Dennis Lehane

Olikhetsutmaningen: vänner och fiender

“Håll dina vänner nära men dina fiender ännu närmare” är ett citat som tillskrivs den kinesiska generalen Sun-tzu. Veckans olikhetsutmaning handlar om ordparet vänner och fiender.

Kommer ni förresten ihåg såpan Vänner och fiender som sändes på tv3 och senare Kanal 5 i slutet av 90-talet? Mitt minne är väldigt svagt ska erkännas, men jag vet att jag egentligen tyckte att den var rätt kass, men att tv-utbudet inte var direkt omfattande. Lite intressant att Rakel Mohlin var med. Det hade jag förträngt och kanske hon också.

Jag har inte läst Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström och kommer med största sannolikhet inte göra det heller. Jag har lite svårt för hur hon och före detta maken hanterat skilsmässan. Var gärna fiender, men håll media utanför. När Witt-Brattström har fått uttala sig om Svenska Akademien och den sorg hon kände när hennes man blev invald, visar att besvikelsen och bitterheten över hur det blev nästan är överväldigande.

En fin bok om vänskap är The House of new beginnings av Lucy Diamond, som snart kommer på svenska med titeln En sommar i Brighton. Charmig och inte allt för sockersöt berättelse om hur några grannar blir vänner.

Gamla vänner som inte blivit fiender, men helt klart tagit olika vägar i livet handlar Rött regn av Dennis Lehane om. Den blev sedan film med Sean Penn, Tim Robbins och Kevin Bacon i huvudrollerna. Filmens titel var Mystic River, som också är den amerikanska originaltiteln på boken. Faktiskt tycker jag att filmen är bättre än boken, vilket i princip aldrig händer.

Vilka kulturella verk som handlar om vänner och fiender vill du lyfta fram?

 

 

Olikhetsutmaningen: kärlek och hat

Igår var det alla hjärtans dag och det kändes därför naturligt att låta det inspirera veckans olikhetsutmaning. Dagens ordpar är kärlek och hat, två starka känslor som vissa hävdar ligger väldigt nära varandra.

Johanna Adorján berättar i sin bok En alldeles särskild kärlek om sina farföräldrars väldigt speciella kärlek. De uttrycker den inte så ofta när andra ser, faktiskt verkar de inte alltid ens tycka om varandra, men ändå tar de sina liv tillsammans när en av dem är närmare döden en den andra.

En riktigt fin skildring av kärlek finns i Världens vackraste man av Lena Ackebo där systrarna Mona och Barbro reser till Mallorca och Mona träffar världens vackraste man.

I Dennis Lehanes senaste bok En äkta man berättas om ett förhållande som faktiskt innehåller både kärlek och hat. Ett bevis för att dessa två känslor ibland glider in i varandra.

Hat är en stark känsla och jag har svårt att säga att jag hatar någon. Däremot förstår jag att vissa situationer väcker hat, som när människor blir utsatta för händelser som flickorna i Flickan och skulden av Katarina Wennstam. Då hatar jag hela vår samhällsstruktur, där det allt för ofta saknas rättvisa.

Ibland hatar människor sig själva och att läsa om Judes självdestruktiva handlingar i Ett litet liv av Hanya Yanagihara var väldigt smärtsamt. Jag förstår att han inte kan komma över det som hänt honom och att han hatar de som utsatte honom, men jag önskade hela tiden att han skulle förlåta sig själv.

Bristen på kärlek kan vara lika smärtsamt att uppleva som hat. Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall berättar om en liten flicka som inte önskar annat än att hennes föräldrar ska visa kärlek. En riktigt stark bok som gjorde ont att läsa.

 

Vilken kultur kopplar du samman med dessa två känslor?

 

En äkta man är ett trevligt återseendel

Jag älskade Dennis Lehanes Patient 67och tyckte mycket om såväl Rött regnsom Svart nåd, sedan började jag läsa Gone, baby gone som småbarnsmamma och slutade tvärt. Sedan dess har jag faktiskt helt tappat bort en författare som jag egentligen gillar. När nu nya boken En äkta man dök upp kändes det som ett bra tillfälle att återse Lehane.

Berättelsen om Rachel inleds med att hon skjuter ihjäl sin man. Som dotter till en relationsexpert borde hon hittat en annan lösning, men å andra sidan gifte sig hennes mamma aldrig, så hon kanske inte var den expert hon utgav sig för att vara.

Efter mordet låter Lehane oss åka tillbaka i tiden till huvudpersonens barndom. Rachel växte upp med sin mamma och fick aldrig veta vem som var hennes pappa. Det enda hon vet är att han hette James och arbetade på något av de fem universiteten i närheten och hans identitet är ett mysterium som får en hel del utrymme i berättelsen om Rachel, då rotlösheten har format henne. Det är också jakten på fadern som leder henne till sin blivande man.

Jag tyckte om En äkta man. Lehane är skicklig på att hålla spänningen uppe och genom en hel del överraskningar ser han till att det aldrig blir tråkigt. Egentligen är det här en ganska stillsam historia, men drivet finns där och jag vill hela tiden läsa vidare. Kanske främst för att jag tycker så mycket om Rachel.

Läshelg hägrar

Nu hoppas jag hinna läsa en del den här helgen också, men det är nästa helg det smäller på riktigt. Då anordnar vår bokklubb Bokbubblarna en läshelg på Hotell Gästis i Varberg för andra året och det ska bli så himla skönt.

Det fina ordet är Läsretreat och ett så mycket bättre än alla andra retreat jag läst och hört om. Att bara få läsa och dessutom hänga med trevliga människor som gärna sitter bredvid med sin egen bok, utan att prata, är något alldeles speciellt. Dessutom är miljön trevlig, maten helt okej och sällskapet är som sagt perfekt. Jag är så glad över alla trevliga bekantskaper jag fått via böckerna, både bloggen och bokklubben.

De senaste månaderna har varit rätt tunga och att komma bort och bara få vara ska bli underbart. Jag tar med mig både iPad och läsplatta för att abibliofoben i mig inte ska bli allt för oroad, datorn för att kunna se lördagens delfinal i Melodifestivalen i efterhand och några pappersböcker för säkerhets skull.

På läslistan står Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang, som vi bokcirklar om på Kulturkollo i februari, En äkta man av Dennis Lehane, Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl som är nästa bok i Bokbubblarna och så alla slattar på diverse e-bokstjänster som kan förbättra lässtatistiken och det dåliga samvetet om (när) de blir utlästa. Ingen nämnd och ingen glömd.

En jobblördag imorgon och sedan en intensiv arbetsvecka, men läshelgen är tillräckligt nära för att locka hejdlöst.

Vårens böcker hägrar

Det har varit en läshelg, ingen blogghelg. Jag har dock hunnit gå igenom Vårens böcker ordentligt och fyllt på min lista med kommande böcker jag vill läsa.

Följande titlar har jag hittat som ges ut i januari

Allt du önskar, Kristin Emilsson, Lind & co, januari

Häxyngel, Margaret Atwood, Wahlström & Widstrand, 11 januari

Ingen jämfört med dig, Jonas Brun, Albert Bonniers förlag, 12 januari

Kärleken och hatet, Mara Lee, Albert Bonniers förlag, 16 januari

Kvinna utan minne, Petter Lidbeck, Piratförlaget, 17 januari

Mannen i mitt liv, Jane Green, Printz publishing, 18 januari

Allt du kan se när du saktar ner, Haemin Sunim, Forum bokförlag, 19 januari.

Aldrig mer, Sara Larsson, Norstedts förlag, 22 januari

En kort krönika om sju mord, Marlon James, Albert Bonniers förlag, 23 januari

Ikon, Yolanda Aurora Bohm Ramirez, Brombergs bokförlag, 24 januari

En äkta man, Dennis Lehane, Albert Bonniers förlag, 26 januari

Den stora utställningen, Marie Hermansson, Albert Bonniers förlag, 26 januari

Harungen, Ina Rosvall, Albert Bonniers förlag, 30 januari

De sju goda åren, Etgar Keret, Brombergs bokförlag, 31 januari

 

Listan för resten av våren hittar du här.

Bokresa enligt O

Annikas bokbloggsjerka den här vecka handlar om att resa i böckernas spår. Jag har satt ihop en litterär resa over there.

Om du fick möjlighet att sätta ihop en resa som skulle gå i litteraturens tecken, vart skulle den gå och varför?

Jag har aldrig varit i Amerikat och min resa går därför dit. Det blir en resa till östkusten.

Nordöstra USA vill jag definitivt besöka. Främst för alla universitet i närheten. Att besöka the Ivy League med Harvard, Princeton och Yale i spetsen skulle vara grymt häftigt. En aka-porr resa alltså med tillhörande lämplig boklista.

Därefter blir det deckartema i Boston där Dennis Lehanes böcker utspelar sig. Nu är det inte direkt de finaste områdena i stan som finns med i boken, men

Och så till några hjältinnor från barndomen. Little women av Louisa May Alcott utspelar sig i området och drar vi oss norrut in i grannlandet Kanada kommer vi till den litterära plats jag längtat till hur många år som helst, nämligen Prince Edward Island. Grönkullaland. Att få se platsen där Anne och Emily bodde vore så häftigt. Halifax är dessutom en stad jag alltid velat besöka, vilket coolt namn det är och med en rundtur i Montgomerys anda kommer jag även dit.

Vilken litterär resa vill du göra?

 

Män jag älskat och nästan glömt

Vissa författare faller i glömska. När jag gått igenom mina läslistor märker jag att många manliga författare jag älskat faktiskt nästan är bortglömda nu.

Jens Christian Grøndahl har skrivit några riktigt fantastiska böcker. Tystnad i oktober var hans debutbok och jag tyckte verkligen om den. Det lugna tempot, det vackra språket och de stora känslorna som skildrades med små medel. Hans andra bok Lucca var ännu bättre. Den kom år 2000. Jag har inte läst någon av de böcker som kommit ut därefter. Fråga mig inte varför. Det har bara inte blivit så.

José Saramagos Blindheten är en av de absolut bästa böcker jag läst.  Jag läste den år 2000 och sedan dess har jag inte läst någon mer bok av honom. Varför inte? Ibland tror jag att jag i min iver att bocka av nya nobelpristagare faktiskt glömmer av dem jag redan läst.

Samma öde har nämligen drabbat J M Coetzee. Jag läste och älskade Onåd, som jag läste innan Coetzee fick Nobelpriset, men därefter har jag inte läst någon ytterligare.  Det är en hel del av hans böcker som verkar väldigt bra.

Mike Gayle har jag också lyckats glömma av. Lite pinsamt med tanke på att jag faktiskt fick en av hans böcker av Marcus på Bokmässan. Turning thirty, My legendary girlfriend och Dinner for two är alla lysande och i hyllan väntar Wish you were here. Inser att jag behöver en dead-line för att lyckas med läsandet, så nu lovar jag att läsa Wish you were here innan Bokmässan.

Dennis Lehane skrev fantastiska Patient 67 och dessutom Rött regn och Svart nåd som jag också tyckte mycket om. Därefter läste jag Gone, baby gone och gav upp halvvägs och sedan dess har jag inte återvänt till Lehane. Dags nu kanske.

Jag har visserligen bara läst en bok av Anders Paulrud, men vilken bok. Fina Som vi älskade varandra gav mersmak, men jag har inte fortsatt läsningen av Paulruds böcker trots det. Kärleken till Sofia Karlsson lockar mest.

Vilka män har du älskat och nästan glömt?

%d bloggare gillar detta: