Mia Öström

Den bästa sommaren i mitt liv, typ

Mia Öström, Siri Spont och Julia Wickholm har alla skrivit böcker för unga där sommaren spelar en stor roll. Dessa talar de om med moderator Johanna Lindbäck och jag har läst Mitt hjärta borde slå någon annanstans och Är det nu allt börjar?, men ännu inte Olivia för alltid. Johanna Lindbäck har hittat ett gemensamt tema i de tre böckerna och lyfter det faktum att alla tre huvudpersoner tror att de ska få ett bättre liv om de bara får ett annat liv på en annan plats.

Platsen hjälper till att identifiera våra huvudpersoner, säger Mia Öström, genom att visa vad och var de inte vill vara, Även sommarlovet är som en plats. En begränsad tid fylld av möjlighet inför en höst när allt ska bli annorlunda. Olivia för alltid träffar vi första gången den sista dagen i nian och ett helt nytt liv väntar. Tyvärr är risken med att inte veta var man vill vara, bara var man inte vill stanna att besvikelsen kan uppstå när en ny plats inte gör någon skillnad. Storstaden lockar, men mest handlar det om en längtan bort från den lilla platsen. De måste bort för att kunna komma ifrån den färdiga roll de tilldelats.

Olivias flykt ser annorlunda ut, då hon hamnar i en liten ort. Hur stor platsen hon växer upp i är egentligen inte viktigt, utan det utanförskap hon känner. I den lilla orten blir hon istället en del av en gemenskap och det är det som gör hela skillnaden. Det är inget perfekt liv, snarare tvärtom, men det är i alla fall inget ensamt liv. De är visserligen utanför, men tillsammans. I alla tre böckerna är ett tydligt tema att det inte går att klara sig helt själva trots att man egentligen vill få det att verka så.

Det är tre mörka böcker och Lindbäck påpekar att det här inte handlar om något som händer en sommar, utan om händelser som kommer att prägla huvudpersonens liv. Mia Öström vill ändå lyfta fram att de tre böckerna ändå slutar med ljus och att mål omdefinieras. Siri Spont berättar om hur hon har en skyldighet att faktiskt låta sitt fjortonåriga jag få berätta allt det svarta precis som det var, men med inslag av de insikter som den vuxne författaren fått.

Mitt hjärta borde slå någon annanstans

I Mitt hjärta borde slå någon annanstans av Mia Öberg får vi lära känna Madeleine som bor på en gård på landet med sina föräldrar. En ganska vanlig tjej med ett ganska vanligt liv alltså. Det är bara det att Madeleine är helt säker på att hon befinner sig på fel plats. Att det blivit något fel på BB och att hon egentligen borde bo i en helt annan familj. Vad kan det annars finnas för förklaring till att hon inte på något sätt liknar sina föräldrar?

Innan jakten på de riktiga föräldrarna börjar måste Madeleine få tag på ett dagen-efter-piller. Hon vaknade nämligen upp på en höskulle tillsammans med klassens töntigaste kille Rune. Mycket troligt har inget hänt, men för att slippa fråga bestämmer hon sig för att ett piller är det som kan lösa situationen.

Det är inte så lätt som man kan tro att få tag på ett dagen-efter-piller. Madeleine och hennes kompis Alice drar in till stan och går in i närmaste apotek, men lyckas inte med sitt uppdrag. Som tur är träffar de Madeleines faster Anita. En faster hon inte sett på många år, men som inte tvekar att hjälpa till. Mycket praktiskt med en faster som jobbar på sjukhuset. Då blir det också lättare att få veta vilka barn som föddes samma dag som Madeleine och på så sätt hitta den familjen som skulle ha varit hennes. Anita spelar en viktig roll i berättelsen, men också för Madeleines identitetsskapande. Hon är nämligen helt annorlunda än sin bror och kan berätta saker om släkten som Madeleine inte vetat innan.

Det som gör Mia Öström till en så bra författare är inte bara det hon skriver om, utan hur hon skriver. I Mitt hjärta borde slå någon annanstans finns passager med voice over och såväl scenanvisningar, som beskrivningar av exteriör, interiör och kamerans funktion. Det är inte som att läsa ett filmmanus, men ger en extra dimension till texten. Vi ser personerna på riktigt. Vad de gör och vad de säger. Men vi får också veta vad de tänker och känner. Språket är också riktigt bra och helheten skapar en unik bok inte bara till innehåll utan också till form.

Här ska läsas ungdomsböcker

Jag brukar lyfta vikten av att som lärare hålla koll på nyutgivna böcker som har unga läsare som målgrupp och att jag inte ens läst en handfull nya ungdomsböcker i år är verkligen inte alls bra. Så kan vi inte ha det och därför har jag lovat mig själv att göra ett läsryck som börjar precis nu. Nu är det betygstider och min läshjärna funkar väl sådär, men målet är ändå att få i mig några färska ungdomsböcker som jag på förhand tror ska hålla god kvalitet. Bland dem finns boken på bilden ovan av min stora favorit Mia Öström, vars två tidigare bok för unga vuxna varit riktigt bra.

Vilka bra, nya ungdomsböcker får jag inte missa?

Aprilböcker att se fram emot

Jag behöver VERKLIGEN inte fler böcker på min “vill-läsa-lista”, men det kommer ju nya böcker hela tiden och nya böcker är trots allt något av det bästa jag vet. Följande titlar ser jag fram emot i april:

Anteckningar från en orolig planet, Matt Haig, Bokförlaget Polaris, april

Den som lever stilla, Leonora Christina Skov, Bokförlaget Polaris, april

En trött mammas dagbok, Gill Sims, Lind & co, april

Mitt hjärta borde slå någon annanstans, Mia Öström, Gilla Böcker, april

My bloody Valentine, Christine Détrez, [sekwa], april

Ett system så magnifikt att det bländar, Amanda Svensson, Norstedts förlag, 1 april

Fjädrar, Jacqueline Woodson, Natur & Kultur, 1 april

Pixibox: Louise Winblad, Kartago, 1 april

Till Daniel, Olaug Nilssen, Albert Bonniers förlag, 2 april

Med varje andetag, Nicholas Sparks, Forum Bokförlag, 3 april

Regnmannen, Jonas Karlsson, Wahlström & Widstrand, 4 april

Där solen går upp i väster, Britta Röstlund, Norstedts förlag, 8 april

De sista tanterna, Fatima Bremmer, Magnus Wennman, Bokförlaget Forum, 10 april

Du är aldrig ensam, Chevy Stevens, Printz Publishing, 10 april

Crazy rich i Asien, Kevin Kwan, Bokförlaget Forum, 14 april

Djävulen i den vita staden, Eric Larsson, Bookmark förlag, 15 april

Gå förlorad, Agnes Lidbeck, Norstedts förlag, 15 april

Går genom vatten, går genom eld, Christian Unge, Norstedts förlag, 15 april

En underbar död, Emma Ångström, Piratförlaget 16 april

Vem dödade min far, Édouard Louis, Wahlström & Widstrand, 18 april

Och bergen ska rämna, Erika Olofsson Liljedahl, Historiska media, 23 april

Trädhjärta, Gabriella Frödén, Natur & Kultur, 27 april

Drömlistan, Julien Sandrell, Bokförlaget Forum, 29 april

Staden, Camilla Sten, Norstedts förlag, 29 april

O spanar på vårnyheter

Veckans utmaning på Kulturkollo handlar om att spana framåt och berätta om kultur vi absolut inte vill missa framöver. Jag har valt ut tre böcker, tre tv-serier och tre filmer som jag ser fram emot i vår.

Böcker

Jag ser väldigt mycket fram emot All den luft som omger oss av Tom Malmquist, som ges ut av Albert Bonniers förlag 22 mars.

En ny bok av Jonas Karlsson är en stor sak. I början av april ges Regnmannen ut av Wahlström & Widstrand.

En annan favorit är Mia Öström, vars nya bok Mitt hjärta borde slå någon annanstans ges ut av Gilla förlag i april.

Tv-serier

Familjedramat Northern Rescue med bland andra William Baldwin har premiär på Netflix i mars. Baldwins karaktär förlorar sin fru och flyttar därefter hem till det lilla samhälle där han växte upp. Med sig har han sina tre barn.

I serien After Life är det istället Ricky Gervais karaktär som mister sin fru och därefter förvandlas han totalt. Gervais är ojämn, men när han är bra är han sjukt bra.

I Turn up Charlie spelar Idris Elba en misslyckad DJ som blir nanny till en väns dotter. Låter galet, men jag gillar Elba och skulle vilja se hur han funkar i en komediserie.

Filmer

Cold case Hammarsköld är en dokumentär om mordet på den svenske FN-generalsekreteraren Dag Hammarsköld. De går upp på bio i mars, men kommer också att sändas på Svt.

Franska favoriterna Juliette Binoche och Guillaume Canet spelar huvudrollerna i franska filmen Non-fiction, som handlar om bokbranschen, utspelar sig i Paris och verkar ungefär hur bra som helst.

I maj har filmen om Elton John premiär. De har fått titeln Rocketman och artisten själv porträtteras av Taron Egerton, som tidigare spelat Eddie the Eagle, men som är ett nytt namn är mig.

Bäst 2017 enligt O

Hur rankar man läsupplevelser? Elin Nilsson sa i podden Bladen brinner att en bra bok gör att man efter läsningen tittar upp och ser på världen och människorna lite annorlunda, (eller ungefär så i alla fall, jag lyssnade i bilen och antecknade inte). Jag håller med henne om att det är en bra definition av vad en bra bok är. Men det finns böcker som är bra på olika sätt. Vissa är helt fantastiska redan från första sidan och håller dig i ett järngrepp. Världen utanför försvinner och du vill bara läsa och läsa. Andra smyger sig på och kräver en hel del ansträngning innan de tar tag i dig. Och så finns de som växer långt efter läsningen. Som du tänker på med jämna mellanrum dagar, veckor och ibland till och med år efter läsningen. Det finns böcker som du minns detaljerat och andra där bara en känsla dröjer sig kvar. Sedan finns de som du veta att du verkligen gillade, men inte kan komma ihåg någonting av.

Så vad är det egentligen jag försöker säga? Att det är sjukt svårt, för att inte säga omöjligt, att sätta ihop en lista med årets bästa läsupplevelser (alltså inte årets böcker för många har kommit ut mycket tidigare än så). Ändå har jag gjort en sådan, för det ska man liksom i slutet av året om man är en riktig bokbloggare och det vill jag ju vara.

Jag började med att lägga till alla böcker från min läslista. Det blev 32 stycken och kunde blivit ännu fler om jag inte hejdat mig i alla fall lite. Sedan rensade jag och de här 20 finns kvar. Mer kan jag inte rensa, så det får bli en 20-i-topp från mig i år. Böcker som fängslade mig för stunden, blandade med böcker som jag fortfarande tänker på väldigt ofta. De är listade efter den ordning jag läste dem i, med början i januari och avslutning i december.

 

Vi är en, Sarah Crossan

Vända hem, Yaa Gyasi

(M)ornitologenJohanna Thydell

Ordbrodösen, Anna Arvidsson

Here are the young men, Rob Doyle

The Woman next door, Yewande Omotoso

Memorys bok, Petina Gappah

Det hänger en ängel ensam i skogen, Samuel Bjørk

Ett litet liv, Hanya Yanagihara

Annabelle, Lina Bengtsdotter

Hetta, Jane Harper

The Hate U give, Angie Thomas

Vakuum, Mia Öström

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, Johannes Anyuru

Ta det som en man, Hampus Nessvold

Ditt liv är mitt, Majgull Axelsson

Hej syster, Navid Modiri

Exit West, Mohsin Hamid

Norra Latin, Sara Bergmark Elfgren

Stanna hos mig, Ayòbámi Adébáyò

 

14 kvinnor

6 män

9 romaner

7 ungdomsböcker

2 sakprosaböcker (en som även finns med bland ungdomsböckerna)

3 deckare

9 svenska författare

3 från andra länder i Europa (Norge och Irland)

3 författare från Nordamerika (Barbados och USA)

3 författare från Afrika (Ghana, Nigeria och Zimbabwe)

1 författare från Asien (Pakistan)

1 författare från Australien

 

Nominerade till Augustpriset?

Den 23 oktober avslöjas de nominerade till Augustpriset och jag har funderat över vilka som skulle kunna tänkas vara bland dem. De jag valt ut är dels böcker jag läst och tyckt om, men också böcker som skulle kunna vara aktuella på grund av att författaren är en typisk “pristagarförfattare” eller att boken i fråga låter intressant.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru måste nomineras allt annat skulle vara mycket överraskande och faktiskt ganska skandalöst. En välskriven bok med ett aktuellt tema. Det som kan tala emot Anyuru är att han inte är ensam om att skriva om ett framtida land med problem som liknar de vi har idag.

Torbjörn Flygt har skrivit om ett fiktivt östland i Europa som helt stängt sina gränser i Flyktväg, en bok som låter intressant. Jag lockas också av Peter Fröberg Idlings kontrafaktiska Julia & Paul som utspelar sig i Sverige 2017 då landet just firar hundraårsjubiléet av Seskaröupproret som gick lite annorlunda än det gjorde i verkligheten. Av dessa två tror jag mer på Fröberg Idling, men Flygt har nominerats förr.

En av de riktigt bra böcker jag läst i år är Det var vi av Golnaz Hashamzadeh Bonde, som handlar om flykt och om hur livet kan bli efteråt. En fin historia om livet som inte blev som man hoppats och sorgen i inte riktigt höra till någonstans. Temat flykt är också stort bland årets böcker.

På Bokmässan deltog Golnaz Hashamzadeh Bonde i ett seminarium tillsammans med Elin Boardy, vars bok Tiden är inte än också handlar om flykt, men i en helt annan tid. Jag har ännu inte läst den, men tyckt om Boardys tidigare böcker. Det vore riktigt roligt om hon nominerades.

En bok jag nyss läst är Mitt liv och ditt av Majgull Axelsson, som handlar om en viktig och obehaglig del av Sveriges historia. Huvudpersonens bror satt inspärrad på Vipeholms sjukhus, en anstalt för så kallade sinnessvaga som utsattes för experiment av olika slag. Inte lika fantastisk som Jag heter inte Miriam, men mycket bra. Dags för Axelsson att få den nominering hon förtjänade redan för sin förra bok.

Sedan tycker jag att det är dags för serierna att ta plats i finrummet och håller en tumme för Mats Jonsson och hans Nya Norrland.

Lyrik brukar däremot finnas med varje år, trots att det sällan blir lyrikböcker som vinner. Årets lyrik skulle kunna bli Gunnar D Hanssons Tapeshavet. En fantastisk poet.

Böcker jag (ännu) inte läst med ändå tror på är Den svavelgula himlen av Kjell Westö och Sidonie & Nathalie Från Limhamn till Lofoten av Sigrid Combüchen. Snackisar, som är skrivna av ansedda författare

Fackböcker så, en kategori som jag sällan läser så många böcker ur, men i år finns det en hel del intressanta titlar som jag är sugen på.

En annan historia Lina Thomsgård (red) har jag läst och det är en riktigt viktig och bra bok som jag hoppas nomineras. Fler böcker om starka kvinnor är Den nya dagen gryr av Johan Svedjedal om Karin Boye, Kata Dahlström Agitatorn som gick sin egen väg av Gunnela Björk och den fina boken om Karin Larsson I min trädgård vill jag vara Karin av Elisabeth Svalin Gunnarsson.

Lite mer nörderi står Lars Lönndahl för i Det germanska spåret och den obligatoriska fågelboken skulle kunna bli Nära fåglar av Roine Magnusson, Åsa Ottosson och Mats Ottosson.

Två böcker som är aktuella och dessutom känns väldigt viktiga är Andrum av Victor Banke och Larmrapporten av Emma Frans. Böcker i tiden helt klart.

Och så barn- och ungdomsboksklassen. Den spretiga. Jag skulle bli väldigt glad om Down Under av Johan Ehn nominerades, då den är både välskriven och angelägen. Vackrast i år och kanske mest annorlunda är Ordbrodösen av Anna Arvidsson. Den bok som kanske berört mig mest är dock Vakuum av Mia Öström. Det är en annorlunda bok om sorg med ett helt fantastiskt språk. Årets kanske viktigaste bok för unga är Ta det som en man av Hampus Nessvold, som jag verkligen skulle vilja se bland de nominerade.

Jag har inte hunnit så långt i Under odjurspälsen av Klara Krantz, men den verkar lovande och många har hyllat den. Hennes förra bok Ge mig arsenik var riktigt fin.

Barnböcker är svårt då jag inte läser så mycket sådana längre. Här har jag fått läsa mig till vilka som skulle kunna tänkas nomineras. Och då har jag följande förslag:

Jag blev absolut förälskad i Maja Säfström på Bokmässan och hennes Fantastiska fakta om djur från förr verkar just fantastiskt. Det skulle vara roligt om den nominerades.

En bok som ser väldigt fin ut är alldeles nyutkomna Lejoparden av Björn Bergenholtz. Snygga illustrationer, känd författare och bra budskap.

Titta, Hamlet av Barbro Lindgren skulle också kunna vara en tänkbar nominering. Illustrationerna av Anna Höglund är fantastiska. Du, dikter för nyfödingar av Stina Wirsén ser också riktigt fin ut. En annan favoritillustratör och författare är Matilda Ruta som i år kommit ut med Ninna och stormskolan, som är tredje boken om Ninna.

Sedan brukar ju Eva Lindström nomineras typ varje år och i år har hon kommit ut med flera böcker, bland annat Den stora vännen med Ylva Karlsson.

Jag är svag för monstret Frank och även om jag inte läst senaste boken om honom som heter Monstret och människorna, är jag säker på att den är lika fin som de andra. Författare är Mats Strandberg och de fina illustrationerna är gjorda av Sofia Falkenhem.

Nu blir det ju bara sex nominerade i varje klass, men några rätt hoppas jag ha. Vilka tror du på?

 

 

Vakuum — en bok som berör

Det gör ont att läsa Vakuum av Mia Östros. Mycket ont. Huvudpersonen Jonna lever, men ändå inte. I snart ett år har hon försökt att leva utan sin storebror Johan. Han som valde bort livet. Han som lämnade henne på jorden. Vilsen.

Jonna försöker att fortsätta. Försöker att hitta ett nytt sätt att leva, men hon lyckas dåligt. Hennes föräldrar verkar ha lättare att gå vidare. De vill rensa ut Johan ur hemmet och göra hans rum till arbetsrum. De har alltid pratat om hur bra det skulle vara med ett arbetsrum.

Det är snart jul och Jonna ska spela på en konsert med bästa vännen Laven och några andra. Någonstans brister fasaden och trots att hon vet att hon sviker sina vänner har hon inget annat val än att fly. Hon måste bort. Jonna tar tåget till släktingen Ebbas hus, där hon själv varit som liten och dit Johan åkt varje sommar, de senaste ensam. Nyckeln ligger under farstun och hon önskar att en resa dit ska få henne att känna sig närmare Johan och mindre ensam.

Hemma lämnar hon mamma och pappa. Hon lämnar också psykologen som hon kallar Gängledaren. Han som ska laga henne. Han som inte lyckas. Det går inte att prata sig ur sorg. Att sätta ord på det som inte går att sätta ord på är en omöjlighet. Istället hoppas hon tiga ihjäl sorgen, men inte heller det lyckas. Ingen levande kan göra henne hel igen.

Istället är det Johan som i sin frånvaro försöker laga henne. Med lappar på tyska guidar han henne först till huset och sedan runt i det. Fjällhuset, Das Berghaus. Alla hans meddelanden är på tyska, precis som de alltid varit då han guidat henne till presenten på födelsedagarna. Nu finns lapparna trots att han inte längre gör det och Jonna är säker på att de ska ge henne förståelse och frid. Hennes bror tog livet av sig och trots att hon troligen aldrig kan förstå varför söker hon någon slags frid.

Jag talar ofta om vanliga litterära motiv och teman med mina elever och vi söker tillsammans kopplingar mellan verk, sådana som det finns oändligt många i kulturhistorien. Många är också de böcker om att mista ett syskon, men Vakuum är definitivt en av de starkaste. Hon slösar inte med orden, beskriver väldigt lite, men lyckas ändå få mig att känna massor. Jag känner för Jonna, men det är också bara hon som riktigt får komma till tals. Vi får veta väldigt lite om andra människor i hennes liv och den sorg som även de verkar bära på. Det är helt i sin ordning, då detta är Jonnas bok och hennes kamp för överlevnad. Det märks att Vakuum bygger på egna erfarenheter. Mia Öströms bror tog livet av sig 1993, men hon poängterar att Jonna är en fiktiv karaktär och att det inte är sin egen historia hon berättar. Säkerligen är det dock så att Vakuum berör så mycket för att känslorna som beskrivs är äkta. Jag tycker mycket om den här boken och Mia Öströms minimalistiska stil är verkligen snygg. Nu vill jag gärna läsa hennes förra bok Skuggsommar, som ligger bortglömd i bokhyllan.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: