Vad gör en bok riktigt bra?

Det är lätt att gnälla och lyfta fram saker som gör böcker dåliga, men faktum är att de flesta böcker jag läser är bra (de andra blir inte utlästa) och det måste ju vara något som gör dem läsvärda. Enligt de kritiker som skrev om sju dödssynder i böcker så är alla böcker dåliga på samma vis, men bra på olika och just vad som gör en bok bra är självklart lika subjektivt, kanske mer än när det kommer till att beskriva dåliga böcker. Det händer t.ex. att jag läser böcker som jag objektivt förstår är bra, men som inte alls talar till mig eller får mig engagerad på något vis. Dags att försöka reda ut vad som gör böcker riktigt bra.

  1. En levande miljö som finns med som en del av boken, men som inte tar över. Hade jag varit en fan av fantasyböcker skulle miljön kanske varit viktigare än den är för mig, men visst finns det favoritplatser som jag gärna läser om. Konsten är att gestalta miljön och få mig som läsare att förstå hur den påverkar karaktärerna. Miljön är så mycket mer än det vi ser. Det finns lagar och regler, skrivna och oskrivna, som påverkar allt och alla. Extra tydligt blir det t.ex. i Elena Ferrantes Neapelkvartett som inte hade blivit likadan om platsen varit en annan.
  2. Komplexa karaktärer vill man självklart ha och det ska vara logiskt att de beter sig som de gör. Däremot vill jag inte gärna ha en massa förklaringar till agerandet och definitivt inte onödiga beskrivningar av utseende som inte fyller någon annan funktion än att sexualisera karaktären. Allt för vanligt när det gäller beskrivningar av kvinnor. Hur mycket komplexitet som behövs beror självklart på genre och karaktärens funktion. Extra imponerande är det att som Marie Aubert i Vuxna människor lyckas teckna riktigt komplexa karaktärer med väldigt få ord. Det är riktigt skickligt.
  3. En personlig ton är viktigt. Självklart ska ett språk vara korrekt, men det räcker inte. Själv har jag svårt för ett allt för omständligt språk, men gillar inte heller när det blir för konstaterande och mekaniskt. Allt för sparsmakat ska det inte vara, gärna klurigt med väl valda ord, men inte svulstigt. Just det där med språk är viktigt för huruvida jag tycket om en bok eller inte. Innehållet är viktigt, men språket är det som får mig att återvända till en författare. Bland mina favoriter finns Nina Bouraoui, Abdellah Taïa, Ali Smith och Jeanette Winterson.
  4. Trovärdighet är central och utan trovärdighet faller en bok platt. Det betyder inte att berättelsen behöver vara realistisk, men de beslut som karaktärerna tar ska gå att förstå. Sedan finns ju de där ologiska besluten som inte sällan krävs för att få ut en karaktär mitt i natten i ett joggingspår, eller ner i källaren trots den trasiga lampan vilket kan funka ibland, men långt ifrån alltid. Gränsen mellan en trovärdig och en ointressant deckare är till exempel hårfin. I Främlingen av Elly Griffiths går huvudpersonen in i alla möjliga skumma delar av skolan där hon arbetar och det är inte helt logiskt, men funkar ändå.
  5. Inga lösa trådar eller logiska luckor, vilket gör samman med trovärdigheten egentligen. Det handlar om att knyta ihop allt på ett sätt som känns logiskt och att inte lägga trådar än vad som går att hantera. Samtidigt är det otroligt imponerande när en författare lyckas få ihop hur många trådar som helst utan att det blir varken krystat eller ologiskt, men det är inte något alla klarar av. Samlade verk av Lydia Sandgren är till exempel ett virr-varr av mer eller mindre långa trådar som i alla fall knyts ihop hyfsat, även om jag gärna skulle läsa 700 sidor till om karaktärerna.
  6. Avslöja lagom mycket för om allt förklaras in i minsta detalj blir det otroligt tråkigt. Inte heller är det speciellt roligt att läsa en hel bok och sedan inte då svar på de frågor som är centrala. Epiloger tycker jag däremot nästan aldrig om. Det blir ofta för gulligt och smörigt. Någon som är riktigt bra på att skriva tydligt, utan att bli övertydlig är Tessa Hadley.
  7. Spara på klichéerna eller driv möjligen med dem. Låt inte ett kärlekspar komma på att de egentligen är syskon eller barn att inse att de är adopterade eller att en familjehemlighet förändrar hela deras liv,  men i övrigt går det nog att vrida och vända på det förutsägbara och faktiskt skriva något nytt. Frågan är bara varför vissa, som Mhairi McFarlane, lyckas skriva ganska förutsägbara berättelser och ändå få mig att känna att det är nytt och fräscht.

Sedan är det ju det där med smak, förväntningar och lästillfälle, som alla påverkar hur läsupplevelsen blir. För mig är det viktigt att jag “klickar” med huvudpersonen, trivs i miljön och bryr mig så mycket om handlingen att boken faktiskt finns i mina tankar även då jag inte aktivt läser. De allra bästa böckerna stannar också kvar länge i minnet. Att sätta ord på vad det är som gör att en bok fastnar lite extra är ändå helt omöjligt.

Vilka ingredienser gör en bok bra för dig?

 

Photo by Noémi Macavei-Katócz on Unsplash

2 reaktioner på ”Vad gör en bok riktigt bra?”

  1. Visst är det svårare att sätta fingret på vad som gör en bok bra än vad som gör den dålig. En dålig bok är bara – dålig. Man kan bli irriterad över att ha slösat bort tid på en sådan när man hade kunnat läsa något bra istället.

    Det är alltid viktigt att en bok fungerar i sitt eget “universum”. Om jag läser en fantasybok så är det helt okej om det dyker upp en eldsprutande drake. Stålmannen kan flyga och ha röntgensyn, men Fantomen får se till att hålla sig på marken.

    Detta med lösa trådar är intressant. Frågor kan lämnas obesvarade, därför att de får svar i nästa del. Helt okej. Eller författaren retas lite med läsaren genom att inte ge alla svar och därmed ställs krav på läsaren. Allt är inte serverat. Men en bok som fortfarande gör mig irriterad fastän den var bra är Väggen av Marlen Haushofer. Jag tyckte att boken var läsvärd, men jag förstår fortfarande inte bokens syfte. Och varifrån kom väggen? Händelserna i slutet hänger på nåt vis inte ihop med resten av boken. Med risk för att spoila om någon annan än du läser vad jag skrivit (jag förutsätter att du har läst boken) så fattar jag inte varifrån mannen kom som slog ihjäl Tjur och inte varför han gjorde så. Men Haushofer ville kanske få läsaren att grubbla.

    Som vi filosoferade lite kring med anledning av dit inlägg om vad som gör en bok riktigt dålig, så måste de främsta karaktärerna ha en viss komplexitet. De får gärna överraska, men utan att det helt går emot deras natur. Jag fick äran att provläsa en bok vid ett tillfälle och påpekade då för författaren att hon hade med en man som genom hela boken behandlar sin son fruktansvärt illa, men på slutet tar han en tupplur, vaknar och klappar sin son på axeln och berömmer honom. Det stred så uppenbart mot mannens personlighet. I färdigt skick hade karaktären blivit mer komplex, vilket jag tycker att boken vann på.

    1. Intressant om Väggen! Kan hålla med om premissen egentligen är väldigt märklig och att det borde göra boken dålig. Själv var jag inte överväldigad av Väggen, men tyckte att det är en intressant idéroman om hur människor reagerar på isolering. Mer intressant än om de hamnar på en öde ö långt bort.

      Kul också att få provläsa böcker. Som du skriver måste även karaktärernas agerande vara trovärdigt, men jag är förlåtande i olika grad beroende på genre. I deckare eller skräck kan jag t.ex. acceptera ett onödigt risktagande, då jag inser att det kan behövas för att föra berättelsen framåt.

Kommentarer är stängda.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: