Dorit Rabinyan

Tankar om bokrean och böcker jag absolut inte ska köpa

Släng dig iväg direkt, för mellan 7 och 10idag är det 4 för 3 på bokrean på Akademibokhandeln. Själv ska jag definitivt inte köpa något på rean i år heller (vem försöker jag lura?), men det skadar inte att undersöka utbudet.

Böcker jag redan läst och därför inte kommer att köpa

Silvervägen av Stina Jackson är riktigt bra och läsvärd.

Alla floder flyter mot havet av Dorit Rabinyan var en av de bästa böcker jag läste förra året.

Höstdåd av Anders de la Motte är en välskriven spänningsroman.

Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan är lättläst och charmig.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru är en knivskarp och mycket aktuell dystopi.

Vända hem av Yaa Gyasi är en lärorik, men också mycket välskriven bok.

Sara Lövestams fantastiska grammatikböcker Grejen med verb, Grejen med substantiv och pronomen, samt nya Grejen med ordföljd är böcker som måste ägas.

Till alla killar jag har gillat av Jenny Han är supercharmig.

Flera av de här titlarna finns i pocket redan, men går att köpa inbundna på rean för i princip samma pris.

 

Böcker jag inte läst, men absolut inte ska köpa ändå

Våldets historia av Édouard Louis är en bok jag är nyfiken på.

Behrang Behdjou är till vardags journalist på DN och på rean finns hans debutbok Gå med mig till ett hyfsat pris.

Jag har länge tänkt läsa något av Kjell Johansson och hans Familjen som finns på rean låter riktigt intressant.

Romaner av Tove Jansson innehåller kortromanerna Solstaden, Den ärliga bedragaren, Stenåkern och Rent spel.

 

Photo by Eugenio Mazzone on Unsplash

Bästa läsningen 2018

De senaste dagarna har varit en orgie i statistik kring min läsning 2018. Frågan som kvarstår är dock vilka av de 142 böcker jag läst i olika genrer, skriva av kvinnor och män från olika länder, som var bäst. Nu kommer svaret på frågornas fråga. Listan är dock utan inbördes ordning, i alla fall typ. De som står först är nog ändå lite bättre än de som står sist, men begreppet bäst är lite lurigt. Vad som är bäst handlar om så många saker, inte minst när boken blir läst. Hur som helst har jag satt ihop någon slags topplista för 2018 som innehåller tolv riktigt bra böcker.

Moonrise, Sarah Crossan

Ungdomsbok skriven på prosalyrik om en yngre bror som besöker sin storebror som väntar på att avrättas i fängelset.

Comedy Queen, Jenny Jägerfeld

Sashas mamma har begått självmord och för att hantera det försöker Sasha att bli allt hon inte var. En otroligt stark, sorglig, men framför allt (konstigt nog) rolig bok om att leva i skuggan av någon som valt att inte fortsätta leva alls.

Alla floder flyter mot havet, Dorit Rabinyan

Berättelsen om Liat, judinna från Israel och Hilmi från Palestina, som möts och inleder ett förhållande i New York är helt klart en av de starkaste jag läst i år. Det blir så tydligt att konflikten inte är något som finns långt borta i deras hemland, utan följer med dem var de än befinner sig.

Mellan himmel och Lou, Lorraine Fouchet

Jo har just förlorat sin fru Lou och livet blir aldrig mer detsamma. I sitt testamente uppmanar Lou sin make att förbättra relationen till deras gemensamma barn och även om han egentligen inte tycker att det är något fel på sin relation till barnen försöker han följa hennes vilja.

Mocka, Tatiana de Rosnay

En son blir överkörd av en bil och hans mor gör allt för att finna den skyldige. Blind av sorg tar hon inte alltid de bästa besluten, men det är lätt att förstå hennes agerande. Mocka är en drabbande bok om den aldrig sinande kärleken till ens barn.

Ett hjärtslag från döden, Maggie O’Farrell

I denna mycket annorlunda självbiografi beskriver Maggie O´Farrell 17 möten med döden. Det är snyggt, smart och både sorgligt och underhållande. En riktigt bra och annorlunda bok.

Om vi bara kunde byta kroppar med varandraJohanna Nilsson

Kung B och Queen O är ett osannolikt, men inte desto mindre perfekt, kärlekspar. De lever utanför samhället, men försöker göra det mesta av livet. Det här är en bok som kändes som ett knytnävsslag i magen. Så vacker och så sorglig.

Vaggvisa, Leïla Slimani

Två barn mördas, det får vi veta redan från början. Vi anar också att det är deras barnsköterska som gjort det, men ingenting är självklart. Berättelsen om Louise, den perfekta barnsköterskan och den familj hon arbetar hos är något av det mest obehagliga jag läst i år.

Den som stannar, den som går, Elena Ferrante

Tredje delen i Ferrantes Neapel-kvartett är den jag tyckt mest om hittills. Äntligen tar Lila kommando över sitt liv, medan Elena snarare krymper. Nu har jag fjärde och avslutande delen kvar och den sparar jag till ett bra tillfälle.

Year of impossible goodbyes, Sook Nyul Choi

Sook Nyul Choi föddes i Pyongyang 1937 och hennes självbiografiska bok handlar om barndomen i landet som fortfarande hette Korea och som först ockuperades av japanerna och sedan av ryssarna innan det delades. Mycket intressant och bra bok.

Litet land, Gaël Faye

Året är 1993 och den tioårige Gabriel bor i Burundis huvudstad Bujumbura med sin mor från Rwanda, sin far från Frankrike och sin lillasyster Ana. Det första fria valet närmar sig och med det fruktansvärda strider. Jag lärde mig massor av den här boken, men det är också en fin uppväxtskildring.

Slutet, Mats Strandberg

En komet är på väg mot jorden och eftersom det riktiga livet inte är som en Hollywood-film finns det inga borrar i världen som kan hejda katastrofen. Vi får följa tre ungdomar under de sista veckorna innan slutet av världen som vi känner den. Det är fruktansvärt, men konstigt nog inte nattsvart.

 

Vilka är de bästa böckerna du läst i år?

 

Photo by fotografierende on Unsplash

Så var de 100!

Målet i år är att läsa 130 böcker och kanske lyckas jag med det. I alla fall kom jag fram till 100 mycket tidigare än jag tidigare gjort. 100-årsfirandet har i alla fall de senaste åren skett i november och det är långt ifrån alla år jag ens läst 100 böcker.

Det ska sägas att jag visserligen läst mycket, men mycket mer lättsamt och lättläst än jag brukar. Huvudet har inte varit tillräckligt utvilat för att jag ska ha vågat ge mig på de tyngre böckerna. Faktiskt var jag så hjärntrött i somras att jag inte kunde läsa på engelska. Engelskläraren förstod inte språket och det blev något av en väckarklocka. Nu känner jag mig lite fräschare och mer utvilad, men vi har och har haft ett tufft år, vilket sätter sina spår.

I år blev bok nummer 100 Vi möts på museet av Anne Youngson, en brevroman som består av brev mellan en engelsk kvinna och en dansk man, båda i den åldern där barnbarnen börjar dyka upp. En fin bok, men jag har så svårt för den epistolära formen.

Bäst hittills i år då? Från listan med lästa böcker vill jag lyfta fram:

Moonrise av Sarah Crossan, en fantastisk lyrikroman som berörde mig mycket.

Year of impossible goodbyes av Sook Nyul Choi, som är en riktigt bra uppväxtskildring från Nordkorea.

Litet land av Gaël Faye, som ger oss ett barns perspektiv på striderna mellan tutsier och hutuer på 90-talet.

Alla floder flyter mot havet av Dorit Rabinyan, som genom en kärlekshistoria får mig att inse vidden av konflikten mellan Palestina och Israel.

Ragga som du shoppar av Lin Jansson, som är årets kanske största överraskning. Underhållande och nattsvart i en skön kombo.

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld, som är den kanske modigaste ungdomsboken någonsin.

Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet, som överväldiga mig med alla känslor.

Självklart har jag läst många fler riktigt bra böcker, men de här kommer att stanna kvar länge.

8 böcker till mor

Min mamma får alltid böcker på mors dag, vilket kanske är fantasilöst, men sommarläsning är alltid välkommet. Oftast blir det ett gäng pocketböcker, men ibland någon nyare, inbunden bok. I vår har jag läst alldeles för få nya böcker, så rekommendationerna blir främst pocketböcker (som självklart går att köpa även i inbunden version). Och mamma, om du läser så sluta nu. Det blir med all säkerhet böcker i år igen och mycket troligt några av dessa.

Nya böcker

Jag tror att min mamma skulle tycka mycket om Alla floder flyter mot havet av Dorit Rabinyan, som är berättelsen om den israeliska Liat och den palestinske Hilmi som träffas i New York och blir förälskade. Mellan dem finns årtionden av krig.

Gröna fingrar sökes av Annika Estassy utspelar sig i ett koloniområde och innehåller en hel del trevliga karaktärer med olika problem och hemligheter. Den tror jag att mamma kan uppskatta.

Små stora saker av Jodi Picoult handlar om Ruth som anklagas för en patients död. Intressant och oväntat frispråkigt om vardagsrasism och hur den drabbar fler än vi anar. Jag engageras verkligen av Ruths öde, men gillar också att Picoult inte demoniserar de som anmäler henne.

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck. Så himla bra om Charlotte som ärver en bokhandel i London. En bok som är som en film av Richard Curtis, som gjort flera av mammas favoritfilmer.

Nytt i pocket

Sommaren är en tid för det lättsmälta, i alla fall inledningsvis och jag skulle vilja tipsa om Inte för nära av Colleen Oakley. En bok om Jubilee som har en märklig sjukdom och därför inte kan röra vid andra människor. På gränsen till smör ibland, men ändå en bra och gripande historia.

Det var vi av Golnaz Hashemzade handlar om en mor och en dotter, men den handlar också om moderns liv i Iran och det som hände under revolutionen. Mycket intressant och gripande berättelse om historiska händelser som jag vill veta mer om.

Skrik tyst så inte grannarna hör av Karin Alfredsson handlar om en man vars fru lämnar honom och som därför behöver en ny fru. Han börjar uppvakta frisören Ellinor och lockar med henne till Zambia, där han har fått ett jobb. Vi får läsa Ellinors berättelse, blandad med en inhemsk kvinnas historia.

Memorys bok av Petina Gappah utspelar sig i Zimbabwe och vi får följa Memory, som sitter i fängelse i väntan på att bli avrättad. Det är straffet för att hon dödat en vit man. När hon berättar sina minnen för oss får vi veta den riktiga orsaken till mordet.

Boktipsarkväll på jobbet

Någon gång per termin brukar jag och vår eminenta skolbibliotekarie Sofia tipsa om bra och hyfsat nya böcker för våra kollegor. Oftast är vi ett större gäng, men idag lockade solen (och cykeltävling) våra utarbetade kollegor. Nu när vi var färre hann vi visserligen tala lite mer om böckerna och det fanns en tjusning i det också helt klart. En rolig sak är att jag och Sofia läser väldigt olika sorters böcker och därför brukar även jag få bra tips.

Några av de böcker jag tipsade om var:

Litet land av Gaël Faye

Alla floder flyter mot havet av Dorit Rabinyan

Exit West av Mohsin Hamid

En alldeles särskild kärlek av Johanna Adorján

Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò

 

Sofia tipsade bland annat om:

Ormen i Essex av Sarah Perry

Inlandet av Elin Willows

Nordkorea Landet vi älskar att hata av Loretta Napoleoni

Utvägen Dagarna på Orkney av Amy Liptrot

Ärr av Au∂ur Ava Ólafsdóttir (som jag verkligen MÅSTE läsa snart)

 

 

Alla floder flyter mot havet

Alla floder flyter mot havet är Dorit Rabinyans andra bok som översätts till svenska efter Alla bröllop, men för mig är hon en ny bekantskap. En mycket trevlig sådan. Hennes berättelse om den israeliska Liat och den palestinske Hilmi är både vacker och relevant. Den får mig också att känna mig något naiv, som ändå vill tro på en lösning av den konflikt som härjat Israel och Palestina sedan staten Israels bildande 1948. När två människor som verkligen vill vara tillsammans stöter på så många problem är det svårt att se hur deras folk ska kunna enas.

Liat och Hilmi träffas i New York. Hon är där under en begränsad tid, men han bor där. De vet dock redan då de träffas att deras tid tillsammans endast stäcker sig några månader fram. När Liat återvänder till Israel kommer det definitivt inte att finnas någon plats i hennes liv för Hilmi, för trots att de egentligen är uppvuxna väldigt nära varandra rent geografiskt är avståendet oöverstigligt.

Men nu är de i New York och där kan deras kärlek få rum. Motvilligt först, men sedan passionerat. Världen utanför är komplicerad, men när de tillåter den att bara existera i en liten lägenhet i en säng är kärleken förhållandevis enkel.

Jag tyckte så mycket om Alla floder flyter mot havet. Den är vacker, språket är fantastiskt och trots att kärleken står i centrum är det här så mycket mer än en kärlekshistoria. Känslorna flödar över sidorna och jag önskar så att världen var annorlunda. Berättelsen om Liat och Hilmi är så fin, men också så sorglig. Och sorgligast av allt är kanske de konflikter som bara pågår och aldrig tycks nå ett slut. Kärleken kan övervinna mycket, men konflikter som pågått i årtionden har den svårt att besegra.

Böcker att se fram emot i mars

Faktiskt har jag fått läst en del i februari, men oavsett hur mycket jag läser blir läslistan bara längre för var dag som går. I mars finns det en hel del nya utgivningar som lockar:

Mellan himmel och Lou, Lorraine Fouchet, Sekwa, mars

En modern familj, Helga Flatland, Bokförlaget Polaris, mars

Och sen var hon borta, Lisa Jewell, Printz Publishing, 1 mars

Du ska resa till de nio kontinenterna, Xiaolu Guo, Alfabeta bokförlag, 6 mars

Alla floder flyter mot havet, Dorit Rabinyan, Norstedts förlag, 12 mars

Litet land, Gaël Faye, Norstedts förlag, 12 mars

Ædnan, Linnea Axelsson, Albert Bonniers förlag, 13 mars

De dödas sång, Jesmyn Ward, Forum bokförlag, 15 mars

En andra chans, Jojo Moyes, Printz Publishing, 15 mars

Själasörjaren, Christine Falkenland, Wahlström & Widstrand, 15 mars

4321, Paul Auster, Albert Bonniers förlag, 16 mars

Till dikten, Malte Persson, Albert Bonniers förlag, 16 mars

Mördarens mamma, Ida Linde, Norstedts förlag, 19 mars

Skuggmakten, Johan Ripås, Piratförlaget, 21 mars

Allt ska brinna, Sofia Nordin, Rabén & Sjögren, 24 mars

Finns det björkar i Sarajevo? Christina Lindström, B. Wahlströms, 26 mars

Händelsehorisonten, Balsam Karam, Norstedts förlag, 26 mars

Eldsystrar, Susanne Boll, Bokfabriken, 29 mars

 

Vilka böcker ser du mest fram emot i mars?

Bokbloggare spanar på vårutgivningen

Selma stories har tillfrågat experterna, aka undertecknad och ett gäng andra bokbloggare, om vilka böcker som läsarna ska hålla ögonen på i vår. Många bra titlar och flera av dem ser jag fram emot minst lika mycket som de tre jag tipsar om. Boken på bilden är nog den jag är allra mest nyfiken på.

Hela listan med vårböcker jag ser fram emot hittar du här. Jag lär ha att göra. Speciellt med tanke på att jag bara hunnit läsa en bråkdel av de böcker som kom ut i höstas och i somras och förra våren och …

När det gäller höstens böcker har jag i alla fall läst två av de tre jag tipsade om då. De tredje ligger långt upp i läshögen.

Elisabeth Åsbrink och Dorit Rabinyan


Elisabeth Åsbrink var den som drog när jag valde att gå på det här samtalet. Hennes bok 1947 är vansinnigt bra.

Dorit Rabinyans senaste bok Borderlife är en kärlekshistoria mellan en judisk kvinna och en palestinsk man, som utspelar sig i New York. Den kommer ut på Norstdts 2018. Att just dessa två författare förs samman är inte så konstigt,  då staten Israel och det som gjorde att den skapades just då och där är en viktig del av 1947 och även i Borderlife.

Finns det hopp i de två böckerna? Nja, säger Åsbrink då hon talar om Rabinyans bok, där kriget långt borta påverkar huvudpersonernas liv, trots att de befinner sig långt bort. Rabinyan berättar om hur hon skrivit en bok om dialog, när kriget blossade upp igen. Hon menade att det blev extra konstigt att boken kom ut just då och att den kanske skulle kännas osann. Istället blev det en bok som gav hopp till läsarna. Hon har sett bilder från fronten, där hennes bok finns med. Boken är kanske inte hoppfull, men har ändå gett hopp.

Året 1947 är ett av hopp och förtvivlan. Staten Isreal skapas officiellt 1948 och under 1947 befann sig Åsbrinks pappa i ett läger, tio år gammal i väntan på ett nytt liv. I Budapest fanns inget liv och mamman placerade honom på en plats där han kunde  Palestina. Lägret var sionistiskt, icke-religiöst och socialistiskt, där de skulle förberedas för ett liv i en judisk stat. När modern dyker upp och erbjuder honom ett val mellan lägret och Budapest och två ungerska korvar gör att han väljer Buapest. Hade han stannat, skulle han rest med skeppet Exodus. Vad skulle hänt om han valt annorlunda? Vad hade hänt om andra val gjorts 1947? Åsbrink säger ändå att det som var hoppfullt 1947 och som hon kan sakna idag är fokuset på det allmänmänskliga och det vi har gemensamt, inte som idag på våra olikheter.

När Borderlife släpptes bannlystes den av utbildningsdepartementet, då boken ansågs uppmana till opassande relationer. Då hade den funnits i 18 månader och helt plötsligt sågs den som farlig för den israeliska identiteten. Rabinyan påpekar att bannlysningen säger mer om Israel idag än om hennes bok. Osäkerheten kring allt som har med dialog att göra är tydlig. Det blir enklare att hålla fast vid den synen om motståndaren demoniseras. I den här boken är motståndaren istället en verklig person, som det går att ha en relation med. Den är inte farlig. Den är mänsklig. Ska det någonsin bli en lösning för människorna i Israel måste de två sidorna börja erkänna varandra i alla fall rent personligt.

Åsbrink talar om huvudpersonens rädsla inför kärleken, som liknar den som utbildningsdepartementet ger uttryck för. Svårigheten finns, säger Rabinyan och även rädslan. Det handlar om rädslan för att kontrolleras av fienden, att bli av med sina unika gener. Det gör att en kärlek som boken beskriver ger huvudpersonen en identitetskris. Hon hade hellre velat älska någon annan. Boken är i första hand en bok om identitet, inte om kärlek. Vem är jag och tänk om, är två frågor som hör ihop, säger Rabinyan. Tänk om din pappa kommit till Israel, säger hon till Åsbrink, då hade det kanske varit du som varit den israeliska författaren som varit hitbjuden för att tala om sin bok i Sverige.

Åsbrinks pappa kom istället till Sverige som flykting som tjugoåring. Alltså tio år efter 1947. Sedan dess har han bara sett framåt, medan Åsbrink själv tittar bakåt. Varför är du så besatt av det förgångna, brukar hennes pappa fråga och visst handlar det om att kompensera för det hon aldrig fått veta. Hennes pappa har självklart påverkats av sin traumatiska barndom. Av krig, svält och flykt. Han skrev ett brev till henne då hon fyllde tio med en mening, som fastnat i henne, “tyck aldrig synd om dig själv”. Att vara ett offer hade ingen plats i faderns liv, han fokuserade på framtiden.

Rabinyan talar om sitt “tänk om” som handlar om hur hon växte upp i ett bra område. Hon fick veta att hennes föräldrar var nära att köpa en lägenhet i ett helt annat område, vilket hade gett henne ett helt annat liv. Hennes identitet formades av platsen där hon växte upp, i en lägenhet som kostade nästan detsamma, men var något helt annat. Fadern menade att det inte hade inte spelat någon roll. Hon hade ändå varit hans dotter. Frågan är vad som påverkar mest.

Åsbrink berättar om ett annat “tänk om”, då hennes bok Och i Wienerwald står träden kvar, som nästan blev översatt till hebreiska. Mannen som ville översätta dem blev dock sparkad, då han sagt nej till 50 shades of Grey. Det blev alltså ingen översättning, men Åsbrink konstaterar att han i alla fall hade bra smak.

Jag konstaterar att läslistan just blivit ännu längre, då Borderlife låter riktigt bra, men jag lyckas inte hitta den. Får leta runt här på Moderna Museet.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: