#ReadingWomen

Den 25:e vinnaren av Women’s Prize for Fiction

Det blev ingen livesändning av prisutdelningen för mig idag. Onsdagar är nämligen spelkväll hos familjen O och vi har spelat Spader Dam, eller Hjärter som det väl heter när det spelas på datorn. Två omgångar blev det, är jag förlorade stort första och vann andra.

Istället fick jag titta på prisutdelningen i efterhand och det funkade fint det också. Sändningen inleddes med en bildkavalkad över de tidigare 24 vinnarböckerna och jag påmindes om utmaningen #ReadingWomen som helt ärligt går sådär. Klart är i alla fall att jag vill läsa årets vinnarbok.

Martha Lane Fox, en av kvinnorna i årets jury, är den som inleder sändningen. Hon talar om priset som grundades för 25 år sedan och under åren lyckats lyfta kvinnliga författare. Hon talar också om hur läsning och böcker förhoppningsvis gett människor glädje under detta på många sätt fruktansvärda år. I katastrofer, såväl som i vardagen är det inte sällan kvinnor som har det svårast och därför är det ännu viktigare att

Jurymedlemmarna älskade olika böcker av de nominerade, men enades om att årets vinnare hade något speciellt. Sex böcker presenterades av de fem jurymedlemmarna innan den slutliga segraren korades. Faktiskt blev jag riktigt rörd när Maggie O’Farrell avslöjades som årets vinnare för sin bok Hamnet och fick torka bort en tår i ögonvrån. Jag har följt henne sedan debuten för 20 år sedan och hon tillhör en av mina absoluta favoritförfattare. Det kändes stort att få se henne ta emot ett av de viktigaste litteraturpriser som finns och fint att få dela hennes glädje. Hamnet kommer snart på svenska och det är favoritförlaget [etta] som ger ut den, vilket gör det hela ännu mer speciellt. För en litteraturvetare och boknörd är det också extra spännande att läsa en skönlitterär bok om William Shakespeare.

Efter avslöjandet följer ett samtal från Edinburgh där vinnaren intervjuas av jurymedlemmen Paula Hawkins. Att vara en del av en grupp av 25 stora författare som vunnit Women’s Prize for Fiction är något Maggis O’Farrell lyfter som riktigt stort och det är det verkligen. Hon jämför situationen för kvinnliga författare för 25 år sedan med nu och hur Women’s Prize for Fiction haft en stor betydelse för förändringen. Det finns mycket kvar att göra, påpekar hon, men det har trots allt hänt en hel del.

Maggie O’Farrell tackar bland annat sin redaktör och sin agent som hon jobbat med sedan debuten. Även skaparen av det fantastiska omslaget får ett extra tack såväl som hennes engelsklärare. Trevligt!

 

 

Halvvägs

Halva 2020 har gått och det är verkligen inget år som kommer att gå till historien som annat än ett skitår. Detta nästan oavsett vad som händer i höst. Självklart har min läsning påverkats av läget och jag ligger lite efter. Samtidigt brukar det ofta se ut så innan semestern och eftersom jag skickade in sista delen av ett skrivjobb igår har jag nu semester på riktigt. Det blev i alla fall 13 lästa böcker i juni, så lite flyt börjar allt komma tillbaka. Bara 83 böcker kvar att läsa då …

Hur ser det ut med de övriga läsmålen då?

Jag har läst texter av författare från 17 länder och målet är 26. Inte jättemycket kvar alltså, men å andra sidan är många av de “enkla” litteraturländerna redan avbockade. Jag har gjort en lista att inspireras av och redan läst två av titlarna och påbörjat en.

Boktolvan knallar på och jag har läst böcker av sju författarelistan, som jag för övrigt är väldigt nöjd med.

När det gäller vinnare av Nobelpriset och Women’s Prize for Fiction går det trögare, men det är ju å andra sidan utmaningar som kan räcka hela livet.

Vilka böcker är då bäst hittills i år?

Topp fem av de jag hunnit både läsa och skriva om skulle jag säga är:

The Stranger Diaries av Elly Griffiths

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk

Snöstorm av Augustin Erba

de av Helle Helle

Daisy Jones & the Six av Taylor Jenkins Reid

 

Hur går det för er med läsningen? Har ni några läsmål? Vilka är de bästa böckerna ni läst i år?

 

Photo by Markus Winkler on Unsplash

 

 

The Women’s Prize for Fictions korta lista 2020

Det är prisernas och nomineringslistornas tid nu och igår avslöjades vilka titlar som fick ta plats på årets korta lista för ett av mina favoritpris Women’s Prize for Fiction. Just i år verkar de historiska böckerna stå i centrum och det gör mig kanske lite tveksam, men flera av böckerna vill jag verkligen läsa. Eftersom tanken är att jag någon gång ska läsa alla vinnarböcker (eller i alla fall någon bok av de prisade författarna) i utmaningen #Readingwomen hoppas jag på en lockande vinnare. Men först den korta listan.

De sex titlarna på årets short list är:

Dominicana av Angie Cruz

Dominicana är Angie Cruzs tredje roman som handlar om Ana Canción som längtar bort från Dominikanska republiken. Hon gifter sig därför med den dubbelt så gamle Juan Riuz och får chansen till ett nytt liv i New York. Äktenskapet är från början ganska misslyckat, men Juans yngre bror César övertalar Ana att stanna trots allt.

En otroligt viktig historia, menar juryn och lyfter också att den berättas på ett annorlunda och skickligt sätt. Det här är utan tvekan en bok jag vill läsa.

Girl, Woman, Other av Bernardine Evaristo

Girl, Woman, Other tilldelades Bookerpriset 2019 och det är knappast överraskande att den återfinns även bland de nominerade till Women’s Prize for Fiction och inte heller att den finns med även då ett gäng titlar rensats bort. Boken består av berättelser om tolv människor i olika tider och på olika platser. Det de har gemensamt är att Storbritannien är deras hem och boken sägs ge en helt ny bild av landet. Så här beskrivs den: “This is Britain as you’ve never seen it. This is Britain as it has never been told.” En spännande idé, men jag är (självklart) lite rädd för att det blir mer en novellsamling än en roman.

A Thousand Ships av Natalie Haynes

Att göra om historiska romaner eller historiska händelser och låta andra än de manliga hjältarna berätta är en tydlig trend. I A Thousand Ships av Natalie Haynes är det kvinnorna som ger sin bild av det Trojanska kriget och även om det egentligen inte är en typ av bok som lockar mig kan jag förstå att den nominerats. Jag var tämligen säker på att den skulle ta sig till den korta listan, men är tveksam till om jag kommer att läsa den om den inte vinner (för vinnarna ska jag ju läs är det tänkt).

The Mirror and the Light av Hilary Mantel

The Mirror and the Light är den tredje och avslutande delen i Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell. Jag har inte läst någon av böckerna, men väldigt många har läst och älskat. Då ingen av de två andra böckerna vunnit Women’s Prize for Fiction är det inte otroligt att det är Mantels år i år. Vinner hon vet jag i alla fall vad mitt sommarprojekt blir.

Hamnet av Maggie O’ Farrell

Hamnet är Maggie O’Farrells berättelse om ett par tvillingar från Stratford-Upon-Avon. Året är 1596 och deras föräldrar är inte hemma. När systern blir sjuk försöker brodern Hamnet att finna hjälp. Pojken, som är son till en dramatiker, är nu bortglömd, men hans namn gav namn åt en mycket känd pjäs. Det låter som att O’Farrells bok balanserar mellan fantasi och verklighet och eftersom hon är en stor favorit vill jag självklart läsa. Riktigt roligt att hon återfinns på den korta listan!

Weather av Jenny Offill

Jenny Offill har tidigare skrivit Dept. of Speculation som gavs ut på svenska med titeln Avd. för grubblerier. Nya boken Weather handlar om bibliotekarien Lizzie Benson, vars liv har handlat mycket om att vårda sin mor och sin bror. Nu mår de lite bättre och när Lizzies mentor Sylvia Liller erbjuder henne att vara en del av hennes kända podd Hell and High Water tar hennes liv en ny vändning. Det här låter som en riktigt annorlunda bok och den lockar till läsning.

#ReadingWomen — en läsutmaning

I år fyller Women’s Prize for Fiction 25 år och vinnare nummer 25 utses. I samband med det startar utmaningen #ReadingWomen som går ut på att läsa alla de (snart) 25 vinnarböckerna under 2020 och eftersom det är ett läsprojekt jag tänkt på länge hänger jag på. Jag sätter däremot inget slutdatum och kommer även att markera om jag läst (eller läser) någon annan bok av författarna än just vinnarboken, men jag tycker att det är en kul lista att försöka beta av.

Här är de tidigare vinnarna:

1996 Helen Dunmore A Spell of Winter

1997 Anne Michaels Fugutive pieces

1998 Carol Shields Larry’s Party

1999 Suzanne Bern A Crime in the Neighborhood

2000 Linda Grant When I lived i modern times

2001 Kate Grenville The Idea of Perfection

2002 Ann Patchett Bel Canto

2003 Valerie Martin Property

2004 Andrea Levy Small Island

2005 Lionel Shriver We need to talk about Kevin

2006 Zadie Smith On Beauty

2007 Chimamanda Ngozi Adichie Half of a Yellow Sun

2008 Rose Tremain The Road Home

2009 Marilynne Robinson Home

2010 Barbara Kingsolver The Laguna 

2011 Téa Obreht The Tiger’s Wife

2012 Madeline Miller The Son of Achilles

2013 A. M. Homes May we be forgiven

2014 Eimear McBride A Girl is a Half formed Thing

2015 Ali Smith How to be both

2016 Lisa McInerney The Glorious Heresies

2017 Naomi Alderman The Power (läst halva, får göra ett nytt ryck …)

2018 Kamila Shamsie Home Fire 

2019 Tayari Jones An American Marriage

 

Årets långa lista presenteras 3 mars och då får vi veta vilka böcker som har chansen att vinna Women’s Prize for Fiction detta jubileumsår. En författare jag saknar på listan är fantastiska Jeanette Winterson som är aktuell med Frankissstein, en bok jag är väldigt nyfiken på.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: