Sook Nyul Choi

En tänkbar litterär resa i sommar

Målet i år är att läsa texter från minst 26 länder, men det är bara böckerna som finns med i statistiken jag sammanställer vid årets slut. Förra året läste jag texter av författare från exakt 26 länder och böcker av författare från 22 länder. Fler än en bok läste jag från 11 länder och det har jag som mål att utöka till 15 länder. Detta för att jag inte bara ska bocka av och nöja mig efter en läst bok från ett land. Hittills i år har jag läst texter från 15 länder och böcker från 13, vilket betyder att jag har en hel del kvar till 26.

Jag har därför satt ihop en fiktiv resa i sommar genom böcker från en rad länder. Nej, jag kommer inte att läsa alla, men nu finns i alla fall en tydlig sammanställning av tänkbara böcker för att nå mitt läsmål (och lite till).

Out of darkness, shining light av Petina Gappah (Zimbabwe)

The Blessed Girl av Angela Makholwa (Sydafrika)

Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite (Nigeria)

The Shadow King av Maaza Mengiste (Etiopien)

Eva ur spillrorna av Ananada Devi (Mauritius)

Det förlorade barnet av Elena Ferrante (Italien)

Trädet och vinrankan av Dola De Jong (Nederländerna)

The Girl in the tree av Şebnem İşigüzel (Turkiet)

Sex and vanity av Kevin Kwan (Singapore)

Last Tang standing av Lauren Ho (Malaysia)

The Memory Police av Yoko Ogawa (Japan)

Bangkok wakes to rain av Pitchaya Sudbanthad (Thailand)

En stund är vi vackra på jorden av Ocean Vuong (Vietnam)

Echoes of the White Giraffe av Sook Nyul Choi (Nordkorea)

Ett halvt liv i kärlek av Eileen Chang (Kina)

Celestial Bodies av Jokha Alharthi (Oman)

Det som väntar på mig av Parinoush Saniee (Iran)

The Hypnotist’s Love Story av Liane Moriarty (Australien)

Hurricane season av Fernanda Melchor (Mexico)

Att skörda ben av Edwidge Danticat (Haiti)

Here comes the sun av Nicole Dennis-Benn (Jamaica)

Långt bortom havet av Isabel Allende (Chile)

Natt i Caracas av Karina Sainz Borgo (Venezuela)

Kött och ben och vatten av Luiza Sauma (Brasilien)

 

 

Bästa läsningen 2018

De senaste dagarna har varit en orgie i statistik kring min läsning 2018. Frågan som kvarstår är dock vilka av de 142 böcker jag läst i olika genrer, skriva av kvinnor och män från olika länder, som var bäst. Nu kommer svaret på frågornas fråga. Listan är dock utan inbördes ordning, i alla fall typ. De som står först är nog ändå lite bättre än de som står sist, men begreppet bäst är lite lurigt. Vad som är bäst handlar om så många saker, inte minst när boken blir läst. Hur som helst har jag satt ihop någon slags topplista för 2018 som innehåller tolv riktigt bra böcker.

Moonrise, Sarah Crossan

Ungdomsbok skriven på prosalyrik om en yngre bror som besöker sin storebror som väntar på att avrättas i fängelset.

Comedy Queen, Jenny Jägerfeld

Sashas mamma har begått självmord och för att hantera det försöker Sasha att bli allt hon inte var. En otroligt stark, sorglig, men framför allt (konstigt nog) rolig bok om att leva i skuggan av någon som valt att inte fortsätta leva alls.

Alla floder flyter mot havet, Dorit Rabinyan

Berättelsen om Liat, judinna från Israel och Hilmi från Palestina, som möts och inleder ett förhållande i New York är helt klart en av de starkaste jag läst i år. Det blir så tydligt att konflikten inte är något som finns långt borta i deras hemland, utan följer med dem var de än befinner sig.

Mellan himmel och Lou, Lorraine Fouchet

Jo har just förlorat sin fru Lou och livet blir aldrig mer detsamma. I sitt testamente uppmanar Lou sin make att förbättra relationen till deras gemensamma barn och även om han egentligen inte tycker att det är något fel på sin relation till barnen försöker han följa hennes vilja.

Mocka, Tatiana de Rosnay

En son blir överkörd av en bil och hans mor gör allt för att finna den skyldige. Blind av sorg tar hon inte alltid de bästa besluten, men det är lätt att förstå hennes agerande. Mocka är en drabbande bok om den aldrig sinande kärleken till ens barn.

Ett hjärtslag från döden, Maggie O’Farrell

I denna mycket annorlunda självbiografi beskriver Maggie O´Farrell 17 möten med döden. Det är snyggt, smart och både sorgligt och underhållande. En riktigt bra och annorlunda bok.

Om vi bara kunde byta kroppar med varandraJohanna Nilsson

Kung B och Queen O är ett osannolikt, men inte desto mindre perfekt, kärlekspar. De lever utanför samhället, men försöker göra det mesta av livet. Det här är en bok som kändes som ett knytnävsslag i magen. Så vacker och så sorglig.

Vaggvisa, Leïla Slimani

Två barn mördas, det får vi veta redan från början. Vi anar också att det är deras barnsköterska som gjort det, men ingenting är självklart. Berättelsen om Louise, den perfekta barnsköterskan och den familj hon arbetar hos är något av det mest obehagliga jag läst i år.

Den som stannar, den som går, Elena Ferrante

Tredje delen i Ferrantes Neapel-kvartett är den jag tyckt mest om hittills. Äntligen tar Lila kommando över sitt liv, medan Elena snarare krymper. Nu har jag fjärde och avslutande delen kvar och den sparar jag till ett bra tillfälle.

Year of impossible goodbyes, Sook Nyul Choi

Sook Nyul Choi föddes i Pyongyang 1937 och hennes självbiografiska bok handlar om barndomen i landet som fortfarande hette Korea och som först ockuperades av japanerna och sedan av ryssarna innan det delades. Mycket intressant och bra bok.

Litet land, Gaël Faye

Året är 1993 och den tioårige Gabriel bor i Burundis huvudstad Bujumbura med sin mor från Rwanda, sin far från Frankrike och sin lillasyster Ana. Det första fria valet närmar sig och med det fruktansvärda strider. Jag lärde mig massor av den här boken, men det är också en fin uppväxtskildring.

Slutet, Mats Strandberg

En komet är på väg mot jorden och eftersom det riktiga livet inte är som en Hollywood-film finns det inga borrar i världen som kan hejda katastrofen. Vi får följa tre ungdomar under de sista veckorna innan slutet av världen som vi känner den. Det är fruktansvärt, men konstigt nog inte nattsvart.

 

Vilka är de bästa böckerna du läst i år?

 

Photo by fotografierende on Unsplash

Så var de 100!

Målet i år är att läsa 130 böcker och kanske lyckas jag med det. I alla fall kom jag fram till 100 mycket tidigare än jag tidigare gjort. 100-årsfirandet har i alla fall de senaste åren skett i november och det är långt ifrån alla år jag ens läst 100 böcker.

Det ska sägas att jag visserligen läst mycket, men mycket mer lättsamt och lättläst än jag brukar. Huvudet har inte varit tillräckligt utvilat för att jag ska ha vågat ge mig på de tyngre böckerna. Faktiskt var jag så hjärntrött i somras att jag inte kunde läsa på engelska. Engelskläraren förstod inte språket och det blev något av en väckarklocka. Nu känner jag mig lite fräschare och mer utvilad, men vi har och har haft ett tufft år, vilket sätter sina spår.

I år blev bok nummer 100 Vi möts på museet av Anne Youngson, en brevroman som består av brev mellan en engelsk kvinna och en dansk man, båda i den åldern där barnbarnen börjar dyka upp. En fin bok, men jag har så svårt för den epistolära formen.

Bäst hittills i år då? Från listan med lästa böcker vill jag lyfta fram:

Moonrise av Sarah Crossan, en fantastisk lyrikroman som berörde mig mycket.

Year of impossible goodbyes av Sook Nyul Choi, som är en riktigt bra uppväxtskildring från Nordkorea.

Litet land av Gaël Faye, som ger oss ett barns perspektiv på striderna mellan tutsier och hutuer på 90-talet.

Alla floder flyter mot havet av Dorit Rabinyan, som genom en kärlekshistoria får mig att inse vidden av konflikten mellan Palestina och Israel.

Ragga som du shoppar av Lin Jansson, som är årets kanske största överraskning. Underhållande och nattsvart i en skön kombo.

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld, som är den kanske modigaste ungdomsboken någonsin.

Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet, som överväldiga mig med alla känslor.

Självklart har jag läst många fler riktigt bra böcker, men de här kommer att stanna kvar länge.

Första läshalvåret 2018

Under första halvan av 2018 har jag läst 70 böcker från 21 olika länder. Siffror att vara nöjd över. Däremot är det tyvärr så att jag läst förhållandevis få böcker som verkligen berört mig. När jag gör topplistor vid årets slut brukar jag ha otroligt svårt att begränsa mig, men när jag nu ska välja de bästa böckerna jag läst under de första sex månaderna 2018 är det istället svårt att vaska fram guldkornen. Bäst har utan tvekan ungdomsböckerna varit och den senaste veckan har bjudit på några guldkorn. Här är tio böcker som verkligen fått mig att vilja läsa vidare:

Moonrise av Sarah Crossan drabbade mig totalt. Berättelsen om Joe vars bror Ed väntar på att bli avrättad är skriven på sparsmakad prosalyrik. Så snyggt, så starkt och så bra.

Year of impossible goodbyes av Sook Nyul Choi är en skildring av norra Korea innan landet delades och vad som hände när det gjorde det. En gripande berättelse om en del av historien som jag hade dålig koll på.

Litet land av Gaël Faye är även den ett barns berättelse om ett krig. Gabriel är tio år när hans hemland Burundi går till val. Det första demokratiska sådana och resultatet blir att landet får en president som är hutu.

Mocka av Tatiana de Rosnay handlar om en mor vars barn skadas i en bilolycka. Hennes sökande efter den skyldige är känslosamt att följa.

Ragga som du shoppar av Lin Jansson är en av årets största överraskningar. Jag tyckte mycket om denna charmiga berättelse om Lovisa och hennes vänner. En otippad favorit.

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld är kanske årets bästa hittills. Så himla välskriven om ett otroligt viktigt ämne.

Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo är en fin bok om Liv, som är ny i skolan och fruktansvärt blyg. En viktig bok för de som lider av panikångest och för de som behöver förstå.

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson är berättelsen om ett brott och tre familjemedlemmars berättelse om vad som hände. Jag gillar upplägget skarpt och imponeras av flytet.

Till alla killar som jag gillat av Jenny Han är ännu en oväntad favorit. Charmig och känslofylld om Lara Jean, kärleken och familjen.

Mellan himmel och Lou, Lorraine Fouchet. En varm och väldigt fransk berättelse om en avliden hustrus största önskan som förändrar hennes familj.

Vilka böcker tillhör de bästa du läst hittills i år?

Olikhetsutmaningen: frihet och förtryck

Idag är det Internationella kvinnodagen och veckans ordpar har inspirerats av det. Därmed inte sagt att dagens exempel ska handla om kvinnor. Orden frihet och förtryck är definitivt inga ord som bara kan kopplas till ett kön.

Kanske njuter den som utsatts för förtryck mer av friheten när de väl får ta del av den. Ibland tänker jag att vi tar mycket för givet och frihet är någon som i alla fall för mig känns så självklart. Jag inser självklart att det inte är så för alla. Ibland blir inte heller en nyvunnen frihet så fantastisk som man kanske hoppats.

I den självbiografiska ungdomsromanen Year of impossible goodbyes berättar Sook Nyul Choi om livet i Korea 1945-50 där friheten från kineserna innebar en övergång till förtryck från ryssarna. I slutet av boken försöker familjen fly till friheten i det som nu är Sydkorea och jag har köpt andra delen i trilogin för att få se hur det går.

Två böcker som handlar om just kvinnors kamp för frihet är 40 piskrapp för ett par byxor, Lubna Ahmad Al-Hussein som handlar om kvinnokamp i Sudan och Tina Thunanders Resa i Sharialand som handlar om hur kvinnor i alla fall försöker nå någon slags frihet i ett land där de i princip saknar rättigheter. Vi får bland annat läsa om en stor protest mot att kvinnor inte får köra bil, något som definitivt begränsar deras frihet. Sedan boken skrevs har ett beslut tagits om att kvinnor ska ha rätt att köra bil, men förändringen träder i kraft först i sommar. Läs om en av de som kämpat för just den här rättigheten här.

En bok som handlar om att bli av med sin frihet och istället utsättas för förtryck är När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka. För mig fyllde den en kunskapslucka, då jag inte visste någonting om amerikanernas agerande under andra världskriget mot de japaner som bodde i landet.

Bara kvinnliga författare idag och så får det vara den 8:e mars. Vilka kulturella verk förknippar du med ordparet frihet och förtryck?

 

En berättelse om ett för mig okänt Korea

Jag brukar sällan tycka om barndomsskildringar, men Year of impossible goodbyes av Sook Nyul Choi är riktigt, riktigt bra. Det är en självbiografisk bok som handlar om tioåriga Sookan och hennes familj och utspelar sig 1945 i Pyongyang, då är ockuperat av japanerna. Det är kvinnorna, barnen och de gamla om är kvar och Sookan bor med sin mamma, sin moster Tiger, lillebror Inchun och morfar. Hennes pappa och de tre äldre bröderna är i Manchuriet för att därifrån kämpa för Koreas självständighet. Sookan förstår att de behöver vara där, men genom hela berättelsen finns ändå en känsla av de svikit. Livet är hårt och Sookans mamma gör allt för att försörja familjen genom att driva en strumpfabrik där unga flickor tillverkar tubsockor. Hotet mot dem personifieras i kapten Narita, som dyker upp ibland för att se till att kvinnorna gör det de kan för att stödja de som har makten. Att japanerna är överlägsna koreanerna är en självklarhet och det är till exempel förbjudet att tala koreanska i skolan, där kapten Naritas fru är lärare.

Jag har inte läst någon bok som utspelar sig i Korea innan landet delades längs den 38:e breddgraden och Sook Nyul Choi lyckas verkligen kombinera barnets syn på det som händer med en mer vuxen blick. Vi får veta en del om japanernas grymheter och faktiskt är det skönt att Sookan inte förstår allt, vilket innebär att vissa saker bara anas. Det blir dock smärtsamt tydligt hur lite koreanerna fått bestämma över sina liv. När japanerna till slut besegras dröjer det nämligen inte länge förrän de ryska soldaterna dyker upp i deras ställe.

Jag tyckte väldigt mycket om Year of impossible goodbyes och berördes väldigt mycket av berättelsen om Sookan och hennes familj. Trots att den marknadsförs som en bok för barn och unga tycker jag definitivt att det är en bok även för vuxna. Det finns en hel del som förstås bättre med en kunskap om historien, men det är också en bok som fick mig att googla efter mer kunskap. Jag har redan köpt de två andra böckerna om Sookan och vill definitivt läsa dem snart. Year of impossible goodbyes är årets bästa så här långt.

Koreanska kulturtips

Den här veckan är Korea temat på Kulturkollo och Helena uppmanar oss att tipsa henne om koreansk kultur.

Min favorit från Sydkorea är poeten Ko Un, som i sina dikter ofta berättar om olika människor i Sydkorea i livsverket Maninbo, Tiotusen fotspår, den poetiska minnesteckningen av 4000 koreaners liv. Många av dem finns samlade i Tiotusen fotspår och andra dikter. Det senaste jag läste av Ko Un var Stundens blomma, en samling kortare dikter om allt möjligt.

När jag var ung och barnlös var filmfestivalen i Göteborg en årlig höjdpunkt, men de senaste åren har jag inte sett en enda film. En av de filmer jag fortfarande minns mer än 20 år senare är faktiskt sykoreanska Daijiga umule pajinnal översatt till The Day the pig fell into the well. En nästan overkligt stillsam film, vilket i alla fall var en typisk sydkoreansk stil. Vackert, ganska få färger och väldigt många och långa scener utan klipp. Filmen är regissören Sang-soo Hongs debut.

En bok som påminner om den här filmen i sättet att berätta är Ta hand om min mor av Kyung-sook Shin. En bok som är såväl poetisk som vacker, men kanske lite väl långsam. Många verkar dock älska och det kan vara så att jag hade för högt tempo när jag läste. Långsamma böcker ska njutas just långsamt.

Nordkorea är fortfarande ett av de mest stängda länderna i världen och även om de nu deltar i OS är det mest ytan som får synas. Ett flertal böcker av människor som flytt från Nordkorea har släppt de senaste åren. Jag har läst För att kunna leva av Yeonmi Park och det land hon skildrar är knappast något jag skulle vilja bo i. Just nu läser jag Year of impossible goodbyes av Sook Nyul Choi som utspelar sig efter andra världskriget i ett ännu inte delat Korea. Den verkar mycket lovande och jag återkommer med inlägg när den är utläst.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: