Vi måste tala om vilden. Den som får rollen som sanningssägaren och är den som protesterar. Vilden John har en riktigt mamma som heter Linda. Han är inte gjord i ett laboratorium, utan på det sätt som är det naturliga för oss, men som för människorna i Du sköna nya värld är obehagligt och hemskt. Vilden kommer ihåg tiden före Ford. Tiden före den nya tideräkningen. Då det fanns en gud som inte var Ford och då människorna läste litteratur av till exempel Shakespeare. Vilden tror att han ska komma till det gamla London när han lämnar reservatet, men han märker att det London han känner till inte finns mer. Just diskussionen kring bildning och vad en god människa är gör den sista tredjedelen av Huxleys dystopi väldigt intressant.

Att bildning ses som farlig är ganska typiskt för ett samhälle utan demokrati. När det som invånarna får läsa eller se styrs av de som bestämmer försvinner mycket av bildningen, men också av protesterna. När staten skapar en sanning och förnekar allt annat, blir det självklart så att invånarna slutar ifrågasätta. I just Huxleys samhälle har alla dessutom gjorts beroende av drogen soma, vilket gör att de är ständigt smålulliga. Ett passivt kollektiv som slutat tänka. Det enda de behöver är soma och sex.

Johns mamma Linda ligger döende på Park Lanes sjukhus och han tar sig dit. Där försöker han få de andra människorna att sluta ta den soma som delas ut. Skildringen av sjukhuset och de passiva skapelserna som inte riktigt förstår eller vill förstå det Vilden berättar för dem är på många sätt tragisk. Befolkningen i den nya sköna världen har helt slutat ifrågasätta de styrande. Aldous Huxleys bok skrevs redan i början av 30-talet. Före Hitler och de kommunistiska diktaturerna. Han ifrågasätter ett totalitärt samhälle, som tyvärr är aktuellt än idag. Ett samhälle där ingen längre vill, kan eller vågar protestera är inget fritt samhälle.

I slutet av boken först Vilden och Bernhard till Kontrollörens arbetsrum. Där följer ett intressant samtal om den gamla världen och de ideal som gällde då. De talar om gud och om litteratur. Det blir en slags bekräftelse på att Vilden och de andra som stått emot Ford och hans i provrör skapade befolkning, är de som faktiskt är mest civiliserade.

Därmed är årets första klassiker utläst. Min utmaning till mig själv är att läsa tio klassiker i år. Nio kvar alltså. Jag är glad att jag läste Du sköna nya värld, men det är tyvärr en dyrtopi som jag kan tänka mig är lite för svår för de flesta av mina elever. Kanske utmanar jag ändå några av dem att läsa den när jag kör dystopitema nästa gång.

De två tidigare inläggen om Huxleys klassiker hittar du här och här.