Rachel Cohn

The Twelve days of Dash and Lily

Inspirerad av tv-serien läste jag vidare i det som numera är en trilogi om Dash och Lily. I Twelve days of Dash and Lily har det nästan gått er år sedan vi träffade dem sist och julen närmar sig igen. Lilys morfar har varit sjuk, hennes föräldrar är tillbaka från Fiji, men vill att familjen flyttar igen och förhållandet mellan Dash och Lily går helt ärligt på tomgång. Ingen av dem vill egentligen något annat än att vara tillsammans, men de lyckas inte riktigt vara det där perfekta paret som de var när de träffades.

Nu när julen närmar sig har Lily dessutom helt tappat lusten att fixa någonting, trots att det här brukar vara hennes favorithögtid. Brodern Langston, som egentligen inte är superförtjust i Dash, inser att de båda måste hjälpas åt för att få Lily att må bättre. Med Boomers hjälp ordnar de en stor gran som Dash ger till Lily som en tidig julklapp. Allt för att visa att hans motvilja mot julen inte finns där längre.

Det blir julfest, konflikter mellan gästerna är ett faktum, julstämningen försvinner och kampen både för att hitta den och kärleken är det som driver Dash och Lily i den här boken. Det är helt okej, inte lika mysigt som det var att lära känna dem genom den röda anteckningsboken, men det funkar. Jag kommer definitivt inte att kasta mig över den tredje delen Mind the Gap Dash and Lily, men kanske blir det läst nästa jul.

O listar 2020

Vissa traditioner från tiden på Kulturkollo vill vi behålla och en av dem är en massiv listutvärdering av kulturåret som gått. Mitt mål är att göra genomgången så covid-fri som det bara går, även om det hemska viruset hade kunnat passa in på en rad punkter som “årets mest obehagliga”, “årets knock out” och “årets läskigaste”. Men nej, vik hädan pandemi, du får inte vara med här. Inte så mycket i alla fall.

Årets mest oväntade: Måste vara att en bok med titeln Min syster, seriemördaren visade sig bli en av årets bästa böcker. Oyinkan Braithwaites berättelse om systrar, mord och lojalitet är helt fantastisk.

Årets klassiker: I våras läste jag för första gången Pengar av Victoria Benedictson och det var en fin läsupplevelse.

Årets parafras: Riktigt spännande och bra blev det när Jeanette Winterson låter Frankenstein och de andra leva i en robotfixerad framtid i årets bästa bok Frankissstein.

Årets knock out: På andra sidan bron av Hanna Jedvik var helt otroligt bra. Starkt innehåll som bjöd på en fin balans mellan svärta och glädje.

Årets kvinnokamp: Mrs America är miniserien som porträtteras många, viktiga amerikanska feminister och deras motståndare. Bra och välspelad.

Årets gråtfest: Jag har gråtit massor i år, men förutom sorgen över personer som inte finns hos oss längre var det sorgligaste nog när vi bestämde oss för att lägga ner Kulturkollo.

Årets gapflabb: Avlivningskliniken Tusenskönan av Martina Montelius var den första boken jag läste 2020 och den minns jag fortfarande för alla skratt, inklusive ett stort antal som fastnade i halsen.

Årets historiska: Jag läste Natten av Elie Wiesel tillsammans med mina elever och insåg återigen hur viktigt det är att vi minns vår historia.

Årets samtida: I filmen Greta blev jag också påmind om vad som behöver göras just nu och smärtsamt medveten om hur en flicka blivit frontfigur i något som hon helst hade velat att politiker tagit ansvar för. Stark film.

Årets obehagligaste: Den bok som var svårast att läsa i år var Dit mina tankar aldrig når av Yiyun Li. En mycket fin skildring av en mor vars son tagit livet av sig. Kom lite för nära.

Årets men-för-i-helvete: Philip Roths bok The Plot against America blev tv-serie och även om den inte var årets bästa var det den ett tydligt bevis på att människor är dumma i huvudet och luras av idiotiska och farliga ledare.

Årets dystopi: Livet. Nej men på allvar så har jag haft svårt att läsa dystopier när vi lever mitt i en. Jag tyckte dock väldigt mycket om Bärarna av Jessica Schiefauer som är både läskig, bra och relevant.

Årets grafiska: Jag tyckte mycket om Alma Thörns fina Alltid hejdå som handlar om två flickor som påverkas av en skilsmässa. Väl värd sig nominering till Augustpriset.

Årets nya bekantskap: Mitt första möte med Bruno K Öijer var omvälvande. Nu vill jag läsa mycket mer.

Årets återseende: Jag läste om Vad gör man inte av Maja Hjertzell och arbetade med den tillsammans med elever. Mycket lyckat.

Årets galnaste: Hit, men inte längre av Maria Maunsbach var verkligen en annorlunda läsupplevelse med extra allt.

Årets tegelsten: Här väljer jag utan tvekan Samlade verk av Lydia Sandgren. En mastodontdebut i göteborgsmiljö som porträtterar kulturmannen med alla sina brister. Hade också kunnat passa in på Årets debut och en rad andra punkter.

Årets ögonöppnare: Allt vi har gemensamt av Sanna Torén Björling gav en mer balanserad och komplex bild av USA och det politiska landskapet.

Årets utmaning: Att hålla igång läsningen har varit årets utmaning och det har helt ärligt gått sådär. Det har varit ett tungt år på alla sätt, inte minst har distansundervisningen tagit knäcken både på mig och mina elever. Jag vet, pandemihelvetet skulle inte nämnas, men det får bli så ändå.

Årets aldrig mer: Jag vill aldrig mer ha en digital Bokmässa istället för en riktig. Aldrig mer.

Årets huvudperson: Jag tyckte väldigt mycket om att läsa om Texas som är huvudperson i Sara Lövestams En stark nolla.

Årets bifigur: Det finns många bra sådana, men en som stack ut var Bill Nightys tolkning av Mr Woodhouse i filmatiseringen av Emma.

Årets filmupplevelse: Jag har sett alldeles för lite film, men den jag gillade bäst var David Copperfields äventyr och iakttagelser.

Årets TV-serie: Svårt, jag har sett mycket bra, men en serie som vi sett ihop hela familjen och verkligen tyckt om är The Good Place, där vi hunnit med tre säsonger av fyra.

Årets författare: Tua Forsström är en poet jag upptäckt under året och läst flera böcker av. Mycket fina och välskrivna.

Årets kulturella höjdpunkt: Det fanns ju rätt få sådana tyvärr detta pandemiår, men en av de digitala satsningar som jag faktiskt tyckte funkade fint var samtalen med de nominerade till Women’s Prize for Fiction. Ingen höjdpunkt likt Mount Everest, men väl som Kebnekaise.

Årets möte: Snöstorm av Augustin Erba inleds med att huvudpersonen Thomas träffar sin ungdomskärlek på ett tåg.

Årets citat: Tvätta händerna, håll avstånd och stanna hemma om du har symptom, eller något liknande MÅSTE ju bli årets citat. Vi har hört det upprepas som ett mantra. Ett finare sådant finns dock i boken The Twelve days of Dash and Lily av Rachel Cohn och David Levithan. Så här säger Dash när han ska förklara varför han älskar böcker så mycket: “You can go anywhere in a book. Books are adventure. Knowledge. Possibility. Magic.”

Årets skandal: Att Klubben av Matilda Gustavsson inte nominerades till Augustpriset. Den släpptes precis i början av den period som gällde för årets nominerade och förbisågs. Mycket märkligt.

Årets pristagare: Jag blev väldigt glad över att Maggie O’Farrell tilldelades Women’s Prize for Fiction för sin roman Hamnet. En bok som jag påbörjade i höstas, men sedan tappade jag bort min hjärna och planerar att slutföra läsningen så snart den är återfunnen.

Årets mest kreativa idé: Enkelt, men effektfullt blir det när Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall byter perspektiv helt i Inte som du och låter konståkningstjejerna få de bästa träningstiderna och den höga statusen, medan hockeykillarna får nöja sig med sunkiga omklädningsrum och kassa istider. Dessutom hånas deras utseende och sexualitet självklart i sociala medier.

Årets titel: Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter är en fin bok med en fin titel.

Årets låt: Faktiskt har jag lyssnat ovanligt mycket på musik i år, även nyare musik. Mycket tack vare ett av barnen (det andra har fastnat i 60-talet just nu) men kanske framför allt för att jag lyssnat mycket på P3. Svårt att välja därför, så jag tar den som snurrar i hjärnan just nu och det är Anxious angel med Maja Francis som också spelades i tv-serien Kärlek & Anarki.

Årets skämskudde: Jag tycket mycket om Rodham av Curtis Sittenfeld, men vissa scener med de fiktiva versionerna av Bill och Hilary krävde skämskudde.

Årets läskigaste: Huvudpersonen Åsa i Svärmodern av Moa Herngren vill så väl, men det blir så fel. Riktigt bra och obehaglig läsning.

Årets hämnd: Nu tror jag inte att Vanessa Springora skrev Samtycket för att hämnas, men att berätta om det hon varit med om var både modigt och viktigt.

Årets skilsmässa: Jag borde sagt det först av Annika Wall är något så ovanligt som en skilsmässoskildring som faktiskt fick mig att både skratta och gråta.

Årets överskattade: Utan tvekan Där kräftorna sjunger av Delia Owens. Jag fattade inte alls grejen.

Årets underskattade: För mig var Edith och Julian av Naoise Dolan en av årets bästa läsupplevelser, men de flesta andra recensioner jag har läst har varit ljumma.

Årets debut: Elin Persson debuterade med De afghanska sönerna som är en av årets bästa böcker. Bilden av ensamkommande från Afghanistan behöver helt klart nyanseras.

Årets par: Måste vara Marianne och Connel i tv-serien Normal People.  Daisy Edgar-Jones och Paul Mescal spelar inte Marianne och Connell. De ÄR Marianne och Connell.

Årets lyckopiller: Jag tyckte verkligen att filmatiseringen av Ester Roxbergs Min pappa Ann-Christine som fick titeln Min pappa Marianne.Valet att göra det till en trevlig och hoppfull film var lyckat.

 

Så, nu var min långa lista färdig. Kika gärna in hos Anna, Fanny, Helena och Ulrica för att ta del av deras årssummeringar. Sedan vore det kul att få ta del av din lista. Det går utmärkt att välja ut några punkter, ta bort några eller lägga till andra om det passar bättre.

Dash & Lily som tv-serie

Julstämningsjakten är i full gång och tv-serien om Dash & Lily, baserad på en bok av av Rachel Cohn och David Levithan, gav en rejäl dos julkänsla. Det var lagom länge sedan jag läste Dash & Lily’s Book of Dares och jag hade därför inga speciella bilder i mitt huvud som riskerade att förstöra upplevelsen. Inte heller kom jag ihåg alla detaljer, utan det var främst den mysiga stämningen som jag mindes. Vem gillar inte en bok där en bokhandel i New York spelar en avgörande roll?

Lily är en lite udda fågel som drömmer om att höra till. Hennes storebror utmanar henne att våga träffa nya människor och det Lily vill ha är kanske främst en pojkvän. Det är nämligen så att hon aldrig blivit kysst. Med hjälp av en släkting placerar hon en röd skrivbok med ett meddelande i en hylla på bokhandeln The Strand och den hittas av Dash. Via skrivboken utmanar Lily och Dash varandra att göra saker för att få ledtrådar.  De gömmer den också på olika ställen och det är ett sätt för oss tittare att få se oss om i New York. En styck smörig och konstruerad premiss, men den är lätt att köpa.

Nu är det som sagt så att jag inte kommer ihåg alla detaljer ur boken, men det känns som att det viktigaste finns med. Säkerligen är mycket ändrat eller förändrat som det brukar bli när böcker blir tv-serier. Resultatet blir dock en trevlig serie med en handling som håller ihop fint. God julstämning bjuds också på trots att Dash hatar jul och Lily’s blinkande julklänning är verkligen en stämningshöjare.

Skådespelarna då? Jo, de är valda med omsorg och gör ett fint jobb. Några förtjänar att lyftas fram lite extra. Lily spelas av Midori Francis, som bland annat hade en roll i Ocean’s Eight. Hon porträtterar den genomsnälla och lite naiva Lily på ett bra sätt. Jag tycker om henne och vill att det ska gå bra för henne. Dash hade jag inledningsvis lite svårt för, då skådespelaren Austin Abrams gjorde en rätt otrevlig roll i min favoritserie This is Us. Väldigt snart var det dock glömt och jag charmades av den Dash han skapat. Lagom mystisk och såväl charmig som lite udda. Jag gillar hur båda huvudpersonerna är blyga och framåt på samma gång. Det är trovärdigt. Även Dashs kompis Boomer, spelas av Dante Brown, är en trevlig bekantskap. Jag har tidigare sett honom i tv-serien Lethal Weapon och han är duktig. Min absoluta favorit är ändå Jodi Long, som spelar Mrs. Basil E, syster till Lily’s morfar. En extremt tjusig dam som påminner lite om Violet Crawley i Downton Abbey. En fantastisk rollprestation.

Sammantaget är Dash & Lily en charmig tv-serie som jag rekommenderar er att se. Jag fick i alla fall en välbehövlig dos julstämning och en längtan efter att få se New York.

 

Just nu i december

Första lördagen i månaden och dags för årets sista Just nu.

Så här har jag det denna decemberdag:

Just nu läser jag en rad böcker som kommer ut på Vilja och Nypon förlag i vår. Varje säsong gör jag ett gäng arbetsmaterial till deras böcker och den här gången är det fler än någonsin. Sedan läser jag också En oväntad julklapp av Sara Molin, som är årets första julbok för min del.

Just nu tittar jag på andra säsongen av Virgin River och därefter tänker jag kasta mig över Dash and Lily baserad på Dash & Lilys Book of Dares av David Levithan och Rachel Cohn. När jag har gjort det planerar jag att läsa andra boken i serien som heter The Twelve days of Dash & Lily. Tredje delen Mind the Gap, Dash & Lily har dessutom just kommit ut.

Just nu lyssnar jag på min topplista för 2020 från Spotify, så allt är med andra ord som vanligt.

Just nu längtar jag efter julledighet och en massa lästid. Ska bara överleva två veckors fjärrundervisning först.

 

Flera av mina kulturkollovänner svarar också så kika gärna in hos Anna, Fanny, Helena, Carolina och Ulrica. Och du, glöm inte att svara själv också.

Böcker jag vill läsa

27158835

Har botaniserat lite på Goodreads och hittat några böcker jag ser fram emot.

Det var länge sedan jag läste något av Dorothy Koomson och om några dagar släpps When I was invisible. Låter som finfin sommarläsning.

I slutet av maj släpps David Levithans nya bok som han skrivit tillsammans med Nina LaCour. Den heter You know me well och handlar om Mark och Katie på Pride i San Francisco.

The Twelve days of Dash and Lily av David Levithan och Rachel Cohn är uppföljaren till Dash and Lily’s book of dares. Även om jag inte älskade den vill jag läsa vidare. Kommer i oktober.

Samma månad släpps Jay Ashers nya bok What light, som jag nog ska spara till jul då den handlar om en familj som har en julgransfarm.

 

 

Stadsbesök: New York

Det borde egentligen vara till Washington vi reser en dag som denna, då det ska bestämmas vem som ska bo i Vita Huset de närmaste åren. Grejen är bara den att jag inte kan komma på en enda bok som utspelar sig i huvudstaden och vi far därför till New York.

Genom att presentera en bok eller fler, kanske en film, en pjäs, en sång, ett konstverk eller något annat kulturellt reser vi runt i New York tillsammans.

Den första boken jag kom att tänka på är Nick and Norah’s infinite playlist, som utspelar sig under en natt i New York. En romantisk och härlig historia för gammal och ung skriven av Rachel Cohn och David Levithan.

En annan bra historia som utspelar sig i New York är What I loved av Siri Hustvedt och det går inte heller att bortse från hennes make Paul Austers klassiker The New York Trilogy.

Lite Washington blir det i klassikern Sleepless in Seattle, men då är det Washington State, inte DC. Den avslutas i Empire State Building i New York. Tror knappast är det är en film som håller, men jag älskade den då den kom.

Den klassiska musikalen Hair utspelar sig i New York. Jag tycker mycket om filmen och har dessutom sett den live både i London och Göteborg. Musiken är fantastisk!

Nu är det din tur att guida oss runt New York.

 

Euphoria i böckernas värld

På något sätt måste jag ändå uppmärksamma Loreen, trots att det här är en bokblogg. Det får bli en lista som på något sätt har med Euphoria, Loreen och vinst att göra. Eller kanske Baku? Eller ryska små gummor?

Stort grattis till Loreen, en riktigt cool tjej med en riktigt bra låt. En annan cool tjej är Hedvig som i sin bok spanar på orättvisor i samhället. Med tanke på Loreens protester mot hur Azerbajdzjans styre ser ut, tror jag att hon också skulle gilla Hedvig.

Om en vinst, men i Idol (som Loreen för övrigt varit med i också så det passar ju) handlar Mirakel, där vi får träffa Idol-Rakel som gjort karriär under namnet Miracle. En på samma gång glittrig och tänkvärd bok, som flera av mina elever har gillar.

Euphoria ja, det är väl något som drabbar Caroline i Alltid du, när hon åter står öga mot öga med sin ungdomskärlek Adam.

Själv drabbades jag av detsamma när jag läste Artighetsreglerna och faktum är att Loreen, liksom Tinker, troligen skulle uppskatta de ursprungliga artighetsreglerna.

Inga små ryska gummor, men väl italienska finns i finaSjälamakerskan som tillhör månadens höjdpunkter. Jag var dessutom mer förtjust i gårdagens italienska bidrag, trots att de ryska små damerna var fruktansvärt söta.

Loreen verkar ha haft riktigt kul på efterfesten och en bok om en musikfest, följd av en alldeles speciell natt ärNick & Norah’s infinite playlist. Och infinite i betydelsen oändlig var verkligen låtlistan i gårdagens tävling.

Det är stort det här. Och Loreen är stor. Kanske snart lika stor som Zlatan? Om nu musik någonsin kan slå ut sport. Tveksamt. I melodifestivalsammanhang kommer dock ingenting att bli större för mig än när jag som 10-åring gråtande såg Herreys vinna i Luxenburg.

Okej, klart ni får veta

När ni nu upprörts över den hemska upplevelsen med paketet som nästan försvann förstår jag att ni självklart vill veta vad som fanns i det. Eller?

Kan vara en bra blandning, eller vad tror ni? När det gäller Under lejonets blick skyller jag helt på Anna. Annars är den favoritförfattare (Rachel Cohn och David Levithan), favoritförlag (Sekwa) och en författare jag länge tänkt läsa (Sophie Hannah)

Förlåt Dash och Lily

Jag har ju helt glömt av att skriva om Dash & Lily’s book of dares av David Levithan och Rachel Cohn. Då den utspelar sig under jul- och nyår var det just kring jul jag började läsa den. Sedan lyckades jag glömma bort den, läste ut den för ett par veckor sedan och glömde sedan bort den igen. Det är inte så att jag inte gillade Dash och Lily, men den var mest trevlig för stunden. Jag tyckte om miljön mycket, vad annat kan man när det handlar om en bok som startar i bokhandeln Strand Bookstore i New York?!

På en hylla i denna gigantiska affär placerar Lily en röd skrivbok från Moleskin och i den finns ett meddelande till den som hittar boken. Det lycklige heter Dash, är också tonåring och liksom Lily en både udda och lite ensam sådan. Skrivboken göms på olika ställen och skickas mellan Dash och Lily likt Hampus och Fideli gör med den vita stenen. Det ingår utmaningar också, inte just för att få tillbaka boken, men för att förtjäna den. Skillnaden är också att det tar väldigt lång tid innan Dash och Lily träffas.

Inledningen är lysande och jag läste i ett rasande tempo, sedan kom en period i mitten då det kändes som om jag fattat grejen och det blev lite segt. Det var då boken blev liggande. Sedan tar den sig rejält i slutet och jag är glad att jag läste ut den.

En söt historia som sagt, men jag gillade den inte lika mycket som Nick & Norah’s infinite playlist. Läsvärd är den dock och vill du läsa den på svenska så finns den nu översatt.

Det jag gillar med Rachel Cohn och David Levithan är deras normkritiska förhållningssätt. Allt är inte heteronormativt, men det görs ingen stor grej av det. Ja, Lilys bror är homosexuell, so what? Tummen upp säger jag. Mer avdramatiserad mångfald åt folket.

Apropå Strand så har de tydligen Speeddating for Booklovers. Hur roligt är inte det?!

Och apropå David Levithan så har jag just läst hans Liten parlör för älskande som var helt galet bra. Skriver mer när det är recensionsdatum, men redan nu vill jag uppmana till läsning!

Lucka nummer 17 Johanna Karlsson

Johanna Karlsson är en kollega på flera sätt, dels som bokbloggare då hon skriver på den största och första bokbloggen Bokhora, men också som lärare i svenska som andraspråk som hon jobbar som halvtid. Resten av arbetsveckan tillbringar hon på fina bokförlaget X publishing.

Idag är Johanna huvudperson i julkalendern:

 

Julkalendrar hör julen till, vilken är din favorit?

Jag är ett tv-barn. Jag gillade Sunes jul och Kurt Olssons julkalender. Jag är väldigt dålig på att komma ihåg att kolla eller lyssna på eller ens att öppna julkalendern varje dag.

Vad är det bästa med julen?

Det bästa är förväntningarna innan. Hela december tycker jag rätt mycket om med julmusik, glögg, julklappsplanering, mörkret och all belysning. Själva julhelgen brukar vara ganska stressig och full av måsten eller borden. Det är jag inte lika förtjust i.

Hur firar du?

Jag har firat jul hos min mormor och morfar i stort sett varje jul sedan jag föddes, med släktingar, julbord och Kalle Anka, men i år kom en massa jobb i vägen så då har vi valt att fira senare än själva julhelgen. Det ska bli mycket spännande. Det betyder nämligen att jag kommer att få bestämma över julafton helt själv. Möjligheterna är så många att risken finns att det kommer att sluta med hämtpizza och The Wire-maraton.

Vilka böcker om jul skulle du vilja tipsa om?

Jag måste ju bara tipsa om Dash och Lilys utmaningsbok som X Publishing ger ut. Den utspelar sig i New York under julhelgen, två kärlekstörstande tonåringar skickar en Moleskinebok mellan sig med en massa utmaningar i. Den är jättefin och julig. Sedan gillar jag verkligen Babar och jultomten som är så fint tecknad och har sirliga bokstäver. Fler böcker borde ha sirliga bokstäver.

Vilka böcker önskar du dig själv i julklapp?

Saxat från önskelistan: Uzumaki – Spiralerna, del 1 och del 2 av Junji Ito, Från det femtonde distriktet av Mavis Gallant och Yarden av Kristian Lundberg. Jag har även blivit sugen på att läsa Street of Crocodiles av Bruno Schulz som tydligen ska vara en av Jonathan Safran Foers favoritböcker, som han har använt (och massakrerat) när han har gjort Tree of codes.

Vilken bok borde alla få i ett paket?

Matens Pris av Malin Olofsson och Daniel Öhman. Dokumentärserien som de gjorde först var grymt bra och boken är som en fördjupning (men inte en jättedjup sådan – om man lyssnat på dokumentären får man läsa en del saker som man redan hört, men jag tycker ändå att man ska lyssna och läsa). Duon fick Stora journalistpriset för årets avslöjande och det gjorde mig så himla glad.

Vilken känd person vill du ge en bok i julklapp och vad får han eller hon?

Lena Ek borde såklart få Matens pris, men det kanske är tjatigt att säga det? Hursomhelst: hon borde verkligen få den. Sedan skulle jag gärna vilja ge en bok till Eric Saade som bara har läst en enda bok sedan femman tydligen (det var Zlatans bok). Det skulle till exempel kunna vara Liv Strömquists Prins Charles känsla för att hon (Liv) är så kul, förståndig och bra eller så kunde det ju vara Matens Pris.

 

Tack Johanna! Jag tror minsann att jag måste läsa Matens pris. Först ska jag dock läsa om Dash och Lily! Hoppas att du får en riktigt skön jul både under själva helgen och lite därefter. Tack för att du tog dig tid att vara med här!

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: