Denise Rudberg

Den typiska författaren enligt O

Utan tvekan är det så att den typiska författaren är en kvinna. Kategorin “Båda” är böcker (eller bok i det här fallet) skrivna av flera författare av olika kön. Böcker författade av flera författare av samma kön räknas inte in här. I år är det nästan löjligt många böcker av kvinnor jag läst, jämfört med böcker av män. Kanske måste jag börja överväga att kvotera in några gubbar. Riktigt så ojämn fördelning brukar det inte vara. 2020 var den 72-27-1 och så brukar det se ut ungefär. Fler män och fler icke-binära författare nästa år alltså, om inte annat för att bredda perspektiven.

De flesta författare jag läser något av är sådana jag läst något av förut, men det är trots allt ganska många författare som är nya för mig i år. Faktiskt hela 59 stycken, eller 42%. Endast 4 av dem fanns dock med i Boktolvan 2021.

De flesta författare har jag läst en bok av, men det här författarna har jag läst fler böcker av:

4 böcker Helena Hedlund

2 böcker Lisa Bjärbo, Helena Dahlgren, Jessika Devert, Moa Eriksson Sandberg, Jenny Fagerlund, Melody Farshin, Marie Hermanson, Christina Lindström, Sara Lövestam, Denise Rudberg, Christina Wahldén, Jacqueline Woodson, Eli Åhman Owetz

Den typiska författaren kommer dessutom från Sverige, men mer om det i geografiinlägget.

Brott och klass

Denise Rudberg, Pascal Engman och Karin Alfredsson samtalar med Josefin Sundström om brott och klass. Hur mycket tänker på på klass?, undrar Sundström. Väldigt mycket, säger Engman, som gick i skola på Östermalm och spelade fotboll i Rinkeby, vilket gjorde att han tillhörde två världar, men inte kände sig hemma i någon av dem. Som författare har han däremot nytta av sina erfarenheter. Även Rudberg växte upp på Östermalm i ett hus där hennes föräldrar var portvakter och därför fick en lägenhet i huset. Ett bidrag till integrationen som inte längre finns. Att vi lever i ett klassamhälle har alltid varit självklart för henne och i böckerna har klassperspektivet alltid varit tydligt.

För Karin Alfredsson var det tvärtom. Hon växte upp i en liten stad i en folkskollärarfamilj, men trodde länge att klass och klasskillnader inte existerade, utan att alla hade det ungefär lika bra. Så var det självklart inte. Nu fascineras hon över att endast topp och botten skildras i litteraturen, men inte mitten. Kanske är det för att det är här olagliga saker pågår, påpekar Rudberg. De ensamstående mammorna i förorten utsätts kanske för brott, men begår dem sällan. Nu ökar klassklyftorna och Engman påpekar att den enda gång den absoluta toppen och botten möts är när knark levereras från botten till toppen i ett hotellrum.

Karin Alfredsson har valt att sätta kvinnor i centrum i sina böcker och beskriver saker som knappt ses som kriminellt, som illegala aborter, misshandel av kvinnor och begränsning av deras liv. Rudberg lyfter att män ofta skriver om gängkriminalitet, men det är kvinnor som lyfter brott mot kvinnor. Att Engman nu skriver om just gängen handlar om att det är ett stort samhällsproblem, men håller med om att även de mindre spektakulära brotten måste få ta plats. Färre seriemördare och fler samhällskritiska kriminalromaner önskar sig panelen. Rudberg vill gärna skildra de dolda brotten, som ganska ofta setts som familjeangelägenheter snarare än ”riktiga” brott.

Det är inte så enkelt idag att vi har tre klasser, arbetare, medelklass och överklass. Det är mer komplext än så, påpekar Rudberg. Det måste skildras i all sin komplexitet, nu när vi äntligen börjar erkänna att klass existerar. Bildning, eller brist därpå är till exempel saker som påverkar klasstillhörighet och status. Det går att vara bildad och tjäna lite pengar, liksom det går att vara rik, men sakna bildning. Min känsla är att pengar ger mer status idag än bildning.

Kärleksbedrägerier är något Karin Alfredson lyfter och det är definitivt ett brott som sällan lyfts eller ens anmälts. Kanske för att det är en skam att ha blivit lurad och de ekonomiska konsekvenserna blir stora. ”Vanlig” kriminalitet behöver få ta större plats i kriminallitteraturen, säger hon. Att det verkar som att fler kvinnor drabbas handlar, enligt Rudberg om att män skäms ännu mer och döljer det för andra. Väldigt få polisanmäler.

När det gäller straff för brott är det ofta den lägre klassen som straffas hårdare, menar Engman. Kanske för att det handlar om brott som är mer spektakulära, men skjutningar. Status och yta är på ett sätt viktiga för både botten och toppen, då det krävs att du visar upp en glamourös yta för att locka och imponera på andra. Det gäller både de gängkriminella som behöver värva yngre, och influensers som lever på sin yta. I kriminalromaner ska rättvisan segra och de som begår brott ska straffas. Så ser det inte ut i verkligheten, där alla inte orkar polisanmäla, där fall läggs ner och det blir friande domar.

Vill du ta del av samtalet finns det på Bokmässan Play här.

 

Bokcirkelstips i september

Bokcirkelstipsen tog paus under sommarmånaderna, men nu är det dags igen. Hösten är en perfekt tid för långa samtal om böcker.

Här är fem tips att cirkla om:

Det första chiffret av Denise Rudberg utspelar sig i Stockholm under andra världskriget. Vi får följa de tre unga kvinnorna Signe, Elizabeth och Iris som väljs ut till ett väldigt viktigt uppdrag. Trovärdig miljö, trevliga karaktärer och så lite spänning när tyskarnas kodade meddelanden ska knäckas. Oväntat bra bok som är lättläst, men säkert leder till spännande samtal.

Fjärilsvägen av Patrik Lundberg är en självbiografisk bok om hur en lycklig familj med två adopterade barn faller samman och vad det gör med såväl föräldrarna som barnen. Lundberg skriver om sin uppväxt i Sölvesborg och han lägger fokus på hur hans mamma levde ett hårt liv och blev utsliten i förtid. Mycket känslofylld och smärtsam läsning, men en bok som passar fint att bokcirkla om.

Lärarinnans sång av Vigdis Hjorth är en av de bästa böcker jag läste i sommar. Berättelsen om läraren Lotte som porträtteras i en students examensfilm och helt förändrar sin självbild är otroligt bra skriven, men också smärtsam att läsa. Samtidigt är det här inte någon nattsvart bok, utan en bok om att veta vem man är och vad livet egentligen ska innehålla för att anses bra och meningsfullt.

Rodham av Curtis Sittenfeld berättar en kontrafaktisk historia om vad som hänt om Hilary inte hade gift sig med Bill. Inledningsvis är den historiskt korrekt, eller i alla fall sannolik, men paret Clinton blir inte USA:s presidentpar, utan får två helt olika karriärer och liv. När vi diskuterade boken i en av mina bokcirklar förra sommaren var vi ganska oense, men hade massor att tala om.

Samtycket av Vanessa Springora är en självbiografisk bok om den unga flickan Vanessa som inleder ett förhållande med den väldigt mycket äldre mannen Gabriel Matzneff. Hon är 13 år och han i femtioårsåldern. Trots åldersskillnaden och trots att han är känd författare reagerar inte omgivningen. Inte ens Vanessas mamma. Riktigt välskriven och bra om en verklighet som känns overklig.

 

Fler tips för bokcirklar hittar du här och du kan också söka bokcirkelsböcker efter titel eller författarnamn.

 

 

Photo by Ylanite Koppens from Pexels

En andra allians

Berättelsen om Signe, Elizabeth och Iris i andra världskrigets Stockholm fortsätter i boken En andra allians. I serien Kontrahenternas inledande bok Det första chiffret får dessa unga kvinnor ett hemligt uppdrag som går ut på att genom signalspaning knäcka tyskarnas kodade meddelanden. När den andra boken inleds har dock Iris tagits till förhör av säkerhetspolisen. De vill veta mer om hennes flykt till Sverige, hennes man som är försvunnen och en väns mystiska död. Eftersom Iris är viktig för försvaret släpps hon snart, men säkerhetspolisen fortsätter att hänga henne i hasorna.

Det är vintern 1940 och det är rekordkallt. För Elizabeth är livet inte alls som hon tänkt sig. Hon vill roa sig, men känner allt större press från sina föräldrar att hitta en passande make och stadga sig. Inte blir det bättre av att hennes väninna Gullan gift sig med Elizabeths bror Arne och väntar smått. Elizabeth flyr hemmet och hänger ute med sin vän Dinty, som också han är ogift.

Signe trivs egentligen bra hos professorn och även på sitt andra jobb, men får allt större problem med sin hälsa. Det började redan när hon för första gången fick sin första “månatliga” och har blivit allt värre med åldern. Eftersom Signes mor haft samma besvär och övertygat Signe om att ingenting kan göras, tiger hon och lider.

De tre huvudpersonerna utvecklas och fördjupas i Den andra alliansen, men det är faktiskt också så att krigets påverkan på både dem och staden också får ta mer plats. Efter en något långsam start ser jag nu verkligen fram emot att läsa Er tredje man, den tredje boken om väninnorna och hoppas på ännu fler böcker i serien.

 

Det första chiffret

Det kommer ut en massa böcker och självklart går det inte att läsa allt. Ibland sorterar jag dock bort läsning som visar sig vara något för mig och då är det bra med andra bokbloggare som kan leda en i rätt riktning. Jag hade till exempel helt avfärdat Denise Rudbergs serie Kontrahenterna som inleds med Det första chiffret, men började läsa efter att Hanna skrev positivt om tredje boken. Det är jag glad över, för berättelsen om Signe, Elizabeth och Iris i andra världskrigets Stockholm är riktigt underhållande. Lite osannolikt är det att just dessa kvinnor skulle bli anställda för att knäcka tyskarnas kod är lite osannolikt, men det är bara att köpa det och läsa vidare.

Signe kommer till Stockholm för att arbeta som hushållerska åt en professor. Flytten är inte frivillig, men nödvändig. Efter att hennes syster dött har Signe tagit hand om systerns lilla pojke. När hon vägrar att gifta sig med systerns man tvingas hon flytta och får därefter varken kontakta eller besöka hemmet. Det är när professorn inser Signes matematiska begåvning som hennes liv förändras rejält.

Elizabeth kommer från en finare familj och bor fortfarande kvar hos sina föräldrar på Östermalm. När vi träffar henne första gången arbetar hon redan inom försvaret, men när hon får en tillsägelse om att klippa av sitt hår för att inte distrahera männen på avdelningen, säger hon upp sig med buller och bång. Ingen sätter sig på Elizabeth och hon är utan tvekan en frisk fläkt. Lite tanklös ibland, men alltid lojal med de som står henne nära.

Iris har flytt till Sverige från Estland med sina två söner. Hennes man, som är jude, är försvunnen. Nu har Iris svenska rötter, men hennes anställning i en grupp som ska knäcka tyskarnas kodade meddelanden är kanske mest otrolig. Å andra sidan är hon en spännande karaktär, inte minst för att hennes syster är gift med en tysk man.

Det första chiffret är bra, men känns lite som en lång introduktion av karaktärerna. Jag är glad att det redan kommit ut två böcker till i serien och kommer definitivt att läsa vidare. Jag tycker om såväl karaktärerna som tidsandan och miljön.

 

Sommarpratare enligt O 2021

Idag presenterades årets sommarvärdar och jag har som vanligt funderat över vilka program jag verkligen vill lyssna på, de jag kanske lyssnar till och de som jag mycket troligt kommer att hoppa över. Spontant känns årets upplaga av Sommar i P1 rätt blek, men jag har i alla fall hittat några program som lockar och några sommarvärdar som har potential att överraska. Extra roligt är det att Malin Broman, som jag träffade som liten då vi båda spelade fiol inom Suzuki. Behöver jag säga att vi hade olika nivå av både talang och inställning?! Kul också att Sara Bruun, lärare som jag träffat några gånger och “känner” via sociala medier. Mest ser jag dock fram emot att lyssna på Jonas Karlsson. Jag ÄLSKAR Jonas Karlsson.

Kommer absolut att lyssna på

27 juni Niklas Strömstedt, sångare, musiker och låtskrivare ska bland annat tala om svaghet.

1 juli Ingrid Carlberg, författare och journalist som nyss valts in i Svenska Akademien.

3 juli Tareq Taylor, kock och krögare som ska tala om olika möten.

6 juli Anna Kinberg Batra, f.d partiledare för M som briljerat i frågetävlingen Muren.

12 juli Nadim Ghazale, polis som brukar vara vettig och kan bjuda på ett intressant program.

14 juli Mathilda Hofling, Lyssnarnas Sommarvärd som ska tala om hur hon utsattes för grooming.

15 juli Mats Jonsson, serietecknare, författare och ett fantastiskt val. Ett av de sommarprogram jag ser mest fram emot.

16 juli Nina Burton, författare som jag har alldeles för dålig koll på. Ser fram emot att lyssna.

22 juli Jens Stoltenberg, Natos:s generalsekreterare kan definitivt ha mycket att säga.

23 juli Malin Broman, violinist och konsertmästare, som liksom jag började spela fiol som mycket liten i en Suzukiförening i västra Sverige.

25 juli Jonas Karlsson, skådespelare och författare som tillhör mina absoluta favoriter.

29 juli Goran Kapetanović, filmregissör och manusförfattare som skapade Kalifat och dessutom talar om sin självupplevda flykt.

1 augusti Parisa Amiri, journalist och författare som tillhör mina favoriter och som ska tala om fördomar.

3 augusti Elin Anna Labba, författare, journalist och augustprisvinnare som jag önskade som sommarvärd i år.

5 augusti Sara Bruun, språklärare som säkert är viktigare för andra att lyssna till, men som jag inte vill missa.

14 augusti Anders ”Ankan” Johansson, komiker som verkar totalt galen.

15 augusti Gizem Erdogan, skådespelare som varit med i “allt” det senaste året.

17 augusti Ullakarin Nyberg, överläkare, psykiater och suicidforskare talar om något väldigt viktigt.

21 augusti Hans Rosenfeldt, författare och programledare har bjudit på trevliga program tidigare.

Lyssnar på om jag har tid och möjlighet

26 juni Benjamin Ingrosso, sångare som säkert är trevlig, men jag vet inte hur spännande det är att höra om hans liv.

29 juni Michael Lindgren, skådespelare, regissör, producent som jag inte har någon relation till. Temat för programmet låter dock ganska intressant.

30 juni Denise Rudberg, författare som inte tillhör mina favoriter.

5 juli Fredrik Steen, hundcoach och jag är verkligen helt ointresserad av hundar. Däremot kan det vara intressant att höra om den adhd-diagnos han fick som vuxen.

11 juli Inger Nilsson, skådespelare och mest känd som Pippi. Lyssnar om det blir tillfälle, men prioriterar inte.

18 juli Peter Jöback, sångare och skådespelare, som tillhör kategorin “trevlig, men funkar hen i Sommar?”

27 juli Merit Hemmingsson, musiker, kompositör, sångare som jobbat med många stora musiker.

6 augusti Sten Ljunggren, skådespelare som “alltid” har funnits.

7 augusti Tousin ”Tusse” Chiza, sångare som varit med i Idol och Melodifestivalen.

22 augusti Zara Larsson, artist, låtskrivare och världsstjärna.

Kan bli årets överraskning

28 juni Karin Bodin, vd Polarbrödsgruppen, vilket inte alls låter intressant, men programmet ska handla om hur en brand påverkade allt.

2 juli Amie Bramme Sey, journalist och programledare låter spontant inte jättespännande, men beskrivningen av hennes program lockar.

7 juli Peter Sjölund, släktforskare som hjälpte till att lösa dubbelmordet i Linköping och kallas DNA-detektiv.

9 juli Tomas J. Philipson, ekonom som arbetat som rådgivare till president Trump. Kan bli spännande.

19 juli Hanna Wallensteen, leg.psykolog och föreläsare som ska tala om bland annat stressen som många adopterade känner.

20 juli Henrik Ekman, biolog och miljöjournalist som kan bli flipp eller flopp.

21 juli Lap See-Lam, konstnär som ska tala om kinarestaurangens historia.

26 juli Olga Persson, förbundsordförande Unizon kan bjuda på ett spännande program.

28 juli Peter Carlsson, vd Northvolt som arbetar för att skapa miljövänliga batterier. Kan vara spännande eller sjukt tråkigt.

30 juli Gunhild ”Ninis” Rosqvist, professor i geografi och glaciolog som ska tala om hur vi påverkas av att isarna smälter. Tillhör också kategorin “kan vara spännande eller sjukt tråkigt.”

8 augusti Jessica Meir, astronaut och marinbiolog som på pappret inte borde tillhöra mig, men är hon en bra berättare kan det bli kanon.

11 augusti Alexandre Antonelli, biolog och professor i biologisk mångfald ska tala om arttystnaden. Troligen både intressant och skrämmande.

19 augusti Nicolas Lunabba, verksamhetsansvarig Helamalmö om det samhälle vi har och hur det påverkar oss alla.

Klarar mig fint utan

4 juli Mikael Dolsten, forskningschef Pfizer och läkare är med säkerhet kunnig, men jag orkar verkligen inte med mer pandemisnack.

8 juli Amelia Adamo, journalist, författare och f.d chefredaktör som jag helt ärligt tycker är rätt ointressant.

10 juli Sven-Göran Eriksson, fotbollstränare och ja, jag gillar fotboll, men det här kommer jag inte att prioritera.

13 juli Agneta Sjödin, programledare, poddare och författare som definitivt inte tillhör mina favoriter.

17 juli Kristina ”Keyyo” Petrushina, komiker och programledare som jag har noll relation till.

24 juli Jacob Hård, journalist med sport som område.

31 juli Nils van der Poel, skridskoåkare och nej, sportpratare brukar inte tillhöra de mest intressanta.

2 augusti Ingmar Skoog, överläkare och professor i psykiatri som ska tala om pandemins påverkan på äldre. Säkert intressant, men jag orkar inte.

4 augusti Lisen Bratt Fredricson, ryttare och entreprenör verkar inte alls tala om något som intresserar mig.

9 augusti Claudia Olsson, företagsledare, entreprenör. Idrott och företagande brukar sällan vara speciellt intressant.

10 augusti Lina Watz, simmare. Se ovan.

12 augusti Anna-Lena Laurén, journalist som ska tala om Gud.

13 augusti Rahel Belatchew, arkitekt

16 augusti Janne Schaffer, musiker, kompositör och tungvridare.

18 augusti Pia Cramling, schackspelare

20 augusti Selam Fessahaye, designer, stylist

 

 

Vilka sommarprogram ser du mest fram emot att höra?

Böcker som borde ingå i en chicklit-kanon

Veckans tema på Kulturkollo är “chicklit & sånt”, självklart med Lotta som general. I veckans utmaning vill hon att vi ska berätta om chicklit-titlar man bör ha läst och ge förslag på en eller ett par titlar som borde finnas med i en chicklit-kanon. Jag ber om ursäkt för att jag blandar friskt mellan engelska och svenska titlar, men vissa översättningar är verkligen gräsliga och bör undvikas. Här kommer min lista med författare, flest kvinnor och en man, som borde finnas representerade i en chicklit-kanon och förslag på lämpliga titlar. Några svenska bubblare blir det också.

En kanon förpliktigar och bör ha med en del klassiska titlar. Även om jag egentligen är rätt irriterad på Bridget Jones viktnoja måste jag ändå lägga Bridget Jones dagbok av Helen Fielding till listan.

Marian Keyes var riktigt bra kring sekelskiftet (visst låter det klassiskt och gammalt) och min favorit av hennes böcker är nog Lucy Sullivan is getting married, eller kanske Last chance saloon, även om debuten Vattenmelonen också är riktigt bra.

Lisa Jewell är en stor favorit i genren och jag tycker om de flesta av hennes böcker. Ralph’s party och fortsättningen After the party får ingå i min chicklit-kanon.

Sophie Kinsella är också bra, men det ska vara hennes stand-alones, inte shopoholic-serien. Bäst är Mina hemligheter och senaste Mitt (inte så) perfekta liv.

Alexandra Potter är en lite annorlunda chicklit-författare som inte sällan lägger in lite magiska element i sina böcker. I min favorit Who’s that girl? får Charlotte chansen att resa tillbaka i livet och träffa sitt yngre jag. En riktigt charmig historia.

Mhairi McFarlane måste självklart finnas med på listan och jag väljer hennes debut You had me at hello, som får en fortsättning i långnovellen After hello. McFarlane har också en väldigt hög lägstanivå.

Kan män skriva chicklit då? Kanske inte, men ladlit får smyga sig in på listan också i form av Mike Gayle, som skriver snygg underhållningslitteratur ur ett manligt perspektiv. Mest gillar jag Turning Thirty och Turning Forty om den något hopplöse Matt Beckford.

Platsar någon svensk författare på listan? Underhållande litteratur på svenska finns det helt klart, men chick-lit? Denise Rudberg var bra på sin tid, Jenny Leeb skrev ett par bra böcker och jag har gott hopp om Kristin Emilsson. Någon kanonplats får de däremot inte. Närmast kommer faktiskt Mats Strandberg vars Jaktsäsong var riktigt bra när den kom.

Är det verkligen slut nu?

Jag är svag för Denise Rudbergs ungdomsböcker och serien Baristas om några killar, deras kompisar och ett café är riktigt bra. Nu har jag läst den tredje boken, som också ska vara den sista. Synd att avsluta nu kan jag tycka. Men kanske gör Denise Rudberg rätt att sluta på topp.

I Baristas: andra boken var kompisarna på skidresa. En händelserik sådan. I Baristas: tredje boken har det blivit vår och mycket har förändrats. Ludvig och Viki har gjort slut. Ludvig dricker för mycket, festar hårt och har utvecklats till något av en skitstövel. Systern Nathalie hänger på honom och försöker kanske glömma Nicolas en gång för alla.

Nicolas är tillsammans med Amanda som var med på skidresan i förra boken. Han borde vara världens lyckligaste, men han saknar Nathalie mer och mer. Det är synd. Jag gillar Amanda och hade önskat att hon fått “vinna”.

Ruben har hoppat av teaterlinjen på Södra Latin och det känns som ett bra val. Han jobbar istället på Pronto, men har inte slutat drömma om att bli skådis. Ruben är min favoritkaraktär och jag hoppas att Rudberg låter honom leva vidare i en annan romanserie. Han är för bra för att släppa!

Det samma gäller Viki, som i den här boken flyttar hemifrån. Hon verkar inte riktigt hämtat sig efter uppbrottet med Ludvig. Hon är ganska bräcklig och jag önskar att någon kunde trösta henne. Ruben gör sitt bästa. De två vännerna stöttar varandra och deras vänskap är kanske den största behållningen i denna den tredje boken.

Vad är det nu som gör Rudbergs ungdomsböcker så bra? En klyscha är det förvisso, men det faktum att ungdomar tas på allvar är en stor del av succén. Jag tycker också om att varje bok koncentrerar sig på några få händelser under en begränsad tid och att det istället händer mycket mellan böckerna. Det gör att handlingen förs framåt utan en massa onödigt ältande. Och så personerna, de som alla är trovärdiga och som utvecklas under de tre böckerna. Att de är olika och därmed kan tilltala olika läsare är definitivt ett smart drag. Rudberg vågar också låta sina karaktärer bete sig både bra och dåligt, vilket gör dem mänskliga. Och mänskligt är bra.

12 december Alexander, Alexis

Alexis Carrington Colby var en av de första riktigt elaka kvinnorna i en tv-serie. Och jäklar vad elak hon var. Underhållande elak. Jag var aldrig ett riktigt stort Dynasty-fan, men jag gillade alltid Joan Collins karaktär.

Alexander McCall Smith är en skotsk författare som skrivit om bland andra den mycket sympatiska privatdetektiven Mme Ramotswe. Jag har läst de tre första böckerna i serien, men det finns tio till. De lockar ärligt talat sådär. Inte heller har jag läst någon av de andra av McCall Smiths serier. Har du?

Fanny och Alexander (1982) är en av Ingemar Bergmans mest kända filmer. Jag har inte sett den sedan jag var barn, men blev tipsad av Jessica om en mastodontversion på 5 timmar som hon lovar ska vara grymt sevärd.

Campbell Alexander är juristen som hjälper Anna i Allt för min syster att få upprättelse, då hennes föräldrar tycker sig ha rätten till hennes kropp. En bra bok, men en ganska medioker film.

Jag inser att Alexander Skarsgård är stor, men jag har inte riktigt förstått hans storhet. Kanske för att jag inte heller förstått storheten med True Blood där han är med. Han gör få roller i filmer eller serier som passar mig.

Alexander i Tillsammans av Denise Rudberg har på ytan ett finfint liv. Under ytan är det långt ifrån så bra som man kan tro. Jag undrar om det inte är samma Alexander som dyker upp på fjällresan i Baristas – Andra boken. Någon som vet?

Eftersom det var så svårt att hitta “Alexisar” slänger jag in ett par “Alexandror” istället för att jämn ut könsfördelningen lite.

Alexandra Pascalidous bok Bortom mammas gata, fick mig att förstå författaren mer. Hon blev människan Alexandra, inte bara en glassig TV-personlighet.

Alexandra Potter är kanske lite åt det glassiga hållet, men jag gillar henne skarpt. Bäst är Who’s that girl? där huvudpersonen Charlotte möter sitt yngre jag Lottie. Jag tror minsann att det är dags att införskaffa en Potter till.

Vill du lyfta fram någon Alexander eller Alexis idag?

 

 

Sommarböcker för unga

Det släpps en hel del ungdomsböcker som lockar i vår och sommar. Först en med den underbara titeln Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet skriven av Jennifer E. Smith. Den handlar om en kärlekssaga på ett flygplan. Låter som en härligt söt historia. Utkommer på BWahlströms i maj.

Amanda Hellberg är en favorit och nu gör hon ungdomsboksdebut med Jag väntar under mossan. Måste läsa! Boken kommer ut i slutet av maj.

Samma månad, på samma förlag släpps Delirium av Lauren Oliver. Första delen i en dystopisk serie för unga. Ska det vara dystopier ska de vara i form av ungdomsböcker. Ofta så mycket bättre.

Mer läsning från Bonnier Carlsen i juli då tredje och sista boken om grabbarna på Pronto släpps. Jag vill definitivt veta hur det går med dem i Baristas: Tredje boken. Denise Rudberg skriver grymma ungdomsböcker.

Jaqueline Wilson är lite ojämn, men när hon är bra är det verkligen bra. I början av juni utkommer Valarnas sång som handlar om Ella, vars mamma ligger i koma.

Sarah Dessen är bra, men jag har läst alldeles för få böcker av henne. I maj kommer Du glömde säga hej då som verkligen låter bra. Om Mclean som flyttar till en ny stad och en ny skola.

Paris, chérie av Ida Pyk låter inte lik någon annan bok jag läst och det är bra. Debutboken handlar om Alva som blir upptäckt som modell av en kvinna på tunnelbanan. Kommer också i maj, liksom nya boken av Christina Wahldén, som den här gången tagit sig an det svåra ämnet arrangerade äktenskap i boken Ingen du känner

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: