Tisdagsutmaning

Tre saker jag ser fram emot i vår

Vi har väckt upp Kulturkollo från vinterdvalan och första veckotemat handlar om att blicka framåt på det som är nytt och fräscht. Veckans utmaning handlar därför om följande:

Vilka 3 kulturella upplevelser under 2017 längtar du efter?

Just nu längtar jag mest efter ljus. Det överskuggar allt annat. Men visst längtar jag efter kultur också.

I vår har Trollflöjten nypremiär på Göteborgsoperan. Jag har redan sett föreställningen många gånger och det är något av en favoritopera. Nu ska grabbarna O få se den för första gången och det ska bli roligt. Första gången jag såg den var jag inte många år och jag var helt överväldigad. Hoppas att de ska tycka om den också.

Dessutom blir ungarna medtvingade på Laleh i Trädgårdsföreningen. Svärmor ska med också och hon uppskattar det en aning mer. Jag ser fram emot att få se Laleh live för första gången och hoppas på strålande sol.

När det gäller böcker finns det en massa titlar jag ser fram emot, men om jag ska välja en får det bli De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru, som ges ut av Norstedts i mars

I skogen där tomtarna bor

Veckans tema på Kulturkollo är skogen och vi uppmanas att skriva om vår favoritskog. Jag måste erkänna att jag inte är något fan av skogspromenader. Jag bor i skogen och gillar det, men att vandra runt utan mål, eller ännu värre plocka svamp, är inte min grej. Det finns dock en skog som betyder extra mycket för mig.

Min farmor växte upp i Moje, en del av Gagnef i Dalarna. Där fick sedan hon och hennes syskon varsin plats då deras föräldrar dog. Farmor ärvde den så kallade sportstugan, en liten stuga som användes vid jakt. När vi var små bestod den av ett rum och kök. I rummet fanns en platsbygd trevåningssäng och i den sov vi fyra kusiner. Ofta var vi nio personer som sov i stugan under i alla fall några sommarveckor och i köket var de vuxna långt in på nätterna.

Runt stugan fanns skogen som var och är min favorit. Nu var det många år sedan jag var där, men jag kan fortfarande se den framför mig. Sandjorden, alla barr och mossan. Av mossan gjorde farmor och hennes syskon så kallade mosstugor, som helt enkelt var mossa utlagd som en planritning av ett mindre hus. Ett rum och kök. Vi kusiner gjorde också sådana stugor med hjälp av henne.

Vi visste alla att det fanns tomtar i skogen. Farmor och hennes syskon hade sett dem och morbror Alrik berättade om dem varje sommar. Vi satt tysta, säkerligen med uppspärrade munnar och lyssnade till hans berättelser som blev längre och mer spännande för varje år.

Grundhistorien var att farmor, hennes systrar, lillebror Alrik och ett par av deras vänner från byn lekte i skogen. De hade varit där hela dagen och när de mörknade började de bli hungriga och tänkte trava hemåt. I skymningen såg skogen självklart annorlunda ut och den lille pojken Alrik hamnade på efterkälken. Det var han som såg dem först, en lång rad med små tomtar. Alla gråklädda, vandrandes en meter ovanför marken i samma takt. Den längst fram spelade trumpet och de andra följde allvarligt.

De var alla helt säkra på att de verkligen sett tomtarna, även många år senare. Jag kan erkänna att jag fnissade någon gång, men snabbt slutade med det, då jag fattade att det här var allvarliga saker.

Skogen i Moje, runt stugan är fortfarande magisk för mig. Med eller utan tomtar.

De som lämnar utkanten

Veckan tema på Kulturkollo har fått titeln “I utkanten” och veckans utmaning låter så här:

Veckans utmaning går ut på att lista minnesvärda karaktärer som lever/har levt/levt fiktivt i utkanten. Du kan inkludera såväl verkliga som påhittade karaktärer. Det kan handla om såväl grupper som individer och det kan handla om såväl frivillig och ofrivillig utanförskap. 

Jag väljer att lyfta fram karaktärer som kanske borde befinna sig i utkanten, men som klampar in i händelsernas centrum och det med besked. Jag tänker på Mitzi del Bra, Felicity Jollygoodfellow och Berndatte Bassenger, som tar bussen Priscilla – öknens drottning genom den australiensiska öknen till Alice Springs, där de ska uppträda på ett hotell. Inledningsvis är det långt ifrån succé, men långsamt förflyttar de sig från utkanten till centrum. En fantastisk film, som jag borde se om. Den här dansen är helt fantastisk!

 

Livet på landet

Vi skriver om landsbygd på Kulturkollo den här veckan och tisdagsutmaningen handlar om att berätta om en bra skildring av just landsbygden eller småstaden. Jag skrev själv om Carl Larsson och hans dalaakvareller i veckan, som för mig symboliserar landsbygden. Helena har skrivit om Fröding, en annan landsbygdsfavorit och Johanna om fantastiska Djupa ro och Onanisterna, som så väl illustrerar konflikten mellan storstad och småstad inom individer som lämnat. En annan favorit är filmen Fucking Åmål, som är en så precis skildring av det frustrerande i att bo långt ifrån händelsernas centrum.

Jag skulle dock vilja förflytta mig utanför Sveriges gränser och presentera två favoriter, en gammal och en ny. Chinua Achebe berättar i sin kanske mest kända bok Allt går sönder om hur det lilla samhället slås ut då kolonialisterna kommer. En mycket bra bok. Jag måste också lyfta fram Den lilla staden på prärien av Laura Ingalls Wilder, där familjen bosätter sig i en större stad än de bott i tidigare, men där landsbygd ändå är rätt etikett. För mer nutida småstadskänsla rekommenderar jag i princip vilken bok som helst av Sarah Dessen.

Läslover? Absolut. Läslov? Nja

Läslover

Det blev inte så mycket ledighet i år och inte så mycket läsning på läslovet. I alla fall inte ännu. Jag tycker däremot att det är en fantastisk idé och grabbarna O fick köpa läslovspresenter igår. Jag skämmer gärna bort mina barn med böcker!

Veckans tisdagsutmaning på Kulturkollo handlar om läslov och frågan lyder:

Om du hade läslov den här veckan vad skulle du läsa då?

Irriterande fråga, då jag verkligen, verkligen skulle vilja hinna läsa mer. Det jag läser då jag får en stund över är En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina och Arvet efter dig av Jojo Moyes. Två bra böcker, mycket olika förvisso, men bra båda två.

En tisdagsutmaning om havet

Veckans tema på Kulturkollo är havet och tisdagsutmaningen lyder så här:

Beskriv ditt förhållande till havet. Dela med dig av någon erfarenhet eller något minne.

Jag är visserligen uppvuxen utanför Göteborg, men vi var en sjöfamilj. Hos mormor och morfar badade vi i Kåsjön, när vi var med farmor i Gagnef var det Mojesjön som gällde och hemma Sandsjön eller möjligen Mollsjön. Havet var Medelhavet, dit vår fullpackade, gula Volvo 245 tog oss ganska ofta. Här hemma var vi sällan vid havet.

De senaste drygt 20 åren har havet blivit viktigare. Det började när jag studerade i Brighton och promenerade i timmar längs strandpromenaden om helgerna. Sedan flyttade jag till Majorna i Göteborg och där är hamninloppet och havet nära. Nu är det Fuengirola som gäller på somrarna och där är havet fantastiskt.

Skriv om ett eller flera kulturella verk som handlar om havet på något sätt. Det kan vara en bok, en film, en tavla, en sång eller något annat.

En av mina absoluta favoritfilmar är Det stora blå, där havet på många sätt är huvudperson. Jean Reno är fantastisk som den kaxige och ganska så osympatiske Enzo. Måste se om den tror jag …

Jag skulle också vilja ha hjälp att hitta namnet på en fransk film jag såg för drygt 10 år sedan, som handlar om en man som reser med sin familj och vänner till ett sommarhus vid havet någonstans. I mataffären springer han på en gammal flickvän och bjuder hem henne på middag. Kan för mitt liv inte komma på varken titel eller skådespelare, men minns att jag tyckte väldigt mycket om den.

 

 

Hur skriver du?

Veckans tisdagsutmaning på Kulturkollo handlade om skrivande, precis som hela veckan har gjort. Jag har inte hunnit svara på frågorna förrän nu, men here goes …

1) Berätta något om ditt skrivande – vad skriver du (blogg, poesi, brev)? Var skriver du? När skriver du? Hur? Varför?

Jag skriver blogg, eller bloggar, det vet ni ju. Det här att skriva varje dag är något jag verkligen tycker om. Visst kan det någon gång kännas stressigt att klämma ur sig inlägg i princip dagligen, men mest är det bara kul. Förr skrev jag dagbok, under drygt 20 år. Nu fyller bloggen samma funktion, trots att det inte alls är lika personligt.

Slutligen skriver jag läromedel för Liber. Jag halkade i läromedelsskrivandet på ett bananskal och skrev en lärobok i engelska tillsammans med en kollega, som heter All In. Efter det skrev jag själv två nybörjarhäften i engelska för äldre nybörjare, som logiskt nog heter English from the beginning. I dagarna går en svenskbok till tryck och det är första gången jag gjort en “riktig” bok alldeles själv. Pirrigt. Under hösten och våren blir det fler delar av English from the beginning. Att skriva läromedel har utan tvekan gjort mig till en bättre och mer strukturerad lärare.
2) Dela med dig av din bästa skrivinspiration – har du en favorithandbok eller ett knep för att få igång bokstäverna?

Jag har läst få handböcker i skrivande, men jag gillade Tre enkla regler finns inte av Elisabet Norin och Skriv om och om igen av Ylva Karlsson och Katarina Kuick tyckte jag var riktigt bra och matnyttig.

För mig handlar skrivandet mycket om att forma tankar. Jag tänker länge, länge innan jag sätter mig för att skriva och då går det ofta ganska snabbt. Någon inspiration som ska väntas in tror jag däremot inte på, utan jag är mer sådan att jag tvingar mig själv att skriva regelbundet. Skulle jag väntat på inspiration hade den här bloggen varit väldigt tom och några läroböcker hade aldrig blivit skrivna. Ofta sätter jag mig med ett tomt dokument men en vag idé om vad jag skulle kunna skriva om och så tvingar jag fram det.

 

Tre snabba om Japan

Veckans tema på Kulturkollo är Japan och tisdagsutmaningen handlar kort och gott om att dela de tre första orden som poppar upp i huvudet som anknyter till riket i öster.

Mina ord är:

sushi

geisha

Hiroshima

 

Ruskigt god mat, något av det bästa jag vet, en exotisk och myomspunnenkvinna och platsen för en av historiens hemskaste händelser.

 

Tisdagsutmaning: Ny i klassen

Jag vet inte riktigt hur du tänker Carolina när du menar att jag ska begränsa mig till EN film ELLER bok om att vara ny i klassen. Det går väl inte.

Hur som helst är veckans tisdagsutmaning på Kulturkollo att berätta om:

En bok och/eller en film som handlar om att vara ny i klassen.

Det blir i alla fall en bok OCH en film OCH så slänger jag in en tv-serie bara för att.

Boken är en modern klassiker i “ny-i-klassen-genren” och det är Tusen gånger starkare av Christina Herrström, där Saga kommer till en ny klass och beter sig på ett sätt som inte är riktigt okej för en tjej. Lite övertydlig ibland, men ändå en riktigt bra bok.

I filmen Döda poeters sällskap är läraren John Keating ny för klassen och den blyge eleven Todd Andersson nya på internatskolan Welton Academy. Jag tror att alla lärare drömmer om att inspirera en klass som Mr Keating gör, eller så är det bara jag som när sådana naiva drömmar.

Helena har redan nämnt tv-serien Felicity, men jag måste göra det också. Den är så vansinnigt bra och jag kan fortfarande se något avsnitt ibland bara för att få känna nostalgin. Egentligen är det ju vansinne att göra som Felicity och välja collage efter var killen man är kär i (men knappt pratat med) har valt, men hon utvecklas och blir mer självständig. Visst är triangeldramat mellan henne, Ben och Noel en del av hela serien, men den är mycket mer än så.

Tisdagsutmaning — sommarens bästa

Säsongens första tisdagsutmaning på Kulturkollo handlar om kultur under sommaren. Jag har gjort ett försök och inser min kulturella begränsning.

Sommarens…

Bästa bok: Jag presenterar en trio på Kulturkollo i veckan, så här väljer jag att lyfta fram ruskiga Sju dagar kvar att leva av Carina Bergfeldt. En riktigt bra bok om hur avrättningar i Texas påverkar många.

Bästa tv/film: Inser att jag nästan bara sett barnrelaterad tv och film i sommar och väldigt lite även av den varar. Om jag måste värka fram något får det bli de avslutande delarna av den absolut sista säsongen av favoritserien Parenthood, som jag sett i små, små portioner. Nu har jag ett kvar. Separationsångesten.

Bästa dag: I år var det extra ljuvligt att vara i Spanien och njuta av sol, värme och inte minst en massa tid med familjen kombinerat med en massa lästid. Nu låter det lite hemskt, men bäst var nog ändå den dag som jag inledde själv på stranden ganska tidigt. Jag läste ett tag i solstolen, gick iväg och åt frukost alldeles ensam och fick sedan sällskap av de tre grabbarna O. Bra kombo av egentid och tillsammanstid.

Projekt: Vi har målat och målat och målat. Läsprojekten har därför varit få, trots att jag faktiskt kunnat bocka av en del i TBR-högen och flera författare i min Boktolva.

Skönhetsupplevelse:  Hm. Ruskigt svårt. Den som känner mig vet att jag aldrig passar, men nu måste jag.

Nya bekantskap: Måste bli vår lilla kattunge Selma i hård konkurrens med Gibraltars apor.

Lärdom: Barn blir läsare om det finns ett tävlingsmoment inbakat och om böckerna är skrivna av Suzanne Collins. Grabbarna O har läst för att fylla i läsbingo och för att få veta hur det går för Gregor.

Kulturupplevelse: För andra gången besökte jag skulpturparken Pilane på Tjörn, denna gång med tre kulturkollare. Det var nog sommarens kulturupplevelse, inte bara för att jag har få att välja mellan.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: