Sommar i P1

10 bra sommarprogram 2020

Sommar i P1 är en trevlig sommartradition och i år har jag hunnit lyssna på en hel del program. Inte alla märk väl och inte ens alla jag lyssnat på finns med när jag listar de tio bästa utan inbördes ordning.

Greta Thunbergs program har jag redan skrivit om, men måste självklart finnas med på listan. Thunberg sätter ord på det som vi alla borde oroa oss för, inte minst för att stötta den generation som får ta över eländet.

Simon J Berger var något av en överraskning. Han talade om litteraturens betydelse och om konsten att vara skådespelare. Stillsamt, intressant och relevant.

Mona Sahlin bjöd på ett oväntat intressant program om sitt liv som politiker och allt hon blivit utsatt för. Ett program om ideologi och ett Sverige som inte finns mer.

Betlehem Isaak talar om att vara svensk, men ändå inte. Om sin pappa Dawit och hur hennes liv med och utan honom varit. Ett viktigt program om inte minst en vardagsrasism som vi måste inse existerar.

Sara Bäckmo har jag också redan bloggat om och hennes program inspirerade verkligen. Vår första odlingssäsong har ändå varit över förväntan, men det finns mycket kvar att göra. Inspirerande!

Eveline Jacobson är intensivvårdssköterska och har befunnit sig mitt i händelsernas centrum denna mycket annorlunda vår och sommar. Ett tydligt, informativt och intressant program om ett yrke som måste lyftas mer.

Mustafa Mohamed pratar om sin uppväxt i Somalia och det nya livet i Sverige. Han talar också en del om löpning, men även en icke-löpare som jag fastnade för hans syn på livet och dess utmaningar.

Patrik Lundberg berättar långsamt och innerligt om en mor som gick bort allt för tidigt. Om ett Sverige där alla ska med och verklighetens folk ska stå i centrum, men där arbetande kvinnor dör allt tidigare och inte verkar räknas allt.

Gunilla von Platen tillhör verkligen årets överraskningar. Ett intressant och gripande program om att ha sett döden, flytt från den och under hela sitt liv kämpat för att få leva som man vill. Mycket intressant och viktigt!

Emma AdBåge talar om att inte ha fantasi, men att ändå kunna skriva de mest fantasifulla böcker och teckna de mest fantasirika bilder genom att vara uppmärksam på världen runt omkring.

 

 

Inspirerad av Sara Bäckmo

Jag är lite för slarvig och lite för lat för att ens fundera över att gräva land och odla en massa. Så har det slumpat sig så att vår familj sällan rör sig så långt hemifrån och det redan innan coronapandemin bestämde åt oss att sommaren skulle tillbringas hemma. I november byggdes ett växthus som också fungerar som uterum och där finns nu fem pallkragar och ett antal krukor. Inga jätteodlingar alltså, men vi har skördat ganska många gurkor redan, tomater i massor är på gång och kryddor, sallad, sockerärtor och jordgubbar har vi fått en del.

 

 

 

 

I krukorna finns ett citronträd som nu bär frukt, en bougainvillea som återhämtat sig efter en första chock och börjar klättra kring väggarna och ett mindre och ett större olivträd som jag hoppas ska vilda till sig lite mer och inte se så blomsteraffärsklippta ut. Återstår att fundera ut hur de ska bäddas in för att klara vintern. Stoltast är jag nog ändå för den än så länge lilla, lilla vattenmelonen som jag hoppas ska växa sig större.

Igår gick jag på promenad och lyssnade då på Sara Bäckmo som odlar väldigt mycket mer. Hennes syn att det var enkelt att odla döljer självklart en massa arbete som jag inte hade orkat med, men jag blev ändå inspirerad att så lite vintersallat i höst och nästa år försöka mig på ett land bakom växthuset. Vi får se. Det jag lärt mig i år är att jag behöver förså tomatplantor tidigare, men att det å andra sidan behövs få för att fylla en pallkrage. Detsamma gäller gurkor och jag har också insett att minigurkor syftar på själva gurkorna, men att plantorna är galet stora. Just nu har de börjat ta över halva växthuset när de sprider sig över golvet. Så får det vara. Gurkor är gott.

 

Den som kan få oss att ta ansvar

Någonstans har pandemin i vår visat att vi kan leva utan att flyga kors och tvärs över världen och planeten mår därför bättre än på länge. Konstigt, då många envist hävdar att flyget släpper ut ytterst lite. Precis som Greta Thunberg talar om i sitt sommarprogram handlar det snarare om att vi lyckas räkna bort internationella resor och konsumtion av varor som tillverkas i länder som Kina när vi sammanställer hur mycket vi i Sverige släpper ut. En miljon svenskar reste utomlands under sportlovsveckorna och det är en siffra som är svår att ta in.

Greta Thunberg var först ut av årets sommarvärdar och självklart talade hon om klimatet och sitt engagemang för att förbättra världen, inte sedan när hon vuxit upp, utan nu eller helst igår. Det är lätt att tänka att hon ägnar all sin vakna tid åt det hon tycker är viktigast och att hon därför blivit så kunnig som hon är. Budskapet hon ständigt sprider, så även igår, är att politikerna ska lyssna till experterna. Att de nu mycket hellre lyssnar till de stora företagen, även de som förstör planeten, är tyvärr smärtsamt tydligt. Precis som Thunberg påpekar har de svårt att ta in att klimatkrisen inte är en kris som vi kan konsumera oss ur. Tvärtom måste vi se över vår konsumtion, vilket kräver ett nytt ekonomiskt system.

Thunberg talar om sina upplevelser och om alla de människoliv som offras för och kommer att fortsätta offras så läge världens politiker inte tar klimatkrisen på allvar. Det är tydligt att hon brinner för frågan, men hur kunnig och envis Greta Thunberg än är så krävs det att de styrande, de vuxna, tar henne och vår planet på allvar. Det finns mycket vi kan göra som faktiskt inte försämrar vår vardag speciellt mycket, men även det som kanske känns som en försämring måste till. Jag erkänner villigt att jag har mycket kvar att göra som har bil, flyger i alla fall några gånger om året och äter kött. Något som ses som normalt och som många av oss knappt reflekterar över. Däremot har jag inte större intresse av att köpa kläder och inte heller så mycket prylar, men visst finns det mer jag kan spara in på.

Nu handlar inte Thunbergs sommarprogram om att peka ut enskilda människor som syndabockar, utan om att förklara att det system vi byggt upp, där vissa släpper ut massor och andra knappt har det de behöver, inte är hållbart. Något som borde vara självklart, men ändå används en rejäl greenwashing för att rättfärdiga en utbyggnad Preems oljeraffinaderi i Lysekil och de ekonomiska argumenten trumfar därmed de som handlar om klimatet. Gör inte vi det så gör någon annan det, så varför ska vi inte få tjäna pengar? Inte konstigt att Thunberg menar att det inte längre handlar om en naken kejsare, utan om ett samhälle som kan liknas vid ett enda stor nudistparty.

Greta Thunberg provocerar och även om jag kan förstå att det är hårt att få sin livsstil kritiserad har jag svårt att se hur en ganska liten tös kan väcka sådana mängder av hat. Att någon så ung, som dessutom inte alltid har haft det så lätt i livet, släpper allt för det hon tror på är imponerande. Jag läste boken Scener ur hjärtat i januari 2019 och då var Greta Thunberg ännu inte jättekänd. Det var däremot hennes mamma Malena Ernman och jag tror att det är där skon klämmer för många. Att Greta Thunberg går att avfärda som en kändisunge som fått allt serverat. För den som läst boken och speciellt för dem som kämpat för att ens barn ska kunna få en värdig skolgång och ett värdigt liv, trots att barnet inte alltid faller inom normen, är det tydligt hur mycket hela familjen Ernman-Thunberg har kämpat. Kanske är det igenkänning som gör att jag imponeras än mer av Greta Thunbergs mod och frispråkighet. Vi behöver symboler och även om jag tror att Greta Thunberg hade klarat sig fint utan all uppmärksamhet är det tydligt att hon kan vara den som satt igång något stort. Den som faktiskt, med hjälp av andra unga, kan få oss andra att förändra vår syn på vad ett bra liv ska innehålla.

Att Thunberg skulle bjuda på ett vasst sommarprogram var inte oväntat, men att hon skulle bjuda på så bra musik var det. Tillhör du inte de redan frälsta, som tyvärr kommer vara de som i först hand lyssnar (de andra kommer att gnälla och hata utan att ha lyssnat en sekund), kanske du kan lyssna för musikens skull.

 

Photo by Gustavo Quepón on Unsplash

Sommarpratare enligt O 2020

Idag avslöjades vilka årets sommarvärdar är och spontant tycker jag att blandningen är ganska fin, även om jag gärna sett ännu mer fokus på litteratur och kultur (inser att jag är partisk här) och mindre på politik och näringsliv. Mångfalden hade dessutom kunnat vara bättre och stockholmscentreringen mindre. Jag hade till exempel önskat mig sommarprogram av och med Håkan Hellström, Stellan Skarsgård, Peter Englund, Gizem Erdogan, Ann-Christine Roxberg, Sören Holmberg, Jila Mossaed, Loreen, Alice Bah Kuhnke, Johan Renck, Ulrika Knutson, Mina Dennert, Angela Gui, Agnes Wold, Aleksa Lundberg, Soo Aleman, Johan Hilton, Nina Rung och Christoffer Carlsson. Några jag tippade och ett flertal favoriter finns dock med bland de utvalda.

Bibi Rödöö, programchef för Sommar i P1 lovade ett starkt startfält i Morgonstudion och det var också hon som avslöjade vilka som är sommarens värdar igår med start kl 13.00. Jag har som vanligt delat upp dem efter hur nyfiken jag är på dem.

 

Tre program jag garanterat inte missar

24 juni Anders Tegnell kommer lite otippat att vara sommarvärd. Självklart måste jag lyssna då.

2 augusti Anna Takanen ska tala om krig och hur det påverkar flera generationer.

6 augusti Patrik Lundberg är författare och journalist och kanske är det hans sommarprogram som jag ser fram emot mest.

 

Vill absolut lyssna till

20 juni Greta Thunberg är den yngsta sommarprataren någonsin och hon inleder årets säsong.

21 juni Shima Niavarani skådespelare och en personlig favorit. Det räcker för att jag ska lyssna.

23 juni Mona Sahlin som är en intressant och ofta kontroversiell politiker. Hon ska prata om vad makt gör med människor.

26 juni Björn Natthiko Lindeblad var lyssnarnas sommarvärd för några år sedan och talade om livet som munk. Nu ska han tala om döden.

2 juli Therese Lindgren ska prata om ångest och det är viktigt.

9 juli Eveline Jacobsson är intensivvårdssjuksköterska och ska berätta om sitt jobb under coronapandemin. Viktigt på riktigt.

11 juli Patrik Svensson var en av de jag trodde skulle sommarprata i år och han ska prata om havet och sex.

16 juli Linda “Miss Li” Karlsson är en favorit, vilket inte betyder att hennes sommarprogram kommer att bli bra, men lyssna kommer jag att göra.

18 juli Klara Zimmergren är sympatisk och rolig, men visst var det ganska nyss hon sommarpratade? Jag lyssnar oavsett.

21 juli Emma AdBåge är bilderboksförfattare och illustratör och det är extra kul att sådana får uppmärksamhet.

23 juli Karin Smirnoff var en av de jag trodde på innan och även om jag inte ens kommit igenom den första boken i hennes trilogi så kommer jag att lyssna

24 juli Anna Bennich är en sympatisk psykolog och författare som jag tror har mycket viktigt att berätta om.

27 juli Rojda Sekersöz är filmregissör och en ny bekantskap då film är något jag varit kass på de senaste åren.

28 juli Björn Olsen står för en annan syn kring Sveriges agerande under coronapandemin än många av våra nya myndighetskändisar och att även få höra hans röst är spännande.

5 augusti Lena Endre ska lite otippat tala om musik och poesi som format henne.

9 augusti Marie-Louise Ekman gör sitt sjunde sommarprogram och jag har faktiskt inte lyssnat på något av de tidigare programmen. Måste åtgärdas.

14 augusti Awad Olwan, imam som ska tala om att religionen ibland står i vägen för tron.

15 augusti Siri Hustvedt är en riktig stjärna bland sommarpratarna och självklart vill jag lyssna.

16 augusti Laleh Pourkarim är en av de mest sympatiska människor jag vet och henne vill jag självklart lyssna till.

 

Kan bli årets överraskning

27 juni Micael Bydén, överbefälhavare vars sommar kan vara både flipp och flopp.

30 juni Niklas Adalberth grundade Klarna, hoppade av och ägnar sig nu åt välgörenhet.

1 juli Staffan de Mistura är diplomat och kan ha mycket intressant att berätta.

7 juli Betlehem Isaak som självklart kommer att prata om sin pappa men också om utanförskap.

8 juli Sara Bäckmo är trädgårdsbloggare och maskälskare, vilket låter otippat spännande.

12 juli Alessandro “Alesso” Lindblad ska bland annat tala om att förlora en vän och det kan bli fint.

13 juli Emma Örtlund från filmen Catwalk och känd från Glada Hudik.

17 juli Kjell A. Nordström verkar ovanligt intressant för att vara ekonomie doktor.

19 juli Gunilla von Platen verkar ha en intressant berättelse att dela och kan överraska.

20 juli Ola Wong är journalist och kinakännare och ska tala om kriser.

1 augusti Mustafa Mohamed kommer att tala om sin uppväxt i Somalia, att komma till Lysekil i december och om löpning.

7 augusti Martin Hägglund är filosof och vill visa att filosofi är relevant för alla.

8 augusti Miriam Haley producent som vittnade i rättegången mot Harvey Weinstein och ska tala om offer och förövare

11 augusti Emma Eliason är fd landslagsspelare i hockey och ska tala om just hockey.

13 augusti Yngve Gustafsson är professor i geriatrik och det var ett spännande och intressant val i dessa tider.

 

Lyssnar om jag har tid

22 juni Ulf Lundell är inte en av mina favoriter, men kanske kan det vara intressant att höra honom berätta.

25 juni Gry Forssell kan kanske vara intressant, men jag kommer inte att prioritera hennes program.

28 juni Sofie Sarenbrant är författare och jag brukar lyssna till författare, men här säger jag nja.

3 juli Catrine Winnes, dirigent har rest en hel del och ska prata om musik, men jag vet inte …

4 juli Hedda Stiernstedt är med i Vår tid är nu, som jag ännu inte sett och ska tala om vänskap.

5 juli Robin Söderling ska tala om tennis såklart vilket kan vara spännande eller svintråkigt.

8 juli Anders Borg fd finansminister och aktuell med en självbiografi.

10 juli Sofia Wistam är en helt okej programledare, men jag vet inte.

15 juli Torbjörn Johannesson, Lyssnarnas sommarvärd och major.

22 juli David Sundin älskas av många, men inte av mig. Kan dock vara en fin berättare.

25 juli Albin Ekdahl är fotbollsproffs och kan vara intressant eller helt ointressant som så ofta med idrottare.

26 juli Camilla Lif, präst som ska tala om livet och naturen.

29 juli Lars Wallin är designer och ska tala om saker som inte riktigt intresserar mig, men han är så sympatisk att han kan få en chans ändå.

30 juli Malin Byström är operasångerska och befann sig i Milano när coronapandemin startade.

31 juli Simon J Berger spelar osympatiska karaktärer som andra ibland tror är han själv.

3 augusti Martin Lorentzon är en av grundarna av Spotify, vilket som så mycket annat kan vara intressant eller rätt tråkigt.

4 augusti Svante Lindqvist riksspelman som kanske kan vara intressant. Inget program jag kommer att prioritera dock.

 

Klarar mig fint utan

29 juni Hasse Andersson som säkert är trevlig, men när någon säger att de ska berätta om sitt liv blir jag rädd för att det blir en cv-genomgång och en ointressant sådan.

14 juli Rasmus Troedsson är skådespelare känd för Vår tid är nu. Lockar inte jättemycket.

10 augusti Olof Stenhammar låter verkligen inte som någon jag behöver lyssna till, men jag kan ha fel.

12 augusti Johan H. Andresen är en av många inom näringslivet som sommarpratar i år. Känns rätt ointressant.

 

Vilka sommarvärdar ser du mest fram emot att lyssna till? Vilka klarar du dig utan?

Fler bra sommarprogram 2019

Nu har jag lyssnat på ett gäng program till, några halva som inte fångade mig och några andra som gjorde det. Här är de jag fastnade mest för:

Fares Fares (22 juni) Ett personligt program om hur den numera kände skådespelaren (“han med näsan” som han presenterar sig som i inledningen) kom hit som 14-åring, kämpade med det nya språket, fann teatern och skådespeleriet. Ett välkomponerat och lagom personligt program.

Caroline Farberger (1 juli) Ibland blir det lite mycket, men samtidigt går det inte att värja sig mot Farbergers sanna glädje över att äntligen få bära de klänningar hon drömt om. Tänk att i 50 år tvingas vara någon annan än den man egentligen är. Mest intressant är det dock när Farberger jämför hur hon behandlas i sitt yrkesliv som kvinna, jämfört med hur hon behandlades som man. Hon var en man som trodde att samhället var jämställt, men är nu en kvinna som insett att det inte är det. Där har hon utan tvekan ett unikt perspektiv.

Jonas Gardell (7 juli) Eftersom jag lyssnade på Gardell under Bokmässan förra året och dessutom läst hans senaste bok Till minnet av en villkorslös kärlek känns vissa delar av programmet igen, men det gör inte så mycket. Kanske krävs det ändå att du, som jag, tycker om Gardell och hans imponerande språk, samt ovana att fnissa lite åt sina egna skämt. Det är ett bra och underhållande program för de redan frälsta.

Mats Strandberg (18 juli) Strandberg är en favoritförfattare och det är ett trevligt program han bjuder på. Från barndomens udda fågel, till dagens succéförfattare som är lyckligt gift med en man som han föll för redan då han intervjuade honom första gången. Det här är ett sommarprogram för alla dem som inte riktigt vågar vara sig själva och behöver någon som peppar dem.

Lisa Miskovsky (22 juli) Årets överraskning så här långt. Miskovsky berättar om hur det är att vara mamma till ett barn med autism och igenkänningen är stor. Hon berättar om all planering som behövs för att dottern ska kunna göra vissa (de flesta) saker och hur det ändå inte går som det ska. Hon berättar om reaktioner från människor som inte förstår, då dotterns problem inte syns. Ett riktigt fint och viktigt program.

Alexander Mahmoud (25 juli) Mahmoud är nu en succéfotograf, men länge var han så långt ifrån succé som det går att komma. I alla fall enligt sig själv. Han beskriver sin kropp som ett fängelse och maten som sin enda vän. Han berättar om det stigma som övervikt innebär. Hur han ses som mindre värd för att han inte kan kontrollera sin kropp. Mahmoud berättar också om sina föräldrar och om de hemlösa han mött. Det är ett program för de utstötta och Mahmoud blir deras röst.

Eija Hetekivi Olsson (29 juli) Sicken stjärna hon är Eija Hetekivi Olsson. På bredaste göteborgska berättar hon om sin syn på den kulturvärld som hon stegade in i när debuten Ingenbarnsland kom ut och hyllades. Hur männen i kostym och kvinnorna i flashiga klänningar inte riktigt visste hur de skulle bete sig när hon läste orden i boken, uttalade alla grova ord och svordomar. Dem som Miira från Gårdsten använde. Kanske årets roligaste program, då Hetekivi Olsson inte drar sig för någonting och dessutom verkar ha så himla kul själv när hon, utifrån ett riktigt välskrivet manus, berättar om sina böcker och sitt arbete. En riktig skådespelartalang med ett viktigt budskap.

 

Mitt förra inlägg med sommarprogramstips hittar du här. Stina Wollter fick dessutom ett eget inlägg.

Älskade Stina!

Jag har ganska ofta svårt för ljudböcker, men i bilen funkar de fint förutsatt att boken och kanske framför allt uppläsaren, är bra och passande. Nu åker jag rätt sällan bil, i alla fall gör jag det sällan ensam och därför tar det flera veckor att läsa en bok. Under några veckor var Stina Wollter mitt sällskap. Jag lyssnade på hennes Kring denna kropp och ville ofta stanna bilen för att göra en anteckning. Så många tankar sattes igång och ibland försvann jag in i min egen värld och glömde att lyssna. Då fick jag sätta Stina på paus ett tag och låta tankarna snurra runt ett tag, innan jag var redo för att fylla på med fler av hennes ord. Det hon skriver och berättar om väcker så många känslor och gör mig både arg, glad och ledsen. Kanske mest arg.

Det som gör arg är bland annat hur många som har en åsikt om andras kroppar. Jag har ofta tänkt att jag har ett ganska okomplicerat förhållande till min kropp, men insett att så inte är fallet. Kanske för att jag inte passar in i mallen riktigt lika mycket nu som jag gjorde för sisådär femton år sedan. Jag inser att jag borde träna mer och äta bättre, men större delen av tiden inser jag vilken otroligt oviktig sak det egentligen är att se ut på ett visst sätt. Hälsa är viktigt, absolut, men utseendefixeringen som råder i samhället har verkligen inga gränser. Jag går in på Stina Wollters instagram och ser en alldeles normal, snygg kvinna som vågar visa sig precis som hon är. Ändå ses hon som överviktig, ful, kanske till och med grotesk. Dessutom har hon mage att vara frispråkig och feminist. Samtidigt. Fy för den lede.

Wollter berättar om pelargonkvinnor och ÄNTLIGEN får jag ett ord för det kanske mest vidriga beteende jag vet. Eller, det var kanske starkt, men det är hemskt. De som ger “goda råd” om att det går att sköta sin kropp eller för den delen sitt hem på ett annat, bättre sätt. I all välmening vill de bara upplysa om det som är fel. Som om det vore en nyhet. Vidrigt.  Kanske provocerar pelargonkvinnorna mig mer än dickpickarna, som Wollter också beskriver, då jag faktiskt klarat mig ifrån många av dem. Visserligen behöver dickpickare inte just skicka bilder eller ens dickpicks, fenomenet innefattar mer än så, men otrevliga, korkade män är ofta lättare än vifta bort än kvinnor som säger sig vilja väl. Att förminska människor och göra dem endast till sin kropp eller sin vikt är dock något av det värsta som en pelargonkvinna kan göra, men det verkar hon helt omedveten om.

Stina Wollter berättar också om sin syster Ylva, vars kropp blev en helt annan än hennes. Ylva drabbades av anorexia och sjukdomen tog hennes liv. Skildringen av denna obarmhärtiga sjukdom är så känslomässigt jobbigt att lyssna till. Nu tror jag inte att det bara är sämhällsideal eller ens patriarkatet eller pelargonkvinnorna som orsakar människors anorexia, men den skeva bild av kroppen och de ouppnåeliga ideal som gäller förbättrar verkligen inte förutsättningarna för att älska sin kropp. Tvärtom handlar nästan allt om att hitta fel. Jag vet att anorexia också handlar om kontroll och förstår jakten på densamma. Däremot blev jag inte förrän ganska nyss medveten om riktigt hur hemsk sjukdomen är och hur det påverkar alla som finns i den sjukes närhet. Ylvas berättelse gav några pusselbitar, mötet med flera drabbade och deras föräldrar några fler.

Kring denna kropp är en fantastisk bok och en fantastiskt viktig bok. Det är också en bok som fungerar riktigt bra som ljudbok. Faktiskt tror jag att den är bättre att lyssna på än att läsa. Däremot känner jag nu ett stort behov av att äga boken och kunna bläddra i den när jag behöver. Stina Wollters ord kan nämligen trösta. Hon kan konsten att beskriva det svåraste och sedan ändå vagga och lugna. Kanske är det rösten som gör det. Eller livsvisdomen. Eller en kombination.

Så lyssnade jag också på Stina Wollters sommarprogram. Ett program om döden och en oväntad kärlek. Hon berättar om hur hon inte ville lyssna när hennes syster Ylva berättade att hon inte trodde att hon skulle få uppleva sin nästa födelsedag och istället viftade bort det. Det är lätt att göra det, för att slippa konfrontera döden. Samtidigt förstår jag hur viktigt och fint det måste vara att faktiskt få förbereda sin död. Att känna sig i alla fall hyfsat redo när den väl kommer. Stina berättar om sin vän Maja, en åttaåring med cancer som blir hennes vän, ja faktiskt till och med hennes fru och berättelsen om deras vänskap är något av det vackraste och sorgligaste jag någonsin hört om. Jag gråter en skvätt, men mest av allt är jag glad över att Maja hade sin Stina. Fler borde ha en Stina i sitt liv. Efter att ha lyssnat till henne ganska många timmar under ganska många veckor önskar jag att jag hade en. Jag är nästan förälskad i hennes röst, för något annat känner jag ju inte till. Jag önskar också att jag hade i alla en liten del av hennes mod och vågade tänka mindre och leva mer. Vackra, kloka, fina Stina, tack för att du finns och att jag har fått vara i din rösts närhet under några timmar. Det behövde jag.

 

Foto: Maria Östlin

 

Några bra sommarprogram 2019

Rebecka Kärde skriver i DN att poddar gjort Sommar i P1 överflödigt, då alla intressanta och bra personer redan har egna poddar eller besöker dem. Jag håller inte med. Nu är jag kanske gammal och grinig, men jag har i väldigt många fall svårt för poddar. Detta främst för att det lätt blir så babbligt och därmed svårlyssnat. Jag lyssnar tusen gånger hellre på en sommarpratare som verkligen jobbat med sitt manus och inte bara har en lös idé om vad programmet ska innehålla. Nackdelen är att det ibland blir mer som en föreläsning än ett radioprogram, men det kan jag ta. Däremot har jag svårt för dem som bara använder programtiden till att lyfta fram sin egen förträfflighet och fastnar i diverse Lassie-historier.

I sommar har jag lyssnat på några bra program, som alla går att ladda ner som poddversioner utan musik, men också höra i sin helhet. Jag kör oftast utan musik, men vissa program är bäst i sin helhet.

Fares Fares (22 juni) inleder sommarprogrammet med att tala om att våga vara sig själv, men också om sin näsa. Vi får också följa hans väg till Sverige och hur familjen äntligen får uppehållstillstånd efter flera försök. Det märks tydligt att det här är en individ med stort driv. Jag nickade igenkännande när han berättade om hur intensivt han pluggade svenska för att få börja i en “vanlig” högstadieklass. Jag har träffat många sådana elever. Drivet tog honom till Dramaten och till Hollywood.

Jonas Hassen Khemiri (29 juni) talade mycket om rädslor och skrivkramp. Ett känslofyllt program med ett fantastiskt manus. Khemiri ägnar en stor del av programmet till att tala om sina rädslor och det fick mig att fundera över mina egna och hur de begränsar mig. Hans språk är helt fantastiskt och det han talar om berör. Dessutom är musiken riktigt bra.

Hamid Zafar (8 juli) mer nyanserad i Sommar än jag uppfattat honom tidigare. Han ger intressanta perspektiv på flykt, integration, segregation, läraryrket och den svenska skolan. När han får fler än Twitters få tecken eller krönikans fortfarande begränsade sådana tillåts Zafar att dra sina resonemang längre, vilket får mig att förstå vad han kanske alltid velat säga. Att bostadsort och ursprung inte ska begränsa. Att det är viktigt att ha samma möjligheter, men också att det ställs samma krav och att förväntningarna även på de som bor i förorten ska vara höga.

Carina Bergfeldt (9 juli) berättade om sin barndom och hur hon äntligen vågat lita på kärleken. Jag hade önskat ännu mer Trump, men programmet var ändå riktigt bra. Det är modigt av Bergfeldt att dela med sig av det svarta som präglade hennes uppväxt och hur någon som borde varit en trygghet istället tog den ifrån henne. Trots dålig självkänsla verkar hon ändå ha haft ett gott självförtroende och inte minst ett jäkla driv. Det är riktigt coolt.

Emma Frans (13 juli) drar ibland på lite väl snabbt, men det hon talar om är intressant och balansen mellan det personliga och det allmänna är väl avvägd. Vi får höra om hennes forskning och det nuvarande jobbet, men också om en förlossning som inte blev som planerat och ett barn som kanske inte skulle klara sig. Emma Frans har mycket viktigt att säga och jag blir sugen på att läsa någon av hennes böcker.

Sommarpratare 2019 enligt O

Det blir sommar på riktigt när Sommar i P1 sätter igång. Igår presenterades årets värdar och jag har som vanligt rangordnat dem efter mina egna kriterier. Det är de jag verkligen inte vill missa, de jag lyssnar på om jag har tid och möjlighet, de jag egentligen inte känner till men som jag tror jag vara bra och de jag klarar mig utan. I år fyller programmet 60 år och jag tycker att Sveriges radio samlat många intressanta namn som mycket troligt kan bjuda på bra lyssning.

Vill absolut lyssna till

22 juni Fares Fares, favoritskådespelare som ska tala om bland annat sin flykt till Sverige.

25 juni Anders Hansen, överläkare i psykiatri och författare till böckerna Hjärnstark och Skärmhjärnan.

26 juni Stina Wollter, konstnär, författare, programledare och helt underbar.

27 juni Magnus Ranstorp, statsvetare och terrorexpert som ska ta med oss in i terrorns värld.

29 juni Jonas Hassen Khemiri, favoritförfattare och dramatiker som ska tala om en vändpunkt i sitt liv.

1 juli Caroline Farberger, vd för ICA-försäkringar som tidigare hette Carl och ska berätta om sin livsresa.

2 juli Anne Ramberg, advokat och generalsekreterare i Sveriges advokatförbund.

3 juli Erik Niva, sportjournalist som absolut älskar fotboll, men ska tala om sig själv.

4 juli Kodjo Akolor, programledare och komiker som ska tala om sina föräldrar och sin uppväxt.

7 juli Jonas Gardell, favoritförfattare, artist och komiker som varit sommarvärd fyra gånger och vintervärd två.

8 juli Hamid Zafar, tidigare rektor i Biskopsgården i Göteborg, numera Barn- och utbildningschef i Mullsjö kommun.

9 juli Carina Bergfeldt, författare och journalist som sedan några år är korrespondent i Washington D.C.

13 juli Emma Frans, doktor i epidemiologi, forskare och författare till bland annat Sant, falskt eller mittemellan.

15 juli John Lundvik, sångare och låtskrivare som ska tala om mobbing, musik och Lill Lindfors.

16 juli Björn Runge, regissör och författare som ska tala om sitt liv och sin diagnos.

18 juli Mats Strandberg, favoritförfattare och journalist som ska prata om berättelser och deras makt.

20 juli Vera Vitali, skådespelare som bland annat varit med i fantastiska Bonusfamiljen.

21 juli Svante Thuresson, legendarisk sångare som tar oss med tillbaka till en annan tid.

22 juli Lisa Miskovsky, artist och låtskrivare som också varit med i landslaget i snowboard.

26 juli Sissela Kyle, skådespelare, regissör och förbannat rolig komiker.

28 juli Adam Pålsson, skådespelare som slog igenom i Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar.

29 juli Eija Hetekivi Olsson, författare uppvuxen i Gårdsten, Göteborg som ska tala om klass- och kulturkrockar.

31 juli Anna Rosling Rönnlund, medgrundare till Stiftelsen Gapminder

3 augusti Måns Möller, en av Sveriges roligaste komiker som ska prata om att ta sig vatten över huvudet.

4 augusti Marie Nilsson Lind, textförfattare, musiker, artist, kompositör och syster till Josefin Nilsson.

5 augusti Ali Abbasi, regissör som bland annat gjort filmen Gräns.

15 augusti Emma Leijnse, favoritjournalist som ska prata om kvinnors utbildningsrevolution och dess följder.

 

Kan bli årets överraskning

11 juli Anne Sverdrup-Thygeson, professor i bevarandebiologi och insektsforskare som ska prata om just insekter.

17 juli Madeleine In Hwa Björk, Lyssnarnas Sommarvärd som ska prata om hur det är att vara adopterad.

19 juli Britta Marakatt-Labba, konstnär vars bilder berättar om den samiska kulturen.

24 juli Gunilla Kindstrand, journalist som tidigare var programledare för Röda rummet.

25 juli Alexander Mahmoud, fotograf som ska prata om drömmen om Sverige.

6 augusti Ingrid le Roux, läkare som bor och arbetar i Sydafrika sedan många år.

9 augusti Azita Shariati, vd för Sodexo Norden som utsetts till Årets mäktigaste affärskvinna.

11 augusti Michael Tjernström, professor i meteorologi som ska prata om vad som händer med klimatet.

12 augusti Olof Skoog, diplomat och sedan 2015 Sveriges FN-ambassadör i New York.

14 augusti Nick Bostrom, filosof som i förväg ber om ursäkt för att han ska utsätta lyssnarna för trams.

 

Lyssnar om jag har tid och möjlighet

28 juni Tony Irving, dansare, koreograf och programledare som kan vara underhållande, eller bara för mycket.

6 juli Isabelle Gulldén, handbollsspelare som är bra på att spela, men är hon bra på att prata?

10 juli Sven-David Sandström, tonsättare vars program sänds postumt.

14 juli Leif Östling, f.d. vd för bland annat Scania som ska prata utifrån frågan “Vad fan får jag för pengarna?”

23 juli Ola Serneke, vd för Serneke Group som just nu bygger Nordens högsta skyskrapa i Göteborg.

1 augusti Thomas Sandell, arkitekt och formgivare som bland annat lovar inredningstips.

7 augusti Agneta Pleijel, författare som inte tillhör mina favoriter, men kanske ändå är intressant.

8 augusti Erik Lundin, musiker och rappare som är okänd för mig, men verkar ha en intressant programidé.

10 augusti Molly Sandén, artist som känns anonym, men kanske kan beröra trots allt.

13 augusti Josette Bushell-Mingo, regissör och skådespelare som jag har noll relation till.

 

Klarar mig bra utan

23 juni Grynet Molvig, skådespelare, sångerska

24 juni Isabella Löwengrip, entreprenör, influencer och totalt ointressant.

30 juni Nicklas Lidström, f.d. ishockeyproffs

5 juli Carin Rodebjer, modeskapare, entreprenör

12 juli Joakim Lundell, artist, youtubeprofil och absolut ingen jag vill lyssna till

27 juli Maria Borelius, entreprenör, journalist, författare och mycket kortvarig fd. minister.

30 juli Björn Frantzén, kock, krögare

2 augusti Amanda Zahui, basketspelare

17 augusti Nina Stemme, operasångerska

18 augusti Jill Johnson, artist, låtskrivare

 

 

Vilka sommarprogram vill du absolut inte missa?

Sommarpratare 2018 enligt O

Jag har som vanligt gått igenom listan med sommarvärdar och delat in dem i olika grupper. Det finns vissa jag absolut inte vill missa, andra som jag kan tänka mig att lyssna till, men som jag också kan klara mig utan och så finns de som jag inte alls vill lyssna på för att jag är tämligen säker på att deras program inte kommer att intressera mig. Jag kan ha fel, men så är känslan. Och så finns den sista kategorin som består av personer som jag inte känner till så väl, men som skulle kunna ha något riktigt intressant att berätta.

Vill absolut lyssna på:

3 juli Kent Wisti, präst, konstnär

6 juli Katarina Wennstam, författare, journalist

11 juli Elin Olofsson, författare

17 juli Fatima Bremmer, författare, journalist

29 juli Sabina Ddumba, artist

30 juli Tauba Katzenstein, överlevande från Förintelsen

2 augusti Adam Taal, artist

3 augusti Magnus Carlson, sångare, låtskrivare

4 augusti Petra Mede, skådespelare, komiker, programledare

18 augusti Sara Danius, professor i litteratur- vetenskap

19 augusti Rennie Mirro, artist, skådespelare

Lyssnar om jag har tid och möjlighet:

23 juni Claes Månsson, skådespelare

28 juni Mark Levengood, författare, programledare

29 juni Anna Serner, vd Svenska Filminstitutet, jurist

2 juli David Eberhard, psykiatriker, författare

4 juli Anna Throne-Holst, vd svensk-amerikanska Handelskammaren i New York

9 juli Arne Ljungqvist, professor emeritus i medicin, dopningsjägare

15 juli Uje Brandelius, musiker, journalist

16 juli Anders Thornberg, rikspolischef

20 juli Maria ”Vildhjärta” Westerberg, konstnär

21 juli  Anders Berglund, kompositör, dirigent

31 juli Victoria Borisova-Ollas, kompositör

7 augusti Anna Hedenmo, journalist, tv-profil

8 augusti Rebecca Scheja & Fiona FitzPatrick, DJ-duo, producenter, låtskrivare

11 augusti Jack Vreeswijk, vissångare, kompositör

12 augusti Emma Molin, skådespelare, manusförfattare

13 augusti Paul Svensson, kock

14 augusti Thure Lindhardt, skådespelare

17 augusti Olof Röhlander, mental tränare, författare, föredragshållare

Klarar mig väldigt bra utan:

24 juni Bianca Ingrosso, influencer, entreprenör

27 juni Gustav & Marie Mandelmann, lantbrukare, tv-personligheter

30 juni Eva Rydberg, skådespelare, teaterdirektör

5 juli Leopoldo Méndez, artist

8 juli Victoria Silvstedt, fotomodell, programledare, entreprenör

12 juli Marko “Markoolio” Lehtosalo, artist, skådespelare

19 juli Peder Fredricson, ryttare, grafisk designer

22 juli Inge Thulin, företagsledare, vd 3M

24 juli Tom Xiong, entreprenör, föreläsare

25 juli Frida Hansdotter, alpin utförsåkare

26 juli Mikkey Dee, trummis

6 augusti Björn Jakobson, entreprenör

16 augusti Sara Parkman & Samantha Ohlanders, musiker

Kan vara årets överraskning:

25 juni Kaj Linna, f.d livstidsfånge

26 juni Mouna Esmaeilzadeh, läkare, hjärnforskare

1 juli Ahmed Abdirahman, näringspolitisk expert

7 juli Jesper Waldersten, konstnär

10 juli Stefan, Ebbas pappa

13 juli Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi

14 juli Katinka Faragó, filmproducent

18 juli Jonas Waltelius, Lyssnarnas Sommarvärd

23 juli Beatrice Fihn, chef för ICAN, jurist

27 juli David Cairns, ambassadör

28 juli Paul Hansen, fotograf

1 augusti Max Tegmark, professor i fysik

5 augusti Cajsa von Zeipel, konstnär, skulptör

9 augusti Jonatan Unge, komiker

10 augusti Ingrid Wall, mamma till Kim Wall

15 augusti Suad Ali, statsvetare

 

Vilka sommarpratare ser du mest fram emot?

Linnea Claesons sommarprogram är riktigt viktigt

Troligen har Linnea Claeson lyssnat på Athena Farrokhzads sommarprogram från 2014 (för övrigt ett både viktigt och snyggt sådant), för det kan inte vara en slump att hon alluderar hennes inledning om hur hon önskar att hon kunnat prata om träd, men tvingades tala om rasism och diskriminering. Linnea Claesson hade helst velat prata om handboll. Hur ett mål på gympan blev vägen mot landslaget och flera VM-guld,  men hon kan inte tala om handboll, inte heller om sin mamma eller sin pappa, sin syster eller saker hon älskar. Istället måste hon tala om hemska saker hon utsatts för. Den mörkare verkligheten. Om sms med sex och hot. Assholes online är hennes plattform. Där visar hon att många, många idioter som tar sig friheter som får mig att baxna. Claeson hanterar dem på ett annat sätt och under hennes sommarprogram får vi ta del av sms hon fått och svaren hon gett. “Jag måste skämta för att överleva”, säger hon och det är nog sunt. Samtidigt säger hon att hon blir rädd och det förstår jag verkligen och det är modigt att hon ändå kämpar vidare för att andra ska få det bättre.

Det handlar om strukturer, inte individer, säger Claeson. Vi ska inte generalisera för mycket, men samtidigt måste vi generalisera för att över huvud taget kunna diskutera strukturer i samhället. Det är en svår balansgång kan jag tycka. Det är självklart inte alla män som skickar sexistiska sms till tjejer, men att det finns så många som gör det är något vi behöver ta på allvar. Som Claeson påpekar ursäktar vi allt för ofta killar som beter sig opassande med att “det är så killar är”. Då klumpar vi också ihop, men ett sådant generaliserande reagerar allt för få på.

Det är också konstigt nog så att ingen känner en kille spm tafsar, våldtar, begränsar sin flickvän, slår son fru, skickar sms med dick-pics. När Claeson skickar vidare sms från män till deras fruar, flickvänner eller tjejkompisar blir de inte sällan arga på henne. Som om det är hon som gjort något fel. Ännu ett av alldeles för många exempel på när offret får skulden för något som gärningsmannen borde få ta ansvar för. Varför är det så att vi ofta skyddar de män som beter sig illa och istället skyller på de kvinnor som utsätts för sexism eller till och med våld. Enda gången jag upplevt att män höjer sina röster är när våldet utförs av utländska män. Då fördöms det. “Vi måste skydda våra svenska kvinnor”, heter det, men varför inte alla kvinnor? För att det inte handlar om en kamp för kvinnors rättigheter utan om rasism. Rasism står över jämställdhet helt klart, för de som skriker högt då har knappast någon vacker kvinnosyn annars. Problemet med kvinnohat kom knappast till Sverige 2015 med den senaste stora flyktingvågen. Att påstå det är bara dumt.

Allt annat än ett ja är ett nej, påpekar Clason flera gånger under sitt program och det är verkligen något vi borde upprepa om och om igen. Allt som inte sagts ja till är övergrepp. Hon har fått erbjudanden om att arbeta för politiska partier, men det vill hon inte. Däremot kämpar hon för en samtyckeslag och för att sexualbrott och våldsbrott mot kvinnor ska ge en kännbar konsekvens. Just att det faktiskt ska kosta är viktigt. Som det ser ut nu är det alldeles för svårt att fälla någon för t.ex. våldtäkt. Absurt svårt.

Jag håller med Claeson om att sexualkunskap borde få en större roll i skolan. Inte bara på biologilektionerna någon gång var tredje år, utan regelbundet. En period fanns ämnet Livskunskap, som innehöll bland annat just sexualkunskap, men det togs bort. På gymnasieskolan där jag arbetar hade vi istället ett ämne vi kallade Livskraft, som var något liknande och som delvis finns kvar på vissa program. Ämnet fick kritik för att vara för ovetenskapligt och för närgånget. Samtidigt måste vi våga tala även om känsliga frågor i skolan, annars finns det en stor risk att vi inte talar om dem alls. Läroplanen stödjer oss dessutom i sina skrivningar om jämställdhet och respekt för andra. Vi måste våga prata om sex, samtycke och porr. Om andra tabubelagda ämnen. Inte bara i skolan, utan annars också. Som att våga tala om rasism på släktmiddagen.

Linnea Clason talar om två val, att fega ur eller hjälpa och göra skillnad. Att våga fråga hur det är, se de som behöver hjälp verkar vara en självklarhet för henne. Det beundrar jag henne för. Det finns så många som verkligen gör skillnad i samhället och ibland kan jag känna att jag gör för lite. Yrkesmässigt gör jag mycket, men inte lika mycket privat.

Och så avslutar Claeson sitt program med ett kärleksbrev till de män som står på kvinnors sida. De spm vågar se och väljer att vara medvetna medkämpar. Modiga män. De dom tänker det börjar med mig. Händer som sänker sig nedåt och lyfter sig uppåt. Säg ifrån och ifrågasätt de som set ner på kvinnor. De som ger sina söner ett respektfull kvinnosyn. De som visar civilkurage/ och de fantastiska barn och ungdomar son växer upp nu.

 

Med följande ord lämnar Linnea Claeson oss och mig lämnar hon med tårar i ögonen:

 

Stå upp för det du tror på. Kämpa för kärlek och respekt. Gör skillnad.

 

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: