Så mycket bättre

Fem personer jag återupptäckte 2021

Varje kulturår innebär ny musik, nya böcker, nya filmer, nya tv-serier. Nytt och fräscht. Allt är dock inte nytt och idag listar jag fem kulturella personer som jag återupptäckte 2021.

Melissa Horn Vilket lyckokast att jag såg förra årets upplaga av Så mycket bättre. Nu har jag lyssnat om och om igen på Melissa Horns musik och som jag älskar. Jag hade kunnat lista halva gänget, men nöjer mig med …

Andreas Mattsson som var en idol som sångare i Popsicle, men efter Så mycket bättre har jag lyssnat på en massa annan musik han gjort. En sådan fantastisk låtskrivare.

Ricky Gervais Visst har jag tyckt att han var lite rolig, men också ganska plump och lite väl brutal ibland. Under 2021 såg jag dock de första säsongerna av After Life och bilden av Gervais breddades. Det är en så otroligt bra serie, smärtsam, ärlig, varm och trots att det ganska ofta är nattsvart, faktiskt också riktigt rolig. 

Lana del Rey Mycket musik idag, men där är det lätt att identifiera det återupptäckta. Jag har lyssnat på Lana del Rey förut, men inte så mycket som under 2021. Faktum är att hon hamnade överst när Spotify sammanfattade mitt musikår.

Christina Wahldén är en författare jag läst mycket av, men det var länge sedan. I år har jag läst de två första delarna av hennes Darwindeckare och de var fantastiska.

 

Så mycket bättre 2021

Det var länge sedan jag följde Så mycket bättre och faktum är att jag trodde att programmets storhetstid var förbi. Så kom det sig att jag började se årets säsong och jag blev helt golvad. Konceptet i år, liksom förra året, är att gruppen är mer flexibel och kändisar dyker upp i några avsnitt för att sedan försvinna. Värdparet Melissa Horn och Thomas Stenström är dock kvar hela säsongen.

Årets musiker har verkligen berört mig och det gäller både dem jag kände till innan och de som är nya bekantskaper. Melissa Horn, visst har jag hört en låt eller två och detsamma gäller Thomas Stenström, men sättet på vilket de gör andras låtar till sina egna imponerar. Horns tolkning av Andreas Mattssons Parklands är bland det vackraste jag hört.

Det överdramatiska har mattats och nu känns det som att känslorna är på riktigt. Så många känslor, så många vackra texter och ingenting känns konstlat. Ingen behöver ensam stå i centrum och även om det fälls en del tårar är de ärliga sådana. De musikaliska upplevelserna har varit många och jag tycker mycket om den fina blandningen av artister, där den tysta Cherrie exploderar i fantastisk sång och den minst sagt tjôtige Casper Jarnebrink tillför sin energi i en blixtrande Som jag hade dig förut.  Den lågmälde och otroligt begåvade Andreas Mattsson får ta plats och Peter Jöback blir så mycket mer mänsklig  och ärlig än någonsin förr. Jag upptäcker Maxida Märek, fascineras av Daniel Adams-Ray svenska gospeltolkning av Mattssons Cry no more tears. Och bröderna Norén. Känslan. Begåvningen. Värmen mellan deltagarna är på riktigt och det är så otroligt fint.

Jag har fått så många nya favoriter och återupptäckt nygamla favoriter. Många guldkorn att uppleva helt klart. Låt dig inte styras av fördomar som jag gjort, utan ge dig själv en musikalisk upplevelse genom att se årets upplaga Så mycket bättre. Du kommer inte att ångra dig.

Låtlistan finns här och innehåller många pärlor.

Avslutar med Melissa Horn. Är lite smygkär i henne just nu.

 

 

Min drömuppställning

Många verkar lite besvikna på årets Så mycket bättre. Själv är jag positivt överraskad och tycker att produktionen är bättre än någonsin. För första gången finns det faktiskt ingen jag irriterar mig på. Den på pappret så slätstrukna uppställningen är riktigt bra. Ingen pinsam Christer Sandelin eller slajmig Tomas Ledin. Inte heller någon Timbuktu ska tilläggas. Honom hade jag gärna haft med varje år.

Jag håller inte med om att det diskuteras för lite musik, utan är glad att artisterna och själva tolkningar står i centrum. Jag har alltid älskat Miss Li, tyckt om Olle Ljungström och varit imponerad av Maja Ivarsson. Sylvia Vrethammar är så mycket bättre än jag trodde och visst är hon ibland för mycket, men jag gillar henne skarpt. Hennes Kung för  en dag var helt otroligt underhållande.

Darin har väl kanske inte blivit mer än en tapetblomma, men han har imponerat på mig med sin sångröst, trots att jag inte alls gillar hans musik. Hans version av Astrologen är verkligen fin. Ännu mer överraskad är jag över Ugglas fina version av Jag och min far. Inte heller Pugh Rogefeldt är någon favorit. Gubbiga rockers är ingenting för mig, men även hans program bjöd på en hel del bra låtar, vilket var kul.

Tydligen kommer en återträff att sändas i mellandagarna. Det ser jag fram emot.

Jag tycker inte alls är det handlar om nödlösningar när artisterna valts ut, möjligen första året när det var ett rätt tråkigt gäng, men min drömuppställning skulle se ut så här:

Maia Hirasawa För att hon är enormt musikalisk och skriver musik som får mig att sjunga högt och ganska ofta dansa omkring.

Titiyo För att hon gjort några helt fantastiska låtar och för att hon sjunger dem otroligt bra.

Håkan Hellström För att han är kung Håkan helt enkelt.

Robyn En av de bästa vi har.

Veronica Maggio Kul musik på svenska.

Svante Thuresson Mysfarbror i ordets bästa bemärkelse.

Mauro Scocco En gammal idol som är lite butter, men också rätt rolig.

Lill Lindfors För att hon alltid gör mig så glad.

 

Bubblare: Joakim Berg, Eric Gadd, Veronica Maggio, Timo Räisenen, Amanda Jenssen, Ola Salo, Marit Bergman och Moneybrother.

Tyvärr verkar jag ha väldigt svårt att hitta yngre manliga artister. Det finns inte så många direkt spännande känner jag spontant. Det tråkiga med att få ett program fyllt av gamla idoler är att det blir få överraskningar. Kanske skulle det vara roligare med sådana jag lyssnat lite på, som Johan Rench, Viktoria Tolstoy, Joakim Thåström, Stina Nordenstam, Lars Vinnerbäck, Agnes eller kanske Kajsa Grytt. Med en sådan uppställning skulle jag få lyssna på mycket nytt.

Bia har också bloggat om sitt drömlag.  Vilka är dina favoriter?

 

Vad är det som gör det?

Jag har just promenerat i blåsten i sällskap av Fredrik Lindström och hans vinterprogram om julen som historiskt fenomen och varumärke. Han pratade om julen som kristen högtid och som en högtid som är så mycket äldre om så. Om julen och traditioner som binder oss samman med generationer som inte finns längre. Om vår nya religion individualism och konsumtion. Om hur viktigt det är för oss att förverkliga våra drömmar, men att det faktiskt måste löna sig i vårt välfärdssamhälle.

Egentligen är Fredrik Lindström en irriterande besserwisser som överlägset försöker agera expert på något som han inte vet mer om än något annat. Rent objektivt kanske, men nej, min kärlek till honom består hur konstigt det än är. Läste dock Calliopes recension av hans novellsamling och hon var inte alls imponerad.

Jag har verkligen svårt för personer som framstår som överlägsna, men Lindström köper jag helt då han för mig gör allt med glimten i ögat. Så tycker säkert inte alla. Jag har också svårt att sluta älska Jonas Gardell, trots att han egentligen är gräsligt självupptagen. Däremot gör Dick Harrison och Herman Lindqvist  mig helt vansinnig.

Under julen pratade vi (självklart) om Så mycket bättre där jag och syrran visserligen var rörande överens om att Tomas Ledin är mer än lovligt irriterande, men där hon hakat upp sig rejält både på Laleh och E-type som jag gillade skarpt, medan hon hyllade September från förra säsongen, då jag inte ens orkade se programmet. Nu var det inte bara just Septembers fel, utan kunde skyllas mer på Petter och Lasse Berghagen. Däremot tittade jag gärna på Plura och tittar gärna på honom även när han lagar mat. Jag vet att många stör sig extremt på honom, men det gör jag inte alls. Jag saknar dock Mauro Scocco. Scocco förresten, skulle inte han vara perfekt i Så mycket bättre? Någon som dock hade fått mig att bojkotta hela säsongen är Carola. För att inte tala om Christer Sjögren.

Det finns säkert hundratals andra exempel på personer som jag älskar, men som många irriterar sig på och tvärtom. Hur är det med dig?

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: