Idag tänds ljus till minne av de vi saknar. Mest går tankarna till min svärfar, som vi tog avsked av igår. Det var skönt att gråta och sedan minnas tillsammans. De senaste dagarna har jag tänkt mycket på den här dikten, som ändå ger viss tröst. Just röster av de döda och saknade är något jag ofta minns.
Gråt inte för att jag är död
Gråt inte för att jag är död
jag finns inom dig
alltid
Du har min röst
den finns i dig
den kan du höra
när du vill
Du har mitt ansikte
min kropp
Jag finns i dig.
Du kan ta fram mig
när du vill
Allt som finns kvar
av mig
är inom dig
Så vi är jämt tillsammans
Barbro Lindgren