Tag Archives: Astrid Lindgren

En ikon går ur tiden

Igår avled Hasse Alfredsson, 86 år gammal. En av de sista i sin generation av begåvade skådespelare, komiker och musiker.

Egentligen är jag för ung för att ha upplevt Hasse och Tage på riktigt. De var först och främst Ruskprick och Knorrhane under min barndom, förutom sketchen med Alfredsson och Ljung med guben som bodde i en lådda. Den skrattade jag gott åt som barn. Senare har jag insett vilka genier de var, men jag har ännu mycket kvar att upptäcka. Igår tittade jag till exempel på Glaset i örat, på Svt:s Öppna arkiv (en av många revyer och filmer som finns) och det var inte bara Hasse Alfredsson som jag saknade, utan även Tage Danielsson, Monica Zetterlund, Gösta Ekman, Lena Nyman och Martin Ljung. Nu finns ingen av dem kvar.

I Öppna arkivet finns också Spader, Madame, som jag såg på Storan i Göteborg i mitten av 80-talet. Vi gick ofta på Stora Teatern och ganska många år tidigare såg vi Animalen, operan som hade premiär på Storan i Göteborg 1979 med musik av Lars Johan Werle och libretto av Tage Danielsson. Jag har bara ett barns minnen från föreställningen, men minns att jag tyckte att den var fascinerande. Dags att sätta upp den igen kanske?!

Jag avslutar med en favoritlåt från 88-öresrevyn.

 

Läs också:

Om kulturella covers och återbruk

Den här veckan är temat på Kulturkollo återbruk, främst kulturellt sådant, men också allmänt.

Veckoutmaningen består av två uppgifter:

Berätta om en låt, en bok, en film, en tv-serie och/eller en teateruppsättning som är en ny version av något gammalt. Är originalet alltid bäst, eller finns det exempel på lyckade covers?

Att inspireras av andra är oundvikligt, men om det blir rent plagiat tycker jag att det är ganska så tråkigt. Som covers utan någon större förändring, eller ännu värre en låt som är alldeles för lik en annan låt, utan att den ens är en cover. Jag gillar dock när låtar görs om så att det bara går att ana originalet och/eller en helt ny känsla skapas. Som Anna Ternheims fina version av Broder Daniels Shoreline

Aqualungs Take on me som är en soft ballad, eller den här helt fantastiska covern av José González. Första gången jag hörde den hade jag svårt att hitta originalet. Vet du vilken låt det är?

Vissa filmer mår helt klart bra av att moderniseras, men jag kommer faktiskt inte på någon på rak arm. Däremot skulle jag gärna vilja se en ny version av Bröderna Lejonhjärta, då den gamla inte åldrats väl. Ska har ryktats om en nyinspelning längre, men den verkar ha blivit försenad. Jag läste någonstans att den ska ha premiär i december 2017 och hoppas att det stämmer. Någon som vet?

Vilken del har återbruk i ditt liv? Brukar du köpa mycket på second hand? Vilka gamla saker föredrar du framför nyproducerade?

Jag köper inte så mycket på second hand, men har den senaste tiden börjat använda tradera för att hitta plastföremål av Erik Kold. Nu har jag köpt en fin kaffeburk som jag ska ha på jobbet och en ostkupa att ha hemma.

Böcker köper jag ibland också, men egentligen alldeles för sällan. Däremot skänker jag en hel del böcker och kläder till t.ex. Röda korset som någon annan förhoppningsvis har glädje av.

 

Läs också:

Åtta litterära mammor på Mors dag

I dag är det mors dag och dagen till äran bjuder jag på en lista med åtta litterära mammor från böcker jag tyckt om.

Caroline Ingalls, gift med Charles, mamma till Laura, Mary, Carrie och Grace är en mamma som funnits på riktigt och som i böckerna är en cool sådan. Den alldeles för blida tv-serieversionen gör henne inte rättvisa. Tänk bara att ge sig ut i ingenstans på prärien och börja ett nytt liv. Läs om henne i serien som inleds med Det lilla huset i stora skogen.

Lotten Nilsson, gift med Henning Nilsson och mamma till August, Emelie, Gertrud och Olof. Arbetar hårt som tvätterska och gör verkligen allt för att försörja sin familj och ge sina barn ett bra liv. Läs om henne i serien som inleds med Mina drömmars stad.

Åkes mamma, ja vad hon heter vet jag faktiskt inte, men hon glömmer bort och blir en drake. Det är konstigt. Klart är att hon är just Åkes mamma och att hon troligen inte är gift, men har ett väldigt viktigt och krävande jobb. På ett lustigt sätt beskriver Pija Lindenbaum en stor kris och gör det så att det känns. Läs om henne i boken När Åkes mamma glömde bort.

Lovis, gift med Mattis och mamma till Ronja. Hon är mamman som uppfostrar sin dotter till en stark individ och som får kämpa mot en och annan mansgris. Egentligen är det ett klockrent budskap Astrid Lindgren sänder oss om vilket som egentligen är det andra könet. Läs om henne i Ronja Rövardotter.

Maj, gift med Tomas, mamma till Anita och Lasse. En hemmafru som verkligen inte hittat sin plats i livet. En mamma och fru som bara vill vara Maj. I alla fall inte i den första boken i serien som är den enda jag ännu läst. Jag fick ångest av den, men vill läsa vidare. Läs om henne i serien som inleds med Att föda ett barn.

Ruth Galloway, mamma till Kate, lyckas nästan kombinera moderskap med karriär. I alla fall är det inte ett problem som längre ältas och det är skönt. Ruth är arkeolog och hjälper den lokala polisen med vissa fall. Läs om henne i serien som inleds med Flickan under jorden.

Jane, mamma till Ziggy och nyinflyttad i ett ganska så flashigt område. Hennes kvaliteter som mamma ifrågasätts av många och Ziggy får skulden för saker han inte gjort. Läs om henne i boken Stora små lögner.

Mrs Bennet, gift med Mr Bennet, mamma till Jane, Elizabeth, Mary, Catherine och Lydia. Hon är mamma som gör allt för att gifta bort sina döttrar, för vad ska de annars göra med sina liv. Lika anonym som superviktig. Läs om henne i Stolthet och fördom.

 

 

Läs också:

Att få en andra chans

Idag är det dags för Andra chansen i Linköping och visst är det skönt med en andra chans. Tänk till exempel om årets prisutdelare för bästa film under Oscarsgalan hade kunnat få en chans att göra rätt från början, istället för att behöva göra om och göra rätt. De hade också kunnat göra om nomineringarna från de år då de valt vita män framför alla andra. Det borde bli de flesta år och i de flesta kategorier. Bästa kvinnliga huvudroll och biroll är svatt ge till män, där räcker det att tänka på en parameter.

Eller om Svenska Akademien fått en andra chans att dela ut priset 1974, då de gav det till sig själva i form av Eyvind Johnson och Harry Martinsson. Förresten borde de fått en andra chans ganska många gånger, då de slentrianmässigt valt en man framför en kvinna. Detsamma gäller även andra som slentrianmässigt delar ut pris till män år efter år, med motiveringen att de är bäst.

Det finns förlag som säkert önskar sig en andra chans, som Bonniers som tackade nej till Pippi Långstrump, eller alla de förlag som tackade nej till Stephen Kings Carrie, som faktiskt refuserades 30 gånger, eller de som inte satsade på J.K. Rowlings böcker om Harry Potter. Fler författare som haft svårt att få sina böcker publicerade finns här.

Även skådespelare kan säkert önska sig en andra chans ibland. Som John Travolta som tackade nej till rollen som Forrest Gump (eller kanske var det bra att han gjorde det?), eller Gwyneth Paltrow som tackade nej till megafilmen Titanic. Här finns fler skådespelare som tackat nej till stora roller.

Ikväll hoppas jag att Dismissed och Loreen får en andra chans. I övrigt kan det kvitta.

Läs också:

Kanonkalendern del 30

Någon barnbok måste ändå få plats i denna lista med kanonböcker och mitt val föll på en gammal favorit, nämligen Mio min Mio av Astrid Lindgren. Anledningen till att det blev just den boken från denna gigant är att jag tycker att den är mest före sin tid, vilket gör att den håller fint än idag. Visst är Pippi charmig och visst är landsbugdsromatiken i Bullerbyn fin, det är utan tvekan så. Jag älskar också Emils bus och kanske ännu mer hans goda hjärta, som också finns hos många andra av Lindgrens karaktärer.

Boken Mio min Mio handlar om Bo Vilhelm Olsson, som försvinner från en park i Stockholm, väldigt tragiskt egentligen. Vi vet att han kommer till sin riktiga pappa, konungen i ett land långt borta, men hans fosterföräldrar, hur hemska de än må vara, vet ju inte vad han tar vägen.

Just detta bekymrar sig ingen speciellt mycket om, utan istället handlar boken om hur Mio och hans vän Jum-Jum räddar barnen som blivit förvandlade till fåglar av den onde Riddar Kato. Hans hjärta av sten verkar ha smittat av sig på många i världen 2016 och något som gör Lindgren så stor är hennes orubbliga tro på godheten.

För några veckor sedan lyftes Astrid Lindgren fram som en av Jimmie Åkessons favorit. Många blev upprörda över att han då ”tog” vår fina sagotant och gjorde henne till Sverigedemokrat. Själv är jag ganska glad över att Åkesson läser Lindgren. Jag hoppas att han tar åt sig lite av hennes budskap när han ändå håller på. Jag är nämligen helt säker på att hon hade dragit honom i örat om hon levat. Det är hennes barnbarn också säker på.

Läs också:

Tant var det här

Det har handlat om tanter hela veckan på Kulturkollo och i fredags skrev jag om några favoriter. Veckans utmaning handlar om just favorittanter och jag har faktiskt ganska många.

Inte sällan får tanten vara sanningssägaren och kanske borde uttrycket ”av barn och dårar får man höra sanningen” ändras. För dårar är de inte de där tanterna. Tvärtom. De är fulla av livserfarenhet och dessutom har de lite att förlora. Att vara tant handlar inte bara om att vara gammal, utan kanske mer om att våga vara som man är och strunta i vad andra tycker. För mig handlar tant inte om ålder, utan om attityd. Jag har några sådana sköna tanter som kollegor. De som snart går i pension och därför vågar vara sådär lite extra ärliga. Med rätta.

När jag var liten var min gammelmormor Rut favorittanten. Inte för att hon någonsin skulle kalla sig tant, men visst var hon det. Lagt hår, kappa och basker. Dessutom klänningar som ganska mycket liknar de jag (och andra bokbloggartanter) gärna köper på Indiska. Det var många år sedan hon dog, men om jag blundar kan jag fortfarande höra henne nynna lite småfalskt och hennes skratt ringer fortfarande i mina öron.

Min mans mormor var också en fin tant. Ärlig, nästan för ärlig ibland, men sanningen levererades alltid med ett leende. Riktiga tanter är nämligen inte bara ärliga, utan godhjärtade också. Min mans mormor var en tant som bara var och som hade många vänner och bekanta. Till begravningen kom hela byn.

De kulturella tanterna då? I mitt kulturkolloinlägg tog jag upp Maggie Smith och Yvonne Hirdman, två fina tanter. Astrid Lindgren var också en tant, i ordet bästa bemärkelse och kanske blev tanterna tanter lite tidigare då. I alla fall till utseendet. Jag skulle varken våga kalla mamma eller svärmor för tant, knappt mormor. Än så länge är det ingen komplimang, men det tycker jag är fel.

Läs också:

Veckans ord på J: Mina svar

J

Dags för bokstaven J i veckans ord. Jag har kopplat fem ord, valda av grabbarna O, till de här böckerna och författarna:

Jag är inte författare brukar jag tänka, men det är jag faktiskt. Igår kom min sjätte bok hem, läromedel förvisso, men böcker är det lika fullt.

En av årets hemskaste månader är januari. Lång och pank. En bok som börjar i januari och slutar i december är Elisabeth Åsbrinks nya 1947, som jag läser just nu. Mycket, mycket bra.

Jag läste I don’t know how she does it av Allison Pearson innan jag fick barn och förstod inte riktigt hur huvudpersonen kunde jonglera som hon gjorde. Nu gör jag det själv, även om jag släppt riktigt många krav på mig själv.

Familjen Jordgubbe är en av Elsa Beskows skapelser. Jordgubbskungen och hans familj som promenerar genom jordgubbslandet, där andra jordgubbar niger av vördnad.

Snart är det jul och någon jag förknippar med det är Astrid Lindgren, som gett oss en hel rad fina julskildringar. Mest tycker jag om Emils storslagna tabberas i Katthult.

 

 

Läs också:

Veckans ord på G: Mina svar

G

Mitt i studentyran glömde jag mina egna svar på veckans ord. Här kommer de om än senare än vanligt.

”Hemma på min gata i stan”, tjatar Stina på Saltkråkan och berättar vidare om ungar som säljs för 25 öre styck och andra tokigheter.

Det var oväntat svårt att hitta någon givmild person, men till slut kom grabbarna O på att den lilla pepparkaksmannen i Herr Grums och kakmiljonären av Andy Stanton verkligen är givmild. Han bygger till exempel en skola till barnen.

I M varken mer eller mindre av Petra Backström kysser huvudpersonen Maj definitivt en och annan groda.

En bok som fick mig att gråta var All the bright places av Jennifer Niven.

Det finns en gröt som alltid får mitt hjärta att brista och det är den i Utvandrarna av Vilhelm Moberg som dottern äter och dör av.

 

Läs också:

Tematrio – Kungligheter

tematrio

När det nu fötts en ny prins känns det passande att hänga på veckans tematrio hos Lyran om just kungligheter.

Bo Vilhelm Olsson försvinner från sitt hem och förflyttas till Landet i Fjärran, där hans pappa är kung. Där blir Bo istället Mio och träffar vännen Jum-Jum. Tillsammans besegrar de den grymme Riddar Kato. Mio min Mio är en av mina favoriter av Astrid Lindgren.

Jag absolut älskade Frances Hodgson Burnetts bok En liten prinsessa om Sarah som förlorar sin far och sin status. Hon blir i det närmaste slav och jag grät floder över hennes hemska öde. Tårarna förvandlades i slutet till glädjetårar.

I Per Gustavssons Så gör prinsessor får vi möta en speciell och personlig prinsessa. Grabbarna O älskade boken och roligast var att välja klänningar, skor och smycken ur prinsessans gigantiska garderob.

Läs också:

Mina svar på Ä

Ä

Det var som jag misstänkte; bokstaven Ä var klart svårast. Med lite lagom mycket fusk har jag hittat fyra svar på typ Ä.

Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på Ä vill du lyfta fram?

Jag vill lyfta fram en fiktiv kvinna, eller flicka på Ä. Älvan Muj som sitter naken på fönsterkarmen och gråter i Astrid Lindgren fina novell ”En natt i maj”, från novellsamlingen Nils Karlsson PysslingFlickan Lena vaknar och upptäcker henne. Hon gör sedan en klänning av en fin näsduk till den ledsna älvan, som så gärna vill dansa med älvprinsen.

Vilken bok med en titel som börjar på Ä tycker du är läsvärd?

Än skyddar natten är Anna Lihammers andra bok i deckarserien som utspelar sig på 30-talet. Vansinnigt bra och skrämmande aktuell.

Vilken kulturellt verk som film, sång eller kanske tavla på Ä tycker du om?

Hela veckan har ”Är du kär i mig ännu Claes-Göran?” snurrat i huvudet, men den tycker jag ju inte speciellt mycket om. Det får bli en dikt av Harriet Löwenhielm istället som heter Är jag intill döden trött. Inte munter, men fin.

Finns det någon kulturell kvinna på Ä som du är nyfiken på?

Jag är nyfiken på ”ängeln på Malmskillnadsgatan”, som Elise Lindqvist kallas. Hon har skrivit en bok tillsammans med Antima Linjer som heter just så.

Läs också:

« Older Entries