sten berättar i Julfesten om en personalfest som slutar med mord. En helt okej berättelse, men mer underhållande än spännande om en julfest på en reklambyrå med dålig ekonomi där anställda har varslats precis före jul.

Betydligt mer finstämd är Malin Persson Giolitos En julsaga där Ebba funderar över hur hon ska klara av att fira jul när hennes mamma gått bort bara tre månader tidigare. Visst har hon man och barn att fira med, men julkänslorna vill inte riktigt infinna sig. En fin berättelse om hur saknaden efter nära och kära kan kännas extra mycket just vid olika högtider.

Finare än båda dessa är faktiskt Fredrik Backmans Ditt livs affär, som jag läste 2017. Den handlar om en man som snart ska dö och får en chans att förhandla med döden. En riktigt gripande julsaga som jag varmt rekommenderar.

Tre korta texter som du hinner läsa om du lyckas slinka till dig lite lästid mitt i firandet.

 

 

Folk med ångest

Folk med ångest är Fredrik Backmans senaste roman och kanske den mest skruvade. Han låter ett gäng udda figurer bli tagna som gisslan under en lägenhetsvisning och beskriver sedan deras reaktioner. Ett fransk-klassicistiskt drama på många sätt med en plats, en begränsad tid, men ett myller av relationer och personer. Det räcker att titta på omslaget för att få en känsla för kaoset som väntar innanför pärmarna.

Inledningsvis tyckte jag att det här var en skitjobbig bok. Eller fel. Inledningsvis älskade jag den. När Backman beskriver en person som hoppar och en som inte gör det, men ber oss att inte tänka på det just nu. När han låter berättaren bli en egen karaktär och tala direkt till läsaren. Sedan blir det kaos och jag blir lite trött. På förlagets hemsida beskrivs Folk med ångest som “en orimligt stökig komedi” och ja, det är definitivt sant. Det är det kaoset som först blir lite väl mycket för min smak.

Allt handlar om en lägenhetsvisning. Ni har säkert varit på sådana och om ni har det känner ni säkert igen karaktärerna. Där finns den äldre mannen som går och sparkar på listerna och muttrar om alla fel som måste åtgärdas med målet att skrämma bort andra spekulanter och så finns de gravida, som nästan har flyttat in innan visningen är över och som ser sådär läskigt lyckliga ut bara av tanken. Väldigt få lägenhetsvisningar bevistas däremot av en man iklädd kanindräkt och det är ganska ovanligt att en bankrånare dyker upp och tar alla spekulanter som gisslan.

På just den här lägenhetsvisningen dagen före nyårsafton är det dock just detta som sker. Lägg därtill banktjänstemannen som just rånats, en dam som hävdar att hennes man är och parkerar bilen och så frun till den där listsparkaren som gör allt för att göra sin man lycklig. Och så en mäklare då. Icke att förglömma. När gisslandramat är ett faktum introduceras vi också för två poliser som också råkar vara far och son och försöker hitta ett sätt att samarbeta. Tillsammans bilder de alla gruppen som på ett eller annat sätt kan kategoriseras som “folk med ångest”.

Någonstans förvandlas Backmans bok från en ganska påfrestande och hysterisk historia till att bli en ganska charmig skildring av en grupp människor som bara råkar träffas och faktiskt gör det bästa av en mycket märklig situation. Det finns något djupt mänskligt över dem och snart fångar de mitt intresse. Språket är som vanligt lite överlastat, men jag tycker att Backman håller sig från de värsta krumbukterna i den här boken. Det finns en stramhet i alla metaforer och en mänsklighet i de stora känsloorden och de många snabba klurigheterna. Jag gillar det jag läser och jag gillar alla känslor som väcks i mig.

Folk med ångest är helt galen, så är det verkligen, men det är också en väldigt varm och mänsklig bok om rädsla, ensamhet, ångest, kärlek och alla andra starka känslor känslor som går att komma på. Det finns något befriande med att bara kötta på med alla känslor med extra allt och grädde på toppen. Det är inte ens en gnutta subtilt, men rätt härligt ändå.

 

De nominerade till Årets bok 2019

De tolv titlar som är nominerade till Årets bok 2019 presenterades idag. Listan innehöll en rad överraskning varav en riktigt rolig. Tre titlar hade jag med på min tipslista. 

Det är inte bara titlar på listan som överraskar, utan de som inte finns med. Jag var tämligen säker på att Alex Schulman och Fredrik Backman skulle nomineras, men faktiskt är det rätt skönt att det inte blev så. Visserligen finns fortfarande några författare med stor fanbase på listan, men lite spänning kan det nog blev. Tråkigare var det att Mattias Edvardsson nominerades, då hans En helt vanlig familj  är riktigt bra.

De nominerade är:

De dubbelt så bra, Bengt Ohlsson (Albert Bonniers förlag)

Ett något oväntat val och ingen bok jag hade planerat att läsa. När en bok beskrivs som “episk” blir jag lätt skeptisk. Kanske får den en chans ändå.

Det som göms i snö, Carin Gerhardsen (Bookmark Förlag)

Första delen i en ny deckarserie av en författare jag gillar, men tappat bort. Det här är definitivt en bok jag kommer att läsa.

En katts resedagbok, Hiro Arikawa (Bokförlaget Nona)

Årets stora överraskning och ett roligt val. Beskrivningen av den får mig att tro att detta kan vara en helt fantastisk bok eller en alldeles för skruvad skröna med en för stor dos smörig livsvisdom. Jag får helt enkelt läsa och se.

Järtecken , Christoffer Carlsson (Albert Bonniers förlag)

Ett av mina tips som gick in och det är jag väldigt glad över. Christoffer Carlsson är en skicklig författare och dessutom en mycket sympatisk och ödmjuk sådan. Det här kan mycket väl bli årets vinnare.

Manhattan Beach, Jennifer Egan (Albert Bonniers förlag)

Ännu en bok som beskrivs som en episk roman, men jag har länge tänkt läsa något av författaren, så kanske blir den här boken läst ändå.

Mörkret, Ragnar Jónasson (Modernista)

Det var oväntat många spänningsromaner nominerade i år och den här tittade jag faktiskt på så sent som i helgen då jag läste om hans andra bok Ön som kommer ut i höst. Mord på öar är inte riktigt min grej dock, inte ens när det handlar om Island.

Pachinko, Min Jin Lee (Polaris)

Det här är en nominering jag borde ha förutsett och en bok som väntar i min TBR-hög. Eftersom Sydkorea är temaland på årets Bokmässa finns det dubbla anledningar att läsa den.

Påfågelsommar, Hannah Richell (Forum)

Jag har läst Skuggan av ett år, Richells förra bok som gavs ut på svenska. Det var en bra roman som liksom Påfågelsommar utspelar sig i två tider. Det här är en nominerad jag absolut vill läsa.

Silvervägen, Stina Jackson (Albert Bonniers förlag)

Ännu ett tips som gick in och en av de mest självklara nomineringarna. Frågan är hur länge den här boken lever och om populariteten räcker ända till Bokmässan.

Stormvarning, Maria Adolfsson (Wahlström & Widstrand)

Just nu läser jag Felsteg, som är första delen i serien som utspelar sig på/i den fiktiva ögruppen Doggerland. Det går ganska trögt tyvärr och blir det inte bättre är det frågan om jag läser vidare i serien. Många verkar dock älska, så jag hoppas fastna snart.

Till minnet av en villkorslös kärlek , Jonas Gardell (Norstedts)

Mitt tredje tips och det här är helt klart en författare med en stor skara fans, vilket gör att Till minnet av en villkorslös kärlek kommer att placera sig högt. Det är en bra bok också, det är det, men inte hans bästa. Kanske kan Gardell stå för årets bittra förlorartal?!

Vaggvisa, Leila Slimani (Natur&Kultur)

Så himla kul att Vaggvisa nominerades, då det var en av de absolut bästa böckerna jag läste förra året. Jag vågade inte ta med den bland mina tips, då det kom ut precis i månadsskiftet mars/april 2018 och jag var rädd att det var för tidigt. Fantastisk bok!

 

Nu har juryn gjort sitt och läsarna tar över. Du kan rösta på din favorit här.

Vilka nomineras till Årets bok?

Om en liten stund får vi veta vilka böcker som nominerats till Årets bok 2019. Det brukar vara en rejäl blandning av böcker i olika genrer, såväl svenska som utländska. Kravet är att de nominerade böckerna ska vara utgivna på svenska mellan maj 2018 och april 2019. Jag har botaniserat lite och tror att de här titlarna nomineras:

Bränn alla mina brev av Alex Schulman, Bookmark förlag

Alex Schulman vann Årets bok 2017 för Glöm mig och det vore väldigt konstigt om han inte nominerades för Bränn alla mina brev. Det är en välskriven bok som skapat debatt och väl värd en nominering.

Silvervägen av Stina Jackson, Albert Bonniers förlag

En uppmärksammad och prisad debutbok som nått en stor publik. Dessutom är den välskriven och spännande, vilket gör att jag verkligen tror på en nominering.

På egen hand av Marian Keyes, Norstedts

En riktigt bra bok av en författare som gör något av en comeback. På egen hand handlar om en rejäl ålderskris som skapar en lika rejäl äktenskapskris.

Järtecken av Christoffer Carlsson, Albert Bonniers förlag

Leo Junker må ha gett honom ett genombrott, men Järtecken är helt klart Christoffer Carlssons bästa bok. En roman om ett brott som påverkar många.

Till minnet av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell, Norstedts förlag

Absolut inte hans bästa bok, men jag tror ändå på en nominering av denna ordrika och innerliga självbiografi som ändå är en roman.

Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet, [sekwa]

De små förlagen brukar ha svårt att hävda sig, men jag hoppas verkligen att fler upptäcker den här fantastiska boken om Jo som mister sin fru och får en utmaning genom hennes testamente.

Evelyn Hugos sju äkta män av Taylor Jenkins Reid, Louise Bäckelin förlag

Mycket glamour, men också otroligt mycket under ytan i denna fina bok om en filmstjärna som spelar roller inte bara i sitt yrkesliv.

Det kommer aldrig vara över för mig av Mhairi McFarlane, Harper Collins

Mhairi McFarlane är överlägsen i sin genre och det här är hennes bästa bok hittills. En fin berättelse om kärlek, ensamhet och hemska minnen.

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson, Bokförlaget Forum

Edvardssons bok kom ut i juni förra året, men jag tror och hoppas inte att den glöms bort när de nominerade ska väljas ut. Det här är en riktigt bra roman där olika familjemedlemmar berättar sin version av en betydelsefull natt.

Syskonen av Tessa Hadley, Wahlström & Widstrand

En helt vanlig “roman-roman” om en familj som tillbringar några dagar i ett sommarhus. Det kan tyckas enkelt, men är riktigt svårt att skriva på ett bra sätt. Tessa Hadley lyckas riktigt bra i Syskonen.

Familjen i huset bredvid av Sally Hepworth, Printz Publishing

En underhållande roman med fokus på relationer, men också en del spänning. Lite Wisteria Lane i bokform om än inte lika knäpp. En författare jag gärna läser mer av.

Folk med ångest av Fredrik Backman, Bokförlaget Forum

Den enda boken jag inte läst, helt enkelt för att den inte släpps förrän 25 april. Jag har dock svårt att se hur juryn skulle gå förbi herr Backman, som brukar nå en bred publik.

 

Nu är det ju helt otroligt att jag skulle ha läst i princip alla de nominerade, men jag hoppas och tror att några av titlarna på listan finns med när Årets bok har presskonferens. Vilka böcker tror du finns bland de nominerade?

Veckoutmaning om småstadsliv

I veckan står småstäderna i centrum hos Kulturkollo och veckans utmaning har två frågor.

Vilken boks eller films småstad skulle du vilja flytta in i?

Anna Fredriksson har flera gånger skildrat Österlen och i boken Mellan himmel och hav ärver Sally ett hus i Kivik. Jag har aldrig varit i just Kivik och faktiskt knappt ens på Österlen, men ett besök för snart tre år sedan var jag redo att flytta dit. Kanske får jag besöka Kivik på riktigt, eller så läser jag bara vidare i serien om hur Sally öppnar ett pensionat i Ett enklare liv som släpps i juni.

Jag hade också kunnat tänka mig att flytta in i någon engelsk småstad, kanske en som liknar Lucy Dillons fiktiva Longhampton. Där finns några pubar, ett galleri, ett bed and breakfast, en bokaffär och en hög ganska så trevliga människor.

Vilken boks eller films småstad vill du aldrig ens besöka, någonsin?

En trevlig småstad kanske kunde vara okej, men det får inte vara alldeles för ödsligt eller ensligt och definitivt inte för kallt. I Fredrik Backmans fiktiva Björnstad hade jag troligen fått panik. Visst är hockey okej ibland, men att behöva bo på ett ställa där i princip ingenting annat räknas hade varit en smärre mardröm. Ännu värre hade det dock varit att tvingas bo i Fargo.

Photo by Alex Vasey on Unsplash

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: