Carina Bergfeldt

Några bra sommarprogram 2019

Rebecka Kärde skriver i DN att poddar gjort Sommar i P1 överflödigt, då alla intressanta och bra personer redan har egna poddar eller besöker dem. Jag håller inte med. Nu är jag kanske gammal och grinig, men jag har i väldigt många fall svårt för poddar. Detta främst för att det lätt blir så babbligt och därmed svårlyssnat. Jag lyssnar tusen gånger hellre på en sommarpratare som verkligen jobbat med sitt manus och inte bara har en lös idé om vad programmet ska innehålla. Nackdelen är att det ibland blir mer som en föreläsning än ett radioprogram, men det kan jag ta. Däremot har jag svårt för dem som bara använder programtiden till att lyfta fram sin egen förträfflighet och fastnar i diverse Lassie-historier.

I sommar har jag lyssnat på några bra program, som alla går att ladda ner som poddversioner utan musik, men också höra i sin helhet. Jag kör oftast utan musik, men vissa program är bäst i sin helhet.

Fares Fares (22 juni) inleder sommarprogrammet med att tala om att våga vara sig själv, men också om sin näsa. Vi får också följa hans väg till Sverige och hur familjen äntligen får uppehållstillstånd efter flera försök. Det märks tydligt att det här är en individ med stort driv. Jag nickade igenkännande när han berättade om hur intensivt han pluggade svenska för att få börja i en “vanlig” högstadieklass. Jag har träffat många sådana elever. Drivet tog honom till Dramaten och till Hollywood.

Jonas Hassen Khemiri (29 juni) talade mycket om rädslor och skrivkramp. Ett känslofyllt program med ett fantastiskt manus. Khemiri ägnar en stor del av programmet till att tala om sina rädslor och det fick mig att fundera över mina egna och hur de begränsar mig. Hans språk är helt fantastiskt och det han talar om berör. Dessutom är musiken riktigt bra.

Hamid Zafar (8 juli) mer nyanserad i Sommar än jag uppfattat honom tidigare. Han ger intressanta perspektiv på flykt, integration, segregation, läraryrket och den svenska skolan. När han får fler än Twitters få tecken eller krönikans fortfarande begränsade sådana tillåts Zafar att dra sina resonemang längre, vilket får mig att förstå vad han kanske alltid velat säga. Att bostadsort och ursprung inte ska begränsa. Att det är viktigt att ha samma möjligheter, men också att det ställs samma krav och att förväntningarna även på de som bor i förorten ska vara höga.

Carina Bergfeldt (9 juli) berättade om sin barndom och hur hon äntligen vågat lita på kärleken. Jag hade önskat ännu mer Trump, men programmet var ändå riktigt bra. Det är modigt av Bergfeldt att dela med sig av det svarta som präglade hennes uppväxt och hur någon som borde varit en trygghet istället tog den ifrån henne. Trots dålig självkänsla verkar hon ändå ha haft ett gott självförtroende och inte minst ett jäkla driv. Det är riktigt coolt.

Emma Frans (13 juli) drar ibland på lite väl snabbt, men det hon talar om är intressant och balansen mellan det personliga och det allmänna är väl avvägd. Vi får höra om hennes forskning och det nuvarande jobbet, men också om en förlossning som inte blev som planerat och ett barn som kanske inte skulle klara sig. Emma Frans har mycket viktigt att säga och jag blir sugen på att läsa någon av hennes böcker.

Sommarpratare 2019 enligt O

Det blir sommar på riktigt när Sommar i P1 sätter igång. Igår presenterades årets värdar och jag har som vanligt rangordnat dem efter mina egna kriterier. Det är de jag verkligen inte vill missa, de jag lyssnar på om jag har tid och möjlighet, de jag egentligen inte känner till men som jag tror jag vara bra och de jag klarar mig utan. I år fyller programmet 60 år och jag tycker att Sveriges radio samlat många intressanta namn som mycket troligt kan bjuda på bra lyssning.

Vill absolut lyssna till

22 juni Fares Fares, favoritskådespelare som ska tala om bland annat sin flykt till Sverige.

25 juni Anders Hansen, överläkare i psykiatri och författare till böckerna Hjärnstark och Skärmhjärnan.

26 juni Stina Wollter, konstnär, författare, programledare och helt underbar.

27 juni Magnus Ranstorp, statsvetare och terrorexpert som ska ta med oss in i terrorns värld.

29 juni Jonas Hassen Khemiri, favoritförfattare och dramatiker som ska tala om en vändpunkt i sitt liv.

1 juli Caroline Farberger, vd för ICA-försäkringar som tidigare hette Carl och ska berätta om sin livsresa.

2 juli Anne Ramberg, advokat och generalsekreterare i Sveriges advokatförbund.

3 juli Erik Niva, sportjournalist som absolut älskar fotboll, men ska tala om sig själv.

4 juli Kodjo Akolor, programledare och komiker som ska tala om sina föräldrar och sin uppväxt.

7 juli Jonas Gardell, favoritförfattare, artist och komiker som varit sommarvärd fyra gånger och vintervärd två.

8 juli Hamid Zafar, tidigare rektor i Biskopsgården i Göteborg, numera Barn- och utbildningschef i Mullsjö kommun.

9 juli Carina Bergfeldt, författare och journalist som sedan några år är korrespondent i Washington D.C.

13 juli Emma Frans, doktor i epidemiologi, forskare och författare till bland annat Sant, falskt eller mittemellan.

15 juli John Lundvik, sångare och låtskrivare som ska tala om mobbing, musik och Lill Lindfors.

16 juli Björn Runge, regissör och författare som ska tala om sitt liv och sin diagnos.

18 juli Mats Strandberg, favoritförfattare och journalist som ska prata om berättelser och deras makt.

20 juli Vera Vitali, skådespelare som bland annat varit med i fantastiska Bonusfamiljen.

21 juli Svante Thuresson, legendarisk sångare som tar oss med tillbaka till en annan tid.

22 juli Lisa Miskovsky, artist och låtskrivare som också varit med i landslaget i snowboard.

26 juli Sissela Kyle, skådespelare, regissör och förbannat rolig komiker.

28 juli Adam Pålsson, skådespelare som slog igenom i Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar.

29 juli Eija Hetekivi Olsson, författare uppvuxen i Gårdsten, Göteborg som ska tala om klass- och kulturkrockar.

31 juli Anna Rosling Rönnlund, medgrundare till Stiftelsen Gapminder

3 augusti Måns Möller, en av Sveriges roligaste komiker som ska prata om att ta sig vatten över huvudet.

4 augusti Marie Nilsson Lind, textförfattare, musiker, artist, kompositör och syster till Josefin Nilsson.

5 augusti Ali Abbasi, regissör som bland annat gjort filmen Gräns.

15 augusti Emma Leijnse, favoritjournalist som ska prata om kvinnors utbildningsrevolution och dess följder.

 

Kan bli årets överraskning

11 juli Anne Sverdrup-Thygeson, professor i bevarandebiologi och insektsforskare som ska prata om just insekter.

17 juli Madeleine In Hwa Björk, Lyssnarnas Sommarvärd som ska prata om hur det är att vara adopterad.

19 juli Britta Marakatt-Labba, konstnär vars bilder berättar om den samiska kulturen.

24 juli Gunilla Kindstrand, journalist som tidigare var programledare för Röda rummet.

25 juli Alexander Mahmoud, fotograf som ska prata om drömmen om Sverige.

6 augusti Ingrid le Roux, läkare som bor och arbetar i Sydafrika sedan många år.

9 augusti Azita Shariati, vd för Sodexo Norden som utsetts till Årets mäktigaste affärskvinna.

11 augusti Michael Tjernström, professor i meteorologi som ska prata om vad som händer med klimatet.

12 augusti Olof Skoog, diplomat och sedan 2015 Sveriges FN-ambassadör i New York.

14 augusti Nick Bostrom, filosof som i förväg ber om ursäkt för att han ska utsätta lyssnarna för trams.

 

Lyssnar om jag har tid och möjlighet

28 juni Tony Irving, dansare, koreograf och programledare som kan vara underhållande, eller bara för mycket.

6 juli Isabelle Gulldén, handbollsspelare som är bra på att spela, men är hon bra på att prata?

10 juli Sven-David Sandström, tonsättare vars program sänds postumt.

14 juli Leif Östling, f.d. vd för bland annat Scania som ska prata utifrån frågan “Vad fan får jag för pengarna?”

23 juli Ola Serneke, vd för Serneke Group som just nu bygger Nordens högsta skyskrapa i Göteborg.

1 augusti Thomas Sandell, arkitekt och formgivare som bland annat lovar inredningstips.

7 augusti Agneta Pleijel, författare som inte tillhör mina favoriter, men kanske ändå är intressant.

8 augusti Erik Lundin, musiker och rappare som är okänd för mig, men verkar ha en intressant programidé.

10 augusti Molly Sandén, artist som känns anonym, men kanske kan beröra trots allt.

13 augusti Josette Bushell-Mingo, regissör och skådespelare som jag har noll relation till.

 

Klarar mig bra utan

23 juni Grynet Molvig, skådespelare, sångerska

24 juni Isabella Löwengrip, entreprenör, influencer och totalt ointressant.

30 juni Nicklas Lidström, f.d. ishockeyproffs

5 juli Carin Rodebjer, modeskapare, entreprenör

12 juli Joakim Lundell, artist, youtubeprofil och absolut ingen jag vill lyssna till

27 juli Maria Borelius, entreprenör, journalist, författare och mycket kortvarig fd. minister.

30 juli Björn Frantzén, kock, krögare

2 augusti Amanda Zahui, basketspelare

17 augusti Nina Stemme, operasångerska

18 augusti Jill Johnson, artist, låtskrivare

 

 

Vilka sommarprogram vill du absolut inte missa?

En styck siffertrestegsraket

Veckans utmaning på Kulturkollo handlar om de mytomspunna siffrorna 3, 7 och 13. Den senare är ett olyckstal, men eftersom jag alltid varit tvärtemot är det mitt lyckotal. Jag tror inte att jag är ensam om det.

Först ut är nummer 3. Sagornas nummer, kristendomens treenighet, eller kanske något helt annat. Uppgiften är att presentera bok/filmtitlar som innehåller talet 3. Jag har valt:

Tre systrar av Anton Tjechov var det länge sedan jag läste, men jag tyckte mycket om den då. Tjechov är en favorit när det kommer till dramatik.

Tre saker jag inte vet om dig av Julie Buxbaum handlar om Jessie som mist sin mamma och nu bor med sin pappa, hans nya kärlek och hennes son. Nytt hem betyder också ny skola.

Tre önskningar är Liane Moriartys debutroman och jag läste den för ganska många år sedan (den publicerades 2003). Ingen jättehöjdare, men berättelsen om trillingarna Cat, Gemma och Lyn är ändå okej underhållning.

Och så siffran 7 med samma uppgift att presentera tre bok/filmtitlar som innehåller talet sju:

Sju jävligt långa dagar är en av Jonathan Troppers bästa böcker. En författare jag saknar, som gärna får komma med något nytt snart.

Sju dagar kvar att leva är Carina Bergfeldts bok om dödsdömda fångar och de som finns kring dem. En riktigt stark och bra skildring av det ofattbara.

Filmen Seven från 1995 är en av de mest obehagliga och bästa filmer jag vet. Sju dödssynder och sju makabra brott.

Och så slutligen siffran 13. Inga skräckfilmer för min del. Det här är istället mina val:

13 skäl varför av Jay Asher är en fantastisk bok och faktiskt också en riktigt bra tv-serie. Nu kommer andra säsongen av den och då lämnar den boken. Jag vill se, men är lite skeptisk till att köra vidare när boken är slut. Samtidigt finns det en del trådar att dra i och Jay Asher är inblandad i manuset. Det känns ändå hyfsat tryggt.

Trettondagsafton är en av mina favoritpjäser av William Shakespeare. En typisk förvecklingskomedi som jag senast såg på Backa Teater för alldeles för många år sedan. Den blev också film 1996, men den tror jag faktiskt inte att jag sett.

Jag avslutar med en bok jag inte läst, men kan tänka mig att läsa, nämligen Tretton vid bordet av Agatha Christie. En klassisk deckare med Hercule Poirot där Lord Edgeware mördas i biblioteket. Det luktar Cluedo.

 

En fängslande trio

Veckoutmaningen på Kulturkollo går ut på att lista tre böcker, filmer, TV-serier, teater eller konst som berättar om att vara fångad, fängslad och fjättrad. Här kommer min fängelse-trio.

Jag måste självklart skriva lite om fantastiska Orange is the new black, som jag ser kanske sist i Sverige. Andra säsongen är just påbörjad och jag har mycket kvar tillsammans med favoriten Piper. Från början hade jag lite svårt för henne, men nu älskar jag henne.

I Moonrise av Sarah Crossan reser Joe för att hälsa på sin bror Ed, som han inte träffat på länge. Ed sitter i fängelse i väntan på avrättning och skildringen av deras återförening är otroligt stark.

Carina Bergfeldt skriver om i Sju dagar kvar att leva. Boken handlar inte alls om att ursäkta brottslingar, men det blir mer än önskvärt tydligt hur märkligt det amerikanska rättssystemet kan vara.

Sommarläsningsenkät

 Mia på Mias bokhörna har taggat oss på Kulturkollo i en enkät om sommarläsning. Dags för mig att svara.
1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinnas läsas i sommar?
Alltså måste är inget ord för mig. Skriver jag måste, så är det nästan garanterat så att jag inte läser. Men okej, jag ska göra ett försök och bjuder på fem böcker jag tänkt läsa hur länge som helst.
Americanah, Chimamanda Ngozi Adichie
Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson
How to build a girl, Caitlin Moran
Förlorade själar, Nadifa Mohamed
Hyresgästerna, Sarah Waters
För övrigt läste jag endast tre av fem “måste-böcker” förra sommaren.

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?

Jag måste allt ta och läsa ut Årstider, även om den inte lockar nämnvärt.

3. Var är bästa stället att läsa på i sommar?

Jag absolut älskar att läsa i en solstol på stranden.

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?

Under tre veckor är det solstolen som gäller, men mest läser jag i sängen.

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?

Svår fråga, men Jag heter inte Miriam eller Americanah ligger bra till.

6. Vilken bok borde alla läsa i sommar?

Sju dagar kvar att leva av Carina Bergfeldt utan tvekan.

7. Strand eller hängmatta?
Jag älskar hängmattor, men äger ingen tyvärr, så jag får säga stranden.

8. Deckare eller roman?

Gillar båda, men måste jag välja blir det roman.

9. Favoritgenre?

Hm, svår fråga, men om det nu är en genre, så gillar jag socialrealistisk samtida skönlitteratur skriven av kvinnor.

10. Tagga 3 andra

Ser att den här enkäten snurrat några varv, så svara du som liksom jag behöver blogginspiration.

Sju dagar kvar att leva

13066967_O_1

Carina Bergfeldts bok Sju dagar kvar att leva marknadsförs som berättelsen om en specifik fånge och hans sista dagar, men det är en bok om så mycket mer. Berättelsen om Vaughn Ross, mannen som gett boken dess titeln, mannen som har just sju dagar kvar att leva, är en gripande historia. Att mötet med den dödsdömde fången berörde Carina Bergfeldt är tydligt och lätt att förstå. Ross dömdes 2002 för två mord och har suttit fängslad i tio år, nio månader och tio dagar när de träffas och hans historia är allt för vanlig. Han menar att han är oskyldig och att morden på flickvännens syster och hennes medelålders kund begicks av någon annan.

Jag är glad över att Bergfeldt inte nöjer sig med att inte bara berätta Vaughn Ross historia, trots att det hade varit en bra bok bara det, utan vidgar perspektivet och gör Sju dagar kvar att leva till en helt lysande bok, som både informerar om och problematiserar dödsstraff. Det blir tydligt att det är en komplicerar fråga och mer än en gång tänker jag att det krävs en tro på himmel och helvete för att ens kunna tänka tanken att dödsstraff är rimligt. Det gäller att tro på den del av Bibeln som säger att vedergällning är okej. Att den som dödat ska straffas med döden och inte tänka så mycket på att ett av de tio budorden förbjuder en människa att döda en annan. Dessutom är det tydligt att en mördares död inte ger de anhöriga offret tillbaka.

När Vaughn Ross ska dö och offrens anhöriga ska bevittna det, kan de inte få sina familjemedlemmar tillbaka. Roger Birdsall, brodern till det ena offret, Douglas Birdsall, tycker ändå att det känns bra att Ross dör, då han mördat två människor vars liv blivit förkortat. Sorgen försvinner inte, men han slipper tänka på mördaren som en levande person, som kan göra saker som hans bror inte längre kan. Egentligen ville Roger Birdsall inte se sin brors mördare avrättas, men han bestämde sig ändå för att göra det. Kanske för att hans mamma, som verkligen ville se avrättningen, inte längre levde. Ännu en förlorare i denna historia alltså.

En annan familj som Bergfeldt skriver om miste en syster och en dotter. Systern drevs sedan dess av ett hat, som hade förstört livet både för henne och hennes familj, medan modern försökte förlåta och gå vidare. Det som står klart efter att ha läst Sju dagar kvar att leva är att hat aldrig leder till något bra. Hat förstör liv. Att sätta sitt liv på paus, för att du väntar på att den som mördat en anhörig ska död, är att låta honom styra inte bara den dödes liv, utan även de levandes.

Det finns många personer som berör mig i Bergfeldts bok. En av dem, en tysk kvinna, är gift med John Quintanilla, som avrättas bara några dagar innan Ross. De började brevväxla och blev förälskade. Självklart hävdar Quintanilla att han är oskyldig, vilket är ganska naturligt, men faktum är att jag vill tro honom. Det finns en del oklarheter, vilket inte är helt ovanligt. Många har suttit på death row och sedan frikänts.

Andra personer som har avrättningar som en del av vardagen är journalisten Mike Graczyk, som bevittnat mer än 350 stycken och fängelseprästen som varit med som stöd för riktigt många. Bergfeldt lyckas vara saklig, men berör ändå otroligt mycket. Hon låter mig som läsare bilda mig en egen uppfattning, men ger mig den information jag behöver för att göra det. Hon visar att det handlar om människor.

Jag lyssnade på Sju dagar kvar att leva och den funkade utmärkt som ljudbok. Karin Bergquists inläsning är mycket bra. Det som irriterar mig då jag läser är att jag inte får lika bra koll på namn, som jag får då jag läser en bok. Ändå gillar jag bättre att lyssna till sakprosa än skönlitteratur.

Sju dagar kvar att leva är en otroligt viktig bok. Jag var redan innan läsningen djupt imponerad av det Carina Bergfeldt åstadkommit som journalist och nu är min beundran för henne ännu större. Hon är viktig som journalist på Aftonbladet och hon är minst lika viktig som författare.

Titta gärna på programmet En bok, en författare där Carina Bergfeldt intervjuas om sin bok.

Topp tio från första halvan av 2015

Fanny gjorde Top Ten Tuseday igår, jag gör en Top Ten Wednesday idag, med de tio bästa böckerna hittills i år. Utan inbördes ordning, men riktigt bra allihop. Några titlar har vi gemensamt minsann.

We were liars, E. Lockhart. Riktigt bra ungdomsbok med ett grymt språk och klurigt innehåll.

Onanisterna, Patrik Lundberg. Mycket bra bok om vänskap och att våga vara sig själv, vem det nu är.

We are all competely beside ourselves, Karen Joy Fowler. Frågan är om detta inte är årets bästa hittills. En fantastisk bok om en mycket ovanlig familj.

Jag ger dig solen, Jandy Nelson. Konstigt nog började jag läsa, kom inte in i den och slutade. Började några veckor senare och absolut älskade.

Ungdomsår, J M Coetzee. En otippad höjdare, som jag var väldigt skeptiskt till innan jag började, men älskade redan efter några sidor.

The Guts, Roddy Doyle. Det var helt fantastiskt att återse familjen Rabbitte och Barrytown igen.

Billy Lynn’s Long Halftime Walk, Ben Fountain. Bra om amerikansk soldat på hyllningsturné, innan kriget i Irak väntar igen.

Göra sig kvitt Eddy Bellegueule, Édouard Louis. Nattsvart och gripande om det svåra i att vara sig själv om omgivningen inte tillåter det.

Den vita staden, Karolina Ramqvist. Riktigt, riktigt bra och verkligen snygg bok. Språket är löjligt bra.

Sju dagar kvar att leva, Carina Bergfeldt. Utläst igår och obloggad än så länge. Riktigt stark berättelse, som definitivt tar avstånd från dödsstraff, men ändå lyckas problematisera det amerikanska samhället där staten tillåts mörda.

Vilka är de bästa böckerna du läst hittills i år?

Olika läsning beroende på vädret

13066967_O_1

Idag har jag målat huset i fyra timmar och därmed lyssnat på ljudbok lika länge. Jag har kommit på att facklitteratur är min grej när jag ska lyssna, annars är det svårt. Det borde kanske vara tvärtom, men kanske handlar det om vanan av föreläsningar och att den förmågan är bättre tränad än förmågan att lyssna till skönlitteratur.

Ljudboken för dagen var Sju dagar kvar att leva av Carina Bergfeldt, som jag nog trodde skulle vara bra, men inte att jag skulle fastna helt. En riktigt spännande och välskriven historia, som visar att hat aldrig är en fruktbar känsla.

Vad jag läser den närmaste tiden beror alltså på vädret. Regnar det är det soffan och e-böcker eller pappersböcker som gäller, medan det vid sol blir målning och ljudbok. Jga är väldigt glad över att jag faktiskt hittat ljudböcker jag uppskattar.

%d bloggare gillar detta: