Bokmässan 2019 in retrospect

En Bokmässa måste självklart sammanfattas och när jag idag vacklar till jobbet med boksmälla är jag ändå så glad över att ha fått tillbringa fyra dagar med vänner och en massa fantastiska författare och debattörer. Faktiskt känner jag mig så här på söndagskvällen, när jag skriver det här, ganska pigg. Kanske är det som Anders Hansen säger att stress inte nödvändigtvis handlar om att göra mycket, utan om att hjärnan går på högvarv. Min hjärna har verkligen fått jobba de senaste fyra dagarna, men på ett positivt sätt. Faktiskt har jag inte känt mig stressad någon enda gång under Bokmässan, utan jag har gjort det som känns bra och njutit av det. Kanske har jag också känt mig lugnare eftersom samtalen visserligen varit många, men också ganska avslappnade. I vår snabba och stressade tid är det faktiskt fantastiskt att få sitta ner i 45 minuter och lyssna till ett lugnt och sansat samtal.

En av höjdpunkterna under Bokmässan var seminariet Klass på klassdebatten? som var något så ovanligt som ett konstruktivt, politiskt samtal mellan människor som ser på samhället på olika sätt och definitivt har olika idéer om hur de problem de ser ska lösas. Sådant saknas i dagens politiska debatt och jag är så glad att det faktiskt går att få till samtal som har en chans att faktiskt leda till förändring. Det ger mig hopp.

Det jag tar med mig från årets mässa är samtalen som kanske inte handlar just om böcker, utan om ideologi om än kopplat till konkreta titlar. Jag tänker t.ex. på seminariet USA, Trump och kvinnorna, där Tayari Jones och Meg Wolitzer diskuterade amerikansk politik och hur en pajas som Trump har kunnat bli så populär. Även samtalet Sverige och mångfalden lyckades komma längre än i princip alla politiska debatter de senaste åren. Det är en sådan befrielse att få luta sig tillbaka och faktiskt få lyssna till människor som inte bara slänger ur sig provocerande oneliners, utan faktiskt vill komma fram till något.

Självklart har jag lyssnat till författare också och den jag blev kanske mest förtjust i var Tessa Hadley, tätt följd av sympatiska Liane Moriarty. Sedan innan är jag totalt förälskad i Caitlin Moran och när hon intervjuades av Parisa Amiri var lyckan gjord. Läslistan har självklart blivit mycket längre under de senaste fyra dagarna och även om jag bara köpte två böcker och ett gäng noveller från Novellix, har den vuxit med väldigt många fler titlar.

Bäst av allt är ändå att träffa alla vänner som jag inte ser så ofta “på riktigt”. I torsdags var faktiskt alla kulturkollare på plats när vi hade redaktionsmöte och dagarna på mässan har inneburit en rad trevliga möten. Jag är så himla glad att ha alla fina boknördar i mitt liv. Extra kul var det också att vara Bookfluencer och få ett Guldkort med tillgång till såväl en lounge som pressavdelningen. Det gjorde det lättare att hitta en lugn plats att ta en paus på.

Sammantaget var det en fin Bokmässa, trots många schemakrockar och rejäl irritation på de små och alltid fulla J-salarna, vars köer dessutom ställde till det rejält både för att jag missade vissa författare helt, men också för att de gjorde förflyttningar mer än lovligt krångliga. Jag gillade inte heller att sal R2 användes till seminarier, då det innebär en extra, onödig kontroll av väskorna. Dessutom saknade jag verkligen de foldrar med dagens seminarier som förut funnits. De gjorde min mässplanering så mycket enklare. Att fler seminarier var 45 minuter uppskattades väldigt. Det måste behållas.

Av tre teman på årets mässa var det tema jämställdhet som jag ägnade mig mest åt. MIK är inte riktigt min grej och Sydkorea lyckades jag missa helt eftersom seminariet med Han Kang i en underdimensionerad J-sal inte gick att komma in på. Nästa år är temalandet Sydafrika. Det ser jag fram emot.

Hur var årets Bokmässa för dig?

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: