Carl Johan De Geer

Halvårsutvärdering 2022

Halva året har gått och det är dags för en utvärdering av den läsning jag hunnit med i förhållande till de mål jag satt upp. Först kan jag konstatera att jag inte läst fullt så mycket som jag hoppas och det handlar mycket om att jag läst en hel del till mina studier, men dessa böcker har jag inte räknat med i lässtatistiken. Kanske borde jag göra det för att förbättra statistiken?! Hittills i år har jag läst 57 böcker och det kan ju låta mycket, men jag brukar läsa mycket mer. Om jag ska nå målet med 132 böcker måste jag läsa 75 böcker under nästa halvår. Det känns lite tufft, men jag skyller helt på studier och bokrelaterat jobb som gjort att jag inte nöjesläst lika mycket. Vi får se hur det går helt enkelt. Nu väntar några lediga veckor då jag hoppas hinna läsa en del.

Den typiska boken jag läser är en roman i e-boksformat skriven av en kvinnlig författare från Sverige. Det vanligaste är också att jag läst något av henne förut. Bland de bästa böckerna jag läst hittills i år finns (utan inbördes ordning):

Allt vi inte sa av Sara Osman

Grim av Sara Bergmark Elfgren

Att segra är banalt av Johanna Frändén och Carl Johan De Geer

I dina händer av Malin Persson Giolito

Är det barnen, baby? av Kristofer Folkhammar

I en annan klass av Emma Leijnse

Blybröllop av Sara Paborn

Vinterkriget av Philip Teir

1959 – Ingrid och Georg en kärlekssaga av Helena von Zweigbergk

Berätta tre saker av Callum Bloodworth

Alla böcker jag läst i år hittar du här.

När det gäller min geografiska utmaning så tuffar den på i stilla mak. Hittills har jag läst böcker skrivna av författare från tio länder inklusive Sverige och målet är 26. Jag tror ändå att det ska gå med tanke på sommarens läsplaner. Bland de tio finns både enkla som Storbritannien och USA, men också lite mer ovanliga som Nigeria och Amerikanska Jungfruöarna.

Jag tävlar med mina elever och kollegor i ett bokbingo och kan avslöja att jag inte vann. Först färdig var en elev som tog studenten i juni som ropade bingo via mail tidigare i veckan, men jag har tänkt ett pris till en person i varje årskurs. Det funkar eftersom vi bara har tre klasser på vårt program. Själv har jag tre rutor kvar och två av dem handlar om klassiker, så jag får botanisera bland den äldre litteraturen. En bok som blivit film finns också kvar.

Nobelutmaningen är livslång, men jag har i alla fall klarat första delmålet att läsa något av alla kvinnor som fått litteraturpriset. Nu ska jag läsa mig bakåt och borde alltså börja med årets pristagare Abdulrazak Gurnah. Då får jag ett land till också.

I Favorittolvan 2022 har jag läst fem av tolv böcker och är alltså nästan i fas. Listan fungerar mest som en minneslista, men det har varit kul att återse flera av favoriterna. Att läsa nio böcker eller mer än 7% på engelska är också ett mål och det går riktigt hyfsat. Hittills har jag läst sju engelska böcker och är halvvägs in i en, så här är ett mål som jag faktiskt kan nå utan större ansträngning. Sådana mål behövs också.

Min läsning i januari och februari

Målet i januari var att läsa några av de många böcker som gavs ut 2021 som jag inte hann med. Jag fortsatte med det även i februari och även om jag läst mycket färre böcker än jag brukar, hann jag med några bra som gavs ut förra året.

Frågan är om någon av dessa titlar hade tagit sin in på min topplista för 2021, om jag hunnit läsa dem då. Det skulle förvisso betyda att någon annan bok sparkas ut från listan och det tänker jag inte göra, men Sara Osmans debut hade troligen tagit sig in på vuxenlistan och Sara Bergmark Elfgren på listan för barn- och ungdomsböcker. Den absolut bästa boken jag läst hittills i år är Frändéns och De Geers brevväxling som självklart hade varit given på listan.

Photo by Florencia Viadana on Unsplash

Fem böcker om äktenskap

I veckan har det varit Alla hjärtans dag, något som inte firas i det här hushållet. Däremot var det en stor dag igår. Då firade vi att det var 25 år sedan jag och maken blev ett par och idag drar vi på hotell och firar lite mer. Veckans topplista handlar den här veckan om äktenskap. Inte om den första förälskelsen, inte heller om det bittra slutet, utan om vardagen och livet. Sådana böcker visade det sig vara rätt svårt att hitta.

Att segra är banalt av Johanna Frändén och Carl Johan De Geer är inte primärt en bok om äktenskap, men jag tycker så mycket om hur Carl Johan De Geer beskriver sitt långa liv tillsammans med Marianne. Han beskriver även sin före detta fru Marie-Louise Ekman på ett respektfullt och fint sätt.

Hamnet av Maggie O’Farrell handlar om William Shakespeare och hans fru. En kärlekshistoria som beskrivs som passionerad, men också ett äktenskap där vardagen allt för ofta tillbringades på varsitt håll. Kärleken fanns där ändå, i alla fall som O’Farrell beskriver det.

I serien om Kerstin av Helena Hedlund och Katarina Strömgård som inleds med Det fina med Kerstin beskrivs ett ganska harmoniskt äktenskap. Inte helt utan slitningar, för vilka sådana äktenskap finns, utan snarare ett förhållande mellan två personer som fortfarande är individer.

Ett ganska ovanligt sätt att hitta tillbaka till varandra beskrivs i En annan Alice av Liane Moriarty. Huvudpersonen Alice råkar ut för en olycka och glömmer de senaste tio åren. Hon tror att hon är 29 och förälskad i sin man, men är istället 39 och irriterad på allt.

Foursome av Jane Fallon handlar om två par där ett separerar och Daniel och Rebecca får symbolisera det stabil äktenskapet. Ett äktenskap som trots vissa hinder håller. Fallon är bra på att beskriva relationer och här lyckas hon blanda humor och allvar.

Att segra är banalt

Senast jag satte en femma i betyg var i augusti då jag läste Den stora utställningen av Marie Hermanson. Det händer ungefär en handfull gånger per år att jag letar fram det högsta betyget. När det kommer till Att segra är banalt av Johanna Frändén och Carl Johan De Geer är det tveklöst så att det inte finns något annat sätt att bedöma den än med en femma. Jag ska förklara varför, men först en beskrivning av boken.

För drygt tio år sedan tävlade Johanna Frändén och Carl Johan De Geer i På spåret. De blev vänner och har haft kontakt sedan dess. Under våren 2021, mitt i coronapandemin, började de att brevväxla och tanken var att breven skulle bli en bok. Frändén befinner sig i Paris och De Geer i Stockholm. De skriver om världen runt dem, men också om kultur och fotboll. Den magiska helhet som bildas när två helt olika personer samtalar om vitt skilda ämnen är av sällan skådat slag. De Geer skriver om fotboll, Frändén om konst och självklart tvärtom. Alltid med en blick som ger nya perspektiv. Nuet spelar stor roll, men vi får också en historisk bakgrund om de två skribenterna, som när de diskuterar Vita havet på Konstfack och det blir tydligt hur dåtidens protest mot överheten nu tolkas som något helt annat. Spännande är det också att få ta del av den franska byråkratin och hur svårt det kan vara att leva helt isolerat. För isolerade är de både Frändén och De Geer, men på helt olika sätt.

Jag lyssnade på Att segra är banalt och det rekommenderar jag verkligen. Märkligt egentligen då jag inte gillar ljudböcker, men när författarna själva läser blir det som att det är jag som får breven. Ibland vill jag svara själv, kommentera deras tankar och ge mig in i debatten. Men mest av allt njuter jag av att få ta del i deras intressanta funderingar kring vitt skilda saker. Associationerna är inte sällan imponerande och jag längtar efter att få lyssna vidare. Vad det är som gör boken så bra? Jag gillar inte brevromaner. Formen är svår och innehållet blir lätt fragmentariskt. I Att segra är banalt flyter dock innehållet fram, backar tillbaka några gånger, hittar nya vägar framåt och det är så briljant skrivet att jag inte kan sluta imponeras. Nackdelen med en ljudbok är att det är svårt att gå tillbaka och därför lånade jag också ett fysiskt exemplar på biblioteket för att kunna läsa om vissa delar. Jag behöver nog köpa ett eget exemplar, för det här är en bok att återkomma till. Tankarna går till Bodil Malmstens loggböcker, kanske på grund av den franska byråkratin, men framför allt för det knivskarpa intellektuella samtalet som verkligen berör. Kan man hoppas på fler böcker av duon Frändén och De Geer? Det hoppas jag verkligen.


Om boken

Att segra är banalt av Johanna Frändén och Carl Johan De Geer, Kaunitz-Olsson, (2021), 230 sidor

Just nu i februari 2022

Trots att februari hittills bjudit på såväl snö som regn är det skönt att januari är över och att det snart går att ana ljuset. Idag är första lördagen i månaden och därmed dags för en just-nu-enkät. Själv befinner jag mig just nu i Varberg och njuter av läsning och trevligt sällskap i form av ett gäng bokbloggare. Så himla lyxigt!

Just nu läser jag allt och inget. Många böcker påbörjas, men få blir utlästa. Jag är dock mitt i I en annan klass av Emma Leijnse som är ruskigt bra, men behöver läsas i små portioner. Dessutom läser jag vidare utifrån listan med böcker jag inte hann läsa under 2021 och just nu är det Vi röstar om vi saknar mamma av Nina Pascoal som gäller. Den gillar jag skarpt. På jobbet läser jag Gräns av John Ajvide Lindqvist när eleverna har sina lässtunder.

Just nu tittar jag på Göteborg Film Festival digitalt, eller jag försöker i alla fall ta mig tid till det, men eftersom filmerna ligger ute så kort tid digitalt har det tyvärr blivit en del halva filmer. Tre filmer har jag hunnit blogga om hittills och av dem var nog Så jävla easy going bäst. Rekommenderas! Jag har också börjat se tredje och sista säsongen av After Life av och med Ricky Gervais. Helt fantastisk, som väntat.

Just nu lyssnar jag på Att segra är banalt av och med Johanna Frändén och Carl Johan De Geer. Som alltid går det långsamt när jag lyssnar på ljudbok, men jag gillar den. Faktiskt så mycket att det fysiska exemplaret jag lånat på biblioteket endast använts för att läsa om en del av breven.

Just nu längtar jag efter vår. Vem gör inte det. Samtidigt har jag det rätt bra just nu och februari bjuder på en del trevligheter. Eftersom jag just haft covid och restriktionerna dessutom är på väg bort, hoppas jag att dessa trevligheter går att genomföra. De 18 februari är det till exempel 25 år sedan jag och maken träffades. Det ska vi självklart fira och det ser jag fram emot. Innan dess är det sportlov och det längtar jag också efter. Och så är det OS. Jag är kluven, men kommer nog ändå titta. Sådär jättepepp är jag dock inte av diktatoriska skäl.

Besvara gärna enkäten själv och kika in hos mina forna kulturkollokollegor Anna, Helena och Ulrica, som också besvarat den.

Just nu i januari 2022

Det är lite svårt att fatta att det är nytt år och därför känns det lite extra svårt att göra en genomgång av det kulturella nuläget, men jag gör ett försök. Dags för en just-nu-enkät på det nya årets första dag. Kika gärna in hos Anna, Helena och  Ulrica som också svarat.

Just nu läser jag Felix ever after av Kacen Callender och Nattfalkarna av Elly Griffiths, men mest sammanfattar jag det jag läste förra året och snart följer en massa listor och diagram.

Just nu tittar jag på andra säsongen av Emily in Paris. Jag är inte lika superförtjust som jag var i första säsongen, men den är fortfarande småcharmig. Jag har också gett Tunna blå linjen en ny chans, eftersom den dyker upp på en massa topplistor över tv-året som gått, men jag är ännu inte helt övertygad. Familjen O har återvänt till fina Young Sheldon där vi befinner oss mitt i den tredje säsongen.

Just nu lyssnar jag på Alba Augusts debutalbum I still hide som är smått fantastiskt. Jag försöker också lyssna på Att segra är banalt av och med Carl Johan De Geer och Johanna Frändén som är väl inläst och stundtals briljant, men det funkar inte med ljudböcker för mig just nu. Det gör det ju i princip aldrig förvisso, men ju tröttare jag är desto svårare är det att lyssna. Jag har reserverat den på biblioteket och hoppas kunna byta till pappersbok snart.

Just nu längtar jag efter att klippa mig. Det ska jag göra på måndag för första gången sedan i maj. Jag ser också fram emot att se tredje säsongen av charmiga Plan Cour Vad hjärtat vill som släppa på Netflix idag. Sedan längtar jag också väldigt mycket efter den tredje och vad det verkar sista säsongen av After life. Fantastisk serie.

Så här såg det ut för exakt ett år sedan.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: