enligt O

Tankar från en bokberoende

Etikett: Samanta Schweblin

Man Booker Internationals långa lista

Man Booker International Prize har presenterat sin långa lista och det är riktigt coolt att den innehåller en svensk författare, nämligen Sara Stridsberg som nomineras, men inte för sin senaste bok Kärlekens Antarktis utan för Drömfakulteten från 2006. Boken heter på engelska The Faculty of dreams och är översatt från svenska till engelska av Deborah Bragan-Turner.

Man Booker Internationals långa lista är som alltid intressant. På listan bestående av totalt 13 böcker återfinns en rad titlar som skulle passa bra i min strävan att läsa geografiskt bredare.

De andra nominerade är:

Celestial Bodies av Jokha Al-Harthi översatt från arabiska av Marilyn Booth.

En bok som utspelar sig i Oman och handlar om tre systrars uppväxt och liv. Författaren är själv född i Oman, utbildad i Edinburgh och arbetar nu på Sultan Qaboos University.

Love in the New Millenium av Can Xue översatt från kinesiska av Annelise Finegan Wasmoen.

Can Xue anses av många vara en av de mest betydelserika kinesiska författarna idag. Namnet är en pseudonym för Deng Xiaohua född 1953, som debuterade 1983. Love in the New Millenium handlar också om kvinnor och beskrivs som märklig och humoristisk.

The Years av Annie Ernaux översatt från franska av Alison Strayer.

Anne Ernaux är en fransk författare och professor som bland annat belönats med priset Prix Renaudot redan 1984. Nu har hon hunnit bli 78 år gammal. Boken The Years publicerades i Frankrike redan 2008 och är en självbiografi om åren 1941-2006.

At Dusk av Hwang Sok-yong översatt från koreanska av Sora Kim-Russell.

Hwang Sok-yong kommer från Sydkorea, men han föddes i det ännu inte delade Korea 1943. Under perioder har han levt i exil i bland annat USA och Tyskland, men nu bor han återigen i Sydkorea. At Dusk handlar om Park Minwoo, en äldre man som ser tillbaka på sitt liv.

Jokes for the gunman av Mazen Maarouf översatt från arabiska av Jonathan Wright.

Mazen Maarouf föddes i Beirut 1978 dit hans palestinska föräldrar flytt. Nu är han bosatt i Reykjavik och Beirut. Jokes for the gunman är en novellsamling och Maarouf jämförs med t.e. Etgar Keret. I april ger Modernista ut den på svenska med titeln Vitsar för milisen, översatt av Tetz Rooke, professor i arabiska språk vid Göteborgs Universitet.

Four soldiers av Hubert Mingarelli översatt från franska av Sam Taylor.

Hubert Mingarelli är en fransk författare från Mont-Saint-Martin. Four soldiers är en kortroman som utspelar sig under det ryska inbördeskriget 1919. Berättaren Benia slåss vid fronten nära Rumänien i ett krig jag inte har någon koll på. Det här låter som en typisk bok för Man Booker Prize. Män och krig är populära teman.

The Pine Islands av Marion Poschmann översatt från tyska av Jen Calleja.

The Pine Islands handlar om Gilbert Silvester, som för för sig att hans fru är otrogen och därför flyr till Japan. I Tokyo kommer han i kontakt med den store poeten Bashos skrifter och bestämmer sig att resa i hans fotspår till Pineöarna.

Marion Poschmann är född 1969 och bor i Berlin. Hon har fått stor uppmärksamhet för denna hennes senaste roman och svenska Norstedts ska ha köpt rättigheterna.

Mouthful of birds av Samanta Schweblin översatt från spanska av Megan McDowell.

Samantha Schweblin föddes 1978 i Buenos Aires och debuterade med novellsamlingen El núcleo del desturbio 2002. Hon utsågs 2010 till en av de bästa unga spanskspråkiga författarna av Granta.

Mouthful of birds är en novellsamling som sägs påminna om en sömnlös natt. Oklart vad det betyder. Jag vet i alla fall att jag kämpade med hennes debutroman Räddningsavstånd, efter att ha lyssnat till henne på Stockholm Literature. Den var bra, men väldigt tung, mörk och svårläst. Jag får ge den en ny chans när hjärnan är påslagen.

Drive Your Plow Over the Bones of the Dead av Olga Tokarczuk översatt från polska av Antonia Lloyd-Jones.

På svenska heter boken Styr din plog över de dödas ben och gavs ut 2010 av Ariel Förlag. Den handlar om Janina Dusezjko, en dam i sexioårsåldern som blir av med sina två hundar. Den låter ungefär lika absurd som författarens andra böcker och kanske är det därför hon inte lockar mig.

Olga Tokarczuk verkar däremot vara en stor favorit hos Man Booker-juryn, då hon vann priset förra året för Flights (gavs ut på svenska 2009 med titeln Löparna)

The Shape of the ruins av Juan Gabriel Vásquez översatt från spanska av Anne McLean.

I The Shape of ruins väntar Juan Gabriel Vásquez på att hans tvillingflickor ska födas och blir under tiden vän med Doctor Benavides. Genom honom introduceras han för Carlos Carballo, en medelålders man som är helt fixerad vid en konspirationsteori kring mordet på politikern Jorge Eliécer Gaitán 1948.

Juan Gabriel Vásquez är en colombiansk författare född 1973 i Bogotá, men nu boende i Barcelona. Flera av hans böcker har getts ut på svenska av Brombergs förlag. Senast En tagg doppad i honung (Las reputaciones).

The Death of Mudras Idrissi av Tommy Wieringa översatt från holländska av Sam Garrett.

Nederländske Tommy Wiringa är ännu en författare som getts ut på svenska av Brombergs förlag. Hans bok Det här är namnen kom ut 2016. The Death of Mudras Idrissi handlar om två systrar som reser till föräldrarnas hemland Marocko. En helt ny upplevelse då de inte längre är de fria kvinnor de är i Europa. Det som skulle bli en drömresa, förvandlas istället till en katastrof.

The Remainder av Alia Trabucco Zerán översatt från spanska av Sophie Hughes.

Alia Trabucco Zerán föddes 1983 i Santiago, Chile och har studerat i såväl USA som Storbritannien. The Remainder är hennes debutroman och utspelar sig i hemstaden. Den handlar om tre barn till aktivister under den maktkamp som gav Pinochet makten. De bär en skuld som beror på föräldrarnas agerande, medan föräldrarna menar att de kämpade för ett bättre land för sina barn.

Den korta listan bestående av sex titlar presenteras 9/4 och då hoppas jag att Sara Stridsberg finns med. Jag lockas också av böckerna av Jokha Al-Harthi, Hwang Sok-yong, Juan Gabriel Vásquez, Tommy Wieringa och Alia Trabucco Zerán

 

Dagens kulturella VM-spaning Argentina

Det började knackigt för Argentina i årets VM. Först spelade den 1-1 mot Island och sedan blev det förlust mot Kroatien, men vinsten mot Nigeria gjorde att de tog sig vidare från gruppen. Igår spelade de en spännande åttondelsfinal mot Frankrike och rätt lag vann.

Jag har precis läst Torsdagsänkorna av Claudia Piñeiro. En spänningsroman som inleds med att tre män hittas på botten av en swimmingpool i en av Buenos Aires finaste förorter. Männen tillhör toppskiktet, men påverkas ändå av det ekonomiska läget i landet. Det kan vara både dyrt och svårt att behålla en perfekt yta.

Vinden som sprider elden av Selva Almada är en riktigt läsvärd bok om en präst och hans dotter som får problem med bilen mitt ute i ingenstans och där möter en bilmekaniker och en pojke han tar hand om.

Ariana Harwicz var nominerad till årets Man Booker International Prize med sin bok Die, My Love, en bok som utspelar sig i Frankrike. Med tanke på att det var just det laget Argentina mötte i åttondelen är det lite extra spännande. Harwicz jämförs med David Lynch, vilket får mig att dra öronen åt mig, men säkert många andra att jubla.

Samanta Schweblin är också från Argentina och jag påbörjade hennes  Räddningsavstånd efter att ha lyssnat till henne på Stockholm Literature. Nu hade jag nästan glömt bort den, så det är dags att gräva fram den ur hyllan. Hon utsågs 2010 till en av de bästa unga spanskspråkiga författarna av tidskriften Granta.

César Aira har skrivit ett 80-tal böcker, men på svenska hittar jag bara två, eller snarare fyra då en är tre böcker utgivna i en samlingsvolym under titeln 3 x Aira och boken Fri flykt framåt. På förlagets hemsida kallas han för ”litteraturens Iggy Pop”.

Jorge Luis Borges är en klassisk argentinsk författare och hans Fiktioner en bok man borde läsa. Jag har aldrig varit så lockad dock.

Vår förre gymnasiebibliotekarier tipsade flera gånger om Ernesto Sabatos Tunneln, en kultförklarad bok från 1948. Kanske något att ta tag i när hjärnan vaknat lite senare i sommar.

Sedan går det inte att skriva om Argentina utan att nämna Eva “Evita” Perón, som tillsammans med sin man Juan Perón, president i Argentina 1946-1955 och igen 1973-1974, blivit ett ikoniskt par. Jag ska villigt erkänna att jag inte vet så mycket om Evita Perón, mer än att det gjorts en musikal om henne och att Madonna spelat henne i filmversionen. Någon jag fastnade för när jag nu läste lite, var att hon var drivande i frågan om kvinnors rösträtt, något som drevs igenom 1947.

Vilken kultur med anknytning till Argentina vill du lyfta fram?

Man Booker International Prize har en ny, kort lista

Juryn för Man Booker Internationall Prize presenterade i torsdags årets korta lista. En lista som innehåller böcker från våra grannländer Norge och Danmark. Jag har läst en bok på listan och påbörjat en annan. På hemsidan presenteras författare, den engelska titeln och självklart översättaren. Utan dem hade färre läst dessa böcker. Jag har lagt till den svenska titeln och översättaren när sådana finns. Vinnaren presenteras 13 juni.

Mathias Enard (Frankrike), Charlotte Mandell (USA), Compass (Fitzcarraldo Editions)

En bok som utspelar sig i Wien, men också ger tillbakablickar till resor som den åldrade huvudpersonen gjort. Många av dem gick till Mellanöstern och det låter som en spännande bok, med risk för viss sentimentalitet som ibland förstör böcker som bygger på minnen.

David Grossman (Israel), Jessica Cohen (USA), A Horse Walks Into a Bar (Jonathan Cape), En häst går in på en bar, Natalie Lantz, utkommer i augusti på Albert Bonniers förlag.

Det här låter som en riktigt charmig bok om en ståuppkomiker som vågar vara allvarlig och då chockar sin publik. Jag har aldrig läst något av Grossman, men blir sugen på att göra det!

Roy Jacobsen (Norge), Don Bartlett (UK), Don Shaw (UK), The Unseen (Maclehose), De osynliga, Staffan Söderblom, utkom 2015 på Norstedts. 

Jag inser att det är dags att jag läser något av Roy Jacobsen, men miljön han skildrar skrämmer mig. Kanske på en varm strand i sommar.

Dorthe Nors (Danmark), Misha Hoekstra (USA), Mirror, Shoulder, Signal (Pushkin Press), Blicken, pilen, filen, Ninni Holmqvist, utgiven 2016 av Ordfront förlag.

En bok jag läst efter att många hyllat den. Själv förblev jag ganska oberörd och förstod inte storheten. Något har jag uppenbarligen missat.

Amos Oz (Israel), Nicholas de Lange (UK), Judas (Chatto & Windus), Judas, Rose-Marie Nielsen, utgiven i dagarna på Wahlströms & Widstrand.

Amos Oz är helt klart en spännande författare och hans senaste bok Judas, som utspelar sig på 50-talet i Israel, verkar riktigt bra.

Samanta Schweblin (Argentina), Megan McDowell (USA), Fever Dream (Oneworld), Räddningsavstånd, Lina Wolff, utgiven 2016 av Albert Bonniers förlag.

Jag lyssnade på Samanta Schweblin på Stockholm Literature och var helt taget. Kort därefter började jag läsa hennes Räddningsavstånd och insåg snart att den krävde koncentration och gärna en sittning. Ännu en bok i min sjukt långa sommarlista.

Samanta Schweblin och Jerker Virdborg


För mig är Samanta Schweblin en ny bekantskap, men efter att ha läst om hennes senaste bok Räddningsavstånd, blev jag väldigt nyfiken. Hon samtalar här med Jerker Virdborg, en författare jag inte läst något av på väldigt länge. De talar om sin gemensamma fascination för mörker och spänning, en existensiell spänning, snarare än en rent traditionell spänning som finns i thrillers. En spänning som låter oss närma oss avgrunden och sedan kunna ta sig tillbaka med en information som lugnar oss. Hon berättar en historia om sin farfar, som under ett krig tittade in i motståndarnas läger och sedan kunde ge sig tillbaka med viktig information som hjälpte honom och andra Så tänker hon på sina böcker att de kan vara obehagliga, men ge någon slags trött.

Just mörkret och kopplingen mellan författarna utvecklas, då Scweblin kopplar Virdborg till en bok av David Lynch Den gyllene fisken, där han talar om att det gäller att fiska i djupet för att få upp de vackraste och största fiskarna. Hon frågar Virdborg hur han gör när han fiskar. Virdborg talar om hur vår värld har förändrats i Skandinavien och hur han ville gräva där det kan göra ont att gräva. Han håller med om Lynchs metafor om fiske, då han säger sig lätt märka när författare bara fiskar på ytan och faktiskt kan provoceras av det. Schweblin håller med och säger att hon slutar läsa om hon inte tycker att det hon läser är angeläget. Att det är att leka med läsaren och slösa bort hens tid att inte gå på djupet. Mörkret är nödvändigt för djupet. 

Läsaren och författaren sluter en pakt, där det är viktigt redan från första sidan att berättaren är skicklig och inte använder för många onödiga ord. Det räcker med att skriva vit, du behöver inte skriva väldigt, väldigt vit. Det är helt onödigt, säger Schweblin.

Virdborg leder in samtalet på film och stil, då båda studerat film och verkar ha samma förebilder, som t.ex. Lynch. Även den litterära stilen delar de. Inget ska vara onödigt. Håller du med?, frågar han. Plötsligt blir Schweblin så engagerad att hon börjar prata på engelska, något hon inte tänkt göra. Virdborg talar engelska, hon förstår, men svarar på spanska. Nu vet hon att det går, men fortsätter efteråt på spanska. 

Det visuella i filmen har påverkat litteraturen. Inte bara rent visuellt, då visuell litteratur är något annat. Makten i språket är det visuella, att vi ser det skrivna framför oss. Många spanska författare avbryter handlingen för att beskriva, medan de nordamerikanska är mer indirekta när de beskriver, något som påverkat hennes skrivande. Läsaren ska själv få skapa sitt rum, inte behöva läsa beskrivningar om hur saker ska se ut. 

Virdborg kopplar det hon säger till Schweblins senaste bok Räddningstillstånd, som nyss fått en fin recension i DN. Hennes berättelse är skriver i presens och utspelar sig på ett sjukhus. Det som hänt har redan skett, men eftersom huvudpersonen inte minns, blir perspektivet att det händer just ju när minnena ska återfås. Schweblin säger att det tog lång tid för henne att komma fram till hur hon skulle skriva historien. Hon visste vad som skulle hända, men inte hur hon skulle berätta det. De första styckena är väldigt viktiga. Hon kan arbeta i några månader med just dessa stycken. Om man lyckas få till det i början, blir det lättare att sedan komma vidare på det sätt som man vill. Att hitta Davids röst var viktig och det tog tid. 

Virdborg tänker länge innan han börjar skriva och det är viktigt för honom att hitta stämningen. Han vet vart han är på väg och skriver sedan ganska snabbt när han väl tänkt färdigt. Det blir lite skillnad när det är längre texter, då behöver texten få leva mer sitt eget liv. Han jämför det med att duka ett bort för middag och sedan bjuda in andra när de är riktigt, riktigt hungriga. Han dukar sitt bord ordentligt innan han sätter sig ner för att skriva och då är han verkligen utsvulten och skriver snabbt. Men vad gör du om du märker om något saknas, säger Schweblin, som en kniv eller så? Är det bara en kniv är det lugnt, säger Virdborg, men fattas en hel rätt är det värre. 

Schweblin ställer en personlig fråga till Virdborg hur han började bli beroende av litteratur och fick ett behov av att skriva. Han vill ändra ordet till fiktion och menar att just fiktionen var riktigt viktig för honom redan som litet barn. Först genom lek, men senare genom skrivande. Fantasin har stor betydelse i båda fallen. Att han hade tillgång till böcker och läsning väldigt tidigt påverkade självklart också. I skolan skrev de mycket och när han läste det han skrivit för andra tyckte de om det. Skrivandet blev en stor frihet för honom. 

Schweblin talar om att det var ganska likt för henne. Hon berättade för sin mamma, som skrev ner berättelser innan hon kunde skriva själv. Som elvaåring hade hon en kris då hon funderade mycket över sanningen och att det var jobbigt att den inte var objektiv. Hon slutade tala vid den här tiden och svarade inte alls på tilltal. Rektorn skickade henne till en psykoanalytiker, för att “bevisa” att hon var normal. Psykoanalytikern konstaterade att hon var helt normal, men totalt ointresserad av sin omgivning. Sanningen som hon kunde luta emot fann hon i litteraturen. Det blev på så sätt en säker värld. 

Schweblin talar om hur Stockholm är en mycket trygg stad, en av världens säkraste och hur Virdborg skriver om rädslan för hur den försvinner. Han konstaterar att vi troligen skulle tycka att vi befann oss i en totalt overklig värld om vi kom till Sydamerika. Säkert, säger Schweblin. Och det blir avslutet på detta mycket trevliga och intressanta samtal. 

Programmet är släppt

bdfe7b_fbbdd72cef70465ab201a5781fc406c7-mv2_d_4183_2954_s_4_2

Nästa vecka är det Bokmässa i Göteborg, men höstens nästa stora kulturhändelse för min del är Stockholm Literature som går av stapeln 28-30 oktober på Moderna Museet. Igår släpptes programmet och det finns många intressanta programpunkter.

Första talaren på lördagen är ingen mindre än Ngũgĩ wa Thiong’o, författare från Kenya som brukar ligga högt på bettinglistorna inför Nobelpriset. Just nu ligger han på tredje plats efter Haruki Murakami och Philip Roth, två bra författare som jag inte tror kommer att få priset. Möjligen Roth, men inte Murakami. Betyder det att pristagaren kommer från Kenya. Kanske det. I så fall är det en Nobelpristagare vi lyssnar till.

Under lördagen är de för mig kända författarna annars få, men jag blir nyfiken på Samanta Schweblin från Argentina, som tidigare skrivit noveller och nu släppt sin första roman Räddningsavstånd. Hon samtalar med Jerker Virdborg.

Jag har lite svårt för Daniel Sjödins monologstil då han intervjuar, men vill ändå lyssna till Saša Stanišić, vars Före festen utkom i februari.

Almudena Grandes är en spansk författare, också hon ett nytt namn för mig. I oktober kommer Manolitas tre bröllop, som utspelar sig i Spanien efter inbördeskriget. Hon samtalar med Majgull Axelsson.

Lördagens avslutas med Don DeLillo och honom vill jag verkligen lyssna på. Nu tillhör DeLillo, liksom wa Thiong’o, de författare som jag gillat men ändå bara läst halva böcker av. Hjärnan behöver vara vaken och jag hoppas att jag lyckas läsa något av dessa båda herrar innan 28/10. Det är absolut ett mål. Mest sugen är jag kanske på Falling Man av DeLillo. Don DeLillo samtalar med Daniel Birnbaum, som brukar vara en utmärkt samtalsledare.

Första samtalet på söndagen är ett mellan Jamaica Kincaid och Kristina Sandberg, som på pappret ser ut som helgens mest intressanta samtal. Säger jag utan att ha läst något av Kincaid, men hon står utan tvekan på läslistan. Kanske blir det senaste boken Min mors självbiografi.

Hiromi Itō uppmärksammade jag då jag gick igenom katalogen med höstens böcker och jag är mycket nyfiken på hennes feministiska poesi. Jag vill verkligen läsa Gratulerar till din förgörelse.

Samtalet mellan Ngũgĩ wa Thiong’o och Sjón verkar också mycket intressant på pappret. Sjón läggs till listan på författare jag vill läsa något av gärna innan Stockholm Literature.

Jag har inte heller läst något av Hélène Cixous, men har förstått att hon är läsvärd. Det värsta med Stockholm Literature är egentligen att många som uppträder där är författare jag vill läsa något av, men som triggar ett lite dåligt samvete. Lyssna går ju å andra sedan att göra oavsett.

Friskt vågat och allt det där. Men först. Bokmässan.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: