Marie Aubert

Fem bra norska böcker

På måndag är det vårt grannlands nationaldag och därför listar jag norska böcker idag. Fem favoriter främst från de senaste åren följer här:

Svartstilla av Susanne Skogstad är en tunn bok om en äldre kvinna som mist sin livskamrat och inte riktigt orkar leva vidare. Hennes vuxna barn försöker få henne att återfå livsglädjen, men det är som att kroppen har låst sig. En vacker bok som inte är lika nattsvart som det låter.

Vuxna människor av Marie Aubert är en riktigt bra skildring av syskonskap och de konflikter som kan uppstå inom en familj. Storasyster Ida är 40 år och både ensamstående och barnlös. Längtan efter barn är stor och blir inte mindre av att lillasyster Marthe har både sambo, bonusbarn och ett eget barn i magen. Firandet av moderns 65-årsdag blir minst sagt krystad.

Det hänger en ängel ensam i skogen av Samuel Bjørk får representera den norska deckarvärlden. Det är en synnerligen välskriven spänningsroman om Holger Munch, en ganska klassisk, medelålders poliskommissarie som leder en specialgrupp inom Oslopolisen. Fallet där en flicka hittas hängande i ett träd är minst sagt läskigt. Samuel Bjørk är pseudonymen för den norske författaren och musikern Frode Sander Øien och denna hans deckardebut är en riktigt bra sådan.

Nej och åter nej av Nina Lykke handlar om Ingrid som tröttnar på att passa upp sina snart vuxna barn som beter sig som att de bor på hotell. Maken är hon rätt trött på också om vi ska vara ärliga och jobbet är inte direkt kul det heller. Ingrid ser ingen annan utväg än att fly och det gör hon på ett minst sagt annorlunda sätt. Det här är en dråplig och bra bok om att försöka börja om.

Binas historia av Maja Lunde var en stor läsupplevelse, men ändå har jag inte läst någon av hennes andra böcker. Kanske för att Binas historia krävde sin läsare. Berättelsen utspelar sig i tre tider, men handlar alla på något sätt om bin. Jag tycker mest om den del som utspelar sig i framtiden, då bina dött ut och människorna arbetar som pollinatörer. Bäst är dock den helhet de tre delarna bildar och jag tycker mycket om helheten.

Bokcirkelstips i januari

Helgerna är över och vardagen tillbaka. Kanske dröjer det ett tag ännu innan vi kan träffa våra bokcirklar på riktigt” men att läsa och sedan ses i ett digitalt möte får funka ett tag till. Dags för fem nya tips att bokcirkla om och den här gången finns alla i pocket och alla är skrivna av kvinnor.

Annie John av Jamaica Kincaid

Annie John utspelar sig på den karibiska ön Antigua och är en självbiografisk bok. Vi får läsa om flickan Annie Johns uppväxt och stort fokus läggs på hennes relation till sin mor. En av många komplicerade relationer i hennes liv. Jamaica Kincaid är en spännande författare som skriver om en för mig ovanlig miljö. Samtidigt är många saker som sker under uppväxten universella.

En förlorad man av Jane Harper

Det här är en deckare, men faktiskt också en bok som jag tror funkar fint att samtala kring. Det är nämligen både en intressant familj och en intressant miljö vi får möta. Vi får följa tre bröder som bor i The Outback mitt i Australiens öken och inser ganska tidigt att relationen mellan dem inte är helt bra. När en av bröderna hittas död kommer en hel del upp till ytan.

Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon

Lucy Dillons bok gavs ut för första gången 2011 och har nu kommit i en ny pocketupplaga. Boken är inte alls så julig som omslaget visar och jag tycker att det är en av Dillons bästa böcker. Vi får träffa Anna som bor med sin man och hans barn i den fiktiva småstaden Longhampton som Dillon återvänt till i flera böcker. Anna får chansen att ta över en bokhandel och fokuset på böcker är stort i denna fina bok.

Själarnas ö av Johanna Holmström

Det här är en historisk roman som utspelar sig på Själö i den åboländska skärgården, där kvinnor under lång tid placerats på ett mentalsjukhus. Den första huvudpersonen är Kristina som hamnade där efter att år 1891 ha dränkt sina barn. Fyrtio år senare placeras den unga Ellie där efter att ha begått ett brott. Kristina är då en gammal kvinna och finns där i bakgrunden. En mycket fin och otroligt sorglig bok om utsatta kvinnor.

Vuxna människor av Marie Aubert

En tunn, men innehållsrik bok om två systrar, en mamma och ett sommarhus. De träffas där med sina familjer för att fira mammans födelsedag. Huvudpersonen Ida är arkitekt och framgångsrik rent yrkesmässigt. Privat går det inte riktigt som hon vill och hon har länge kämpat för att bli gravid. Till sommarhuset åker hon ensam och träffar systern Martha som är gravid och mamma som också har en ny partner. Ensamheten blir extra påtaglig.

 

Hoppas att några av dessa böcker kan falla er i smaken. Annars finns fler bokcirkelstips här.

 

 

De bästa böckerna jag läste 2020

Dags att sammanfatta läsåret 2020 och idag är det dags för en lista med de bästa böckerna jag läst. Som alltid är det svårt att välja, men här kommer mina favoriter i den ordning jag läste dem. Tjugo böcker landade listan på, men kortare kan den inte bli. Barn- och ungdomsböckerna har redan fått ett eget inlägg.

The Stranger Diaries av Elly Griffiths är en av de snyggaste spänningsroman jag läst. Extra plus för litterära anknytningar och skolmiljö.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk var mitt första möte med en riktigt spännande nobelpristagare.

Snöstorm av Augustin Erba är en riktigt fin bok om minnen, kärlek och vänskap.

Svartstilla av Susanne Skogstad handlar om att mista den man älskat ett helt långt liv och hur meningslöst allt kan kännas.

de av Helle Helle tog mig med storm trots sitt stillsamma innehåll.

Vuxna människor av Marie Aubert är en riktigt fin skildring av syskonskap och hur svårt det kan vara.

Daisy Jones & the Six av Taylor Jenkins Reid tillhör kategorin “böcker som fått för lite uppmärksamhet”. En helt fantastisk skildring av ett bands uppgång och fall.

Samlade verk av Lydia Sandgren måste ändå ses som årets bok och har välförtjänt tilldelats en rad priser.

Queenie av Candice Carty-Williams bjuder på en hel del svärta, men också hopp.

Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite är en välskriven och helt bisarr historia om två systrar.

Frankissstein av Jeanette Winterson kan vara årets bästa bok. En fantastisk parafras på Mary Shelleys roman.

Sent på dagen av Tessa Hadley handlar om två par som varit vänner länge och hur allt förändras när en av männen dör.

Rodham av Curtis Sittenfeld berättar en kontrafaktisk historia om vad som hänt om Hilary inte hade gift sig med Bill.

Jag borde sagt det först av Annika Wall skildrar en skilsmässa på en både mänskligt, känslosamt och faktiskt roligt sätt.

Here is the beehive av Sarah Crossan handlar om det svåra i att sörja någon som man officiellt inte har någon nära relation till.

Allt vi har gemensamt av Sanna Torén Björling bjuder på en balanserad och mångfacetterad bild av Trumps USA.

Anteckningar av Tua Forsström handlar om att mista ett barnbarn och är otroligt vackert skriven.

Samtycket av Vanessa Springora berättar om ett osannolikt förhållande som någon borde ha stoppat.

Edith och Julian av Naoise Dolan beskriver en vilsen persons jakt efter trygghet och tillhörighet.

Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba berättar om en del av vår historia som fler borde känna till.

 

Vilka var de bästa böckerna du läste 2020?

 

 

 

Foto: kaboompics.com

Vad gör en bok riktigt bra?

Det är lätt att gnälla och lyfta fram saker som gör böcker dåliga, men faktum är att de flesta böcker jag läser är bra (de andra blir inte utlästa) och det måste ju vara något som gör dem läsvärda. Enligt de kritiker som skrev om sju dödssynder i böcker så är alla böcker dåliga på samma vis, men bra på olika och just vad som gör en bok bra är självklart lika subjektivt, kanske mer än när det kommer till att beskriva dåliga böcker. Det händer t.ex. att jag läser böcker som jag objektivt förstår är bra, men som inte alls talar till mig eller får mig engagerad på något vis. Dags att försöka reda ut vad som gör böcker riktigt bra.

  1. En levande miljö som finns med som en del av boken, men som inte tar över. Hade jag varit en fan av fantasyböcker skulle miljön kanske varit viktigare än den är för mig, men visst finns det favoritplatser som jag gärna läser om. Konsten är att gestalta miljön och få mig som läsare att förstå hur den påverkar karaktärerna. Miljön är så mycket mer än det vi ser. Det finns lagar och regler, skrivna och oskrivna, som påverkar allt och alla. Extra tydligt blir det t.ex. i Elena Ferrantes Neapelkvartett som inte hade blivit likadan om platsen varit en annan.
  2. Komplexa karaktärer vill man självklart ha och det ska vara logiskt att de beter sig som de gör. Däremot vill jag inte gärna ha en massa förklaringar till agerandet och definitivt inte onödiga beskrivningar av utseende som inte fyller någon annan funktion än att sexualisera karaktären. Allt för vanligt när det gäller beskrivningar av kvinnor. Hur mycket komplexitet som behövs beror självklart på genre och karaktärens funktion. Extra imponerande är det att som Marie Aubert i Vuxna människor lyckas teckna riktigt komplexa karaktärer med väldigt få ord. Det är riktigt skickligt.
  3. En personlig ton är viktigt. Självklart ska ett språk vara korrekt, men det räcker inte. Själv har jag svårt för ett allt för omständligt språk, men gillar inte heller när det blir för konstaterande och mekaniskt. Allt för sparsmakat ska det inte vara, gärna klurigt med väl valda ord, men inte svulstigt. Just det där med språk är viktigt för huruvida jag tycket om en bok eller inte. Innehållet är viktigt, men språket är det som får mig att återvända till en författare. Bland mina favoriter finns Nina Bouraoui, Abdellah Taïa, Ali Smith och Jeanette Winterson.
  4. Trovärdighet är central och utan trovärdighet faller en bok platt. Det betyder inte att berättelsen behöver vara realistisk, men de beslut som karaktärerna tar ska gå att förstå. Sedan finns ju de där ologiska besluten som inte sällan krävs för att få ut en karaktär mitt i natten i ett joggingspår, eller ner i källaren trots den trasiga lampan vilket kan funka ibland, men långt ifrån alltid. Gränsen mellan en trovärdig och en ointressant deckare är till exempel hårfin. I Främlingen av Elly Griffiths går huvudpersonen in i alla möjliga skumma delar av skolan där hon arbetar och det är inte helt logiskt, men funkar ändå.
  5. Inga lösa trådar eller logiska luckor, vilket gör samman med trovärdigheten egentligen. Det handlar om att knyta ihop allt på ett sätt som känns logiskt och att inte lägga trådar än vad som går att hantera. Samtidigt är det otroligt imponerande när en författare lyckas få ihop hur många trådar som helst utan att det blir varken krystat eller ologiskt, men det är inte något alla klarar av. Samlade verk av Lydia Sandgren är till exempel ett virr-varr av mer eller mindre långa trådar som i alla fall knyts ihop hyfsat, även om jag gärna skulle läsa 700 sidor till om karaktärerna.
  6. Avslöja lagom mycket för om allt förklaras in i minsta detalj blir det otroligt tråkigt. Inte heller är det speciellt roligt att läsa en hel bok och sedan inte då svar på de frågor som är centrala. Epiloger tycker jag däremot nästan aldrig om. Det blir ofta för gulligt och smörigt. Någon som är riktigt bra på att skriva tydligt, utan att bli övertydlig är Tessa Hadley.
  7. Spara på klichéerna eller driv möjligen med dem. Låt inte ett kärlekspar komma på att de egentligen är syskon eller barn att inse att de är adopterade eller att en familjehemlighet förändrar hela deras liv,  men i övrigt går det nog att vrida och vända på det förutsägbara och faktiskt skriva något nytt. Frågan är bara varför vissa, som Mhairi McFarlane, lyckas skriva ganska förutsägbara berättelser och ändå få mig att känna att det är nytt och fräscht.

Sedan är det ju det där med smak, förväntningar och lästillfälle, som alla påverkar hur läsupplevelsen blir. För mig är det viktigt att jag “klickar” med huvudpersonen, trivs i miljön och bryr mig så mycket om handlingen att boken faktiskt finns i mina tankar även då jag inte aktivt läser. De allra bästa böckerna stannar också kvar länge i minnet. Att sätta ord på vad det är som gör att en bok fastnar lite extra är ändå helt omöjligt.

Vilka ingredienser gör en bok bra för dig?

 

Photo by Noémi Macavei-Katócz on Unsplash

Böcker att se fram emot i juli

Få böcker kommer ut i juli, men några guldkorn har jag hittat:

Beatrice, Lina Bengtsdotter, Bokförlaget Forum, 1 juli

Får jag följa med dig hem, Marie Aubert, Wahlström & Widstrand, 2 juli

Den lilla bokhandeln i hamnen, Jenny Colgan, Norstedts förlag, 6 juli

I hjärtats bibliotek, Phaedra Patrick, Bokförlaget Forum, 8 juli

Vi ses i Havanna, Chanel Cleeton, LB förlag, 8 juli

Vara vuxen, Marian Keyes, Norstedts förlag, 13 juli

Sju lögner, Elizabeth Key, Norstedts förlag, 13 juli

Fränder, Emma Donoghue, LB förlag, 15 juli

Den sorgsne busschauffören från Alster, Håkan Nesser, Albert Bonners förlag, 31 juli

 

På engelska släpps några böcker som jag ser fram emot:

Sex and vanity av Kevin Kwan, Random House, 1 juli

Pull of the stars av Emma Donoghue, Pan Macmillan, 23 juli

The End of her av Shari Lapena, Bantam press, 27 juli

Vuxna människor

Vuxna människor av Marie Aubert är en kort och intensiv berättelse om familjeförhållanden och mindre lyckade syskonrelationer. Huvudpersonen Ida har passerat 40 med råge och hennes biologiska klocka tickar inte. Den dånar. Hon reser till Göteborg för att undersöka möjligheten att frysa in några av sina ägg för att ha en chans att i framtiden få barn. Kanske måste hon göra det ensam, men hon vill i alla fall ha en väg ut. En chans att bli vuxen på riktigt.

Kanske är det inte konstigt att Ida blir lite extra bitter när hon åker till familjens sommarhus för att fira sin mammas 65-årsdag. Hennes lillasyster Marthe är där och hon har allt Ida just nu drömmer om. En stabil relation och ett barn i magen. Visserligen har hon också en styvdotter som heter Olea och som avskyr sin pappas nya kvinna. Självklart gör Ida allt för att få en bra relation till Olea och hon gör det mer än gärna på Marthes bekostnad. Ida läser böcker för Olea och de båda fnissar tillsammans åt hur lat och dum Marthe är.

Inte blir det bättre när deras mamma kommer till stugan med sin sambo Stein. Ida är fantastiskt duktig på att hitta fel hos honom och kanske har det att göra med att han vågar vara ärlig. Eller så handlar det helt enkelt om att hon tycker att det är riktigt pinsamt med en mamma som fyller 65 och beter sig som en nyförälskad tonåring. Alla hittar kärleken utom Ida.

Idas bitterhet gör det en aning svårt att tycka om henne, men samtidigt gör det hon berättar om familjen att det går att förstå hennes agerande. Enligt Ida har Marthe alltid stått i centrum och styrt familjens liv. Om det är sant vet vi egentligen inte, men klart är att systrarnas relation är ansträngd.

Vuxna människor är bara lite drygt 100 sidor lång, men det är ändå en både komplett och komplex historia. Vi får umgås med en familj under några få dagar, men får ändå veta mer om dem än många författare lyckas förmedla på långt fler sidor. Utan tvekan är Marie Aubert en skicklig författare och jag tycker väldigt mycket om hennes sätt att skriva.

En söndagssmakbit ur Vuxna människor

Igår fick jag äntligen till lite lästid och lyckades läsa ut månadens tredje bok. Sjukt lite för att vara mig, som brukar läsa i alla fall det tredubbla och har satt upp en läsutmaning som är elva böcker per månad. Jag påbörjade också en ny bok nämligen Vuxna människor av Marie Aubert som efter en knapp tredjedel verkar riktigt bra. Boken handlar om en familj bestående av två vuxna systrar, en mamma och hennes nya man Stein. Den yngre systern Marthe har både sambo och bonusbarn, medan den äldre systern Ida är singel, barnlös och ganska bitter. Nu ska de fira moderns  födelsedag i stugan som varit familjens, men nu främst används av Marthe och hennes familj. Ida är den som berättar och hon funderar mycket över ålder:

När mamma fyllde fyrtio på nittiotalet fick hon ett kort där det stod “Life begins at forty!”. Jag kommer fortfarande ihåg det kortet, det var med en massa raketer och stjärnor. Mamma tyckte att det var piggt och roligt och tog vara på uttrycket, life begins at forty! sa hon hela det året och väninnorna skålade. Jag minns dem som vuxna damer, de hade torrt läppstift och barn som gick i skolan, och när de var tillsammans kallade de det för tjejkväll. När jag blev fyrtio var jag precis som innan, jag trodde verkligen inte att det var nu livet skulle börja. På födelsedagsmiddagen sa en väninna, som ett slags tröst, att jag såg bra ut, strax efter sa hon att det var fint att vara ensam för att man på det sättet lärde känna sig själv väldigt bra, och jag tänkte att det hade varit mer okej att lära känna någon annan.

 

Ida funderar mycket på sin ålder och inser att när hon nu passerat fyrtio att hon kanske inte får allt i livet som hon drömt om. Jag förstår det. När jag fyllde fyrtio hade jag barn och fick egentligen ingen större ålderskris. Den fick jag istället vid trettio när jag inte var säker på att jag faktiskt ville ha barn alls. Jag var inte redo att bli vuxen “på riktigt”.

Jag minns när mina föräldrar fyllde fyrtio. Då gick jag på högstadiet och tyckte självklart att de var ordentligt gamla. Jag känner helt igen mig i Idas tankar om att vi som fyller fyrtio nu omöjligen är lika gamla som våra föräldrar var i samma ålder. Om en månad fyller jag 46 och är då närmare femtio än fyrtio. Fortfarande känner jag mig inte gammal, men visst är jag vuxen med allt vad det innebär.

En smakebit på søndag anordnas den här veckan av bloggen Flukten fra virkeligheten. Kika in där för fler smakbitar.

Böcker jag ser fram emot i februari

Ny månad, nya boksläpp. En ledig vecka hägrar.

De här böckerna ser jag fram emot i februari:

Mannen som visste allt, Deborah Levy, Norstedts förlag, 3 februari

Längtans latituder, Shubhangi Swarup, LB-förlag, 5 februari

Ljuskällan, Hanna Landahl, Bokförlaget Polaris, 6 februari

På andra sidan Hudson River, Kristin Higgins, Printz Publishing, 6 februari

Vuxna människor, Marie Aubert, Wahlström & Widstrand, 6 februari

de, Helle Helle, Norstedts förlag, 10 februari

En avlägsen kust, Jenny Colgan, Norstedts förlag, 10 februari

Flickan i brevet, Emily Gunnis, Printz Publishing, 10 februari

Queenie, Candice Carty-Williams, Albert Bonniers förlag, 11 februari

Monster i terapi, Jenny Jägerfeld, Mats Strandberg, Norstedts förlag, 12 februari

Efter syndafloden, Kassandra Montag, Harper Collins Nordic, 13 mars

Det onda, Inès Bayard, Bokförlaget Polaris, 18 februari

Tillstånd, Axel Lindén, Albert Bonniers förlag, 18 februari

Familjen Lambs hemlighet, Lisa Jewell, Printz Publishing, 19 februari

Som en öppen bok, Sara Molin, Norstedts förlag, 24 februari

Allas lika mellangärde, Sara Granér, Galago, 26 februari

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: