Sommar

Sommar med Diamant Salihu

Igår lyssnade jag på årets (för mig) första sommarprogram och fick höra journalisten och författaren Diamant Salihu berätta om krig och utsatthet. Han talade om de krig som påverkat hans släkt i Kosovo, det som fick hans pappa och därefter resten av familjen att fly till Sverige och inte minst de krig många andra människor i Sverige flytt från. Här har de inte sällan hamnat i de segregerade förorterna och där pågår ett alldeles särskilt krig. Det mellan unga män som tillhör olika gäng, ett krig som påverkar deras anhöriga men också andra människor som bor i samma områden, eller ”bara” råkar befinna sig på fel plats vid fel tid.

Salihu tar oss med till Paris förorter där kravaller var vardag långt innan vi upplevt något liknande i Sverige. Han talar med unga människor, födda i Frankrike, som känner sig exkluderade från det samhälle som de borde vara en del av. När upploppen kommer till Husby 2013 säger unga här samma sak. De är inte en del av samhället, andra ser dem inte som en del av samhället, politiker prioriterar dem inte, polisen lämnar. Salihu påpekar att allt jobb inte ska göras justitiedepartementet, utan att det krävs mycket mer. Istället för de breda politiska uppgörelser som behövs och det helhetsgrepp som måste tas gällande brottsbekämpning, men också skola och socialtjänst, stannar den politiska debatten vid en massa tjafs.

Kanske är det nu jag orkar fortsätta läsa Diamant Salihus bok Tills alla dör. Jag slutade inte läsa för att den var dålig, utan för att jag fick ont i magen av det som står i den. Som Salihu säger är det inte konstigt att människor tar lagen i egna händer när de upplever att polisen inte gör sitt. Få gängmord blir uppklarade och det föder självklart en frustration. När Salihu berättar om de barn han intervjuat som knappt vågar ha några framtidsdrömmar, utan är glada om de överlever står det klart att någonting verkligen måste göras. Nu var det femton år sedan jag arbetade på Hisingen och en av de första elever jag hade på den sista skolan var, om jag inte är felunderrättad, Diamant Salihus fru, men det är inte henne jag ska skriva om (och sannolikt kommer hon inte ihåg mig efter nästan 20 år). Däremot tänker jag ofta på den klass hon gick i då de alltid kommer att vara speciella för mig eftersom de var en av mina första.

Nära den högstadieskola som jag arbetade på fanns då tre låg- och mellanstadieskolor. Det här var i början av 2000-talet och skolorna var totalt segregerade. Från en av skolorna kom i princip bara elever som själva eller vars föräldrar flytt hit. Då var få nyanlända, men få av dem hade trots det fått rejäla kunskaper med sig. Det gällde i svenska, men också i andra ämnen. I de två andra skolorna gick knappt några elever med utländsk bakgrund. När jag arbetat några år började vi göra nya klasser när eleverna började på skolan för att i alla fall motverka segregationen inom vår skola, men tidigare flyttades hela klasser från mellanstadiet till oss.

Den klassen jag tänker på kom från skolan där i princip alla talade ett annat språk hemma. Många av dem hade en självbild som var minst sagt sådär. De kunde inte det de skulle och trodde nog inte att de skulle lära sig heller. Det här är en klass, men det fanns många sådana. Det finns många sådana. Även på andra skolor möter du som lärare elever som inte ser sig som en del av samhället och det behöver inte handla om ursprung. Det kan också handla om klass eller att du har en diagnos av något slag som gör dig annorlunda. För mig har det alltid varit viktigt att förmedla att alla elever kan utvecklas och att jag finns där för att hjälpa dem. Självklart har jag inte lyckats med alla elever eller alla klasser, det vore övermänskligt, men ganska ofta brukar vi hitta en gemensam väg framåt.

Förändringen som den här klassen gjorde från år 7, när jag som relativt nyexaminerad lärare ganska ofta gick hem och grät, tills i år 9 då jag var lika stolt över många av dem som jag är över mina egna barn, var en resa som jag då gjorde för första gången. Jag har gjort den många gånger därefter, men de här ungarna (som märkligt nog befinner sig mitt emellan 30 och 40 nu och har vuxit ikapp mig) kommer för alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Vad vill jag egentligen säga? Att de utan mig skulle blivit kriminella? Självklart inte. De hade alla förutsättningar att lyckas i livet, med alla visste inte riktigt om det. Dessutom är det som en äldre kollega sa till mig när jag hade jobbat som lärare i ungefär ett år, då på en skola i ett av de mest utsatta områdena i Göteborg: ”du måste inse att du inte är så jävla viktig” i betydelsen ”en lärare kan inte göra allt”. Jag tror ändå att skolan kan göra mycket, men lärarna som arbetar i förorterna måste få bättre förutsättningar att göra sitt jobb. Sätt er ner och res er inte förrän ni kommer på något bra, var ungefär Salihus budskap till politiker, myndigheter och yrkesverksamma i samhället som på något sätt kommer i kontakt med de barn som ännu så länge gör bra val. De måste få chansen att fortsätta göra dem och vara trygga medan de gör dem. I skolan ska de möta vuxna som är välutbildade, som tror på dem och som trivs så bra på sina jobb att de stannar länge. Den som läser I en annan klass av Emma Leijnse vet att så sällan är fallet. Politiker talar gärna om att de bästa lärarna ska lockas till de värsta förorterna, men sanningen är den är barnen där inte sällan möter obehörig personal och ofta nya varje år.

Ibland känner jag att jag borde byta jobb och vända åter till de mer utsatta områdena. Visst gör jag skillnad även där jag är nu, lärare gör ofta skillnad på riktigt, men jag känner ofta att jag inte gör nog. Samtidigt är det så att jag inte är så jävla viktig och det är politiker och myndigheter som tillsammans måste skapa ett mer hållbart samhälle. Lyssna på Diamant Salihu för han har en hel del att säga. Inte minst lyfter han de personer från civilsamhället som såg till att han fick bli en del av Sverige. Fortfarande gör många människor otroligt mycket utan att få en krona för det och de är fantastiska och behövs, men ett samhälle kan inte byggas av volontärer.

Tio riktigt bra sommarprogram

I torsdags presenterades årets värdar för Sommar i P1. Det märks att det är ett valår på den totala avsaknaden av politiker, vilket i sig inte behöver vara en förlust, men lite slätstruket är allt startfältet. Idag listar jag tio riktigt bra sommarprogram som jag minns. Alla program går att lyssna på fortfarande.

 Sara Danius sommarprat från 2018, där hon talar om Kulturprofilen och alla turer kring honom. Modigt, rakt och bra.

Mona Sahlin bjöd 2020 på ett oväntat intressant program om sitt liv som politiker och allt hon blivit utsatt för. Ett program om ideologi och ett Sverige som inte finns mer.

Lisa Miskovsky pratade 2019 om hur det är att vara mamma till ett barn med autism och igenkänningen är stor.

Eija Hetekivi Olsson berättade samma år på bredaste göteborgska hon om sin syn på den kulturvärld som hon stegade in i när debuten Ingenbarnsland kom ut och hyllades. 

Jonas Hassen Khemiri talade 2019 om rädslor och skrivkramp. Ett känslofyllt program med ett fantastiskt manus.

Johannes Anyuru, ännu en ordkonstnär, talade 2017 om tillhörighet och utanförskap.

Ann-Helén Laestadius talade 2017 på samma tema ur ett samiskt perspektiv och fick mig att skämmas över vår brist på kunskap.

Emil Jensen är en stjärna och hans sommarprogram från 2016 var fantastiskt. Den röda tråden är att det inte var bättre förr, men det är språket som gör det här programmet speciellt.

Daniel Poohl påminde 2015 om att vi överlevde 90-talet och faktiskt motade bort den utbredda rasismen. Vi skulle kunna göra det igen.

Johanna Frändén talade 2013 om sin fantastiska karriär som sportjournalist, men det är ett fint program även för den som är ointresserad av fotboll.

Fler program jag tyckt om listar här. Kanske dags att uppdatera den!

O tipsar om sommarläsning

Eleverna får sommarlov idag och även om få vuxna är lediga redan nu bjuder jag på lästips inför ledigheten. Vad ska ni läsa i sommar? Massor hoppas jag och behöver ni inspiration kommer här 20 tips från mig på böcker av olika slag som alla är riktigt bra.

Hoppas att listan kan ge er inspiration inför sommaren!

Blommor över helvetet, Ilaria Tuti. Spännande deckare i fantastisk miljö. Finns i pocket.

Brinn mig en sol, Christoffer Carlsson. Fantastisk berättelse om mord och mer.  Inbunden/e-bok.

Daisy Jones & the Six, Taylor Jenkins Reid. Spännande fejkbiografi om stort 70-talsband. Inbunden/e-bok

Den sista migrationen, Charlotte McConaghy. Fantastiskt bra om en värld utan djur. Inbunden/e-bok.

Det nya livet (Ellens val 1) och Kärleken (Ellens val 2), Helena Dahlgren. Två fina böcker i serien om Ellen. Inbunden/e-bok.

EmKim Thúy. Fantastisk berättelse om ett fruktansvärt krig. Häftad/e-bok.

HamnetMaggie O’Farrell. Vacker och sorglig berättelse om Shakespeares fru och barn. Finns i pocket.

Hur mår fröken Furukura?, Sayaka Murata. Annorlunda bok om en ovanlig kvinna. Finns i pocket.

Jag borde sagt det först, Annika Wall. Riktigt bra och trovärdigt om en smärtsam skilsmässa. Finns i pocket.

Jungfrustigen, Philip Teir. Välskrivet och lågmält om att bli förälskad och skiljas. Finns i pocket.

Lektioner i kärlek, Lucy Dillon. Ett avbrutet bröllop och fokus på kärlek och brudklänningar. Mysig bok! Inbunden/e-bok.

Midnattsbiblioteket, Matt Haig. Fin berättelse om Nora som söker sitt perfekta liv. Inbunden/e-bok.

Min syster, seriemördaren, Oyinkan Braithwaite. Riktigt bra om systrar, mord och lojalitet. Inbunden/e-bok.

Samlade verk, Lydia Sandgren. Mastodontdebut som utspelar sig i Göteborg. Finns i pocket.

Som en öppen bok, Sara Molin. Tragikomiskt om läraryrkets baksidor. Finns i pocket.

Strandläsning, Emily Henry. Charmig bok om två författare och ett vad. Finns i pocket.

Svärmodern, Moa Herngren. Smärtsam historia om en mamma som vill väl, men misslyckas. Finns i pocket.

Mellan raderna, Johanna Schreiber. Bra och träffsäkert om Emily och ett bokförlag. Inbunden/e-bok.

Queenie, Candice Carty-Williams. En roman som är nattvart, men också varm och rolig. Finns i pocket.

Ytspänning, Olivier Norek. Riktigt bra spänningsroman med litterära kvaliteter och en solid historia. Finns i pocket.

 

 

Photo by Greg Rosenke on Unsplash

 

Sommarpratare enligt O 2021

Idag presenterades årets sommarvärdar och jag har som vanligt funderat över vilka program jag verkligen vill lyssna på, de jag kanske lyssnar till och de som jag mycket troligt kommer att hoppa över. Spontant känns årets upplaga av Sommar i P1 rätt blek, men jag har i alla fall hittat några program som lockar och några sommarvärdar som har potential att överraska. Extra roligt är det att Malin Broman, som jag träffade som liten då vi båda spelade fiol inom Suzuki. Behöver jag säga att vi hade olika nivå av både talang och inställning?! Kul också att Sara Bruun, lärare som jag träffat några gånger och ”känner” via sociala medier. Mest ser jag dock fram emot att lyssna på Jonas Karlsson. Jag ÄLSKAR Jonas Karlsson.

Kommer absolut att lyssna på

27 juni Niklas Strömstedt, sångare, musiker och låtskrivare ska bland annat tala om svaghet.

1 juli Ingrid Carlberg, författare och journalist som nyss valts in i Svenska Akademien.

3 juli Tareq Taylor, kock och krögare som ska tala om olika möten.

6 juli Anna Kinberg Batra, f.d partiledare för M som briljerat i frågetävlingen Muren.

12 juli Nadim Ghazale, polis som brukar vara vettig och kan bjuda på ett intressant program.

14 juli Mathilda Hofling, Lyssnarnas Sommarvärd som ska tala om hur hon utsattes för grooming.

15 juli Mats Jonsson, serietecknare, författare och ett fantastiskt val. Ett av de sommarprogram jag ser mest fram emot.

16 juli Nina Burton, författare som jag har alldeles för dålig koll på. Ser fram emot att lyssna.

22 juli Jens Stoltenberg, Natos:s generalsekreterare kan definitivt ha mycket att säga.

23 juli Malin Broman, violinist och konsertmästare, som liksom jag började spela fiol som mycket liten i en Suzukiförening i västra Sverige.

25 juli Jonas Karlsson, skådespelare och författare som tillhör mina absoluta favoriter.

29 juli Goran Kapetanović, filmregissör och manusförfattare som skapade Kalifat och dessutom talar om sin självupplevda flykt.

1 augusti Parisa Amiri, journalist och författare som tillhör mina favoriter och som ska tala om fördomar.

3 augusti Elin Anna Labba, författare, journalist och augustprisvinnare som jag önskade som sommarvärd i år.

5 augusti Sara Bruun, språklärare som säkert är viktigare för andra att lyssna till, men som jag inte vill missa.

14 augusti Anders ”Ankan” Johansson, komiker som verkar totalt galen.

15 augusti Gizem Erdogan, skådespelare som varit med i ”allt” det senaste året.

17 augusti Ullakarin Nyberg, överläkare, psykiater och suicidforskare talar om något väldigt viktigt.

21 augusti Hans Rosenfeldt, författare och programledare har bjudit på trevliga program tidigare.

Lyssnar på om jag har tid och möjlighet

26 juni Benjamin Ingrosso, sångare som säkert är trevlig, men jag vet inte hur spännande det är att höra om hans liv.

29 juni Michael Lindgren, skådespelare, regissör, producent som jag inte har någon relation till. Temat för programmet låter dock ganska intressant.

30 juni Denise Rudberg, författare som inte tillhör mina favoriter.

5 juli Fredrik Steen, hundcoach och jag är verkligen helt ointresserad av hundar. Däremot kan det vara intressant att höra om den adhd-diagnos han fick som vuxen.

11 juli Inger Nilsson, skådespelare och mest känd som Pippi. Lyssnar om det blir tillfälle, men prioriterar inte.

18 juli Peter Jöback, sångare och skådespelare, som tillhör kategorin ”trevlig, men funkar hen i Sommar?”

27 juli Merit Hemmingsson, musiker, kompositör, sångare som jobbat med många stora musiker.

6 augusti Sten Ljunggren, skådespelare som ”alltid” har funnits.

7 augusti Tousin ”Tusse” Chiza, sångare som varit med i Idol och Melodifestivalen.

22 augusti Zara Larsson, artist, låtskrivare och världsstjärna.

Kan bli årets överraskning

28 juni Karin Bodin, vd Polarbrödsgruppen, vilket inte alls låter intressant, men programmet ska handla om hur en brand påverkade allt.

2 juli Amie Bramme Sey, journalist och programledare låter spontant inte jättespännande, men beskrivningen av hennes program lockar.

7 juli Peter Sjölund, släktforskare som hjälpte till att lösa dubbelmordet i Linköping och kallas DNA-detektiv.

9 juli Tomas J. Philipson, ekonom som arbetat som rådgivare till president Trump. Kan bli spännande.

19 juli Hanna Wallensteen, leg.psykolog och föreläsare som ska tala om bland annat stressen som många adopterade känner.

20 juli Henrik Ekman, biolog och miljöjournalist som kan bli flipp eller flopp.

21 juli Lap See-Lam, konstnär som ska tala om kinarestaurangens historia.

26 juli Olga Persson, förbundsordförande Unizon kan bjuda på ett spännande program.

28 juli Peter Carlsson, vd Northvolt som arbetar för att skapa miljövänliga batterier. Kan vara spännande eller sjukt tråkigt.

30 juli Gunhild ”Ninis” Rosqvist, professor i geografi och glaciolog som ska tala om hur vi påverkas av att isarna smälter. Tillhör också kategorin ”kan vara spännande eller sjukt tråkigt.”

8 augusti Jessica Meir, astronaut och marinbiolog som på pappret inte borde tillhöra mig, men är hon en bra berättare kan det bli kanon.

11 augusti Alexandre Antonelli, biolog och professor i biologisk mångfald ska tala om arttystnaden. Troligen både intressant och skrämmande.

19 augusti Nicolas Lunabba, verksamhetsansvarig Helamalmö om det samhälle vi har och hur det påverkar oss alla.

Klarar mig fint utan

4 juli Mikael Dolsten, forskningschef Pfizer och läkare är med säkerhet kunnig, men jag orkar verkligen inte med mer pandemisnack.

8 juli Amelia Adamo, journalist, författare och f.d chefredaktör som jag helt ärligt tycker är rätt ointressant.

10 juli Sven-Göran Eriksson, fotbollstränare och ja, jag gillar fotboll, men det här kommer jag inte att prioritera.

13 juli Agneta Sjödin, programledare, poddare och författare som definitivt inte tillhör mina favoriter.

17 juli Kristina ”Keyyo” Petrushina, komiker och programledare som jag har noll relation till.

24 juli Jacob Hård, journalist med sport som område.

31 juli Nils van der Poel, skridskoåkare och nej, sportpratare brukar inte tillhöra de mest intressanta.

2 augusti Ingmar Skoog, överläkare och professor i psykiatri som ska tala om pandemins påverkan på äldre. Säkert intressant, men jag orkar inte.

4 augusti Lisen Bratt Fredricson, ryttare och entreprenör verkar inte alls tala om något som intresserar mig.

9 augusti Claudia Olsson, företagsledare, entreprenör. Idrott och företagande brukar sällan vara speciellt intressant.

10 augusti Lina Watz, simmare. Se ovan.

12 augusti Anna-Lena Laurén, journalist som ska tala om Gud.

13 augusti Rahel Belatchew, arkitekt

16 augusti Janne Schaffer, musiker, kompositör och tungvridare.

18 augusti Pia Cramling, schackspelare

20 augusti Selam Fessahaye, designer, stylist

 

 

Vilka sommarprogram ser du mest fram emot att höra?

Veckans kulturfråga v.23 2021

Imorgon avslöjas årets programledare för Sommar i P1 och det tycker jag alltid är väldigt spännande. Idag får ni två frågor om just Sommar i P1.

Vilken sommarpratare skulle du vilja lyssna på i sommar?

Vilken favoritsommarvärd från tidigare år har du?

 

Jag skulle väldigt gärna lyssna till Elin Anna Labba, som vann Augustpriset för bästa svenska fackbok för Herrarna satte oss hit. En annan författare som gärna får sommarprata är Christoffer Carlsson. Även om jag egentligen inte vill höra ett ord till om pandemin hade det varit intressant att lyssna på medicinjournalisten Amina Manzoor.

En favorit från tidigare år är Sara Danius sommarprat från 2018, där hon talar om Kulturprofilen och alla turer kring honom. Modigt, rakt och bra. Emil Jensens program från 2016 var också väldigt fint och Athena Farrokhzads program från 2014 är en klassiker.

 

Inspirerad av Sara Bäckmo

Jag är lite för slarvig och lite för lat för att ens fundera över att gräva land och odla en massa. Så har det slumpat sig så att vår familj sällan rör sig så långt hemifrån och det redan innan coronapandemin bestämde åt oss att sommaren skulle tillbringas hemma. I november byggdes ett växthus som också fungerar som uterum och där finns nu fem pallkragar och ett antal krukor. Inga jätteodlingar alltså, men vi har skördat ganska många gurkor redan, tomater i massor är på gång och kryddor, sallad, sockerärtor och jordgubbar har vi fått en del.

 

 

 

 

I krukorna finns ett citronträd som nu bär frukt, en bougainvillea som återhämtat sig efter en första chock och börjar klättra kring väggarna och ett mindre och ett större olivträd som jag hoppas ska vilda till sig lite mer och inte se så blomsteraffärsklippta ut. Återstår att fundera ut hur de ska bäddas in för att klara vintern. Stoltast är jag nog ändå för den än så länge lilla, lilla vattenmelonen som jag hoppas ska växa sig större.

Igår gick jag på promenad och lyssnade då på Sara Bäckmo som odlar väldigt mycket mer. Hennes syn att det var enkelt att odla döljer självklart en massa arbete som jag inte hade orkat med, men jag blev ändå inspirerad att så lite vintersallat i höst och nästa år försöka mig på ett land bakom växthuset. Vi får se. Det jag lärt mig i år är att jag behöver förså tomatplantor tidigare, men att det å andra sidan behövs få för att fylla en pallkrage. Detsamma gäller gurkor och jag har också insett att minigurkor syftar på själva gurkorna, men att plantorna är galet stora. Just nu har de börjat ta över halva växthuset när de sprider sig över golvet. Så får det vara. Gurkor är gott.

 

Fler bra sommarprogram 2019

Nu har jag lyssnat på ett gäng program till, några halva som inte fångade mig och några andra som gjorde det. Här är de jag fastnade mest för:

Fares Fares (22 juni) Ett personligt program om hur den numera kände skådespelaren (”han med näsan” som han presenterar sig som i inledningen) kom hit som 14-åring, kämpade med det nya språket, fann teatern och skådespeleriet. Ett välkomponerat och lagom personligt program.

Caroline Farberger (1 juli) Ibland blir det lite mycket, men samtidigt går det inte att värja sig mot Farbergers sanna glädje över att äntligen få bära de klänningar hon drömt om. Tänk att i 50 år tvingas vara någon annan än den man egentligen är. Mest intressant är det dock när Farberger jämför hur hon behandlas i sitt yrkesliv som kvinna, jämfört med hur hon behandlades som man. Hon var en man som trodde att samhället var jämställt, men är nu en kvinna som insett att det inte är det. Där har hon utan tvekan ett unikt perspektiv.

Jonas Gardell (7 juli) Eftersom jag lyssnade på Gardell under Bokmässan förra året och dessutom läst hans senaste bok Till minnet av en villkorslös kärlek känns vissa delar av programmet igen, men det gör inte så mycket. Kanske krävs det ändå att du, som jag, tycker om Gardell och hans imponerande språk, samt ovana att fnissa lite åt sina egna skämt. Det är ett bra och underhållande program för de redan frälsta.

Mats Strandberg (18 juli) Strandberg är en favoritförfattare och det är ett trevligt program han bjuder på. Från barndomens udda fågel, till dagens succéförfattare som är lyckligt gift med en man som han föll för redan då han intervjuade honom första gången. Det här är ett sommarprogram för alla dem som inte riktigt vågar vara sig själva och behöver någon som peppar dem.

Lisa Miskovsky (22 juli) Årets överraskning så här långt. Miskovsky berättar om hur det är att vara mamma till ett barn med autism och igenkänningen är stor. Hon berättar om all planering som behövs för att dottern ska kunna göra vissa (de flesta) saker och hur det ändå inte går som det ska. Hon berättar om reaktioner från människor som inte förstår, då dotterns problem inte syns. Ett riktigt fint och viktigt program.

Alexander Mahmoud (25 juli) Mahmoud är nu en succéfotograf, men länge var han så långt ifrån succé som det går att komma. I alla fall enligt sig själv. Han beskriver sin kropp som ett fängelse och maten som sin enda vän. Han berättar om det stigma som övervikt innebär. Hur han ses som mindre värd för att han inte kan kontrollera sin kropp. Mahmoud berättar också om sina föräldrar och om de hemlösa han mött. Det är ett program för de utstötta och Mahmoud blir deras röst.

Eija Hetekivi Olsson (29 juli) Sicken stjärna hon är Eija Hetekivi Olsson. På bredaste göteborgska berättar hon om sin syn på den kulturvärld som hon stegade in i när debuten Ingenbarnsland kom ut och hyllades. Hur männen i kostym och kvinnorna i flashiga klänningar inte riktigt visste hur de skulle bete sig när hon läste orden i boken, uttalade alla grova ord och svordomar. Dem som Miira från Gårdsten använde. Kanske årets roligaste program, då Hetekivi Olsson inte drar sig för någonting och dessutom verkar ha så himla kul själv när hon, utifrån ett riktigt välskrivet manus, berättar om sina böcker och sitt arbete. En riktig skådespelartalang med ett viktigt budskap.

 

Mitt förra inlägg med sommarprogramstips hittar du här. Stina Wollter fick dessutom ett eget inlägg.

Älskade Stina!

Jag har ganska ofta svårt för ljudböcker, men i bilen funkar de fint förutsatt att boken och kanske framför allt uppläsaren, är bra och passande. Nu åker jag rätt sällan bil, i alla fall gör jag det sällan ensam och därför tar det flera veckor att läsa en bok. Under några veckor var Stina Wollter mitt sällskap. Jag lyssnade på hennes Kring denna kropp och ville ofta stanna bilen för att göra en anteckning. Så många tankar sattes igång och ibland försvann jag in i min egen värld och glömde att lyssna. Då fick jag sätta Stina på paus ett tag och låta tankarna snurra runt ett tag, innan jag var redo för att fylla på med fler av hennes ord. Det hon skriver och berättar om väcker så många känslor och gör mig både arg, glad och ledsen. Kanske mest arg.

Det som gör arg är bland annat hur många som har en åsikt om andras kroppar. Jag har ofta tänkt att jag har ett ganska okomplicerat förhållande till min kropp, men insett att så inte är fallet. Kanske för att jag inte passar in i mallen riktigt lika mycket nu som jag gjorde för sisådär femton år sedan. Jag inser att jag borde träna mer och äta bättre, men större delen av tiden inser jag vilken otroligt oviktig sak det egentligen är att se ut på ett visst sätt. Hälsa är viktigt, absolut, men utseendefixeringen som råder i samhället har verkligen inga gränser. Jag går in på Stina Wollters instagram och ser en alldeles normal, snygg kvinna som vågar visa sig precis som hon är. Ändå ses hon som överviktig, ful, kanske till och med grotesk. Dessutom har hon mage att vara frispråkig och feminist. Samtidigt. Fy för den lede.

Wollter berättar om pelargonkvinnor och ÄNTLIGEN får jag ett ord för det kanske mest vidriga beteende jag vet. Eller, det var kanske starkt, men det är hemskt. De som ger ”goda råd” om att det går att sköta sin kropp eller för den delen sitt hem på ett annat, bättre sätt. I all välmening vill de bara upplysa om det som är fel. Som om det vore en nyhet. Vidrigt.  Kanske provocerar pelargonkvinnorna mig mer än dickpickarna, som Wollter också beskriver, då jag faktiskt klarat mig ifrån många av dem. Visserligen behöver dickpickare inte just skicka bilder eller ens dickpicks, fenomenet innefattar mer än så, men otrevliga, korkade män är ofta lättare än vifta bort än kvinnor som säger sig vilja väl. Att förminska människor och göra dem endast till sin kropp eller sin vikt är dock något av det värsta som en pelargonkvinna kan göra, men det verkar hon helt omedveten om.

Stina Wollter berättar också om sin syster Ylva, vars kropp blev en helt annan än hennes. Ylva drabbades av anorexia och sjukdomen tog hennes liv. Skildringen av denna obarmhärtiga sjukdom är så känslomässigt jobbigt att lyssna till. Nu tror jag inte att det bara är sämhällsideal eller ens patriarkatet eller pelargonkvinnorna som orsakar människors anorexia, men den skeva bild av kroppen och de ouppnåeliga ideal som gäller förbättrar verkligen inte förutsättningarna för att älska sin kropp. Tvärtom handlar nästan allt om att hitta fel. Jag vet att anorexia också handlar om kontroll och förstår jakten på densamma. Däremot blev jag inte förrän ganska nyss medveten om riktigt hur hemsk sjukdomen är och hur det påverkar alla som finns i den sjukes närhet. Ylvas berättelse gav några pusselbitar, mötet med flera drabbade och deras föräldrar några fler.

Kring denna kropp är en fantastisk bok och en fantastiskt viktig bok. Det är också en bok som fungerar riktigt bra som ljudbok. Faktiskt tror jag att den är bättre att lyssna på än att läsa. Däremot känner jag nu ett stort behov av att äga boken och kunna bläddra i den när jag behöver. Stina Wollters ord kan nämligen trösta. Hon kan konsten att beskriva det svåraste och sedan ändå vagga och lugna. Kanske är det rösten som gör det. Eller livsvisdomen. Eller en kombination.

Så lyssnade jag också på Stina Wollters sommarprogram. Ett program om döden och en oväntad kärlek. Hon berättar om hur hon inte ville lyssna när hennes syster Ylva berättade att hon inte trodde att hon skulle få uppleva sin nästa födelsedag och istället viftade bort det. Det är lätt att göra det, för att slippa konfrontera döden. Samtidigt förstår jag hur viktigt och fint det måste vara att faktiskt få förbereda sin död. Att känna sig i alla fall hyfsat redo när den väl kommer. Stina berättar om sin vän Maja, en åttaåring med cancer som blir hennes vän, ja faktiskt till och med hennes fru och berättelsen om deras vänskap är något av det vackraste och sorgligaste jag någonsin hört om. Jag gråter en skvätt, men mest av allt är jag glad över att Maja hade sin Stina. Fler borde ha en Stina i sitt liv. Efter att ha lyssnat till henne ganska många timmar under ganska många veckor önskar jag att jag hade en. Jag är nästan förälskad i hennes röst, för något annat känner jag ju inte till. Jag önskar också att jag hade i alla en liten del av hennes mod och vågade tänka mindre och leva mer. Vackra, kloka, fina Stina, tack för att du finns och att jag har fått vara i din rösts närhet under några timmar. Det behövde jag.

 

Foto: Maria Östlin

 

Några bra sommarprogram 2019

Rebecka Kärde skriver i DN att poddar gjort Sommar i P1 överflödigt, då alla intressanta och bra personer redan har egna poddar eller besöker dem. Jag håller inte med. Nu är jag kanske gammal och grinig, men jag har i väldigt många fall svårt för poddar. Detta främst för att det lätt blir så babbligt och därmed svårlyssnat. Jag lyssnar tusen gånger hellre på en sommarpratare som verkligen jobbat med sitt manus och inte bara har en lös idé om vad programmet ska innehålla. Nackdelen är att det ibland blir mer som en föreläsning än ett radioprogram, men det kan jag ta. Däremot har jag svårt för dem som bara använder programtiden till att lyfta fram sin egen förträfflighet och fastnar i diverse Lassie-historier.

I sommar har jag lyssnat på några bra program, som alla går att ladda ner som poddversioner utan musik, men också höra i sin helhet. Jag kör oftast utan musik, men vissa program är bäst i sin helhet.

Fares Fares (22 juni) inleder sommarprogrammet med att tala om att våga vara sig själv, men också om sin näsa. Vi får också följa hans väg till Sverige och hur familjen äntligen får uppehållstillstånd efter flera försök. Det märks tydligt att det här är en individ med stort driv. Jag nickade igenkännande när han berättade om hur intensivt han pluggade svenska för att få börja i en ”vanlig” högstadieklass. Jag har träffat många sådana elever. Drivet tog honom till Dramaten och till Hollywood.

Jonas Hassen Khemiri (29 juni) talade mycket om rädslor och skrivkramp. Ett känslofyllt program med ett fantastiskt manus. Khemiri ägnar en stor del av programmet till att tala om sina rädslor och det fick mig att fundera över mina egna och hur de begränsar mig. Hans språk är helt fantastiskt och det han talar om berör. Dessutom är musiken riktigt bra.

Hamid Zafar (8 juli) mer nyanserad i Sommar än jag uppfattat honom tidigare. Han ger intressanta perspektiv på flykt, integration, segregation, läraryrket och den svenska skolan. När han får fler än Twitters få tecken eller krönikans fortfarande begränsade sådana tillåts Zafar att dra sina resonemang längre, vilket får mig att förstå vad han kanske alltid velat säga. Att bostadsort och ursprung inte ska begränsa. Att det är viktigt att ha samma möjligheter, men också att det ställs samma krav och att förväntningarna även på de som bor i förorten ska vara höga.

Carina Bergfeldt (9 juli) berättade om sin barndom och hur hon äntligen vågat lita på kärleken. Jag hade önskat ännu mer Trump, men programmet var ändå riktigt bra. Det är modigt av Bergfeldt att dela med sig av det svarta som präglade hennes uppväxt och hur någon som borde varit en trygghet istället tog den ifrån henne. Trots dålig självkänsla verkar hon ändå ha haft ett gott självförtroende och inte minst ett jäkla driv. Det är riktigt coolt.

Emma Frans (13 juli) drar ibland på lite väl snabbt, men det hon talar om är intressant och balansen mellan det personliga och det allmänna är väl avvägd. Vi får höra om hennes forskning och det nuvarande jobbet, men också om en förlossning som inte blev som planerat och ett barn som kanske inte skulle klara sig. Emma Frans har mycket viktigt att säga och jag blir sugen på att läsa någon av hennes böcker.

Sommarpratare 2019 enligt O

Det blir sommar på riktigt när Sommar i P1 sätter igång. Igår presenterades årets värdar och jag har som vanligt rangordnat dem efter mina egna kriterier. Det är de jag verkligen inte vill missa, de jag lyssnar på om jag har tid och möjlighet, de jag egentligen inte känner till men som jag tror jag vara bra och de jag klarar mig utan. I år fyller programmet 60 år och jag tycker att Sveriges radio samlat många intressanta namn som mycket troligt kan bjuda på bra lyssning.

Vill absolut lyssna till

22 juni Fares Fares, favoritskådespelare som ska tala om bland annat sin flykt till Sverige.

25 juni Anders Hansen, överläkare i psykiatri och författare till böckerna Hjärnstark och Skärmhjärnan.

26 juni Stina Wollter, konstnär, författare, programledare och helt underbar.

27 juni Magnus Ranstorp, statsvetare och terrorexpert som ska ta med oss in i terrorns värld.

29 juni Jonas Hassen Khemiri, favoritförfattare och dramatiker som ska tala om en vändpunkt i sitt liv.

1 juli Caroline Farberger, vd för ICA-försäkringar som tidigare hette Carl och ska berätta om sin livsresa.

2 juli Anne Ramberg, advokat och generalsekreterare i Sveriges advokatförbund.

3 juli Erik Niva, sportjournalist som absolut älskar fotboll, men ska tala om sig själv.

4 juli Kodjo Akolor, programledare och komiker som ska tala om sina föräldrar och sin uppväxt.

7 juli Jonas Gardell, favoritförfattare, artist och komiker som varit sommarvärd fyra gånger och vintervärd två.

8 juli Hamid Zafar, tidigare rektor i Biskopsgården i Göteborg, numera Barn- och utbildningschef i Mullsjö kommun.

9 juli Carina Bergfeldt, författare och journalist som sedan några år är korrespondent i Washington D.C.

13 juli Emma Frans, doktor i epidemiologi, forskare och författare till bland annat Sant, falskt eller mittemellan.

15 juli John Lundvik, sångare och låtskrivare som ska tala om mobbing, musik och Lill Lindfors.

16 juli Björn Runge, regissör och författare som ska tala om sitt liv och sin diagnos.

18 juli Mats Strandberg, favoritförfattare och journalist som ska prata om berättelser och deras makt.

20 juli Vera Vitali, skådespelare som bland annat varit med i fantastiska Bonusfamiljen.

21 juli Svante Thuresson, legendarisk sångare som tar oss med tillbaka till en annan tid.

22 juli Lisa Miskovsky, artist och låtskrivare som också varit med i landslaget i snowboard.

26 juli Sissela Kyle, skådespelare, regissör och förbannat rolig komiker.

28 juli Adam Pålsson, skådespelare som slog igenom i Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar.

29 juli Eija Hetekivi Olsson, författare uppvuxen i Gårdsten, Göteborg som ska tala om klass- och kulturkrockar.

31 juli Anna Rosling Rönnlund, medgrundare till Stiftelsen Gapminder

3 augusti Måns Möller, en av Sveriges roligaste komiker som ska prata om att ta sig vatten över huvudet.

4 augusti Marie Nilsson Lind, textförfattare, musiker, artist, kompositör och syster till Josefin Nilsson.

5 augusti Ali Abbasi, regissör som bland annat gjort filmen Gräns.

15 augusti Emma Leijnse, favoritjournalist som ska prata om kvinnors utbildningsrevolution och dess följder.

 

Kan bli årets överraskning

11 juli Anne Sverdrup-Thygeson, professor i bevarandebiologi och insektsforskare som ska prata om just insekter.

17 juli Madeleine In Hwa Björk, Lyssnarnas Sommarvärd som ska prata om hur det är att vara adopterad.

19 juli Britta Marakatt-Labba, konstnär vars bilder berättar om den samiska kulturen.

24 juli Gunilla Kindstrand, journalist som tidigare var programledare för Röda rummet.

25 juli Alexander Mahmoud, fotograf som ska prata om drömmen om Sverige.

6 augusti Ingrid le Roux, läkare som bor och arbetar i Sydafrika sedan många år.

9 augusti Azita Shariati, vd för Sodexo Norden som utsetts till Årets mäktigaste affärskvinna.

11 augusti Michael Tjernström, professor i meteorologi som ska prata om vad som händer med klimatet.

12 augusti Olof Skoog, diplomat och sedan 2015 Sveriges FN-ambassadör i New York.

14 augusti Nick Bostrom, filosof som i förväg ber om ursäkt för att han ska utsätta lyssnarna för trams.

 

Lyssnar om jag har tid och möjlighet

28 juni Tony Irving, dansare, koreograf och programledare som kan vara underhållande, eller bara för mycket.

6 juli Isabelle Gulldén, handbollsspelare som är bra på att spela, men är hon bra på att prata?

10 juli Sven-David Sandström, tonsättare vars program sänds postumt.

14 juli Leif Östling, f.d. vd för bland annat Scania som ska prata utifrån frågan ”Vad fan får jag för pengarna?”

23 juli Ola Serneke, vd för Serneke Group som just nu bygger Nordens högsta skyskrapa i Göteborg.

1 augusti Thomas Sandell, arkitekt och formgivare som bland annat lovar inredningstips.

7 augusti Agneta Pleijel, författare som inte tillhör mina favoriter, men kanske ändå är intressant.

8 augusti Erik Lundin, musiker och rappare som är okänd för mig, men verkar ha en intressant programidé.

10 augusti Molly Sandén, artist som känns anonym, men kanske kan beröra trots allt.

13 augusti Josette Bushell-Mingo, regissör och skådespelare som jag har noll relation till.

 

Klarar mig bra utan

23 juni Grynet Molvig, skådespelare, sångerska

24 juni Isabella Löwengrip, entreprenör, influencer och totalt ointressant.

30 juni Nicklas Lidström, f.d. ishockeyproffs

5 juli Carin Rodebjer, modeskapare, entreprenör

12 juli Joakim Lundell, artist, youtubeprofil och absolut ingen jag vill lyssna till

27 juli Maria Borelius, entreprenör, journalist, författare och mycket kortvarig fd. minister.

30 juli Björn Frantzén, kock, krögare

2 augusti Amanda Zahui, basketspelare

17 augusti Nina Stemme, operasångerska

18 augusti Jill Johnson, artist, låtskrivare

 

 

Vilka sommarprogram vill du absolut inte missa?

Scroll to Top