Årsutvärdering

Populära inlägg 2018 och de jag önskat fler läst

Bloggåret 2018 är till ända och i min utvärdering av året har jag främst fokuserat på böcker jag läst, snarare än inlägg jag skrivit. Det har faktiskt varit ett riktigt bra bloggår, med flest besökare sedan 2012. Inga modebloggssiffor, men en trevlig topp. De texter som flest läst kommer att listas i detta inlägg. Det här är alltså inte de inlägg som haft flest läsare i år, utan de inlägg skrivna 2018 som haft flest läsare. Mest populära är nämligen inläggen om Björnstad från 2016 och Sandmannen från 2013 samt sidan med böcker som passar unga läsare, som uppdateras löpande. Jag vill också lyfta några inlägg som inte lyft, men som jag tycker om själv.

Här är 2018 års mest lästa inlägg:

Sammanställningen av årets Novellkalender

Att upptäcka världen genom litteratur, om världslitteratur i undervisningen

20 bra författare fem år senare, om unga, lovande, svenska författare

Alla kulturella VM-spaningar, mitt sommarprojekt

Hatten av för Sara Danius, om hennes sommarprogram

O granskar listan till det alternativa Nobelpriset, en genomgång av de nominerade

Den nya akademien, mina tankar om initiativet

Och sen var hon borta, recension av Lisa Jewells bok

Vem ska få stolarna? om tänkbara ledamöter i Svenska Akademien

Om nya och gamla ord, om nyorden för 2017, allmänbildning och litteraturhistoria

 

Och så finns det inlägg som jag faktiskt är ganska nöjd med, men som få har hittat. Här är några:

Det där med bokserier, om min skepsis till att alla böcker tycks följas av en serie

Konsten att väcka läsglädje, om vikten av att som lärare inte slentrianmässigt välja gamla böcker, utan faktiskt böcker som passar just de elever hen har just nu

Om Meghan och hur mitt humör gjorde skillnad, ett rätt rörigt inlägg om sura damer och vackra prinsessor

Vikten av bra, lättläst litteratur, om rätten till bra böcker för alla

Några tankar om Jila Mossaeds dikter, om vår nyblivna akademiledamot

“På spaning efter det Nobelpris som flytt” eller “På Börshuset intet nytt”, om Nobelpriset som inte delades ut

Ode till Stockholm Literature, om en fin festival som fick fem år och förhoppningsvis kommer igen

 

 

Photo by Nick Morrison on Unsplash

Om författarna 2018

Kön är egentligen lite förlegat som sorteringsmodell, men jag har ändå gjort ett diagram utifrån författares kön även i år. Två av de böcker jag läst är skrivna av flera författare med olika kön och står därför som “båda”.

Det är helt klart så att jag läser fler böcker skrivna av kvinnor och det blir fler för varje år. Tidigare hade jag som mål att läsa ungefär lika många böcker av män som kvinnor, men nu struntar jag i vilket och läser böcker som lockar mig. I år blev fördelningen så här:

Att jämföra med tidigare år, då fler män kvoterades in.

Som vanligt har jag också fört statistik över de länderna författarna kommer ifrån och valt att i första hand titta på var de är födda och vilket språk de skriver på. Gällande författare som skriver på svenska räknar jag dem som just svenska även om de inte är födda här. Något undantag kan förekomma om författaren levt en kort tid här och större delen av sitt liv i ett annat hemland, som dessutom definierar författaren. Jag har t.ex. räknat Fatemeh Khavari som författare från Afghanistan, vilket inte på något sätt är ett tecken på att jag inte ser henne som svensk också.

Bland övriga länder finns Afghanistan, Argentina, Brasilien, Burundi, Indien, Island, Israel, Jamaica, Kamerun, Kanada, Nordkorea, Nya Zeeland och Schweiz.

Tydligt är att Storbritannien drar ifrån jämfört med USA, vilket jag bland annat skyller på min Anglofila april och den tillhörande resan till Brighton.  Det handlar också om att jag blir mer och mer anglofil och mindre intresserad av det amerikanska, inte sällan svulstigare. Spontant tyckte jag vid sammanräkningen att jag läst lite franskt, men det är ändå mer än förra året. Jag har också läst mer från grannländerna Norge och Danmark.

Fördelningen mellan världsdelarna visar att jag som vanligt läst mest från Europa och Sydamerika är som alltid den världsdel jag prioriterat minst. Så här ser fördelningen ut.

Att jämföra med följande fördelning de senaste åren:

Ett läsmål för 2019 är att läsa mer från Afrika, Asien och Sydamerika, för att jämna ut statistiken något.

 

Vad jag läste 2018

Jag älskar att grotta ner mig i statistik och fattar om ni inte tycker det är lika roligt, men mer statistik kommer det att bli ändå.

Format är något jag brukar föra statistik över och de senaste åren har jag läst fler och fler e-böcker. I år ser fördelningen ut så här:

Ungefär 3/4 av de böcker jag läser är e-böcker och 74% är en liten ökning från förra året, då e-böckerna utgjorde 71% av de böcker jag läste. Det går också att se ett litet uppsving för pocketboken, jämfört med de senaste årens riktiga bottennapp och jag tror att det har att göra med all uteläsning under året. Pocketböcker går annars bort inomhus och det skyller jag helt på åldern.

Så här har det sett ut de senaste fyra åren. Det märks att jag läst de flesta av Sekwas böcker i e-format i år, då de annars brukar stå för de danska banden.

Genres är något annat jag för statistik över. Så här såg det ut 2018:

Spänning innefattar deckare, thrillers, skräck och annat läskigt. Sakprosa är allt som inte är påhittat, t.ex. biografier, självbiografier och reportageböcker. Noterbart är att jag läst ovanligt lite grafiskt i år. Skärpning på det. Även lyrik har det varit dåligt med och ovanligt lite ungdomsböcker också.

Så här har det sett ut de senaste åren:

 

 

När jag läste 2018

Jag läste 142 böcker 2018, vilket var mer än de 130 jag hade satt som mål. Det är ett bra år jämförelsevis. Så här har det sett ut sedan jag började räkna 1999.

Min läsning varierar alltid under året, med en topp under juli, så också i år. Hela 16 böcker läste jag i juli, vilket visserligen ska jämföras med 21 i juli 2017 och galna 24 2015 (då var vi tre veckor i Spanien under juli). Jag hade också en ovanlig och lite oväntad topp under den korta månaden februari, då jag hann med hela 15 böcker att jämföra med 12 2017 och 8 2016. Faktiskt hade jag bara en riktig bottenmånad 2018 och det var i november då jag läste 8 böcker, vilket faktiskt är helt okej med tanke på att november är en trög månad varje år och än mer så just i år. Annars brukar september vara en riktig bottenmånad, men i år läste jag faktiskt 11 böcker då.

I mitt numera riktigt röriga 13-18-diagram går det att se mönster och då framgår att året varit förhållandevis jämnt, utan några riktiga toppar eller dalar, jämfört med tidigare år.

 

Information om författare och böcker 2017

Jag läser flest böcker skrivna av kvinnor och 2017 var inget undantag. 2016 var fördelningen 72% böcker skrivna av kvinnor, 25% böcker skrivna av män och 3% böcker skrivna av författare av båda kön, eller som identifierar sig som annat än man eller kvinna. 2015 var fördelningen 67% kvinnor, 32% män och 1% annat. 2017 var fördelningen så här:

Författarna kommer från 24 länder och då har jag i de flesta fall räknat det land de föddes i, men i fall där författaren flyttat till ett annat land som väldigt liten har jag tagit hänsyn till det. Det betyder att nobelpristagaren Kazuo Ishiguro räknas som brittisk och även om Hédi Fried kom till Sverige som tonåring räknar jag henne som en svensk författare. För att nämna några exempel.

Bland de övriga länderna gömmer sig Barbados, Danmark, Finland, Ghana, Indien, Israel, Italien, Jamaica, Pakistan, Singapore, Spanien, St Lucia, Sydkorea, Tyskland och Zimbabwe.

Jämfört med 2016 har Sverige ökat med 1%, men att ungefär hälften av de böcker jag läser är skrivna av svenska författare är tämligen normalt om man tittar tillbaka på tidigare år. USA har däremot tappat sin andraplats och Storbritannien har knipit den istället. 18% av de böcker jag läst är skrivna av en författare från Storbritannien, jämfört med 12% 2016.

Världsdelsfördelningen visar ett massivt övertag för Europa, faktiskt större än förra året då det stannade på 71%. Kombinationen fler böcker av svenska författare och fler länder representerade i Europa gör detta. Nordamerika ligger hyfsat jämt med 2016, då de nådde 14%. Asien, Afrika och Oceanien minskar i procent, men inte i antal. Sydamerika finns inte representerat. Skärpning på det. Här finns tidigare statistik att grotta ner sig i om så önskas.

Vad skrev då dessa för författare i för genre? Jag använder samma rubriker som förra året för att kunna jämföra. Spänning innefattar deckare och skräck, sakprosa allt som inte är skönlitteratur.

Jämfört med tidigare år har jag läst lite färre romaner (50% 2016, 49% 2015) men ungefär hälften är det ändå fortfarande. Gällande ungdomsböcker så har det gått upp (18% 2016, 23% 2015) och jag har också läst lite mer spänning (13% 2016, 12% 2017), lika mycket sakprosa som 2016 och lite mindre än 2015 då jag läste 10% icke-skönlitterärt. Lyrik och noveller brukar landa runt 4% och innefatta främst lyrik, men däremot har jag läst färre grafiska böcker än jag gjort de senaste åren. Gammal statistik finns här och här.

Jag har också som vanligt sammanställt vilka format böckerna de jag läser har. De senaste åren har e-böckerna dominerat, så också i år då formatet också ökat från 63% 2016 och 52% 2015. En stadigt uppåtgående trend alltså, kanske främst för att jag läser en massa via Storytel och Bookbeat. Inbundna betyder ofta recensionsexemplar, biblioteksböcker eller presenter, medan danskt band stavas Sekwa och ETTA. Jag hade funderingar på att slå ihop pocketböcker och häftade böcker, men de fick varsin tårtbit trots att de blev väldigt små.

I jämförelsen mellan de tre senaste åren har jag dock slagit samman pocketböcker och häftade till en kategori. Det syns tydligt att e-böcker mer och mer vinner mark hos mig på bekostnad av pappersböckerna. Jämförelsen är i procent, inte i antal för att se trenden tydligare.

 

 

När jag läste 2017

Dags för årets summering i form av diagram. Kanske inte roligt för någon annan än mig, men jag älskar att jämföra årets läsning med tidigare års, så ni får stå ut. Först ut är månadsöversikten. Läsåret 2017 var riktigt bra antalsmässigt, med 140 lästa böcker, men ändå har jag ofta känt att energin för de tyngre böckerna inte funnits där. Jämfört med hur mycket jag läst de andra åren sedan jag startade blogga, står sig 2017 års resultat bra.

Läsningen är dock inte jämt fördelad över året. Det syns till exempel tydligt när jag har semester, när det är stressigt på jobbet och när jag är mer upptagen med Bokmässa än att läsa. I juli läste jag mer än 20 böcker och så brukar semestermånaderna se ut, medan september och november alltid är tröga. Medelvärdet är räknat sedan 2012 och det är egentligen bara i maj som jag 2017 ligger betydligt under medel. April och november är också sämre än vanligt.

Här finns också en något rörig jämförelse över fler år.

Nu är de hundra

Förra året nådde jag hundra lästa böcker i mitten av november. Nu är det september och jag är redan där.

Ganska ofta under året har det känts som att läsningen gått trögt. När jag jämför med förra året inser jag dock att jag läst ganska mycket. Om jag följer medel från de senaste sex åren, för resten av året och läser fem böcker till i september (som i princip alltid är årets trögaste läsmånad) och därefter 8 (oktober), 9 (november) och 7 (oktober) når jag mitt mål att läsa 125 böcker i år med en boks marginal.

Bok nummer 100 blev Frågor jag fått om förintelsen av Hédi Fried.

Om jag ligger i fas rent läsmässigt, ligger jag helt klart efter när det gäller att skriva om böcker. Hoppas orka göra ett ryck snart, men tills dess får ni stå ut med en blogg som inte får så mycket omsorg som den förtjänar.

Bästa böckerna 2016

Det där med korta listor är inte min grej, men i år har jag verkligen försökt att göra en kort lista med de bästa böckerna jag läst under året. Självklart är det många fler som är bra, faktiskt de flesta då jag mer sällan läser ut böcker jag inte tycker om. 2016 är de halvlästa böckernas år, vilket betyder att jag satt få låga betyg.

Någon slags ordning är det på böckerna, men de är alla väldigt, väldigt bra.

 

Tidsklyftan, Jeanette Winterson

1947, Elisabeth Åsbrink

Vi, Kim Thùy

Kärlekens fyra årstider, Grégoire Delacourt

All the bright places, Jennifer Niven

Deras ryggar luktade så gott, Åsa Grennvall

Wylding HallElizabeth Hand

Skotten i Köpenhamn, Niklas Orrenius

Du, bara, Anna Ahlund

Störst av allt, Malin Persson Giolito

 

Är pocketboken död?

Eller är ryktet om pocketbokens död betydligt överdrivet? Jag har läst en pocketbok i år, några fler pappersböcker, men hela 63% e-böcker. De inbundna böckerna är fortfarande de vanligaste när det handlar om pappersböcker, tätt följt av danskt band (vilket har helt med Sekwa, ETTA och Elisabeth Grate att göra). Ljudböckerna är fortfarande inte min grej. Jag har bara lyssnat på två böcker i år, men desto fler poddar och sommarprogram. Att lyssna på böcker funkar ganska sällan för min del.

Jämför gärna med diagrammet från 2015.

 

Vilket format föredrar du? Tror du att pocketboken är på väg att försvinna, eller är det bara jag som slutat läsa formatet?

Genrefördelning för 2016

Jag kör samma definition av genrer som jag gjort de senaste åren. Det är romaner, som helt enkelt är skönlitteratur inklusive chick-lit, som tidigare fick vara en egen genre. Vidare finns spänning, som är deckare, thrillers och skräck. Ungdomsböcker, som är böcker som skrivna för ungdomar och unga vuxna, men som självklart går alldeles utmärkt att läsa som vuxen. Noveller, lyrik och dramatik buntas ihop i en kategori, medan grafiska romaner faktiskt får en egen. Sedan finns också sakprosa, som innefattar facklitteratur, memoarer, biografier, reportageböcker, ja allt som inte är påhittat. Självbiografiska romaner, där namnen är ändrade, räknas som romaner.

Så här ser fördelningen för 2016 ut.

Som vanligt ungefär 50% romaner. Mer grafiskt än förra året (6% mot 2% 2015), endast två diktsamlingar, en novellsamling och en pjäs. Ungefär som tidigare år, men förra året läste jag mer lyrik. Bättring i år eftersträvas. Dessutom har jag läst färre ungdomsböcker, men å andra sidan en massa väldigt lättlästa sådana som jag inte räknat med i statistiken. Hade jag gjort det skulle jag läst minst hundra böcker till. Nästa år tror jag att det blir mer spänning än i år, då jag planerar ett besök på Crimetime Gotland.

Vill du jämföra mer med 2015 och tidigare år finns det info här.

 

 

%d bloggare gillar detta: