Katarina Kuick

Ett boktitelstal till mina studenter

Välkommen ut på andra sidan

Nu väntar En ny tid och ni har blivit Vuxna människor. Kanske tänker ni Det kommer aldrig vara över för mig men sanningen är att det här är Sista berättelsen om oss. Ni ska gå vidare På egen hand. Idag är Allt som återstår, på samma gång Slutet och Alltings början

Är det nu allt börjar? kanske ni undrar. Och jag säger Mot framtiden! Det är dags att Blunda och hoppa. Om inte nu så när.

Livet går så fort. Och så långsamt. Lev inga Halva liv. Gå dit hjärtat leder dig och missa inte Allt du kan se när du saktar ner. Lägg fokus på Det goda inom dig även i stunder då du vill skrika Alla suger och det är ingens fel för Ingen annan är som du. Tillbringa din tid Där livet är fullkomligt och sikta Högre än alla himlar även under Stjärnlösa nätter. Fortsätt att Blixtra, spraka, blända

Undersök Kärlekens fyra årstider och lär dig Kärlekens geografi. Möter du fel person så tänk Det är inte jag, det är du och Finns det en, finns det flera. Men Låt den rätte komma in och när hen dyker upp ska du utbrista Jag är allt du drömt men också Mig äger ingen. Jag önskar att du får bada i En ocean av kärlek. Du är Den som är värd att bli älskad.

Se dig omkring om tänk Alla mina vänner är superhjältar och trots att det framöver är Du, bara får du inte glömma att Tillsammans är man mindre ensam. Kanske tänker du också En dag ska jag skriva om den här platsen. Minns oss som nu och Skriv om och om igen.

För mig är ni alla De oförglömliga och definitivt I en klass för sig. Jag hoppas att var och en av er finner Lyckan, kärleken och meningen med livet.

Hej då, vi ses väl?

PS. Det är sant att jag ibland blev Så jävla trött när ni verkade leva efter mottot Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera. Men Det finns alltid förlåtelse och dagarna var trots allt fyllda med Rimligt lyckade ögonblick. DS.

 

 

 


Delar av det här talet har spelats in i förväg till mina fina studenter (hålla tal live hade jag aldrig klarat) och publiceras här för att de (och andra) ska kunna läsa om böckerna vars titlar bildar talet.

 

Photo by おにぎり on Unsplash

Hur skriver du?

Veckans tisdagsutmaning på Kulturkollo handlade om skrivande, precis som hela veckan har gjort. Jag har inte hunnit svara på frågorna förrän nu, men here goes …

1) Berätta något om ditt skrivande – vad skriver du (blogg, poesi, brev)? Var skriver du? När skriver du? Hur? Varför?

Jag skriver blogg, eller bloggar, det vet ni ju. Det här att skriva varje dag är något jag verkligen tycker om. Visst kan det någon gång kännas stressigt att klämma ur sig inlägg i princip dagligen, men mest är det bara kul. Förr skrev jag dagbok, under drygt 20 år. Nu fyller bloggen samma funktion, trots att det inte alls är lika personligt.

Slutligen skriver jag läromedel för Liber. Jag halkade i läromedelsskrivandet på ett bananskal och skrev en lärobok i engelska tillsammans med en kollega, som heter All In. Efter det skrev jag själv två nybörjarhäften i engelska för äldre nybörjare, som logiskt nog heter English from the beginning. I dagarna går en svenskbok till tryck och det är första gången jag gjort en “riktig” bok alldeles själv. Pirrigt. Under hösten och våren blir det fler delar av English from the beginning. Att skriva läromedel har utan tvekan gjort mig till en bättre och mer strukturerad lärare.
2) Dela med dig av din bästa skrivinspiration – har du en favorithandbok eller ett knep för att få igång bokstäverna?

Jag har läst få handböcker i skrivande, men jag gillade Tre enkla regler finns inte av Elisabet Norin och Skriv om och om igen av Ylva Karlsson och Katarina Kuick tyckte jag var riktigt bra och matnyttig.

För mig handlar skrivandet mycket om att forma tankar. Jag tänker länge, länge innan jag sätter mig för att skriva och då går det ofta ganska snabbt. Någon inspiration som ska väntas in tror jag däremot inte på, utan jag är mer sådan att jag tvingar mig själv att skriva regelbundet. Skulle jag väntat på inspiration hade den här bloggen varit väldigt tom och några läroböcker hade aldrig blivit skrivna. Ofta sätter jag mig med ett tomt dokument men en vag idé om vad jag skulle kunna skriva om och så tvingar jag fram det.

 

Tematrio – Augustvinnare

Sedan 1989 delas Augustpriset ut i tre klasser och Lyran vill att vi presenterar en trio goda vinnare:

1. Skriv om och om igen av Ylva Karlsson och Katarina Kuick vann priset för bästa ungdomsbok 2009. En bra och annorlunda bok om skrivande.

2. I taket lyser stjärnorna av Johanna Tydell är en klassiker bland ungdomsböcker. Både bra, välskriven och stark.

3. Gregorius av Bengt Ohlsson är en riktigt bra bok som berättar den historia Hjalmar Söderberg utelämnade. Spännande idé som dessutom håller väl. Ohlsson har chansen att vinna priset ännu en gång i år, då han är nominerad för Rekviem för John Cummings.

 

Intressant är också att kolla de nominerade. Många riktigt stora svenska författare har nominerats, men aldrig vunnit. Tänk om Ohlsson då skulle välja en andra gång. Det hade varit både stort och lite märkligt.

Vem är du?

Jag lyssnade på Katarina Kuick och Aidan Chambers igår och tänkte en del på hur jag egentligen är som läsare.

Chambers visade upp sin bok, Böcker inom och omkring oss, knappt 300 luftiga sidor med information som inte var direkt ny för mig. Det tog mig kanske tre timmar att läsa den. Knappt. Efter en koll i publiken visade det sig att lästiden pendlade mellan 2 och 10 timmar, med många kring 5-6. Då tillhör vi troligen samhällets vana läsare, bibliotekarier och lärare torde vara det.

Chambers menade att han själv var en långsam läsare som troligen hade behövs runt åtta timmar för att ta sig igenom boken. Han läste därför bara ut böcker som han verkligen, verkligen var säker på skulle ge honom någonting. De böcker som inte lockade påbörjade han inte ens.

Jag läser relativt snabbt. Väldigt snabbt när jag är pigg och boken är hyfsat lättillgänglig, lite långsammare om boken kräver full koncentration, men fortfarande snabbt. Jag blir inte heller trött av att läsa, utan slappnar av genom att läsa.

Trots detta drar jag mig för att läsa böcker som verkar för tunga, ointressanta och tråkiga. För tunna böcker är inte heller bra, det är svårare att lyckas med en riktigt tunn bok, men det finns författare som fixar det. Ideallängden ligger dock runt 350 sidor skulle jag säga.

Chambers förfasades också över att hans fru var en så irrationell läsare. Hon läser snabbt, glömmer bort vilka böcker hon läst och (det värsta av allt) läser sista sidan först för att kunna avgöra om en bok är läsvärd eller inte.

Det skulle jag verkligen aldrig göra. Fy vad meningslöst att få reda på slutet innan man ens har läst.

En annan sak han talade om var huruvida vi upplevde att vi hörde det vi läste i huvudet. Som någon slags musik. Jag kan möjligen göra det om jag läser poesi lite högt för mig själv, men inte annars.  Undrar om det är därför jag inte gillar ljudböcker.

Tankarna som snurrat i huvudet resulterade i en ny snabbenkät.  Vore kul att läsa era svar och gärna en och annan motivering.

 

Hur är du som läsare?

snabb  långsam

läser alla ord  skummar en del

gillar långa beskrivningar hoppar över det som inte för historien framåt

kommer ihåg detaljer kommer ihåg i stora drag

undviker tjocka böcker läser gärna tegelstenar

tycker om tunna böcker tycker att tunna böcker ofta saknar något

idealboken är på mindre än 400 sidor idealboken är på mer än 400 sidor

tjuvkikar på slutet läser aldrig slutet förrän boken är just slut

väljer efter omslag skiter fullständigt i ytan

läser baksidetexter undviker baksidetexter

väljer boken efter rekommendation vill helst välja själv

rekommenderar ofta böcker till andra rekommenderar sällan böcker

hör det jag läser i huvudet hör aldrig det jag läser

gillar ljudböcker gillar inte ljudböcker

läser främst böcker i en genre gillar att variera min läsning

läser alltid på svenska läser på flera språk

är bra på att komma ihåg böcker jag läst glömmer lätt bort både titlar och författare

skriver upp det jag läser skriver inte upp det jag läser

läser varje dag läser mer sällan

tycker att läsning är avslappnande tycker att läsning är ansträngande

 

 

 

På söndag

 

 

Jag tror att det mest blir häng i Bokbloggarrummet på andra våningen, rum R3. Sedan ska jag såklart göra en massa bokfynd också…

Blir nog så att den lilla rosa datorn får följa med, eller den vit-gröna paddan, så att jag kan börja dokumentera lite. Om jag känner mig själv rätt kommer jag vid det här laget vara lite mätt på intryck, men sugen på att hinna prata i lugn och ro.

Kanske flyr jag mässan och drar till Världskulturmuseet för skrivarworkshop med Katarina Kuick 12.30-13.15, men jag kanske har fel ålder. Vi får se. Det finns en massa skrivaraktiviteter under hela söndagen där.

Jag vill annars lyssna på Sofia Nordin när hon berättar om sin nya bok Gå sönder, gå hel, som jag tyckte mycket, mycket om. Platsen är Litteraturscenen, A01:60 13.00-13.30.

 

Nätsnurr en lördag

Det var länge sedan jag snurrade runt och inspirerades av andras tankar om kulturrelaterade ting. Dags för det nu alltså.

Jag har bara läst en bok av Jonas Hassen Khemiri och det är debuten Ett öga rött. En bra bok, men trots det har jag alltså inte fortsatt mitt läsande av författaren. Det blir så väldigt ofta att författare glöms bort, trots att jag gillat den enda bok jag läst av dem.

Nu är i alla fall Khemiri aktuell då han just prisats för sin pjäs Invasion! Priset heter Obie award och är off-Broadways finaste utmärkelse. Inte lika fint som en Tony, men nästan. Hurra för Khemiri alltså!

I förra veckan avled akademiledamoten Birgitta Trotzig, vilket betyder att hennes stol i Svenska Akademin måste fyllas. Vem det blir? Det är inte klart, men DN tror på Göran Greider.

Även Barnboksakademin har fått nya ledamöter då Katarina Kuick och Kristina Digman. De efterträder Stefan Casta och Sven Lindqvist som dock fortfarande lever och har hälsan. Tur är väl det. Svenska Barnboksakademin har som uppgift att främja barns- och ungdomars läsning.

Twitters grundare Jack Dorsey @jack, verkar bli den nya tekniknördskändisen. Jag som först var grymt skeptisk till hela det här microbloggandet är helt fast i en värld av babbliga, trevliga, kreativa och intressanta människor. Det är som en liten, perfekt värld där jämlikheten är så mycket större än i den vanliga. Jag gillar konceptet skarpt. Dessutom är sociala medier ett perfekt sätt att knyta kontakter vilket inte minst Skrivarmamman Pernilla fått erfara.

Dorsey påpekar hur mänskliga kändisar blir genom twitter:

Obama twittrade också om vad han åt till frukost under sin valkampanj. Ofta tror jag att vi glömmer hur mänskliga politiker och andra mäktiga personer är. Twitter är väldigt, väldigt bra på att påminna oss om hur lika vi är. Vi äter frukost precis som Obama. Den här typen av småsaker som vi får veta på Twitter knyter ihop oss.

 

I veckan efterlyste jag bra grafiska romaner och när jag nu surfade runt hittade jag en till som jag gärna vill läsa. Vi håller till med en viktig grej handlar om elvaåriga tjejer med allt vad det innebär och är skriven av Sara Hansson. Verkar helt underbar. Bokstävlarna har skrivit om den.

Annars måste väl veckans viktigaste i veckan vara Vixxtorias mycket vetenskapliga undersökning om hur chipspreferenser och läsning hör ihop. Eller hur det nu var. Läs själva här.

Ibland är det tur att jag inte kommer iväg på saker jag egentligen vill göra. Som igår då Veronica Maggio uppträde på Liseberg. 18000 personer ville titta på henne och parken tvingades stänga huvudingången för att förhindra allt för mycket kaos. Jag hade gärna lyssnat på Maggio, men en kö till Korsvägen klarar jag mig utan helt klart. Bra kritik fick hon dock. Såklart.

Även idag blir det händelserikt i Göteborg då ett helt gäng galningar frivilligt springer 2.1 mil. Bland dem finns min käre make som fått det hela i present från sina ovanligt givmilda syskon. Och ja, de ska också springa. På Hisingen kommer en inte lika trevlig manifestation gå av stapeln, då det ska demonstreras mot Moskén som invigs om ungefär en månad. Göteborgs första och det är inte en dag för tidigt. Igår var det dock fest i protest mot demonstrationen.

 

 

En fin inspirationsbok

Planen är att få igång mina elever att skriva och att faktiskt hjälpa dem finna lite inspiration. En skrivarblogg är igång och jag kommer helt klart att fylla på med övningar från fina Skriv om och om igen av Katarina Kuick och Ylva Karlsson som belönades med Augustpriset 2009.

Det är verkligen en helt galen bok i ordets bästa bemärkelse. Egentligen är det en bok att äga, då det är omöjligt att återge den fantastiska lay-outen. Budskapet är att det egentligen går att skriva om  vad som helst, hur som helst, när som helst och definitivt var som helst.

Tärningen är ett viktigt hjälpmedel och det finns otaliga övningar där skribenten uppmanas att låta tärningen bestämma vad texten ska handla om.

Ålder? Slå tärningen två gång. En femma och en fyra ger åldern 54.

Den här övningen gillar jag:

Skriv upp 10 vackra ord. Det kan vara ord som är vackra för att de beskriver något vackert – vänskap, solnedgång, glasstårta. Eller ord som låter vackert – flimmer, skenben, sammelsurium.

Be att få 10 vackra ord från någon annan – pappa, moster, en kompis, din lärare, grannen…

Nu har du 20 vackra ord. Använd minst 10 i en dikt.

Gör likadant med fula ord. 10 egna + 10 från någon annan. Skriv sedan en dikt med minst 5 ord från vacker-listan och 5 ord från ful-listan.

Skriv om och om igen är en rolig och inspirerande bok. Övningarna är tydliga och inte sällan lite galna. Jag kommer definitivt att använda mig av den i mitt arbete, men ska nog faktiskt våga mig på att göra några övningar själv. Ordlistor ska jag definitivt göra. Det kan bli ett blogginlägg kanske.

Tematrio – Julklappsönskningar

Lyran har en smart plan inför jul måste jag säga. Det gäller att basunera ut sina bokönskningar så att de som ska shoppa faktiskt vågar sig på att köpa böcker även till bokbloggare.

Om man ska hinna övertyga familjen, vännerna och tomten om att man behöver fler böcker är det bäst att börja i tid. Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla!

Bara tre?

1. Jag tillhör de få som inte har läst årets Augustpristagare Spill av Sigrid Combüchen och den vill jag definitivt gärna ha i hyllan. Frågan är om det är en bok för mig, men hur många bokbloggare som helst kan väl inte ha fel?

2. Jag vill läsa mer lyrik i allmänhet och Kristina Lugn i synnerhet. Hennes Dikter 1972-2003 skulle passa perfekt i min lyrikhylla.

3. Jag önskar också fler pocketböcker att ta med till Thailand och en av dem som lockar mest är Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski.

Och så slutligen en bonusbok som läraren i mig önskar för att få inspiration till den skrivutmaningen några av mina elever kommer att bli utsatt för i vår. Jag skulle gärna vilja ha ett eget exemplar av förra årets bästa ungdomsbok enligt Augustjuryn, Skriv om och om igen av Katarina Kuick och Ylva Karlsson, som i DN beskrivs som en bok som kan orsaka ett epileptiskt anfall. Vet inte om det egentligen låter så lockande, men definitivt intensivt och annorlunda.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: