Jørn Lier Horst

Vinterstängt — en habil mellanbok

 

Nu har jag läst de tre första (översatta) böckerna i Jørn Lier Horsts serie om polisen William Wisting och hans dottern Line, som är journalist. Vinterstängt är den sämsta av dem, men trots det är det en deckare över medel. Mycket beroende på det som händer karaktärerna, en sidohistoria som verkligen utvecklas.

Det börjar bli höst och i ett sommarstugeområde finns få boende kvar. En av dem är Ove Bakkerud, som vid ankomsten till sin stuga finner den vandaliserad. Han går över till grannhuset, tillhörande en känd tv-profil och där finner han liket av en man. I samma område befinner sig Line för att skriva på sin bok i lugn och ro, men det visar sig att hon ska bli mer inblandad i fallet än hon anar.

Vad är det då som gör att jag inte riktigt faller pladask för Vinterstängt? Den största anledningen är nog mycket höga förväntningar, eftersom Horsts tidigare böcker varit så väldigt bra. Det är ingen oäven deckarhistoria, men den har lite väl många trådar och jag tycker att vissa av dem är onödiga.

Det finns dock en finess med att läsa Horsts böcker i ordning och jag kommer definitivt läsa vidare i serien. Hans lägstanivå är tämligen hög och jag hoppas på nya toppar framöver.

 

Bottenskrap — en läskig historia

Bottenskrap är den andra boken av de böcker om William Wisting som finns översatta till svenska (er om den snurriga utgivningen kan du läsa om här) och det är en ganska obehaglig historia där vänsterfötter iklädda gymnastikskor hittas i vattnet. Fötterna gäckar utredarna. De verkar tillhöra äldre personer som rapporterats som saknade, men också vårdpersonal. Nu behöver de hitta ett samband.

Wisting, som mår rätt dåligt, ansvarar för utredningen och försöker samtidigt ha ett liv. Bland annat vill han hinna med sin kärlek Suzanne och sin dotter Line, men det är svårt att hinna med och räcka till. Line har visserligen fullt upp själv med sitt jobb på VG och en stor reportageserie som ska skrivas. Hon träffar också Tommy Kvanter, en ex-kriminell som nu tagit tag i sitt liv. I alla fall är det vad hon hoppas. Delarna om Line är minst lika spännande att följa som den om hennes far.

Jag gillar balansen mellan utredningar och privatliv i Holst böcker om William Wisting. En annan sak jag gillar är tempot. Det är tillräckligt snabbt för att vara spännande, men också tillräckligt långsamt för att läsningen ska kännas vilsam. Det som brukar rädda mig när läsningen går trögt är just en bok i en redan påbörjad serie och serien om Wisting skulle kunna bli en fin läslustsserie.

Det finns fyra böcker till utgivna på Lind & co och nu har Wahlström & Widstrand tagit över och snurrar till det ännu mer genom att hoppa över Når det mørkner från 2016 och istället gå direkt på Katarinakoden från 2017, som ges ut i september och är första delen i en ny serie om Wisting. Det verkar inte finnas någon hejd på hur mycket Jørn Lier Horsts serie misshandlas av svenska förlag. Jag förstår att det är logiskt att börja ge ut en ny serie, men då alla böcker handlar om samma person är det ändå lite surt att en del lämnas därhän (eller fyra om man räknar de fyra första i serien som inte heller översatts). Om jag hinner fram till Når det mørkner innan den översätts, får jag väl ge mig på den på norska. Visserligen verkar den vara en tillbakablick och handla om ett fall 1983 som påverkat Wisting, så det kanske inte spelar jättestor roll. Ändå gillar jag inte att läsa deckarserier på annat sätt än i ordning. Det är en hang-up jag har.

 

Höstens böcker del 1

Jag har så smått börjat acceptera att det bara är några veckor kvar innan det är höst och därför börjat bläddra i höstkataloger. Det blir ett gäng inlägg om böcker jag ser fram emot att läsa i höst och det här är det första med höstnyheter från förlagen Wahlström & Widstrand, Modernista och  Norstedts förlag. Lite extra mycket yay blir det åt nya böcker av Arkan Asaad, Lina Ekdahl och inte minst Hjorth & Rosenfeldt, samt översättningen av Naomi Aldermans prisbelönta bok.

Jag stannar till slutet, Fatemeh Khavari, Norstedts förlag, 8 augusti

Syskonen, Tessa Hadley, Wahlström & Widstrand, 9 augusti

Makten, Naomi Alderman, Modernista, 11 augusti

Bön till havet, Khaled Hosseini, Wahlström & Widstrand, 30 augusti

Allting växer, Lyra Koli, Modernista, 31 augusti

Tjugo över midnatt, Daniel Galera, Norstedts förlag, 3 september

Fyrahundrafyrtio år, Lina Ekdahl, Wahlström & Widstrand, 6 september

Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka, Naja Marie Aidt, Wahlström & Widstrand, 6 september

Härligt är att leva här, Marie Darrieussecq, Norstedts förlag, 10 september

Tiranas hjärta, Pajtim Statovci, Norstedts förlag, 10 september

De rädda, Dima Wannous, Norstedts förlag, 10 september

Katharinakoden, Jørn Lier Horst, Wahlström & Widstrand, 13 september

Se på oss nu, Geir Gulliksen, Wahlström & Widstrand, 13 september

Ord i djupaste blått, Cath Crowley, Modernista, 14 september

Till minne av en villkorslös kärlek, Jonas Gardell, Norstedts förlag, 17 september

Hatade demokrati, Henrik Arnstad, Norstedts förlag, 19 september

Bortom solens strålar, Arkan Asaad, Norstedts förlag, 24 september

Neverworld, Melissa Pessl, Modernista, 27 september

Jag kommer att hålla ut alla mina händer fingrar sa jag och föll medan jag sa det, Marie Norin, Norstedts förlag, 1 oktober

Onåbara, Aleksander Motturi, Norstedts förlag, 1 oktober

Kära fanatiker, Amos Oz, Wahlström & Widstrand, 4 oktober

De hemlösa katterna i Homs, Eva Nour, Wahlström & Widstrand, 11 oktober

Hantverkaren, Sharon Bolton, Modernista, 13 oktober

Landet utanför, Henrik Berggren, Norstedts förlag, 17 oktober

Suicide club, Rachel Heng, Modernista, 20 oktober

Hemligheten i Cornwall, Liz Fenwick, 22 oktober

Du måste komma ensam, Souad Mekhennet, 24 oktober

Dvalan, Camilla Grebe, Wahlström & Widstrand, 1 november

Totalskada, Helena von Zweigbergk, Norstedts förlag, 5 november

Mordet på kommendören Första boken, Haruki Murakami, Norstedts förlag, 5 november

24 goda gärningar, Jenny Fagerlund, Norstedts förlag, 5 november

En högre rättvisa, Hjorth & Rosenfeldt, Norstedts förlag, 26 november

Dags för påskekrim

Min läsning av deckare går i ryck och nu var det ett tag sedan jag läste något i genren. Några läsvärda har jag ändå lyckats skrapa ihop.

Husdjuret av Camilla Grebe är en välskriven och spännande deckare, som dessutom är väldigt aktuell. Första boken i serien heter Älskaren från huvudkontoret och är också läsvärd.

Annabelle av Lina Bengtsdotter påminner lite om Husdjuret, med en polis som återvänder till sin lilla hemstad för att utreda ett fall. Bengtsdotters debut utspelar sig i Gullspång och är riktigt bra.

En annan hemvändare är Aaron Falk i Hetta av Jane Harper, som utreder ett utvidgat självmord där hans barndomsvän Luke tagit livet av sin familj, för att sedan begå självmord. I maj kommer andra boken om Aaron Falk som heter Falska vänner. Är riktigt pepp på den.

Jag vill också tipsa om Jørn Lier Horsts serie om kommissarie William Wisting. Böckerna har getts ut i en minst sagt snurrig ordning och den första som getts ut på svenska är Nattmannen. Det är också den enda jag läst i serien ännu, men jag vill definitivt läsa vidare.

Katarina Wennstam är alltid bra! Senaste boken heter Gänget och handlar om ett kompisgäng som har delat allt, inklusive en stor hemlighet. Nu har flera av dem råkat illa ut.

Elly Griffiths är en annat favorit och jag tycker mycket om hennes serie om arkeologen Ruth Galloway. Senaste boken på svenska heter Dolt i mörker. Själv planerar jag att läsa senaste på engelska i påsk. Den heter The Dark angel och utspelar sig delvis i Italien.

En av de bästa deckarna jag läste förra året var Det hänger en ängel ensam i skogen av Samuel Bjørk. Uppföljaren Ugglan dödar bara om natten är också bra. Jag hoppas verkligen att det är fler böcker på gång.

Kristina Ohlssons serie om Alex Recht och Fredrika Bergman är riktigt bra. Syndafloder är mycket troligt den sista boken om dem. Lite sorgligt, men också typiskt Ohlsson att sluta på topp.

Kolibri av Kati Hiekkapelto om polisen Anna Fekete är riktigt bra. I april kommer uppföljaren De försvarslösa. Den ser jag verkligen fram emot att läsa.

Och blomstren dö av Rebecka Edgren Aldén är en ruggig spänningsroman som utspelar sig på en ö. Det slutna rummet ger helt klart en dimension till. Även här står en hemvändare i centrum, då Gloria följer med sin pojkvän Adam till den ö där hon tillbringade några barndomssomrar.

Trevlig påskläsning önskar jag dig!

 

Nattmannen är femte och första boken om Wisting

Jørn Lier Horsts serie om William Wisting har misshandlats av det svenska förlaget Lind & co som gett ut böckerna på svenska. Inte så att de på något sätt marknadsfört böckerna dåligt, för det har de inte, men för att de gett ut dem i en totalt ologisk ordning. Egentligen är dock ologisk fel ord, då det var med boken Jakthundarna som Jørn Lier Horst fick sitt stora genombrott då boken tilldelades priset Glasnyckeln. En prisad, norsk deckarförfattare kan nå storpublik och självklart översattes boken till svenska. Att det är den åttonde boken i en serie verkar inte ha spelat någon roll. Att boken tilldelades Deckarakademiens pris för bästa översatta deckare ger dem på ett sätt rätt, men det är ändå fel, fel, fel att snurra till det för sina läsare.

Storytel påstår att Nattmannen är den första boken i serien om kommissarie William Wisting och de har rätt i att det är den första i serien som getts ut på svenska (eller den femte) men på norska finns det fyra tidigare delar som inte översatts. Nattmannen är alltså nummer fem i serien och den femte som getts ut på svenska. Tyvärr betyder det inte att böckerna getts ut i rätt ordning. Efter del åtta gav förlaget ut del 9, därefter del 7, del tio och del 5. Snurrigt? Definitivt. För mig som är lite lätt fixerad vid att läsa böcker i serier i ordning är det dessutom väldigt frustrerande. Återstår att se vad som händer nu. Är det del 11 eller del 4 som står på tur? Eller kanske del 12 för att göra det lite extra spännande?

Oavsett snurret är jag glad att jag läste Nattmannen och jag kommer helt klart att läsa vidare i serien. William Wisting är en trevlig person att följa. Han är nybliven änkeman och hans vuxna dotter arbetar som journalist. När hon får i uppdrag att bevaka ett fall som han utreder blir det lite svårt att hålla isär rollerna.

Brottet är synnerligen brutalt och offrets huvud sätts upp på en påle mitt på torget i Larvik. Det är en ung flicka som mördats och det tar tid att identifiera henne. När de väl gjort det förstår de att mordet på henne inte är en isolerad händelse. Det tar Wisting på en resa som få av oss skulle vilja vara med om. Även om Nattmannen utkom 2009 på norska är fallet fortfarande rykande aktuellt. Det är en av anledningarna till att boken är så bra, det andra är Horsts förmåga att skapa trovärdiga karaktärer. Nu när det ändå finns ett gäng böcker som kan läsas i rätt ordning kommer jag att göra det, då hans historia är minst lika intressant som det fall han löser. Om något förlag får för sig att ge ut del 4 i serien kommer jag att småsvära lite, men läsa den också.

%d bloggare gillar detta: